Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b
1964-04-02 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1964:33, Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b
1
Nr 33
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder för
konjunkturutjämning, m. m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 549 av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 692 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag till riksdagen
om sådana ändringar i förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning,
att rätten till avsättningar till sådana fonder utsträckes
även till andra företagsformer än aktiebolag och ekonomisk förening»;
samt
2) de likalydande motionerna 1:574 av herr Virgin m.fl. och 11:684
av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag senast till
1965 års riksdag om rätt för rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering
åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond i huvudsaklig
överensstämmelse med i motionerna uppdragna riktlinjer.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 549 och II: 684 (II: 247).
Gällande bestämmelser
Genom 1955 års lagstiftning om investeringsfonder för konjunkturutjämning
har åsyftats att på beskattningsområdet skapa en anordning, som
bidrager till utjämning i produktion och sysselsättning. Bestämmelserna
innebär, att företagen skattefritt får fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål.
Man har velat uppmuntra företagen att uppskjuta investeringar
vid högkonjunkturer och att i stället förlägga dem till tider, då
en ökad investeringsverksamhet från sysselsättningssynpunkt befinnes
önskvärd. Redan före år 1955 fanns liknande bestämmelser. Den första lagstiftningen
om investeringsfonder tillkom år 1938 och karakteriserades
därvid som en försökslagstiftning. Lagstiftningen utbyggdes efter hand och
1 —Bihang till riksdagens protokoll 196b. 7 samt. Nr 33
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964
gavs år 1947 permanent karaktär. 1947 års förordning upphävdes genom
1955 års lagstiftning; dock äger förordningen fortfarande tillämpning i
fråga om sådana investeringsfonder, som bildats jämlikt samma och tidigare
förordningar.
I propositionen nr 159 till 1963 års riksdag framlades förslag till vissa
ändringar i lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder i syfte att
göra lagstiftningen till ett mera verksamt medel i konjunkturpolitiken. De
i propositionen framlagda förslagen godtogs med vissa jämkningar av riksdagen
på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 44.
Rätt att göra avsättning enligt 1955 års förordning tillkommer endast
svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank.
Avsättning får ske till investeringsfond för skogsbruk med högst tio
procent av den för beskattningsåret redovisade bruttointäkten av skogsbruk
och till investeringsfond för rörelse med högst fyrtio procent av
årsvinsten före skatt. Avdrag får dock åtnjutas endast under förutsättning
att ett belopp motsvarande, för aktiebolag, fyrtiosex procent och, för
ekonomisk förening samt sparbank, fyrtio procent av den gjorda avsättningen
inbetalats till ett särskilt räntelöst konto i riksbanken. Inbetalningen
skall ha verkställts senast den dag, då företaget har att avgiva allmän självdeklaration
för det beskattningsår, då avsättning till investeringsfond skett.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen
äger besluta, att investeringsfond under den tid och under de villkor
i övrigt, som läget å arbetsmarknaden påkallar, skall eller må tagas i
anspråk för sitt ändamål. Beslutet kan vara generellt, d. v. s. avse samtliga
företag eller företag av viss beskaffenhet eller också gälla visst eller vissa
företag. Om sådant beslut meddelats, äger företaget från riksbanken utfå
fyrtio procent eller, om aktiebolag uttager medel, som inbetalats efter den
30 juni 1960, eller ekonomisk förening uttager medel, som inbetalats efter
nämnda dag men före den 1 juli 1963, fyrtiosex procent av det belopp av
investeringsfonden, som skall eller må tagas i anspråk.
Emellertid äger Kungl. Maj:t efter ansökan från vederbörande företag besluta
att investeringsfond får tagas i anspråk för sitt ändamål under längre
tid än nyss sagts. Bestämmelser härom är införda i 9 § 3 mom. Förutsättningen
för sådant beslut är, att det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
och övriga förekommande omständigheter befinnes vara av synnerlig
vikt för det allmänna att viss investering igångsättes.
Under samma förutsättning kan Kungl. Maj :t även meddela preliminärt
beslut att investeringsfond, som framdeles avsättes, får tagas i anspråk för
sitt ändamål. Om sådant preliminärt beslut meddelats, skall arbetsmarknadsstyrelsen
meddela slutligt beslut i enlighet med det preliminära beslutet,
sedan uppgift inkommit från länsstyrelsen om att avdrag för avsättning
till investeringsfond medgivits vid inkomsttaxeringen.
