Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av b6 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

1964-02-25 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:10, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av b6 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196b

1

Nr 10

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

b6 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 3 januari 1964 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 18, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås — i anslutning till finansplanen för budgetåret

1964/65 — att avdrag vid inkomsttaxeringen icke vidare skall medges för

folkpensionsavgift.

Avdragsrätten föreslås upphävd fr. o. m. den 1 juli 1964. Vid 1965 års

taxering, som avser inkomståret 1964, skall avdrag därför övergångsvis

medges med hälften av folkpensionsavgiften.

Avdragsrättens upphävande skall beaktas även i källskattehänseende. Nya

tabeller för beräkning av preliminär A-skatt skall fastställas och tillämpas

under andra halvåret 1964.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 7 samt. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1961

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift

eller tilläggspensionsavgift,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, dels

ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för

försäkring, vilken äges av den skattskyldige

själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga

barn;

3) för dels sådan i slutlig eller

säkringsavgift ------

Har skattskyldig — ---

Därest skattskyldig---

Avdrag, som------

----eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående tillläggspensionsavgift,

som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige,

dels ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §,

därest avgiften under beskattningsåret

erlagts för försäkring, vilken

äges av den skattskyldige själv eller,

i förekommande fall, hans make eller

hans omyndiga barn;

ingående sjukför
-

tillkommande skatt

1 000 kronor.

--eller underhållsbidraget.

----— — nämnda tid.

-■-----— 18 år.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband

med lagens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om folkpensionsavgift,

som ingår i slutlig skatt enligt 1963 eller tidigare års taxering eller

ock i tillkommande skatt avseende 1963 eller tidigare års taxering eller eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

2. Avdrag för folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1964 års

taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1964 års taxering eller eftertaxering

för samma år, må, med tillämpning i övrigt av de vid lagens

ikraftträdande senast gällande förutsättningarna, åtnjutas med hälften av

det påförda avgiftsbeloppet. 1

1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1963: 50.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr JO år 1964

3

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 mom. Från sammanlagda

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

för folkpensionsavgifter

och tilläggspensionsavgifter samt för

avgifter för pensionsförsäkring och

för annan personförsäkring ävensom

för underhåll åt ej hemmavarande

barn under 16 år, allt i den omfattning

som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

Har sådan — — —-----

nästfoljande stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

för tilläggspensionsavgifter

samt för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring

ävensom för underhåll åt ej

hemmavarande barn under 16 år,

allt i den omfattning som i 46 § 2

mom. kommunalskattelagen sägs.

---överlåtande föreningen.

4 §•

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om folkpensionsavgift,

som ingår i slutlig skatt enligt 1963 eller tidigare års taxering eller

ock i tillkommande skatt avseende 1963 eller tidigare års taxering eller eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

2. Avdrag för folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1964 års

taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1964 års taxering eller eftertaxering

för samma år, må, med tillämpning i övrigt av de vid förordningens

ikraftträdande senast gällande förutsättningarna, åtnjutas med

hälften av det påförda avgiftsbeloppet.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1960: 173.

lf liiharuj till riksdagens protokoll. 196b. 7 samt. Nr 10

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4§.

1 mom. Har lokal —--sådana tabeller.

Skattetabellerna skola--— tilläggspensionsavgift, samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

och, såvitt gäller i 2 mom. första

stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag

enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,

dels därutöver ett belopp

av fyrahundrafemtio kronor för

skattskyldig, som avses i 2 mom.

första stycket 2), och trehundra kronor

för annan skattskyldig, dels ock,

såvitt angår taxeringen till statlig

inkomstskatt, för kommunala utskylder

med belopp, motsvarande

för skattekrona och skatteöre det belopp,

som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i vederbörlig

tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola---antal ki

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

och, såvitt gäller i 2 mom. första

stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag

enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,

dels ock, såvitt angår

taxeringen till statlig inkomstskatt,

för kommunala utskylder med belopp,

motsvarande för skattekrona

och skatteöre det belopp, som enligt

3 mom. legat till grund vid uträknandet

av de i vederbörlig tabell angivna

utskylderna.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964 och skall äga tillämpning

i avseende å beräkning av preliminär A-skatt från och med nämnda dag.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1962: 595.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196b

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 369 av herrar Adolfsson och Lager samt

II: 447 av herr Hermansson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen avslår proposition

nr 18, samt att riksdagen i detta sammanhang uttalar sig för att

nödvändiga förstärkningar av statens inkomster i första hand sker genom

ökad beskattning på de stora förmögenheterna samt genom skatteuttag på

värdeökningen på aktier»;

2) de likalydande motionerna I: 551 av herr Bengtson m. fl. och II: 686

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av

propositionen nr 18 måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om slopande av rätten

till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift»;

3) de likalydande motionerna I: 559 av herr Lundström m. fl. och II: 694

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts förslag i propositionen nr 18 om slopande av avdragsrätten för folkpensionsavgift»

;

4) de likalydande motionerna I: 572 av herr Virgin m. fl. och II: 682 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts förslag i proposition nr 18 angående slopande av avdragsrätten för

folkpensionsavgiften»; ävensom

5) motionen I: 426 av herr Ferdinand Nilsson, vari hemställts, »att riksdagen

ville avslå Kungl. Maj :ts förslag om provisoriskt avskaffande av rätt

till avdrag vid statlig och kommunal beskattning av erlagda folkpensionsavgifter».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 426, II: 447, II: 682, II: 686 och II: 694.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 5—9.

