Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1964-03-18 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:20, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196b

i

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 19 december 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 33, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. och 11 § 1 mom.

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av anvisningarna till 12 § förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås höjning vid inkomsttaxeringen av maximibeloppet

för extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Nuvarande högsta avdragsbelopp

är 3 000 kr. Förslaget innebär i princip ett maximum för sådant avdrag

på 4 500 kr. Avdrag med högre belopp skall dock kunna medges sådana

barnfamiljer, vilkas inkomst understiger existensminimum. Därjämte föreslås

att invaliditetsersättning och invaliditetstillägg enligt lagen om allmän

försäkring samt hemsjukvårdsbidrag från kommuner och landsting till

vanföra och andra värdbehövande skall vara skattefria. Slutligen föreslås

komplettering av reglerna om värderingen av naturaförmåner, avseende

sjuksköterskeelever m. fl., och av bestämmelserna om jämkning av sjömansskatt

för sjöman, som är bosatt i Danmark, Norge eller Finland.

De föreslagna nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft snarast

möjligt och tillämpas omedelbart därefter.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 7 samt. Xr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196b

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 §, 50 § 2 mom. och 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt anvisningarna till 42 och 50 §§

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Till skattepliktig-----av statsmedel;

invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning

enligt 9 kap. lagen om

allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag,

som utgår av kommunala

eller landstingskommunal medel

till den vårdbehövande;

familj ebostadsbidrag, som------ likartad form.

(Se vidare anvisningarna.)

50 §.

2 m o m. För fysisk-----

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av långvarig

sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt

barnbidrag, eller annan därmed jämförlig

omständighet, må efter taxeringsnämndens

eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den skattskyldiges

taxerade inkomst minskas, förutom

med kommunalt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständig
-

kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av långvarig

sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt

barnbidrag, eller annan därmed

jämförlig omständighet, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med kommunalt

ortsavdrag, med ytterligare ett efter

1 Senaste lydelse av 19 f se 1963: 299, av 50 § 2 mom. se 1958: 296, av 52 § 1 mom. se

1961: 622, av punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 50 § se 1957: 200 samt av punkt 3 av

anvisningarna till 50 § se 1951: 422.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1961

(Nuvarande lydelse)

heterna avpassat belopp, dock högst

3 000 kronor. Har skattskyldig på

grund av jämkning vid beräkning

av sjömansskatt åtnjutit avdrag för

nedsatt skatteförmåga, skall avdrag,

som avses i detta stycke, minskas

med det belopp, varmed jämkning

medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter

avdrag av därå belöpande skatt, på

grund av nedsatt arbetsförmåga,

långvarig oförvållad arbetslöshet,

stor försörjningsbörda eller annan

därmed jämförlig omständighet understigit

vad han kan anses hava behövt

till underhåll för sig själv och

för make och oförsörjda barn (e x i stensminimu

m) må den skattskyldige

jämväl, efter taxeringsnämndens

eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning därom

gjorts senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande, erhålla avdrag

för väsentligen nedsatt skatteförmåga

med belopp som ovan sägs.

Skattskyldig, vars inkomst helt

eller till huvudsaklig del utgjorts av

folkpension eller av bidrag som avses

i lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn, skall — därest

särskilda omständigheter icke till annat

föranleda — anses hava haft sådan

nedsatt skatteförmåga, varom i

andra stycket förmäles.

Vad härefter---------beskatt 1

(Föreslagen lydelse)

omständigheterna avpassat belopp,

dock högst i 500 kronor. Har skattskyldig

på grund av jämkning vid

beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall avdrag, som avses i detta

stycke, minskas med del belopp, varmed

jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter

avdrag av därå belöpande skatt, på

grund av nedsatt arbetsförmåga,

långvarig oförvållad arbetslöshet,

stor försörjningsbörda eller annan

därmed jämförlig omständighet understigit

vad han kan anses hava

behövt till underhåll för sig själv och

för make och oförsörjda barn (existensminimum)

må den skattskyldige

jämväl, efter taxeringsnämndens

eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning därom

gjorts senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande, erhålla avdrag

för väsentligen nedsatt skatteförmåga

med belopp som ovan sägs;

dock må avdraget beträffande skattskyldig

med oförsörjda barn för

varje sådant barn ökas med högst

1 000 kronor. Vad i andra stycket

sista punkten här ovan sägs skall

därvid äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst helt eller

till huvudsaklig del utgjorts av

folkpension, skall — därest särskilda

omständigheter icke till annat föranleda

-— anses hava haft sådan nedsatt

skatteförmåga, varom i andra

stycket förmäles.

inkomst.

52 §.

1 m o in. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering

avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.

1 m o in. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras eu var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som

lf Rihang till riksdagens protokoll 191:''/. 7 samt. År 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1964

(Nuvarande lydelse)

medgives, helt eller delvis ej kunnat

utnyttjas å den ena makens skattepliktiga

inkomst, må bristen avräknas

å den andra makens inkomst i

samma kommun. Kvarstående brist,

dock högst belopp motsvarande avdrag

enligt 46 § 2 mom., må, med

tillämpning i förekommande fall av

bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna

till 46 §, avräknas å förstnämnda

makens inkomst och, där

denna icke förslår, å andra makens

inkomst i andra kommuner. Underskott

å icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom, som uppkommit

för endera maken, må av

räknas från den andra makens inkomst

i samma kommun av förvärvskälla

av samma slag. Ortsavdrag beräknas

för en var av makarna till

hälften av det belopp, som i 48 § 2

mom. andra stycket sägs, dock att,

om sådan del av ortsavdraget helt

eller delvis ej kunnat utnyttjas å

den ena makens taxerade inkomst i

hemortskommunen, bristen må avräknas

å den andra makens taxerade

inkomst i samma kommun. Kvarstående

brist må, med tillämpning

av bestämmelserna i 50 § 3 mom.

andra stycket, avräknas å makarnas

taxerade inkomster i andra kommuner.

Avdrag som i 50 § 2 mom. andra

eller tredje stycket sägs, beräknas

för vardera maken för sig under iakttagande

av att avdraget för makarna

tillsammans icke må överstiga det i

50 § 2 mom. andra stycket angivna

högsta beloppet.

(Föreslagen lydelse)

i 46 § 1 och 2 mom. medgives, helt

eller delvis ej kunnat utnyttjas å

den ena makens skattepliktiga inkomst,

må bristen avräknas å den

andra makens inkomst i samma

kommun. Kvarstående brist, dock

högst belopp motsvarande avdrag enligt

46 § 2 inom., må, med tillämpning

i förekommande fall av bestämmelserna

i punkt 4 av anvisningarna

till 46 §, avräknas å förstnämnda

makens inkomst och, där denna icke

förslår å andra makens inkomst i

andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom,

som uppkommit för endera maken,

må avräknas från den andra makens

inkomst i samma kommun av förvärvskälla

av samma slag.

Ortsavdrag beräknas för en var

av makarna till hälften av det belopp,

som i 48 § 2 mom. andra stycket

sägs, dock att, om sådan del av ortsavdraget

helt eller delvis ej kunnat

utnyttjas å den ena makens taxerade

inkomst i hemortskommunen,

bristen må avräknas å den andra

makens taxerade inkomst i samma

kommun. Kvarstående brist må, med

tillämpning av bestämmelserna i 50

§ 3 mom. andra stycket, avräknas å

makarnas taxerade inkomster i andra

kommuner.

