Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av fastighetsförsäljning i vissa fall.

1964-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:19, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av fastighetsförsäljning i vissa fall.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1964

1

Nr 19

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattningen av fastighetsförsäljning i vissa

fall.

(2: a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:125 av herr Torsten Andersson och II: 158 av herr Johansson i

Dockered har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om prövning av frågan om enhetliga regler och klarläggande av rättsläget

vid beskattning i sådana i motionerna åsyftade fall, då det kan komma i

fråga om tomtförsäljningsrörelse anses föreligga.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 158.

Enligt 27 § kommunalskattelagen hänföres till rörelse all sådan yrkesmässigt

bedriven förvärvsverksamhet, av vilken intäkten inte är att hänföra till intäkt

av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av tjänst. Denna regel har i

punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 28 § nämnda lag kompletterats

med en bestämmelse av innebörd att skattskyldig, som driver j ordstyckningsrörelse

eller eljest idkar handel med fastigheter, såsom intäkt av rörelsen skall

upptaga vad som influtit vid försäljning av sådan fastighet eller del därav,

oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för dess innehavande.

I 35 § kommunalskattelagen slutligen, stadgas att vinst på icke yrkesmässig

avyttring av fastighet, som förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång, under vissa förhållanden skall beskattas som realisationsvinst.

Gällande skattelagstiftning innehåller inte någon närmare definition på begreppet

yrkesmässig handel med fastigheter. Det ankommer således på beskattningsmyndigheterna

att i varje särskilt fall avgöra om en viss försäljning är

att anse som yrkesmässig eller ej. Därvid kan de ofta ställas inför betydande

svårigheter. Med yrkesmässighet brukar i allmänhet förstås att den verksamhet,

varom fråga är, bedrives regelmässigt och att den har någon grad av varaktighet.

För att rörelse skall anses föreligga kräves emellertid härutöver — och det

framgår av lagtextens uttryck ”förvärvsverksamhet” — att verksamheten bedrives

i vinningssyfte.

Bihang till riksdagens protokoll 196),. 7 samt. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1964

Den omständigheten, att skattedomstolarna vid sin prövning av frågan, huruvida

en viss tomtförsäljning bör bedömas som ett led i en tomtförsäljningsrörelse

eller ej, uteslutande har att utgå från den allmänna definitionen på

begreppet rörelse, har av naturliga skäl medfört att praxis’ avgöranden på

förevarande område blivit både många och svårtolkade. Ett klart ådagalagt

vinningssyfte kan i ett fall av tomtförsäljningsverksamhet medföra att denna

bedömes vara rörelsemässigt bedriven även om dess regelmässighet och varaktighet

varit ringa, medan i ett annat fall vinningssyfte inte kan anses föreligga

förrän efter ett flertal försäljningar under en längre tid.

Från bruttointäkt av tomtförsäljningsrörelse är skattskyldig berättigad till

avdrag för alla sina kostnader i samband med försäljningen, såsom för avstyckning,

anläggande av vägar, vatten- och avloppsledningar m. m. samt för

tomtens ingångsvärde, varmed förstås fastighetens värde i odelat skick vid

tidpunkten på tomtstyckningsrörelsens början.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna framhåller att beskattningen av tomtförsäljningsrörelse inrymmer

många komplicerade och svåra avvägningsfrågor. De skattskyldiga försätts

till följd av skattereglernas konstruktion ofta i mycket svårbedömbara situationer.

Särskilt gäller detta då försäljning sker till kommun av ett större markområde.

Det är enligt motionärerna av största vikt att klarast möjliga regler

finns för avgränsning av begreppet tomtförsäljningsrörelse. Som förhållandena

nu är vet man inte om en tomtförsäljning haft en sådan omfattning, att rörelse

skall anses föreligga och än mindre kan man avgöra vid vilken tidpunkt försäljningen

fick en sådan omfattning. Detta medför att de skattemässiga konsekvenserna

av en försäljning blir kända först sedan försäljningen kommit till

stånd. Visserligen har den skattskyldige formell möjlighet att begära förhandsbesked

från riksskattenämnden, men i åtskilliga fall står inte tid till buds att

invänta sådant. Enhetliga regler på förevarande område skulle enligt motionärerna

vara till gagn inte bara för de enskilda utan även för kommunerna.

Utskottet

Vinst vid försäljning av fastighet som är omsättningstillgång skall beskattas

såsom intäkt av rörelse oberoende av på vilket sätt fastigheten förvärvats och

hur länge den innehafts. Utgör fastigheten däremot anläggningstillgång kan

vinsten vid försäljningen inte beskattas annorledes än som realisationsvinst.

Detsamma gäller vid avyttring av fastighet som inte alls ingår i rörelse.