Departementschefen, s. 9—13.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I motionerna 1: 369 och II: 447 framhålles att man från motionärernas sida

tidigare starkt kritiserat nu gällande ordning för uttagandet av folkpensionsavgiften,

som innebär att denna verkar regressivt, d. v. s. hårdare drabbar

de mindre inkomsttagarna. Folkpensionsavgiften liksom andra sociala

avgifter borde uttas på annat sätt. Men denna kritik innebär inte att man

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964

kan godkänna den av regeringen nu föreslagna åtgärden, som medför en

skattehöjning i alla inkomstlägen. Det finns andra möjligheter att skaffa

staten ökade intäkter utan att löntagarna med vanliga inkomster ytterligare

skall belastas.

I motionerna 1:551 och II: 686 anföres bl. a. följande. De reformförslag

som inrymmes i statsverkspropositionen kan enligt motionärernas mening

i stort sett anses så angelägna att de inte längre bör skjutas på framtiden.

Huvudparten av den aktuella inkomstförstärkningen i budgeten för 1964/

65 skall enligt regeringens förslag uppnås genom upphävande av rätten till

avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift. Såsom framhålles i

propositionen har avdragsrätten i fråga om folkpensionsavgiften vid den

progressiva inkomstbeskattningen i förening med maximeringen av avgiften

en starkt regressiv verkan. Då detta måste anses vara en orättvisa mot

låg- och mellaninkomstgrupperna, har motionärerna i tidigare motioner

förordat att folkpensionsavgiften som finansieringsmetod skall avskaffas.

Motionärerna understryker angelägenheten av att så sker. Denna fråga torde

avgöras vid behandlingen av det väntade förslaget från allmänna skatteberedningen.

Det av regeringen framlagda förslaget om avskaffande av avdragsrätten

har dock enligt motionärernas mening betydande nackdelar. Det måste sålunda

anses principiellt felaktigt att avdragsrätten avskaffas medan beskattningen

av folkpensionerna skulle kvarstå. Även om folkpensioneringen är

av annan karaktär än socialförsäkringar i övrigt, kan det inte anses riktigt

att avskaffa avdragsrätten i fråga om folkpensionsavgifterna men behålla

den i fråga om övriga pensionsförsäkringsavgifter. Spörsmålet om socialförsäkringsavgifternas

konstruktion prövas, såsom framhållits, för närvarande

av allmänna skatteberedningen som väntas framlägga sitt förslag

härom redan under innevarande år. Det kan då inte vara rimligt att på sätt

som föreslås av regeringen föregripa utredningens förslag. Administrativt

sett medför regeringsförslaget att källskattetabellerna måste utbytas mitt

under löpande inkomstår, vilket medför omfattande besvär för såväl beskattningsmyndigheterna

som för skattebetalarna. Som en särskilt negativ

faktor framstår att slopande av avdragsrätten innebär en utdebiteringshöjning,

dvs. en för den enskilde ofrånkomlig skärpning av skattetrycket.

Motionärernas uppfattning är att regeringens förslag om slopande av avdragsrätten

i fråga om folkpensionsavgiften måste avslås och att ifrågavarande

inkomstförstärkning för staten i stället bör uttas genom höjning av

skattesatserna på cigarretter samt på starksprit och vin.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 559 och II: 694 åberopas bl. a. följande.

När allmänna pensionsberedningen år 1957 framlade sitt förslag till

pensionsreform, innefattande en stegvis genomförd, kraftig standardförbättring

av folkpensionerna under tioårsperioden 1958—1968, inneslöts i förslå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196i 7

get en successiv höjning av folkpensionsavgiften. Allmänt ansågs det som

en konsekvent åtgärd att de med folkpensionshöjningen stegrade kostnaderna

skulle — därest behov uppkom — finansieras genom ett högre uttag av

folkpensionsavgiften. 1958 års riksdagsbeslut om förbättrade folkpensioner

innefattade också en höjning av denna avgift från 2,5 till 4 procent. Beslutet

om avgiftshöjning biträddes av samtliga partier.

Den standardförbättring av folkpensionerna, varom förslag nu förelagts

riksdagen i årets statsverksproposition, aktualiserar frågan om medlet att

täcka de med pensionshöj ningen förenade kostnaderna. Den av finansministern

valda metoden att avskaffa rätten att vid inkomstbeskattningen göra

avdrag för erlagd folkpensionsavgift kan motionärerna emellertid av

många skäl inte tillstyrka.

