Betänkande i anledning av väckta motioner om den allmänna varuskatten. > ■ < •
1964-03-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1964:13, Betänkande i anledning av väckta motioner om den allmänna varuskatten. > ■ < •
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1964
1
Nr 13
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om den allmänna varuskatten.
> ■ < • (I :a avd.)
Il.; i. ''■ ■'' . ■ i ... .... • i;lL Ö.l: :f
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:126 av herrar Källqvist och Per-Olof
Hanson samt 11:156 av fru Gärde W ide mar,vari hemställts, »att riksdagen
måtte hemställa hos Kungl. Maj:t att utfärda anvisningar i förordningen om
allmän varuskatt, varigenom befrielse från varuskatt genomföres för försäljning
av konst vid utställningar, vid vilka verk försäljes tillhöriga den
eller de konstnärer, vilkas verk där redovisas»;
2) motionen 1:562 av herr Ferdinand Nilsson, vari hemställts, »att varubeskattningen
måtte omläggas så, att för livets nödtorft erforderlig konsumtion
icke fördyras, utan beskattningen skjutes över på inköp för lyxkonsumtion
och av umbärliga varor»;
3) motionen 1:563 av herr Ferdinand Nilsson in. fl., vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag avseende,
dels att företagares uttag för eget och familjens behov icke skall beläggas
med allmän varuskatt;
dels att med hänsyn till mjölkproduktionens läge och betydelse för folkhälsan
dess produkter (mjölk, smör m. m.) icke måtte fördyras genom allmän
varubeskattning;
att vid försäljning av mjölk, smör m. fl. mejeriprodukter i butik erlagd
allmän varuskatt skall från skatteverket genom mejeriorganisationerna
restitueras till producenterna i proportion till levererad mjölk;
samt att för vid gårdarna direkt försåld mjölk m, m. allmän varuskatt
icke måtte utgå»; ävensom
4) motionen 11:675 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära förslag till ändring
av lagen om allmän varuskatt så att varuskatt för reparation av maskiner
och bilar inte skall erläggas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:126, 1:562, 1:563 och 11:675.
1 Bihung till riksilngens protokoll 1964. 7 sand. Nr 13.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år l96i
Frågornas tidigare behandling
De i förevarande motioner behandlade frågorna om undantag från skatteplikt
enligt förordningen om allmän varuskatt för konst, som säljes på utställningar
och för mejeriprodukter samt om undantag från skattskyldighet
enligt samma förordning för reparationer av bilar och maskiner har varit
föremål för riksdagens ställningstagande vid ett flertal tillfällen, senast
med anledning av motioner, som väcktes vid 1963 års riksdag. Även frågan
om omläggning av varubeskattningen från umbärliga varor till lyxkonsumtion
behandlades vid nämnda riksdag i samhand med vissa motionsyrkanden
rörande punktskatternas avskaffande eller omläggning.
I sitt betänkande nr 24 hemställde 1963 års bevillningsutskott att ett
motionsyrkande om riksdagsskrivelse i syfte att från allmän varuskatt
undantaga konst, som försäljes vid utställningar, icke skulle föranleda
någon riksdagens åtgärd. Som skäl för sitt ställningstagande anförde utskottet
bl. a. att konstnärerna genom en av riksskattenämnden meddelad anvisning
syntes intaga en i viss mån gynnad undantagsställning vid försäljning
av konstverk direkt till konsument. En utökad skattebefrielse, omfattande
även konst, som försäljes på utställningar, skulle medföra betydande
gränsdragningsproblem och kontrollsvårigheter, särskilt då det gäller
separata utställningar som samordnas med den reguljära konsthandeln. Utskottet
fann inte troligt att den allmänna varuskatten i någon nämnvärd
omfattning skulle avhålla konstnärerna från att anordna utställningar.
