Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om den allmänna varuskatten. > ■ < •

1964-03-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:13, Betänkande i anledning av väckta motioner om den allmänna varuskatten. > ■ < •

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1964

1

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om den allmänna varuskatten.

> ■ < • (I :a avd.)

Il.; i. ''■ ■'' . ■ i ... .... • i;lL Ö.l: :f

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:126 av herrar Källqvist och Per-Olof

Hanson samt 11:156 av fru Gärde W ide mar,vari hemställts, »att riksdagen

måtte hemställa hos Kungl. Maj:t att utfärda anvisningar i förordningen om

allmän varuskatt, varigenom befrielse från varuskatt genomföres för försäljning

av konst vid utställningar, vid vilka verk försäljes tillhöriga den

eller de konstnärer, vilkas verk där redovisas»;

2) motionen 1:562 av herr Ferdinand Nilsson, vari hemställts, »att varubeskattningen

måtte omläggas så, att för livets nödtorft erforderlig konsumtion

icke fördyras, utan beskattningen skjutes över på inköp för lyxkonsumtion

och av umbärliga varor»;

3) motionen 1:563 av herr Ferdinand Nilsson in. fl., vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag avseende,

dels att företagares uttag för eget och familjens behov icke skall beläggas

med allmän varuskatt;

dels att med hänsyn till mjölkproduktionens läge och betydelse för folkhälsan

dess produkter (mjölk, smör m. m.) icke måtte fördyras genom allmän

varubeskattning;

att vid försäljning av mjölk, smör m. fl. mejeriprodukter i butik erlagd

allmän varuskatt skall från skatteverket genom mejeriorganisationerna

restitueras till producenterna i proportion till levererad mjölk;

samt att för vid gårdarna direkt försåld mjölk m, m. allmän varuskatt

icke måtte utgå»; ävensom

4) motionen 11:675 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära förslag till ändring

av lagen om allmän varuskatt så att varuskatt för reparation av maskiner

och bilar inte skall erläggas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:126, 1:562, 1:563 och 11:675.

1 Bihung till riksilngens protokoll 1964. 7 sand. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år l96i

Frågornas tidigare behandling

De i förevarande motioner behandlade frågorna om undantag från skatteplikt

enligt förordningen om allmän varuskatt för konst, som säljes på utställningar

och för mejeriprodukter samt om undantag från skattskyldighet

enligt samma förordning för reparationer av bilar och maskiner har varit

föremål för riksdagens ställningstagande vid ett flertal tillfällen, senast

med anledning av motioner, som väcktes vid 1963 års riksdag. Även frågan

om omläggning av varubeskattningen från umbärliga varor till lyxkonsumtion

behandlades vid nämnda riksdag i samhand med vissa motionsyrkanden

rörande punktskatternas avskaffande eller omläggning.

I sitt betänkande nr 24 hemställde 1963 års bevillningsutskott att ett

motionsyrkande om riksdagsskrivelse i syfte att från allmän varuskatt

undantaga konst, som försäljes vid utställningar, icke skulle föranleda

någon riksdagens åtgärd. Som skäl för sitt ställningstagande anförde utskottet

bl. a. att konstnärerna genom en av riksskattenämnden meddelad anvisning

syntes intaga en i viss mån gynnad undantagsställning vid försäljning

av konstverk direkt till konsument. En utökad skattebefrielse, omfattande

även konst, som försäljes på utställningar, skulle medföra betydande

gränsdragningsproblem och kontrollsvårigheter, särskilt då det gäller

separata utställningar som samordnas med den reguljära konsthandeln. Utskottet

fann inte troligt att den allmänna varuskatten i någon nämnvärd

omfattning skulle avhålla konstnärerna från att anordna utställningar.

