Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1964

1964-03-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:29, Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1964

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1964

1

Nr 29

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

beträffande alkohollagstiftningen.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1)

de likalydande motionerna 1:15 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och

11:25 av herr Wiklund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande påföljd

för den som på offentlig plats eller under liknande förhållanden bjuder minderårig

på alkoholdrycker»;

2) de likalydande motionerna I: 54 av herrar Schött och Åkerlund samt

11:69 av herr Wennerfors m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag om sådan ändring i bestämmelserna

om maltdrycksförsäljning och maltdrycksbeskattning att ett s. k. mellanöl

med en högsta alkoholhalt av 3,6 viktprocent kan introduceras och saluföras

under förhållandevis fria former»;

3) de likalydande motionerna I: 128 av herr Erik Filip Petersson och

II: 157 av herr Hamrin i Jönköping m. fl., vari hemställts,

»A. att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

att vid ombyte av utskänkningsställe jämlikt 45 § Rff den

tillståndsgivande myndigheten skall äga rätt att jämlikt 38 § föreskriva

särskilda villkor och ordningsföreskrifter för utskänkningens bedrivande,

samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderligt förslag till lagtext»;
4)

de likalydande motionerna I: 200 av herr Bengtson m. fl. och II: 246

av herr Hamrin i Jönköping m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta, att lägsta åldersgränsen för utskänkning av alkoholhaltiga drycker

i likhet med utminuteringsgränsen fastställes till 21 år»;

5) de likalydande motionerna 1:340 av fru Olsson och 11:373 av herr

Börjesson i Falköping m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning samt förslag angående

allmän registrering av spritinköpen genom inköpskort i enlighet med vad

som anförts i motionerna»; samt

6) motionen 11:678 av herr Dickson, vari hemställts, »att riksdagen nu

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 196i

måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära sådan åtgärd att det renade

brännvinet, försöksvis och tills vidare, upphör att tillverkas och saluföras».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 11:25, 11:69, II: 157, 11:246, 11:373 och

II: 678.

Frågornas tidigare behandling

Motioner avseende påföljd för den som bjuder minderårig på alkohol

samt om höjning av åldersgränsen för utskänkning till 21 år ävensom om

inköpsregistrering och om förbud mot tillverkning och saluförande av renat

brännvin väcktes även vid 1963 års riksdag och behandlades i anslutning

till den då framlagda propositionen, nr 82, om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen.

I sitt av riksdagen beträffande dessa frågor godkända

betänkande nr 41 avstyrkte 1963 års bevillningsutskott samtliga nämnda

motionsyrkanden i dessa frågor och anförde därvid bl. a. följande.

Utskottet vill erinra om att departementschefen i svar på en enkel fråga av

herr Hamrin i Jönköping av samma innebörd som nu förevarande motionsyrkande

framhållit, att han i samband med avgivande av proposition till

1963 års vårriksdag rörande åtskilliga förslag, som syftade till att hindra

illegala spritöverlåtelser, inte minst till ungdomar, ämnade ta ställning till

detta spörsmål. Departementschefen framhöll samtidigt, att, såvitt han då

kunde bedöma, en utvidgning av det straffbara området torde vara förenad

med betydande praktiska svårigheter. Något förslag härom har inte framlagts

i den nu förevarande propositionen. Departementschefen har emellertid

vid sin prövning av frågan inte ansett sig böra vidtaga någon åtgärd

härutinnan. Inte heller utskottet har vid sina överväganden funnit sig böra

tillstyrka utredning av frågan.

Vad angår de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 30

och II: 35 om höjning av åldersgränsen vid rusdrycksutskänkning från 18 till

21 år vill utskottet erinra om att en sådan höjning av åldersgränsen föreslogs

av 1944 års nykterhetskommitté men avvisades av vederbörande departementschef

i propositionen nr 151 till 1954 års riksdag. Därvid åberopade departementschefen

bl. a. att inga nämnvärda fördelar skulle vara att vinna

genom en sådan åtgärd, som dessutom skulle kunna föranleda svårigheter i

tillämpningen. Även om missbruket av alkohol tilltagit hos ungdomen under

senare år, anser utskottet likväl förenämnda departementschefsuttalande i

huvudsak alltjämt äga giltighet. Frågan bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksamhet.

