Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.
1964-04-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1964:32, Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1964
1
Nr 32
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.
(1 :a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:205 av herr Wanhainen m. fl. samt 11:248
av herrar Persson i Tandö och Nilsson i Östersund, vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en
utredning syftande till restitution av skatt å bensin som förbrukas vid
användning av motorsågor i skogsbruket»; ävensom
2) de likalydande motionerna 1:341 av herrar Åkesson och Skårman samt
11:376 av herrar Nilsson i Lönsboda och Carlsson i Huskvarna, vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning
och förslag angående lättnader i fordonsskatten eller annan kompensation
för ägare till sådana svenska fordon som går i lasttrafik på utlandet, så att
skatte- och tullbestämmelserna för svenska åkare i utlandstrafik inte blir
sämre än vad som gäller åkare från andra länder i trafik på Sverige».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:205 och 11:376.
Restitution av skatt på bensin, som användes för drift av motorsågar
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 1 § förordningen den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt utgår
skatt för bensin och vissa alkoholer. Därjämte utgår enligt förordningen
den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt sådan skatt för de varuslag,
som avses i 1 § bensinskatteförordningen. Bensinskatt utgår för närvarande
med 38 öre och allmän energiskatt med 9 öre -— alltså sammanlagt
47 öre för liter av de sålunda beskattade motorbränslena.
Den totala förbrukningen av bensin för drift av motorsågar kan med
ledning av det av motionärerna i motionerna 1:205 och 11:248 åberopade betänkandet
Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk (SOU 1963:63) uppskattas
på följande sätt. En skogsarbetare avverkar genomsnittligt 8 m® sk
per skift och använder motorsåg därvid ca 3 timmar. Bensinförbrukningen
1 bibana till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 32
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196h
per timme beräknas till 1,5 liter. Förbrukningen av bensin per in3 sk skulle
i enlighet härmed utgöra 0,56 liter och bensinskatten på denna kvantitet 21
öre. Den årliga avverkningen har under senare år med små variationer
legat vid 50 milj. in3 sk, vilket vid en hundraprocentig användning av motorsåg
således skulle motsvara 10,5 milj. kronor i bensinskatt. Om man försiktigt
beräknar att endast 80 procent av avverkningen sker med motorsåg
kommer man fram till ett skattebelopp på drygt 8 milj. kronor.
Beträffande de näringsgrenar, som åtnjuter restitution av bensinskatt,
kan nämnas att under budgetåret 1962/63 återbetalades drygt 9 milj. kronor
till brukare av bensindrivna traktorer och 1,3 milj. kronor för bensin, som
använts till skördetröskor. Som gottgörelse åt trädgårdsnäringen och fiskerinäringen
för av utövarna av dessa näringar erlagd bensinskatt är för innevarande
budgetår anslag beslutade med 350 000 resp. 910 000 kronor.
Frågans tidigare behandling
Under 1957 års höstriksdag besvarade statsrådet och chefen för finansdepartementet
en interpellation angående restitution av skatt på bensin,
som förbrukas av motorsågar och andra maskiner i skogsbruket och avvisade
därvid tanken på en sådan skatterestitution. Ett av skogsstyrelsen
framlagt förslag om restitution av skatt på bensin, som i skogsbruket använts
för motorsågar m. m., fann Kungl. Maj:t genom beslut den 24 januari
1958 icke föranleda någon åtgärd.
Vid 1958 års A-riksdag väckta motioner avseende bl. a. förevarande fråga
behandlades av ett sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott, som i
sitt utlåtande nr 1 fann övervägande skäl tala för att inte utvidga det kollektiva
restitutionsförfarandet till ytterligare grupper av bensinförbrukare.
Enligt utskottets mening borde skogsnäringens restitutionsfråga liksom
övriga spörsmål av samma innebörd övervägas i ett sammanhang vid den
fortsatta utredning rörande restitution av bensinskatt, som anknöt till 1953
års trafikutredning. På denna grund avstyrkte utskottet bifall till motionerna.
Utskottet erinrade vidare om att skogsbruket erhåller viss återbäring
av bensinskatt i form av anslagsanvisning under nionde huvudtiteln till
skogsbilvägar i enskild ägo.
I en till utskottets utlåtande fogad reservation hemställdes bl. a. att riksdagen
måtte medgiva skogsnäringen gottgörelse för skatt å bensin, som
förbrukas vid användning av motorredskap inom näringen, från och med
den 1 juli 1957 samt att till näringen återburna bensinskattemedel skulle tillföras
en särskild fond, benämnd skogsbrukets bensinskattefond, att avräknas
mot automobilskattemedlen. Efter gemensam votering bifölls utskottets
hemställan med 175 röster mot 164.
