Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till humanitära m. fl. ändamål samt för avgift till annat trossamfund än svenska kyrkan.

1964-04-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:28, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till humanitära m. fl. ändamål samt för avgift till annat trossamfund än svenska kyrkan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1964

1

Nr 28

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till

humanitära m. fl. ändamål samt för avgift till annat

trossamfund än svenska kyrkan.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 370 av fröken Andersson m. fl. och II: 444

av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande införande av avdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt på belopp som den skattskyldige

skänkt till humanitära, kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest

uppenbart allmännyttiga ändamål»; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 373 av fru Segerstedt Wiberg och herr

Per-Olof Hanson samt II: 445 av fru Gärde Widemar och herr Rimmerfors,

vari hemställts, »att riksdagen genom skrivelse till Kungl. Maj :t ville begära

en utredning av frågan om avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för avgifter,

som erlägges av medlemmar i annat trossamfund än svenska kyrkan».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 444 och II: 445.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt

20 § kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla

omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Avdrag må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader

och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning

inte ansetts kunna medgivas, såvida bidraget inte lämnats av rörelseidkare

till teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren

företräder. Icke heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala

institutioner (se t. ex. RÅ 1941 ref. 5, RÄ 1941 Fi not. 534, RÅ 1943 ref. 20

och RÅ 1950 Fi not. 670).

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 sand. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 196b

Genom utslag den 9 februari 1950 (RÄ 1950 ref. 7) har avgift till mosaiska

församlingen i Stockholm inte ansetts avdragsgill vid taxering till

statlig inkomstskatt.

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,

humanitära m. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit

föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och

1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att

vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.

Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj :t

medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor ej understigande

visst belopp till internationellt hjälparbete för lindrande av

nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast

om gåvobeloppet uppgått till minst 1 000 kronor.

De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden

och varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan

avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats,

att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de

principer, som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet

städse framhållit, att främjandet av bchjärtansvärda eller eljest allmännyttiga

ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen

utan i förekommande fall genom direkta bidrag från statens sida.

Sedermera har vid flera tillfällen i väckta motioner framförts yrkanden

om avdragsrätt för gåvor.

Bl. a. hemställdes vid 1956 års riksdag att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle

begära utredning rörande rätt till avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

med förslagsvis belopp upp till tio procent av den taxerade inkomsten

och ett högsta avdragsgillt belopp av 1 000 kr., om den skattskyldige skänkt

beloppet till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål

eller till undervisningsändamål. Bevillningsutskottet fann i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 34 lämpligt att skattelagssakkunniga vid sin

prövning av frågan om avdrag för periodiskt understöd jämväl tog principiell

ställning till spörsmålet om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga

ändamål och därvid övervägde de synpunkter motionärerna anfört.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstödet, m. m. har skattelagssakkunniga behandlat

frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga

ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart den omständigheten

att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna behöver

stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det kan vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 196A

förutsättningslöst övervägande befinnas lämpligare att understöd ges i annan

form, om understöd från det allmännas sida över huvud taget anses

böra ifrågakomma, särskilt om införande av avdragsrätt i och för sig skulle

åstadkomma olägenheter. För en bedömning är det emellertid i första hand

av betydelse att undersöka, vilka invändningar som kan framställas mot

den ifrågasatta utvidgningen av avdragssystemet vid den direkta beskattningen.

I detta hänseende har de sakkunniga bl. a. anfört följande.

Enligt grunderna för den direkta inkomstbeskattningens anordnande

bestämmes skatteförmågan med hänsyn till den skattskyldiges beskattningsbara

inkomst. Denna beräknas med beaktande av omkostnader för

inkomstens förvärvande och de nödvändigaste kostnaderna för livsuppehället

(existensminimum). Däremot anses det i princip inte vara av betydelse

för skatteförmågan hur inkomsten i övrigt av den skattskyldige i enlighet

med hans eget bestämmande disponeras för levnadskostnader, gåvor eller

sparande. Från denna regel föreligger undantag egentligen endast så till

vida, att avdrag av sociala skäl medges för vissa försäkringspremier. Med

hänsyn till anförda omständigheter skulle avdragsrätt för frivilliga understöd

till allmännyttiga ändamål kunna betecknas såsom ett avsteg från de

grunder, enligt vilka den direkta inkomstbeskattningen är uppbyggd. Skatteförmågeprincipen

torde alltså icke kunna åberopas såsom stöd för avdragsrätten.