I samma betänkande behandlade bevillningsutskottet även motionsyrkanden

om undantag från skatteplikt för vissa jordbruksprodukter, i första

hand mejerivaror. Motionärerna hade till stöd för sitt yrkande bl. a. åberopat

den ogynnsamma inkomstutvecklingen inom jordbruket och uppskattat

inkomstbortfallet vid skattebefrielse för mejeriprodukter till ca 125 milj.

kronor. I anslutning härtill anförde utskottet att det enligt dess mening

framstod som uppenbart, att det beräknade skattebortfallet inte skulle stå

i rimlig proportion till de troligen obetydligt ökade avsättningsmöjligheter,

som jordbruksprodukterna därigenom skulle kunna erhålla. Alldeles oavsett

de ekonomiska verkningarna, som utskottet tillmätte avgörande betydelse

för frågans bedömning, skulle den föreslagna skattefriheten för jordbruksprodukterna

medföra en ur redovisnings- och kontrollsynpunkt ohållbar

situation, framför allt för livsmedelshandeln. Riksdagen beslöt i dessa frågor

i enlighet med utskottets hemställan.

Frågan om skattefrihet för varuuttag för den egna familjens behov behandlades

senast vid 1961 års riksdag, som i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan i betänkande nr 27 beslöt att lämna motionsyrkanden om

dylik befrielse utan åtgärd. Utskottet framhöll i detta sammanhang att

företagarnas privata konsumtion av i rörelsen saluförda eller producerade

varor representerar en icke oväsentlig del av skatteunderlaget för den all
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1961

3

männa varuskatten. Ett bifall till yrkandet skulle därjämte innebära, att

rörelseidkare och jordbrukare skulle komma i en gynnsammare ställning

i skattehänseende än andra konsumenter.

Det föreliggande motionsyrkandet om undantag från den allmänna varuskatten

för reparationer av enbart maskiner och bilar har icke varit föremål

för riksdagens ställningstagande, men yrkandet faller inom ramen för ett

vid 1962 och 1963 års riksdagar framställt yrkande om undantag från skattskyldighet

till allmän varuskatt för reparations- och underhållsarbeten. I

sitt förenämnda betänkande nr 24/1963 underströk bevillningsutskottet beträffande

denna fråga den allmänna varuskattens karaktär av enhetlig skatt

med generell omfattning och med ett fåtal undantag från skatteplikten. Genom

att beskattningen omfattar även tjänster, som har avseende på skattepliktiga

varor, skulle ett undantag från skatteplikt för enbart vissa tjänster,

hänförliga till i och för sig svårbestämbara varugrupper, innebära

väsentliga möjligheter till skatteflykt och samtidigt skapa redovisnings- och

kontrollsvårigheter. I likhet med frågan om beskattningen av förbrukningsvaror

inom industrien torde frågan om varuskattens inverkan på konkurrensförhållandena

på nu förevarande område komma att beaktas av den

allmänna skatteberedningen.

Det nu framförda motionsyrkandet om varubeskattningens omläggning

till att väsentligen drabba umbärliga varor torde i huvudsak sammanfalla

med vissa tidigare i samma syfte framförda motionsyrkanden om uttagande

av skatten i partihandels- eller produktionsled. Enligt beslut av 1963 års

riksdag överlämnades motioner beträffande dylik omläggning av beskattningen

till allmänna skatteberedningen för beaktande.

Motionerna

I de likalvdande motionerna 1:126 och 11:156 hänvisas till en till Kungl.

Maj :t ingiven hemställan från Konstnärernas riksorganisation om utfärdandet

av nya bestämmelser innebärande att utställningar, vid vilka verk

försäljs, tillhörande den eller de konstnärer, vilkas arbete redovisas, måtte

undantagas från varuskatt. Ur tidigare i samma syfte framförda motioner

anföres bl. a. följande.

Varubeskattningen av konstverk har saft bildskapare i undantagsställning

gentemot övriga konstskapare, då vederlaget en konstnär erhåller för

ett bildkonstverk lika litet utgör likvid för en handelsvara som det honorar,

som erlägges till en författare, musiker, arkitekt eller skådespelare för hans

kulturella prestation. Denna synpunkt har så till vida vunnit beaktande,

som konstverk direkt försålda av upphovsmannen befriats från varuskatt

då del gäller privat försäljning från konstnärs ateljé. Motionärerna anser

att konsekvensen bjuder att regeln om konstverkets befrielse från varuskatt,

då det säljes av upphovsmannen, bör gälla oavsett försäljningsformen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 är 1961

En konstutställning utgör den allmänt vedertagna formen för konstnärernas

kontakt med publik och kritik. Bestämmelser, som medverkar till att

utställningsverksamheten hämmas, är i själva verket beskattning av en

kulturförutsättning i samhället.