I samma betänkande behandlade bevillningsutskottet även motionsyrkanden
om undantag från skatteplikt för vissa jordbruksprodukter, i första
hand mejerivaror. Motionärerna hade till stöd för sitt yrkande bl. a. åberopat
den ogynnsamma inkomstutvecklingen inom jordbruket och uppskattat
inkomstbortfallet vid skattebefrielse för mejeriprodukter till ca 125 milj.
kronor. I anslutning härtill anförde utskottet att det enligt dess mening
framstod som uppenbart, att det beräknade skattebortfallet inte skulle stå
i rimlig proportion till de troligen obetydligt ökade avsättningsmöjligheter,
som jordbruksprodukterna därigenom skulle kunna erhålla. Alldeles oavsett
de ekonomiska verkningarna, som utskottet tillmätte avgörande betydelse
för frågans bedömning, skulle den föreslagna skattefriheten för jordbruksprodukterna
medföra en ur redovisnings- och kontrollsynpunkt ohållbar
situation, framför allt för livsmedelshandeln. Riksdagen beslöt i dessa frågor
i enlighet med utskottets hemställan.
Frågan om skattefrihet för varuuttag för den egna familjens behov behandlades
senast vid 1961 års riksdag, som i enlighet med bevillningsutskottets
hemställan i betänkande nr 27 beslöt att lämna motionsyrkanden om
dylik befrielse utan åtgärd. Utskottet framhöll i detta sammanhang att
företagarnas privata konsumtion av i rörelsen saluförda eller producerade
varor representerar en icke oväsentlig del av skatteunderlaget för den all
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1961
3
männa varuskatten. Ett bifall till yrkandet skulle därjämte innebära, att
rörelseidkare och jordbrukare skulle komma i en gynnsammare ställning
i skattehänseende än andra konsumenter.
Det föreliggande motionsyrkandet om undantag från den allmänna varuskatten
för reparationer av enbart maskiner och bilar har icke varit föremål
för riksdagens ställningstagande, men yrkandet faller inom ramen för ett
vid 1962 och 1963 års riksdagar framställt yrkande om undantag från skattskyldighet
till allmän varuskatt för reparations- och underhållsarbeten. I
sitt förenämnda betänkande nr 24/1963 underströk bevillningsutskottet beträffande
denna fråga den allmänna varuskattens karaktär av enhetlig skatt
med generell omfattning och med ett fåtal undantag från skatteplikten. Genom
att beskattningen omfattar även tjänster, som har avseende på skattepliktiga
varor, skulle ett undantag från skatteplikt för enbart vissa tjänster,
hänförliga till i och för sig svårbestämbara varugrupper, innebära
väsentliga möjligheter till skatteflykt och samtidigt skapa redovisnings- och
kontrollsvårigheter. I likhet med frågan om beskattningen av förbrukningsvaror
inom industrien torde frågan om varuskattens inverkan på konkurrensförhållandena
på nu förevarande område komma att beaktas av den
allmänna skatteberedningen.
Det nu framförda motionsyrkandet om varubeskattningens omläggning
till att väsentligen drabba umbärliga varor torde i huvudsak sammanfalla
med vissa tidigare i samma syfte framförda motionsyrkanden om uttagande
av skatten i partihandels- eller produktionsled. Enligt beslut av 1963 års
riksdag överlämnades motioner beträffande dylik omläggning av beskattningen
till allmänna skatteberedningen för beaktande.
Motionerna
I de likalvdande motionerna 1:126 och 11:156 hänvisas till en till Kungl.
Maj :t ingiven hemställan från Konstnärernas riksorganisation om utfärdandet
av nya bestämmelser innebärande att utställningar, vid vilka verk
försäljs, tillhörande den eller de konstnärer, vilkas arbete redovisas, måtte
undantagas från varuskatt. Ur tidigare i samma syfte framförda motioner
anföres bl. a. följande.
Varubeskattningen av konstverk har saft bildskapare i undantagsställning
gentemot övriga konstskapare, då vederlaget en konstnär erhåller för
ett bildkonstverk lika litet utgör likvid för en handelsvara som det honorar,
som erlägges till en författare, musiker, arkitekt eller skådespelare för hans
kulturella prestation. Denna synpunkt har så till vida vunnit beaktande,
som konstverk direkt försålda av upphovsmannen befriats från varuskatt
då del gäller privat försäljning från konstnärs ateljé. Motionärerna anser
att konsekvensen bjuder att regeln om konstverkets befrielse från varuskatt,
då det säljes av upphovsmannen, bör gälla oavsett försäljningsformen.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 är 1961
En konstutställning utgör den allmänt vedertagna formen för konstnärernas
kontakt med publik och kritik. Bestämmelser, som medverkar till att
utställningsverksamheten hämmas, är i själva verket beskattning av en
kulturförutsättning i samhället.
