Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning.

1964-02-18 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:12, Betänkande i anledning av väckta motioner angående förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1964

1

Nr 12

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående förlustutjämning, progressionsutjämning och

allmän öppen resultatutjämning.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet bär hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:19 av herr Mattsson m.fl. och 11:24 av

herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

1) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla

följande ändrade lydelse.

2 §.

Med förlust------samma år.

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till beskattningsår,

för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 !§ 1 mom. första stycket

vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till ledning

för sin taxering för inkomst eller varunder skattskyldigs bruttointäkter av

en eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna

vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration

som nyss sagts, eller till något av de två närmast föregående beskattningsåren.

Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall

beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje och

sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag erfordras

härutöver att deklarationsskyldigheten för förluståret fullgjorts under vederbörligt

taxeringsår.

Rätten till------minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 sand. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196i

8 §.

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt —

direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller andelar

vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades av

samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika, då

fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa ägde

eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet vid

det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter dock ej,

där skiljaktighet i ägarförhållandena betingas av att aktierna eller andelarna

genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk person

eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade aktier

överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som sedan

beskattningsårets ingång innehaft aktier i företaget.

9 §.

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om fusionen

ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget vid

utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången av

förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades

— direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående moderbolagets

rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast därest

moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar av

aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss sagts aktierna

i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk person

eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets

utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer ägde eller

innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget jämväl

vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall, som sist

sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att envar av

dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet vid

det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder för förlustavdragets

utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena

betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning övergått

å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt

sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska

personer som sedan beskattningsårets ingång innehaft aktier i företaget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196i

3

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1964 års taxering samt eftertaxering

för år 1964 eller tidigare år.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband

med inkomststegring eller inkomstminskning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar

och på det sätt nedan i denna förordning sägs, erhålla utjämning av

statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i

1 § omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger

eller understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det

nästföregående beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av

skatten verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att

jämlikt förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant

belopp, att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande

beskattningsåret och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den

skatt, som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda

beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på

vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av

skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt,

som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för

slutlig skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §.

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna

merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp än

10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret eller

för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än som skolat beräk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196t

nas, därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till 10 000

kronor.

4 §.

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där sägs,

ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst 50

kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

5.5.

I fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom av

varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven

lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas på

grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster

enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl vid

tillämpning av 3 § gäller, att hänsyn tages till sammanlagda beloppet av

statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning enligt i

2 § angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten fördelas å

makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster enligt

taxeringen för beskattningsåret.

Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke

för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt

2 och 3 § § bedömas för vardera maken för sig.

(Se vidare anvisningarna.)

6 i§.

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å

rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter

honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.

Var den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet och

den efterlevande maken jämlikt gällande bestämmelser samtaxeras, skall

vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §.

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret

ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt yrkande

om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning enligt

förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av samma

taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken med

honom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall som nyss

sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret

ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning

skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1964 5

skatt för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande skatteutjamningen

så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått till

det belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda förordning,

respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt

förordningen om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för

sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.

1)_3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning av
lämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid

vad i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta

makar och oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall

gälla att deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför

i taxeringsförordningen lämnade föreskrifterna.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av

äkta make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar

äro för handen; jämför 5 §.

9 §.

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den

skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall

med undantag för fall varom i 13 § sägs vara till kansliet inkommen före

utgången av april månad året efter taxeringsåret.

10 §.

Bifalles ansökning, varom i 9 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest beslutet

icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,

varom fråga är — meddela förordnande om avkortning, eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över

postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

11 §.

Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering

för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom

särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196i

den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till

prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens upptagande

till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år

från det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

12 §.

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara

inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats, genom beslut

av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t

eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering

till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen eller

förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall

prövningsnämnden vidtaga den ändring av skatteutjämningen vartill förhållandena

kunna föranleda.

13 §.

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning

först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av

kammarrätten eller Kungl. Maj:t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade

merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut

eller utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt

9 § inom ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning

anföra besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid

inkomma med ansökning enligt 9 §.