I fråga om yrkandet om allmän inköpsregistrering erinrade utskottet om

att nykterhetskommittén vid sina överväganden funnit sig inte kunna förorda

en sådan registrering. Denna uppfattning har under remissbehandlingen

vunnit stöd av så gott som samtliga remissinstanser. En allmän inköpsregistrering

skulle medföra betydande kostnader ävensom vissa av de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 196A

negativa verkningar, som ansågs förenade med motbokssystemet och som

bidrog till dess slopande.

Beträffande motionsyrkandet om det renade brännvinet anförde utskottet

att denna vara tyvärr alltjämt intog en alltför dominerande ställning inom

spritdryckskonsumtionen. Att såsom motionärerna förordat slopa tillverkning

och försäljning av renat brännvin strider emellertid mot den regel som

hittills varit vägledande då det gäller alkoholhaltiga drycker, nämligen att

konsumenternas efterfrågan av olika sortiment såvitt möjligt bör respekteras.

Utskottet ville emellertid uttala, att anledning syntes föreligga att

följa utvecklingen på detta område och att — om så befinnes lämpligt -— åtgärder

i syfte att sänka alkoholhalten hos spritdrycker genomfördes.

Frågan om ett s. k. mellanöl behandlades av 1957 års riksdag i anslutning

till den då framlagda propositionen nr 143. I bevillningsutskottets betänkande

nr 43/1957 anförde utskottet, att ett försök borde göras att i enlighet

med förslaget införa ett mellanöl om högst 3,6 viktprocent. Skulle det

visa sig att detta försök inte slog väl ut, fick självfallet övervägas att beträda

andra vägar. Båda kamrarna avslog emellertid framställningen. I ett interpellationssvar

under 1963 års höstriksdag förklarade finansministern att

han fortfarande ansåg att liberalare försäljningsbestämmelser bör kunna

införas för ett mellanöl. Han sade sig vidare inte vara främmande för tanken

att i en framtid på nytt aktualisera denna fråga om förutsättningar för ett

positivt gensvar i riksdagen skulle visa sig föreligga.

Gällande bestämmelser angående meddelande av föreskrifter och inskränkningar

i tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker samt beträffande ombyte

av utskänkningslokal återfinnes i huvudsak i 31, 38 och 45 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen.

De angivna paragraferna har följande lydelse.

31 §.

Till utskänkning, som avstyrkts av komunens fullmäktige, må länsstyrelsen

ej meddela tillstånd.

Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränkningar

erforderliga i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen skyldig

att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäktige i sådant hänseende

föreslagit, i den mån inskränkningarna icke

1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i

denna förordning eller annan allmän författning,

2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkningens

början eller

3) innebära förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori

av personer.

Hava fullmäktige föreslagit visst högsta antal utskänkningsställen eller

förbud mot utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen, må

länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal eller förlägga utskänkningsställe

inom kommundelen i fråga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 196b

38 §.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen vid

tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommunen föreslagna

inskränkningar enligt 31 §, lämna föreskrifter rörande utskänkningen,

dock ej av sådan art som angives under 1)—3) i andra stycket av nämnda

paragraf.

45 §.

Ombyte av utskänkningsställe må ske efter medgivande av den myndighet

som meddelat tillstånd till utskänkningen. över ansökan om sådant medgivande

skall intendenten för utskänkningsärenden inhämta yttrande från

dem som blivit hörda i tillståndsärendet och därefter med eget utlåtande

överlämna handlingarna till vederbörande tillståndsmyndighet.

Inrättande av drinkbar eller annan väsentlig ändring i utskänkningslokalernas

anordnande eller införande av självservering för rusdrycker må

ske endast efter godkännande av intendenten för utskänkningsärenden.

