Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b

1964-04-02 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:33, Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b

1

Nr 33

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder för

konjunkturutjämning, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 549 av herr Torsten Andersson m. fl. och

II: 692 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag till riksdagen

om sådana ändringar i förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning,

att rätten till avsättningar till sådana fonder utsträckes

även till andra företagsformer än aktiebolag och ekonomisk förening»;

samt

2) de likalydande motionerna 1:574 av herr Virgin m.fl. och 11:684

av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag senast till

1965 års riksdag om rätt för rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering

åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond i huvudsaklig

överensstämmelse med i motionerna uppdragna riktlinjer.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 549 och II: 684 (II: 247).

Gällande bestämmelser

Genom 1955 års lagstiftning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

har åsyftats att på beskattningsområdet skapa en anordning, som

bidrager till utjämning i produktion och sysselsättning. Bestämmelserna

innebär, att företagen skattefritt får fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål.

Man har velat uppmuntra företagen att uppskjuta investeringar

vid högkonjunkturer och att i stället förlägga dem till tider, då

en ökad investeringsverksamhet från sysselsättningssynpunkt befinnes

önskvärd. Redan före år 1955 fanns liknande bestämmelser. Den första lagstiftningen

om investeringsfonder tillkom år 1938 och karakteriserades

därvid som en försökslagstiftning. Lagstiftningen utbyggdes efter hand och

1 —Bihang till riksdagens protokoll 196b. 7 samt. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964

gavs år 1947 permanent karaktär. 1947 års förordning upphävdes genom

1955 års lagstiftning; dock äger förordningen fortfarande tillämpning i

fråga om sådana investeringsfonder, som bildats jämlikt samma och tidigare

förordningar.

I propositionen nr 159 till 1963 års riksdag framlades förslag till vissa

ändringar i lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder i syfte att

göra lagstiftningen till ett mera verksamt medel i konjunkturpolitiken. De

i propositionen framlagda förslagen godtogs med vissa jämkningar av riksdagen

på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 44.

Rätt att göra avsättning enligt 1955 års förordning tillkommer endast

svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank.

Avsättning får ske till investeringsfond för skogsbruk med högst tio

procent av den för beskattningsåret redovisade bruttointäkten av skogsbruk

och till investeringsfond för rörelse med högst fyrtio procent av

årsvinsten före skatt. Avdrag får dock åtnjutas endast under förutsättning

att ett belopp motsvarande, för aktiebolag, fyrtiosex procent och, för

ekonomisk förening samt sparbank, fyrtio procent av den gjorda avsättningen

inbetalats till ett särskilt räntelöst konto i riksbanken. Inbetalningen

skall ha verkställts senast den dag, då företaget har att avgiva allmän självdeklaration

för det beskattningsår, då avsättning till investeringsfond skett.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen

äger besluta, att investeringsfond under den tid och under de villkor

i övrigt, som läget å arbetsmarknaden påkallar, skall eller må tagas i

anspråk för sitt ändamål. Beslutet kan vara generellt, d. v. s. avse samtliga

företag eller företag av viss beskaffenhet eller också gälla visst eller vissa

företag. Om sådant beslut meddelats, äger företaget från riksbanken utfå

fyrtio procent eller, om aktiebolag uttager medel, som inbetalats efter den

30 juni 1960, eller ekonomisk förening uttager medel, som inbetalats efter

nämnda dag men före den 1 juli 1963, fyrtiosex procent av det belopp av

investeringsfonden, som skall eller må tagas i anspråk.

Emellertid äger Kungl. Maj:t efter ansökan från vederbörande företag besluta

att investeringsfond får tagas i anspråk för sitt ändamål under längre

tid än nyss sagts. Bestämmelser härom är införda i 9 § 3 mom. Förutsättningen

för sådant beslut är, att det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden

och övriga förekommande omständigheter befinnes vara av synnerlig

vikt för det allmänna att viss investering igångsättes.

Under samma förutsättning kan Kungl. Maj :t även meddela preliminärt

beslut att investeringsfond, som framdeles avsättes, får tagas i anspråk för

sitt ändamål. Om sådant preliminärt beslut meddelats, skall arbetsmarknadsstyrelsen

meddela slutligt beslut i enlighet med det preliminära beslutet,

sedan uppgift inkommit från länsstyrelsen om att avdrag för avsättning

till investeringsfond medgivits vid inkomsttaxeringen.

