Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk.

1964-03-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:21, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 196U

1

Nr 21

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i

rörelse eller jordbruk.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:292 av herr Mattsson m. fl. och 11:372

av herr Berglund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande

sådan ändring av avskrivningsreglerna för byggnad som ingår i rörelse

eller jordbruk, att en ökad avskrivning kan medges under byggnadens

första tid»;

2) de likalydande motionerna 1:555 av herr Hermansson m. fl. och 11:691

av herr Mattsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

hos Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning för att skapa bättre avskrivningsmöjligheter

för växthus»; ävensom

3) de likalydande motionerna 1:557 av herrar Isacson och Sveningsson

samt 11:746 av herr Eliasson i Moholm m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte som sin mening uttala, att den på grundval

av gällande skattelagstiftning i praxis tillämpade schablonmässiga avskrivningsprocenten

vad gäller jordbrukets byggnader icke är tillräcklig

för att motsvara den faktiska normala förslitningen av byggnaderna utan

bör sättas högre».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:292,1:555 och 1:557 (jfr 1:614).

Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkt av j o r dbruksfastighet

avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket

eller dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna

för driften nödiga bostadsbyggnader.

Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m. är

meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 i§ kommunalskattelagen ävensom

i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen

den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.

1 B i haag till riksdagens protokoll 19C>rt. 7 samt. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1964

Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid

inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt 2

fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående

rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig redovisning.

Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss

procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)

finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tillämpning av

bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess meddelande nr 4:1

år 1954 och nr 5:1 år 1955. Ifrågavarande bestämmelser och anvisningar innebär

i korthet följande.

I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan

visas. Härvid beräknas värdeminskningsavdrag enligt värdeminskningsplan.

Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock

värdet upptagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare

åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet

värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i

planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för

byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent

av detta ingångsvärde.

Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en

schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaden upptages till två

tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger

25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och

särskilda förmåner. Dessa anses såsom mera betydande om värdet av förmånerna

överstiger en tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet. Någon

plan för beräkning av värdeminskningsavdraget erfordras icke vid tillämpning

av schablonmetoden. Vidare gäller att varje taxeringsenhet bör behandlas

för sig även för det fall, att flera taxeringsenheter tillsammans

bildar en förvaltningsenhet.

Värdet kan också bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid

man utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till

detta värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts

efter den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet

hänför sig. Å ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden

enligt plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.

Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot inte

avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.

Värdeminskningsavdraget kan slutligen beräknas enligt ytterligare en

metod. Riksskattenämnden har sålunda uttalat att om en jordbrukare kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1964

3

visa anskaffningskostnaden för viss eller vissa byggnader, som uppförts

före den tidpunkt, till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet

hänför sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan

schablonmässigt beräknade värdet, han bör äga rätt att beräkna värdeininskningsavdraget

enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar

hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna

värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det

första år på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt

plan.

1 allmänhet medges avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader

med 1 ’/2 procent av byggnadens värde.

Oavsett efter vilken metod avskrivningsunderlaget bestämmes kan i vissa

lall ifrågakomma reducering av avskrivningsunderlaget med hänsyn till den

i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

meddelade bestämmelsen rörande mervärde för s. k. överloppsbyggnader.

Denna bestämmelse avser endast jordägarens egen bostadsbyggnad —- exempelvis

en slottsbyggnad — och sålunda inte driftbyggnader. Driftbyggnader

medräknas i avskrivningsunderlaget även om de tillfälligtvis inte användes.

Skattskyldighet vid försäljning av byggnad å jordbruksfastighet bedömes

enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Detta innebär att skattskyldighet

inte föreligger om fastigheten innehafts 10 år eller längre tid.

Vad angår avdrag för kostnad för anskaffning av byggnad, som är avsedd

att användas i ägarens rörelse, gäller att avdrag i princip får åtnjutas

endast i form av årliga värdeminskningsavdrag. Bestämmelserna härom

återfinns i punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. I vissa

särskilda fall får emellertid byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under

det år, då utgiften för byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana

fall då fråga är om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas

endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdragel beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på taxeringsvärdet

(byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom torde

även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen

i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet eller

ett särskilt efter värdering beräknat värde.

1 fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från delta värde måste nämligen

i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering ännu

- Hihann till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 21

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1964

inte ägt rum, vid sådan taxering kominer att åsättas särskilt maskinvärde.

