Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av b6 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928
1964-02-25 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1964:10, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av b6 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196b
1
Nr 10
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
b6 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 3 januari 1964 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 18, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt
3) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås — i anslutning till finansplanen för budgetåret
1964/65 — att avdrag vid inkomsttaxeringen icke vidare skall medges för
folkpensionsavgift.
Avdragsrätten föreslås upphävd fr. o. m. den 1 juli 1964. Vid 1965 års
taxering, som avser inkomståret 1964, skall avdrag därför övergångsvis
medges med hälften av folkpensionsavgiften.
Avdragsrättens upphävande skall beaktas även i källskattehänseende. Nya
tabeller för beräkning av preliminär A-skatt skall fastställas och tillämpas
under andra halvåret 1964.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 7 samt. Nr 10
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1961
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
46 §.
2 mom. I hemortskommunen —
2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift
eller tilläggspensionsavgift,
som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige, dels
ock avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, därest avgiften
under beskattningsåret erlagts för
försäkring, vilken äges av den skattskyldige
själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans omyndiga
barn;
3) för dels sådan i slutlig eller
säkringsavgift ------
Har skattskyldig — ---
Därest skattskyldig---
Avdrag, som------
----eller uppfostran;
2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående tillläggspensionsavgift,
som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige,
dels ock avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §,
därest avgiften under beskattningsåret
erlagts för försäkring, vilken
äges av den skattskyldige själv eller,
i förekommande fall, hans make eller
hans omyndiga barn;
ingående sjukför
-
tillkommande skatt
1 000 kronor.
--eller underhållsbidraget.
----— — nämnda tid.
-■-----— 18 år.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband
med lagens ikraftträdande skall följande iakttagas.
1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om folkpensionsavgift,
som ingår i slutlig skatt enligt 1963 eller tidigare års taxering eller
ock i tillkommande skatt avseende 1963 eller tidigare års taxering eller eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.
2. Avdrag för folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1964 års
taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1964 års taxering eller eftertaxering
för samma år, må, med tillämpning i övrigt av de vid lagens
ikraftträdande senast gällande förutsättningarna, åtnjutas med hälften av
det påförda avgiftsbeloppet. 1
1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1963: 50.
Bevillningsutskottets betänkande nr JO år 1964
3
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 mom. Från sammanlagda
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
för folkpensionsavgifter
och tilläggspensionsavgifter samt för
avgifter för pensionsförsäkring och
för annan personförsäkring ävensom
för underhåll åt ej hemmavarande
barn under 16 år, allt i den omfattning
som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
sägs.
Har sådan — — —-----
nästfoljande stycke.
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
för tilläggspensionsavgifter
samt för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring
ävensom för underhåll åt ej
hemmavarande barn under 16 år,
allt i den omfattning som i 46 § 2
mom. kommunalskattelagen sägs.
---överlåtande föreningen.
4 §•
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.
1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om folkpensionsavgift,
som ingår i slutlig skatt enligt 1963 eller tidigare års taxering eller
ock i tillkommande skatt avseende 1963 eller tidigare års taxering eller eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.
2. Avdrag för folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1964 års
taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1964 års taxering eller eftertaxering
för samma år, må, med tillämpning i övrigt av de vid förordningens
ikraftträdande senast gällande förutsättningarna, åtnjutas med
hälften av det påförda avgiftsbeloppet.
1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1960: 173.
lf liiharuj till riksdagens protokoll. 196b. 7 samt. Nr 10
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4§.
1 mom. Har lokal —--sådana tabeller.
Skattetabellerna skola--— tilläggspensionsavgift, samt
att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels ortsavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag
enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
dels därutöver ett belopp
av fyrahundrafemtio kronor för
skattskyldig, som avses i 2 mom.
första stycket 2), och trehundra kronor
för annan skattskyldig, dels ock,
såvitt angår taxeringen till statlig
inkomstskatt, för kommunala utskylder
med belopp, motsvarande
för skattekrona och skatteöre det belopp,
som enligt 3 mom. legat till
grund vid uträknandet av de i vederbörlig
tabell angivna utskylderna.
Tabellerna skola---antal ki
att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels ortsavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag
enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
dels ock, såvitt angår
taxeringen till statlig inkomstskatt,
för kommunala utskylder med belopp,
motsvarande för skattekrona
och skatteöre det belopp, som enligt
3 mom. legat till grund vid uträknandet
av de i vederbörlig tabell angivna
utskylderna.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964 och skall äga tillämpning
i avseende å beräkning av preliminär A-skatt från och med nämnda dag.