Motionerna

I de likalydande motionerna I: 15 och II: 25 erinrar motionärerna beträffande

spörsmålet om påföljd för den, som bjuder minderårig på alkoholdrycker,

att det vid den hittillsvarande behandlingen av denna fråga, som

först på senare år aktualiserats, med rätta framhållits, att den är svårlöst.

Det kan naturligtvis inte vara fråga om — vilket framhölls i motionerna

i fjol — att verkningarna av en lagskärpning skulle sträcka sig in på hemmens

område. Däremot borde undersökas, om inte bjudande av alkoholdrycker

till minderåriga på offentlig plats eller under liknande förhållanden

(t. ex. i portgång) skulle kunna straffbeläggas. Det är givetvis inte lätt att

förhindra ett sådant förfarande i och för sig, men däremot skulle ett stadgande

av denna innebörd, synes det motionärerna, ge möjlighet till ingripande

i flagranta fall.

Motionärerna hänvisar till att det redan finns ett stadgande av snarlik

innebörd, nämligen när det gäller ungdomsvårdsskolornas elever.

Som ett motiv för införande att ett s. k. mellanöl anför motionärerna i de

likalydande motionerna I: 5i och 11: 69 att inte enbart vinet utan även ölet

kan komma i fråga som ersättning för brännvinet. I Danmark, där brännvinspriset

numera snarare är lägre än högre än hos oss, svarar ölet för inemot

3/4 av den totala alkoholförbrukningen, mätt i ren alkohol per invånare,

medan starkspritkonsumtionen är relativt liten. Kunde vi hos oss, om än

i begränsad omfattning, åstadkomma en utveckling i »dansk riktning», vore

det förvisso av stort nykterhetspolitiskt värde.

Om ölet framgångsrikt skall kunna konkurrera med brännvinet, måste

det emellertid vara fråga om en kvalitetsbetonad produkt, starkare och

fylligare än vanligt Öl klass II. Den måste också få saluföras under fria

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 196b 5

villkor, exempelvis i speceributiker och på motsvarande försäljningsställen.

Det 4,5-procentiga starkölet, som närmast kommer i blickfältet, uppfyller

väl kvalitetsfordringarna, men då det av många anses alltför alkoholstarkt

för att ifrågakomma för utminutering annat än i Systembolagets

regi, torde tillskapandet av ett s. k. mellanöl — med en alkoholstyrka

av högst 3,6 viktprocent, dvs. mittemellan starkölets och det vanlika

ölets — utgöra den lämpligaste lösningen. Tekniskt är det möjligt

att brygga ett mellanöl som i smak och kvalitet är jämförbart med starkölet.

Flera utländska ölsorter, som blivit vida berömda för sin höga kvalitet,

ligger vad alkoholstyrkan beträffar just på mellanölsnivå. Rimligtvis

borde också ett 3,6-procentigt Öl beskattas lindrigare än det 4,5-procentiga

starkölet.

Att förslaget föll 1957 torde delvis ha hängt samman med den ringa

erfarenhet man då ännu hade av starkölets konsekvenser samt den tveksamhet

angående friare försäljningsformer och utökat alkoholsortiment som

i och för sig kunde vara motiverad till följd av det starkt försämrade

nykterhetsläget åren närmast efter ikraftträdandet av 1954 års reform.

Sedan dess har situationen i flera avseenden förbättrats, samtidigt som

det synes alltmer uppenbart att maltdrycker i ett försälj ningssystem med

icke-ransonerad starksprit inte annat än i sällsynta undantagsfall nyttjas

i berusningssyfte. Under spritstrejken, då i ett visst skede alkoholkonsumenterna

var hänvisade uteslutande till maltdrycker, steg bl. a. starkölsförsäljningen

kraftigt. Samtidigt noterades en unik förbättring av

nykterhetstillståndet. Inte minst denna erfarenhet bör vara ägnad att

minska farhågorna för negativa biverkningar av ett försök med i huvudsak

fri försäljning av ett s. k. mellanöl.