Avdrag som i 50 § 2 mom. andra

eller tredje stycket sägs, beräknas

för vardera maken för sig under

iakttagande av att avdraget för makarna

tillsammans icke må överstiga

det högsta belopp som bestämmelserna

i 50 § 2 mom. andra och

tredje styckena medgiva.

Anvisningar

till 42 §.

Stundom inträffar,------till ledning.

Värdet av-----motsvarande kvantiteter.

I fråga om praktikanter, lärlingar,

elever vid sjuksköterskeskolor och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

liknande förekommer, att vederbörande

under utbildningstiden åtnjuter

naturaförmåner (fri kost, fri bostad)

eventuellt jämte en mindre

kontanter sättning, som närmast har

karaktär av fickpengar. I dylika fall

må värdet av naturaförmånerna jämkas

och upptagas till det lägre belopp,

som med hänsyn till kontantersättningens

storlek och övriga förhållanden

framstår som skäligt.

till 50 §.

1. Den skattskyldiges-----inkomsten åtnjutits.

Den myndighet-----särskilda fallet.

Normalbeloppen för---— — — förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning-----i inkomsten.

Fråga om-----förmåners

Har den skattskyldige haft -----

Har den skattskyldige under--

Har den skattskyldige icke haft

högre inkomst än det för honom

beräknade existensminimibeloppel

och har detta befunnits bero av förhållande,

varom i 50 § 2 mom. tredje

stycket förmäles, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga medgivas med

så stort belopp, dock högst 3 000 kronor,

att den skattskyldige icke påföres

beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten högre än nyss sagts

men icke så stor, att inkomsten

minskad med skatten därå uppgår

till existensminimum, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga beviljas med

så stort belopp, dock högst 3 000

kronor, att större skatt icke kommer

att uttagas än att inkomsten, minskad

med skatten, uppgår till beloppet

av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga----

2. Därest skattskyldig varit för

sin försörjning helt beroende av

vad han i form av folkpension eller

i 50 § omförmält änke- eller änklingsbidrag

uppburit, bör den taxerade

inkomsten regelmässigt minskas

med ett belopp motsvarande vad

värde.

---därtill föranleda.

---skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft

högre inkomst än det för honom beräknade

existensminimibeloppet och

har detta befunnits bero av förhållande,

varom i 50 § 2 mom. tredje

stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt

skatteförmåga medgivas med så

stort belopp, dock högst med belopp

som i nyssnämnda lagrum sägs, att

den skattskyldige icke påföres beskattningsbar

inkomst.

Är inkomsten högre än nyss sagts

men icke så stor, att inkomsten

minskad med skatten därå uppgår

till existensminimum, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga beviljas med

så stort belopp, maximerat på sätt i

föregående stycke sägs, att större

skatt icke kommer att uttagas än att

inkomsten, minskad med skatten,

uppgår till beloppet av existensminimum.

- normal arbetsinkomst.

2. Därest skattskyldig varit för sin

försörjning helt beroende av vad

han i form av folkpension uppburit,

bör den taxerade inkomsten regelmässigt

minskas med ett belopp

motsvarande vad han sålunda uppburit,

dock högst b 500 kronor. Om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196''f

(Nuvarande lydelse)

han sålunda uppburit, dock högst

3 000 kronor. Om den skattskyldige

mot låg avgift vistats å sjukhus eller

annan anstalt eller om hans levnadskostnader

rönt inverkan av annan

därmed jämförlig omständighet, bör

det belopp, varmed den taxerade inkomsten

enligt vad nyss sagts må

minskas, jämkas med hänsyn därtill.

Om skattskyldig åtnjutit jämväl

annan inkomst än folkpension eller

änke- eller änklingsbidrag, men pensionen

eller bidraget likväl utgjort

den huvudsakliga delen av

hans inkomst, bör den skattskyldige

regelmässigt medgivas ett med hänsyn

till omständigheterna jämkat avdrag

för nedsatt skatteförmåga.

Därest folkpensionen eller änkeeller

änkling sbidrag et icke uppgått

till minst hälften av den sammanlagda

inkomsten, bör avdrag, som

ovan sägs, medgivas allenast då särskilda

skäl därtill föranleda.

3. Finnes skattskyldig, som åtnjutit

folkpension eller i 50 § omförmält

änke- eller änklingsbidrag, böra

erhålla avdrag enligt punkt 1, må

han icke erhålla avdrag enligt punkt

2 annat än om han därigenom skulle

erhålla ett högre avdrag än enligt

punkt 1. I dylikt fall må avdrag enligt

sistnämnda punkt icke ifrågakomma.

(Föreslagen lydelse)

den skattskyldige mot låg avgift vistats

å sjukhus eller annan anstalt

eller om hans levnadskostnader rönt

inverkan av annan därmed jämförlig

omständighet, bör det belopp, varmed

den taxerade inkomsten enligt vad

nyss sagts må minskas, jämkas med

hänsyn därtill.

Om skattskyldig åtnjutit jämväl

annan inkomst än folkpension, men

pensionen likväl utgjort den h uvudsakliga

delen av hans inkomst,

bör den skattskyldige regelmässigt

medgivas ett med hänsyn

till omständigheterna jämkat avdrag

för nedsatt skatteförmåga.

Därest folkpensionen icke uppgått

till minst hälften av den sammanlagda

inkomsten, bör avdrag,

som ovan sägs, medgivas allenast då

särskilda skäl därtill föranleda.

3. Finnes skattskyldig, som åtnjutit

folkpension, böra erhålla avdrag

enligt punkt 1, må han icke erhålla

avdrag enligt punkt 2 annat än om

han därigenom skulle erhålla ett högre

avdrag än enligt punkt 1. I dylikt

fall må avdrag enligt sistnämnda

punkt icke ifrågakomma.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med lagens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Lagens bestämmelser skola tillämpas första gången i avseende å 1964

års taxering. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om 1963

års taxering så ock i fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

2. Jämväl efter denna lags ikraftträdande skall skattskyldig, vars inkomst

helt eller till huvudsaklig del utgjorts av bidrag som avses i 15 § lagen

den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

i regel anses hava haft nedsatt skatteförmåga på sätt i 50 § 2 mom.

fjärde stycket kommunalskattelagen jämte därtill hörande anvisningar i författningsrununens

senast gällande lydelse stadgas beträffande skattskyldig,

vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av bidrag som avses i

lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1964

7

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. och 11 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. och 11 § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9

2 m o m. För skattskyldig---

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom.

andra, tredje eller fjärde stycket

kommunalskattelagen förmäles, må

efter taxeringsnämndens eller, om

besvär anförts eller ock särskild

framställning därom gjorts senast

den 30 juni året näst efter taxeringsåret,

prövningsnämndens beprövande

den skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp,

dock högst 3 000 kronor. Har skattskyldig

på grund av jämkning vid

beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall avdrag, som nu sagts, minskas

med det belopp, varmed jämkning

medgivits.

Vad härefter--------

§■

- — — kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,

tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp,

dock högst med belopp som stadgas

i 50 § 2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen. Har

skattskyldig på grund av jämkning

vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall avdrag, som nu sagts,

minskas med det belopp, varmed

jämkning medgivits.

ningsbar inkomst.

11 §•

1 m o in. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras eu var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxe
-

1 m o m. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst.

1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1958: 297 och 11 § 1 mom. se 1961: 623.