1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1962: 595.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196b
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 369 av herrar Adolfsson och Lager samt
II: 447 av herr Hermansson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen avslår proposition
nr 18, samt att riksdagen i detta sammanhang uttalar sig för att
nödvändiga förstärkningar av statens inkomster i första hand sker genom
ökad beskattning på de stora förmögenheterna samt genom skatteuttag på
värdeökningen på aktier»;
2) de likalydande motionerna I: 551 av herr Bengtson m. fl. och II: 686
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av
propositionen nr 18 måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om slopande av rätten
till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift»;
3) de likalydande motionerna I: 559 av herr Lundström m. fl. och II: 694
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts förslag i propositionen nr 18 om slopande av avdragsrätten för folkpensionsavgift»
;
4) de likalydande motionerna I: 572 av herr Virgin m. fl. och II: 682 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts förslag i proposition nr 18 angående slopande av avdragsrätten för
folkpensionsavgiften»; ävensom
5) motionen I: 426 av herr Ferdinand Nilsson, vari hemställts, »att riksdagen
ville avslå Kungl. Maj :ts förslag om provisoriskt avskaffande av rätt
till avdrag vid statlig och kommunal beskattning av erlagda folkpensionsavgifter».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 426, II: 447, II: 682, II: 686 och II: 694.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 5—9.
Departementschefen, s. 9—13.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
I motionerna 1: 369 och II: 447 framhålles att man från motionärernas sida
tidigare starkt kritiserat nu gällande ordning för uttagandet av folkpensionsavgiften,
som innebär att denna verkar regressivt, d. v. s. hårdare drabbar
de mindre inkomsttagarna. Folkpensionsavgiften liksom andra sociala
avgifter borde uttas på annat sätt. Men denna kritik innebär inte att man
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964
kan godkänna den av regeringen nu föreslagna åtgärden, som medför en
skattehöjning i alla inkomstlägen. Det finns andra möjligheter att skaffa
staten ökade intäkter utan att löntagarna med vanliga inkomster ytterligare
skall belastas.
I motionerna 1:551 och II: 686 anföres bl. a. följande. De reformförslag
som inrymmes i statsverkspropositionen kan enligt motionärernas mening
i stort sett anses så angelägna att de inte längre bör skjutas på framtiden.
Huvudparten av den aktuella inkomstförstärkningen i budgeten för 1964/
65 skall enligt regeringens förslag uppnås genom upphävande av rätten till
avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift. Såsom framhålles i
propositionen har avdragsrätten i fråga om folkpensionsavgiften vid den
progressiva inkomstbeskattningen i förening med maximeringen av avgiften
en starkt regressiv verkan. Då detta måste anses vara en orättvisa mot
låg- och mellaninkomstgrupperna, har motionärerna i tidigare motioner
förordat att folkpensionsavgiften som finansieringsmetod skall avskaffas.
Motionärerna understryker angelägenheten av att så sker. Denna fråga torde
avgöras vid behandlingen av det väntade förslaget från allmänna skatteberedningen.
Det av regeringen framlagda förslaget om avskaffande av avdragsrätten
har dock enligt motionärernas mening betydande nackdelar. Det måste sålunda
anses principiellt felaktigt att avdragsrätten avskaffas medan beskattningen
av folkpensionerna skulle kvarstå. Även om folkpensioneringen är
av annan karaktär än socialförsäkringar i övrigt, kan det inte anses riktigt
att avskaffa avdragsrätten i fråga om folkpensionsavgifterna men behålla
den i fråga om övriga pensionsförsäkringsavgifter. Spörsmålet om socialförsäkringsavgifternas
konstruktion prövas, såsom framhållits, för närvarande
av allmänna skatteberedningen som väntas framlägga sitt förslag
härom redan under innevarande år. Det kan då inte vara rimligt att på sätt
som föreslås av regeringen föregripa utredningens förslag. Administrativt
sett medför regeringsförslaget att källskattetabellerna måste utbytas mitt
under löpande inkomstår, vilket medför omfattande besvär för såväl beskattningsmyndigheterna
som för skattebetalarna. Som en särskilt negativ
faktor framstår att slopande av avdragsrätten innebär en utdebiteringshöjning,
dvs. en för den enskilde ofrånkomlig skärpning av skattetrycket.
Motionärernas uppfattning är att regeringens förslag om slopande av avdragsrätten
i fråga om folkpensionsavgiften måste avslås och att ifrågavarande
inkomstförstärkning för staten i stället bör uttas genom höjning av
skattesatserna på cigarretter samt på starksprit och vin.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 559 och II: 694 åberopas bl. a. följande.
När allmänna pensionsberedningen år 1957 framlade sitt förslag till
pensionsreform, innefattande en stegvis genomförd, kraftig standardförbättring
av folkpensionerna under tioårsperioden 1958—1968, inneslöts i förslå
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196i 7
get en successiv höjning av folkpensionsavgiften. Allmänt ansågs det som
en konsekvent åtgärd att de med folkpensionshöjningen stegrade kostnaderna
skulle — därest behov uppkom — finansieras genom ett högre uttag av
folkpensionsavgiften. 1958 års riksdagsbeslut om förbättrade folkpensioner
innefattade också en höjning av denna avgift från 2,5 till 4 procent. Beslutet
om avgiftshöjning biträddes av samtliga partier.
Den standardförbättring av folkpensionerna, varom förslag nu förelagts
riksdagen i årets statsverksproposition, aktualiserar frågan om medlet att
täcka de med pensionshöj ningen förenade kostnaderna. Den av finansministern
valda metoden att avskaffa rätten att vid inkomstbeskattningen göra
avdrag för erlagd folkpensionsavgift kan motionärerna emellertid av
många skäl inte tillstyrka.