Sambandet mellan restaurangbesök och ungdomsfylleri inger enligt

motionärerna i de likalydande motionerna I: 128 och II: 157 allvarliga farhågor

och manar till försiktighet vid utskänkning av rusdrycker vid drinkoch

självbetjäningsbarer. Även om lokalerna utformas så, att översynen

blir god, föreligger betydande svårigheter för självbetjäningsbarens kassörska

att utskänka rusdrycker och samtidigt bedöma kundens ålder och

nykterhetstillstånd samt tillse, att rusdrycker icke hämtas till annan person,

och övervaka ordningen i lokalen enligt gällande försäljningsförordning.

1959 års utskänkningsutredning betonade, att samtidigt som man ägnar uppmärksamhet

åt frågan om lokalernas utformning, må det även »erinras om

bestämmelsen i 38 § Rff, enligt vilken länsstyrelsen, när det finnes påkallat

av särskilda förhållanden, äger lämna föreskrifter rörande utskänkningen,

exempelvis särskilda ordningsföreskrifter eller förbud att utskänka rusdrycker

över bardisk» (s. 154 SOU 1961:52).

Om de ordnings- och nykterhetsvårdande myndigheterna med hänsyn till

dessa synpunkter skulle föreslå särskilda villkor för anställande av hovmäs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1964

tare för övervakning i barlokalen e. d., skulle detta endast kunna vinna

beaktande vid utskänkningstillståndets meddelande. Därest ett restaurangföretag

redan erhållit tillstånd för rusdrycksutskänkning och under den löpande

oktroj perioden byter lokaler och ändrar sina verksamhetsformer från

bordsservering till självservering av rusdrycker, äger länsstyrelsen enligt

kontrollstyrelsens utlåtande i sådant ärende icke rätt att på förslag av

remissmyndigheterna föreskriva särskilda villkor jämlikt 38 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Det måste enligt motionärernas mening vara orimligt, att särskilda villkor

skall kunna meddelas vid ett utskänkningstillstånds meddelande men däremot

icke under löpande oktroj period vid ombyte av lokaler, trots att den

nya verksamheten får en i grunden förändrad karaktär genom inrättandet

av drink- och självbetjäningsbar för utskänkning av rusdrycker.

Motionärerna i de likalvdande motionerna 1: 200 och II: 246 anför att intervjuer

med för fylleri anhållen ungdom har visat, att inte så få berusat

sig på restaurang. Ungdomen får tyvärr alltså tidigare alkoholvanor

än förr, vilket ökar riskerna. Särskilt ödesdiger torde i detta sammanhang

vara den oavbrutna populariseringen av vinerna. Ungdomens tilltagande

alkoholkonsumtion torde också ha återverkningar i trafikhänseende. Den

långa raden av bilolyckor under färder från nöjestillställningar lär ofta

ha samband med alkoholförtäring, kanske inte sällan på restauranger. Tyvärr

måste man dessutom framhålla att restaurangnäringen — alla välvilliga

deklarationer till trots — gör föga för att popularisera de många utmärkta

fest- och sällskapsdryckerna, som borde passa bra för de ofta bilande

gästerna.

Det är svårt att finna någon rimlig förklaring till skillnaden i åldersgräns

vid besök i systembutiker och på alkoholrestauranger. Med hänsyn

till önskvärdheten av att åtminstone uppskjuta ungdomens kontakt med

alkoholen borde åldersgränsen vara densamma i bägge fallen.

Mycket borde göras för att bromsa det tilltagande ungdomsfylleriet, vilket

i sin tur sammanhänger med ungdomens tidiga och intensiva alkoholvanor.

Upplysning och information måste användas i betydligt större omfattning,

t. ex. i TV, som tyvärr knappast uppmärksammat det här aktualiserade

problemet. Nykterlietsorganisationema borde också få betydligt större resurser,

liksom de som verkar för att popularisera alkoholfria kvalitetsdrycker.

Men även lagen måste användas. Därvid förefaller en likformig

21-årsgräns vara en angelägen reform.