Finansministern hänvisar som motivering för sitt förslag till att folkpensionsavgiften

på grund av avdragsrätten och sin maximering verkar regressivt

och hårdare belastande på mindre inkomster. Han bortser sålunda helt

från det faktiska förhållandet att den högre inkomsttagaren som pensionär

i regel har högre tjänste- eller annan pension vid sidan av folkpensionen och

därför får behålla en mindre del av folkpensionen efter skatt än den som

under sin aktiva tid har lägre inkomst. Folkpensionsavgiften räknad netto

med hänsyn till avdragsrätten företer en regressiv karaktär, men satt i relation

till utgående folkpensionsbelopp efter skatt är avgiften netto i stort

sett proportionell, snarast något progressiv. Finansministern bortser således

nu från det existerande sambandet mellan avgiften såsom avdragsgill

och förmånen som skattepliktig. Han tar hänsyn till det första men icke det

senare förhållandet.

Finansministern förbigår även konsekvenserna för den enskilde skattebetalaren

av avdragsrättens slopande såvitt angår den kommunala beskattningen.

Om man utgår ifrån att kommunernas utgifter inte påverkas och

att avdragsrättens slopande därför möjliggör en minskning av skatteuttaget

med ca 0,40 kronor per skattekrona, så erhåller de mindre inkomsttagarna

därigenom endast en obetydlig kompensation för bortfallet av avdragsrätten,

medan däremot de större får vida mer än full kompensation därför.

Kommunalskatten blir alltså höjd för de mindre och sänkt för de högre inkomsttagarna.

Mot bakgrunden av alt socialförsäkringarnas finansiering är föremål för

översyn genom allmänna skatteberedningen och att förslag — på särskild

framställning härom från finansministerns sida — är att vänta från beredningen

om några månader, framstår finansministerns förslag som överraskande

omotiverat. Principen att pension beskattas medan pensionsavgift

är avdragsgill har länge varit erkänd i vår skattelagstiftning. Veterligen

överväger skatteberedningen icke någon ändring därvidlag i sitt förslag. Att

för en tid av 18 månader kasta denna princip över bord kan inte vara rimligt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196b

Det bör i detta sammanhang noteras att förslag om att slopa avdragsrätten

för folkpensionsavgiften framlades — såsom påpekas i propositionen — år

1960 av en av finansministern tillkallad utredningsman. Förslaget mötte

under remissbehandlingen stark kritik.

Tvärtemot vad remissinstanserna då i allmänhet ansåg bryter finansministern

ut frågan om folkpensionsavgiftens skattemässiga ställning, när

skatteberedningen är i färd med att slutföra utarbetandet av sitt förslag

i fråga om fysiska personers beskattning och socialavgifter, samt övergår till

principen att beskatta såväl folkpensionsavgift som folkpension.

Det naturliga är enligt motionärernas mening alt nu inte ändra i gällande

system utan tillämpa den metod för finansiering av ökade folkpensionsförmåner

som förut använts, senast 1958, d. v. s. ett högre uttag av folkpensionsavgift

med bibehållen avdragsrätt för den avgiftsbetalande.

Riksdagen bör därför avslå finansministerns förslag och enligt motionärernas

mening i stället besluta höja folkpensionsavgiften från 4 till 5 procent.

Statsinkomsterna förstärkes härigenom med praktiskt taget samma

belopp som avdragsrättens slopande skulle medföra för den statliga inkomstskatten.

Motionärerna berör därefter bl. a. budgetläget i stort och balanseringskraven.

I motionerna l: 572 och II: 682 lämnas till en början en ingående redogörelse

med exemplifiering beträffande den fortgående penningvärdeförsämringen

och det allt högre skattetrycket som är en följd av den förda politiken.

I detta läge har motionärerna med förvåning tagit del av regeringens

förslag om avskaffande av avdragsrätten för folkpensionsavgiften. Förslaget

innebär en skärpning av progressiviteten, i varje fall för de redan tidigare

särskilt hårt belastade mellangrupperna bland inkomsttagare. Därefter

framhåller motionärerna följande.

Förslaget är så mycket mer förvånande som allmänna skatteberedningen

erhållit finansministerns uppdrag att under 1964 lägga fram förslag rörande

hela systemet för de fysiska personernas beskattning. Det borde ha

varit en självklar sak att avvakta resultaten av beredningens överväganden

innan ett förslag av så omfattande innebörd som här är fallet framlägges.

En fast princip för beskattningen i samband med försäkringar har i

värt land varit antingen att avdrag ej medgivits för betalda premier, i vilket

fall utfallande försäkringsbelopp ej beskattats, eller också att erlagda

premier fått avdragas, varvid utfallande försäkringsbelopp tagits upp till

beskattning. För pensionsförsäkringar över huvud taget, därmed också för

folkpensioneringen, har den senare metoden tillämpats. Syftet härmed bär

varit att på ett så långt möjligt rättvist sätt fördela en skattskyldigs inkomster

på de år då de faktiskt åtnjutes. Varje pension är att betrakta såsom

uppskjuten »lön». Väljer den skattskyldige att låta en del av sin »lön»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1961 9

så att säga innestå till de år då han ej längre är aktiv, erhålles ett riktigare

uttryck för hans skatteförmåga olika år om man uppskjuter beskattningen

av den uppskjutna »lönen», tills denna faktiskt tillgodogöres av den skattskyldige.