Det synes motionärerna orimligt att en konstnär, som håller sig i skymundan

och säljer till bekanta och vänner favoriseras framför den, som genom

att göra utställningar söker ordentligt besked från sakkunnigt håll

om hans arbetes relativa värde. Ur samhällets intresse är det utan tvivel så,

att om någon kategori konstnärer skall gynnas i beskattningshänseende

framför andra, borde det vara de, som underställer sina alster offentlig

granskning. Varubeskattningen av konstverk finner motionärerna utgöra

en broms på landets kulturella verksamhet.

Vid den nordiska konstnärskonferensen på Hässelby slott sommaren

1963 framkom att i Danmark och Norge betalar inte konstnärerna varuskatt

på konst. I Danmark motiveras detta med att konst är en form av

andlig verksamhet och som sådan inte kan beläggas med varuskatt.

Nu gällande bestämmelser om varuskatt på konstverk skulle därför i enlighet

med vad i motionerna anförts stå i dålig samklang med det starka

kulturintresse, som statsmakterna så ofta betygat.

Motionären hävdar i motionen I :562, att den allmänna varuskatten strider

mot vad som tidigare ansetts grundläggande för demokratiska beskattningsprinciper.

Den är en finansieringsskatt, och dess anhängare försummar

icke att uppräkna allt som påstås ha uträttats just tack vare denna

skatt. Ingen lär dock bestrida att reformerna kan ha genomförts även met''

hjälp av andra pengar. Den anges också vara ett dominerande penningpolitiskt

maktmedel, varigenom, som det heter, »köpkraft avlyftes» från dem

som genom löneavtal o. s. v. skulle ha fått för mycket. Däremot talar man

tyst om-hur denna skatt konfiskerar köpkraft även för dem som rakt ingen

överflödig köpkraft har att »avlyfta». Det heter att barnfamiljer och folkpensionärer

»kompenserats» för vad de förlorar. Man frågar sig vad det

systemet innebär att man först tar av den som har det knappt för att sedan

ge dem pengarna tillbaka som »kompensation». Dessutom kan man fråga

om inte dessa förstärkningar bör utgå ändå utan att man först tar in pengar

från barnfamiljer och folkpensionärer genom omsättningsskatt.

Det har sagts att allmänna varuskattens stora fördel är att den slår lika

utöver hela fältet. Detta finner motionären vara ett misstag eftersom livsmedel

och andra nödvändighetsvaror spelar en mycket större roll i barnfamiljernas

och de sämre ställda inkomsttagarnas budget än i de förmögnares.

De sociala skadeverkningarna för sjuka, för dem som av ekonomiska förhållanden

något år inte har nämnvärd skattepliktig inkomst, för skuldsatta

studerande och andra borde vara uppenbara.

Lika naturligt som det är att lyxkonsumtion och — i mån som erfordas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 166b

5

— andra umbärliga varor beskattas, lika självklart borde det vara att nödtorften

icke fördyras.

Ett exempel ger de genom avtal prisreglerade jordbruksprodukterna. Om

dessa produkters andel av det totala skatteunderlaget beräknas till 20 procent

skulle skatten belasta priserna, enbart på detta avsnitt av de för livsuppehället

nödvändiga varorna, med ungefär 660 milj. kr.

Det är enligt motionärens mening uppenbart att detta återverkar på jordbrukets

avsättningsmöjligheter. Det är lika klart, att det är ett uppenbart

konsumentintresse att den indirekta beskattningen skjuts över på lyxkonsumtion

och umbärliga varor.

