Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.

1964-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:14, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1964

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

viss ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall.

I en inom riksdagen väckl, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

1: 339 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson, har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att 2 § i 1952 års förordning med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall skall erhålla sådan ändrad avfatlning, att

villkoret att förmögenhetsskatt icke får nedbringas till lägre belopp än som

motsvarar skatten på 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten borttages

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser m. in.

Enligt förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall äger fysisk person och oskift dödsbo åtnjuta

avkortning av påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt eller restitution

av erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening. Avkortningen

och restitutionen skall avse det belopp varmed påförd statlig

inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel sammanlagt överstiger 80 procent av den enligt

förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det

belopp varmed avdrag för allmänna skatter åtnjutits vid den ifrågavarande

taxeringen (den s. k. 80-procentregeln). Avkortningen och restitutionen får

dock aldrig inkräkta på de kommunala skatterna — allmän kommunalskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel. Beträffande den statliga förmögenhetsskatten

får denna aldrig nedbringas till lägre belopp än som motsvarar den

skatt, som skall utgå på femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

För att komma i åtnjutande av avkortning eller restitution skall den

skattskyldige inge särskild ansökan till länsstyrelsen i det län, inom vilket

han taxerats till statlig inkomstskatt för det ifrågavarande taxeringsåret,

5881 64 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1964

eller — därest han taxerats till sådan skatt i Stockholm — till överståthåilarämbetet.

Ansökan skall vara nämnda myndighet till handa före utgången

av kalenderåret näst efter taxeringsåret vid äventyr att avkortning

eller restitution inte må beviljas. Om förutsättningarna för åtnjutande av

avkortning eller restitution föreligger först efter utslag av kammarrätten

eller regeringsrätten, skall ansökningen inges inom ett år efter det kammarrättens

utslag vunnit laga kraft eller regeringsrättens utslag meddelats.

Enligt de ursprungliga bestämmelserna om skattebegränsning fick skattereduktionen

endast gå ut över den statliga inkomstskatten och inte såsom

nu även över viss del av den statliga förmögenhetsskatten. I proposition nr

359 till 1942 års riksdag uttalade föredragande departementschefen bl. a.,

att uppfattningen att förmögenheten såsom sådan medförde skattekraft oberoende

av inkomsten, och att man inte kunde uppställa kravet, att en förmögenhetsskatt

alltid skulle kunna betalas ur inkomsten utan fick belasta själva

förmögenheten, lett till att alla förslag om maximering dittills avvisats

av statsmakterna. Denna uppfattning fann departementschefen visserligen

grundad i de fall, då belastningen av själva förmögenheten vore av övergående

natur, men att läget blev ett annat vid mycket stora förmögenheter

och då skattesatserna stigit till sådan höjd, att även vid normal avkastning

förmögenheten mera permanent behövde tas i anspråk för skattens erläggande.

Vid övervägande av det förslag till bestämmelser om skattebegränsning,

som propositionen innehöll, hade departementschefen inte ansett riktigt

alt göra avsteg från principen, att skatt på förmögenhet kunde utgå

oberoende av inkomstens storlek. Den begränsning som föreslogs lämnade

därför den särskilda förmögenhetsskatten så till vida orubbad, att denna under

alla förhållanden skulle utgå, även om på grund därav skattebeloppet

inte kom att nedbringas till de 80 procent av den taxerade inkomsten, som i

övrigt föreslogs såsom maximum.

Den nuvarande avfattningen av 80-procentregeln tillkom på förslag av

1949 års skatteutredning. Utredningen fann (SOU 1951: 51 s. 250) att något

praktiskt hinder för att inbegripa den statliga förmögenhetsskatten i det

belopp, som enligt spärregeln skulle kunna avkortas eller restitueras, inte

syntes finnas. Enligt av utredningen inhämtade uppgifter från länsstyrelserna

hade 80-procentspärren på grund av ifrågavarande inskränkning i vissa

fall icke medgivit en begränsning av skatterna till 80 procent av inkomsten.

Då detta varit avsikten med spärren och denna avsikt utan större olägenheter

syntes kunna förverkligas genom att skattereduktionen tilläts omfatta

även förmögenhetsskatten, fanns enligt utredningens mening skäl för en sådan

utvidgning av de nuvarande bestämmelserna. Vid utvidgningen måste

dock fästas det villkoret, att förmögenhetsskatten icke därigenom nedbringades

till lägre belopp än som motsvarade skatten på 50 procent av den skatte
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr U år 196b 3

pliktiga förmögenheten. 80-procentspärren skulle nämligen eljest i vissa fall

leda till en rubbning av grunderna för den statliga förmögenhetsskatten.

