Betänkande i anledning av väckta motioner rörande arvsbeskaltningen.
1964-03-19 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1964:25, Betänkande i anledning av väckta motioner rörande arvsbeskaltningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 196A
1
Nr 25
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
rörande arvsbeskaltningen.
(1 :a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I)
de likalydande motionerna 1:14 av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. och
11:22 av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag angående
ändring av 3 § i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte att från
arvsskatt befria sådana stiftelser och sammanslutningar som nu är befriade
från att erlägga gåvoskatt»;
II) de likalydande motionerna 1:291 av herr Eric Carlsson samt 11:378
av herrar Wahrendorff och Börjesson i Falköping, vari hemställts,
1) att riksdagen måtte besluta att fr. o. m. den 1 juli 1964 testamentslott
till fosterbarn skall beskattas enligt arvsskatteförordningens skatteklass I
och testamentslott till fostersyskon enligt skatteklass II samma förordning,
samt
2) att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderligt författningsförslag;
ävensom
III) de likalydande motionerna 1:374 av herr Stefanson m.fl. och 11:443
av herr Darlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära att den av 1958 års riksdag begärda översynen av bestämmelserna
om arvsbeskattning nu måtte komma till stånd».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i don mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:374,11:22 och 11:378.
översyn av arvsbeskattningen
Frågans tidigare behandling
Gällande bestämmelser om arvsskatt återfinnes i förordningen den 6 juni
1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt med däri vidtagna ändringar.
Genom beslut vid 1958 års B-riksdag omlades dödsbobeskattningen fr.o.m.
Bihang till riksdagens protokoll 196i. 7 samt. Nr 25
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1061
år 1959 från det tidigare systemet med arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt till
ett system med endast arvsskatt. Därvid höjdes arvsskatten med belopp, som
icke fullt motsvarade kvarlåtenskapsskatten. Reformen innebar även en omfördelning
av skattebelastningen för att i görligaste mån tillgodose efterlevande
makes och barns intressen. För flerbarnsfamiljerna medförde reformen
betydande skattelättnader. För det fall att make eller barn är ensam
arvinge kan däremot vissa om än relativt obetydliga skattehöjningar uppkomma.
Omfördelningen av skattebelastningen innebar vidare att arvsskatten
i skatteklasserna II—IV höjdes utöver vad som föranleddes av kvarlåtenskapsskattens
avskaffande för att inte statsverkets intäkter av dödsbobeskattningen
skulle minskas i nämnvärd mån.
Vidare infördes vissa lättnader i fråga om betalandet av arvsskatten. Härjämte
utbyggdes skattefiyktsspärrarna vid arvs- och gåvobeskattningen för
att få motsvarighet till de garantier mot skatteflykt, som bestämmelserna
om kvarlåtenskapsskatt innehöll.
På bevillningsutskottets hemställan i betänkande nr B 10 anhöll riksdagen
samtidigt i skrivelse till Kungl. Maj.t om en allsidig översyn av bestämmelserna
rörande arvsbeskattningen.
I motionen 11:140 vid 1960 års riksdag hemställdes om utredning och förslag
angående arvsbeskattningen i syfte att åstadkomma en väsentlig lindring
i skattebördan. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 46 anförde
bevillningsutskottet bl. a., att i motionen inte framförts några väsentligen
andra synpunkter på frågan om dödsbobeskattningens höjd än de riksdagen
hade att beakta vid omläggningen av beskattningssystemct. Riksdagen borde
enligt utskottets mening inte frångå sin år 1958 intagna ståndpunkt i frågan.
Utskottet ansåg sig därför inte kunna tillstyrka det i motionen framställda
utredningsyrkandet.
Vid 1961 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna 1:42 och
II.o2 om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning rörande
arvs- och gåvobeskattningen. Utredningsyrkandet syftade till att utröna
verkningarna av den år 1958 genomförda omläggningen av beskattningen
och till en teknisk översyn av beskattningsreglerna. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 32 avstyrkte bevillningsutskottet bifall till motionerna
under hänvisning bl. a. till att arvs- och gåvobeskattningen borde bli föremål
för en allsidig översyn först sedan familjerättskommittén slutfört sitt arbete.