2f Bihang till riksdagens protokoll 196 i. 7 samt. Nr 20

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1964

(Nuvarande lydelse)

ring avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles,

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas

å den ena makens inkomst,

må bristen avräknas å den andra makens

inkomst. Ortsavdrag beräknas

för en var av makarna till hälften av

det belopp, som i 48 § 2 mom. andra

stycket kommunalskattelagen sägs,

dock att, om sådan del av ortsavdraget

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas

å den ena makens taxerade inkomst,

bristen må avräknas å den

andra makens taxerade inkomst. Avdrag,

som i 9 § 2 mom. andra stycket

sägs, beräknas för vardera maken för

sig under iakttagande av att avdraget

för makarna tillsammans icke må

överstiga det i nämnda stycke angivna

högsta beloppet. Skatten beräknas

å det sammanlagda beloppet av makarnas

beskattningsbara inkomster

och fördelas å makarna efter förhållandet

mellan deras beskattningsbara

inkomster. Vad i 10 § 3 mom. sägs,

skall därvid tillika iakttagas.

(Föreslagen lydelse)

Har vid dylik taxering avdrag, varom

i 4 § 1 mom. förmäles, helt eller

delvis ej kunnat utnyttjas å den ena

makens inkomst, må bristen avräknas

å den andra makens inkomst.

Ortsavdrag beräknas för en var av

makarna till hälften av det belopp,

som i 48 § 2 mom. andra stycket

kommunalskattelagen sägs, dock att,

om sådan del av ortsavdraget helt

eller delvis ej kunnat utnyttjas å den

ena makens taxerade inkomst, bristen

må avräknas å den andra makens

taxerade inkomst.

Avdrag, som i 9 § 2 mom. andra

stycket sägs, beräknas för vardera

maken för sig under iakttagande av

alt avdraget för makarna tillsammans

icke må överstiga det högsta

belopp som bestämmelserna i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen medgiva.

Skatten beräknas å det sammanlagda

beloppet av makarnas beskattningsbara

inkomster och fördelas å

makarna efter förhållandet mellan

deras beskattningsbara inkomster.

Vad i 10 § 3 mom. sägs, skall därvid

tillika iakttagas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Förordningens bestämmelser skola tillämpas första gången i avseende

å 1964 års taxering. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om

1963 års taxering så ock i fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

2. Vad som stadgas i punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen den

1964 (nr 000) om ändring i kommunalskattelagen den 28

december 1928 (nr 370) skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avdrag

för väsentligen nedsatt skatteförmåga vid taxering till statlig inkomstskatt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1961

9

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av anvisningarna till 12 § förordningen den

16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 12 § förordningen den 16 maj

1958 om sjömansskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 12 §.

Jämkning i fall som avses i 12 §

1 mom. vid e) må för år räknat medgivas

med högst ett belopp, som motsvarar

summan av vederbörligt, vid

erläggande av sjömansskatt icke utnyttjat

ortsavdrag och 3 000 kronor.

Jämkning i fall som avses i 12 §

1 mom. vid e) må för år räknat medgivas

med högst ett belopp, som motsvarar

summan av vederbörligt, vid

erläggande av sjömansskatt icke utnyttjat

ortsavdrag och det belopp,

med vilket avdrag för väsentligen

nedsatt skatteförmåga högst skulle

hava kunnat medgivas vid taxering

till statlig inkomstskatt.

1 fråga om sjöman, som avses i förordnande

enligt 7 § 2 mom., må vid

jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn

tagas till sådana i sistnämnda författningsrum

omförmälda avdrag,

vilka sjömannen med tillämpning av

grunderna för förordningen om statlig

inkomstskatt skulle hava kunnat

påräkna vid taxering i det land, där

sjömannen är bosatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

‘ Senaste lydelse av anvisningarna till 12 § se 19G2: 142.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1964

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 651 av herr Jonasson och fru Olsson

samt II: 792 av herrar Boo och Larsson i Borrby, vari hemställts, »att riksdagen

vid sin behandling av proposition nr 33 måtte besluta, att extra avdrag

för nedsatt skatteförmåga må utöver i propositionen föreslagna 4 500

kronor kunna medges med ytterligare 1 000 kronor i fall då, förutom den

skattskyldige, make skall försörjas huvudsakligen på inkomsten i fråga,

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderligt författningsförslag»;
2)

de likalydande motionerna I: 652 av herr Kaijser och II: 794 av herr

Christenson i Malmö m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 33 måtte besluta,

a) att folkpensionär skall erhålla ett särskilt avdrag för kostnader på

grund av invaliditet i den mån extra avdrag för nedsatt skatteförmåga ej

utgår och beräknat på det sätt, att nettoutgifter minskas med avdrag i särskild

förvärvskälla, dock att det särskilda avdraget må utgå med högst 6 000

kr. för år;

b) att för livränta som utgår till folkpensionär icke under några förhållanden

skall erläggas förmögenhetsskatt;

c) att reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga kompletteras

med bestämmelser om att i existensminimum skall inräknas kostnader på

grund av invaliditet och att livränta till folkpensionär icke i förevarande

hänseende skall räknas som förmögenhet, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext»;

ävensom

3) de likalydande motionerna I: 653 av herr Eric Gustaf Peterson m. fl.

och II: 793 av herr Carlsson i Huskvarna m. fl., vari hemställts,

»A. att riksdagen i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 33 måtte besluta

a) fastställa maximibeloppet för extra avdrag för nedsatt skatteförmåga

till 5 000 kronor i stället för av finansministern föreslagna 4 500 kronor

samt bemyndiga Kungl. Maj :t att låta utfärda avtrappningsregler för det

extra avdraget i syfte att undgå eljest uppkommande hög marginalskatt vid

avdragets övre gräns,

b) att kostnader föranledda av vård av närstående i hemmet skall beaktas

för rätt till särskilt avdrag,

c) att extra avdrag skall kunna medgivas för större kostnader för läkarvård

och medicin för arbetsförmågans upprätthållande, oavsett den skattskyldiges

inkomst,

d) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser i syfte att medge

befrielse för obligatorisk folkpensions- och sjukförsäkringsavgift då extra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196A 11

avdrag för nedsatt skatteförmåga tillerkännes den skattskyldige enligt 50 §

2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen; samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de författningstexter

som erfordras enligt yrkandena ovan;

4) motionen II: 795 av fru Gunne, vari hemställts, »att riksdagen vid behandling

av proposition nr 33 i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om

utredning och förslag till 1965 års riksdag till sådana bestämmelser som

mildrar de i motionen påtalade tröskelverkningarna».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit den

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motionen

II: 21 av herr Gustafsson i Borås, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att de jämlikt AFL utgående barntilläggen, invaliditetstilläggen och

invaliditetsersättningarna genom stadganden i anvisningarna till 19 § KL

göres helt skattefria, samt att utskottet måtte föreslå för reformen erforderlig

lagtext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 21, II: 792, II: 793, II: 794 och II: 795.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 10—11.

Gällande bestämmelser, s. 11—13.

Departementspromemorian, s. 13—15.

Remissyttrandena, s. 15—24.

Departementschefen, s. 24—29.

Motionerna

I motionerna 1: 651 och 11: 792 framhåller motionärerna att de i fråga

om huvuddragen kan godta propositionsförslaget om högre extra avdrag.