Denna princip, som åtminstone tills vidare inte heller ifrågasättes av

finansministern när det gäller enskilda pensionsförsäkringar, är lika motiverad

vid en socialförsäkring sådan som folkpensioneringen. Även här utgår

premier, kallade avgifter. Att inte lika höga avgifter uttages av alla och

den utfallande pensionen sålunda ej står i relation till de inbetalda avgifterna,

sammanhänger med den sociala karaktären hos tolkpensionsförsäkringen.

I princip är avgiftssystemet upplagt så, att den som anses ha tillräcklig

betalningsförmåga får betala full avgift, medan den som har en

lägre betalningsförmåga får hjälp av samhället till resten av avgiften.

Det förhållandet att de under senare år beslutade förbättringarna av folkpensionen

inte åtföljts av en samtidig höjning av folkpensionsavgiften, trots

att en enhällig parlamentarisk pensionsutredning år 1957 förordade detta,

kan givetvis inte förändra det principiella förhållandet eller betaga folkpensionsförsäkringen

dess karaktär av (social) försäkring.

Det anförda torde visa, att finansministerns uttalande om att folkpensionsavgiften

skulle ha regressiv verkan är oriktig. Då förmånen utfaller

får den skattskyldige betala skatt därå — efter sin skatteförmåga. Under

den tid då avgift erlägges är han befriad från skatt för den inkomstdel

som han i framtiden avser att tillgodogöra sig och då erlägga skatt för.

Den mot avgiften svarande inkomsten är under avgiftsåren att betrakta

som obefintlig ur skatteförmågesynpunkt, och den bör därför icke beskattas.

Det nu framlagda förslaget innebär att sådan inkomst beskattas två

gånger, dels då den intjänas, dels då den tillgodogöres. Motionärerna kan

icke biträda ett sådant förslag.

I propositionen redovisas en tabell, vari för olika inkomster angives den

skatteökning som inträder för statsbeskattningens del. Hur situationen blir

i fråga om kommunalskatterna underlåter departementschefen att visa, trots

att avdragsrätten föreslås avskaffad även för kommunalheskattningens del.

Ser man för kommunernas del isolerat på frågan om avdragsrättens avskaffande,

måste man enligt motionärerna räkna med att det nytillkomna

skatteunderlaget möjliggör en sänkning av utdebiteringsprocenten. Denna

kan uppskattas till ungefär 40 öre per skattekrona. Motionärerna anför därefter

exempel på att lägre inkomsttagare vid ett genomförande av Kungl.

Maj :ts förslag skulle missgynnas i förhållande till större inkomsttagare, vare

sig vederbörande kommun skulle sänka utdebiteringen eller utdebiteringssatsen

skulle bibehållas oförändrad, varigenom kommunen undgår en eljest

nödvändig höjning av skattesatsen med 40 öre per skattekrona.

Vill man emellertid såsom departementschefen gjort vid redovisningen av

förslagets verkningar helt bortse från avdragsrättens inverkan på utdebite
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964

ringens storlek och sålunda med oförändrad utdebitering jämföra skatterna

iöre och efter avdragsrättens avskaffande, kräver fullständigheten — framhåller

motionärerna — att man visar ökningen av såväl kommunal- som

statsskatten. Härutinnan hänvisas till följande tabell:

Årsinkomst Skatteökning i kr. enligt

kr. regeringens förslag för

gifta ensam
stående
8

000 ......................... 71 85

10 000 ......................... 98 126

12 000 ......................... 118 152

16 000 ......................... 154 205

20 000 ......................... 199 249

25 000 ......................... 249 279

30 000 ......................... 289 304

50 000 ......................... 314 324

100 000 ......................... 369 369

I motionen 1: 426 påpekas att förutsättningar i nuvarande läge saknas för

att totalt bedöma inkomst- och utgiftsberäkningarna i statsverkspropositionen

samt budgetbalansen. Härvid uppmärksammar motionären bl. a. uppslaget

att såsom ett provisorium slopa avdragsrätten för folkpensionsavgifterna

vid beskattning i stat och kommun; redan provisoriekaraktären av en

så betydelsefull sak verkar stötande i fråga om någonting rent principiellt

så betydelsefullt.

