Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

1964-04-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:32, Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1964

1

Nr 32

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:205 av herr Wanhainen m. fl. samt 11:248

av herrar Persson i Tandö och Nilsson i Östersund, vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en

utredning syftande till restitution av skatt å bensin som förbrukas vid

användning av motorsågor i skogsbruket»; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:341 av herrar Åkesson och Skårman samt

11:376 av herrar Nilsson i Lönsboda och Carlsson i Huskvarna, vari hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning

och förslag angående lättnader i fordonsskatten eller annan kompensation

för ägare till sådana svenska fordon som går i lasttrafik på utlandet, så att

skatte- och tullbestämmelserna för svenska åkare i utlandstrafik inte blir

sämre än vad som gäller åkare från andra länder i trafik på Sverige».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:205 och 11:376.

Restitution av skatt på bensin, som användes för drift av motorsågar

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 1 § förordningen den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt utgår

skatt för bensin och vissa alkoholer. Därjämte utgår enligt förordningen

den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt sådan skatt för de varuslag,

som avses i 1 § bensinskatteförordningen. Bensinskatt utgår för närvarande

med 38 öre och allmän energiskatt med 9 öre -— alltså sammanlagt

47 öre för liter av de sålunda beskattade motorbränslena.

Den totala förbrukningen av bensin för drift av motorsågar kan med

ledning av det av motionärerna i motionerna 1:205 och 11:248 åberopade betänkandet

Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk (SOU 1963:63) uppskattas

på följande sätt. En skogsarbetare avverkar genomsnittligt 8 m® sk

per skift och använder motorsåg därvid ca 3 timmar. Bensinförbrukningen

1 bibana till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196h

per timme beräknas till 1,5 liter. Förbrukningen av bensin per in3 sk skulle

i enlighet härmed utgöra 0,56 liter och bensinskatten på denna kvantitet 21

öre. Den årliga avverkningen har under senare år med små variationer

legat vid 50 milj. in3 sk, vilket vid en hundraprocentig användning av motorsåg

således skulle motsvara 10,5 milj. kronor i bensinskatt. Om man försiktigt

beräknar att endast 80 procent av avverkningen sker med motorsåg

kommer man fram till ett skattebelopp på drygt 8 milj. kronor.

Beträffande de näringsgrenar, som åtnjuter restitution av bensinskatt,

kan nämnas att under budgetåret 1962/63 återbetalades drygt 9 milj. kronor

till brukare av bensindrivna traktorer och 1,3 milj. kronor för bensin, som

använts till skördetröskor. Som gottgörelse åt trädgårdsnäringen och fiskerinäringen

för av utövarna av dessa näringar erlagd bensinskatt är för innevarande

budgetår anslag beslutade med 350 000 resp. 910 000 kronor.

Frågans tidigare behandling

Under 1957 års höstriksdag besvarade statsrådet och chefen för finansdepartementet

en interpellation angående restitution av skatt på bensin,

som förbrukas av motorsågar och andra maskiner i skogsbruket och avvisade

därvid tanken på en sådan skatterestitution. Ett av skogsstyrelsen

framlagt förslag om restitution av skatt på bensin, som i skogsbruket använts

för motorsågar m. m., fann Kungl. Maj:t genom beslut den 24 januari

1958 icke föranleda någon åtgärd.

Vid 1958 års A-riksdag väckta motioner avseende bl. a. förevarande fråga

behandlades av ett sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott, som i

sitt utlåtande nr 1 fann övervägande skäl tala för att inte utvidga det kollektiva

restitutionsförfarandet till ytterligare grupper av bensinförbrukare.

Enligt utskottets mening borde skogsnäringens restitutionsfråga liksom

övriga spörsmål av samma innebörd övervägas i ett sammanhang vid den

fortsatta utredning rörande restitution av bensinskatt, som anknöt till 1953

års trafikutredning. På denna grund avstyrkte utskottet bifall till motionerna.

Utskottet erinrade vidare om att skogsbruket erhåller viss återbäring

av bensinskatt i form av anslagsanvisning under nionde huvudtiteln till

skogsbilvägar i enskild ägo.

I en till utskottets utlåtande fogad reservation hemställdes bl. a. att riksdagen

måtte medgiva skogsnäringen gottgörelse för skatt å bensin, som

förbrukas vid användning av motorredskap inom näringen, från och med

den 1 juli 1957 samt att till näringen återburna bensinskattemedel skulle tillföras

en särskild fond, benämnd skogsbrukets bensinskattefond, att avräknas

mot automobilskattemedlen. Efter gemensam votering bifölls utskottets

hemställan med 175 röster mot 164.

