Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.
1964-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1964:14, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1964
1
Nr 14
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
viss ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall.
I en inom riksdagen väckl, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
1: 339 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson, har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att 2 § i 1952 års förordning med bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall skall erhålla sådan ändrad avfatlning, att
villkoret att förmögenhetsskatt icke får nedbringas till lägre belopp än som
motsvarar skatten på 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten borttages
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Gällande bestämmelser m. in.
Enligt förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall äger fysisk person och oskift dödsbo åtnjuta
avkortning av påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt eller restitution
av erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening. Avkortningen
och restitutionen skall avse det belopp varmed påförd statlig
inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel sammanlagt överstiger 80 procent av den enligt
förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det
belopp varmed avdrag för allmänna skatter åtnjutits vid den ifrågavarande
taxeringen (den s. k. 80-procentregeln). Avkortningen och restitutionen får
dock aldrig inkräkta på de kommunala skatterna — allmän kommunalskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel. Beträffande den statliga förmögenhetsskatten
får denna aldrig nedbringas till lägre belopp än som motsvarar den
skatt, som skall utgå på femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.
För att komma i åtnjutande av avkortning eller restitution skall den
skattskyldige inge särskild ansökan till länsstyrelsen i det län, inom vilket
han taxerats till statlig inkomstskatt för det ifrågavarande taxeringsåret,
5881 64 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 14
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1964
eller — därest han taxerats till sådan skatt i Stockholm — till överståthåilarämbetet.
Ansökan skall vara nämnda myndighet till handa före utgången
av kalenderåret näst efter taxeringsåret vid äventyr att avkortning
eller restitution inte må beviljas. Om förutsättningarna för åtnjutande av
avkortning eller restitution föreligger först efter utslag av kammarrätten
eller regeringsrätten, skall ansökningen inges inom ett år efter det kammarrättens
utslag vunnit laga kraft eller regeringsrättens utslag meddelats.
Enligt de ursprungliga bestämmelserna om skattebegränsning fick skattereduktionen
endast gå ut över den statliga inkomstskatten och inte såsom
nu även över viss del av den statliga förmögenhetsskatten. I proposition nr
359 till 1942 års riksdag uttalade föredragande departementschefen bl. a.,
att uppfattningen att förmögenheten såsom sådan medförde skattekraft oberoende
av inkomsten, och att man inte kunde uppställa kravet, att en förmögenhetsskatt
alltid skulle kunna betalas ur inkomsten utan fick belasta själva
förmögenheten, lett till att alla förslag om maximering dittills avvisats
av statsmakterna. Denna uppfattning fann departementschefen visserligen
grundad i de fall, då belastningen av själva förmögenheten vore av övergående
natur, men att läget blev ett annat vid mycket stora förmögenheter
och då skattesatserna stigit till sådan höjd, att även vid normal avkastning
förmögenheten mera permanent behövde tas i anspråk för skattens erläggande.
Vid övervägande av det förslag till bestämmelser om skattebegränsning,
som propositionen innehöll, hade departementschefen inte ansett riktigt
alt göra avsteg från principen, att skatt på förmögenhet kunde utgå
oberoende av inkomstens storlek. Den begränsning som föreslogs lämnade
därför den särskilda förmögenhetsskatten så till vida orubbad, att denna under
alla förhållanden skulle utgå, även om på grund därav skattebeloppet
inte kom att nedbringas till de 80 procent av den taxerade inkomsten, som i
övrigt föreslogs såsom maximum.
Den nuvarande avfattningen av 80-procentregeln tillkom på förslag av
1949 års skatteutredning. Utredningen fann (SOU 1951: 51 s. 250) att något
praktiskt hinder för att inbegripa den statliga förmögenhetsskatten i det
belopp, som enligt spärregeln skulle kunna avkortas eller restitueras, inte
syntes finnas. Enligt av utredningen inhämtade uppgifter från länsstyrelserna
hade 80-procentspärren på grund av ifrågavarande inskränkning i vissa
fall icke medgivit en begränsning av skatterna till 80 procent av inkomsten.
Då detta varit avsikten med spärren och denna avsikt utan större olägenheter
syntes kunna förverkligas genom att skattereduktionen tilläts omfatta
även förmögenhetsskatten, fanns enligt utredningens mening skäl för en sådan
utvidgning av de nuvarande bestämmelserna. Vid utvidgningen måste
dock fästas det villkoret, att förmögenhetsskatten icke därigenom nedbringades
till lägre belopp än som motsvarade skatten på 50 procent av den skatte
-
Bevillningsutskottets betänkande nr U år 196b 3
pliktiga förmögenheten. 80-procentspärren skulle nämligen eljest i vissa fall
leda till en rubbning av grunderna för den statliga förmögenhetsskatten.