Värdet av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt maskinvärde får

nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller planenlig avskrivning

å inventarier beroende på om den skattskyldige är berättigad till

räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar eller inte. I fråga

om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier, vilkas värde vid fastighetstaxeringen

visserligen inräknats i byggnadsvärdet men inte åsatts särskilt

maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning av byggnad fastställda

bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att sådana inventarier

måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden i övrigt.

I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor, varmvattencisterner

in. in.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning å

fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt

stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag

för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent å

anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse —

inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag

för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt eller

inte bedöms sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid

försäljning av fast egendom.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning

av byggnader som ingår i rörelse eller jordbruk har vid upprepade tillfällen

tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Vad gäller värdeminskning å jordbruksbyggnader har särskilda sektionen

inom skattelagssakkunniga i mars 1963 framlagt förslag till ändrade

bestämmelser i fråga om sådan värdeminskning. Förslaget, som utgår från

att nu gällande inkomstbegrepp i förvärvskällan jordbruksfastighet skall

förbli oförändrat, avser i huvudsak att underlätta övergång till avskrivning

å anskaffningskostnaden. I sådant syfte förordar de sakkunniga regler av

innebörd att skattskyldig — i samband med mer väsentlig ny-, till- eller

ombyggnad av driftbyggnader — skall för sådana äldre byggnader, i fråga

om vilka anskaffningskostnaden ej kan visas, få fastställt ett ingångsvärde,

beräknat på grundval av en noggrann individuell värdering. Summan av

detta värde, den aktuella grundförbättringskostnaden och senare faktiska

utgifter för ny-, till- eller ombyggnad skall utgöra avskrivningsunderlaget,

varå värdeminskning skall beräknas på samma sätt som nu gäller enligt den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 196i

5

s. k. kombinerade metoden. Förslaget innebär härjämte att man vid bedömning

av avskrivningsprocentens storlek skall kunna beakta byggnads

ekonomiska varaktighetstid med hänsyn till framtida rationaliseringar, teknikens

utveckling, driftomläggning och dylikt.

Vid 1963 års riksdag väckta motionsyrkanden om bl. a. ändrade avskrivningsregler

för jordbrukets driftbyggnader avvisades av riksdagen på förslag

av bevillningsutskottet, som i sitt betänkande nr 20 hänvisade till att

frågan då var föremål för utredning.

Beträffande härefter spörsmålet om avdrag för värdeminskning å byggnader

i rörelse har utskottet i sitt nämnda betänkande nr 20/1963 avstyrkt

motionsvis framställda yrkanden om en utvidgad rätt till sådant avdrag.

Utskottet erinrade därvid om att den av 1955 års riksdag vidtagna omredigeringen

av avskrivningsreglerna, innebärande att vid avskrivningsprocentens

bestämmande hänsyn skall tas till byggnads ekonomiska livslängd, i

praxis medfört en gynnsammare bedömning av värdeminskningsavdragen

för byggnader i rörelse.

Utskottet framhöll också att enligt praxis avdrag medgives för överpris

eller merkostnader, därest byggnad, som användes i rörelse, anskaffats för

utnyttjande under en speciell konjunktur, och att skattskyldig äger rätt till

utrangeringsavdrag å byggnad i rörelse.

Härjämte erinrade utskottet om att företagen på senare år erhållit alltmer

vidgade möjligheter att göra avsättningar till investeringsfonder och om

att frågan rörande generösare regler i fråga om avdrag för värdeminskning

av byggnader inte kan avgöras utan att samtidigt en prövning sker av hur

inkomstbegreppet bör vara utformat för byggnad som är anläggningstillgång.

En liberalisering av avdragsreglerna kan — menade utskottet — motivera

en utökad skatteplikt för avskrivning som återvinnes vid avyttring

av byggnad.

Av innehållet i motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:272 och 11:372 framhålles att gällande avskrivningsregler

för byggnader, som ingår i rörelser eller jordbruk, inte är

anpassade till den faktiska värdeminskningen. Den stora minskningen i

värdet sker under de första åren och härav följer att avdragen bör vara

väsentligt större under dessa år än vad som nu är fallet. Användningssättet

för byggnader tillhörande industri och jordbruk skiftar snabbt. Genom

den forcerade strukturomvandlingen i näringslivet och mekaniseringen

blir många byggnader inte användbara i full utsträckning. Deras delvis

improduktiva användning aktualiserar en kortare avskrivningstid särskilt

som en utökning av verksamheten eller eu ändrad produktion betyder att

nya byggnader måste uppföras.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:535 och 11:691 framhåller att

den svenska skattelagstiftningen i fråga om avskrivningsregler för växthus

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 196i

ar avsevärt ofördelaktigare än den som gäller i ett flertal andra länder med

export av trädgårdsprodukter. Enligt motionärerna hör det vara en angelägen

uppgift för de svenska statsmakterna att på allt sätt tillse att den inhemska

trädgårdsodlingen inte i onödan ställes i ett sämre konkurrensläge

gentemot utländska trädgårdsföretag, som exporterar sina produkter hit.