En viss justering bör dock enligt motionärerna företas, och härutinnan anföres

följande. För ensamstående skattskyldig blir ortsavdrag -j- extra avdrag

(2 250 -f- 4 500 =) 6 750 kronor och för makar (4 500 4 500 =)

9 000 kronor. Det högsta avdraget för makar får anses för lågt i förhållande

till det som gäller för ensamstående. Än mer framträdande blir detta

förhållande om jämförelse göres mellan å ena sidan ensamstående med ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1964

barn och å andra sidan makar. Ensamstående med ett barn får ett högsta

avdrag av (4 500 -f- 4 500 -j- 1 000 =) 10 000 kronor, medan makar som

nämnts kan få avdrag med högst 9 000 kronor. Då man måste utgå från att

försörjningsbördan är ungefär lika i båda fallen kan inte detta anses riktigt.

Enklaste sättet att rätta till detta förhållande torde vara att man bibehåller

principen om ett högsta extra avdrag å 4 500 kronor för samtliga

skattskyldiga men därutöver medger en förhöjning för make med 1 000

kronor i likhet med vad som i propositionen föreslagits i fråga om barn.

I motionerna I: 652 och II: 794 erinras till en början om att invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring

samt vissa hemsjukvårdsbidrag i propositionen föreslås skola vara skattefria

men att invaliditetstillägg inte utgår till person som stadigvarande vårdas

å anstalt vars kostnader helt eller delvis bestrides av staten eller kommun

samt att invaliditetsersättning inte utgår till folkpensionär ävensom

att hemsjukvårdsbidrag inte utgår till all hemsjukvård. Detta innebär bl. a.

att en folkpensionär som stadigvarande vårdas å anstalt av nämnt slag inte

erhåller någon skattelättnad genom den föreslagna lagändringen även om

han har betydande utgifter på grund av sin invaliditet. Därefter anför motionärerna

ett exempel, där principen om skatt efter förmåga inte upprätthålles.

En 20-årig invalid, som har folkpension och en årlig livränta å 12 000

kr. för bestridande bl. a. av kostnaden för vård å enskilt rum å sjukhus, erlägger

skatter med över 4 600 kr., varav förmögenhetsskatt (livräntan utbetalas

av enskild person) 1 196 kr. Hans merkostnad å privatrum är ca

5 000 kr. (den kan också uppgå till mer än det dubbla). En 20-årig statsanställd

i lägsta löneklassen, som hela året tjänstgjort utom hemorten, har

ungefär samma inkomst som invaliden men betalar i skatter ca 1 800 kr.

Traktamentet 5 840 kr. är skattefritt. För sin pensionsrätt erlägger han ej

förmögenhetsskatt. Hans arbetsinkomst behåller sitt realvärde, och han får

dessutom standardförbättring; livräntan -— om den ej är indexreglerad vilket

är ovanligt — urholkas undan för undan. Den arbetsföres inkomst ökas

efter befordran och genom ålderstillägg, livräntans belopp ändras ej. Den

arbetsföre får skattefri sjukpenning, invalidens motsvarande rätt är begränsad

till 180 dagar. Den arbetsföre har således en avsevärt förmånligare ställning

i skattehänseende än invaliden.

En livränta, som utgår till folkpensionär på grund av hans invaliditet,

synes till sin natur vara helt jämförbar med de särskilda invalidförmånerna

enligt lagen om allmän försäkring. Men rättvisesynpunkten bör anläggas

även i fråga om annan inkomst. Detta får anses leda till, att avdrag

medges folkpensionär för utgifter på grund av invaliditet i den mån extra

avdrag för nedsatt skatteförmåga ej utgår.

Det av motionärerna föreslagna avdraget kan betecknas som ett särskilt

slags avdrag för nedsatt skatteförmåga. Förmögenhetsskatten är grundad

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1964 13

på antagandet att förmögenheten tillför ägaren ökad skatteförmåga. Det

synes då icke vara följdriktigt att i vissa fall uttaga förmögenhetsskatt ur

livränta som utgår till invalid.

Reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga tillämpas mycket

olika vid innehav av förmögenhet av någon betydelse. Även om de av motionärerna

framlagda förslagen inte bifalles, bör det i nämnda regler klart

utsägas, att kapitalvärdet av livränta åt folkpensionär inte skall i förevarande

hänseende räknas som förmögenhet. Vidare bör angivas, att i existensminimum

skall inräknas kostnader på grund av invaliditet.

I motionerna I: 653 och II: 793 berörs till en början frågan om förhöjt

avdrag för folkpensionärer. Det är -— framhåller motionärerna — viktigt

att det extra avdragets maximibelopp bestämmes så, att det jämte ortsavdraget

minst täcker ålderspensionen samt de utgående inkomstprövade

folkpensionsförmånerna (främst bostadstillägg och hustrutillägg). Härvid

måste beaktas att bostadstilläggen i de större städerna på grund av de högre

bostadskostnaderna där utgår med betydligt större belopp än vad som är

fallet i riket i övrigt. Som exempel kan nämnas att bostadstilläggen i Stockholm

i enskilda fall uppgår till närmare 2 500 kronor per år. Med hänsyn

till de stigande bostadskostnaderna kan förutses att bostadstilläggen kan

behöva höjas ytterligare. Den höjning av ortsavdragen som bör ske i samband

med den skattereform som väntas som resultat av allmänna skatteberedningens

arbete bör i detta sammanhang ses mot bakgrunden av den

fortsatta standardförbättringen av ålderspensionerna inom folkpensioneringen.

En lyftning av det extra avdragets maximibelopp till 4 500 kronor

synes ge en alltför knapp marginal med hänsyn till storleken av de nu utgående

ålderspensionerna och bostadstilläggen. — Såsom framhållits av

flera remissmyndigheter vid behandlingen av den promemoria som ligger

till grund för propositionen synes det nödvändigt att komplettera bestämmelserna

om det extra avdraget med en avtrappningsregel. För att inte en

mindre extrainkomst vid sidan av folkpensionen skall medföra en hård

marginalbeskattning av denna extrainkomst bör enligt motionärernas mening

dels ett visst »utrymme» finnas inom ramen för det extra avdraget

och dels en skälig avtrappning ske av avdraget vid stigande sidoinkomst.

Vad angår frågan om rätt till extra avdrag för kostnader för vård av

handikappat barn i hemmet framhåller motionärerna i huvudsak följande.

Barnkostnader skall beaktas i de s. k. existensminimifallen (50 § 2 mom.

tredje st. KL). Däremot synes särskilda vårdkostnader för barn i andra

fall av väsentligt nedsatt skatteförmåga, exempelvis vårdkostnader för handikappade

barn, inte medge rätt till extra avdrag. Avdrag medges nämligen

enligt 2 st. nämnda mom. inte för kostnader för underhåll av barn, för vilka

den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag. Sistnämnda författningsrum

bör därför enligt motionärerna kompletteras så att vård av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196i

närstående i hemmet betraktas som en omständighet som konstituerar rätt

till extra avdrag. Härigenom skulle även andra vårdkostnader än sådana

avseende handikappat barn kunna bli beaktade, t. ex. vård av äldre anhöriga

i hemmet.

Kostnader för läkarvård och medicin i samband med långvarig sjukdom

torde — framhåller motionärerna — enligt tillämpad praxis endast beaktas

i avdragshänseende därest den skattskyldiges inkomst blivit väsentligt

nedsatt på grund av sjukdomen och inte överstiger visst belopp. De fall är

å andra sidan icke ovanliga då en skattskyldig kan bibehålla sin arbetsförmåga

och därmed sin normala inkomst med hjälp av regelbunden läkarvård

och medicinering, trots att han har en långvarig sjukdom att övervinna.