Att skatterestitutionen inte får överstiga ett belopp, motsvarande förutom
kommunalskatten — skatten på 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten,
sammanhänger med den i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt
givna s.k. reduktionsregeln. Normalt skall såsom beskattningsbar
förmögenhet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt upptagas den
skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet. Om emellertid för fysisk person
eller oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten överstiger trettio gånger
ett belopp, motsvarande summan av den skattskyldiges enligt förordningen
om statlig inkomstskatt fastställda sammanräknade nettoinkomst för
beskattningsåret, skall den beskattningsbara förmögenheten utgöra detta belopp,
dock minst femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Reduktionsregeln
innebär, såsom framhölls vid dess tillkomst (se SOU 1946.
79 s. 194), att då den skattskyldiges sammanräknade nettoinkomst understiger
l2/s procent av den skattepliktiga förmögenheten någon ytterligare reduktion
av förmögenhetsskatten inte erhålles.
Frågans tidigare behandling
I motionerna I: 296 och II: 366 vid 1959 års riksdag yrkades ändring i
två hänseenden i de nuvarande bestämmelserna rörande 80-procentregeln.
Således yrkades sänkning av skattemaximum. Motionärerna föreslog att
gränsen skulle sättas till 60 procent för inkomstbelopp å högst 50 000 kronor
och till 70 procent för inkomstbelopp som översteg 50 000 men ej 100 000
kronor. För inkomstbelopp över 100 000 kronor föreslogs att nuvarande
skattemaximum, 80 procent, skulle bibehållas. Vidare yrkades att hela förmögenhetsskatten
skulle kunna avkortas eller restitueras om så erfordrades
för att nedbringa den totala skatten till skattemaximum, bestämt på nyss
angivet sätt.
Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall till motionerna, anförde i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 23 bl. a. följande.
Utskottet är medvetet om att i särskilda fall 80-procentregeln inte medger
en begränsning av den skattskyldiges totala skattebelastning till 80
procent av hans inkomster. Detta är en i och för sig inte önskvärd konsekvens
av bestämmelsernas avfattning. Det har emellertid ansetts att de
kommunala skatterna inte till någon del skall kunna reduceras genom inverkan
av 80-procentregeln. I detta förhållande yrkar motionärerna ingen
ändring. Utskottet vill med anledning härav framhålla att man alltid måste
räkna med fall, i vilka 80-procentregeln inte verkar effektivt, så länge inte
också de kommunala skatterna kan avkortas eller restitueras. Även vid
bifall till motionsyrkandena skulle det således i fortsättningen kunna inträffa
att vissa skattskyldiga måste betala mer än 80 procent av sina inkomster
i skatt.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1964
Motionen
Av innehållet i den förevarande motionen må här återges följande.
Till följd av bestämmelsernas utformning har 80-procentspärren icke blivit
effektiv. Detta är bl. a. fallet när det är fråga om förmögenheter med låg avkastning,
t.ex. vid jordbruksfastigheter med höga taxeringsvärden. Det totala
skattebeloppet kan därför väsentligt överstiga 80 % av inkomsten och i det
närmaste ta hela inkomsten i anspråk. Den fortskridande penningvärdeförsämringen,
vilken efter hand avspeglar sig i höjda taxeringsvärden utan
motsvarande höjd avkastning, har medfört, att spärregelns konstruktion i
individuella fall kan leda till en mera betungande beskattning än som
varit av slatsmakterna avsedd. Särskilt hårda verkningar uppstår, när
jämförelsevis blygsam förmögenhetsavkastning föreligger. En svår situation
kan uppstå i jordbruk vid skördeskador. Orsaken har varit det till systemet
fogade villkoret att skatten icke må nedbringas imder vad som skulle utgått
å 50 procent av förmögenheten. I syfte att möjliggöra ett rättvisare beskattningsresultat
bör därför övervägas att slopa nämnda villkor.
Utskottet
Enligt 1952 års förordning med bestämmelser om begränsning av skatt
i vissa fall äger fysisk person och oskift dödsbo åtnjuta avkortning eller
restitution av statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt i den mån de
direkta statliga och kommunala skatterna sammanlagt överstiger 80 procent
av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad
med avdraget för kommunala utskvlder vid nämnda taxering, den s. k. 80- procentregeln. Genom skattereduktionen får emellertid inte den totala skatten
nedbringas till lägre belopp än som motsvarar — förutom de kommunala
skatterna — skatten på hälften av den skattepliktiga förmögenheten.