Även om en icke ringa del av folkpensionerna betalas med skattepengar,

synes för närvarande folkpensionens karaktär av försäkring med premiebetalning

i grunden tramstå som oförändrad och kan inte genom ett provisorium

omstöpas på detta sätt. Detta talar starkt för att dessa premiebelopp

fortfarande skall vara avdragsberättigande så länge folkpensionsavgiften

består. Uppmärksammas bör också att ett slopande av avdragsrätten för

pensionsavgifterna icke kan bedömas alldeles skilt från avdragsrätten för

kommunalutskylderna. Det populära argumentet att avdragsrättens slopande

särskilt träffar »de stora», de bärkraftiga, gäller i än högre grad beträffande

kommunalutskylderna. De utgår på hela inkomsten, medan pensionsavgifterna

till sin räckvidd är begränsade att utgå endast på mindre eller

medelstora inkomster. Uppenbarligen ligger det nära att förmoda att en reform

i fråga om det ena avdraget drager det andra med. Frågan borde därför

behandlas i sin helhet och inte plottras bort genom ett provisorium, som

i detta sammanhang framstår som särskilt olämpligt.

Tillskottet till den aktuella budgetbalansen genom den föreslagna avdragsretormen

blir enligt motionärens uppfattning inte större än att motsvarande

belopp kan täckas av befintliga marginaler. En annan sak är att för ytterligare

utgifter pengar kan vara erforderliga för att få det hela att gå ihop.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196''t

11

Utskottet

1 finansplanen för budgetåret 1964/65 framhöll chefen för finansdepartementet

att han fann en förstärkning av statens inkomster ofrånkomlig och

att han därför ämnade föreslå upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen

för folkpensionsavgift. Denna fråga har nu upptagits till närmare

behandling i den föreliggande propositionen nr 18, vari alltså föreslås

slopande av nämnda avdragsrätt. Departementschefen anför bl. a. att några

principiella invändningar inte kan riktas mot en sådan åtgärd, eftersom avgifterna

förlorat sin karaktär av försäkringsavgifter. Departementschefen

anser inte heller att en avgiftsreform skulle föregripa ett kommande ställningstagande

från allmänna skatteberedningen beträffande frågan om socialförsäkringsavgifterna.

Den omläggning av avgiftsuttaget, som övervägs

av beredningen, är nämligen av djupgående natur och tillika ett led i en

allmän omprövning av hela skatte- och avgiftssystemet. Partiella och till

äventyrs tidsmässigt begränsade förändringar i huvudsak inom ramen för

gällande regler beträffande folkpensionsavgiften torde därför inte hindra

en sådan allmän omprövning. Den skattehöjning som följer av avdragsrättens

slopande begränsar sig — framhålles i propositionen — till sådana

skattskyldiga som har att erlägga folkpensionsavgift och medför för därav

berörda skattskyldiga med lägre inkomster blott obetydliga förändringar i

skattebelastningen. Avdragsrätten föreslås upphävd fr. o. in. den 1 juli 1964.

Vid 1965 års taxering, som avser inkomståret 1964, skall avdrag därför

övergångsvis medges med hälften av folkpensionsavgiften. Avdragsrättens

upphävande skall beaktas även i källskattehänseende. Nya tabeller för beräkning

av preliminär A-skatt skall fastställas och tillämpas under andra

halvåret 1964.

I de i ämnet föreliggande motionerna yrkas avslag å Kungl. Maj :ts förslag.

Motionärerna i motionerna 1: 369 och II: 447 vill också att riksdagen i

sammanhanget uttalar sig för ökad beskattning på de stora förmögenheterna

samt för skatteuttag på värdeökningen av aktier.

I motionerna I: 551 och II: 686 framhålles särskilt att ett slopande av avdragsrätten

för folkpensionsavgiften medför en för den enskilde ofrånkomlig

skärpning av skattetrycket. Det måste också enligt motionärerna anses

principiellt felaktigt att avskaffa avdragsrätten men bibehålla beskattningen

av folkpensionerna. Det kan inte heller vara rimligt att föregripa allmänna

skatteberedningen, som innevarande år väntas framlägga sitt förslag om

socialförsäkringsavgifternas konstruktion. Administrativa besvärligheter till

följd av nya källskattetabeller mitt under löpande inkomstår påtalas även.

—- Motionärerna anvisar i stället andra vägar för att ernå erforderliga inkomstförstärkningar,

nämligen genom höjda skattesatser på cigarretter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964

samt på starksprit och vin. — Härom föreligger särskilda motioner (I: 550

och II: 687), vilka kommer att behandlas av utskottet i ett senare sammanhang.

I motionerna 1: 559 och II: 694 framföres invändningar mot departementschefens

påstående att folkpensionsavgiften genom maximeringen till

visst belopp och genom avdragsrätten verkar regressivt och hårdare belastande

på mindre inkomster. I propositionen bortses — påpekar motionärerna

— från det existerande sambandet mellan avgiften såsom avdragsgill

och förmånen såsom skattepliktig. Departementschefen förbiser enligt motionärerna,

såvitt angår den kommunala beskattningen, konsekvenserna för

den enskilde skattebetalaren av avdragsrättens slopande. Vid en med anledning

härav sänkt kommunal utdebitering erhåller de mindre inkomsttagarna

endast en obetydlig kompensation, medan däremot de större inkomsttagarna

får vida mer än full kompensation. Motionärerna erinrar också om

det förslag om slopande av avdragsrätten för folkpensionsavgiften som år

1960 framlades av en av departementschefen tillkallad utredningsman, vilket

förslag under remissbehandlingen mötte stark kritik med hänvisning

bl. a. till allmänna skatteberedningen. Förslag om socialförsäkringarnas finansiering

är att vänta från allmänna skatteberedningen inom några månader.