Finansministern hänvisar som motivering för sitt förslag till att folkpensionsavgiften
på grund av avdragsrätten och sin maximering verkar regressivt
och hårdare belastande på mindre inkomster. Han bortser sålunda helt
från det faktiska förhållandet att den högre inkomsttagaren som pensionär
i regel har högre tjänste- eller annan pension vid sidan av folkpensionen och
därför får behålla en mindre del av folkpensionen efter skatt än den som
under sin aktiva tid har lägre inkomst. Folkpensionsavgiften räknad netto
med hänsyn till avdragsrätten företer en regressiv karaktär, men satt i relation
till utgående folkpensionsbelopp efter skatt är avgiften netto i stort
sett proportionell, snarast något progressiv. Finansministern bortser således
nu från det existerande sambandet mellan avgiften såsom avdragsgill
och förmånen som skattepliktig. Han tar hänsyn till det första men icke det
senare förhållandet.
Finansministern förbigår även konsekvenserna för den enskilde skattebetalaren
av avdragsrättens slopande såvitt angår den kommunala beskattningen.
Om man utgår ifrån att kommunernas utgifter inte påverkas och
att avdragsrättens slopande därför möjliggör en minskning av skatteuttaget
med ca 0,40 kronor per skattekrona, så erhåller de mindre inkomsttagarna
därigenom endast en obetydlig kompensation för bortfallet av avdragsrätten,
medan däremot de större får vida mer än full kompensation därför.
Kommunalskatten blir alltså höjd för de mindre och sänkt för de högre inkomsttagarna.
Mot bakgrunden av alt socialförsäkringarnas finansiering är föremål för
översyn genom allmänna skatteberedningen och att förslag — på särskild
framställning härom från finansministerns sida — är att vänta från beredningen
om några månader, framstår finansministerns förslag som överraskande
omotiverat. Principen att pension beskattas medan pensionsavgift
är avdragsgill har länge varit erkänd i vår skattelagstiftning. Veterligen
överväger skatteberedningen icke någon ändring därvidlag i sitt förslag. Att
för en tid av 18 månader kasta denna princip över bord kan inte vara rimligt.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196b
Det bör i detta sammanhang noteras att förslag om att slopa avdragsrätten
för folkpensionsavgiften framlades — såsom påpekas i propositionen — år
1960 av en av finansministern tillkallad utredningsman. Förslaget mötte
under remissbehandlingen stark kritik.
Tvärtemot vad remissinstanserna då i allmänhet ansåg bryter finansministern
ut frågan om folkpensionsavgiftens skattemässiga ställning, när
skatteberedningen är i färd med att slutföra utarbetandet av sitt förslag
i fråga om fysiska personers beskattning och socialavgifter, samt övergår till
principen att beskatta såväl folkpensionsavgift som folkpension.
Det naturliga är enligt motionärernas mening alt nu inte ändra i gällande
system utan tillämpa den metod för finansiering av ökade folkpensionsförmåner
som förut använts, senast 1958, d. v. s. ett högre uttag av folkpensionsavgift
med bibehållen avdragsrätt för den avgiftsbetalande.
Riksdagen bör därför avslå finansministerns förslag och enligt motionärernas
mening i stället besluta höja folkpensionsavgiften från 4 till 5 procent.
Statsinkomsterna förstärkes härigenom med praktiskt taget samma
belopp som avdragsrättens slopande skulle medföra för den statliga inkomstskatten.
Motionärerna berör därefter bl. a. budgetläget i stort och balanseringskraven.
I motionerna l: 572 och II: 682 lämnas till en början en ingående redogörelse
med exemplifiering beträffande den fortgående penningvärdeförsämringen
och det allt högre skattetrycket som är en följd av den förda politiken.
I detta läge har motionärerna med förvåning tagit del av regeringens
förslag om avskaffande av avdragsrätten för folkpensionsavgiften. Förslaget
innebär en skärpning av progressiviteten, i varje fall för de redan tidigare
särskilt hårt belastade mellangrupperna bland inkomsttagare. Därefter
framhåller motionärerna följande.
Förslaget är så mycket mer förvånande som allmänna skatteberedningen
erhållit finansministerns uppdrag att under 1964 lägga fram förslag rörande
hela systemet för de fysiska personernas beskattning. Det borde ha
varit en självklar sak att avvakta resultaten av beredningens överväganden
innan ett förslag av så omfattande innebörd som här är fallet framlägges.
