Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag för kommunal skatt vid statlig inkomstbeskattning.

1964-04-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:34, Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag för kommunal skatt vid statlig inkomstbeskattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1964

1

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående rätten till avdrag för kommunal skatt vid statlig

inkomstbeskattning.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1: 568 av herr Sundin och II: 673 av herr Boo m.fl. har hemställts,

att riksdagen måtte besluta medgiva förlängd avdragsrätt för kommunalskatt

vid statlig inkomsttaxering i enlighet med vad i motionerna anförts samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig ändring av gällande

författning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

härnäsa till motionen II: 673.

Vid taxeringen för statlig inkomstskatt äger skattskyldig från sammanlagda

beloppet av sina inkomster från olika förvärvskällor såsom allmänt

avdrag tillgodonjuta avdrag för bl. a. kommunal- samt landstings- och

tingshusmedel, som påförts honom på debetsedel å slutlig skatt enligt taxering

under kalenderåret näst före taxeringsåret eller på debetsedel för tillkommande

skatt, under förutsättning att han erhållit debetsedeln under

förstnämnda år. Skattskyldig äger vidare åtnjuta avdrag för sådan i slutlig

eller tillkommande skatt ingående tilläggspensionsavgift som påförts honom

under beskattningsåret.

De avdragsgilla beloppen återfinns i debetsedlarnas specifikationer av

debiterade skatter. För avdragsrätten är utan betydelse om skatten erlagts

eller ej.

Enligt förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

äger skattskyldig vid taxering till såväl statlig som kommunal inkomstskatt

åtnjuta avdrag för förlust, hänförlig till tidigare beskattningsår. Detta får

ske när som helst vid taxering under sex på förluståret följande år. Som

förlust räknas härvid inte bara underskott å inkomstkälla utan också allmänna

avdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas, d. v. s. kommunalskatteavdrag,

folk- och tilläggspensionsavgifter, försäkringsavdrag m. m.

För att förlustavdrag skall kunna medgivas kräves att den skattskyldige

under förluståret varit skyldig att deklarera och att han också fullgjort deklarationsplikten.

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1964

Rälten till förlustavdrag bortfaller om förlusten inte uppgår till 1 000 kronor.

I förevarande motioner framhålles att ensamstående som av

olika anledningar avbryter sitt förvärvsarbete (t. ex. på grund av värnpliktstjänstgöring,

sjukdom eller studier) ofta kommer i den situationen att de

ett visst ar inte kan utnyttja kommunalskatteavdraget. De har enligt nu

gällande regler ingen möjlighet att vid taxering påföljande år tillgodogöra

sig det tidigare outnyttjade avdraget. Detta medför att de för sistnämnda år

kommer att påföras en betydande kvarskatt, eftersom skattetabellerna är

beräknade med utgångspunkt från att föregående års kommunalskatt kunnat

utnyttjas.

Ett undvikande av dessa olägenheter skulle enligt motionärernas uppfattning

kunna åstadkommas om kommunalskatteavdrag, som helt eller delvis

inte kunnat utnyttjas vid den taxering, då avdraget får verkställas, finge

tillgodogöras även vid den därpå närmast följande taxeringen.

Utskottet

Enligt gällande beskattningsregler medges skattskyldig vid den statliga

inkomsttaxeringen avdrag för bl. a. kommunalutskylder, som påförts honom

antingen på debetsedel å slutlig skatt enligt taxering under kalenderåret

näst före taxeringsåret eller på debetsedel å tillkommande skatt. För

rätt till avdrag för tillkommande skatt förutsättes dock att den skattskyldige

erhållit debetsedel å sådan skatt under kalenderåret näst före taxeringsåret.

I de förevarande motionerna 1:568 och 11:673 framhålles att den omständigheten

att avdragsrätten för kommunalskatt får utnyttjas vid allenast

en taxering innebär, att den ofta helt eller delvis går förlorad, nämligen i

den mån avdragsrätten vid nämnda taxering inte kan utnyttjas. Denna

olägenhet bör — menar motionärerna — undanröjas genom införande av

en regel av innebörd att avdragsrätten får utnyttjas också vid inkomsttaxeringen

året efter det då avdrag nu får göras.

Utskottet är medvetet om att bestämmelserna om avdrag för kommunalutskylder

liksom om allmänna avdrag över huvud taget inte är ur alla synpunkter

tillfredsställande. Sålunda kan den omständigheten att rätten att

tillgodogöra sig allmänna avdrag är begränsad till ett taxeringsår givetvis

medföra att avdragsrätten helt eller delvis går förlorad. Av denna och andra

orsaker kan ändringar av de nuvarande avdragsreglerna framstå som i viss

mån önskvärda.

Utskottet vill erinra om att rätten till avdrag för kommunalutskylder kan

gå förlorad också vid förlängning av räkenskapsår. Har på grund av sådan

förlängning taxering för ett visst år inte ägt rum, har den skattskyldige

inte påförts någon skatt på grund av nästföregående års taxering och någon

rätt till avdrag föreligger därför inte enligt huvudregeln.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1964

Påpekas bör även att enligt praxis dödsbodelägare regelmässigt inte medges

avdrag för kommunalskatt, som påförts avliden person eller dennes

dödsbo. Enligt utskottets mening är det knappast tillfredsställande att inte

efterlevande make skall äga rätt att utnyttja den avlidne makens allmänna

avdrag.

Sistnämnda fråga har uppmärksammats av 1953 års skatteflyktskommitté,

som i sitt i september 1963 avgivna betänkande (SOU 1963: 52 s. 256)

framhåller, att materiella skäl talar för en sådan avdragsrätt men att utformningen

av en bestämmelse av sådan innebörd skulle aktualisera åtskilliga

praktiska problem och dessutom vara ägnad att motverka pågående

strävanden till förenkling.

Utskottet vill gärna ansluta sig till skatteflyktskommitténs uppfattning.

Enligt utskottets mening skulle också en allmän förlängning av tiden för

avdragsrättens tillgodogörande medföra taxeringstekniska svårigheter. Härtill

kommer att outnyttjat avdrag för kommunalutskylder kan erhållas redan

enligt den nu gällande förordningen om förlustutjämning vid taxering

för inkomst.

Enligt denna förordning har man visserligen — i syfte att nedbringa antalet

förlustavdrag —- begränsat avdragsrätten till sådana fall då förlusten

uPPgår till lägst 1 000 kronor. Avdragsrätten får å andra sidan utnyttjas

när som helst vid taxering under sex på förluståret följande år.

Det måste antagas att förlustutjämningsförordningen i stor utsträckning

tillgodoser de skattskyldigas rätt alt tillgodoföra sig vid tidigare taxeringar

outnyttjade allmänna avdrag.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet sig inte kunna biträda motionärernas

lagstiftningsyrkande. Utskottet förutsätter emellertid att frågan

ägnas uppmärksamhet av Kungl. Maj :t.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 568 av herr Sundin och

II: 673 av herr Boo m. fl. angående rätten till avdrag för

kommunal skatt vid statlig inkomstbeskattning icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 april 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström,

Gösta Jacobsson, Billman och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,

Kärr länder, Andersson i Essvik, Darlin, Eriksson i Bäckmora, Carlstein,

fru Skantz, herrar Hammarsten och Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.