Investeringsfond för skogsbruk får användas för skogsvårdande arbeten
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964 3
m. in. och investeringsfond för rörelse för underhåll och grundförbättring
av byggnad, för avskrivning å maskiner och inventarier samt för vissa kostnader
för arbeten i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet m. m.
Fråga skall i princip vara om investeringar som verkställts eller kostnader
som uppkommit under det beskattningsår, då fonden tages i anspråk.
Då avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen för avsättningen till investeringsfond,
följer därav att avdrag icke får åtnjutas för avskrivningar
m. m., som verkställts med anlitande av fonden.
Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen äger jämväl meddela tillstånd
för företag, som verkställt avsättning till investeringsfond för rörelse, att taga
fonden i anspråk för ändamål, som avses med investeringsfond för skogsbruk,
eller vice versa ävensom i övrigt för investering i annan förvärvskälla
än den, i vilken avsättning skett. Vidare kan Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
— om särskilda skäl föreligger -— medgiva att investeringsfond
för rörelse får tagas i anspråk för vissa speciella ändamål, såsom
för avskrivning av kostnader för vägarbete, anordnande av vatten- och
avloppsledningar, iordningställande i övrigt av tomtområden för bebyggelse
samt liknande arbeten ävensom för iordningställande av markområde
för sjöreglering och kraftverksbygge, d. v. s. för kostnader, vilka eljest i
regel icke är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen eller icke är avdragsgilla
i annan form än genom årliga värdeminskningsavdrag. Kungl. Maj :t eller
arbetsmarknadsstyrelsen äger vidare medgiva att investeringsfond för rörelse
får tagas i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto. Till sådant
konto överfört belopp skall återföras till beskattning senast vid taxeringen
för det tredje beskattningsåret efter det, under vilket överföringen verkställts.
Om särskilda förhållanden föranleder därtill äger dock Kungl. Maj :t
medgiva att återföringen sker vid en senare tidpunkt.
För att stimulera till avsättningar föreskrives att sedan fem år förflutit
från ingången av det år, varunder inbetalningen hos riksbanken verkställts,
företaget äger att efter uppsägning hos riksbanken uttaga högst trettio
procent av det ursprungligen inbetalade beloppet, dock minskat med vad
som eventuellt tidigare återbetalats. Även denna »fria sektor» av investeringsfonden
skall emellertid tagas i anspråk för investeringar bl. a. i byggnader
och maskiner. Om så icke sker, skall en mot uttaget svarande del av investeringsfonden
återföras till beskattning med tillägg av en tiondel av det
återförda beloppet. Kungl. Maj :t äger dock medgiva att sistnämnda tillägg
inte skall göras, om synnerliga skäl föreligger därtill.
I syfte att ytterligare stimulera till avsättningar föreskrives, att, om investeringsfond
i enlighet med meddelat beslut tagits i anspråk för sitt
ändamål, ett extra avdrag (investeringsavdrag) inedgives vid inkomsttaxeringen.
Investeringsavdraget utgör tio procent av ianspråktagna fondmedel.
Sådant avdrag åtnjutes inte, när företaget utan tillstånd utnyttjar
den fria sektorn och icke heller i de fall då investeringsfond tages i anspråk
1 *—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 sand. Nr 33
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964
enligt de ovannämnda bestämmelserna i 9 § 3 mom. Om investeringsfond
tagits i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto äger företaget jämväl
åtnjuta investeringsavdrag, vilket skall motsvara tio procent av det
belopp, varmed värdet av lagret ökat under beskattningsåret, dock högst
tio procent av det belopp, som överförts till lagerinvesteringskonto.
Om investeringsfond tages i anspråk utan tillstånd och fråga icke är om
ianspråktagande av den fria sektorn, återföres fonden till beskattning.