Även vid 1959 års riksdag väcktes motioner i denna fråga, som behandlades

av ett sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott, som i sitt utlåtande

nr 1 anförde bl. a. följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1964

3

Enligt utskottets mening bör restitution av bensinskatt endast medgivas,

då synnerligen starka skäl kan åberopas därför. Skogsnäringen erhåller redan

genom anslag å riksstaten till enskilda skogsbilvägar viss kompensation

för skatten å den bensin, som inom näringen förbrukas för andra ändamål

än såsom drivmedel för motorfordon, som trafikerar allmänna vägar, över

driftbudgeten tillgodoses vidare flera av de ändamål, som motionärerna avsett

att främja med till skogsnäringen restituerade bensinskattemedel. Med

hänsyn härtill är, såvitt utskottet kunnat finna, de skäl, som motionärerna

anfört till stöd för sina yrkanden, inte av sådan styrka, att de under rådande

förhållanden motiverar en ytterligare utvidgning av den restitutionsrätt,

som riksdagen tidigare lämnat jordbruket, fisket och trädgårdsnäringen.

Såsom framhölls vid frågans behandling föregående år bör skogsnäringens

restitutionsspörsmål bli föremål för en mer enhetlig bedömning i anslutning

till de överväganden, som sker inom 1953 års trafikutredning. Enligt vad

utskottet erfarit torde utredningen komma att framlägga förslag till ändrade

regler rörande beskattningen av motorfordonstrafiken under loppet av

nästa år och i samband därmed taga principiell ståndpunkt till omfattningen

av restitutionsrätten. Innan slutlig ställning tas till de i motionerna

aktualiserade spörsmålen, synes det därför lämpligt att avvakta resultatet

av utredningens arbete.

Riksdagen fann i enlighet med utskottets hemställan att motionerna inte

borde föranleda någon åtgärd.

Såsom framgår av de återgivna utskottsutlåtandena bär den förevarande

restitutionsfrågan förutsatts bli föremål för bedömning av 1953 års trafikutredning.

Utredningen har numera avslutat sitt uppdrag, som redovisas i

betänkandena Svensk Trafikpolitik I—III (SOU 1961:23 och 24 samt 1962:

35). Beträffande beskattningsfrågorna anföres i del I s. 25 följande:

De skattemässiga pålagorna på transportmedlen måste i princip drabba

dessa likformigt för att likhet i konkurrensvillkoren skall föreligga. Trafikutredningen

har funnit, att de utanför kostnadsansvaret pålagda skatterna

äro relativt sett obetydliga och att de skiljaktigheter, som föreligga mellan

olika trafikgrenar dels med avseende å dessa skatter, dels i fråga om finansieringsform

och avskrivningsregler, icke motivera att särskilda trafikpolitiska

åtgärder insättas för åvägabringande av likställighet i konkurrensvillkoren

på denna separata punkt, detta särskilt med tanke på att oklarhet

ännu råder om motorfordonstrafikens täckning och inbördes fördelning

av sitt kostnadsansvar.

I övrigt har utredningen icke behandlat andra beskattningsfrågor än de

som sammanhänger med traktorer i landsvägstrafik. Restitutionsfrågorna

är således inte berörda.

Motionerna

I de likalydande motionerna 1:205 och 11:248 hänvisas till att bensinskatten

beslutats för att anskaffa medel till utbyggnad och underhåll av allmänna

vägar samt till att vissa näringsgrenar, jordbruk, fiske och trädgårds
a

Bi haag till riksdagens protokoll 1964. 7 sand. Nr 32

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 är 1964

odling erhåller restitution av skatt på bensin, som förbrukats för ändamål,

vilka inte har anknytning till vägväsendet.

Inom skogsbruket användes numera allmänt bensindrivna motorsågar

för fällning, kapning och kvistning. Det synes motionärerna vara angeläget

att riksdagen — i konsekvens med besluten om restitution av bensinskatt

till jordbruket, fisket och trädgårdsodlingen — även beslutar om restitution

av skatt på den bensin, som användes till motorsågar inom skogsbruket.

Under det senaste årtiondet har stora förändringar skett beträffande arbetsmetoderna

inom skogsbruket. Praktiskt taget varje huggare använder

numera motorsåg i arbetet. År 1953 uppskattades antalet motorsågar

till 7 000, 1956 till minst 30 000 och 1963 till 110 000. Totala antalet motorsågar

i drift kommer dock sannolikt att minska något genom en ökad kontinuitet

i sysselsättningen och i takt med den pågående mekaniseringen och

rationaliseringen inom skogsbruket.