Jämväl vid 1963 års riksdag framställdes i motionen 11:431 yrkande om
en allsidig utredning rörande arvsbeskattningen med särskilt beaktande
av beskattningens inverkan pa kapitalbildningen. Bevillningsutskottet ansag
sig i betänkande nr 50 inte kunna förorda tillsättandet av en utredning
rörande arvsbeskattningen, innan ställning tagits till familjerättskommitténs
förslag, och avstyrkte bifall till motionen. Betänkandet godkändes av
riksdagen.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 196U
Motionerna
I motionerna I:37i och ll:AU3 framhålles att den svenska arvsbeskattningen
i förening med den årliga förmögenhetsskatten tillhör de mest betungande
i världen. Särskilt när tillgångarna är investerade i produktiv verksamhet
kan skatten verka rent förödande. Detta gäller såväl industri, hantverk och
handel som jordbruk.
I många fall kan ett dödsbo kanske skaffa fram medel för dödsfallsskatterna,
men sedan är familjen och dess rörelse så uttömda på likvida
medel, att det står klart att rörelsen ej kan överleva ännu en generationsväxling.
Speciellt bekymmersamt är det t. ex. för en jordbrukare eller
företagare, när eventuella övriga dödsbodelägare ej kan eller vill låta sitt
kapital stå kvar i gården eller företaget. Även om arvingarna vid ett dödsfall
teoretiskt kan sälja företaget, medför detta i dagens ekonomiska läge
likväl stora praktiska svårigheter. Härtill kommer, att en sådan försäljning
ofta innebär att den eller de familjemedlemmar som specialiserat sig för ett
visst arbete tvingas byta bana eller ställs utan arbetsmöjlighet. Skulle det
visa sig att marknaden icke skulle kunna absorbera de medelstora familjeföretagen,
som med nuvarande dödsifallsskatter så småningom kommer
att utbjudas till försäljning, tvingas dödsboet att likvidera företaget. En
sådan utveckling innebär icke blott nationalekonomiskt ett sönderbrytande
av en värdefull produktionsapparat, utan även ett onödigt friställande
av en större eller mindre arbetsstyrka med följande belastning för kommunen
m. m.
Åtskilliga faktorer, bl. a. den fortgående penningvärdeförsämringen, talar
enligt motionärernas mening för att en översyn av arvsbeskattningen nu bör
företagas. Jordbruksmaskiner, inventarier, fabriksbyggnader etc. utgör en
företagares arbetsredskap, överlåtandet av dessa redskap till en efterföljande
generation är för närvarande förenat med dödsfallsskatter av sådan storleksordning,
att redskapen många gånger måste »tvångsförsäljas». Enligt
utsökningslagen får man icke utmäta en hantverkares arbetsredskap. Här
skyddas alltså vederbörande, enär han måste ha redskapen för sin existens
och för att kunna göra rätt för sig.
Det vore rimligt om en liknande tankegång kom till synes även vid
dödsfall. Sådana tillgångar, som är nödvändiga för fortsatt drift av ett jordbruk
eller en rörelse, bör skyddas. Exempelvis kunde jordbruksfastigheter,
jordbruksinventarier, fabriksanläggningar, inventarier in. m., som ingår i
förvärvsverksamhet och ärves, beskattas efter ett reducerat värde, så att
»redskapen» och därmed företagets fortsatta verksamhet under alla förhållanden
säkrades. Denna idé är icke ny. Den tillämpas redan i engelsk
lag, enligt vilken det vid beräkning av anläggningstillgångarnas värde sker
en speciell jämkning med 45 procent vid arvsskattens beräkning. En tänkbar
möjlighet vore att det resterande beloppet debiterades men avskrevs
med visst belopp om året under förslagsvis 10 år under förutsättning att rö
i*
Bihang till riksdagens protokoll 7 samt. Nr 25
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 196i
relsen fortsatte. Därutöver bör ändrade bestämmelser övervägas angående
möjligheten för dödsbodelägare att erlägga skatt medelst revers. Sådan
möjlighet är för närvarande begränsad till halva skattebeloppet, varjämte
i praxis reglerna härom tillämpas ytterst restriktivt.