Samma gäller om investeringsfond enligt meddelat beslut skall tagas i anspråk
för sitt ändamål och så ej sker. Vid återföringen skall till beskattning
upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av vad som återförts av
investeringsfonden. Kungl. Maj :t äger dock medgiva att sistnämnda tillägg
inte skall göras, om synnerliga skäl föreligger därtill. Även i vissa andra i
författningen närmare angivna fall skall investeringsfond återföras till
beskattning. Har investeringsfond återförts till beskattning, återbetalas de
hos riksbanken insatta medlen.
Vid 1963 års riksdag antogs även ett i förenämnda proposition nr 159
framlagt förslag till förordning om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag
vid inkomsttaxeringen. Enligt nämnda förordning, som har
karaktär av en fullmaktslagstiftning, äger Kungl. Maj:t, om läget på
arbetsmarknaden det påkallar, besluta att rörelseidkare och jordbrukare,
som under viss tid anskaffar maskiner och inventarier med en varaktighetstid
av mer än tre år, vid taxeringen får åtnjuta avdrag för extra avskrivning
(initialavskrivning) å dessa tillgångar med 30 procent och ett särskilt
investeringsavdrag motsvarande 10 procent av anskaffningskostnaden. Extra
avdrag för avskrivning får dock endast åtnjutas, om inkomsten av förvärvskällan
beräknats enligt bokföringsmässiga grunder.
Frågornas behandling vid 1963 års riksdag
I de inbördes likalydande motionerna I: 368 och II: 439, I: 775 och II: 936
samt I: 776 och II: 937 vid 1963 års riksdag framfördes yrkanden om prövning
av och förslag rörande tillämpningen av investeringsfondlagstiftningen
även för fysiska personer, antingen genom en utvidgning av gällande bestämmelser
härom eller genom rätt till avsättning till investeringskonto
enligt regler liknande dem som nu gäller för skogskonto. I motionerna 1: 433
och II: 531 yrkades rätt för främst enskilda rörelseidkare och jordbrukare
att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 44, vari jämväl ovannämnda
proposition nr 159 med förslag till vissa ändringar i lagstiftningen om
konjunkturinvesteringsfonder behandlades, anförde bevillningsutskottet följande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964 5
Departementschefen har i propositionen ingående diskuterat frågan att
öppna möjligheter även för de fysiska personerna att göra avsättningar till
investeringsfonder för konjunkturutjämning. De skäl, som han därvid åberopat
mot en sådan anordning, finner utskottet övertygande. Med hänsyn
till den progressiva beskattningen för fysiska personer låter det sig inte göra
att inpassa dem i nu gällande förordning. Särskilda bestämmelser i angivet
syfte skulle för de fysiska personernas del leda till en lagstiftning av helt ny
karaktär, i synnerhet som den knappast torde kunna åstadkommas utan sterilisering
av hela det fonderade beloppet. Såsom departementschefen framhållit
måste en sådan lagstiftning förses med komplicerade regler bl. a. om
gottgörelse för överinsättning, om tidsbegränsning av fonderna och om efterbeskattning
vid återföring till beskattning. Liknande svårigheter skulle uppkomma
beträffande självfinansieringsfonder. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet sig inte kunna tillstyrka motionsyrkandena om inrättande av
vare sig investerings- eller självfinansieringsfonder för fysiska personer. I
sammanhanget bör, såsom ovan anförts, uppmärksammas att i regel endast
de större och i viss utsträckning de medelstora företagen kan hålla sig med
en sådan fortlöpande investeringsplanering att investeringarna kan igångsättas
med kort varsel, när tillstånd meddelats att ta investeringsfond i anspråk.
Dessa företag drives företrädesvis i aktiebolags- eller föreningsform.
Enligt utskottets mening bör fondlagstiftningen därför bibehållas enbart för
företag med proportionell beskattning. Härvid bör även beaktas de ökade
förmåner som de föreslagna generella reglerna kommer att innebära för
de progressivt beskattade rörelseidkarna och jordbrukarna.