14 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna förordning

ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola de i

taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst

äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökningen vilande enligt 11 § icke må föras.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Anvisningar

till 2 §.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret ........................ 10 000 kronor

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret .................... 20 100 »

Sammanlagd beskattningsbar inkomst ................................ 30 100 kronor

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen avjämnas

till närmaste hundratal kronor så att summan av delbeloppen motsvarar

den sammanlagda beskattningsbara inkomsten);

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1964 7

15 000 kronor

15 100 »

30 100 kronor

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det beskattningsår

varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:

å 15 000 kronor ............................................................................ 1 800 kronor

å 15 100 kronor ........................................................................... 1 820 »

3 620 kronor

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder ............ 1 000 »

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret ........ 2 620 kronor

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning för

den i exemplet avsedda skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för

nästföljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års

taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor

överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 5 §.

1. Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för beskattningsåret

samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning

skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelseåret eller

ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för å ena sidan

beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas och jämföras.

Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de båda åren eller

den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och den andre vid taxeringen

för det andra året icke åsatts beskattningsbar inkomst, skall därvid

anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den maken till belopp av noll

kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret blott en av makarna påförts

beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den maken hela den skattelindring

som föranledes av skatteutjämningen.

Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar som ingått äktenskap

under jämförelseåret.

Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med

mindre åtminstone en av dem varit skyldig avge självdeklaration för inkomst

under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren

och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §).

till 7 §.

Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret

har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret

har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor, hän
-

för jämförelseåret

för beskattningsåret

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196i

förlig till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning för ackumulerad

inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning

anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret ha

utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Förordningen skall

dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av 1964

års eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år

1964 eller tidigare år.

3) i skrivelse till Kungi. Maj:t hemställa, att skyndsam utredning måtte

företagas om möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid i

första hand prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden,

samt att förslag i detta syfte snarast måtte föreläggas riksdagen;

samt

II) motionen 11:374 av fru Kristensson och herr Björkman, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning

av frågan om progressionsutjämning vid beskattning av fysiska personer

med på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:24 och 11:374.

Ändringar i förordningen om förlustutjämning

Genom förordningen den 8 april 1960 (nr 63) infördes i skattelagstiftningen

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Enligt förordningen

får en skattskyldig, om hans verksamhet ett år lämnat underskott

som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla

samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag senare. Detta kan

ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust räknas

ej blott underskott i egentlig mening utan även andra allmänna avdrag,

som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det kräves för att förlustavdrag

skall medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige

varit skyldig deklarera samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts.

Uppgår förlusten under förluståret icke till 1 000 kronor, får densamma

icke utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets belopp fastställes ej

förrän yrkande om dess utnyttjande vid senare taxering framställts av den

skattskyldige.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1964

9

genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare, påverkar

detta i princip inte aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens

rätt till utjämning av förluster, som uppkommit före överlåtelsen i fråga,

mot vinster efter densamma, eftersom rättigheten tillkommer den juridiska

personen som sådan. Emellertid har i förordningen intagits vissa särbestämmelser

i syfte att förhindra missbruk. Dessa regler tar främst sikte

på fåmans- (familje-) bolag och avser att förhindra att företag — utan

andra »värden» än en skattemässig rätt till förlustavdrag — börjar gå i

handeln. För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning förutsättes,

att ägareförhållandena i bolaget i det väsentliga är desamma vid

förlusttillfället och då förlusten skall utnyttjas. Detta krav är enligt förordningen

uppfyllt om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen, då avdraget

yrkas — direkt eller indirekt -— helt eller så gott som helt äges av

samma personer, som ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom,

eller av någon eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning

trätt i nämnda personers ställe. Liknande inskränkning gäller för det fall,

då efter fusion moderbolag skall utnyttja förlust, som dotterbolaget haft före

fusionen.

I de likalydande motionerna 1:19 och 11:24 framställes yrkande om vissa

ändringar i förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.

I fråga om rätt att utnyttja förlust i familjebolag framhåller motionärerna

att de nyss återgivna bestämmelserna kan leda till obilliga resultat.

I ett sådant fall då t. ex. änka och barn efter en hälftendelägare i ett familjebolag

saknar ekonomiska möjligheter att behålla aktierna och därför

överlåter dem till den andre hälftendelägaren, kommer denne enligt de gällande

reglerna att helt förlora sin rätt till avdrag för förlust, som uppkommit

innan han övertog de efterlevandes aktier. Motionärerna förordar därför

att rätt till förlustutjämning skall kvarstå, om den som övertagit aktierna

på grund av arv, testamente eller bodelning överlåter dessa till tidigare

ägare av aktier i företaget. Vidare framhåller motionärerna att som

villkor för rätt till förlustutjämning bör gälla att deklarationsskyldighet

förelegat under förluståret eller under något av de två närmast föregående

beskattningsåren.