Veterligen överväger beredningen inte någon ändring av principen

om att pension beskattas medan pensionsavgift är avdragsgill. Att för en

tid av 18 månader åsidosätta denna princip kan enligt motionärernas uppfattning

inte vara rimligt. I stället bör —- framhåller motionärerna — folkpensionsavgiften

höjas från 4 till 5 procent. Härigenom skulle statsinkomsterna

förstärkas med praktiskt taget samma belopp som avdragsrättens slopande

skulle ge i statlig inkomstskatt. — Motioner härom (1:602 och II:

695) behandlas av andra lagutskottet.

I motionerna I: 572 och II: 682 erinras om den fortgående penningvärdeförsämringen

samt de stigande direkta och indirekta skatterna. Kungl.

Maj :ts förslag innebär enligt motionärerna en ytterligare skärpning av progressiviteten,

i varje fall för de redan tidigare särskilt hårt belastade mellangrupperna

bland inkomsttagarna. Det borde enligt motionärerna ha varit

en självklar sak att avvakta resultatet av allmänna skatteberedningens

översyn av hela systemet för de fysiska personernas beskattning. Motionärerna

hävdar också folkpensioneringens principiella karaktär av försäkring,

såsom gäller i fråga om enskilda pensionsförsäkringar, med avdragsrätt för

erlagda premier och beskattning av utfallande försäkringsbelopp. Ett slopande

av avdragsrätten i förening med beskattning av utfallande folkpensioner

skulle enligt motionärernas uppfattning leda till dubbelbeskattning.

I motionerna riktas också invändningar mot att i propositionen endast redovisats

den skatteökning, som vid en slopad avdragsrätt inträder för statsbeskattningens

del. Därefter analyserar motionärerna verkningarna av en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196''r 13

sådan reform i fråga om kommunalbeskattningen och kommer till den slutsatsen

att en skattskyldig med låga inkomster skulle missgynnas jämfört

med en skattskyldig med stora inkomster, oberoende av huruvida vederbörande

kommun skulle sänka utdebiteringen eller bibehålla den oförändrad.

För motionären i motionen 1:426 är redan provisorielcaraktären av det

föreliggande förslaget stötande. För närvarande framstår nämligen folkpensionens

karaktär av försäkring med premiebetalning i grunden sasom oförändrad

och kan inte genom ett provisorium omstöpas på föreslaget sätt.

Motionären anser också att ett slopande av avdragsrätten för folkpensionsavgifterna

inte bör bedömas skilt från avdragsrätten för kommunalutskylderna.

Tillskottet till den aktuella budgetbalansen genom en avdragsreform

blir enligt motionärens mening inte större än att motsvarande belopp täckes

av befintliga marginaler. För kommunernas del framhålles det betydligt

aktuellare kravet på kommunal skatteutjämning.

I likhet med departementschefen finner utskottet att, såsom även framhållits

i finansplanen för budgetåret 1964/65, en förstärkning av statens

inkomster för nämnda budgetår är ofrånkomlig. Flertalet motionärer har

också den uppfattningen men är inte ense med departementschefen om

medlet för åstadkommande av en sådan förstärkning.

Motionärernas yrkanden grundas till väsentlig del på principiella invändningar

mot det föreliggande förslaget. Såsom departementschefen visat har

emellertid folkpensionsavgifterna förlorat sin karaktär av försäkringsavgifter,

varför ett slopande av avdragsrätten för avgifterna inte direkt sammanhänger

med frågan om skattskyldigheten för utfallande förmåner. Vad

departementschefen uttalat härutinnan föranleder ingen erinran från utskottets

sida.

I de inbördes likalydande motionerna 1:551 och 11:686, 1:559 och II:

694 samt I: 572 och II: 682 åberopas bl. a. att ett slopande av avdragsrätten

för folkpensionsavgiften skulle föregripa resultatet av allmänna skatteberedningens

utredningsarbete. Enligt utskottets mening får emellertid den

föreslagna reformen ses som en tillfällig åtgärd, som inte kan föregripa en

kommande allmän skattereform.

Vid ett ställningstagande till Kungl. Maj :ts förslag torde enligt utskottets

mening avgörande betydelse inte få tillmätas motionärernas invändning

att förslagets genomförande skulle leda till skärpt inkomstbeskattning.