I den förevarande motionen har hemställts om sådan ändring i fråga om
80-procentregeln, att villkoret att förmögenhetsskatten inte får nedbringas
till lägre belopp än som motsvarar skatten på 50 procent av den skattepliktiga
förmögenheten borttages. Till stöd för yrkandet har anförts att de
nuvarande bestämmelserna i vässa fall inte medger en begränsning av skatten
till 80 procent av den skattskyldiges inkomster. Detta gäller bl. a. skattskyldiga,
vilkas förmögenhet ger låg avkastning, exempelvis ägare av jordbruksfastigheter
med höga taxeringsvärden.
Den begränsningsregel, mot vilken motionärerna vänder sig, sammanhänger
med utformningen av den vid taxering till statlig förmögenhetsskatt
tillämpliga reduktionsregeln. Enligt denna kan skattskyldigs beskattningsbara
förmögenhet i fall, då den skattskyldige har relativt liten inkomst,
bestämmas till ett i förhållande till den skattepliktiga förmögenheten på
visst sätt reducerat belopp. Den beskattningsbara förmögenheten skall
emellertid enligt en särskild spärregel fastställas till lägst femtio procent
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 196b 5
av den skattepliktiga förmögenheten. Det har således ansetts att förmögenhetsskatten
inte genom tillämpning av 80-procentregeln skall kunna nedbringas
i större utsträckning än som följer av nämnda reduktionsregel.
Bestämmelserna har motiverats med att förmögenheten som sådan ger
viss skattekraft oberoende av inkomsten. Är den årliga avkastningen ringa
eller ingen alls, har detta alltså inte ansetts motivera hel befrielse från förmögenhetsskatt.
Reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen innebär,
såsom framhölls vid dess tillkomst, att reduktionseffekten upphör, då den
skattskyldiges inkomster understiger 1% procent av hans skattepliktiga
förmögenhet. Ett genomförande av förslaget i motionen skulle således leda
till att grunderna för förmögenhetsbeskattningen rubbades.
Härtill kommer att ett bifall till motionärernas förslag likväl inte skulle
innebära, att 80-procentregeln blir fullt effektiv, eftersom skattereduktionen
inte får omfatta de kommunala skatterna.
Utskottet vill slutligen erinra om att enligt direktiven för den i allmänna
skatteberedningen ingående skattesystemutredningen denna utredning bl. a.
har att behandla frågor, som sammanhänger med beskattningen av förmögenhet
och dess avkastning, och därvid uppmärksamma det förhållandet,
att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten på avkastningen i
vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen i anspråk.
Av ovan anförda skäl är utskottet inte berett att tillstyrka bifall till det
i motionen framförda yrkandet om omedelbara lagstiftningsåtgärder.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen I: 339 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve
Nilsson om viss ändring i förordningen med bestämmelser om
begränsning av skatt i vissa fall icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,
Yngve Nilsson, Oscar Carlsson, Elofsson, Wärnberg, Gösta Jacobsson,
Billman och Hellebladh*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brand!, Kärrlander,
Vigelsbo, Engkvist, Andersson i Essvik, Kristenson i Göteborg, Enskog,
Björkman och Broberg.
* Icke närvarit vid .justering av betänkandet.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1964
Reservation
av herrar Yngve Nilsson, Elofsson, Gösta Jacobsson, Magnusson i Borås
och Björkman, vilka anfört följande:
»I och för sig betecknande för den synnerligen höga skattenivån i vårt
land är att det ansetts föreligga behov av en särskild spärregel, som i princip
innebär att inkomst- och förmögenhetsskatterna tillsammans icke skall
överstiga 80 % av inkomsten. Ett ovillkorligt krav borde då vara, att
spärregeln vore effektiv och icke — såsom framhålles av motionärerna —
i vissa fall vid låg avkastning kunde möjliggöra ett uttag av skatter väsentligen
överstigande 80 %. Det förslag som motionärerna framfört, nämligen
att skattereduktionen skall kunna omfatta hela förmögenhetsskatten, är
med hänsyn härtill synnerligen välmotiverat och bör enligt vår mening
snarast genomföras. Det skulle visserligen icke heller det ge fullständig
effekt åt spärregeln men ändock utgöra ett betydelsefullt steg i riktning mot
en rimligare beskattningsnivå.
Skälen för en sådan ändring som i föreliggande motion föreslagits synes
oss i och för sig så starka, att en omedelbar ändring vore motiverad. Då
emellertid en särskild utredning — allmänna skatteberedningen — nu är
sysselsatt med skattesystemet i dess helhet och därvid enligt sina direktiv
har att uppmärksamma att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten
på avkastningen i vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen
i anspråk, vill vi åtnöja oss med att förorda, att motionen överlämnas till
skatteberedningen att beaktas vid fullgörandet av beredningens uppdrag.
Vi anser därför, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,
att motionen I: 339 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson
måtte överlämnas till allmänna skatteberedningen att tagas
i beaktande vid fullgörandet av beredningens uppdrag.»
K L BECKMANS TRYCKERIER AB - STHLM 1114
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.