Beskattningen av testamentslott till fosterbarn och fostersyskon
Gällande bestämmelser
De skattskyldiga är enligt förordningen om arvsskatt och gåvoskatt fördelade
på fyra skatteklasser, I—IV, av vilka klass I har den lindrigaste och
klass IV den strängaste skatteskalan. Skatt enligt klass I utgår för arvseller
testamentslott, som tillkommer efterlevande make, barn, adoptivbarn,
styvbarn samt avkomling till barn, adoptivbarn eller styvbarn. För arvseller
testamentslott, som tillkommer fader, moder, styvfader, styvmoder,
broder, syster, broders eller systers avkomling, adoptant, adoptants avkomling
samt barns eller adoptivbarns efterlevande make ävensom trotjänare
erlägges skatt enligt klass II. För testamentslott till kyrka, landsting,
kommun eller annan menighet, stiftelse med huvudsakligt syfte att
främja religiösa, politiska, kulturella m. fl. allmännyttiga ändamål och registrerad
understödsförening m. fl. utgår skatt enligt klass III. Testamentslott
till stiftelse eller sammanslutning med syfte att främja rikets försvar,
ungdoms vård och fostran, vård av behövande åldersstigna, sjuka och lytta
samt vetenskaplig undervisning eller forskning är i allmänhet undantagen
från arvsskatt. Annan skattskyldig än som ovan nämnts hänföres till klass
IV.
Frågans tidigare behandling
I en vid 1958 års B-riksdag i anledning av propositionen nr B 3 med förslag
om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten väckt motion, II :B 12, hemställdes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att fosterbarnens
intressen skulle beaktas vid en översyn av arvs- och gåvobeskattningen.
I sitt betänkande nr B 10 hemställde bevillningsutskottet, som ovan
nämnts, om en allsidig översyn av bestämmelserna rörande arvsbeskattningen.
Utskottet förutsatte därvid att även den i motionen II: B 12 berörda frågan
skulle komma att uppmärksammas.
Vid 1963 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna 1:254 och
11:311 om utredning och förslag till sådana ändringar av arvsskattebestämmelserna,
att fosterbarn, fosterbror eller fostersyster komme att hänföras
till skatteklass II i stället för enligt nu gällande bestämmelser till skatteklass
IV. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 50 fann bevillningsutskottet
de i motionerna anförda synpunkterna värda beaktande men hänvisade
till att reglerna om de skattskyldigas hänförande till skatteklasser skulle
komma att omprövas vid den av riksdagen tidigare begärda översynen av
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1964 5
arvsbeskattningen. Med hänsyn härtill avstyrkte utskottet bifall till motionerna.
Motionerna
Till stöd för yrkandet i motionerna 1:291 och 11:378 anföres bl. a. att testamentslott
till fosterbarn beskattas enligt den högsta skattcklassen. Riktigheten
i en så hård beskattning av sådana testamentslotter måste enligt motionärernas
mening ifrågasättas. Förhållandet mellan fosterföräldrar och
fosterbarn är ofta jämförbart med förhållandet mellan föräldrar och bröstarvingar
eller adoptivbarn. Adoptivbarn har numera samma ställning i förhållande
till adoptivföräldrarna som bröstarvingar i förhållande till sina
föräldrar. Det framstår därför som omotiverat att bibehålla den nu gällande
stora skillnaden mellan fosterbarn och adoptivbarn vid arvsbeskattningen.
Då ett testamente till fosterbarns förmån får anses vara ett uttryck för
att ett sådant förhållande rått mellan den avlidne och fosterbarnet som är
jämförbart med förhållandet mellan adoptivföräldrar och adoptivbarn resp.
föräldrar och bröstarvingar är den nuvarande skatterättsliga utformningen
otillfredsställande. Motionärerna framhåller att skatten för en arvs- eller testamentslott
om 10 000 kronor, som tillfaller barn eller adoptivbarn, utgör
210 kronor. För arvslott om 20 000 kronor utgör arvsskatten 590 kronor.