Sådana vårdkostnader kan uppgå till betydande belopp. Men trots att de

varit ofrånkomliga och den regelbundna vården en nödvändig förutsättning

för arbets- och inkomstförmågans bibehållande har avdrag för vårdkostnaderna

vägrats, därför att inkomsten ansetts hög. Det har sålunda inträffat

att avdrag vägrats därför att inkomsten överstigit 25 000 kronor.

Beskattningspraxis synes motionärerna i dessa fall alltför hård. En ändring

bör vara möjlig inom ramen för gällande regler. Ett uttalande av riksdagen

av innebörd, att extra avdrag skall kunna medges för läkarvård och

medicin för arbetsförmågans upprätthållande vid långvarig sjukdom oavsett

den skattskyldiges inkomst skulle enligt motionärerna ge grund för en

mindre snäv praxis än den hittills i allmänhet tillämpade. Riksskattenämnden

bör med ledning av det föreslagna uttalandet meddela taxeringsmyndigheterna

erforderliga föreskrifter för vinnande av önskvärd och mer enhetlig

taxeringspraxis i sagda avseende.

Slutligen upptas i motionerna frågan om det extra avdragets betydelse för

påföring av folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter. Motionärerna hänvisar

till vissa remissyttranden av överståthållarämbetet och länsstyrelsen

i Västernorrlands län (jfr prop. s. 24). Den formella grunden för gällande

ordning är — framhåller motionärerna vidare — att folkpensions- och

sjukförsäkringsavgift beräknas på grundval av den taxerade inkomsten,

alltså innan såväl ortsavdrag som i förekommande fall extra avdrag enligt

50 § 2 mom. KL medgivits. Den bristande betalningsförmågan i existensminimifallen

i fråga om inkomstskatterna bör rimligen beaktas också i fråga

om de nämnda obligatoriska avgifterna. Då påföringen av avgifterna till

folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen sker samtidigt med

debiteringen av inkomstskatterna, synes det naturligt att, som länsstyrelsen

i Västernorrlands län föreslagit, låta taxeringsmyndigheterna i förekommande

fall medge befrielse från nämnda avgifter.

Till stöd för yrkandet i motionen 11: 795 anföres i huvudsak följande.

För en skattskyldig, som föregående år varit befriad från skatt enligt reglerna

för existensminimum, kan en ökning av inkomsten komma att helt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 190i 15

tagas i anspråk för skatt. De tröskelproblem som hittills förelegat kommer

— om förslaget vinner riksdagens bifall — att bli av en helt annan storleksordning

än tidigare. Genom höjningen av det särskilda avdraget och genom

att hänsyn skall tagas till antalet barn som den skattskyldige har försörjningsplikt

emot, blir existensminimibeloppet betydligt högre än tidigare.

Därigenom kommer ett avsevärt större antal skattskyldiga att beröras.

Detta förhållande, liksom den omständigheten att den skatt som under normala

förhållanden skulle utgått uppgår till icke oväsentliga belopp, kommer

att ge tröskelfallen helt andra proportioner än tidigare.

Särskilt för barnfamiljernas del uppstår svårigheter. Enligt centrala uppbördsnämndens

anvisningar anses stor försörjningsbörda föreligga, då antalet

barn i en fullständig familj är tre eller flera. För dessa familjer finns

sålunda alltid en sådan omständighet som föranleder tillämpning av de

särskilda reglerna för existensminimum.

Högsta existensminimibelopp för en trebarnsfamilj blir enligt de föreslagna

bestämmelserna 12 000 kronor (4 500 -f- 4 500 + 3 000). Om den

skattskyldige i en sådan familj året efter det han, på grund av bestämmelserna

om existensminimum, varit helt befriad från skatt på sin inkomst

om 12 000 kronor ökar sin inkomst till 13 000 kronor, så går hela ökningen

till skatt. Först när han kommer upp i en inkomst av ungefär 17 000 kronor

får han behålla ett mindre belopp för egen och familjens del av inkomsten

utöver existensminimum. En sådan ordning är högst otillfredsställande.

I motionen 11: 21 åberopas i huvudsak följande. Enligt nu gällande skatteregler

utgör barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning enligt

9 kap. lagen om allmän försäkring skattepliktig intäkt. Motsvarande kostnader

synes icke vara avdragsgilla i annan form än genom tillämpning av

reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Emellertid betraktas

ett flertal andra förmåner, som tillkommit med i princip samma målsättning

som tilläggsförmånerna, icke som skattepliktig intäkt. Hit hör allmänna

barnbidrag, hälso- och tandvård för barn före 15 års ålder, skolmåltider,

ersättning för läkarvård, kostnadsfria eller rabalterade läkemedel, kostnadsfria

proteser, moderskapspenning etc. Enligt motionärens uppfattning

bör tilläggsförmånerna till folkpensioneringen jämställas med dessa förmåner

i skattehänseende.

Som en bakgrund till sitt förslag berör motionären i korthet hur frågan

om skattelättnader för invalider och blinda behandlats i oss närstående länder.

Dessa exempel visar enligt motionären att man i de berörda länderna i

allmänhet funnit att de merkostnader i samband med blindhet och annan

invaliditet, som gjorts avdragsgilla vid taxeringen, uppgår till belopp överstigande

de i Sverige utgående invaliditctstilläggen respektive invaliditetsersättningarna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196A

Av praktiska skäl synes det motionären lämpligt att den utvägen väljes

— i olikhet med vad pensionsstyrelsen tidigare ifrågasatt (prop. 203/1951

s. 127) — att de jämlikt lagen om allmän försäkring utgående barntilläggen,

invaliditetstilläggen respektive invaliditetsersättningarna genom särskilt

stadgande i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen göres skattefria.

Utskottet

I propositionen föreslås höjning vid inkomsttaxeringen av maximibeloppet

för extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Nuvarande högsta avdragshelopp

är 3 000 kronor. Förslaget innebär i princip ett maximum för sådant

avdrag på 4 500 kronor. Avdrag med högre belopp, högst 1 000 kronor för

varje barn, skall dock kunna medges sådana barnfamiljer, vilkas inkomst

understiger existensminimum. Därjämte föreslås att invaliditetsersättning

och invaliditetstillägg enligt lagen om allmän försäkring samt hemsjukvårdsbidrag

från kommuner och landsting till vanföra och andra vårdbehövande

skall vara skattefria. Slutligen föreslås komplettering av reglerna

om värderingen av naturaförmåner, avseende sjuksköterskeelever m. fl.,

och av bestämmelserna om jämkning av sjömansskatt för sjöman, som är

bosatt i Danmark, Norge eller Finland. De föreslagna nya bestämmelserna

är avsedda att träda i kraft snarast möjligt och tillämpas omedelbart därefter.

De i anledning av propositionen väckta motionerna avser dels bestämmelserna

om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, dels skattefrihet vid

förmögenhetstaxeringen för livränta till folkpensionär, dels ock befrielse

i vissa fall från folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter. Därjämte innehåller

den vid riksdagens början väckta motionen II: 21 yrkande om skattefrihet

för barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning enligt lagen

om allmän försäkring.