En fast princip för beskattningen i samband med försäkringar har i
värt land varit antingen att avdrag ej medgivits för betalda premier, i vilket
fall utfallande försäkringsbelopp ej beskattats, eller också att erlagda
premier fått avdragas, varvid utfallande försäkringsbelopp tagits upp till
beskattning. För pensionsförsäkringar över huvud taget, därmed också för
folkpensioneringen, har den senare metoden tillämpats. Syftet härmed bär
varit att på ett så långt möjligt rättvist sätt fördela en skattskyldigs inkomster
på de år då de faktiskt åtnjutes. Varje pension är att betrakta såsom
uppskjuten »lön». Väljer den skattskyldige att låta en del av sin »lön»
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1961 9
så att säga innestå till de år då han ej längre är aktiv, erhålles ett riktigare
uttryck för hans skatteförmåga olika år om man uppskjuter beskattningen
av den uppskjutna »lönen», tills denna faktiskt tillgodogöres av den skattskyldige.
Denna princip, som åtminstone tills vidare inte heller ifrågasättes av
finansministern när det gäller enskilda pensionsförsäkringar, är lika motiverad
vid en socialförsäkring sådan som folkpensioneringen. Även här utgår
premier, kallade avgifter. Att inte lika höga avgifter uttages av alla och
den utfallande pensionen sålunda ej står i relation till de inbetalda avgifterna,
sammanhänger med den sociala karaktären hos tolkpensionsförsäkringen.
I princip är avgiftssystemet upplagt så, att den som anses ha tillräcklig
betalningsförmåga får betala full avgift, medan den som har en
lägre betalningsförmåga får hjälp av samhället till resten av avgiften.
Det förhållandet att de under senare år beslutade förbättringarna av folkpensionen
inte åtföljts av en samtidig höjning av folkpensionsavgiften, trots
att en enhällig parlamentarisk pensionsutredning år 1957 förordade detta,
kan givetvis inte förändra det principiella förhållandet eller betaga folkpensionsförsäkringen
dess karaktär av (social) försäkring.
Det anförda torde visa, att finansministerns uttalande om att folkpensionsavgiften
skulle ha regressiv verkan är oriktig. Då förmånen utfaller
får den skattskyldige betala skatt därå — efter sin skatteförmåga. Under
den tid då avgift erlägges är han befriad från skatt för den inkomstdel
som han i framtiden avser att tillgodogöra sig och då erlägga skatt för.
Den mot avgiften svarande inkomsten är under avgiftsåren att betrakta
som obefintlig ur skatteförmågesynpunkt, och den bör därför icke beskattas.
Det nu framlagda förslaget innebär att sådan inkomst beskattas två
gånger, dels då den intjänas, dels då den tillgodogöres. Motionärerna kan
icke biträda ett sådant förslag.
I propositionen redovisas en tabell, vari för olika inkomster angives den
skatteökning som inträder för statsbeskattningens del. Hur situationen blir
i fråga om kommunalskatterna underlåter departementschefen att visa, trots
att avdragsrätten föreslås avskaffad även för kommunalheskattningens del.
Ser man för kommunernas del isolerat på frågan om avdragsrättens avskaffande,
måste man enligt motionärerna räkna med att det nytillkomna
skatteunderlaget möjliggör en sänkning av utdebiteringsprocenten. Denna
kan uppskattas till ungefär 40 öre per skattekrona. Motionärerna anför därefter
exempel på att lägre inkomsttagare vid ett genomförande av Kungl.
Maj :ts förslag skulle missgynnas i förhållande till större inkomsttagare, vare
sig vederbörande kommun skulle sänka utdebiteringen eller utdebiteringssatsen
skulle bibehållas oförändrad, varigenom kommunen undgår en eljest
nödvändig höjning av skattesatsen med 40 öre per skattekrona.
Vill man emellertid såsom departementschefen gjort vid redovisningen av
förslagets verkningar helt bortse från avdragsrättens inverkan på utdebite
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964
ringens storlek och sålunda med oförändrad utdebitering jämföra skatterna
iöre och efter avdragsrättens avskaffande, kräver fullständigheten — framhåller
motionärerna — att man visar ökningen av såväl kommunal- som
statsskatten. Härutinnan hänvisas till följande tabell:
Årsinkomst Skatteökning i kr. enligt
kr. regeringens förslag för
gifta ensam
stående
8
000 ......................... 71 85
10 000 ......................... 98 126
12 000 ......................... 118 152
16 000 ......................... 154 205
20 000 ......................... 199 249
25 000 ......................... 249 279
30 000 ......................... 289 304
50 000 ......................... 314 324
100 000 ......................... 369 369
I motionen 1: 426 påpekas att förutsättningar i nuvarande läge saknas för
att totalt bedöma inkomst- och utgiftsberäkningarna i statsverkspropositionen
samt budgetbalansen. Härvid uppmärksammar motionären bl. a. uppslaget
att såsom ett provisorium slopa avdragsrätten för folkpensionsavgifterna
vid beskattning i stat och kommun; redan provisoriekaraktären av en
så betydelsefull sak verkar stötande i fråga om någonting rent principiellt
så betydelsefullt.