Det synes motionärerna orimligt att en konstnär, som håller sig i skymundan
och säljer till bekanta och vänner favoriseras framför den, som genom
att göra utställningar söker ordentligt besked från sakkunnigt håll
om hans arbetes relativa värde. Ur samhällets intresse är det utan tvivel så,
att om någon kategori konstnärer skall gynnas i beskattningshänseende
framför andra, borde det vara de, som underställer sina alster offentlig
granskning. Varubeskattningen av konstverk finner motionärerna utgöra
en broms på landets kulturella verksamhet.
Vid den nordiska konstnärskonferensen på Hässelby slott sommaren
1963 framkom att i Danmark och Norge betalar inte konstnärerna varuskatt
på konst. I Danmark motiveras detta med att konst är en form av
andlig verksamhet och som sådan inte kan beläggas med varuskatt.
Nu gällande bestämmelser om varuskatt på konstverk skulle därför i enlighet
med vad i motionerna anförts stå i dålig samklang med det starka
kulturintresse, som statsmakterna så ofta betygat.
Motionären hävdar i motionen I :562, att den allmänna varuskatten strider
mot vad som tidigare ansetts grundläggande för demokratiska beskattningsprinciper.
Den är en finansieringsskatt, och dess anhängare försummar
icke att uppräkna allt som påstås ha uträttats just tack vare denna
skatt. Ingen lär dock bestrida att reformerna kan ha genomförts även met''
hjälp av andra pengar. Den anges också vara ett dominerande penningpolitiskt
maktmedel, varigenom, som det heter, »köpkraft avlyftes» från dem
som genom löneavtal o. s. v. skulle ha fått för mycket. Däremot talar man
tyst om-hur denna skatt konfiskerar köpkraft även för dem som rakt ingen
överflödig köpkraft har att »avlyfta». Det heter att barnfamiljer och folkpensionärer
»kompenserats» för vad de förlorar. Man frågar sig vad det
systemet innebär att man först tar av den som har det knappt för att sedan
ge dem pengarna tillbaka som »kompensation». Dessutom kan man fråga
om inte dessa förstärkningar bör utgå ändå utan att man först tar in pengar
från barnfamiljer och folkpensionärer genom omsättningsskatt.
Det har sagts att allmänna varuskattens stora fördel är att den slår lika
utöver hela fältet. Detta finner motionären vara ett misstag eftersom livsmedel
och andra nödvändighetsvaror spelar en mycket större roll i barnfamiljernas
och de sämre ställda inkomsttagarnas budget än i de förmögnares.
De sociala skadeverkningarna för sjuka, för dem som av ekonomiska förhållanden
något år inte har nämnvärd skattepliktig inkomst, för skuldsatta
studerande och andra borde vara uppenbara.
Lika naturligt som det är att lyxkonsumtion och — i mån som erfordas
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 166b
5
— andra umbärliga varor beskattas, lika självklart borde det vara att nödtorften
icke fördyras.
Ett exempel ger de genom avtal prisreglerade jordbruksprodukterna. Om
dessa produkters andel av det totala skatteunderlaget beräknas till 20 procent
skulle skatten belasta priserna, enbart på detta avsnitt av de för livsuppehället
nödvändiga varorna, med ungefär 660 milj. kr.
Det är enligt motionärens mening uppenbart att detta återverkar på jordbrukets
avsättningsmöjligheter. Det är lika klart, att det är ett uppenbart
konsumentintresse att den indirekta beskattningen skjuts över på lyxkonsumtion
och umbärliga varor.