Häremot kan ej med skäl invändas, att det skulle förhålla sig annorlunda,

om givaren utfäster sig att under visst antal år betala bidrag av

förevarande art. Eu sådan utfästelse är frivillig och bör ej tillmätas betydelse

för skatteförmågan lika litet som skyldighet att verkställa avbetalningar

å bosättningslån eller andra skulder.

Understödjande av allmännyttiga ändamål genom avdragsrätt för bidrag

därtill skulle medföra, att det stöd som lämnades skulle bli svårbedömligt

och ojämnt. Sådana ändamål, vartill högre inkomsttagare lämnade bidrag,

kunde tänkas bli gynnade på grund av att sådan inkomsttagare till följd av

den höga marginalskatten hade möjlighet att med mindre personlig uppoffring

stödja ändamål, som de ansåge behjärtansvärda. Omfattningen av de

bidrag, som skulle erhållas till de olika ändamålen, bleve i icke ringa mån

beroende av den energi och måhända även fördomsfrihet, varmed bidragsinsamlingen

handhades. Att bidragens antal och storlek icke alltid skulle

rätta sig efter ändamålets angelägenhetsgrad och behovets storlek är uppenbart.

Avgränsningen av de ändamål, vars främjande genom bidrag skulle ge

avdragsrätt, skulle möta betydande svårigheter. Med den utökning av de

kollektiva verksamhetsformerna i samhället, som under de senaste årtiondena

skett, tillgodoses genom sådan verksamhet en mängd ytterst skiftande

ändamål, som icke kan frånkännas egenskapen av allmännyttighet men beträffande

vilka det kan diskuteras, om det allmänna bör lämna stöd genom

skattenedsättning. Det torde icke vara möjligt att i skattelagstiftningen mera

exakt ange de institutioner eller sammanslutningar, till vilka bidrag med

avdragsrätt kunde ges. Varje bestämmelse i sådan riktning av mera allmänt

innehåll skulle otvivelaktigt ge upphov till en mängd skattetvister. Beskattningsinyndigheterna

torde ofta sakna möjlighet att här fälla rättvisa avgöranden,

särskilt med hänsyn till att åtskilliga institutioner och sammanslutningar

bedriver verksamhet av ganska olikartad natur. Frågan huruvida

1* •—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 28

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 196i

och på vad sätt taxeringsmyndigheterna skulle kunna pröva att villkoren

för avdragsrätt vore uppfyllda är onekligen mycket komplicerad.

I vissa fall betalas bidrag till allmännyttiga ändamål under sådana former

att det är ogörligt att i erforderlig omfattning kontrollera, att bidragen

utbetalats, exempelvis då bidrag lämnats vid upptagande av kollekt eller

liknande insamlingar.

Bidrag lämnas ofta i form av medlemsavgifter till sammanslutningar,

som arbetar för allmännyttiga ändamål. Avdrag för sådan avgift får enligt

20 § KL inte ske. Införande av avdragsrätt för vissa slag av medlemsavgifter

(här bortses från avgifter som har karaktären av omkostnader i förvärvskälla)

skulle komplicera skattelagstiftningen i hög grad.

Av nu angivna skäl bar de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en

självständig avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga

har emellertid även framkastat tanken att — om det skulle befinnas

angeläget, att vid beskattningen hänsyn i någon form tas till skattskyldigs

utgifter av den beskaffenhet, varom här är fråga — en annan utväg än att

tillskapa en särskild avdragsform skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske

genom att bestämmelserna om det nuvarande avdraget för försäkringspremier

o. d. ändrades så att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag

till vissa andra ändamål än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom

nu vara begränsad till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag

till allmännyttiga ändamål eller till sammanslutningar hade ur social

synpunkt ett värde, som kan jämföras med försäkringsverksamhetens, och

det kunde därför icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot att

skattskyldig medges en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av ifrågavarande

av sociala skäl betingade avdrag. Tekniskt skulle en sådan ändring

kunna genomföras på jämförelsevis enkelt sätt genom ändring av 46 § 2

mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.

Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,

litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål

har därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,

senast år 1961 men alltid avvisats.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 42/1961 framhöll utskottet

bland annat att även om det arbete, som utfördes av de många frivilliga organisationerna

på det humanitära, religiösa, vetenskapliga och kulturella

området, var värt all uppskattning — utskottet likväl inte kunde finna

lämpligt att samhällets stöd däråt skedde i form av skattelättnader för de

enskilda bidragsgivarna. Utskottet ansåg således att riksdagen inte borde

frångå sin tidigare intagna ståndpunkt att en avdragsrätt av denna art ej

bör införas. Utskottet erinrade också om att införandet av eu avdragsrätt

för gåvor skulle direkt strida mot och troligen tillintetgöra planerna på en

definitiv källskatt.

Av innehållet i förevarande motioner må här återges följande.

I motionerna 1: 370 och II: 444 framhålles att det i hög grad allmännyt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1964 5

tiga arbete som bedrives av t. ex. nykterhetsorganisationer, humanitära, kulturella

och vetenskapliga organisationer samt kristna samfund i stor utsträckning

bygger på den enskildes personliga intresse och offervilja. De

ekonomiska insatserna stimulerar det personliga engagemanget från många

synpunkter. Ytterst sett är det samhället som har den största vinsten av

människors personliga arbete och offer i skilda allmännyttiga sammanhang.

Verksamheten sättes ju i många fall in på att möta de behov som uppkommer

i det moderna samhället när det gäller bekämpandet av t. ex. ungdomsbrottslighet,

alkoholproblem, ungdomens fostran och karaktärsdaning m. m.

Erfarenheten ger vid handen att det inte räcker med de statliga och kommunala

åtgärder som vidtagits. De frivilliga insatser som göres från kristna

och ideella organisationer har vunnit erkännande även från statliga myndigheters

sida i skilda sammanhang och man förväntar än större insatser.

En avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål skulle få en icke

oväsentlig stimulerande effekt på det frivilliga givandet. Avdragsrätten

skulle dessutom innebära en samhällets sanktion och erkännande av det

värdefulla i medborgarnas insatser. Vidgade möjligheter att ekonomiskt

stödja en verksamhet av detta slag skulle utan tvivel dra med sig ett fördjupat

personligt engagemang från givarnas sida, vilket också måste betraktas

som något värdefullt.

Enligt motionärerna kan en avdragsrätt av förevarande art inte anses

strida mot de principer som ligger till grund för den svenska skattelagstiftningen.

Avdragsrätten bör vara begränsad till beloppet och tillkomma vissa

bestämda organisationer, institutioner och fonder.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 373 och II: 445 framhåller

att de som utträtt ur svenska statskyrkan åtnjuter viss lindring i skattskyldigheten

därigenom att de påföres endast 60 procent av de belopp som eljest

debiteras för avgifter till svenska kyrkan, hennes prästerskap, kyrkomusiker

eller betjäning. Emellertid uttages i åtskilliga trossamfund högst betydande

avgifter för samfundens syften. De medel, som på detta sätt inflyter

till samfunden, används i första hand till rent religiösa ändamål såsom avlöning

till prästerskap, underhåll av gudstjänstlokaler, religionsundervisning

och andra rent rituella kostnader samt i vissa fall utgifter för samfundens

egna begravningsplatser. I andra hand bestrids i viss utsträckning

av dessa medel utgifter för understöd o. d. ändamål, huvudsakligen att likställa

med socialvård. Hos de flesta trossamfund torde finnas en klar uppdelning

av avgifternas användning för religiösa och andra ändamål.