Även om en icke ringa del av folkpensionerna betalas med skattepengar,
synes för närvarande folkpensionens karaktär av försäkring med premiebetalning
i grunden tramstå som oförändrad och kan inte genom ett provisorium
omstöpas på detta sätt. Detta talar starkt för att dessa premiebelopp
fortfarande skall vara avdragsberättigande så länge folkpensionsavgiften
består. Uppmärksammas bör också att ett slopande av avdragsrätten för
pensionsavgifterna icke kan bedömas alldeles skilt från avdragsrätten för
kommunalutskylderna. Det populära argumentet att avdragsrättens slopande
särskilt träffar »de stora», de bärkraftiga, gäller i än högre grad beträffande
kommunalutskylderna. De utgår på hela inkomsten, medan pensionsavgifterna
till sin räckvidd är begränsade att utgå endast på mindre eller
medelstora inkomster. Uppenbarligen ligger det nära att förmoda att en reform
i fråga om det ena avdraget drager det andra med. Frågan borde därför
behandlas i sin helhet och inte plottras bort genom ett provisorium, som
i detta sammanhang framstår som särskilt olämpligt.
Tillskottet till den aktuella budgetbalansen genom den föreslagna avdragsretormen
blir enligt motionärens uppfattning inte större än att motsvarande
belopp kan täckas av befintliga marginaler. En annan sak är att för ytterligare
utgifter pengar kan vara erforderliga för att få det hela att gå ihop.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196''t
11
Utskottet
1 finansplanen för budgetåret 1964/65 framhöll chefen för finansdepartementet
att han fann en förstärkning av statens inkomster ofrånkomlig och
att han därför ämnade föreslå upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen
för folkpensionsavgift. Denna fråga har nu upptagits till närmare
behandling i den föreliggande propositionen nr 18, vari alltså föreslås
slopande av nämnda avdragsrätt. Departementschefen anför bl. a. att några
principiella invändningar inte kan riktas mot en sådan åtgärd, eftersom avgifterna
förlorat sin karaktär av försäkringsavgifter. Departementschefen
anser inte heller att en avgiftsreform skulle föregripa ett kommande ställningstagande
från allmänna skatteberedningen beträffande frågan om socialförsäkringsavgifterna.
Den omläggning av avgiftsuttaget, som övervägs
av beredningen, är nämligen av djupgående natur och tillika ett led i en
allmän omprövning av hela skatte- och avgiftssystemet. Partiella och till
äventyrs tidsmässigt begränsade förändringar i huvudsak inom ramen för
gällande regler beträffande folkpensionsavgiften torde därför inte hindra
en sådan allmän omprövning. Den skattehöjning som följer av avdragsrättens
slopande begränsar sig — framhålles i propositionen — till sådana
skattskyldiga som har att erlägga folkpensionsavgift och medför för därav
berörda skattskyldiga med lägre inkomster blott obetydliga förändringar i
skattebelastningen. Avdragsrätten föreslås upphävd fr. o. in. den 1 juli 1964.
Vid 1965 års taxering, som avser inkomståret 1964, skall avdrag därför
övergångsvis medges med hälften av folkpensionsavgiften. Avdragsrättens
upphävande skall beaktas även i källskattehänseende. Nya tabeller för beräkning
av preliminär A-skatt skall fastställas och tillämpas under andra
halvåret 1964.
I de i ämnet föreliggande motionerna yrkas avslag å Kungl. Maj :ts förslag.
Motionärerna i motionerna 1: 369 och II: 447 vill också att riksdagen i
sammanhanget uttalar sig för ökad beskattning på de stora förmögenheterna
samt för skatteuttag på värdeökningen av aktier.
I motionerna I: 551 och II: 686 framhålles särskilt att ett slopande av avdragsrätten
för folkpensionsavgiften medför en för den enskilde ofrånkomlig
skärpning av skattetrycket. Det måste också enligt motionärerna anses
principiellt felaktigt att avskaffa avdragsrätten men bibehålla beskattningen
av folkpensionerna. Det kan inte heller vara rimligt att föregripa allmänna
skatteberedningen, som innevarande år väntas framlägga sitt förslag om
socialförsäkringsavgifternas konstruktion. Administrativa besvärligheter till
följd av nya källskattetabeller mitt under löpande inkomstår påtalas även.
—- Motionärerna anvisar i stället andra vägar för att ernå erforderliga inkomstförstärkningar,
nämligen genom höjda skattesatser på cigarretter
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964
samt på starksprit och vin. — Härom föreligger särskilda motioner (I: 550
och II: 687), vilka kommer att behandlas av utskottet i ett senare sammanhang.
I motionerna 1: 559 och II: 694 framföres invändningar mot departementschefens
påstående att folkpensionsavgiften genom maximeringen till
visst belopp och genom avdragsrätten verkar regressivt och hårdare belastande
på mindre inkomster. I propositionen bortses — påpekar motionärerna
— från det existerande sambandet mellan avgiften såsom avdragsgill
och förmånen såsom skattepliktig. Departementschefen förbiser enligt motionärerna,
såvitt angår den kommunala beskattningen, konsekvenserna för
den enskilde skattebetalaren av avdragsrättens slopande. Vid en med anledning
härav sänkt kommunal utdebitering erhåller de mindre inkomsttagarna
endast en obetydlig kompensation, medan däremot de större inkomsttagarna
får vida mer än full kompensation. Motionärerna erinrar också om
det förslag om slopande av avdragsrätten för folkpensionsavgiften som år
1960 framlades av en av departementschefen tillkallad utredningsman, vilket
förslag under remissbehandlingen mötte stark kritik med hänvisning
bl. a. till allmänna skatteberedningen. Förslag om socialförsäkringarnas finansiering
är att vänta från allmänna skatteberedningen inom några månader.