I de likalydande motionerna I: 340 och II: 373 hävdar motionärerna i fråga

om kostnaderna för inköpsregistrering att det gäller en avvägning mellan

en engångskostnad och de stora summor samhället får betala för

de vådor ett ökat fylleri medför såsom kriminalitet, vård etc. Varje

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 196b

år tvingas man att öka anslagen till nykterhetsvården utöver vad penningvärdeförsämringen,

löneökningarna etc. motiverar. Med sämre nykterhetstillstånd

i landet måste givetvis också de anslag öka som används för att

bota skadorna.

Nykterhetslagkommittén har anfört att metoden med allmän registrering

skulle föra med sig samma negativa psykologiska verkningar som ansetts

förknippade med motbokssystemet. Motionärerna finner inga skäl tala för

en sådan bedömning. Det psykologiskt negativa med motbokssystemet var

otvivelaktigt ransoneringen och inte själva registreringen. En allmän registrering

utan ransonering, som motionärerna vill förorda, torde över huvud

taget inte ha någon negativ psykologisk verkan.

Det kan nämnas, att det finländska systemet har visat att måttliga spritkonsumenter

över huvud inte ens reflekterar över registreringen. För dem

innebär uppvisande av inköpskortet inte större olägenheter än en vanlig legitimation

vid post och andra inrättningar. För övrigt bör nykterhetslagkommitténs

invändningar härvidlag ses mot bakgrunden av att en mer

eller mindre allmän legitimation nu tillämpas vid systembutikerna. I detta

fall skulle man med samma fog kunna säga att legitimationen är en olägenhet

för den stora allmänhet som inte tillhör missbrukarna.

Systemet med allmän registrering måste enligt motionärernas mening

komma till enbart för att den nödvändiga kontrollen över missbrukare och

yrkeslangare skall kunna utövas på ett effektivt sätt. På grund av vad

motionärerna anfört finner de det nödvändigt att frågan om allmän inköpsregistrering

upptages till förnyad prövning.

I motionen II: 678 hävdas att det för allt fler borde stå klart att hittills

vidtagna åtgärder alls inte räckt till för att rå på de omätliga skador, tragedier

och olyckor som alkoholen, direkt och indirekt, åstadkommer i vårt folk.

Nya vägar måste därför skyndsamt prövas. Är man ovillig till detta drar man

på sig ett stort ansvar. Ur en vid 1963 års riksdag väckt motion i samma fråga

återger motionären följande.

Det renade brännvinet är en vätska som förtäres så gott som uteslutande

för att nå en högre eller lägre berusningseffekt. Det fyller intet annat ändamål,

och tusentals människor här i landet skulle ha gott av om det inte

funnes till.

Utskottet

I motionerna I: 15 och II: 25 hemställes om utredning och förslag rörande

påföljd för den som på offentlig plats eller under liknande förhållanden

bjuder minderårig på alkoholdrycker.

Frågan härom behandlades av 1963 års bevillningsutskott, som — med

hänvisning till ett departementschefsuttalande om att en utvidgning av det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 196t

straffbara området på sätt motionärerna yrkat torde vara förenad med betydande

praktiska svårigheter — inte fann sig böra tillstyrka utredning av

frågan.

Utskottet kan icke finna att i de förevarande motionerna framförts några

skäl för ett ändrat ställningstagande i denna fråga. Det synes ej heller

utskottet som om de påtalade missförhållandena skulle vara av sådan omfattning

att de motiverar en särlagstiftning. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna I: 15 och II: 25.

Motionärerna i motionerna 1: 54 och II: 69 hemställer om riksdagsskrivelse

i syfte att ett s. k. mellanöl skall få saluföras. Mellanölet skulle enligt

motionärernas uppfattning kunna medverka till en minskad brännvinskonsumtion.

Utskottet vill i denna fråga endast framhålla att den önskade åtgärden

torde få anses innebära ett sådant ingrepp i nykterhetspolitiskt avseende

att riksdagen enligt utskottets mening icke bör ta ställning till frågan med

mindre förslag härom framlägges i proposition. Utskottet anser sig således

icke nu på de i motionerna anförda grunderna böra upptaga nykterhetspolitiska

principer till omprövning. Som motionärerna framhållit är emellertid

frågan om mellanöl redan föremål för finansministerns uppmärksamhet.