Ett nytt system har varslats, enligt vilket med hänsyn till en hårdnande

konkurrens på världsmarknaden lättnader skall beredas exporten. Som en

norm har emellertid angivits att det som statskassan förlorar härpå skall

tagas ut genom ett ökat skattetryck på hemmamarknaden. Denna skall således

bära lättnaden åt exporten. För företag, som väsentligen producerar för

hemmamarknaden, liksom för hemmakonsumtionen, innebär detta ett ytter,

ligare försämrat läge. Det har talats om en förhöjning av varubeskattningen

på detta marknadsavsnitt till 10 eller 12 procent. Vad detta innebär av belastning

på olika produktionsgrenar är lätt att bedöma. Det är inte rimligt

att de av detta hotade skall nöja sig med att avvakta kommande förslag.

Motionärerna i motionen 1:563 utgår från att man har rätt att innevarande

budgetår räkna med ungefär samma procentuella ökning av den allmänna

varuskatten som för de tidigare åren. Beträffande allmän varuskatt gäller

att särskilda uppgifter lämnas angående företagens skatt på uttag ur företaget

för eget och familjens behov. För jordbrukets del har detta givetvis

betydelse när det gäller uttag av livsmedel ur företaget för egen och för

familjens förbrukning. I detta sammanhang bör även nämnas jordbrukarnas

direktförsäljning, förnämligast av mjölk och ägg, till grannar. Det rör

sig här om ett stort antal företag men innebär uppenbarligen ett plottrande

med småposter av ringa betydelse för statsverket. Lika väl som i fråga om

löntagares småinkomster eller en- och tvåfamiljsfastigheternas småreparationer

synes enligt motionärernas mening här en bortrationalisering av petitesser

befogad.

För jordbrukarnas del uppgick beloppet av sålunda inredovisade småposter

av omspengar för budgetåret 1961/62 till 12,8 milj. kr. och 1962/63

till 12,2 milj. kr. Enligt länsstyrelsernas uppgifter var siffran för 1963 års

taxering 17,9 milj. kr.

Även för andra företagare, som från egna företag uttager varor för egen

och för familjen erforderlig förbrukning, ger skatten förvisso endast mindre

belopp. Taxeringen av egen förbrukning sker i sådana fall bäst genom schablonbelopp.

Omsskattebeloppen bereder också mest trassel för statsverket

och för företagarna. Från statsfinansernas synpunkt är de av föga värde.

För jordbrukets del har beskattningen av mjölk och smör berett särskilda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 196i

bekymmer med hänsyn till avsättningsproblemen. Smöret för på den inhemska

marknaden en besvärlig kamp med margarinet, och här inverkar

omsättningsskatten direkt för att vidga prisskillnaden. I den mån som

avsättningen motverkas genom denna skattefördyring blir det också jordbrukarna

som till sist får bära förlusten.

Invändningar har gjorts mot att utbryta enskilda produkter från skatteredovisningen.

Så välorganiserad som svensk mejeriproduktion är möter det

emellertid föga hinder att beräkna dels storleken av den omsbeskattning som

åvilar mejerivaror, dels också den som direkt åvilar producenterna genom

organisationerna. Om en sådan restitution förenas med bestämmelser som

dels befriar alla företagare från varuheskattning på uttag för egen och familjens

konsumtion, dels också slopar omsbeskattningen för jordbrukarnas direktförsäljning

vid gårdarna av mjölk, skulle en väsentlig förenkling genomföras

av redovisning och uppbörd. Därigenom skulle även restitutionsförfarandet

genom mejeriorganisationerna i fråga om mejeriprodukter kompletteras,

så att även mjölkuttagen eller vid gården försåld mjölk blev fri

från skatt.

Kostnaderna beträffande familjernas uttag ur eget företag och försäljning

vid gårdarna har tidigare berörts. Från sakkunnigt håll har angivits

att en restitution av erlagd oms på mejeriprodukter skulle dra en kostnad av

125 milj. kr. per år. De belopp det här gäller torde icke rubba statsverkspropositionen

cirklar om dels företagarnas uttag för familjernas egenförbrukning,

dels direktförsäljning av mjölk vid gårdarna undantoges från

beskattning, dels även den genom organisationerna gående försäljningen

av mejeriprodukter befriades från sådan beskattning och beloppens återbetalning

finge form av restitution genom organisationerna. Genom dessa

går 98 procent av produktionen, och detta kompletteras genom vad som

ovan anförts beträffande familjernas uttag och direktförsäljning vid gårdarna.