Investeringsfond för skogsbruk får användas för skogsvårdande arbeten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964 3

m. in. och investeringsfond för rörelse för underhåll och grundförbättring

av byggnad, för avskrivning å maskiner och inventarier samt för vissa kostnader

för arbeten i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet m. m.

Fråga skall i princip vara om investeringar som verkställts eller kostnader

som uppkommit under det beskattningsår, då fonden tages i anspråk.

Då avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen för avsättningen till investeringsfond,

följer därav att avdrag icke får åtnjutas för avskrivningar

m. m., som verkställts med anlitande av fonden.

Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen äger jämväl meddela tillstånd

för företag, som verkställt avsättning till investeringsfond för rörelse, att taga

fonden i anspråk för ändamål, som avses med investeringsfond för skogsbruk,

eller vice versa ävensom i övrigt för investering i annan förvärvskälla

än den, i vilken avsättning skett. Vidare kan Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen

— om särskilda skäl föreligger -— medgiva att investeringsfond

för rörelse får tagas i anspråk för vissa speciella ändamål, såsom

för avskrivning av kostnader för vägarbete, anordnande av vatten- och

avloppsledningar, iordningställande i övrigt av tomtområden för bebyggelse

samt liknande arbeten ävensom för iordningställande av markområde

för sjöreglering och kraftverksbygge, d. v. s. för kostnader, vilka eljest i

regel icke är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen eller icke är avdragsgilla

i annan form än genom årliga värdeminskningsavdrag. Kungl. Maj :t eller

arbetsmarknadsstyrelsen äger vidare medgiva att investeringsfond för rörelse

får tagas i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto. Till sådant

konto överfört belopp skall återföras till beskattning senast vid taxeringen

för det tredje beskattningsåret efter det, under vilket överföringen verkställts.

Om särskilda förhållanden föranleder därtill äger dock Kungl. Maj :t

medgiva att återföringen sker vid en senare tidpunkt.

För att stimulera till avsättningar föreskrives att sedan fem år förflutit

från ingången av det år, varunder inbetalningen hos riksbanken verkställts,

företaget äger att efter uppsägning hos riksbanken uttaga högst trettio

procent av det ursprungligen inbetalade beloppet, dock minskat med vad

som eventuellt tidigare återbetalats. Även denna »fria sektor» av investeringsfonden

skall emellertid tagas i anspråk för investeringar bl. a. i byggnader

och maskiner. Om så icke sker, skall en mot uttaget svarande del av investeringsfonden

återföras till beskattning med tillägg av en tiondel av det

återförda beloppet. Kungl. Maj :t äger dock medgiva att sistnämnda tillägg

inte skall göras, om synnerliga skäl föreligger därtill.

I syfte att ytterligare stimulera till avsättningar föreskrives, att, om investeringsfond

i enlighet med meddelat beslut tagits i anspråk för sitt

ändamål, ett extra avdrag (investeringsavdrag) inedgives vid inkomsttaxeringen.

Investeringsavdraget utgör tio procent av ianspråktagna fondmedel.

Sådant avdrag åtnjutes inte, när företaget utan tillstånd utnyttjar

den fria sektorn och icke heller i de fall då investeringsfond tages i anspråk

1 *—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 sand. Nr 33

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964

enligt de ovannämnda bestämmelserna i 9 § 3 mom. Om investeringsfond

tagits i anspråk för överföring till lagerinvesteringskonto äger företaget jämväl

åtnjuta investeringsavdrag, vilket skall motsvara tio procent av det

belopp, varmed värdet av lagret ökat under beskattningsåret, dock högst

tio procent av det belopp, som överförts till lagerinvesteringskonto.

Om investeringsfond tages i anspråk utan tillstånd och fråga icke är om

ianspråktagande av den fria sektorn, återföres fonden till beskattning.