De svenska avskrivningsreglerna för växthus bör därför snarast göras likvärdiga

med dem som tillämpas inom andra länder.

Motionärerna anser att man i Sverige inte tillräckligt beaktar att materialet

i växthus är utsatt för stora påfrestningar såväl utifrån som inifrån

men understryker också att man i fråga om växthus i särskilt hög grad

måste beakta den ekonomiska livslängden. Den ökade importen av trädgårdsprodukter

och den snabba tekniska utvecklingen på växthusbyggnadsområdet

gör att växthus under en relativt kort tidrymd blir otidsenliga och

irrationella ur såväl odlingsteknisk som arbetsmässig synpunkt.

Rådande missförhållanden bör — menar motionärerna — undanröjas

genom en skyndsam utredning inom ramen för allmänna skatteberedningen

och trädgårdsnäringsutredningen.

Motiveringen för yrkandet i de likalydande motionerna 1:557 och ll:7i6

åtei finnes i motionen 1:614. Häri framhålles att kreditinrättningarna i regel

kräver snabbare amortering av lån än som svarar mot jordbruksanläggningarnas

ekonomiska livslängd. Gynnsammare amorteringsregler behöver komma

till för att ge lantbrukarfamiljen rimligare existensvillkor och öka den

ekonomiska rörligheten i företagen. Ett värdeminskningsavdrag svarande mot

byggnadernas ekonomiska och tekniska livslängd skulle framför allt stärka

mjölkproduktionens konkurrensförmåga. — Det är därför nödvändigt att

lånens amorteringstid utsträckes samtidigt som avskrivningsreglerna främst

för jordbrukets byggnader förbättras, så att amorteringstid och avskrivningstid

a investeringarna bättre anpassas till varandra. Motionärerna framhåller

nödvändigheten av att det snabbt tillskapas ändamålsenliga avskrivningsregler

som tar hänsyn till jordbrukets speciella investeringsproblem.

I avvaktan på att slutligt förslag härom framlägges hör utan dröjsmål och

inom ramen för den nuvarande schablonmetoden schablonavdraget höjas,

från nu gällande en procent på taxerat jordbruksvärde till 1,5 procent.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser medges i allmänhet avdrag vid beskattningen

för värdeminskning av byggnader med visst årligt belopp, vilket beräknas

i procent av byggnadens anskaffningsvärde. Om utredning rörande detta

värde saknas lägges i stället vanligen taxeringsvärdet till grund för avdrags
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 196b

7

beräkningen. Skatteplikt vid försäljning av byggnad, som inte utgör varulagertillgång,

bedöines enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Har

byggnaden innehafts kortare tid än 10 år utgör eventuell vinst helt eller delvis

skattepliktig inkomst för ägaren. I sådant fall heskattas även vid avyttringen

återvunna värdeminskningsavdrag. Har byggnaden däremot innehafts

10 år eller längre är vinsten varken i vad den motsvarar återvunna

värdeminskningsavdrag eller eljest att hänföra till skattepliktig inkomst.

I motionerna 1:292 och 11:372 yrkas utredning om sådan ändring av avskrivningsreglerna

för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk, att en

ökad avskrivning kan medges under byggnadens första tid. — I motionerna

1:555 och 11:691 uttalas att gällande regler om värdeminskningsavdrag för

byggnader inte medger att växthusens ekonomiska livslängd tillräckligt

beaktas. Motionärerna i dessa motioner yrkar därför utredning i syfte att

skapa bättre avskrivningsmöjligheter för växthusen. — I motionerna 1:557

och 11:746 slutligen har begärts riksdagsuttalande av innebörd att den i

praxis tillämpade schablonmässiga avskrivningsprocenten i fråga om jordbrukets

byggnader inte täcker byggnadernas normala förslitning och att den

därför hör höjas från nu gällande en procent till en och en halv procent på

taxerade jordbruksvärdet.