Maximibeloppet å 3 000 kronor för det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga

har gällt sedan år 1951. Propositionsförslaget innebär således en

förhöjning härav med 50 procent. Härtill kommer icke oväsentliga ortsavdragshöjningar

under mellantiden. Detta maximum får, såsom departementschefen

framhåller, anses tillräckligt för att under de närmaste åren

tillgodose behovet av extra avdrag för folkpensionärer och för sådan nedsättning

av skatteförmågan som orsakas av sjukdom, olyckshändelse, ålderdom

och underhäll av andra närstående än barn. Med hänsyn härtill och

då den föreslagna åtgärden får ses som en provisorisk lösning i avvaktan på

resultatet av allmänna skatteberedningens utredning om ortsavdragens storlek

och andra väsentliga frågor inom skattesystemet anser utskottet sig inte

kunna biträda yrkandet i motionerna I: 653 och II: 793 om ett till 5 000 kro
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196b 17

nor förhöjt extra avdrag, vilket yrkande i första hand avser folkpensionärerna.

Ett annat yrkande om förhöjt maximiavdrag framföres i motionerna I:

651 och II: 792 och hänför sig till existensminimifallen. Motionärerna anser

att äkta makar inte bör ha lägre maximiavdrag än som gäller för ensamstående

person med ett barn, nämligen 5 500 kronor. I båda fallen består familjen

av två personer, varför det enligt motionärernas mening inte finns

anledning att sätta avdraget för makarna 1 000 kronor lägre.

Riktpunkten för det föreliggande förslaget har varit ett till 4 500 kronor

förhöjt avdrag för äkta makar. Att en ensamstående person med barn likställes

med äkta makar sammanhänger med att man, såsom sker i fråga

om ortsavdrag och skatteskalor in. m., velat beakta de ofullständiga familjernas

speciella omkostnader och situation. Ulskottet kan med hänsyn härtill

inte biträda förevarande motionsyrkande.

I motionerna 1:653 och 11:793 upptas även frågan om utvidgning av

tillämpningsområdet för huvudregeln om extra avdrag enligt 50 § 2 mom.

andra stycket kommunalskattelagen. För närvarande medges inte extra avdrag

för kostnader för underhåll av barn, för vilka den skattskyldige ägt

tillgodonjuta allmänt barnbidrag. Avdrag kan alltså inte här medges för

vårdkostnader för handikappade barn. Med hänsyn härtill yrkar motionärerna

att såsom avdragsanledning anges vård av närstående i hemmet. En

sådan formulering skulle även täcka kostnader för vård av äldre anhöriga

i hemmet.

Extra avdrag för vård av äldre anhöriga i hemmet kan medges redan enligt

gällande bestämmelser. Att extra avdrag inte medges för barn torde

bero på barnbidragen, vilka trätt i stället för de tidigare familjeavdragen

för barn.

Oavsett detta må erinras om att chefen för socialdepartementet i årets

statsverksproposition tillkännagivit sin avsikt att i huvudsaklig överensstämmelse

med rekommendation av socialpolitiska kommittén föreslå bidrag

i form av invaliditetsersättning för vård i enskilda hem av svårt handikappade

barn. Bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1964.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning tillstyrka det föreliggande

motionsyrkandet, så mycket mindre som det i propositionen föreslås

att invaliditetsersättningar enligt lagen om allmän försäkring skall vara

skattefria.

I motionerna 1:653 och 11:793 framhålles att kostnader för läkarvård

och medicin i många fall inte kan beaktas i avdragshänseende, därför alt

den skattskyldiges inkomst anses för hög. Enligt motionärernas mening har

avdrag vägrats, därför att inkomsten överstigit 25 000 kronor. Extra avdrag

bör — framhålles i motionerna — medges för större kostnader för läkarvård

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196b

och medicin för arbetsförmågans upprätthållande vid långvarig sjukdom

oberoende av storleken av den skattskyldiges inkomst.

Frågan om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga måste givetvis bedömas

med beaktande av den skattskyldiges ekonomiska ställning. En rätt

till avdrag oavsett storleken av den skattskyldiges inkomst kan utskottet således

inte tillstyrka. Enligt vad utskottet erfarit har i praxis under alldeles

speciella omständigheter extra avdrag medgivits i väsentligt högre inkomstlägen

eller vid årsinkomster mellan 30 000—40 000 kronor. Utskottet vill inte

utesluta att bestämmelserna om extra avdrag kan få en ojämn tillämpning

mellan de olika beskattningsnämnderna. Detta är för övrigt ganska

naturligt eftersom förhållandena är så olika i de särskilda fallen. Det ankommer

inte på utskottet att göra något uttalande om tolkningen av gällande

bestämmelser. Motionärerna synes ha velat göra avdragsrätten avhängig

av att kostnaderna är nödvändiga för intäkternas förvärvande. Med

anledning härav vill utskottet framhålla att fråga understundom kan uppkomma

huruvida kostnader av förevarande art utgjort kostnader i förvärvskälla.

Här må erinras om att regeringsrätten i utslag den 29 november

1961 (RÅ 1961 ref. 53) förklarat avdragsrätt böra föreligga för kostnader för

anbringande av tandbrygga av guld. Målet gällde en valthornist, vilken med

hänsyn till sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden inte ansågs kunna

beredas skattelindring i form av extra avdrag. Då han emellertid för att

kunna fullgöra sitt yrke var beroende av den ifrågavarande guldbryggan,

tillgodofördes han av regeringsrätten avdrag för merkostnaden för guldbryggan.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat förevarande motionsyrkande.

1 motionerna 1: 653 och 11: 793 samt motionen II: 795 upptas vissa problem

som sammanhänger med den s. k. skattetröskeln. Jämsides med förslaget

om ett till 5 000 kronor förhöjt maximiavdrag yrkas i förstnämnda

motionspar alt bestämmelserna om det extra avdraget kompletteras med en

avlrappningsregel för att inte en mindre inkomst vid sidan av folkpensionen

skall medföra en hård marginalbeskattning av denna extrainkomst.

Riksskattenämnden utfärdade förra året anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna

angående extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga

för folkpensionärer (se Meddelanden från riksskattenämnden ser.

1 nr 2/1963 p. 1). Dessa anvisningar med åtföljande tabeller torde ha bidragit

till större enhetlighet vid taxeringen, men otvivelaktigt kvarstår tröskelproblem.

Om det föreliggande propositionsförslaget antages av riksdagen,

kan nya anvisningar angående extra avdrag förväntas bli utarbetade inom

riksskattenämnden. Därvid torde, enligt vad utskottet erfarit, avtrappningsproblemet

i vissa avseenden komma att beaktas i större utsträckning än för

närvarande.

För en person, som ett år varit befriad från skatt enligt reglerna för existensminimum,

kan — påpekas i motionen II: 795 — en ökning av inkoms
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1064 19

ten påföljande år komma att tas helt i anspråk för skatt. Motionären yrkar

utredning med hänsyn till att spörsmålet inte blir aktuellt förrän nästa år.

Såsom framhålles i propositionen inskränker sig det föreliggande förslaget

om extra avdrag till att söka nå en provisorisk lösning av frågan om

maximiavdraget i avvaktan på allmänna skatteberedningens utredning om

ortsavdragens storlek m. m., varom förslag kan väntas komma under riksdagens

prövning under år 1965.