Samma gäller om investeringsfond enligt meddelat beslut skall tagas i anspråk

för sitt ändamål och så ej sker. Vid återföringen skall till beskattning

upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av vad som återförts av

investeringsfonden. Kungl. Maj :t äger dock medgiva att sistnämnda tillägg

inte skall göras, om synnerliga skäl föreligger därtill. Även i vissa andra i

författningen närmare angivna fall skall investeringsfond återföras till

beskattning. Har investeringsfond återförts till beskattning, återbetalas de

hos riksbanken insatta medlen.

Vid 1963 års riksdag antogs även ett i förenämnda proposition nr 159

framlagt förslag till förordning om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag

vid inkomsttaxeringen. Enligt nämnda förordning, som har

karaktär av en fullmaktslagstiftning, äger Kungl. Maj:t, om läget på

arbetsmarknaden det påkallar, besluta att rörelseidkare och jordbrukare,

som under viss tid anskaffar maskiner och inventarier med en varaktighetstid

av mer än tre år, vid taxeringen får åtnjuta avdrag för extra avskrivning

(initialavskrivning) å dessa tillgångar med 30 procent och ett särskilt

investeringsavdrag motsvarande 10 procent av anskaffningskostnaden. Extra

avdrag för avskrivning får dock endast åtnjutas, om inkomsten av förvärvskällan

beräknats enligt bokföringsmässiga grunder.

Frågornas behandling vid 1963 års riksdag

I de inbördes likalydande motionerna I: 368 och II: 439, I: 775 och II: 936

samt I: 776 och II: 937 vid 1963 års riksdag framfördes yrkanden om prövning

av och förslag rörande tillämpningen av investeringsfondlagstiftningen

även för fysiska personer, antingen genom en utvidgning av gällande bestämmelser

härom eller genom rätt till avsättning till investeringskonto

enligt regler liknande dem som nu gäller för skogskonto. I motionerna 1: 433

och II: 531 yrkades rätt för främst enskilda rörelseidkare och jordbrukare

att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 44, vari jämväl ovannämnda

proposition nr 159 med förslag till vissa ändringar i lagstiftningen om

konjunkturinvesteringsfonder behandlades, anförde bevillningsutskottet följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964 5

Departementschefen har i propositionen ingående diskuterat frågan att

öppna möjligheter även för de fysiska personerna att göra avsättningar till

investeringsfonder för konjunkturutjämning. De skäl, som han därvid åberopat

mot en sådan anordning, finner utskottet övertygande. Med hänsyn

till den progressiva beskattningen för fysiska personer låter det sig inte göra

att inpassa dem i nu gällande förordning. Särskilda bestämmelser i angivet

syfte skulle för de fysiska personernas del leda till en lagstiftning av helt ny

karaktär, i synnerhet som den knappast torde kunna åstadkommas utan sterilisering

av hela det fonderade beloppet. Såsom departementschefen framhållit

måste en sådan lagstiftning förses med komplicerade regler bl. a. om

gottgörelse för överinsättning, om tidsbegränsning av fonderna och om efterbeskattning

vid återföring till beskattning. Liknande svårigheter skulle uppkomma

beträffande självfinansieringsfonder. Med hänsyn till det anförda

anser utskottet sig inte kunna tillstyrka motionsyrkandena om inrättande av

vare sig investerings- eller självfinansieringsfonder för fysiska personer. I

sammanhanget bör, såsom ovan anförts, uppmärksammas att i regel endast

de större och i viss utsträckning de medelstora företagen kan hålla sig med

en sådan fortlöpande investeringsplanering att investeringarna kan igångsättas

med kort varsel, när tillstånd meddelats att ta investeringsfond i anspråk.

Dessa företag drives företrädesvis i aktiebolags- eller föreningsform.

Enligt utskottets mening bör fondlagstiftningen därför bibehållas enbart för

företag med proportionell beskattning. Härvid bör även beaktas de ökade

förmåner som de föreslagna generella reglerna kommer att innebära för

de progressivt beskattade rörelseidkarna och jordbrukarna.