Vid lägre inkomster medför avdragsrättens slopande blott obetydliga

förändringai'' i skattebelastningen. Fn grupp, nämligen folkpensionärerna,

berörs inte av reformen. Med den uppfattningen att en inkomstförstärkning

av budgeten är nödvändig och da vad motionärerna anfört inte föranleder

utskottet att frånlräda propositionsförslaget, får utskottet, med avstyrkande

av de i ämnet föreliggande inbördes likalydande motionerna I:

369 och II: 447, I: 551 och II: 686, I: 559 och II: 694 samt I: 572 och II: 682

ävensom motionen 1: 426, tillstyrka Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med avslag å följande motioner, nämligen
a)

de likalydande motionerna I: 369 av herrar Adolfsson

och Lager samt 11:447 av herr Hermansson m. fl., såvitt

avser yrkandet om avslag å Kungl. Maj :ts förslag,

b) de likalydande motionerna I: 551 av herr Bengtson

in. fl. och II: 686 av herr Hedlund in. fl.,

c) de likalydande motionerna I: 559 av herr Lundström

m. fl. och II: 694 av herr Ohlin m. fl.,

d) de likalydande motionerna I: 572 av herr Virgin m. fl.

och II: 682 av herr Heckscher in. fl., ävensom

e) motionen I: 426 av herr Ferdinand Nilsson,

måtte med bifall till förevarande proposition nr 18 antaga

vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

samt

3) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272);

B) att de likalydande motionerna I: 369 av herrar Adolfsson

och Lager samt II: 447 av herr Hermansson m. fl. måtte,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan

åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström, Gösta

Jacobsson, Sundin och Hellebladh*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg*, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Christenson i Malmö,

Andersson i Essvik och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964

15

Reservation

av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Christenson i Malmö

och Björkman, vilka ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»I finansplanen — ---(= utskottet s. 11 rad 2 uppifrån—s. 13 råd 14

uppifrån)--— kommunal skatteutjämning.

De kritiska anmärkningar, som i de refererade motionerna framförts

mot det i propositionen framförda förslaget att slopa avdragsrätten för

folkpensionsavgiften, finner utskottet välgrundade.

Såsom redovisas i propositionen framlades förslag om slopad avdragsrätt

för erlagd folkpensionsavgift i en av särskild utredningsman år 1960

utarbetad PM angående folkpensioneringens finansiering. Departementschefen

meddelar i den nu framlagda propositionen att i de remissyttranden

över promemorian som särskilt berörde delfrågan om avdragsrätten

''förekom uttalanden såväl för som emot promemorieförslaget’. En närmare

granskning av remissyttrandena ger emellertid vid handen att av de 32

myndigheter och organisationer som uttalade sin uppfattning i frågan 25

avstyrkte förslaget antingen av redovisade principiella skäl eller under hänvisning

till att frågan hade samband med socialförsäkringarnas finansiering

i övrigt samt skattesystemets totala utformning. Härom pågick utredningsarbete

och resultatet av dessa utredningar borde avvaktas. Av de återstående

remissinstanserna uttalade dessutom flera tveksamhet. Mot bakgrunden

av den starka och nära nog enstämmiga kritik som förslaget mötte

är det förvånande att det nu framlägges för riksdagen, inte minst därför

att det utredningsarbete, som många remissinstanser ansåg borde först avvaktas,

nämligen skatteberedningens översyn av skattesystemet inkluderande

frågan om socialförsäkringarnas finansiering, nu är i sitt slutskede.

Ett bifall till propositionen skulle därför innebära ett olyckligt föregripande

av riksdagens kommande behandling av de i skatteberedningens prövning

ingående spörsmålen. Skulle skatteberedningen och riksdagen t. ex.

stanna vid att den systematik för beskattning och socialförsäkringsfinansiering,

som ett reformerat skatte- och avgiftssystem bör präglas av, förutsätter

avdragsrättens bibehållande, skulle denna få återinföras efter kort tid.

Ett sådant handlande överensstämmer inte med den planmässighet, som

enligt utskottets mening bör eftersträvas. Naturligtvis kan särskilda förhållanden

motivera att en viss fråga brytes ut ur en pågående utredning

och göres till föremål för särskilt beslut. Men några sådana omständigheter

föreligger enligt utskottets mening inte i detta fall.

Utskottet vill i likhet med vad som skett i remissvaren understryka att

avdragsrätten för erlagd folkpensionsavgift inte kan ses isolerad från den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964

skattemässiga behandlingen av folkpensionsförmånen, vilken i princip utgör

skattepliktig inkomst hos pensionären. Länsstyrelsen i Stockholms län

uttryckte i sitt remissyttrande över utredningsförslaget detta samband på

följande sätt:

Rent principiellt synes pensionen kunna jämföras med lön, då den har

samma ändamål som denna, och pensionen bör då i princip utgöra skattepliktig

inkomst. Folkpensionsavgiften får närmast anses utgöra kostnader

för denna pensionsintäkts förvärvande. Sådana kostnader är i vårt skattesystem

avdragsgilla. Ett borttagande av avdragsrätten för folkpensionsavgiften

skulle alltså även sett ur denna synpunkt bryta konsekvensen i skattesystemet.

Riksskattenämnden framhöll att ett slopande av avdragsrätten för folkpensionsavgiften

men bibehållande av skatteplikten för folkpensionerna

mäste uppfattas ’såsom en obefogad dubbelbeskattning’.