Ett nytt system har varslats, enligt vilket med hänsyn till en hårdnande
konkurrens på världsmarknaden lättnader skall beredas exporten. Som en
norm har emellertid angivits att det som statskassan förlorar härpå skall
tagas ut genom ett ökat skattetryck på hemmamarknaden. Denna skall således
bära lättnaden åt exporten. För företag, som väsentligen producerar för
hemmamarknaden, liksom för hemmakonsumtionen, innebär detta ett ytter,
ligare försämrat läge. Det har talats om en förhöjning av varubeskattningen
på detta marknadsavsnitt till 10 eller 12 procent. Vad detta innebär av belastning
på olika produktionsgrenar är lätt att bedöma. Det är inte rimligt
att de av detta hotade skall nöja sig med att avvakta kommande förslag.
Motionärerna i motionen 1:563 utgår från att man har rätt att innevarande
budgetår räkna med ungefär samma procentuella ökning av den allmänna
varuskatten som för de tidigare åren. Beträffande allmän varuskatt gäller
att särskilda uppgifter lämnas angående företagens skatt på uttag ur företaget
för eget och familjens behov. För jordbrukets del har detta givetvis
betydelse när det gäller uttag av livsmedel ur företaget för egen och för
familjens förbrukning. I detta sammanhang bör även nämnas jordbrukarnas
direktförsäljning, förnämligast av mjölk och ägg, till grannar. Det rör
sig här om ett stort antal företag men innebär uppenbarligen ett plottrande
med småposter av ringa betydelse för statsverket. Lika väl som i fråga om
löntagares småinkomster eller en- och tvåfamiljsfastigheternas småreparationer
synes enligt motionärernas mening här en bortrationalisering av petitesser
befogad.
För jordbrukarnas del uppgick beloppet av sålunda inredovisade småposter
av omspengar för budgetåret 1961/62 till 12,8 milj. kr. och 1962/63
till 12,2 milj. kr. Enligt länsstyrelsernas uppgifter var siffran för 1963 års
taxering 17,9 milj. kr.
Även för andra företagare, som från egna företag uttager varor för egen
och för familjen erforderlig förbrukning, ger skatten förvisso endast mindre
belopp. Taxeringen av egen förbrukning sker i sådana fall bäst genom schablonbelopp.
Omsskattebeloppen bereder också mest trassel för statsverket
och för företagarna. Från statsfinansernas synpunkt är de av föga värde.
För jordbrukets del har beskattningen av mjölk och smör berett särskilda
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 196i
bekymmer med hänsyn till avsättningsproblemen. Smöret för på den inhemska
marknaden en besvärlig kamp med margarinet, och här inverkar
omsättningsskatten direkt för att vidga prisskillnaden. I den mån som
avsättningen motverkas genom denna skattefördyring blir det också jordbrukarna
som till sist får bära förlusten.
Invändningar har gjorts mot att utbryta enskilda produkter från skatteredovisningen.
Så välorganiserad som svensk mejeriproduktion är möter det
emellertid föga hinder att beräkna dels storleken av den omsbeskattning som
åvilar mejerivaror, dels också den som direkt åvilar producenterna genom
organisationerna. Om en sådan restitution förenas med bestämmelser som
dels befriar alla företagare från varuheskattning på uttag för egen och familjens
konsumtion, dels också slopar omsbeskattningen för jordbrukarnas direktförsäljning
vid gårdarna av mjölk, skulle en väsentlig förenkling genomföras
av redovisning och uppbörd. Därigenom skulle även restitutionsförfarandet
genom mejeriorganisationerna i fråga om mejeriprodukter kompletteras,
så att även mjölkuttagen eller vid gården försåld mjölk blev fri
från skatt.
Kostnaderna beträffande familjernas uttag ur eget företag och försäljning
vid gårdarna har tidigare berörts. Från sakkunnigt håll har angivits
att en restitution av erlagd oms på mejeriprodukter skulle dra en kostnad av
125 milj. kr. per år. De belopp det här gäller torde icke rubba statsverkspropositionen
cirklar om dels företagarnas uttag för familjernas egenförbrukning,
dels direktförsäljning av mjölk vid gårdarna undantoges från
beskattning, dels även den genom organisationerna gående försäljningen
av mejeriprodukter befriades från sådan beskattning och beloppens återbetalning
finge form av restitution genom organisationerna. Genom dessa
går 98 procent av produktionen, och detta kompletteras genom vad som
ovan anförts beträffande familjernas uttag och direktförsäljning vid gårdarna.