Motsvarande skattebelopp för testamentslott, som tillfaller fosterbarn, är
2 500 resp. 6 500 kronor. Härtill kommer att arvs- eller testamentslott till
bröstarvinge eller adoptivbarn är helt fri från arvsskatt intill ett belopp som
motsvaras av 2 000 kronor för varje år, som vid arvlåtarens frånfälle återstår
till dess barnet uppnått 21 års ålder.
Enligt motionärernas mening bär därför testamentslott till fosterbarn
beskattas på samma sätt som till bröstarvinge eller adoptivbarn. Därvid
bör föreskrivas att testamentslott till fosterbarn, vars vårdnad helt eller
huvudsakligen handhafts av fosterföräldrarna under barnets halva levnadstid
eller lägst två år, skall beskattas enligt skatteklass I.
De förhållanden och relationer mellan fosterföräldrar och fosterbarn, som
motiverar en ändring i arvsbeskattningen av testamentslott till fosterbarn,
gäller ofta också fostersyskon emellan. I konsekvens härmed bör testamcntslott
till fosterbroder eller fostersyster i skatteavscende behandlas på samma
sätt som arvs- eller testamentslott till broder eller syster. Motionärerna förordar
således att testamentslott till fostersyskon beskattas enligt arvskattetariffens
klass II.
Befrielse från arvsskatt för stiftelse eller sammanslutning,
som är befriad från gåvoskatt
Gällande bestämmelser
Jämlikt 3 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt är från skattskyldighet
enligt förordningen befriad bl. a. stiftelse eller sammanslutning, som
har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1964
fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka
eller lytta. Frihet från skatt föreligger dock ej där ändamålet är att tillgodose
medlemmar av viss eller vissa släkter. Ej heller åtnjuter utländsk
stiftelse eller sammanslutning sådan skattefrihet.
Skattefriheten enligt 3 § avser såväl arvsskatt som gåvoskatt. Särskilda
bestämmelser om skattefrihet för vissa juridiska personer vid gåva återfinnes
i 38 § arvs- och gåvoskatteförordningen. Enligt detta författningsrum är
från gåvoskatt befriad, utom de i 3 § angivna juridiska personerna, bl. a.
stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska,
konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål. Skattefrihet enligt 38 § tillkommer endast
svensk juridisk person.
Arvsskatten bestämmes emellertid enligt klass III i 28 § av förordningen,
vilken omfattar samtliga de enligt 38 § från gåvoskatt befriade juridiska
personerna, och är sålunda lägre än för testamentariska förordnanden i allmänhet.
Frågans tidigare behandling
I motionen 11:523 vid 1963 års riksdag framställdes enahanda yrkande
som i de nu förevarande motionerna 1:14 och 11:22.
Bevillningsutskottet anförde i sitt betänkande nr 4 följande.
Utskottet finner, att det framförda yrkandet i och för sig är värt beaktande.
I motionen ifrågasattes emellertid så väsentliga ändringar i gällande
arvsskattebestämmelser, att en särskild utredning därom skulle föregripa
den mera allmänna översyn av arvs- och gåvobeskattningen, som riksdagen
tidigare begärt. Med hänsyn härtill får utskottet avstyrka bifall till motionen.
Betänkandet godkändes av riksdagen.
Motionerna
I motionerna 1:14 och 11:22 framhåller motionärerna, att skattefriheten
för testamentariska legat är betydligt mera inskränkt än i fråga om gåvor.
Ett studium av rättsfallen på området utvisar att domstolarna vid tillämpningen
av bestämmelserna om befrielse från arvsskatt haft att göra en lång
rad besvärliga gränsfallsbedömningar. En viss tendens kan skönjas att inte
tillämpa bestämmelserna alltför restriktivt. Å andra sidan har domstolarna
genom lagtextens strikta utformning känt sig förhindrade att medge skattefrihet
även för ändamål, där skattebefrielse eljest framstår som naturlig.