I motionen 11:675 framhålles att enligt förordningen om allmän varuskatt

utgår skatt på såväl varor som tjänster. Under den praktiska tillämpningen

av förordningen har vissa orättvisor och negativa konsekvenser visat

sig uppstå.

Privatpersoner och mindre företag som anlitar verkstäder för reparationer

får betala varuskatt på både reservdelar och arbetslön. Större företag

som emellertid har egna verkstäder betalar varuskatt endast för reservdelar.

Då verkstaden ingår i företaget redovisas ingen varuskatt på arbetsprestationer

i samband med reparationer. De maskiner och bilar som här repareras

stannar inom företaget och avyttras ej. Eftersom tillämpningen av

lagen om varuskatt inte kan ske likartat för alla kategorier är det motionärernas

mening att tjänstemomentet i denna skatt bör slopas för maskiner

och bilar. Skatt bör således endast utgå på varor och inte på tjänster när

det gäller reparation av bilar och maskiner. Det kan enligt motionärernas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 196U

7

mening inte anses riktigt att privatpersoner och mindre företagare skall

betala varuskatt på både vara och arbetslön, medan det stora företaget betalar

varuskatt endast på varan. Systemet med egna verkstäder är nämligen

allmänt för stora företag.

Utskottet

I de likalydande motionerna I: 126 och II: 156 har framställts yrkande

om befrielse från allmän varuskatt för konst, som försäljes vid utställningar.

Motionären i motionen 1:562 yrkar omläggning av varubeskattningen

från nödvändighetsvaror till umbärliga varor, medan motionärerna

i motionen 1: 563 i delvis samma syfte hemställer om förslag avseende befrielse

från allmän varuskatt för mjölk och mejeriprodukter samt för företagares

uttag ur rörelsen för eget och familjens behov. I motionen II: 675

hemställs om förslag i syfte att från allmän varuskatt undanta arbetskostnaden

för reparation av maskiner och bilar.

De i förevarande motioner framförda yrkandena rörande den allmänna

varuskatten har helt eller delvis tidigare behandlats av riksdagen vid olika

tillfällen. Utskottet får i detta sammanhang erinra om att 1963 års bevillningsutskott

i sitt betänkande nr 16 framhöll att frågan om den indirekta

beskattningens utformning var föremål för allmänna skatteberedningens

överväganden och att förslag i denna del var att förvänta under år 1964.

Med anledning härav finner sig utskottet — i avvaktan på resultatet av

allmänna skatteberedningens utredningsarbete rörande den indirekta beskattningen

— inte kunna tillstyrka sådana partiella reformer som ifrågasättes

i motionerna. Utskottet har därför icke anledning att gå in på

de särskilda yrkandena i de här behandlade motionerna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 126 och

II: 156, I: 562, I: 563 och II: 675.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:126 av herrar Källqvist

och Per-Olof Hanson samt II: 156 av fru Gärde Widemar

om undantag från allmän varuskatt för konst som försäljes

vid utställningar,

2) motionen 1:562 av herr Ferdinand Nilsson angående

den allmänna varuskatten,

3) motionen 1:563 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. om

undantagande från den allmänna varuskatten av mjölkprodukter,

in. in., samt

4) motionen 11:675 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1964

om undantag från den allmänna varuskatten för reparation

av maskiner och bilar,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Gösta Jacobsson,

Sundin Och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson

i Göteborg, Engkvist, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist, herrar

Forsberg, Larsson i Umeå och Nilsson i Tvärålund.

ii

i j

in

n< un k

• . t yl i

Vfj JCO V. •• •: ]J i- v ;■

’’>d fihlifi\\jA\ Cl "t i. *,1 U.y* l '' v t i i i i V> >•

r''. i Vii

i n in. X5i It,. • • ■ i '' ''• • * ■ - :”-

. iy/i

)jSf.}Atifit • ■

te i / p • \ il 3 i : .><! x. .: ; J - • :

*ir;u''iobi ti *>/>?ai! vj. do i : ii

wi>.‘

mri /i

• •- v:> ^

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640212

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.