Motionerna

I motionerna I: 549 och II: 692 om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder

för konjunkturutjämning anföres bl. a. följande. Avsättningen

till investeringsfond är för närvarande begränsad till aktiebolag och ekonomiska

föreningar. Dessa har därigenom erhållit en förmånsställning i jämförelse

med företag med annan juridisk form. Näringspolitiken bör principiellt

utformas så, att alla företag oavsett juridisk form kan konkurrera

på lika villkor. Även för rörelseidkare, som är fysiska personer, föreligger

behov av att få göra avsättning till investeringsfond. Enligt motionärernas

mening bör förordningen om investeringsfonder därför ändras så att det

blir möjligt även för företag som drives i annan form än aktiebolag eller

ekonomisk förening att göra avsättning till investeringsfond på samma

villkor. Den nuvarande lagstiftningen innebär en diskriminering av små

och medelstora företag, vilka i regel drives som handelsbolag eller enskild

firma.

Motiveringen för utredningsyrkandet i motionerna I: 574 och II: 684 om

rätt till avdrag för avsättning till självfinansieringsfond återfinnes i motionen

II: 247. I sistnämnda motion anföres härom i huvudsak följande.

Särskilt företag, som drives av fysiska personer under enskild firma, har

genom beskattningsreglerna otillräckligt utrymme för självfinansiering. Så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1964

dana företag har inte samma möjligheter som aktiebolag och ekonomiska

föreningar till skattefri fondering. De saknar rätt att vid inkomsttaxeringen

åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond. De har inte heller rätt

till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse med bibehållande av medlen

i rörelsen. Ofta har dylika företag till följd av bristande tillgång på rörelsekapital

en blygsam lagerhållning och kan därför inte tillgodogöra sig möjligheterna

att genom nedskrivning av lagervärden skapa dolda reserver.

Utrustningen med maskiner och inventarier ger också otillräcklig utgångspunkt

för självfinansiering genom avskrivning. En lämplig utväg att underlätta

självfinansieringen och kapitalbildningen i den här berörda företagarkategorien

skulle enligt motionärernas mening vara att införa bestämmelser,

som medger avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till självfinansieringsfond,

vilken öppet redovisas i bokföringen. Sådant avdrag

skulle förslagsvis årligen kunna ske med upp till 10 procent av årsvinsten

och upp till 5 000 kr. per år, varjämte fondens totala storlek kunde maximeras

till exempelvis 50 000 kr. En tidsbegränsning av 10 år torde böra

föreskrivas för fondavsättnings återförande till beskattning, varvid reglerna

för ackumulerad inkomst torde böra tillämpas.

Utskottet

I motionerna 1: 549 och II: 692 liemställes om utredning och förslag till sådana

ändringar i förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning,

att även fysiska personer samt handels- och kommanditbolag medgives

rätt att göra avsättning till dylika fonder. Yrkandet i motionerna

I: 574 och II: 684 avser riksdagsskrivelse med begäran att Kungl. Maj :t senast

till 1965 års riksdag framlägger förslag om rätt för rörelseidkare och

jordbrukare att vid taxeringen erhålla avdrag för avsättning till självfinansieringsfond.

Som motivering för sistnämnda yrkande har motionärerna

bl. a. anfört, att företag, som drives av fysiska personer, inte har samma möjligheter

som aktiebolag och ekonomiska föreningar till skattefria fonderingar.

I anledning härav får utskottet anföra följande. Ett genomgående drag i

den svenska företagsbeskattningen är, att man på olika sätt, exempelvis

genom liberala avskrivnings- och värderingsregler, sökt främja företagens

konsolidering och möjligheter till självfinansiering. 1955 års lagstiftning

om investeringsfonder för konjunkturutjämning syftar i första hand inte

härtill utan till att genom vissa lättnader i beskattningen förmå företagen

att under högkonjunktur fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål,

varigenom en utjämning åstadkommes i produktion och sysselsättning.

Lagstiftningen är således främst avsedd som ett medel i konjunktur- och

arbetsmarknadspolitiken i syfte att uppnå större stabilitet i samhällsekonomin.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b 7

Möjligheterna att göra avsättning till investeringsfond för konjunkturutjämning

är begränsade till aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker.

I propositionen nr 159 till 1963 års riksdag, vari förslag framlades till

vissa ändringar i lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder, behandlades

ingående frågan om en utvidgning av avsättningsrätten till fysiska

personer. Departementschefen anförde därvid bl. a., att möjligheten att avsätta

till investeringsfond i regel hade föga värde för de mindre företagen

och att endast de större företagen kunde hålla sig med en investeringsplanering,

som kunde bli av betydelse från sysselsättningssynpunkt. I konjunkturpolitiskt

hänseende var därför relativt litet att vinna på att utsträcka avdragsrätten

till enskilda rörelseidkare samt handels- och kommanditbolag.