De avgifter, som på detta vis åvilar dem som utträtt ur statskyrkan, och

som till eu högst betydande del är nödvändiga för att fullfölja deras samfunds

religiösa uppgifter, är f. n. icke till någon del avdragsgilla vid beskattningen

och denna omständighet gör att avgifterna kommer att verka synnerligen

betungande.

Mosaiska församlingen i Stockholm uttager årligen en avgift, som f. n.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 196i

utgår med 2,7 procent av ett för varje medlem beräknat grundbelopp. Detta

grundbelopp består dels av den till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara

inkomsten och dels en hundradedel av förmögenheten. Denna avgift

ansågs tidigare vara avdragsgill vid den statliga beskattningen, eftersom

den betraktades såsom likställd med skatt till den borgerliga kommunen.

Ehuru avsikten icke varit att vid införande av källskatt utesluta avdragsrätt

för ifrågavarande avgifter, har den nya lydelsen av 4 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt tolkats så att någon rätt till avdrag för avgifterna

ej föreligger.

Den avdragsrätt, som tidigare förelegat för viss avgift till främmande

trossamfund utvisar att starka skäl ansetts föreligga för en sådan avdragsrätt.

Man har därvid beaktat, att dessa trossamfunds mycket värdefulla

verksamhet avlastat de borgerliga kommunerna och de territoriella församlingarna

högst betydande kostnader och betungande administrativt arbete.

Motionärerna understryker särskilt att endast den del av församlingsavgiftema

som utgår för religiösa ändamål bör vara avdragsgill.

Utskottet

I de motioner som utskottet i förevarande sammanhang har att behandla

upptas frågan om avdragsrätt för gåvor och avgifter vid inkomsttaxeringen.

I motionerna I: 370 och II: 444 hemställes sålunda, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om utredning rörande rätt till avdrag vid taxeringen

till statlig inkomstskatt för gåvor till humanitära, kulturella, religiösa,

vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål. Motionärerna

förordar en begränsning av avdraget till viss procent av den skattskyldiges

inkomst, exempelvis 10 procent, och att det belopp som må avdragas fastställes

till förslagsvis högst 1 000 kronor. Avsikten med motionerna är att

fysiska personer genom avdragsrättens införande skall stimuleras till ytterligare

bidrag till ändamål av angiven art.

I motionerna I: 373 och II: 445 begäres utredning av frågan om avdragsrätt

vid inkomstbeskattningen för avgifter, som erlägges av medlemmar i

annat trossamfund än svenska kyrkan.

Utskottet vill med anledning härav framhålla följande.

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till olika allmännyttiga

ändamål har vid flerfaldiga tillfällen varit föremål för riksdagens

behandling.

Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har i den svenska

skattelagstiftningen stundom funnits regler om en begränsad rätt till

avdrag för gåvor till vissa allmännyttiga eller behjärtansvärda ändamål. De

medgivanden som av lagstiftaren därvid gjorts har emellertid alltid föranletts

av särskilda förhållanden och varit till tiden mycket begränsade.

När frågan om införande av en avdragsrätt för allmännyttiga och lik
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 196b

nande ändamål varit under prövning har från riksdagens sida uttalats att

regler av förevarande art innebär en klar avvikelse från grundläggande principer

i den svenska skattelagstiftningen och att främjandet av allmännyttiga

eller liknande ändamål inte bör ske i form av lättnader vid beskattningen

utan genom direkta bidrag från statens sida.

Även om, som framhållits i de likalydande motionerna I: 370 och II: 444,

det ifrågasatta avdraget för gåvor till vissa från allmän synpunkt nödvändiga

eller värdefulla ändamål skulle kunna få en positiv inverkan på enskild

bidragsgivning till sådana ändamål kan utskottet inte ansluta sig till

den av motionärerna uttalade uppfattningen att en sådan avdragsrätt bör

införas.

Som framhållits av skattelagssakkunniga i deras år 1956 avgivna betänkande

skulle med största sannolikhet avgränsningen av de ändamål, vilkas

främjande genom bidrag skulle ge avdragsrätt, möta betydande svårigheter.