Även vid 1959 års riksdag väcktes motioner i denna fråga, som behandlades
av ett sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott, som i sitt utlåtande
nr 1 anförde bl. a. följande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1964
3
Enligt utskottets mening bör restitution av bensinskatt endast medgivas,
då synnerligen starka skäl kan åberopas därför. Skogsnäringen erhåller redan
genom anslag å riksstaten till enskilda skogsbilvägar viss kompensation
för skatten å den bensin, som inom näringen förbrukas för andra ändamål
än såsom drivmedel för motorfordon, som trafikerar allmänna vägar, över
driftbudgeten tillgodoses vidare flera av de ändamål, som motionärerna avsett
att främja med till skogsnäringen restituerade bensinskattemedel. Med
hänsyn härtill är, såvitt utskottet kunnat finna, de skäl, som motionärerna
anfört till stöd för sina yrkanden, inte av sådan styrka, att de under rådande
förhållanden motiverar en ytterligare utvidgning av den restitutionsrätt,
som riksdagen tidigare lämnat jordbruket, fisket och trädgårdsnäringen.
Såsom framhölls vid frågans behandling föregående år bör skogsnäringens
restitutionsspörsmål bli föremål för en mer enhetlig bedömning i anslutning
till de överväganden, som sker inom 1953 års trafikutredning. Enligt vad
utskottet erfarit torde utredningen komma att framlägga förslag till ändrade
regler rörande beskattningen av motorfordonstrafiken under loppet av
nästa år och i samband därmed taga principiell ståndpunkt till omfattningen
av restitutionsrätten. Innan slutlig ställning tas till de i motionerna
aktualiserade spörsmålen, synes det därför lämpligt att avvakta resultatet
av utredningens arbete.
Riksdagen fann i enlighet med utskottets hemställan att motionerna inte
borde föranleda någon åtgärd.
Såsom framgår av de återgivna utskottsutlåtandena bär den förevarande
restitutionsfrågan förutsatts bli föremål för bedömning av 1953 års trafikutredning.
Utredningen har numera avslutat sitt uppdrag, som redovisas i
betänkandena Svensk Trafikpolitik I—III (SOU 1961:23 och 24 samt 1962:
35). Beträffande beskattningsfrågorna anföres i del I s. 25 följande:
De skattemässiga pålagorna på transportmedlen måste i princip drabba
dessa likformigt för att likhet i konkurrensvillkoren skall föreligga. Trafikutredningen
har funnit, att de utanför kostnadsansvaret pålagda skatterna
äro relativt sett obetydliga och att de skiljaktigheter, som föreligga mellan
olika trafikgrenar dels med avseende å dessa skatter, dels i fråga om finansieringsform
och avskrivningsregler, icke motivera att särskilda trafikpolitiska
åtgärder insättas för åvägabringande av likställighet i konkurrensvillkoren
på denna separata punkt, detta särskilt med tanke på att oklarhet
ännu råder om motorfordonstrafikens täckning och inbördes fördelning
av sitt kostnadsansvar.
I övrigt har utredningen icke behandlat andra beskattningsfrågor än de
som sammanhänger med traktorer i landsvägstrafik. Restitutionsfrågorna
är således inte berörda.
Motionerna
I de likalydande motionerna 1:205 och 11:248 hänvisas till att bensinskatten
beslutats för att anskaffa medel till utbyggnad och underhåll av allmänna
vägar samt till att vissa näringsgrenar, jordbruk, fiske och trädgårds
a
Bi haag till riksdagens protokoll 1964. 7 sand. Nr 32
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 är 1964
odling erhåller restitution av skatt på bensin, som förbrukats för ändamål,
vilka inte har anknytning till vägväsendet.
Inom skogsbruket användes numera allmänt bensindrivna motorsågar
för fällning, kapning och kvistning. Det synes motionärerna vara angeläget
att riksdagen — i konsekvens med besluten om restitution av bensinskatt
till jordbruket, fisket och trädgårdsodlingen — även beslutar om restitution
av skatt på den bensin, som användes till motorsågar inom skogsbruket.