Med hänsyn härtill förordades, att investeringsfondslagstiftningen även i

fortsättningen skulle uteslutande avse skattesubjekt med proportionell beskattning.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen föreslogs i

propositionen därjämte i konjunktur- och lokaliseringspolitiskt syfte vissa

generella regler om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag avseende

skattskyldiga med både proportionell och progressiv beskattning. I

sitt av riksdagen godkända betänkande nr 44, vari bevillningsutskottet med

vissa mindre ändringar tillstyrkte Kungl. Maj :ts förslag, delade utskottet

departementschefens uppfattning, att investeringsfondslagstiftningen inte

borde utvidgas att omfatta även skattskyldiga med progressiv beskattning.

Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till den ståndpunkt, som föregående

års riksdag intog i frågan. Härutöver vill utskottet framhålla, att en lagstiftning

avseende såväl konjunkturutjämningsfonder som självfinansieringsfonder,

vilken skall omfatta även enskilda rörelseidkare och jordbrukare

samt handels- och kommanditbolag, svårligen kan utformas så, att den

blir enkel i den praktiska tillämpningen. Utan en fullständig omarbetning av

företags- och jordbruksbeskattningen måste bestämmelserna för att förhindra

missbruk under alla förhållanden bli mer restriktiva än i den nuvarande

investeringsfondslagstiftningen. Med hänsyn härtill synes fördelarna

för de skattskyldiga av sådana regler för närvarande kunna ifrågasättas. De

administrativa svårigheter, som en sådan lagstiftning skulle medföra inom

ramen för gällande progressiva skattesystem, skulle heller inte stå i rimlig

proportion till värdet från det allmännas synpunkt av dylika fondavsättningar.

Generella avskrivnings- och avdragsregler utan anknytning till fondavsättningar

måste under sådana förhållanden enligt utskottets mening vara

att föredraga.

Under hänvisning härtill samt till att den till allmänna skatteberedningen

hörande företagsskatteutredningen givetvis har att taga ställning även till de

av motionärerna anförda synpunkterna anser utskottet sig inte kunna tillstyrka

motionsyrkandena om inrättandet av vare sig konjunkturinvesteringsfonder

eller självfinansieringsfonder för skattskyldiga med progressiv beskattning.

Utskottet avstyrker således bifall till skrivelseyrkandena i motionerna

I: 549 och IT: 692 samt I: 574 och It: 684.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 549 av herr Torsten Andersson

m. fl. och II: 692 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder för

konjunktur utjämning, samt

2) de likalydande motionerna I: 574 av herr Virgin m. fl.

och II; 684 av herr Heckscher m. fl. om rätt till avdrag vid

beskattningen för avsättning till självfinansieringsfond,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,

Billman*, Enarsson* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*,

Kärrlander, Engkvist*, Asp*, Christenson i Malmö*, Nilsson i Tvärålund,

Enskog och Björkman*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Enarsson, Sundin,

Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Nilsson i Tvärålund, Enskog och

Björkman, vilka under åberopande av innehållet i motionerna 1:549 och

II: 692 ansett, att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:549 av herr Torsten Andersson m. fl. och 11:692 av

herr Nilsson i Tvärålund m. fl. måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om prövning och förslag till riksdagen

rörande sådana ändringar i förordningen om investeringsfonder

för konjunktur utjämning, att rätten till avsättningar

till sådana fonder utsträckes till andra företagsformer än

aktiebolag och ekonomiska föreningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 196b

II) av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Sundin, Magnusson i Borås,

Nilsson i Tvärålund och Björkman, vilka ansett att utskottet under punkten

2) bort hemställa,

2) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 574 av herr Virgin m. fl. och II: 684 av herr Heckscher

m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte framlägga förslag senast till 1965 års riksdag om

rätt för rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering

åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond

i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna uppdragna

riktlinjer.

III) av herrar Lundström, Billman, Christenson i Malmö och Enskog beträffande

punkten 2) i utskottets hemställan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.