Att mera exakt ange de institutioner eller sammanslutningar, till vilka avdragsgilla

bidrag kunde ges, torde nämligen knappast vara möjligt. Avdragsrätten

skulle i stället behöva göras beroende av mera allmänt utformade

regler och detta i sin tur kunde förutsättas ge upphov till många och svårlösta

skattetvister.

Härtill kommer att den ifrågasatta avdragsrätten, med hänsyn till progressionen

i beskattningen, särskilt gynnar skattskyldiga med höga inkomster

och därmed också sådana ändamål, vartill högre inkomsttagare lämnar

bidrag.

Utskottet vill också understryka att åtskilliga av de ändamål motionärerna

vill stödja genom den yrkade avdragsrätten jämlikt 53 § kommunalskattelagen

redan intar en i viss mån privilegierad ställning i beskattningshänseende.

Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionerna

I: 370 och II: 444.

Vad härefter angår den i motionerna I: 373 och II: 445 ifrågasatta rätten

till avdrag för avgifter till främmande trossamfund vill utskottet som sin

mening framhålla att också införandet av en dylik avdragsrätt skulle innebära

ett avsteg från gällande principer för den svenska skattelagstiftningen.

Motionärerna syftar visserligen endast till en avdragsrätt för den del av församlingsavgifterna

som utgår för religiösa ändamål. Att i varje särskilt fall

avgöra i vad mån en församlingsavgift verkligen utgått för sådana ändamål

torde emellertid vara förenat med avsevärda svårigheter, och det kan inte

uteslutas att den av motionärerna förordade avdragsrätten skulle kunna

medföra avdragsrätt också för kostnader som för närvarande bedöms som

levnadskostnader. Enligt vad utskottet erfarit torde t. ex. de belopp Mosaiska

församlingen debiterar sina medlemmar till stor del användas för

andra än rent religiösa ändamål.

Med hänsyn härtill och då de som utträtt ur svenska kyrkan redan enligt

gällande lag är befriade från den del av avgifterna till svenska kyrkan som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1964

används för rent religiösa ändamål, kan utskottet inte ansluta sig till motionärernas

utredningsyrkande.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att införandet av en avdragsrätt

av den art som åsyftas i de inbördes likalydande motionerna 1:370 och

II. 444 samt I: 373 och II: 445 är ägnat att motverka planerna på genomförandet

av en definitiv källskatt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 370 av fröken Andersson

m. fl. och II: 444 av herr Gustafsson i Borås m. fl. om rätt

till avdrag vid beskattningen för gåvor till humanitära m. fl.

ändamål, ävensom

2) de likalydande motionerna 1:373 av fru Segerstedt

Wiberg och herr Per-Olof Hanson samt II: 445 av fru Gärde

Widemar och herr Rimmerfors om rätt till avdrag vid beskattningen

för avgift till annat trossamfund än svenska

kyrkan,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 april 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,

Enarsson, Sundin och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Engkvist, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar Darlin, Kristenson

i Göteborg, Nilsson i Tvärålund och Broberg.

Reservation

av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson, Sundin, Skårman,

Magnusson i Borås, fru Nettelbrandt, herrar Darlin, Nilsson i Tvärålund och

Broberg, vilka — under åberopande av vad som anförts i de förevarande

motionerna 1:3/0 av fröken Andersson m. fl. och II: 444 av herr Gustafsson

i Borås m. fl. ävensom I: 373 av fru Segerstedt Wiberg och herr Per-Olof

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1964 9

Hanson samt II: 445 av fru Gärde Widemar och herr Rimmerfors — ansett,

att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna I: 370 av fröken

Andersson m. fl. och II: 444 av herr Gustafsson i Borås

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

rörande införande av viss rätt till avdrag vid den statliga

inkomstbeskattningen för belopp som den skattskyldige

skänkt till humanitära, kulturella, religiösa, vetenskapliga

eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål, samt

2) att motionerna 1:373 av fru Segerstedt Wiberg och

herr Per-Olof Hanson samt II: 445 av fru Gärde Widemar

och herr Rimmerfors måtte anses besvarade med vad utskottet

ovan hemställt.

ESSELTE A8. STHLM 64

412449

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.