Motionärerna erinrar om att skattefrihet exempelvis inte medgivits sådana
organisationer som De blindas förening u.p.a., Stockholms blindförening
u.p.a. samt Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm.
Genom den bristande överensstämmelsen mellan beskattningsreglerna i
fråga om arv och gåva blir det ofta rena tillfälligheter, som avgör huruvida
en donation blir föremål för beskattning eller inte. Många personer bestäm
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 196i
7
mer sig redan i livstiden för att överlämna en del av sin förmögenhet till ett
allmännyttigt ändamål men av ren okunnighet om skattekonsekvenserna
underlåter många att genomföra gåvan i livstiden, oaktat de med en rätt
insikt om läget säkerligen lika gärna skulle ha fullbordat gåvan i livstiden.
Den allmänna översyn av arvs- och gåvoskattereglerna, som riksdagen
begärde 1958, har inte kommit till stånd därför att avslutandet av familjcrättskommitténs
arbete ansetts böra avvaktas. En allmän översyn torde kräva
en längre tid, varför en utredning i sådan ordning enligt motionärernas
mening onödigtvis skulle fördröja den nu föreslagna ändringen, vilken är att
betrakta som övervägande teknisk. De gränsdragningsproblem som förslaget
innefattar är redan lösta så till vida som samma avgränsning föreslås
komma i fråga vid testamentariska förordnanden som vid gåvor i livstiden.
Ändringen har heller inte något samband med de familjerättsliga problemen.
Då den i lagstiftningen uppställda hårdare restriktivitetcn i fråga om skattebefrielse
för testamentariska förordnanden till allmännyttiga ändamål inte
torde motsvara vår tids uppfattning om en mera generös hållning från
lagstiftarens sida till den allmännyttiga verksamhet varom här är fråga,
bör den föreslagna ändringen kunna genomföras utan mera tidskrävande
utredningsarbete.
Utskottet
Utskottet behandlar till en början motionerna 1:374 och 11:443, vari hemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att den av
1958 års riksdag begärda översynen av arvsbeskattningen nu skall komma
till stånd. Som motivering för yrkandet anföres bl. a. att arvsskatten i förening
med den årliga förmögenhetsskatten är mycket betungande, särskilt
när tillgångarna är investerade i produktiv verksamhet, samt att ändrade
bestämmelser erfordras för beräknandet och betalning av skatten.
I anledning härav får utskottet erinra om att frågan om dödsbobeskattningens
höjd ingående prövades av 1958 års B-riksdag i samband med att
kvarlåtcnskapsskatten avskaffades. Den då genomförda reformen innebar
att arvsskatten höjdes med belopp, som i stort sett medförde återvinning
av skattebortfallet till följd av kvarlåtenskapsskattens avskaffande. Det förhöjda
arvsskatteuttaget hade därvid avvägts mellan olika kategorier skattskyldiga
i avsikt att tillgodose efterlevande makes och barns intressen. Vid
riksdagsbehandlingen framställdes motionsyrkanden om avsevärt lägre beskattningsnivå
än enligt Kungl. Maj :ts förslag. I sitt betänkande nr B 10
tog bevillningsutskottet bestämt avstånd från skattesänkningar av den omfattning,
som förordats i berörda motioner, och gav därjämte uttryck för den
uppfattningen att dödsbobeskattningen inte syntes tillhöra de områden som
i första hand borde få åtnjuta skattelättnad, om möjlighet härtill skulle uppkomma.
På hemställan av bevillningsutskottet anhöll riksdagen samtidigt
om en allsidig översyn av bestämmelserna rörande arvsbeskattningen.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 196i
Den av riksdagen begärda översynen av bestämmelserna rörande arvsbeskattningen
har ännu inte kommit till stånd. Vid bedömandet av frågan om
lämplig tidpunkt för tillsättandet av en sådan utredning bör emellertid uppmärksammas
att de frågor, som ingår i familjerättskommitténs utredningsuppdrag,
är av grundläggande betydelse för utformningen av arvs- och gåvobeskattningen.