Att skatterestitutionen inte får överstiga ett belopp, motsvarande förutom

kommunalskatten — skatten på 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten,

sammanhänger med den i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt

givna s.k. reduktionsregeln. Normalt skall såsom beskattningsbar

förmögenhet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt upptagas den

skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet. Om emellertid för fysisk person

eller oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten överstiger trettio gånger

ett belopp, motsvarande summan av den skattskyldiges enligt förordningen

om statlig inkomstskatt fastställda sammanräknade nettoinkomst för

beskattningsåret, skall den beskattningsbara förmögenheten utgöra detta belopp,

dock minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Reduktionsregeln

innebär, såsom framhölls vid dess tillkomst (se SOU 1946.

79 s. 194), att då den skattskyldiges sammanräknade nettoinkomst understiger

l2/s procent av den skattepliktiga förmögenheten någon ytterligare reduktion

av förmögenhetsskatten inte erhålles.

Frågans tidigare behandling

I motionerna I: 296 och II: 366 vid 1959 års riksdag yrkades ändring i

två hänseenden i de nuvarande bestämmelserna rörande 80-procentregeln.

Således yrkades sänkning av skattemaximum. Motionärerna föreslog att

gränsen skulle sättas till 60 procent för inkomstbelopp å högst 50 000 kronor

och till 70 procent för inkomstbelopp som översteg 50 000 men ej 100 000

kronor. För inkomstbelopp över 100 000 kronor föreslogs att nuvarande

skattemaximum, 80 procent, skulle bibehållas. Vidare yrkades att hela förmögenhetsskatten

skulle kunna avkortas eller restitueras om så erfordrades

för att nedbringa den totala skatten till skattemaximum, bestämt på nyss

angivet sätt.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall till motionerna, anförde i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 23 bl. a. följande.

Utskottet är medvetet om att i särskilda fall 80-procentregeln inte medger

en begränsning av den skattskyldiges totala skattebelastning till 80

procent av hans inkomster. Detta är en i och för sig inte önskvärd konsekvens

av bestämmelsernas avfattning. Det har emellertid ansetts att de

kommunala skatterna inte till någon del skall kunna reduceras genom inverkan

av 80-procentregeln. I detta förhållande yrkar motionärerna ingen

ändring. Utskottet vill med anledning härav framhålla att man alltid måste

räkna med fall, i vilka 80-procentregeln inte verkar effektivt, så länge inte

också de kommunala skatterna kan avkortas eller restitueras. Även vid

bifall till motionsyrkandena skulle det således i fortsättningen kunna inträffa

att vissa skattskyldiga måste betala mer än 80 procent av sina inkomster

i skatt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1964

Motionen

Av innehållet i den förevarande motionen må här återges följande.

Till följd av bestämmelsernas utformning har 80-procentspärren icke blivit

effektiv. Detta är bl. a. fallet när det är fråga om förmögenheter med låg avkastning,

t.ex. vid jordbruksfastigheter med höga taxeringsvärden. Det totala

skattebeloppet kan därför väsentligt överstiga 80 % av inkomsten och i det

närmaste ta hela inkomsten i anspråk. Den fortskridande penningvärdeförsämringen,

vilken efter hand avspeglar sig i höjda taxeringsvärden utan

motsvarande höjd avkastning, har medfört, att spärregelns konstruktion i

individuella fall kan leda till en mera betungande beskattning än som

varit av slatsmakterna avsedd. Särskilt hårda verkningar uppstår, när

jämförelsevis blygsam förmögenhetsavkastning föreligger. En svår situation

kan uppstå i jordbruk vid skördeskador. Orsaken har varit det till systemet

fogade villkoret att skatten icke må nedbringas imder vad som skulle utgått

å 50 procent av förmögenheten. I syfte att möjliggöra ett rättvisare beskattningsresultat

bör därför övervägas att slopa nämnda villkor.

Utskottet

Enligt 1952 års förordning med bestämmelser om begränsning av skatt

i vissa fall äger fysisk person och oskift dödsbo åtnjuta avkortning eller

restitution av statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt i den mån de

direkta statliga och kommunala skatterna sammanlagt överstiger 80 procent

av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad

med avdraget för kommunala utskvlder vid nämnda taxering, den s. k. 80- procentregeln. Genom skattereduktionen får emellertid inte den totala skatten

nedbringas till lägre belopp än som motsvarar — förutom de kommunala

skatterna — skatten på hälften av den skattepliktiga förmögenheten.