Det får i och för sig anses angeläget att reglerna är så utformade att en

arbetstagare i det läge, varom här är fråga, inte föranledes att avhålla sig

från ökad arbetsinsats. Detta skulle ju utan tvivel bli fallet, om han inte

skulle få för egen del behålla någon del av den mot den ökade arbetsinsatsen

svarande löneökningen. Med hänsyn härtill finns i uppbördsförordningen

bestämmelser av innebörd att arbetstagaren i fråga om källskatten kan

komma i åtnjutande av extra avdrag, som är högre än vad som i och för sig

är betingat med hänsyn till existensminimum. En motsvarande förhöjning

av det extra avdraget vid taxeringen kan däremot principiellt inte medges.

I viss mån olika regler vid löneavdrag för skatt och vid taxering är därför

ofrånkomliga. Emellertid torde nackdelarna härav åtminstone i en del fall

kunna mildras genom att det extra avdraget vid taxeringen avrundas uppåt.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna I: 653 och

II: 793 i här berörd del ävensom motionen II: 795.

I propositionen förordar departementschefen, om än med någon tvekan,

ett tillägg till 19 § kommunalskattelagen avseende skattefrihet för bl. a. invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning, som utan behovsprövning utgår

till blinda, till personer med avsevärda vårdbehov och till förvärvsarbetande

invalider med svåra kroppsdefekter.

I den vid riksdagens början väckta motionen II: 21 yrkas skattefrihet för

bl. a. ovannämnda förmåner. Genom vad sålunda förekommit får motionärens

yrkande anses tillgodosett i denna del. Vad angår barntilläggen, som

också inbegripes i motionärens yrkande, föreligger enligt utskottets mening

inte skäl att frita dem från beskattning. För barnfamiljernas del kommer

för övrigt reformen att innebära en helt annan möjlighet än tidigare att

beakta barnen i existensminimifallen.

Invalidernas beskattning tas även upp i motionerna 1:652 och 11:794.

Utgångspunkt för motionärernas argumentering är ett exempel med en

yngre invalid, tillika folkpensionär, som stadigvarande vårdas å anstalt,

helt eller delvis bekostad av allmänna medel. Till en sådan folkpensionär

utgår inte invaliditetslillägg. För sin försörjning uppbär han en livränta å

12 000 kronor om året. Motionärernas yrkande går ut på att särskilt avdrag

för kostnader på grund av invaliditet under vissa förhållanden skall kunna

medges med högst 6 000 kronor och alt förmögenhetsskatt för livränta,

som utgår till folkpensionär, inte under några förhållanden skall erläggas.

Vad angår bestämmelserna om existensminimum yrkas därjämte alt kost
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196\

nader för invaliditet skall inräknas i existensminimum och att livränta inte

skall beaktas som förmögenhet vid tillämpningen av reglerna om existensminimum.

I den mån omständigheterna är sådana att extra avdrag bör medges enligt

gällande bestämmelser, kan den skattskyldige erhålla sådant avdrag.

Utskottet kan emellertid inte tillstyrka någon form av särskilt avdrag såsom

ett komplement till bestämmelserna om extra avdrag. Vad motionärerna

anfört anser utskottet ej heller böra föranleda några ändrade bestämmelser

beträffande existensminimum. Att särskilt göra avsteg för livränta

till folkpensionär, vare sig det gäller fastställandet av förutsättningarna

för existensminimum eller åsättande av förmögenhetstaxering anser utskottet

uteslutet. Avkastningen, d. v. s. livräntan, representerar ett kapital,

som enligt gällande regler i princip bör förmögenlietsbeskattas.

I propositionen har å s. 24 berörts frågan om det extra avdragets betydelse

för påföring av obligatoriska folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter.

Det fall som därvid åsyftas är att änka i förpensionsåldern, som endast

åtnjuter inkomst av folkpension, undgår sådan avgiftspåföring, om hon

är ensamstående och kan beviljas avdrag för nedsatt skatteförmåga, men

får avgifter sig påförda, om hon har hemmavarande barn och hennes då

högre ortsavdrag överstiger den taxerade inkomsten. Något förslag om avgiftsbefrielse

framlägges ej i propositionen.

Detta spörsmål har tagits upp i motionerna I: 653 och II: 793, varvid yrkas

bemyndigande för Kung]. Maj :t att utfärda bestämmelser om befrielse

från avgifter i här berörda fall av avgiftspåföring.

Frågan om effekten på folkpensions- och sjukförsäkringsavgifterna av

extra avdrag för nedsatt skatteförmåga har nyligen varit föremål för interpellation

i riksdagen. I sitt svar yttrade chefen för finansdepartementet

bl. a. att ökade möjligheter till nedsättning av eller befrielse från avgifter

erfordrade författningsändring under riksdagens medverkan. Det syntes

emellertid naturligt att avvakta allmänna skatteberedningens förslag om

bl. a. socialförsäkringsavgifternas framtida konstruktion, innan ställning

kunde tas till det i interpellationen berörda spörsmålet. I detta departementschefens

uttalande kan utskottet instämma. Med det anförda avstyrkes

förevarande motionsyrkande.

Med hänvisning till det anförda och då ej heller vad i propositionen i övrigt

föreslagits föranleder någon erinran från utskottets sida, får utskottet

tillstyrka Kungl. Maj :ts föreliggande förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts

proposition nr 33 samt i anledning av motionen II: 21 av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196i 21

herr Gustafsson i Borås, antaga de vid propositionen fogade

förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom.

och 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av anvisningarna

till 12 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt;
B)

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 651 av herr Jonasson

och fru Olsson samt II: 792 av herrar Boo och Larsson i

Borrby,

2) de likalydande motionerna I: 652 av herr Kaijser och

II: 794 av herr Christenson i Malmö m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 653 av herr Eric Gustaf

Peterson m. fl. och 11:793 av herr Carlsson i Huskvarna

m. fl.,

4) motionen II: 21 av herr Gustafsson i Borås, ävensom

5) motionen II: 795 av fru Gunne,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,

Oscar Carlsson, Elofsson, Wärnberg, Gösta Jacobsson, Billman, Enarsson

och Hellebladh*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Kärrlander,

Vigelsbo, Engkvist, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Enskog,

Björkman och Broberg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år T96A

Reservationer

I) av herrar Stefanson, Elofsson, Billman, Vigelsbo, Enskog och Broberg,

vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 16 börjar med orden

»Maximibeloppet å» och på s. 17 slutar med orden »avser folkpensionärerna»,

bort ha följande lydelse:

Den generella rätten till extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionär,

som har folkpensionsförmån såsom enda kontanta inkomst, har

till syfte att möjliggöra att sådan folkpensionär blir befriad från inkomstskatt.

Det är då, såsom framhålles i de likalydande motionerna I: 653 och

11: 793, viktigt att det extra avdragets maximibelopp bestämmes så att det

jämte ortsavdraget minst täcker ålderspensionen jämte utgående inkomstprövad

folkpensionsförmån (kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg).

Vidare måste beaktas att bostadstilläggen i de större städerna på grund av

de högre bostadskostnaderna där utgår med särskilt stora belopp. För att

undgå kännbar marginalbeskattning för en mindre inkomst vid sidan om

tolkpensionstörmånerna bör det extra avdraget täcka en viss marginal utöver

dessa förmåner. Med utgångspunkt från här nämnda förhållanden anser

utskottet, att ett maximibelopp av 4 500 kronor icke ger önskvärt utrymme.