Vid en anställningstid av 250 dagar per år beräknas motorsågskostnaden

till kr. 6: 90 per dag. Det är således betydande kostnader, som varje skogsarbetare

får vidkännas per dag och år i utövandet av sitt yrke. Bränslekostnaden

utgör en betydande del av dessa kostnader, och denna utgiftspost

kommer att ytterligare stiga successivt, allteftersom motorsågen får en ökad

användningsgrad. I de förtjänstuppgifter, vilka på olika sätt redovisas för

de inom skogsbruket anställda, beaktas inte helt storleken av de kostnader

som i realiteten är utgifter för motorsåg, bensin och övriga arbetsverktyg.

Skogsarbetarna äger själva sina motorsågar och får således enskilt svara

för anskaffnings- och driftkostnaderna. Detta är ett ganska unikt förhållande

på svensk arbetsmarknad. Inom de flesta övriga yrken är det arbetsgivaren,

som tillhandahåller arbetsverktyg och redskap helt kostnadsfritt

för den anställde. Av den anledningen synes det motionärerna vara orimligt,

att skogsarbetarkåren som yrkesgrupp i detta avseende skall skattebelastas

hårdare än andra yrkesutövare.

Motionärerna förordar att restitutionen fastställes enligt en schabloniserad

beräkning av bensinåtgången per skogskubikmeter.

I fråga om formen för restitutionen framför motionärerna såsom ett

första alternativ individuell återbäring i likhet med vad som gäller för de

bensindrivna jordbrukstraktorerna. Restitutionsförfarandet kan uppläggas

så, att varje anställd inom skogsbruket som nyttjar motorsåg får vid anställningårets

slut begära intyg från arbetsgivaren över antalet avverkade

skogskubikmeter. En nedre gräns för erhållande av restitution torde vara

nödvändig, och man kan lämpligen sätta denna gräns vid 400 m3sk/år,

motsvarande ca 50 anställningsdagar.

Alla utstämplingar av virke sker med angivande av antal m3sk per avverkningstrakt,

och det bör därför vara lätt för vederbörande arbetsgivare

att beräkna hur många m3sk som varje huggare har presterat. Inte heller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196i

5

bör det finnas anledning befara, att arbetsgivaren skulle lämna medvetet

felaktiga uppgifter.

Sedan huggaren erhållit intyg från sin arbetsgivare (eller flera arbetsgivare)

insändes intygen till skogsvårdsstyrelsen eller annan myndighet, som

Konungen förordnar, varefter vederbörande arbetstagare erhåller individuell

restitution. Kungl. skogsstyrelsen synes vara mest lämpad att utgöra

kontrollmyndighet. Utbetalningarna bör kunna sammanställas och ske

länsvis på sätt som Kungl. Maj :t finner lämpligast.

Därest individuell restitution skulle innebära administrativa svårigheter

förordar motionärerna såsom ett andra alternativ en kollektiv restitution,

varvid de återburna medlen bör tillföras en särskild fond.

Fondmedlen bör reserveras för ändamål som är till gemensam nytta för

skogsarbetarkåren. Som exempel på användningsområden nämnes: Effektivisering

av det skogliga arbetarskyddet. Forskning angående motorsågarnas

eventuella upphov till yrkessjukdomar. Anslag för rehabilitering

och rekreation för yrkesskadade skogsarbetare. Anslag för vidgad

forskning i bioteknologi. Anslag till trivselbefrämjande åtgärder för skogsarbetarna

och deras familjer. Semesterstipendier till skogsarbetare.

Motionärerna motiverar de angivna användningsområdena och konstaterar

att de uppräknade önskemålen säkerligen kan kompletteras.

Den fond som de återbetalade medlen bör tillföras bör handhas av en

särskild styrelse och göras räntebärande. I denna styrelse bör skogsarbetarnas

fackliga organisation vara representerad.

Den svenska lastbilstrafiken på utlandet

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelser om tullfrihet för drivmedel för motorfordon är meddelade

i 8 § punkten 6 tulltaxeförordningen. Kungl. Maj :t har utfärdat anvisningar

härom i 28 a § tulltaxeringskungörelsen, som stadgar att tullfrihet för drivmedel,

medfört på och avsett för motorfordon som inkommer i trafik, må

åtnjutas för kvantitet, som rymmes i tank varmed fordonet av tillverkaren

normalt utrustas, dock högst 400 liter.