Vad först gäller avskrivning å byggnader i inkomstkällan jordbruksfastighet

vill utskottet inte bestrida att den för närvarande i praktiken vanligast

förekommande metoden för värdeminskningsavdragels beräkning (den s. k.

schablonmetoden) kan leda till otillfredsställande och missvisande resultat

åtminstone i fråga om sådana mindre jordbruksfastigheter, där värdet av

byggnaderna jämfört med värdet av marken är högt. Det kan vidare inte

uteslutas att den schablonmässiga begränsningen av avskrivningsrätten till

en procent av jordbruksvärdet i praktiken lett till att jordbrukarna i valet

mellan å ena sidan att upprusta byggnadsbeståndet genom omfattande reparationer

och med rätt till avdrag för kostnaderna samt å andra sidan att uppföra

nybyggnader mycket ofta väljer det förstnämnda alternativet även i

sådana fall då nybyggnad jordbrukstekniskt och ekonomiskt framstår som

en rationellare lösning.

Utskottet vill emellertid erinra om att en särskild sektion inom skattelagssakkunniga

i mars 1963 avlämnat promemoria med förslag till ändrade bestämmelser

om avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader.

Förslaget avser i huvudsak att underlätta övergång till avskrivning å anskaffningskostnaden

men innebär härjämte att man vid bedömning av avskrivningsprocentens

storlek skall kunna mer nyanserat beakta byggnads

ekonomiska livslängd. Förslaget, som för närvarande är föremål för Kungi.

Maj :ts prövning, är ägnat att åtminstone delvis tillgodose önskemål av den

art som framförts i motionerna 1:292 och 11:372 samt 1:557 och 11:746.

Med det anförda avstyrker utskottet det särskilda utredningsyrkandet i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr år 196i

motionerna 1:292 och 11:372 i nu förevarande del samt yrkandet i motionerna

1:557 och 11:746.

Vad härefter angår spörsmålet om avskrivning å byggnader i rörelse kan

utskottet ansluta sig till den av motionärerna i de likalydande motionerna

1:292 och 11:372 uttalade uppfattningen att en byggnads värde sjunker i

snabbare takt under de första åren efter uppförandet än senare och att således

en lineär avskrivningsmetod med enhetlig årlig avskrivningsprocent

inte återspeglar den fortlöpande faktiska minskningen i byggnadsvärdet.

Det kan därför inte anses uteslutet att avskrivningsreglerna bör utformas

så att de medger en större initialavskrivning under de första åren efter en

byggnads uppförande. En sådan avskrivningsmetod tillämpas för övrigt

sedan länge i fråga om maskiner och inventarier vid den räkenskapsenliga

avskrivningen. Det kan vidare ifrågasättas om gällande avskrivningsregler

— så som de i praxis tillämpas — ger ett i alla lägen rättvist resultat som

uttryck för en byggnads ekonomiska livslängd. Avskrivningsprocenten bestämmes

nämligen endast i undantagsfall till högre än tre för industribyggnader

av sten resp. fyra för byggnader av trä.

Utskottet är sålunda medvetet om att gällande avskrivningsregler för

byggnad i rörelse kan vara i behov av översyn. Som utskottet tidigare vid

flera tillfällen uttalat är detta emellertid — enligt utskottets mening — en

fråga som bör övervägas i samband med prövningen av företagsbeskattningen

över huvud taget, särskilt som införande av generösare regler i fråga om

avdrag för värdeminskning av byggnader inte torde kunna ske utan en samtidig

prövning av frågan hur inkomstbegreppet bör vara utformat för byggnad

som är anläggningstillgång.

Då frågan om värdeminskningsavdrag för byggnader i rörelse avser ett

ämne som faller inom allmänna skatteberedningens fortsatta utredningsuppdrag

anser utskottet sig inte kunna tillstyrka vare sig utredningsyrkandet

härutinnan i motionerna 1:292 och 11:372 eller utredningsyrkandet i motionerna

1:555 och 11:691.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:292 av herr Mattsson

m. fl. och 11:372 av herr Berglund m. fl. angående avskrivningsreglerna

för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk,

2) de likalydande motionerna 1:555 av herr Hermansson

m. fl. och 11:691 av herr Mattsson m. fl. om bättre avskrivningsmöjligheter

för växthus, ävensom

3) de likalydande motionerna 1:557 av herrar Isacson

och Sveningsson samt 11:746 av herrar Eliasson i Moholm

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 196i

9

m. fl. om höjning av den schablonmässiga avskrivningsprocenten

beträffande jordbrukets byggnader,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Elofsson, Wärnberg, Enarsson,

Paul Jansson och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt,

herr Eriksson i Bäckmora och fru Kristensson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.