Spörsmålet måste enligt utskottets mening bedömas inte endast ur

försäljnings- utan även ur beskattningssynpunkt. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna I: 54 och II: 69.

I motionerna I: 128 och II: 157 hemställes om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

av innebörd att den tillståndsgivande myndigheten

skall få rätt att vid ombyte av utskänkningslokal föreskriva särskilda villkor

och ordningsföreskrifter för utskänkningens bedrivande.

De nu gällande bestämmelserna har av kontrollstyrelsen tolkats så att

dylika föreskrifter får utfärdas endast i samband med meddelande av tillstånd

och inte vid ombyte av utskänkningslokal. Bestämmelserna torde ha

utformats i syfte att tillgodose restauratörernas anspråk på trygghet i sin

näringsutövning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte kan anses tillfredsställande

att vid ombyte av lokal en restauratör — i strid mot de kommunnala

intressena — skall kunna öppna en helt ny typ av utskänkningsrörelse.

Problemets räckvidd synes emellertid i hög grad reduceras av den omständigheten

att tillstånden till utskänkning löper på fyra år och att en

restauratör, som under en tillståndsperiod byter lokal och bekostar ny inredning

utan att därvid ta hänsyn till de kommunala önskemålen, kan

äventyra sin fortsatta verksamhet, när tillståndet blir föremål för omprövning

efter periodens utgång. Det av motionärerna åberopade fallet illustrerar

det angivna förhållandet eftersom restauratören där — enligt vad som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 196i

9

upplysts — respekterat de kommunala önskemålen utan att vara tvungen

därtill. Utskottet finner därför det väckta spörsmålet icke påkalla några

omedelbara åtgärder, men anser att frågan bör observeras i samband med

kommande ändringar i rusdryckslagstiftningen. Hänsyn måste därvid tagas

till såväl näringsutövarnas som de kommunala organens berättigade intressen.

Det bör således icke komma i fråga att det kommunala vetot kan

tillgripas mot en restauratör, som genom omständigheter över vilka han

inte kan råda, tvingas byta lokal under en oktroj period och i den nya lokalen

etablerar en rörelse, vilken i stort sett är jämförlig med den tidigare

verksamheten. Ej heller bör bestämmelserna ge möjlighet att i strid mot

de kommunala intressena starta nya typer av restauranger. Det torde få

ankomma på kontrollstyrelsen, som enligt vad utskottet erfarit har sin

uppmärksamhet fäst på frågan, att i lämpligt sammanhang utarbeta och

framlägga förslag i ämnet. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

I: 128 och II: 157.

Höjning av åldersgränsen för utskänkning av alkoholhaltiga drycker till

21 år yrkas i motionerna I: 200 och II: 246. Då detta yrkande behandlades

av 1963 års bevillningsutskott hänvisade utskottet till ett departementschefsuttalande

om att inga nämnvärda fördelar skulle vara att vinna genom

en sådan åtgärd, som dessutom skulle kunna föranleda svårigheter i

tillämpningen. Även om missbruket av alkohol tilltagit hos ungdomen under

senare år ansåg utskottet likväl detta uttalande i huvudsak alltjämt äga

giltighet. Utskottet framhöll att frågan emellertid borde ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Av tillgängliga uppgifter rörande alkoholmissbruket under år 1963 framgår

att fylleriförseelserna sjunkit över lag jämfört med föregående år och

att ungdomsfylleriet i städerna visar en större nedgång än fylleriet i övrigt.

Under sådana förhållanden kan utskottet inte finna anledning förorda skärpning

i fråga om åldersgränsen vid utskänkning och avstyrker med det anförda

motionerna 1: 200 och II: 246.

Yrkandet i motionerna 1:340 och 11:373 om riksdagsskrivelse i syfte

att införa en allmän inköpsregistrering av spritinköp behandlades även

av 1963 års bevillningsutskott, som avstyrkte motionsyrkandena härom

och i stället förordade det då i propositionen framlagda förslaget om skärpning

av legitimationskontrollen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets

hemställan. Den beslutade skärpningen i legitimationskontrollen träder

i kraft den 1 april 1964. För närvarande kan alltså inte några erfarenheter

av effekten av 1963 års riksdagsbeslut i dessa frågor redovisas.