Enligt bestämmelserna i 3 § kungörelsen den 4 maj 1934 om skatt å

motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts utgår

sådan skatt för annat motorfordon än motorcykel eller personbil med sex

kronor för varje påbörjad dag. För släpvagn till »långtradare» utgår skatt

med 5 kronor per dag, varför dagavgiften för de tunga långdistanstransporterna

på väg utgör sammanlagt It kronor.

Beträffande de gällande bestämmelserna i fråga om vägtransporter på

den europeiska kontinenten i övrigt kan allmänt sägas att de är synnerligen

skiftande och i viss utsträckning även reglerade genom bilaterala

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1964

avtal avseende såväl rätten att över huvud taget utföra transporter i vederbörande

land som den därvid förekommande beskattningen.

Enligt uppgifter i det internationella vägtransportförbundet IRU:s handbok

för år 1963 gäller vissa begränsningar i rätten att tullfritt införa drivmedel

till bl. a. Västtyskland, dit högst 100 liter får införas, och till Frankrike,

där motsvarande kvantitet är 50 liter. Priset på beskattad dieselolja är

i Västtyskland 54 pfennig (= ca 80 öre) och i Frankrike 0j67 franc (= ca

70 öre). I Västtyskland utgår i likhet med Sverige en särskild dagavgift

på 3 DM per dag för bil eller släpvagn, alltså 6 DM för lastbil med släpvagn,

vilket motsvarar ca 8 kronor per dag. Vidare utgår en särskild

»transportskatt» för lasten med 0,75 pfennig per ton och kilometer. Sistnämnda

avgift utgår såväl på inländska som på utländska transporter.

De särskilda dagavgifter som förekommer i vissa länder torde vara avsedda

att motsvara de inom länderna utgående fordonsskatterna. Avgifterna

är i flera fall graderade med hänsyn till fordonets bruttovikt inklusive

last, antalet dagar färden omfattar eller den sträcka transporten avser. I

vilken omfattning dessa avgifter kan anses innehålla protektionistiska element

har icke kunnat utrönas.

Slutligen kan nämnas att de danska bestämmelserna i fråga om fordonsskatt

numera medger viss restitution av sådan skatt för den tid ett fordon

kan styrkas ha varit i utlandstrafik, medan motsvarande bestämmelse inte

gäller i de övriga nordiska länderna.

De i förevarande motioner framförda frågorna har icke tidigare varit föremål

för särskild behandling i riksdagen.

Motionerna

I de likalydande motionerna 1:341 och 11:376 anföres att svenska åkare

i utlandstrafik är i skatte- och tullhänseende i sämre konkurrensställning

på den utländska marknaden än utländska åkare på den svenska marknaden.

Detta sammanhänger bl. a. med att vägskatterna är betydande i andra

länder och restriktionerna på införsel av dieselolja avsevärda.

En svensk åkare får i Tyskland betala 6 DM (ca 9 kr.) per dag i vägskatt

och dessutom 0,26 DM (ca 35 öre) per liter i brännoljeskatt. Han får

införa 100 liter dieselolja tullfritt. En tysk åkare i Sverige får betala endast

6 kr. per dag, och får dessutom införa den oljemängd som originaltankarna

tillåter tullfritt. Även i förhållande till vissa andra nationer är

den svenska trafiken sämre lottad.

Det är rimligt att de svenska åkarna får skälig kompensation för den

sämre ställning de har i jämförelse med andra länders åkare. Man kan

t. ex. ifrågasätta om en svensk åkare i utlandstrafik bör betala full fordonsskatt,

trots att han inte belastar trafiken inom Sverige i samma utsträckning

som andra åkare. Även andra kompensationsmöjligheter bör

prövas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196U

7

Utskottet

I motionerna 1:205 och 11:248 yrkas riksdagsskrivelse med begäran om

utredning och förslag i syfte att åvägabringa restitution av skatt på bensin,

som användes för drift av motorsågar. Till stöd för yrkandet åberopas den

individuella restitution som utgår till brukare av bensindrivna jordbrukstraktorer

och skördetröskor samt den kollektiva återbäring av bensinskattemedel

som trädgårds- och fiskerinäringarna åtnjuter på grund av att bensinen

i dessa fall förbrukats för ändamål, vilka inte har anknytning till vägväsendet.