Under det senaste årtiondet har stora förändringar skett beträffande arbetsmetoderna
inom skogsbruket. Praktiskt taget varje huggare använder
numera motorsåg i arbetet. År 1953 uppskattades antalet motorsågar
till 7 000, 1956 till minst 30 000 och 1963 till 110 000. Totala antalet motorsågar
i drift kommer dock sannolikt att minska något genom en ökad kontinuitet
i sysselsättningen och i takt med den pågående mekaniseringen och
rationaliseringen inom skogsbruket.
Vid en anställningstid av 250 dagar per år beräknas motorsågskostnaden
till kr. 6: 90 per dag. Det är således betydande kostnader, som varje skogsarbetare
får vidkännas per dag och år i utövandet av sitt yrke. Bränslekostnaden
utgör en betydande del av dessa kostnader, och denna utgiftspost
kommer att ytterligare stiga successivt, allteftersom motorsågen får en ökad
användningsgrad. I de förtjänstuppgifter, vilka på olika sätt redovisas för
de inom skogsbruket anställda, beaktas inte helt storleken av de kostnader
som i realiteten är utgifter för motorsåg, bensin och övriga arbetsverktyg.
Skogsarbetarna äger själva sina motorsågar och får således enskilt svara
för anskaffnings- och driftkostnaderna. Detta är ett ganska unikt förhållande
på svensk arbetsmarknad. Inom de flesta övriga yrken är det arbetsgivaren,
som tillhandahåller arbetsverktyg och redskap helt kostnadsfritt
för den anställde. Av den anledningen synes det motionärerna vara orimligt,
att skogsarbetarkåren som yrkesgrupp i detta avseende skall skattebelastas
hårdare än andra yrkesutövare.
Motionärerna förordar att restitutionen fastställes enligt en schabloniserad
beräkning av bensinåtgången per skogskubikmeter.
I fråga om formen för restitutionen framför motionärerna såsom ett
första alternativ individuell återbäring i likhet med vad som gäller för de
bensindrivna jordbrukstraktorerna. Restitutionsförfarandet kan uppläggas
så, att varje anställd inom skogsbruket som nyttjar motorsåg får vid anställningårets
slut begära intyg från arbetsgivaren över antalet avverkade
skogskubikmeter. En nedre gräns för erhållande av restitution torde vara
nödvändig, och man kan lämpligen sätta denna gräns vid 400 m3sk/år,
motsvarande ca 50 anställningsdagar.
Alla utstämplingar av virke sker med angivande av antal m3sk per avverkningstrakt,
och det bör därför vara lätt för vederbörande arbetsgivare
att beräkna hur många m3sk som varje huggare har presterat. Inte heller
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196i
5
bör det finnas anledning befara, att arbetsgivaren skulle lämna medvetet
felaktiga uppgifter.
Sedan huggaren erhållit intyg från sin arbetsgivare (eller flera arbetsgivare)
insändes intygen till skogsvårdsstyrelsen eller annan myndighet, som
Konungen förordnar, varefter vederbörande arbetstagare erhåller individuell
restitution. Kungl. skogsstyrelsen synes vara mest lämpad att utgöra
kontrollmyndighet. Utbetalningarna bör kunna sammanställas och ske
länsvis på sätt som Kungl. Maj :t finner lämpligast.
Därest individuell restitution skulle innebära administrativa svårigheter
förordar motionärerna såsom ett andra alternativ en kollektiv restitution,
varvid de återburna medlen bör tillföras en särskild fond.
Fondmedlen bör reserveras för ändamål som är till gemensam nytta för
skogsarbetarkåren. Som exempel på användningsområden nämnes: Effektivisering
av det skogliga arbetarskyddet. Forskning angående motorsågarnas
eventuella upphov till yrkessjukdomar. Anslag för rehabilitering
och rekreation för yrkesskadade skogsarbetare. Anslag för vidgad
forskning i bioteknologi. Anslag till trivselbefrämjande åtgärder för skogsarbetarna
och deras familjer. Semesterstipendier till skogsarbetare.
Motionärerna motiverar de angivna användningsområdena och konstaterar
att de uppräknade önskemålen säkerligen kan kompletteras.
Den fond som de återbetalade medlen bör tillföras bör handhas av en
särskild styrelse och göras räntebärande. I denna styrelse bör skogsarbetarnas
fackliga organisation vara representerad.
Den svenska lastbilstrafiken på utlandet
Gällande bestämmelser m. m.
Bestämmelser om tullfrihet för drivmedel för motorfordon är meddelade
i 8 § punkten 6 tulltaxeförordningen. Kungl. Maj :t har utfärdat anvisningar
härom i 28 a § tulltaxeringskungörelsen, som stadgar att tullfrihet för drivmedel,
medfört på och avsett för motorfordon som inkommer i trafik, må
åtnjutas för kvantitet, som rymmes i tank varmed fordonet av tillverkaren
normalt utrustas, dock högst 400 liter.