Såväl 1960, 1961 och 1962 som 1963 behandlades motionsyrkanden av

enahanda beskaffenhet som de nu föreliggande. 1960, 1961 och 1962 avstyrkte

utskottet dessa yrkanden i av riksdagen godkända betänkanden (nr 10/

1960, nr 16/1961 och nr 47/1962). Utskottet framhöll därvid bl. a. att befogade

invändningar knappast kunde riktas mot begränsningsregeln att

deklarationsskyldighet skall ha förelegat för förluståret. Det var enligt utskottets

mening rimligt att i princip endast underskott, som uppkommit

sedan den skattskyldige inträtt i förvärvslivet, beaktas genom förlustavdrag.

För att icke komplicera tillämpningen måste denna avgränsning ske efter

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196A

schablonartade grunder. Det föreföll föga sannolikt att det i praktiken i

någon nämnvärd omfattning kommer att inträffa att skattskyldiga, som

driver verklig förvärvsverksamhet, genom begränsningsregeln går miste om

rätten till förlustavdrag. I den mån det förekommer att en sådan skattskyldig

icke haft en årlig bruttointäkt av minst 1 200 kronor, torde detta vara

förorsakat av långvarig sjukdom, arbetslöshet eller dylikt, i vilka fall han

regelmässigt åtnjutit skattefria intäkter. I vart fall syntes — menade utskottet

— en utvidgning av rätten till förlustavdrag till jämväl sådana fall,

då deklarationsskyldighet förelegat under något av de två beskattningsåren

närmast före förluståret, kunna anstå till dess större erfarenheter vunnits av

lagstiftningens verkningar.

I fråga om de spärregler som gäller i fråga om fåmansbolagen anförde

bevillningsutskottet att det torde vara erforderligt att ha vissa sådana regler

i fråga om bolags och föreningars rätt att utnyttja förlustavdrag sedan

aktier och andelar bytt ägare. I stort sett var bestämmelserna därom ändamålsenligt

utformade. Utskottet var dock medvetet om att även i andra

fall än då aktierna bytt ägare genom arv, testamente eller bodelning kunde

föreligga sådana omständigheter, att det framstod som rimligt att förlustavdrag

helt eller delvis fick utnyttjas, exempelvis i sådana fall som de av

motionärerna påtalade. Emellertid ansåg utskottet det knappast vara möjligt

att genom generella föreskrifter tillgodose dessa fall; därtill var riskerna

för missbruk alltför påtagliga. Att en viss fara förelåg för missbruk av

möjligheterna till förlustavdrag syntes framgå bl. a. av den omständigheten

att under senare år i ett flertal fall huvudposter av aktier i bolag med förluster

tidigare år utbjudits till försäljning.

1963 års bevillningsutskott tillstyrkte emellertid i betänkande nr 14 yrkandena

med i huvudsak den motivering som framförts i motionerna 1:19

och 11:24.

I en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. ansågs

att utskottet bort hemställa om avslag å motionsyrkandena. Reservanterna

stödde sig därvid på synpunkter som framförts av bevillningsutskottet

1960, 1961 och 1962.

Riksdagen beslöt i enlighet med reservationen.

Progressionsutj amning

1957 års skatteutredning, vars förslag låg till grund för lagstiftningen om

förlustutjämning, framlade i sitt betänkande (SOU 1958:35) jämväl förslag

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag till progressionsutjämning

följande.

Fysisk person äger påkalla progressionsutjämning om den beskattnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196i

11

bara inkomsten med minst 12 000 kronor överstiger nästföregående års

motsvarande inkomst. En jämförelse göres sålunda allenast mellan två på

varandra följande år.

Föreligger förutsättningar för utjämning, sker denna sålunda att skatten

för det andra året, då inkomstökning föreligger, i erforderlig omfattning

jämkas nedåt.