Motionärerna framför två alternativ för formen av sådan restitution,

i första hand individuell återbäring till förbrukarna och i andra hand

kollektiv restitution till en fond, avsedd att främja vissa i motionerna förordade

ändamål inom skogsbruket, såsom förbättrat arbetarskydd, vissa

forskningsområden samt åtgärder av trivselbefrämjande karaktär.

Spörsmålet om restitution av bensinskatt som erlagts inom skogsbruket

har — såsom motionärerna framhåller — behandlats tidigare av riksdagen,

senast vid 1959 års riksdag, som på hemställan av ett sammansatt bevillnings-

och jordbruksutskott avslog motionsyrkanden därom. Sedan dess

kan emellertid frågan anses ha fått större räckvidd genom den fortgående

mekaniseringen av skogsbruket, vilken medfört att antalet motorsågar på

kort tid mer än fördubblats. Det belopp som erlägges i bensinskatt för drift

av motorsågar kan uppskattas ligga mellan 8 och 10 miljoner kronor årligen.

Som jämförelse kan nämnas att kollektiv restitution för närvarande

utgår till trädgårdsnäringen med 350 000 kronor och till fisket med 910 000

kronor för av utövarna av dessa näringar erlagd bensinskatt. När 1959 års

riksdag avvisade tanken på bensinskatterestitution för motorsågar hade det

sammansatta utskottet bl. a. hänvisat till att frågan härom skulle komma

att behandlas av 1953 års trafikutredning. Denna utredning har numera fullgjort

sitt uppdrag, men har i de avgivna betänkandena inte redovisat några

överväganden eller förslag på bensinbeskattningens område. Av utredningen

framlagt förslag om beskattning av traktorer i vägtrafik har ännu icke föranlett

någon proposition. Vissa frågor inom vägtrafikbeskattningens område

kvarstår alltså olösta.

Även om skäl kan åberopas till stöd för de förevarande motionsyrkandena

om skatterestitution synes det utskottet som om denna fråga inte bör

tas upp till prövning allenast med utgångspunkt från förhållandena inom

de näringsgrenar som nu åtnjuter restitution. Den tekniska utvecklingen

har inneburit att förbrukningen av beskattad bensin för drift av motorer,

som inte har något samband med vägväsendet, ökat i en omfattning som

inte kunde förutses, när de första kollektiva restitutionerna av bensinskatt

beslutades. Denna utveckling gäller inte endast motorsågar, gräsklippningsmaskiner

och utombordsmotorer utan på sistone även sådana fortskaffningsmedel

som s. k. snövesslor och snöscooters in. in. Till följd härav kan stora

grupper av bensinförbrukare i dag göra lika välgrundade anspråk på resti
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961

tution av bensinskattemedel som skogsarbetarna. Den administrativa apparat

som skulle erfordras för att tillgodose sådana anspråk skulle sannolikt

i ett betydande antal fall medföra kostnader som inte skulle stå i rimlig

proportion till de belopp som därigenom kunde komma att utbetalas. De

restitutionsanspråk som kan resas på grund av bensinens användning i

förvärvsverksamhet måste dock enligt utskottets mening väga avsevärt

tyngre än de anspråk som huvudsakligen hänför sig till fritidssysselsättningar,

och självfallet måste de erlagda skattebeloppens storlek tillmätas

betydelse i sammanhanget.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att spörsmålet om restitution

av bensinskatt, som erlagts för drift av motorsågar, bör utredas. Skulle därvid

framkomma att nu utgående restitutioner för bensinförbrukning, som

icke har samband med vägväsendet, i stort sett bör bibehållas, synes det

vara skäligt att även bensinförbrukningen för motorsågar tillerkännes motsvarande

restitutionsrätt. Utskottet vill dock inte utan föregående utredning

ta ställning till frågan om formen för sådan restitution.

I motionerna 1:341 och 11:376 hemställs om utredning angående lättnader

i fordonsskatten eller annan kompensation så att skatte- och tullbestämmelserna

för svenska åkare i utlandstrafik inte blir sämre än vad som gäller

för åkare från andra länder i trafik på Sverige. Motionärerna åberopar

som grund för sitt yrkande att vissa utländska trafikskatter — bl. a. de västtyska

— innebär en betydligt hårdare belastning för svenska vägtransporter

utomlands än motsvarande svenska pålagor på utländska vägtransporter

i Sverige. Vidare ifrågasätts om svenska åkare skall erlägga full fordonsskatt

även för den tid fordonen går i utlandstrafik.