Gällande skattelagstiftning innehåller en allmän bestämmelse om att skattskyldig

som driver jordstyckningsrörelse eller idkar handel med fastigheter skall

redovisa intäkten av sådan verksamhet som intäkt av rörelse. Däremot saknas

regler för när verksamheten skall anses ha rörelsekaraktär.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1964

3

Motionärerna har uttalat att frånvaron av enhetliga och klarläggande regler

på förevarande område är till stor nackdel för såväl enskilda som kommuner

och har hemställt att frågan om möjligheterna att införa sådana klarläggande

regler blir föremål för särskild prövning.

Den omständigheten att rörelsebegreppet fått en så allmän definition i kommunalskattelagen

har medfört att det ofta kan vara svårt att avgöra när en verksamhet

bör bedömas som rörelse. Alldeles särskilt gäller detta i fråga om

tomtförsäljningsverksamhet. Man har i praktiken endast domstolsavgöranden

att stödja sig på, och dessa är ofta svårtolkade. De faktorer som konstituerar

rörelse — vinstsyfte, regelbundenhet och varaktighet — uppträder nämligen

med olika styrka vid olika tomtförsäljningar. Ett klart ådagalagt vinstsyfte kan

medföra att verksamheten blir att bedöma som rörelse även då den haft relativt

ringa omfattning och kort varaktighet. I andra fall kan det krävas ett

flertal tomtförsäljningar under en längre tidsperiod för att försäljningsverksamheten

skall kunna bedömas som rörelse.

Utskottet är väl medvetet om svårigheten att skapa lagregler av den innebörd

motionärerna åsyftar. Många omständigheter — exempelvis fastighetens läge,

upprättande av avstycknings- eller byggnadsplan, planering, anläggande av

vägar, annonsering och vidtagande av andra försäljningsbefrämjande åtgärder

— kan, förutom antalet försäljningar, påverka bedömningen av frågan om

verksamheten skall anses ha karaktär av rörelse eller ej.

Enligt utskottets mening skulle det vara till fördel inte bara för de enskilda

och kommunerna utan även för skattedomstolarna och riksskattenämnden, om

man i möjligaste mån kunde i lagtext avgränsa begreppet tomtförsäljningsrörelse.

Enligt vad utskottet erfarit utgör ca 25 procent av riksskattenämndens

alla förhandsbesked svar på framställningar i frågor av förevarande art. De

flesta av dessa förhandsbesked överklagas till regeringsrätten. Även i övrigt

förekommer mål angående tomtförsäljningar i stor myckenhet såväl i regeringsrätten

och kammarrätten som i underinstanserna. Det kan inte uteslutas att

detta förhållande är beroende av den mycket allmänna utformning lagstiftaren

givit rörelsebegreppet.

Regler, som för varje särskilt fall utsäger när en tomtförsäljningsverksamhet

skall anses ha Vörelsekaraktär, torde vara omöjliga att utforma. Däremot är det

inte otänkbart att man genom allmänna bestämmelser skulle kunna täcka de

vanligast förekommande fallen av tomtstyckningsrörelse.

Så kunde t. ex. ske genom en regel av innebörd, att fastighet eller del av

fastighet under vissa betingelser skall anses utgöra omsättningstillgång i tomtstyckningsrörelse.

Som exempel på sådana betingelser skulle för normalfallen

och som huvudregel kunna anges, att ett visst bestämt antal tomtförsäljningar

skett från fastigheten. Huvudregeln skulle kunna kompletteras med en bestämmelse,

att fastighet eller fastighetsdel under vissa omständigheter kan betraktas

som omsättningstillgång, oaktat antalet tomtförsäljningar inte uppgår till det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1964

i huvudregeln angivna. Som exempel på sådana omständigheter kunde angivas

fastighetens läge i närheten av tättbebyggt samhälle eller exploaterbar räjong,

vidtagande av åtgärder för försäljning 0.4L

Självfallet kan det finnas också andra lösningar. Om i en framtid en markvärdestegringsskatt

blir verklighet kan för övrigt frågan om beskattningen av

tomtförsäljningsvinster komma i ett annat läge.

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda motionärernas utredningsyrkande.

Därvid vill utskottet emellertid understryka, att man vid prövning av

olika förslag till lösningar inte bör söka åstadkomma lättnader i nu gällande

beskattningsregler, så som de tillämpas av regeringsrätten. Några sådana skattelättnader

synes inte heller ha åsyftats av motionärerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna 1:125

av herr Torsten Andersson och II: 158 av herr Johansson i

Dockered, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

av frågan om införande av regler, som i möjligaste mån

avgränsar begreppet jordstyckningsrörelse och yrkesmässig

handel med fastigheter från icke yrkesmässig avyttring av

fastighet.

Stockholm den 5 mars 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark,

herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Enarsson,

Sundin och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i

Göteborg, Engkvist, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Forsberg, Larsson

i Umeå, Nilsson i Tvärålund och Björkman.

Tryck: AB Rotopress, Stockholm 1964

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna å kapitalbudgeten för budgetåret 196^/6 a1 i texten