Uppgår inkomstökningen till ett något lägre belopp än det föreskrivna

minimibeloppet 12 000 kronor, skulle det kunna inträffa att en lägre inkomst

gav en högre skatt. Då en sådan konsekvens enligt utredningen måste

förhindras, kan enligt förslaget skatteomräkning jämväl i detta fall ske,

nämligen som om inkomstökningen likväl uppgått till minimibeloppet

12 000 kronor.

Om progressionsutjämningen ej ger större effekt än en skattereduktion

understigande 50 kronor, förfaller rätten till utjämning.

Beträffande äkta makar föreslås regler av innebörd att hänsyn tages till

sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. Detta

medför bl. a. en viss skattelindring första året för nygifta, som ingår äktenskap

i samband med att en av makarna får ökad inkomst eller båda

börjar förvärvsarbete.

En förutsättning för skatteutjämning är att den skattskyldige även under

jämförelseåret haft sådan inkomst att han varit deklarationsskyldig, d. v. s.

haft bruttointäkter å minst 1 200 kronor
Av

innehållet i motionerna må här anmärkas följande.

I de likalydande motionerna 1:19 och ll:2i framhålles, att genomförandet

av en progressionsutjämning är motiverat och synnerligen önskvärt.

Motionärerna förordar därför att utredningens förslag genomföres, dock

med vissa ändringar. Rätten till utjämning bör sålunda förefinnas även

vid fallande inkomst. Vad deklarationsskyldigheten angår bör det räcka

med att sådan förelegat antingen för jämförelseåret eller för något av de

två beskattningsåren dessförinnan. Starka skäl talar även för en sänkning

av det minimibelopp — 12 000 kronor — som enligt utredningen bör krävas

såsom skillnad mellan två års inkomster för att utjämning skall få ske.

Motionärerna föreslår ett minimibelopp av 10 000 kronor.

I motionen 11:37i hemställes att frågan om progressionsutjämning vid

beskattning av fysiska personer med på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning

skall utredas. Motionärerna framhåller att det är karakteristiskt

för den debatt som förts i fråga om skattemässig utjämning mellan olika

beskattningsår att den inriktats på rörelseinkomster, medan motsvarande

problem för löntagarna och vissa fria yrkesutövare knappast ägnats någon

uppmärksamhet. Emellertid har stora grupper av personer med längre yrkesutbildning

en över hela livstiden framträdande mera systematisk ojämnhet

i inkomsterna. De har först ett stort antal inkomstlösa år under utbild
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196i

ningstiden och sedan en successivt stigande inkomstkurva. De högre inkomsterna

längre fram i livet skall härvid kompensera inkomstlösheten under

studietiden och de lägre begynnelselönerna, men vid beskattningen tas

ej hänsyn härtill. Det kan inte med fog göras gällande att den ojämnhet

i beskattningen som härigenom uppkommer är av mindre betydelse än den

ojämnhet som uppstår genom mera kortsiktiga variationer i företags rörelseinkomster.

Tvärtom påvisades vid remissbehandlingen av 1957 års skatteutrednings

betänkande att ojämnheten i inkomsterna för t. ex. den högskoleutbildade

arbetskraften ledde till större skatteorättvisor än den överbeskattning

på grund av kortsiktiga inkomstvariationer som utredningen

ville undanröja med sina förslag.

Yrkanden om införande av 1957 års skatteutrednings förslag till förordning

om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst i vissa

fall — med de jämkningar som förut nämnts —• behandlades av riksdagen

1960, 1961, 1962 och 1963, medan frågan om progressionsutjämning vid beskattning

av fysiska personer med på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning

behandlades 1961 och 1963.

Bevillningsutskottet tillstyrkte år 1963 (bet. nr 14) samtliga nu förevarande

yrkanden med den motivering som framförts i motionerna I: 19 och

II: 24 samt II: 374. Riksdagen avvisade emellertid yx-kandena och följde därvid

en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. Enligt

denna borde särskild hänsyn tas till de invändningar av principiell natur,

som under remissbehandlingen riktats mot införande av progressionsutjämning

i beskattningssystemet. Reservanterna ansåg att spörsmålet om åstadkommande

av en progressionsutjämning borde betraktas som en fråga på

längre sikt och att de mest iögonenfallande verkningarna av progressionen

vid den statliga inkomstbeskattningen fick anses undanröjda genom lagstiftningen

om beskattning av ackumulerad inkomst, om taxering för inkomst

av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning.