Motionerna
I motionerna I: 549 och II: 692 om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder
för konjunkturutjämning anföres bl. a. följande. Avsättningen
till investeringsfond är för närvarande begränsad till aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Dessa har därigenom erhållit en förmånsställning i jämförelse
med företag med annan juridisk form. Näringspolitiken bör principiellt
utformas så, att alla företag oavsett juridisk form kan konkurrera
på lika villkor. Även för rörelseidkare, som är fysiska personer, föreligger
behov av att få göra avsättning till investeringsfond. Enligt motionärernas
mening bör förordningen om investeringsfonder därför ändras så att det
blir möjligt även för företag som drives i annan form än aktiebolag eller
ekonomisk förening att göra avsättning till investeringsfond på samma
villkor. Den nuvarande lagstiftningen innebär en diskriminering av små
och medelstora företag, vilka i regel drives som handelsbolag eller enskild
firma.
Motiveringen för utredningsyrkandet i motionerna I: 574 och II: 684 om
rätt till avdrag för avsättning till självfinansieringsfond återfinnes i motionen
II: 247. I sistnämnda motion anföres härom i huvudsak följande.
Särskilt företag, som drives av fysiska personer under enskild firma, har
genom beskattningsreglerna otillräckligt utrymme för självfinansiering. Så
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964
dana företag har inte samma möjligheter som aktiebolag och ekonomiska
föreningar till skattefri fondering. De saknar rätt att vid inkomsttaxeringen
åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond. De har inte heller rätt
till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse med bibehållande av medlen
i rörelsen. Ofta har dylika företag till följd av bristande tillgång på rörelsekapital
en blygsam lagerhållning och kan därför inte tillgodogöra sig möjligheterna
att genom nedskrivning av lagervärden skapa dolda reserver.
Utrustningen med maskiner och inventarier ger också otillräcklig utgångspunkt
för självfinansiering genom avskrivning. En lämplig utväg att underlätta
självfinansieringen och kapitalbildningen i den här berörda företagarkategorien
skulle enligt motionärernas mening vara att införa bestämmelser,
som medger avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till självfinansieringsfond,
vilken öppet redovisas i bokföringen. Sådant avdrag
skulle förslagsvis årligen kunna ske med upp till 10 procent av årsvinsten
och upp till 5 000 kr. per år, varjämte fondens totala storlek kunde maximeras
till exempelvis 50 000 kr. En tidsbegränsning av 10 år torde böra
föreskrivas för fondavsättnings återförande till beskattning, varvid reglerna
för ackumulerad inkomst torde böra tillämpas.
Utskottet
I motionerna 1: 549 och II: 692 liemställes om utredning och förslag till sådana
ändringar i förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning,
att även fysiska personer samt handels- och kommanditbolag medgives
rätt att göra avsättning till dylika fonder. Yrkandet i motionerna
I: 574 och II: 684 avser riksdagsskrivelse med begäran att Kungl. Maj :t senast
till 1965 års riksdag framlägger förslag om rätt för rörelseidkare och
jordbrukare att vid taxeringen erhålla avdrag för avsättning till självfinansieringsfond.
Som motivering för sistnämnda yrkande har motionärerna
bl. a. anfört, att företag, som drives av fysiska personer, inte har samma möjligheter
som aktiebolag och ekonomiska föreningar till skattefria fonderingar.
I anledning härav får utskottet anföra följande. Ett genomgående drag i
den svenska företagsbeskattningen är, att man på olika sätt, exempelvis
genom liberala avskrivnings- och värderingsregler, sökt främja företagens
konsolidering och möjligheter till självfinansiering. 1955 års lagstiftning
om investeringsfonder för konjunkturutjämning syftar i första hand inte
härtill utan till att genom vissa lättnader i beskattningen förmå företagen
att under högkonjunktur fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål,
varigenom en utjämning åstadkommes i produktion och sysselsättning.
Lagstiftningen är således främst avsedd som ett medel i konjunktur- och
arbetsmarknadspolitiken i syfte att uppnå större stabilitet i samhällsekonomin.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b 7
Möjligheterna att göra avsättning till investeringsfond för konjunkturutjämning
är begränsade till aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker.
I propositionen nr 159 till 1963 års riksdag, vari förslag framlades till
vissa ändringar i lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder, behandlades
ingående frågan om en utvidgning av avsättningsrätten till fysiska
personer. Departementschefen anförde därvid bl. a., att möjligheten att avsätta
till investeringsfond i regel hade föga värde för de mindre företagen
och att endast de större företagen kunde hålla sig med en investeringsplanering,
som kunde bli av betydelse från sysselsättningssynpunkt. I konjunkturpolitiskt
hänseende var därför relativt litet att vinna på att utsträcka avdragsrätten
till enskilda rörelseidkare samt handels- och kommanditbolag.