Enligt bestämmelserna i 3 § kungörelsen den 4 maj 1934 om skatt å
motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts utgår
sådan skatt för annat motorfordon än motorcykel eller personbil med sex
kronor för varje påbörjad dag. För släpvagn till »långtradare» utgår skatt
med 5 kronor per dag, varför dagavgiften för de tunga långdistanstransporterna
på väg utgör sammanlagt It kronor.
Beträffande de gällande bestämmelserna i fråga om vägtransporter på
den europeiska kontinenten i övrigt kan allmänt sägas att de är synnerligen
skiftande och i viss utsträckning även reglerade genom bilaterala
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1964
avtal avseende såväl rätten att över huvud taget utföra transporter i vederbörande
land som den därvid förekommande beskattningen.
Enligt uppgifter i det internationella vägtransportförbundet IRU:s handbok
för år 1963 gäller vissa begränsningar i rätten att tullfritt införa drivmedel
till bl. a. Västtyskland, dit högst 100 liter får införas, och till Frankrike,
där motsvarande kvantitet är 50 liter. Priset på beskattad dieselolja är
i Västtyskland 54 pfennig (= ca 80 öre) och i Frankrike 0j67 franc (= ca
70 öre). I Västtyskland utgår i likhet med Sverige en särskild dagavgift
på 3 DM per dag för bil eller släpvagn, alltså 6 DM för lastbil med släpvagn,
vilket motsvarar ca 8 kronor per dag. Vidare utgår en särskild
»transportskatt» för lasten med 0,75 pfennig per ton och kilometer. Sistnämnda
avgift utgår såväl på inländska som på utländska transporter.
De särskilda dagavgifter som förekommer i vissa länder torde vara avsedda
att motsvara de inom länderna utgående fordonsskatterna. Avgifterna
är i flera fall graderade med hänsyn till fordonets bruttovikt inklusive
last, antalet dagar färden omfattar eller den sträcka transporten avser. I
vilken omfattning dessa avgifter kan anses innehålla protektionistiska element
har icke kunnat utrönas.
Slutligen kan nämnas att de danska bestämmelserna i fråga om fordonsskatt
numera medger viss restitution av sådan skatt för den tid ett fordon
kan styrkas ha varit i utlandstrafik, medan motsvarande bestämmelse inte
gäller i de övriga nordiska länderna.
De i förevarande motioner framförda frågorna har icke tidigare varit föremål
för särskild behandling i riksdagen.
Motionerna
I de likalydande motionerna 1:341 och 11:376 anföres att svenska åkare
i utlandstrafik är i skatte- och tullhänseende i sämre konkurrensställning
på den utländska marknaden än utländska åkare på den svenska marknaden.
Detta sammanhänger bl. a. med att vägskatterna är betydande i andra
länder och restriktionerna på införsel av dieselolja avsevärda.
En svensk åkare får i Tyskland betala 6 DM (ca 9 kr.) per dag i vägskatt
och dessutom 0,26 DM (ca 35 öre) per liter i brännoljeskatt. Han får
införa 100 liter dieselolja tullfritt. En tysk åkare i Sverige får betala endast
6 kr. per dag, och får dessutom införa den oljemängd som originaltankarna
tillåter tullfritt. Även i förhållande till vissa andra nationer är
den svenska trafiken sämre lottad.
Det är rimligt att de svenska åkarna får skälig kompensation för den
sämre ställning de har i jämförelse med andra länders åkare. Man kan
t. ex. ifrågasätta om en svensk åkare i utlandstrafik bör betala full fordonsskatt,
trots att han inte belastar trafiken inom Sverige i samma utsträckning
som andra åkare. Även andra kompensationsmöjligheter bör
prövas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196U
7
Utskottet
I motionerna 1:205 och 11:248 yrkas riksdagsskrivelse med begäran om
utredning och förslag i syfte att åvägabringa restitution av skatt på bensin,
som användes för drift av motorsågar. Till stöd för yrkandet åberopas den
individuella restitution som utgår till brukare av bensindrivna jordbrukstraktorer
och skördetröskor samt den kollektiva återbäring av bensinskattemedel
som trädgårds- och fiskerinäringarna åtnjuter på grund av att bensinen
i dessa fall förbrukats för ändamål, vilka inte har anknytning till vägväsendet.