Allmän öppen resultatutjämning

I motionerna I: 19 och II: 24 föreslås slutligen en utredning rörande möjligheterna

till en allmän öppen resultatutjämning, varvid i första hand bör

prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden.

Yrkanden av samma innebörd, vilka — i enlighet med bevillningsutskottets

förslag — avvisats av riksdagen 1960, 1961 och 1962, tillstyrktes av utskottet

år 1963 i bet. nr 14. Riksdagen avvisade emellertid yrkandet i enlighet

med en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196i

13

Utskottet

Förevarande motioner syftar samtliga till att utjämna verkan av progressionen

i den statliga inkomstskatten. Sålunda yrkas i motionerna 1:19

och 11:24 att det av 1957 års skatteutredning framlagda förslaget till förordning

om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst i vissa

fall skall —• med vissa ändringar — antas av riksdagen. I motionen 11:374

hemställes om utredning av frågan om progressionsutjämning vid beskattning

av fysiska personer med på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning.

I motionerna 1:19 och 11:24 yrkas vidare att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa att skyndsam utredning företages om möjligheterna

till en fullständig resultatutjämning genom i första hand en kontometod.

I sistnämnda motioner yrkas slutligen också vissa ändringar i den år 1960

antagna förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.

Utskottet behandlar först de motionsyrkanden som avser förordningen

om rätt till förlustutjämning och börjar därvid med yrkandet att såsom

villkor för rätt till förlustavdrag skall gälla, att deklarationsskyldighet förelegat

för förluståret eller för något av de två beskattningsåren omedelbart

före förluståret. Enligt förordningen skall deklarationsskyldighet ha förelegat

för förluståret för att förlustavdrag skall kunna ifrågakomma. Förevarande

spörsmål aktualiserades redan i samband med lagstiftningens införande.

Sålunda uttalade 1957 års skatteutredning, att rätten till förlustutjämning

borde begränsas till sådana fall, då den skattskyldige drev verklig

förvärvsverksamhet eller eljest hade en bestående inkomstkälla av någon

omfattning. Med hänsyn härtill och till kravet på enkelhet i rättstillämpningen

var det nödvändigt att anknyta avdragsrätten till något lätt konstaterbart

faktum. Ett sådant var deklarationsskyldigheten.

Mot detta syfte med den angivna begränsningsregeln anser utskottet befogade

invändningar knappast kunna riktas. Det är rimligt att i princip

endast sådana underskott, som uppkommit sedan den skattskyldige inträtt

i förvärvslivet, beaktas genom förlustavdrag. Som tidigare av utskottet

flera gånger framhållits kan det i praktiken knappast tänkas förekomma i

någon nämnvärd omfattning att skattskyldiga, som utövar verklig förvärvsverksamhet,

genom begränsningsregeln går miste om rätten till avdrag. Med

det anförda avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande.

I motionerna 1:19 och 11:24 har också yrkats sådana ändringar i förordningen

om förlustutjämning, att i fråga om fåmansbolag hinder för förlustavdrag

inte skall möta, därest skiljaktighet i ägarförhållandena betingas

av att aktier, som övergått till annan på grund av arv, testamente

eller bodelning, överförs å tidigare ägare av aktier i företaget. Utskottet är

medvetet om att det kan förekomma även andra än de i förordningen sär
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196i

skilt angivna fallen då en rätt till förlustutjämning i och för sig skulle kunna

framstå som rimlig. Å andra sidan kan -— såsom framhållits av bevillningsutskottet

såväl 1960 och 1961 som 1962 — vissa spärregler i fråga om bolags

och föreningars rätt att utnyttja förlustavdrag efter det aktier och

andelar bytt ägare knappast undvaras. Därtill är riskerna för missbruk alltför

påtagliga. Den generella utvidgning av rätten till förlustutjämning i fråga

om fåmansbolag som motionärerna här förordar kan tänkas ytterligare

försvåra tillämpningen av redan ganska komplicerade författningsbestämmelser.

Med det anförda anser utskottet sig inte kunna tillstyrka motionsyrkandet

i denna del.