Med hänsyn härtill förordades, att investeringsfondslagstiftningen även i
fortsättningen skulle uteslutande avse skattesubjekt med proportionell beskattning.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen föreslogs i
propositionen därjämte i konjunktur- och lokaliseringspolitiskt syfte vissa
generella regler om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag avseende
skattskyldiga med både proportionell och progressiv beskattning. I
sitt av riksdagen godkända betänkande nr 44, vari bevillningsutskottet med
vissa mindre ändringar tillstyrkte Kungl. Maj :ts förslag, delade utskottet
departementschefens uppfattning, att investeringsfondslagstiftningen inte
borde utvidgas att omfatta även skattskyldiga med progressiv beskattning.
Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till den ståndpunkt, som föregående
års riksdag intog i frågan. Härutöver vill utskottet framhålla, att en lagstiftning
avseende såväl konjunkturutjämningsfonder som självfinansieringsfonder,
vilken skall omfatta även enskilda rörelseidkare och jordbrukare
samt handels- och kommanditbolag, svårligen kan utformas så, att den
blir enkel i den praktiska tillämpningen. Utan en fullständig omarbetning av
företags- och jordbruksbeskattningen måste bestämmelserna för att förhindra
missbruk under alla förhållanden bli mer restriktiva än i den nuvarande
investeringsfondslagstiftningen. Med hänsyn härtill synes fördelarna
för de skattskyldiga av sådana regler för närvarande kunna ifrågasättas. De
administrativa svårigheter, som en sådan lagstiftning skulle medföra inom
ramen för gällande progressiva skattesystem, skulle heller inte stå i rimlig
proportion till värdet från det allmännas synpunkt av dylika fondavsättningar.
Generella avskrivnings- och avdragsregler utan anknytning till fondavsättningar
måste under sådana förhållanden enligt utskottets mening vara
att föredraga.
Under hänvisning härtill samt till att den till allmänna skatteberedningen
hörande företagsskatteutredningen givetvis har att taga ställning även till de
av motionärerna anförda synpunkterna anser utskottet sig inte kunna tillstyrka
motionsyrkandena om inrättandet av vare sig konjunkturinvesteringsfonder
eller självfinansieringsfonder för skattskyldiga med progressiv beskattning.
Utskottet avstyrker således bifall till skrivelseyrkandena i motionerna
I: 549 och IT: 692 samt I: 574 och It: 684.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1: 549 av herr Torsten Andersson
m. fl. och II: 692 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.
om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder för
konjunktur utjämning, samt
2) de likalydande motionerna I: 574 av herr Virgin m. fl.
och II; 684 av herr Heckscher m. fl. om rätt till avdrag vid
beskattningen för avsättning till självfinansieringsfond,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 april 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,
Billman*, Enarsson* och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*,
Kärrlander, Engkvist*, Asp*, Christenson i Malmö*, Nilsson i Tvärålund,
Enskog och Björkman*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Enarsson, Sundin,
Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Nilsson i Tvärålund, Enskog och
Björkman, vilka under åberopande av innehållet i motionerna 1:549 och
II: 692 ansett, att utskottet under punkten 1) bort hemställa,
1) att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:549 av herr Torsten Andersson m. fl. och 11:692 av
herr Nilsson i Tvärålund m. fl. måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om prövning och förslag till riksdagen
rörande sådana ändringar i förordningen om investeringsfonder
för konjunktur utjämning, att rätten till avsättningar
till sådana fonder utsträckes till andra företagsformer än
aktiebolag och ekonomiska föreningar.
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b
II) av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Sundin, Magnusson i Borås,
Nilsson i Tvärålund och Björkman, vilka ansett att utskottet under punkten
2) bort hemställa,
2) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 574 av herr Virgin m. fl. och II: 684 av herr Heckscher
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte framlägga förslag senast till 1965 års riksdag om
rätt för rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering
åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond
i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna uppdragna
riktlinjer.
III) av herrar Lundström, Billman, Christenson i Malmö och Enskog beträffande
punkten 2) i utskottets hemställan.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.