I motionen 11:675 framhålles att enligt förordningen om allmän varuskatt
utgår skatt på såväl varor som tjänster. Under den praktiska tillämpningen
av förordningen har vissa orättvisor och negativa konsekvenser visat
sig uppstå.
Privatpersoner och mindre företag som anlitar verkstäder för reparationer
får betala varuskatt på både reservdelar och arbetslön. Större företag
som emellertid har egna verkstäder betalar varuskatt endast för reservdelar.
Då verkstaden ingår i företaget redovisas ingen varuskatt på arbetsprestationer
i samband med reparationer. De maskiner och bilar som här repareras
stannar inom företaget och avyttras ej. Eftersom tillämpningen av
lagen om varuskatt inte kan ske likartat för alla kategorier är det motionärernas
mening att tjänstemomentet i denna skatt bör slopas för maskiner
och bilar. Skatt bör således endast utgå på varor och inte på tjänster när
det gäller reparation av bilar och maskiner. Det kan enligt motionärernas
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 196U
7
mening inte anses riktigt att privatpersoner och mindre företagare skall
betala varuskatt på både vara och arbetslön, medan det stora företaget betalar
varuskatt endast på varan. Systemet med egna verkstäder är nämligen
allmänt för stora företag.
Utskottet
I de likalydande motionerna I: 126 och II: 156 har framställts yrkande
om befrielse från allmän varuskatt för konst, som försäljes vid utställningar.
Motionären i motionen 1:562 yrkar omläggning av varubeskattningen
från nödvändighetsvaror till umbärliga varor, medan motionärerna
i motionen 1: 563 i delvis samma syfte hemställer om förslag avseende befrielse
från allmän varuskatt för mjölk och mejeriprodukter samt för företagares
uttag ur rörelsen för eget och familjens behov. I motionen II: 675
hemställs om förslag i syfte att från allmän varuskatt undanta arbetskostnaden
för reparation av maskiner och bilar.
De i förevarande motioner framförda yrkandena rörande den allmänna
varuskatten har helt eller delvis tidigare behandlats av riksdagen vid olika
tillfällen. Utskottet får i detta sammanhang erinra om att 1963 års bevillningsutskott
i sitt betänkande nr 16 framhöll att frågan om den indirekta
beskattningens utformning var föremål för allmänna skatteberedningens
överväganden och att förslag i denna del var att förvänta under år 1964.
Med anledning härav finner sig utskottet — i avvaktan på resultatet av
allmänna skatteberedningens utredningsarbete rörande den indirekta beskattningen
— inte kunna tillstyrka sådana partiella reformer som ifrågasättes
i motionerna. Utskottet har därför icke anledning att gå in på
de särskilda yrkandena i de här behandlade motionerna.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 126 och
II: 156, I: 562, I: 563 och II: 675.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:126 av herrar Källqvist
och Per-Olof Hanson samt II: 156 av fru Gärde Widemar
om undantag från allmän varuskatt för konst som försäljes
vid utställningar,
2) motionen 1:562 av herr Ferdinand Nilsson angående
den allmänna varuskatten,
3) motionen 1:563 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. om
undantagande från den allmänna varuskatten av mjölkprodukter,
in. in., samt
4) motionen 11:675 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1964
om undantag från den allmänna varuskatten för reparation
av maskiner och bilar,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Gösta Jacobsson,
Sundin Och Skårman; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson
i Göteborg, Engkvist, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist, herrar
Forsberg, Larsson i Umeå och Nilsson i Tvärålund.
ii
i j
in
n< un k
• . t yl i
Vfj JCO V. •• •: ]J i- v ;■
’’>d fihlifi\\jA\ Cl "t i. *,1 U.y* l '' v t i i i i V> >•
r''. i Vii
i n in. X5i It,. • • ■ i '' ''• • * ■ - :”-
. iy/i
)jSf.}Atifit • ■
te i / p • \ il 3 i : .><! x. .: ; J - • :
*ir;u''iobi ti *>/>?ai! vj. do i : ii
wi>.‘
mri /i
• •- v:> ^
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640212
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.