Utskottet övergår härefter till frågan om införande av progressionsutjämning

i beskattningssystemet. Yrkande därom har framställts såväl i motionerna

1:19 och 11:24 som i motionen 11:374. Även denna fråga har av

riksdagen behandlats upprepade gånger tidigare men alltid avvisats. År 1963

anslöt sig riksdagen därvid till eu vid bevillningsutskottets betänkande nr

14 fogad reservation av herr John Ericsson m. fl., vari hemställdes att motionsyrkanden

av enahanda slag måtte lämnas utan åtgärd. Reservanterna

åberopade främst de invändningar av principiell natur som under remissbehandlingen

riktats mot skatteutredningens förslag till progressionsutjämning

och framhöll att enligt deras mening spörsmålet om åstadkommande av

en sådan utjämning borde betraktas som en fråga på längre sikt. De mest

iögonfallande verkningarna av progressionen fick enligt reservanternas mening

anses undanröjda genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad

inkomst, om taxering för inkomst av medel som insatts på skogskonto

och om förlustutjämning.

I nu förevarande motioner har inte anförts något som bör föranleda ändring

i detta av 1963 års riksdag godkända ståndpunktstagande. Utskottet

kan därför inte biträda vare sig yrkandet i motionerna 1:19 och 11:24 om

införande av skatteutredningens förslag till progressionsutjämning eller yrkandet

i motionen 11:374 om en särskild utredning av frågan om progressionsutjämning

vid beskattning av vissa fysiska personer.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna 1:19 och

11:24 om utredning rörande möjligheterna till en allmän öppen resultatutjämning

genom den s. k. kontometoden. Denna fråga prövades ingående av

1957 års skatteutredning, som fann att man, i vart fall för det dåvarande,

inte borde införa regler om resultatutjämning enligt en sådan metod. De invändningar

utredningen hade att rikta mot en allmän öppen resultatutjämning

var i första hand av stats- och kommunfinansiell art men utredningen

underströk också den begränsade räckvidd kontometoden hade därutinnan

att den kunde bli av värde endast för dem som från början hade så goda

vinstförhållanden att de ägde möjlighet göra de för framtida utjämning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 196i

15

erforderliga avsättningarna. Därefter har frågan upprepade gånger behandlats

av riksdagen, senast år 1963, varvid samma yrkande som i nu förevarande

motioner avvisades. I de förevarande motionerna har inte anförts

skäl av beskaffenhet att böra nu föranleda en särskild utredning om en allmän

öppen resultatutjämning och detta så mycket mindre som frågan om

resultatutjämning mellan olika beskattningsår torde komma att ägnas särskild

uppmärksamhet av allmänna skatteberedningen. Utskottet avstyrker

således motionsyrkandet.

j f t t O •. 1 i '' . t '' J ■ ''. I-»} '' ■ i

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:19 av herr Mattsson in. fl.

och 11:24 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. angående resultalutjämning

vid beskattningen, samt

2) motionen 11:374 av fru Kristensson och herr Björkman

om progressionsutjämning vid beskattning av fysiska

personer,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark*, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström*, Gösta Jacobsson,

Billman, Sundin* och Hellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås* 1, Brandt, Allard*,

Gustafson i Göteborg*, Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö*, Andersson

i Essvik, Eriksson i Bäckmora, Björkman''2 och fru Kristensson*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

1 Närvarande vid behandlingen av motionerna 1:19 och 11:24.

-Närvarande vid behandlingen av motionen 11:374.

Reservationer

1) av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Sundin,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Christenson i Malmö, Eriksson

i Bäckmora och fru Kristensson, vilka — under åberopande av innehållet

i de likalydande motionerna 1:19 av herr Mattsson in. fl. och 11:24 av

herr Nilsson i Svalöv in. fl. — ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

motionerna och sålunda under punkten 1) hemställa, att riksdagen måtte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 ér 196A

a) antaga det vid motionerna fogade förslaget till förordning

angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8

april 1960 (nr 63) om rätt till förtustutjämning vid taxering

för inkomst,

b) antaga det vid motionerna fogade förslaget till förordning

om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt

i samband med inkomststegring eller inkomstminskning,

ävensom

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam

utredning rörande möjligheterna till en fullständig resultatutjämning,

varvid i första hand bör prövas frågan om resultatutjämning

genom den s. k. kontometoden, samt att

förslag i detta syfte snarast förelägges riksdagen;

2) av fru Kristensson och herr Björkman, vilka — under åberopande av

innehållet i motionen 11:374 — ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

densamma och sålunda under punkten 2) hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning av frågan om progressionsutjämning vid beskattning

av fysiska personer med på längre sikt starkt

ojämn inkomstfördelning.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640170

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.