Veterligen överväger beredningen inte någon ändring av principen
om att pension beskattas medan pensionsavgift är avdragsgill. Att för en
tid av 18 månader åsidosätta denna princip kan enligt motionärernas uppfattning
inte vara rimligt. I stället bör —- framhåller motionärerna — folkpensionsavgiften
höjas från 4 till 5 procent. Härigenom skulle statsinkomsterna
förstärkas med praktiskt taget samma belopp som avdragsrättens slopande
skulle ge i statlig inkomstskatt. — Motioner härom (1:602 och II:
695) behandlas av andra lagutskottet.
I motionerna I: 572 och II: 682 erinras om den fortgående penningvärdeförsämringen
samt de stigande direkta och indirekta skatterna. Kungl.
Maj :ts förslag innebär enligt motionärerna en ytterligare skärpning av progressiviteten,
i varje fall för de redan tidigare särskilt hårt belastade mellangrupperna
bland inkomsttagarna. Det borde enligt motionärerna ha varit
en självklar sak att avvakta resultatet av allmänna skatteberedningens
översyn av hela systemet för de fysiska personernas beskattning. Motionärerna
hävdar också folkpensioneringens principiella karaktär av försäkring,
såsom gäller i fråga om enskilda pensionsförsäkringar, med avdragsrätt för
erlagda premier och beskattning av utfallande försäkringsbelopp. Ett slopande
av avdragsrätten i förening med beskattning av utfallande folkpensioner
skulle enligt motionärernas uppfattning leda till dubbelbeskattning.
I motionerna riktas också invändningar mot att i propositionen endast redovisats
den skatteökning, som vid en slopad avdragsrätt inträder för statsbeskattningens
del. Därefter analyserar motionärerna verkningarna av en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196''r 13
sådan reform i fråga om kommunalbeskattningen och kommer till den slutsatsen
att en skattskyldig med låga inkomster skulle missgynnas jämfört
med en skattskyldig med stora inkomster, oberoende av huruvida vederbörande
kommun skulle sänka utdebiteringen eller bibehålla den oförändrad.
För motionären i motionen 1:426 är redan provisorielcaraktären av det
föreliggande förslaget stötande. För närvarande framstår nämligen folkpensionens
karaktär av försäkring med premiebetalning i grunden sasom oförändrad
och kan inte genom ett provisorium omstöpas på föreslaget sätt.
Motionären anser också att ett slopande av avdragsrätten för folkpensionsavgifterna
inte bör bedömas skilt från avdragsrätten för kommunalutskylderna.
Tillskottet till den aktuella budgetbalansen genom en avdragsreform
blir enligt motionärens mening inte större än att motsvarande belopp täckes
av befintliga marginaler. För kommunernas del framhålles det betydligt
aktuellare kravet på kommunal skatteutjämning.
I likhet med departementschefen finner utskottet att, såsom även framhållits
i finansplanen för budgetåret 1964/65, en förstärkning av statens
inkomster för nämnda budgetår är ofrånkomlig. Flertalet motionärer har
också den uppfattningen men är inte ense med departementschefen om
medlet för åstadkommande av en sådan förstärkning.
Motionärernas yrkanden grundas till väsentlig del på principiella invändningar
mot det föreliggande förslaget. Såsom departementschefen visat har
emellertid folkpensionsavgifterna förlorat sin karaktär av försäkringsavgifter,
varför ett slopande av avdragsrätten för avgifterna inte direkt sammanhänger
med frågan om skattskyldigheten för utfallande förmåner. Vad
departementschefen uttalat härutinnan föranleder ingen erinran från utskottets
sida.
I de inbördes likalydande motionerna 1:551 och 11:686, 1:559 och II:
694 samt I: 572 och II: 682 åberopas bl. a. att ett slopande av avdragsrätten
för folkpensionsavgiften skulle föregripa resultatet av allmänna skatteberedningens
utredningsarbete. Enligt utskottets mening får emellertid den
föreslagna reformen ses som en tillfällig åtgärd, som inte kan föregripa en
kommande allmän skattereform.
Vid ett ställningstagande till Kungl. Maj :ts förslag torde enligt utskottets
mening avgörande betydelse inte få tillmätas motionärernas invändning
att förslagets genomförande skulle leda till skärpt inkomstbeskattning.