Det i ovannämnda motioner föreslagna maximibeloppet om 5 000

kronor finner utskottet bättre avvägt. Utskottet tillstyrker därför detta motionsförslag.

dels ock att utskottet under A) bort hemställa,

att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition

nr 33 icke kunnat av riksdagen oförändrad antagas

samt med bifall till motionerna I: 653 av herr Eric Gustaf

Peterson in. fl. och II: 793 av herr Carlsson i Huskvarna

m. fl. i ifrågavarande del ävensom i anledning av motionen

11:21 av herr Gustafsson i Borås — måtte antaga de vid

propositionen fogade författningsförslagen med de ändringar,

att 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen erhåller

följande lydelse:

»Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret

hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig

sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra

närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta

allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig

omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast

den 30 juni året näst efter taxeringsåret, prövnings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196b

nämndens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med

ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock

högst 5 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning

vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt

skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas

med det belopp, varmed jämkning medgivits.»

samt att första stycket av punkt 2 av anvisningarna till

50 § samma lag erhåller följande lydelse:

»2. Därest skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende

av vad han i form av folkpension uppburit, bör den

taxerade inkomsten regelmässigt minskas med ett belopp

motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst 5 000

kronor. Om den skattskyldige mot låg avgift vistats å sjukhus

eller annan anstalt eller om hans levnadskostnader

rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet,

bör det belopp, varmed den taxerade inkomsten enligt vad

nyss sagts må minskas, jämkas med hänsyn därtill.»

II) av herrar Stefanson, Elofsson, Gösta Jacobsson, Billman, Enarsson,

Magnusson i Borås, Vigelsbo, Enskog, Björkman och Broberg, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande fr. o. m. s. 17 andra stycket bort ha följande

lydelse:

Ett annat---(= utskottet s. 17 rad 3 uppifrån — s. 18 rad 2 uppifrån)

—--- skattskyldiges inkomst.

De fall som motionärerna åsyftar gäller sådana som drabbats av långvarig

sjukdom, ehuru av sådan karaktär att en kontinuerlig medicinsk behandling

kan upprätthålla arbetsförmågan. Utskottet delar motionärernas uppfattning

att hittills tillämpad praxis synes vara alltför restriktiv. Större

hänsyn än för närvarande bör enligt utskottets mening tas till det av motionärerna

påpekade förhållandet, att den medicinska behandlingen varit nödvändig

för arbetsförmågans upprätthållande. Har kostnaderna varit betydande

synes avdrag kunna komma i fråga inom ramen för det extra avdraget

för nedsatt skatteförmåga.

Till ytterligare belysning av frågan må nämnas att avdrag för kostnad

av liknande art godkänts av regeringsrätten, nämligen i ett utslag av den

29 november 1961 (RÅ 1961 ref. 53). Målet gällde eu valthornist, vilken med

hänsyn till sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden inte ansågs kunna

beredas skattelindring i form av extra avdrag. Då han emellertid för att

kunna fullgöra sitt yrke var beroende av den ifrågavarande guldbryggan,

tillgodofördes han av regeringsrätten avdrag för merkostnaden för guldbryggan.

Avdraget synes här ha medgivits på den grunden att kostnaderna

ansågs ha utgjort kostnad i förvärvskälla.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196b

Praxis i fråga om avdrag för läkar- och medicinkostnader av det slag, som

motionärerna berört, synes sålunda inte vara enhetlig. Bestämmelserna synes

också få en ojämn tillämpning mellan de olika beskattningsnämnderna.

1 motionerna---(== utskottet s. 18 rad 18 nedifrån — rad 13 ned
från)--—

denna extrainkomst.

Riksskattenämnden utfärdade förra året anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna

angående extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga

för folkpensionärer (se Meddelanden från riksskattenämnden ser.

i nr 2/1963 p. 1). Dessa anvisningar med åtföljande tabeller torde ha bidragit

till större enhetlighet vid taxeringen men otvivelaktigt kvarstår tröskelproblem.

Med den ändring av det extra avdragets maximibelopp, som utskottet

tillstyrker, är det alt förvänta att nya anvisningar angående extra

avdrag blir utarbetade inom riksskattenämnden. Det framstår därvid enlist

o

utskottets mening som önskvärt att avtrappningen göres mindre snäv än för

närvarande. Särskilt vill utskottet framhålla angelägenheten av att avtrappningsreglerna

i fråga om det extra avdraget utformas med beaktande av den

vid extrainkomst av viss storlek samtidigt inträdande reduktionen av det

kommunala bostadstillägget och hustrutillägget, så att den sammanlagda

marginalbelastningen lindras i förhållande till nuläget.

Vid de nya anvisningar som riksskattenämnden således kommer att utarbeta

är det enligt utskottets mening även önskvärt att det marginalskatteproblem,

som tagits upp i motionen II: 795, beaktas. Det bör nämligen självklart

undvikas att en inkomsttagare, som ett år medgivits extra avdrag för

nedsatt skatteförmåga, ett följande år drabbas av en betydande marginalskatt

därest avdraget i dess helhet då skulle bortfalla och inkomsten då

nått sådant belopp att avdrag för nedsatt skatteförmåga normalt inte skulle

kunna komma i fråga.

Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte ge till

känna vad utskottet här anfört i fråga om anvisningarna för avtrappningen

av det extra avdraget i syfte att undvika annars uppkommande hård marginalbeskattning

av mindre inkomst vid sidan av folkpension eller eljest vid

stigande inkomst.

1 propositionen---(== utskottet s. 19 rad 22 uppifrån — s. 20 rad

17 neditrån)--— av avgiftspåföring.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, vilken även kommit till uttryck

i remissyttrandena från överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands

län, att samma omständigheter, som ger rätt till avdrag för

väsentligen nedsatt skatteförmåga, bör under alla förhållanden beaktas vid

påförandet av de obligatoriska folkpensions- och sjukförsäkringsavgifterna.

Socialförsäkringsavgifternas framtida konstruktion är visserligen föremål

lör utredning inom skatteberedningen. Ändrade regler i anledning härav kan

av tekniska skäl inte väntas komma i tillämpning förrän vid 1967 års taxering.

Oberoende av vilken den framtida konstruktionen blir, bör det miss
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 196t

förhållande, som påtalats i ovan angivna remissyttranden och motioner, avlägsnas

utan dröjsmål. Kungl. Maj:t bör för höstsessionen av innevarande

riksdag framlägga förslag till erforderliga ändringar i ifrågavarande författningsbestämmelser.

Det bör då bli möjligt att tillämpa ändrade regler

vid nästa års taxering.

dels ock att utskottet under B) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:653 av herr

Eric Gustaf Peterson m. fl. och II: 793 av herr Carlsson i

Huskvarna m. fl. samt motionen II: 795 av fru Gunne måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

ovan anfört angående möjlighet till avdrag för läkar- och

läkemedelskostnader vid långvarig sjukdom, angående utarbetande

av sådana regler för avtrappningen av det extra

avdraget, att annars uppkommande hård marginalbeskattning

av mindre inkomst vid sidan av folkpension eller

eljest vid stigande inkomst i berörda fall undvikes, samt

angående befrielse från folkpensions- och sjukförsäkringsavgift

i sådana fall som åsyftas i motionerna 1: 653 och

II: 793; ävensom

att de i ämnet föreliggande motionerna måtte, i den mån

de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört

och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

III) av herr Vigelsbo.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640145

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:122 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltmn9- a1 i texten