I vissa avseenden kan, såsom utskottet framhöll redan år
1958, en ändring av nu gällande familjerättsliga regler antagas medföra
att otillfredsställande konsekvenser i beskattningshänseende försvinner. Enligt
uppgift i årets riksdagsberättelse har familjerättskommittén för avsikt
att under första halvåret 1964 framlägga betänkande med förslag till ändrad
lydelse av giftermålsbalken m. m.
Med hänsyn till det ovan anförda kan utskottet för sin del inte förorda
tillsättandet av en utredning rörande arvsbeskattningen, innan ställning tagits
till familjerättskommitténs förslag, och avstyrker således bifall till skrivelseyrkandet
i motionerna 1:374 och 11:443.
Enligt nuvarande bestämmelser hänföres fosterbarn och fostersyskon
vid arvsbeskattningen till klass IV, d. v. s. till den strängaste skatteskalan,
medan barn och adoptivbarn hänföres till klass I. För arvs- eller testamentslott,
som tillkommer broder eller syster, erlägges skatt enligt klass II.
I motionerna 1:291 och 11:378 hemställes att riksdagen måtte besluta, att
testamentslott till fosterbarn fr. o. m. den 1 juli 1964 skall beskattas enligt
skatteklass I och testamentslott till fostersyskon enligt skatteklass II. Till
stöd för yrkandet framhålles att förhållandet mellan fosterföräldrar och
fosterbarn ofta är jämförbart med förhållandet mellan föräldrar och bröstarvingar
eller adoptivbarn. Motionärerna anser det med hänsyn härtill omotiverat
att bibehålla den nuvarande stora skillnaden vid arvsbeskattningen
mellan å ena sidan bröstarvingar och adoptivbarn samt å andra sidan fosterbarn.
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen väcktes i anslutning till propositionen
om kvarlåtenskapsskattens avskaffande vid 1958 års B-riksdag
bl. a. en motion med yrkande att fosterbarnens intressen skulle beaktas vid
en blivande översyn av arvsskatteförordningen. I sitt betänkande nr B 10
fann bevillningsutskottet det uppenbart att vid en sådan översyn även reglerna
om de skattskyldigas hänförande till skatteklasser skulle komma att
omprövas. Vid 1963 års riksdag hemställdes i väckta motioner om utredning
rörande sådan ändring av arvsskattebestämmelserna, att fosterbarn och
fostersyskon skulle komma att hänföras till skatteklass II. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 50 ställde bevillningsutskottet sig i princip
positivt till motionärernas förslag men avstyrkte likväl motionerna under
hänvisning till att frågan skulle komma att prövas vid en allmän översyn
av arvsbeskattningen.
Spörsmålet om beskattningen av testamentslott till fosterbarn tarvar en
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 196b
9
ligt utskottets mening ingående överväganden. Sålunda måste bl. a. begreppet
fosterbarn närmare definieras och bestämda regler utformas för att hindra
missbruk av de relativt betydande förmåner, som motionärernas förslag
innebär. Utskottet kan därför inte tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder
i ämnet. Frågan bör emellertid bli föremål för skyndsam prövning, så
snart ställning tagits till familjerättskommitténs förslag. Med det anförda
anser sig utskottet ha besvarat yrkandet i motionerna 1:291 och 11:378.
Uskottet har slutligen att behandla motionerna 1:14 och 11:22, vari hemställes
om utredning och förslag till sådan ändring av 3 § förordningen om
arvs- och gåvoskatt, att från arvsskatt befrias stiftelser och sammanslutningar,
som enligt 38 § samma förordning är befriade från gåvoskatt. I motionerna
anföres bl. a. att det genom den bristande överensstämmelsen mellan
reglerna om frihet från arvsskatt och motsvarande regler för gåvoskatt
beträffande stiftelser med allmännyttigt ändamål ofta blir rena tillfälligheter
som avgör huruvida en donation blir föremål för beskattning eller ej.