Vid lägre inkomster medför avdragsrättens slopande blott obetydliga
förändringai'' i skattebelastningen. Fn grupp, nämligen folkpensionärerna,
berörs inte av reformen. Med den uppfattningen att en inkomstförstärkning
av budgeten är nödvändig och da vad motionärerna anfört inte föranleder
utskottet att frånlräda propositionsförslaget, får utskottet, med avstyrkande
av de i ämnet föreliggande inbördes likalydande motionerna I:
369 och II: 447, I: 551 och II: 686, I: 559 och II: 694 samt I: 572 och II: 682
ävensom motionen 1: 426, tillstyrka Kungl. Maj :ts förevarande förslag.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med avslag å följande motioner, nämligen
a)
de likalydande motionerna I: 369 av herrar Adolfsson
och Lager samt 11:447 av herr Hermansson m. fl., såvitt
avser yrkandet om avslag å Kungl. Maj :ts förslag,
b) de likalydande motionerna I: 551 av herr Bengtson
in. fl. och II: 686 av herr Hedlund in. fl.,
c) de likalydande motionerna I: 559 av herr Lundström
m. fl. och II: 694 av herr Ohlin m. fl.,
d) de likalydande motionerna I: 572 av herr Virgin m. fl.
och II: 682 av herr Heckscher in. fl., ävensom
e) motionen I: 426 av herr Ferdinand Nilsson,
måtte med bifall till förevarande proposition nr 18 antaga
vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
samt
3) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272);
B) att de likalydande motionerna I: 369 av herrar Adolfsson
och Lager samt II: 447 av herr Hermansson m. fl. måtte,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström, Gösta
Jacobsson, Sundin och Hellebladh*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Gustafson i Göteborg*, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Christenson i Malmö,
Andersson i Essvik och Björkman.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964
15
Reservation
av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Christenson i Malmö
och Björkman, vilka ansett
dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»I finansplanen — ---(= utskottet s. 11 rad 2 uppifrån—s. 13 råd 14
uppifrån)--— kommunal skatteutjämning.
De kritiska anmärkningar, som i de refererade motionerna framförts
mot det i propositionen framförda förslaget att slopa avdragsrätten för
folkpensionsavgiften, finner utskottet välgrundade.
Såsom redovisas i propositionen framlades förslag om slopad avdragsrätt
för erlagd folkpensionsavgift i en av särskild utredningsman år 1960
utarbetad PM angående folkpensioneringens finansiering. Departementschefen
meddelar i den nu framlagda propositionen att i de remissyttranden
över promemorian som särskilt berörde delfrågan om avdragsrätten
''förekom uttalanden såväl för som emot promemorieförslaget’. En närmare
granskning av remissyttrandena ger emellertid vid handen att av de 32
myndigheter och organisationer som uttalade sin uppfattning i frågan 25
avstyrkte förslaget antingen av redovisade principiella skäl eller under hänvisning
till att frågan hade samband med socialförsäkringarnas finansiering
i övrigt samt skattesystemets totala utformning. Härom pågick utredningsarbete
och resultatet av dessa utredningar borde avvaktas. Av de återstående
remissinstanserna uttalade dessutom flera tveksamhet. Mot bakgrunden
av den starka och nära nog enstämmiga kritik som förslaget mötte
är det förvånande att det nu framlägges för riksdagen, inte minst därför
att det utredningsarbete, som många remissinstanser ansåg borde först avvaktas,
nämligen skatteberedningens översyn av skattesystemet inkluderande
frågan om socialförsäkringarnas finansiering, nu är i sitt slutskede.
Ett bifall till propositionen skulle därför innebära ett olyckligt föregripande
av riksdagens kommande behandling av de i skatteberedningens prövning
ingående spörsmålen. Skulle skatteberedningen och riksdagen t. ex.
stanna vid att den systematik för beskattning och socialförsäkringsfinansiering,
som ett reformerat skatte- och avgiftssystem bör präglas av, förutsätter
avdragsrättens bibehållande, skulle denna få återinföras efter kort tid.
Ett sådant handlande överensstämmer inte med den planmässighet, som
enligt utskottets mening bör eftersträvas. Naturligtvis kan särskilda förhållanden
motivera att en viss fråga brytes ut ur en pågående utredning
och göres till föremål för särskilt beslut. Men några sådana omständigheter
föreligger enligt utskottets mening inte i detta fall.
Utskottet vill i likhet med vad som skett i remissvaren understryka att
avdragsrätten för erlagd folkpensionsavgift inte kan ses isolerad från den
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1964
skattemässiga behandlingen av folkpensionsförmånen, vilken i princip utgör
skattepliktig inkomst hos pensionären. Länsstyrelsen i Stockholms län
uttryckte i sitt remissyttrande över utredningsförslaget detta samband på
följande sätt:
Rent principiellt synes pensionen kunna jämföras med lön, då den har
samma ändamål som denna, och pensionen bör då i princip utgöra skattepliktig
inkomst. Folkpensionsavgiften får närmast anses utgöra kostnader
för denna pensionsintäkts förvärvande. Sådana kostnader är i vårt skattesystem
avdragsgilla. Ett borttagande av avdragsrätten för folkpensionsavgiften
skulle alltså även sett ur denna synpunkt bryta konsekvensen i skattesystemet.
Riksskattenämnden framhöll att ett slopande av avdragsrätten för folkpensionsavgiften
men bibehållande av skatteplikten för folkpensionerna
mäste uppfattas ’såsom en obefogad dubbelbeskattning’.