Motionärerna framför två alternativ för formen av sådan restitution,
i första hand individuell återbäring till förbrukarna och i andra hand
kollektiv restitution till en fond, avsedd att främja vissa i motionerna förordade
ändamål inom skogsbruket, såsom förbättrat arbetarskydd, vissa
forskningsområden samt åtgärder av trivselbefrämjande karaktär.
Spörsmålet om restitution av bensinskatt som erlagts inom skogsbruket
har — såsom motionärerna framhåller — behandlats tidigare av riksdagen,
senast vid 1959 års riksdag, som på hemställan av ett sammansatt bevillnings-
och jordbruksutskott avslog motionsyrkanden därom. Sedan dess
kan emellertid frågan anses ha fått större räckvidd genom den fortgående
mekaniseringen av skogsbruket, vilken medfört att antalet motorsågar på
kort tid mer än fördubblats. Det belopp som erlägges i bensinskatt för drift
av motorsågar kan uppskattas ligga mellan 8 och 10 miljoner kronor årligen.
Som jämförelse kan nämnas att kollektiv restitution för närvarande
utgår till trädgårdsnäringen med 350 000 kronor och till fisket med 910 000
kronor för av utövarna av dessa näringar erlagd bensinskatt. När 1959 års
riksdag avvisade tanken på bensinskatterestitution för motorsågar hade det
sammansatta utskottet bl. a. hänvisat till att frågan härom skulle komma
att behandlas av 1953 års trafikutredning. Denna utredning har numera fullgjort
sitt uppdrag, men har i de avgivna betänkandena inte redovisat några
överväganden eller förslag på bensinbeskattningens område. Av utredningen
framlagt förslag om beskattning av traktorer i vägtrafik har ännu icke föranlett
någon proposition. Vissa frågor inom vägtrafikbeskattningens område
kvarstår alltså olösta.
Även om skäl kan åberopas till stöd för de förevarande motionsyrkandena
om skatterestitution synes det utskottet som om denna fråga inte bör
tas upp till prövning allenast med utgångspunkt från förhållandena inom
de näringsgrenar som nu åtnjuter restitution. Den tekniska utvecklingen
har inneburit att förbrukningen av beskattad bensin för drift av motorer,
som inte har något samband med vägväsendet, ökat i en omfattning som
inte kunde förutses, när de första kollektiva restitutionerna av bensinskatt
beslutades. Denna utveckling gäller inte endast motorsågar, gräsklippningsmaskiner
och utombordsmotorer utan på sistone även sådana fortskaffningsmedel
som s. k. snövesslor och snöscooters in. in. Till följd härav kan stora
grupper av bensinförbrukare i dag göra lika välgrundade anspråk på resti
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1961
tution av bensinskattemedel som skogsarbetarna. Den administrativa apparat
som skulle erfordras för att tillgodose sådana anspråk skulle sannolikt
i ett betydande antal fall medföra kostnader som inte skulle stå i rimlig
proportion till de belopp som därigenom kunde komma att utbetalas. De
restitutionsanspråk som kan resas på grund av bensinens användning i
förvärvsverksamhet måste dock enligt utskottets mening väga avsevärt
tyngre än de anspråk som huvudsakligen hänför sig till fritidssysselsättningar,
och självfallet måste de erlagda skattebeloppens storlek tillmätas
betydelse i sammanhanget.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att spörsmålet om restitution
av bensinskatt, som erlagts för drift av motorsågar, bör utredas. Skulle därvid
framkomma att nu utgående restitutioner för bensinförbrukning, som
icke har samband med vägväsendet, i stort sett bör bibehållas, synes det
vara skäligt att även bensinförbrukningen för motorsågar tillerkännes motsvarande
restitutionsrätt. Utskottet vill dock inte utan föregående utredning
ta ställning till frågan om formen för sådan restitution.
I motionerna 1:341 och 11:376 hemställs om utredning angående lättnader
i fordonsskatten eller annan kompensation så att skatte- och tullbestämmelserna
för svenska åkare i utlandstrafik inte blir sämre än vad som gäller
för åkare från andra länder i trafik på Sverige. Motionärerna åberopar
som grund för sitt yrkande att vissa utländska trafikskatter — bl. a. de västtyska
— innebär en betydligt hårdare belastning för svenska vägtransporter
utomlands än motsvarande svenska pålagor på utländska vägtransporter
i Sverige. Vidare ifrågasätts om svenska åkare skall erlägga full fordonsskatt
även för den tid fordonen går i utlandstrafik.