I den förevarande motionen har hemställts om sådan ändring i fråga om

80-procentregeln, att villkoret att förmögenhetsskatten inte får nedbringas

till lägre belopp än som motsvarar skatten på 50 procent av den skattepliktiga

förmögenheten borttages. Till stöd för yrkandet har anförts att de

nuvarande bestämmelserna i vässa fall inte medger en begränsning av skatten

till 80 procent av den skattskyldiges inkomster. Detta gäller bl. a. skattskyldiga,

vilkas förmögenhet ger låg avkastning, exempelvis ägare av jordbruksfastigheter

med höga taxeringsvärden.

Den begränsningsregel, mot vilken motionärerna vänder sig, sammanhänger

med utformningen av den vid taxering till statlig förmögenhetsskatt

tillämpliga reduktionsregeln. Enligt denna kan skattskyldigs beskattningsbara

förmögenhet i fall, då den skattskyldige har relativt liten inkomst,

bestämmas till ett i förhållande till den skattepliktiga förmögenheten på

visst sätt reducerat belopp. Den beskattningsbara förmögenheten skall

emellertid enligt en särskild spärregel fastställas till lägst femtio procent

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 196b 5

av den skattepliktiga förmögenheten. Det har således ansetts att förmögenhetsskatten

inte genom tillämpning av 80-procentregeln skall kunna nedbringas

i större utsträckning än som följer av nämnda reduktionsregel.

Bestämmelserna har motiverats med att förmögenheten som sådan ger

viss skattekraft oberoende av inkomsten. Är den årliga avkastningen ringa

eller ingen alls, har detta alltså inte ansetts motivera hel befrielse från förmögenhetsskatt.

Reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen innebär,

såsom framhölls vid dess tillkomst, att reduktionseffekten upphör, då den

skattskyldiges inkomster understiger 1% procent av hans skattepliktiga

förmögenhet. Ett genomförande av förslaget i motionen skulle således leda

till att grunderna för förmögenhetsbeskattningen rubbades.

Härtill kommer att ett bifall till motionärernas förslag likväl inte skulle

innebära, att 80-procentregeln blir fullt effektiv, eftersom skattereduktionen

inte får omfatta de kommunala skatterna.

Utskottet vill slutligen erinra om att enligt direktiven för den i allmänna

skatteberedningen ingående skattesystemutredningen denna utredning bl. a.

har att behandla frågor, som sammanhänger med beskattningen av förmögenhet

och dess avkastning, och därvid uppmärksamma det förhållandet,

att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten på avkastningen i

vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen i anspråk.

Av ovan anförda skäl är utskottet inte berett att tillstyrka bifall till det

i motionen framförda yrkandet om omedelbara lagstiftningsåtgärder.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 339 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve

Nilsson om viss ändring i förordningen med bestämmelser om

begränsning av skatt i vissa fall icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,

Yngve Nilsson, Oscar Carlsson, Elofsson, Wärnberg, Gösta Jacobsson,

Billman och Hellebladh*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brand!, Kärrlander,

Vigelsbo, Engkvist, Andersson i Essvik, Kristenson i Göteborg, Enskog,

Björkman och Broberg.

* Icke närvarit vid .justering av betänkandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1964

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Elofsson, Gösta Jacobsson, Magnusson i Borås

och Björkman, vilka anfört följande:

»I och för sig betecknande för den synnerligen höga skattenivån i vårt

land är att det ansetts föreligga behov av en särskild spärregel, som i princip

innebär att inkomst- och förmögenhetsskatterna tillsammans icke skall

överstiga 80 % av inkomsten. Ett ovillkorligt krav borde då vara, att

spärregeln vore effektiv och icke — såsom framhålles av motionärerna —

i vissa fall vid låg avkastning kunde möjliggöra ett uttag av skatter väsentligen

överstigande 80 %. Det förslag som motionärerna framfört, nämligen

att skattereduktionen skall kunna omfatta hela förmögenhetsskatten, är

med hänsyn härtill synnerligen välmotiverat och bör enligt vår mening

snarast genomföras. Det skulle visserligen icke heller det ge fullständig

effekt åt spärregeln men ändock utgöra ett betydelsefullt steg i riktning mot

en rimligare beskattningsnivå.

Skälen för en sådan ändring som i föreliggande motion föreslagits synes

oss i och för sig så starka, att en omedelbar ändring vore motiverad. Då

emellertid en särskild utredning — allmänna skatteberedningen — nu är

sysselsatt med skattesystemet i dess helhet och därvid enligt sina direktiv

har att uppmärksamma att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten

på avkastningen i vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen

i anspråk, vill vi åtnöja oss med att förorda, att motionen överlämnas till

skatteberedningen att beaktas vid fullgörandet av beredningens uppdrag.

Vi anser därför, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,

att motionen I: 339 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson

måtte överlämnas till allmänna skatteberedningen att tagas

i beaktande vid fullgörandet av beredningens uppdrag.»

K L BECKMANS TRYCKERIER AB - STHLM 1114

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.