Enligt TCO.s mening karakteriserades utredningens förslag ''av en uppseendeväckande
brist på logik’, därför att det beskattningsmässiga sambandet
mellan (avdragsgill) avgift och (skattepliktig) förmån bröts. Det
förtjänar vidare påpekas att, som Sveriges lantbruksförbund och RLF framhöll
i sitt gemensamma remissyttrande, avdragsrättens slopande innebär att
den skattskyldige först får erlägga en särskild folkpensionsavgift och sedan
därutöver inkomstskatt i form av marginalskatt på den del av inkomsten,
som han redan avstått.
Lantbruksförbundet och RLF påpekade också, vilket även framhålles i
några av de nu väckta motionerna, att inkomsttagare i högre inkomstlägen
för vilka avdragsrätten beträffande avgiften medför en relativt stark minskning
av inkomstskatten, kan förutsättas vid uppnådd pensionsålder få erlägga
en stor del av den mottagna folkpensionen i form av skatt. Folkpensionsavgiften
räknad netto och ställd i relation till nettobehållningen av
beskattad folkpension är därför i realiteten i stort sett proportionell.
Mot bakgrunden av ovan angivna förhållanden, den starka kritik som
vid remissbehandlingen framkom mot förslaget att slopa avdragsrätten
samt den omständigheten att riksdagen redan nästa år enligt föreliggande
planer får ta ställning till skatteberedningens förslag, vari socialförsäkringarnas
finansiering ingår som en viktig del, anser sig utskottet inte kunna
tillstyrka den nu framlagda propositionen. Utskottet yrkar sålunda bifall
till de i motionerna framställda avslagsyrkandena.
Vad angår frågan vilka andra åtgärder som vid ett avslag å Kungl. Maj :ts
förevarande proposition bör vidtas för att nå erforderlig budgetbalans, vill
utskottet här hänvisa till att förslag härom framförts motionsvägen. Riksdagen
får senare ta ställning till dessa förslag. Utskottet nöjer sig här med
att konstatera att ett bifall till propositionens förslag icke är nödvändigt
för att nå den önskade täckningen av budgeten.
Utskottet vill slutligen påpeka att de siffror som i propositionen redovisats
beträffande verkningarna av avdragsrättens slopande för de enskilda
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 196i
i olika inkomstlägen hänför sig enbart till effekten på de statliga utskylderna.
I fråga om kommunalskatten framhåller departementschefen att ett
slopande av avdragsrätten ''möjliggör en i motsvarande mån lägre utdebitering
än som eljest skulle ha fastställts’. Realistiskt torde man dock enligt
statsrådet få räkna med att slopandet av avdragsrätten ''på sina håll’
får konsekvenser även vid den kommunala beskattningen, d. v. s. en skattehöjning
för den enskilde. Vad gäller innevarande år blir den individuella
skattehöjningen ofrånkomlig och generell eftersom utdebiteringarna är
fastställda. Under sådana förhållanden borde en redovisning också ha skett
av skattehöjningarna för den enskilde om de kommunala utdebiteringarna
bibehålies oförändrade. Utskottet visar här en sådan tablå, vilken också
upptar de i propositionen lämnade siffrorna på skattehöjningarnas storlek
i olika inkomstlägen.
Skattehöjning i olika inkomstlägen vid slopande av avdragsrätt beträffande folkpensionsavgift
årsinkomst
Kronor
Gifta
Ensamstående
Total skatt
(statl. o. komm.
ink.-skatt. Nuv.
komm. utde- bit.)
Enbart statl.
utskylder
(prop:s siffror)
Total skatt
(statl. o komm.
ink.-skatt. Nuv.
komm. utde- bit.)
Enbart statl.
utskylder
(prop:s siffror)
6 000 ..............
57 kr./år
29 kr./år
58 kr./år
28 kr./år
8 000 ..............
78
38
74
37
12 000 ..............
115
57
145
94
15 000 ..............
141
70
200
142
18 000 ..............
154
65
261
191
20 000 ..............
199
120
252
180
25 000 ..............
249
180
279
216
30 000 ..............
289
228
304
246
50 000 ..............
314
258
324
270
100 000 ..............
369
324
369
324
Den ensidiga redovisning som lämnats i propositionen finner utskottet
anmärkningsvärd.»
dels ock att utskottet under A) bort hemställa,
»att riksdagen — med bifall till motionerna I: 369 av herrar
Adolfsson och Lager samt II: 447 av herr Hermansson
in. fl., i vad motionerna avser förevarande del, motionerna
I: 551 av herr Bengtson m. fl. och II: 686 av herr Hedlund
in. fl., motionerna I: 559 av herr Lundström in. fl. och II: 694
av herr Ohlin in. fl. samt motionerna I: 572 av herr Virgin
m. fl. och II: 682 av herr Heckscher m. fl. ävensom motionen
I: 426 av herr Ferdinand Nilsson — måtte avslå Kungl.
Maj :ts proposition nr 18.»
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640145
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1964:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Ma j ris ''proposition angående svensk medverkan vid upprättande av en FN:s fredsstyrka på Cypern. a1 i texten