Såvitt utskottet kan finna är de av motionärerna åberopade uppgifterna
om diskriminering av svenska åkare i Västtyskland delvis missvisande, eftersom
den tyska avgiften för lastbil med släpvagn i motionerna jämförs
med den svenska avgiften för enbart lastbil. Gör man en jämförelse mellan
samma fordonsenheter framkommer att de svenska avgifterna är något
högre än de tyska. I fråga om de kvantiteter drivmedel, som får tullfritt införas
till respektive länder, lämnas en felaktig uppgift om de svenska bestämmelserna,
som inte medger obegränsad sådan införsel utan högst 400 liter.
Med hänsyn till att den tullfria införseln av drivmedel till Västtyskland
är begränsad till 100 liter, kan dock vitsordas att de tyska bestämmelserna
på detta område är ogynnsammare än de svenska.
Utskottet anser sig emellertid i förevarande sammanhang inte ha anledning
att gå igenom alla gällande europeiska skattebestämmelser på vägtrafikens
område eller analysera bakgrunden till desamma utan nöjer sig med
att konstatera att trafiken i dag inom Europa är belastad med skatter och
avgifter av synnerligen växlande konstruktion och tyngd. De av motionärerna
aktualiserade spörsmålen om största möjliga överensstämmelse länderna
emellan på dessa områden torde komma att framstå som allt ange
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196U
9
lägnare ju mer vägtransporterna ökar i omfattning. I en kommande europamarknad
kan dessa frågor därför väntas få hög prioritet. Varje land för
sig kan dock endast i mycket begränsad omfattning vidtaga några åtgärder,
som kan bidraga till en rationell lösning av dessa problem. Att i nuvarande
läge eftersträva en fullständig reciprocitet länderna emellan leder till administrativa
svårigheter — framför allt för tullmyndigheterna — utan att
man därigenom kan garantera konkurrens på lika villkor, eftersom skattebestämmelserna
ensamma inte torde vara utslagsgivande härför. Vägtransporterna
regleras som regel också av avtal om omfattningen, och därjämte
förekommmer särskilda bestämmelser rörande försäkring och om fordonens
beskaffenhet in. m. Av det anförda framgår att hithörande frågor är av
utomordentligt komplicerad natur. De väsentliga problemen på detta område
torde som regel endast kunna lösas genom internationella förhandlingar.
I sak finner utskottet anledning framhålla, att även om vissa utländska
trafikskatter kan anses vara diskriminerande för de svenska transportföretagen,
så kan dock för närvarande inte påvisas några för den svenska åkerinäringen
påtagligt ogynnsamma effekter därav. Utskottet vill självfallet
inte resa några invändningar mot att vissa av de aktualiserade spörsmålen
göres till föremål för isolerade lösningar, om dessa kan tillgodose de
svenska intressena utan att ge upphov till mellanfolkliga komplikationer
eller administrativt svårbemästrade problem. Frågan om restitution av fordonsskatt
vid utlandstrafik förtjänar därvidlag enligt utskottets mening särskild
uppmärksamhet med hänsyn till förhållandena i våra grannländer.
Gemensamt för de i detta betänkande behandlade motionerna är att de
samtliga berör frågor på vägtrafikbeskattningens område och att de alla
avser utredning. Som tidigare framhållits kvarstår även vissa andra frågor
på detta område olösta, bl. a. de som aktualiserats av 1953 års trafikutredning.
Enligt vad utskottet under hand erfarit förbereds frågan om en översyn
av vägtrafikbeskattningen inom finansdepartementet. Utskottet förväntar
att de i motionerna framförda utredningsyrkandena i detta sammanhang
kommer att bli tillgodosedda. Med hänsyn härtill finner utskottet inte
skäl tillstyrka bifall till yrkandena i motionerna 1:205 och 11:248 samt 1:341
och 11:376.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:205 av herr Wanhainen
m. fl. samt 11:248 av herrar Persson i Tandö och Nilsson i
Östersund om restitution av skatt å bensin för motorsågar,
ävensom
2) de likalydande motionerna 1:341 av herrar Åkesson
och Skårman samt 11:376 av herrar Nilsson i Lönsboda och
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 196b
Carlsson i Huskvarna om vissa lättnader för svensk lastbilstrafik
på utlandet,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 april 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Stefanson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Paul
Jansson och Ottosson; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i
Göteborg, Kärrlander, Darlin, Forsberg, Nilsson i Tvärålund, Carlstein, Enskog
och Hammarsten.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640328
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.