Motionärerna anser vidare, att de restriktivare bestämmelserna för testamentariska
förvärv inte motsvarar vår tids uppfattning om en mera generös
inställning till den gagnande verksamhet, varom här är fråga.
Som skäl för befrielsen från gåvoskatt har i förarbetena till lagstiftningen
åberopats att benägenheten att genom gåvor under livstiden understödja
allmännyttiga ändamål kunde befaras minska, om en del av gåvan togs i
anspråk för erläggande av skatt till staten. Detta återhållande moment har
inte ansetts göra sig gällande med samma styrka i fråga om testamentariska
förordnanden, som skall effektueras först efter testators död. En viss lindring
erhålles emellertid vid arvsbeskattningen därigenom att skatten på
ifrågavarande testamentslotter beräknas efter skatteklass III. Ursprungligen
var endast staten befriad från erläggande av arvsskatt. Genom vidtagna lagstiftningsåtgärder
har dock kretsen av de från arvsskatt befriade rättssubjekten
alltmer utökats.
De i motionerna anförda synpunkterna finner utskottet i och för sig värda
beaktande. Med hänsyn till att en person enligt gällande bestämmelser har
möjlighet att genom gåvor under livstiden tillgodose olika allmännyttiga
ändamål utan beskattningskonsekvenser för mottagaren är emellertid den
av motionärerna begärda utredningen inte av sådan angelägenhetsgrad att
den omedelbart bör igångsättas. Enligt utskottets mening bör frågan om
likställighet mellan arv och gåva i vad avser befrielse från skattskyldighet
i stället övervägas i större sammanhang och då lämpligen i samband med
den allmänna översyn av arvsbeskattningen, varom riksdagen tidigare uttalat
önskemål.
Under hänvisning härtill och till vad utskottet ovan anfört rörande lämplig
tidpunkt för tillsättandet av ifrågavarande utredning avstyrker utskottet
bifall till motionerna 1:14 och 11:22.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 196i
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:14 av herr Nils-Eric
Gustafsson m. fl. och 11:22 av herr Gustafsson i Borås m. fl.
om befrielse från arvsskatt för stiftelse och sammanslutning
som är befriad från gåvoskatt,
2) de likalydande motionerna 1:291 av herr Eric Carlsson
samt 11:378 av herrar Wahrendorff och Börjesson i Falköping
angående beskattningen av testamentslott till fosterbarn
och fostersyskon, ävensom
3) de likalydande motionerna 1:374 av herr Stefanson
m. fl. och 11:443 av herr Darlin m. fl. om översyn av arvsbeskattningen,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson, Paul
Jansson, Sundin och Erik Filip Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson
i Göteborg, Kärrlander, Engkvist, Asp, fru Holmqvist, herrar Larsson i
Umeå, Nilsson i Tvärålund och Björkman.
Reservationer
I) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson, Sundin, Erik Filip
Petersson, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Larsson i Umeå, Nilsson
i Tvärålund och Björkman, vilka — under åberopande av vad som anförts
i de likalydande motionerna 1:14 av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl.
och 11:22 av herr Gustafsson i Borås m. fl. — ansett, att utskottet bort tillstyrka
det i nämnda motioner framställda yrkandet och att utskottet därför
under punkten 1) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:14 av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. och 11:22 av herr
Gustafsson i Borås m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om utredning och förslag till riksdagen angående
ändring av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte
att från arvsskatt befria sådana stiftelser och sammanslutningar
som nu är befriade från att erlägga gåvoskatt.
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 är 1961
II) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson, Erik Filip Petersson,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Larsson i Umeå och Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:374 av herr Stefanson m. fl. och 11:443 av herr Darlin m. fl. — ansett,
att utskottet bort tillstyrka det i nämnda motioner framställda yrkandet
och att utskottet således under punkten 3) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:374 av herr Stefanson m. fl. och 11:443 av herr Darlin
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att den av
1958 års riksdag begärda översynen av arvsbeskattningen
måtte komma till stånd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.