Enligt TCO.s mening karakteriserades utredningens förslag ''av en uppseendeväckande

brist på logik’, därför att det beskattningsmässiga sambandet

mellan (avdragsgill) avgift och (skattepliktig) förmån bröts. Det

förtjänar vidare påpekas att, som Sveriges lantbruksförbund och RLF framhöll

i sitt gemensamma remissyttrande, avdragsrättens slopande innebär att

den skattskyldige först får erlägga en särskild folkpensionsavgift och sedan

därutöver inkomstskatt i form av marginalskatt på den del av inkomsten,

som han redan avstått.

Lantbruksförbundet och RLF påpekade också, vilket även framhålles i

några av de nu väckta motionerna, att inkomsttagare i högre inkomstlägen

för vilka avdragsrätten beträffande avgiften medför en relativt stark minskning

av inkomstskatten, kan förutsättas vid uppnådd pensionsålder få erlägga

en stor del av den mottagna folkpensionen i form av skatt. Folkpensionsavgiften

räknad netto och ställd i relation till nettobehållningen av

beskattad folkpension är därför i realiteten i stort sett proportionell.

Mot bakgrunden av ovan angivna förhållanden, den starka kritik som

vid remissbehandlingen framkom mot förslaget att slopa avdragsrätten

samt den omständigheten att riksdagen redan nästa år enligt föreliggande

planer får ta ställning till skatteberedningens förslag, vari socialförsäkringarnas

finansiering ingår som en viktig del, anser sig utskottet inte kunna

tillstyrka den nu framlagda propositionen. Utskottet yrkar sålunda bifall

till de i motionerna framställda avslagsyrkandena.

Vad angår frågan vilka andra åtgärder som vid ett avslag å Kungl. Maj :ts

förevarande proposition bör vidtas för att nå erforderlig budgetbalans, vill

utskottet här hänvisa till att förslag härom framförts motionsvägen. Riksdagen

får senare ta ställning till dessa förslag. Utskottet nöjer sig här med

att konstatera att ett bifall till propositionens förslag icke är nödvändigt

för att nå den önskade täckningen av budgeten.

Utskottet vill slutligen påpeka att de siffror som i propositionen redovisats

beträffande verkningarna av avdragsrättens slopande för de enskilda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196i

i olika inkomstlägen hänför sig enbart till effekten på de statliga utskylderna.

I fråga om kommunalskatten framhåller departementschefen att ett

slopande av avdragsrätten ''möjliggör en i motsvarande mån lägre utdebitering

än som eljest skulle ha fastställts’. Realistiskt torde man dock enligt

statsrådet få räkna med att slopandet av avdragsrätten ''på sina håll’

får konsekvenser även vid den kommunala beskattningen, d. v. s. en skattehöjning

för den enskilde. Vad gäller innevarande år blir den individuella

skattehöjningen ofrånkomlig och generell eftersom utdebiteringarna är

fastställda. Under sådana förhållanden borde en redovisning också ha skett

av skattehöjningarna för den enskilde om de kommunala utdebiteringarna

bibehålies oförändrade. Utskottet visar här en sådan tablå, vilken också

upptar de i propositionen lämnade siffrorna på skattehöjningarnas storlek

i olika inkomstlägen.

Skattehöjning i olika inkomstlägen vid slopande av avdragsrätt beträffande folkpensionsavgift

årsinkomst

Kronor

Gifta

Ensamstående

Total skatt

(statl. o. komm.

ink.-skatt. Nuv.

komm. utde- bit.)

Enbart statl.

utskylder

(prop:s siffror)

Total skatt

(statl. o komm.

ink.-skatt. Nuv.

komm. utde- bit.)

Enbart statl.

utskylder

(prop:s siffror)

6 000 ..............

57 kr./år

29 kr./år

58 kr./år

28 kr./år

8 000 ..............

78

38

74

37

12 000 ..............

115

57

145

94

15 000 ..............

141

70

200

142

18 000 ..............

154

65

261

191

20 000 ..............

199

120

252

180

25 000 ..............

249

180

279

216

30 000 ..............

289

228

304

246

50 000 ..............

314

258

324

270

100 000 ..............

369

324

369

324

Den ensidiga redovisning som lämnats i propositionen finner utskottet

anmärkningsvärd.»

dels ock att utskottet under A) bort hemställa,

»att riksdagen — med bifall till motionerna I: 369 av herrar

Adolfsson och Lager samt II: 447 av herr Hermansson

in. fl., i vad motionerna avser förevarande del, motionerna

I: 551 av herr Bengtson m. fl. och II: 686 av herr Hedlund

in. fl., motionerna I: 559 av herr Lundström in. fl. och II: 694

av herr Ohlin in. fl. samt motionerna I: 572 av herr Virgin

m. fl. och II: 682 av herr Heckscher m. fl. ävensom motionen

I: 426 av herr Ferdinand Nilsson — måtte avslå Kungl.

Maj :ts proposition nr 18.»

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640145

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Ma j ris ''proposition angående svensk medverkan vid upprättande av en FN:s fredsstyrka på Cypern. a1 i texten