Såvitt utskottet kan finna är de av motionärerna åberopade uppgifterna

om diskriminering av svenska åkare i Västtyskland delvis missvisande, eftersom

den tyska avgiften för lastbil med släpvagn i motionerna jämförs

med den svenska avgiften för enbart lastbil. Gör man en jämförelse mellan

samma fordonsenheter framkommer att de svenska avgifterna är något

högre än de tyska. I fråga om de kvantiteter drivmedel, som får tullfritt införas

till respektive länder, lämnas en felaktig uppgift om de svenska bestämmelserna,

som inte medger obegränsad sådan införsel utan högst 400 liter.

Med hänsyn till att den tullfria införseln av drivmedel till Västtyskland

är begränsad till 100 liter, kan dock vitsordas att de tyska bestämmelserna

på detta område är ogynnsammare än de svenska.

Utskottet anser sig emellertid i förevarande sammanhang inte ha anledning

att gå igenom alla gällande europeiska skattebestämmelser på vägtrafikens

område eller analysera bakgrunden till desamma utan nöjer sig med

att konstatera att trafiken i dag inom Europa är belastad med skatter och

avgifter av synnerligen växlande konstruktion och tyngd. De av motionärerna

aktualiserade spörsmålen om största möjliga överensstämmelse länderna

emellan på dessa områden torde komma att framstå som allt ange
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196U

9

lägnare ju mer vägtransporterna ökar i omfattning. I en kommande europamarknad

kan dessa frågor därför väntas få hög prioritet. Varje land för

sig kan dock endast i mycket begränsad omfattning vidtaga några åtgärder,

som kan bidraga till en rationell lösning av dessa problem. Att i nuvarande

läge eftersträva en fullständig reciprocitet länderna emellan leder till administrativa

svårigheter — framför allt för tullmyndigheterna — utan att

man därigenom kan garantera konkurrens på lika villkor, eftersom skattebestämmelserna

ensamma inte torde vara utslagsgivande härför. Vägtransporterna

regleras som regel också av avtal om omfattningen, och därjämte

förekommmer särskilda bestämmelser rörande försäkring och om fordonens

beskaffenhet in. m. Av det anförda framgår att hithörande frågor är av

utomordentligt komplicerad natur. De väsentliga problemen på detta område

torde som regel endast kunna lösas genom internationella förhandlingar.

I sak finner utskottet anledning framhålla, att även om vissa utländska

trafikskatter kan anses vara diskriminerande för de svenska transportföretagen,

så kan dock för närvarande inte påvisas några för den svenska åkerinäringen

påtagligt ogynnsamma effekter därav. Utskottet vill självfallet

inte resa några invändningar mot att vissa av de aktualiserade spörsmålen

göres till föremål för isolerade lösningar, om dessa kan tillgodose de

svenska intressena utan att ge upphov till mellanfolkliga komplikationer

eller administrativt svårbemästrade problem. Frågan om restitution av fordonsskatt

vid utlandstrafik förtjänar därvidlag enligt utskottets mening särskild

uppmärksamhet med hänsyn till förhållandena i våra grannländer.

Gemensamt för de i detta betänkande behandlade motionerna är att de

samtliga berör frågor på vägtrafikbeskattningens område och att de alla

avser utredning. Som tidigare framhållits kvarstår även vissa andra frågor

på detta område olösta, bl. a. de som aktualiserats av 1953 års trafikutredning.

Enligt vad utskottet under hand erfarit förbereds frågan om en översyn

av vägtrafikbeskattningen inom finansdepartementet. Utskottet förväntar

att de i motionerna framförda utredningsyrkandena i detta sammanhang

kommer att bli tillgodosedda. Med hänsyn härtill finner utskottet inte

skäl tillstyrka bifall till yrkandena i motionerna 1:205 och 11:248 samt 1:341

och 11:376.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:205 av herr Wanhainen

m. fl. samt 11:248 av herrar Persson i Tandö och Nilsson i

Östersund om restitution av skatt å bensin för motorsågar,

ävensom

2) de likalydande motionerna 1:341 av herrar Åkesson

och Skårman samt 11:376 av herrar Nilsson i Lönsboda och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196b

Carlsson i Huskvarna om vissa lättnader för svensk lastbilstrafik

på utlandet,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 april 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, fröken Ranmark, herrar

Stefanson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Paul

Jansson och Ottosson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i

Göteborg, Kärrlander, Darlin, Forsberg, Nilsson i Tvärålund, Carlstein, Enskog

och Hammarsten.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640328

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.