Utskottet vill därför förorda att förslag till reformer på utminuteringens

område inte tas upp till prövning, innan man kan överblicka verkningarna

av de redan beslutade åtgärderna. Med hänsyn härtill kan utskottet inte

biträda skrivelseyrkandet i motionerna I: 340 och II: 373.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1964

Beträffande yrkandet i motionen II: 678 om förbud mot tillverkning och

saluförande av renat brännvin vill utskottet erinra om att 1963 års bevillningsutskott

i denna fråga uttalade, att anledning föreligger att följa utvecklingen

beträffande det renade brännvinets andel av spritdryckssortimentet.

Om man granskar denna utveckling finner man att en viss minskning

av konsumtionen av renat brännvin ägt rum under senare år. Oavsett

detta finner utskottet det yrkade förbudet mot renat brännvin vara ett

ingrepp i konsumenternas fria val, som knappast kan motiveras av nykterhetsskäl.

Det skulle troligen inte vara förenat med några svårigheter att

genom beskattningen styra konsumtionen mot andra spritdrycker, men

såvitt utskottet kan bedöma finns ej anledning antaga att en sådan utveckling

skulle förbättra nykterhetsläget. Med det anförda avstyrker utskottet

motionen II: 678.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 15 av fru Hamrin-Thorell

m. fl. och II: 25 av herr Wiklund m. fl. om påföljd för

den som bjuder minderårig på alkohol,

2) de likalydande motionerna I: 54 av herrar Schött och

Åkerlund samt II: 69 av herr Wennerfors m. fl. om saluförande

av ett s. k. mellanöl,

3) de likalydande motionerna I: 128 av herr Erik Filip

Petersson och II: 157 av herr Hamrin i Jönköping m. fl. om

ordningsföreskrifter vid utskänkning av rusdrycker,

4) de likalydande motionerna 1:200 av herr Bengtson

m. fl. och II: 246 av herr Hamrin i Jönköping m. fl. om

höjning av åldersgränsen för utskänkning av alkoholhaltiga

drycker,

5) de likalydande motionerna 1:340 av fru Olsson och

II: 373 av herr Börjesson i Falköping m. fl. om allmän registrering

av spritinköp, ävensom

6) motionen II: 678 av herr Dickson om åtgärder för

att bringa tillverkning och saluförande av renat brännvin

att upphöra,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 196i

11

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*,

fröken Ranmark, herrar Stefanson*, Yngve Nilsson, Elof sson, Wärnberg,

Gösta Jacobsson, Paul Jansson och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg*, Engkvist, Christenson i Malmö, Andersson i Essvik,

Kristenson i Göteborg, Fälldin* och fru Kristensson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Stefanson, Wärnberg, Erik Filip Petersson, Gustafson i Göteborg,

Engkvist och Fälldin, vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets utlåtande som på s. 7 börjar »I motionerna

I: 15 och II: 25» och som på s. 8 slutar med orden »motionerna I: 15

och II: 25» bort erhålla följande lydelse:

»I motionerna I: 15 och II: 25 hemställes om utredning och förslag rörande

påföljd för den som på offentlig plats eller under liknande förhållanden

bjuder minderårig på alkoholdrycker. Mot denna tanke har anförts, att en

utvidgning av det straffbara området på angivet sätt skulle vara förenad med

praktiska svårigheter. Å andra sidan synes det utskottet i hög grad stötande,

att samhället står utan maktmedel att inskrida mot dem som bjuder minderåriga

på alkoholdrycker på offentlig plats. Utredning bör därför ske hur

de praktiska svårigheter som kan vara förenade med en utvidgning av

det straffbara området kan övervinnas. Det bör också övervägas vilka andra

åtgärder utöver en straffpåföljd som kan vidtagas från samhällets sida för

att stävja de här påtalade förhållandena, t. ex. eventuell avstängning under

viss tid av bjudaren från rätt att inköpa rusdrycker, upplysningsåtgärder

etc. Det bör tillfogas, att finansministern i ett interpellationssvar hösten

1962 ställde i utsikt att en lagändring i förevarande syfte skulle övervägas.

Detta har emellertid inte kommit till stånd. Utskottet anser sig på här

angivna skäl böra tillstyrka yrkandet i motionerna.»

dels ock att utskottet under 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 15 av fru Hamrin-Thorell in. fl.

och II: 25 av herr Wiklund m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om skyndsam utredning och förslag rörande påföljd för den som på offentlig

plats eller under liknande förhållanden bjuder minderåriga på alkolholdrycker.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1964

II) av herrar Erik Filip Petersson och Engkvist vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets utlåtande som på s. 9 börjar med orden

»Höjning av åldersgränsen» och slutar med orden »motionerna I: 200 och

II: 246.» bort erhålla följande lydelse:

»I de likalydande motionerna I: 200 och II: 246 har föreslagits, att åldersgränsen

vid utskänkning av alkoholhaltiga drycker måtte höjas från

18 till 21 år, d. v. s. till samma åldersgräns som gäller vid försäljning (utminutering).

Motionärerna framhåller, att alkoholbruket hland ungdom fortfarande

inger stark oro. Ungdomen synes få alkoholvanor i tidigare ålder

än förr, vilket ökar riskerna för alkoholmissbruk. En höjning av åldersgränsen

vid utskänkningen skulle uppenbarligen motverka ungdomsfylleriet.

Någon vägande anledning till att ha en lägre åldersgräns vid spritutskänkning

på restauranger än vid försäljning i systembutikerna finns inte.

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Gränsfall kommer givetvis

alltid att finnas, och misstag vid åldersbedömningen kan inte helt undvikas.

Men en höjning av åldersgränsen torde kunna medverka till en sanering

av alkoholmissbruket bland ungdom i tonåren. Utskottet tillstyrker därför

det i förevarande motioner framställda yrkandet.»

dels ock att utskottet under 4) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 200 och II: 246 måtte antaga

följande

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 50 § rusdrgcksförsäljningsförordningen den

26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen den 26

maj 1954 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

50 §.

Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt

tjugoett år.

Rusdrycker må — — — alkoholhaltiga drycker.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 196i 13

III) av herrar Elof sson och Fälldin, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets utlåtande på s. 9, som börjar med orden

»Yrkandet i motionerna I: 340 och 11:373» och slutar med orden »i motionerna

I: 340 och II: 373.», bort erhålla följande lydelse:

»I motionerna I: 340 och II: 373 har yrkats på riksdagsskrivelse i syfte

att införa en allmän registrering av spritinköpen. Enligt utskottets mening

torde en sådan registrering få en avsevärd positiv effekt ur nykterhetspolitisk

synpunkt. Det kan sålunda väntas att både yrkesmässig langning och

andra otillåtna överlåtelser skulle kunna motverkas på ett betydligt effektivare

sätt än som nu är möjligt. Även i fråga om fall av spritmissbruk och

fall som gränsar till spritmissbruk skulle registreringen medföra bättre

möjligheter till lämpliga åtgärder. Såsom motionärerna framhållit är erfarenheterna

av en allmän registrering utomlands övervägande goda och

synes också bekräfta alt allmänheten har förståelse för registreringen och

dess nykterhetspolitiska syfte. Då registreringen inte skulle innefatta något

sådant moment av ransonering, som var karakteristiskt för motbokssystemet,

torde registreringen inte heller medföra de negativa verkningar, som den

i motbokssystemet ingående ransoneringen otvivelaktigt medförde. Utskottet

tillstyrker förevarande yrkande.»

dels ock att utskottet i anledning av det ovan anförda bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I: 340 av fru Olsson

och II: 373 av herr Börjesson i Falköping m. fl. i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning samt förslag angående allmän

registrering av spritinköp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:145 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förenkling av fastighetsböckerna. a1 i texten