Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag för kommunal skatt vid statlig inkomstbeskattning.
1964-04-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1964:34, Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag för kommunal skatt vid statlig inkomstbeskattning.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1964
1
Nr 34
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående rätten till avdrag för kommunal skatt vid statlig
inkomstbeskattning.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1: 568 av herr Sundin och II: 673 av herr Boo m.fl. har hemställts,
att riksdagen måtte besluta medgiva förlängd avdragsrätt för kommunalskatt
vid statlig inkomsttaxering i enlighet med vad i motionerna anförts samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig ändring av gällande
författning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
härnäsa till motionen II: 673.
Vid taxeringen för statlig inkomstskatt äger skattskyldig från sammanlagda
beloppet av sina inkomster från olika förvärvskällor såsom allmänt
avdrag tillgodonjuta avdrag för bl. a. kommunal- samt landstings- och
tingshusmedel, som påförts honom på debetsedel å slutlig skatt enligt taxering
under kalenderåret näst före taxeringsåret eller på debetsedel för tillkommande
skatt, under förutsättning att han erhållit debetsedeln under
förstnämnda år. Skattskyldig äger vidare åtnjuta avdrag för sådan i slutlig
eller tillkommande skatt ingående tilläggspensionsavgift som påförts honom
under beskattningsåret.
De avdragsgilla beloppen återfinns i debetsedlarnas specifikationer av
debiterade skatter. För avdragsrätten är utan betydelse om skatten erlagts
eller ej.
Enligt förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst
äger skattskyldig vid taxering till såväl statlig som kommunal inkomstskatt
åtnjuta avdrag för förlust, hänförlig till tidigare beskattningsår. Detta får
ske när som helst vid taxering under sex på förluståret följande år. Som
förlust räknas härvid inte bara underskott å inkomstkälla utan också allmänna
avdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas, d. v. s. kommunalskatteavdrag,
folk- och tilläggspensionsavgifter, försäkringsavdrag m. m.
För att förlustavdrag skall kunna medgivas kräves att den skattskyldige
under förluståret varit skyldig att deklarera och att han också fullgjort deklarationsplikten.
Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 34
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1964
Rälten till förlustavdrag bortfaller om förlusten inte uppgår till 1 000 kronor.
I förevarande motioner framhålles att ensamstående som av
olika anledningar avbryter sitt förvärvsarbete (t. ex. på grund av värnpliktstjänstgöring,
sjukdom eller studier) ofta kommer i den situationen att de
ett visst ar inte kan utnyttja kommunalskatteavdraget. De har enligt nu
gällande regler ingen möjlighet att vid taxering påföljande år tillgodogöra
sig det tidigare outnyttjade avdraget. Detta medför att de för sistnämnda år
kommer att påföras en betydande kvarskatt, eftersom skattetabellerna är
beräknade med utgångspunkt från att föregående års kommunalskatt kunnat
utnyttjas.
Ett undvikande av dessa olägenheter skulle enligt motionärernas uppfattning
kunna åstadkommas om kommunalskatteavdrag, som helt eller delvis
inte kunnat utnyttjas vid den taxering, då avdraget får verkställas, finge
tillgodogöras även vid den därpå närmast följande taxeringen.
Utskottet
Enligt gällande beskattningsregler medges skattskyldig vid den statliga
inkomsttaxeringen avdrag för bl. a. kommunalutskylder, som påförts honom
antingen på debetsedel å slutlig skatt enligt taxering under kalenderåret
näst före taxeringsåret eller på debetsedel å tillkommande skatt. För
rätt till avdrag för tillkommande skatt förutsättes dock att den skattskyldige
erhållit debetsedel å sådan skatt under kalenderåret näst före taxeringsåret.
I de förevarande motionerna 1:568 och 11:673 framhålles att den omständigheten
att avdragsrätten för kommunalskatt får utnyttjas vid allenast
en taxering innebär, att den ofta helt eller delvis går förlorad, nämligen i
den mån avdragsrätten vid nämnda taxering inte kan utnyttjas. Denna
olägenhet bör — menar motionärerna — undanröjas genom införande av
en regel av innebörd att avdragsrätten får utnyttjas också vid inkomsttaxeringen
året efter det då avdrag nu får göras.
Utskottet är medvetet om att bestämmelserna om avdrag för kommunalutskylder
liksom om allmänna avdrag över huvud taget inte är ur alla synpunkter
tillfredsställande. Sålunda kan den omständigheten att rätten att
tillgodogöra sig allmänna avdrag är begränsad till ett taxeringsår givetvis
medföra att avdragsrätten helt eller delvis går förlorad. Av denna och andra
orsaker kan ändringar av de nuvarande avdragsreglerna framstå som i viss
mån önskvärda.
Utskottet vill erinra om att rätten till avdrag för kommunalutskylder kan
gå förlorad också vid förlängning av räkenskapsår. Har på grund av sådan
förlängning taxering för ett visst år inte ägt rum, har den skattskyldige
inte påförts någon skatt på grund av nästföregående års taxering och någon
rätt till avdrag föreligger därför inte enligt huvudregeln.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1964
Påpekas bör även att enligt praxis dödsbodelägare regelmässigt inte medges
avdrag för kommunalskatt, som påförts avliden person eller dennes
dödsbo. Enligt utskottets mening är det knappast tillfredsställande att inte
efterlevande make skall äga rätt att utnyttja den avlidne makens allmänna
avdrag.
Sistnämnda fråga har uppmärksammats av 1953 års skatteflyktskommitté,
som i sitt i september 1963 avgivna betänkande (SOU 1963: 52 s. 256)
framhåller, att materiella skäl talar för en sådan avdragsrätt men att utformningen
av en bestämmelse av sådan innebörd skulle aktualisera åtskilliga
praktiska problem och dessutom vara ägnad att motverka pågående
strävanden till förenkling.
Utskottet vill gärna ansluta sig till skatteflyktskommitténs uppfattning.
Enligt utskottets mening skulle också en allmän förlängning av tiden för
avdragsrättens tillgodogörande medföra taxeringstekniska svårigheter. Härtill
kommer att outnyttjat avdrag för kommunalutskylder kan erhållas redan
enligt den nu gällande förordningen om förlustutjämning vid taxering
för inkomst.
Enligt denna förordning har man visserligen — i syfte att nedbringa antalet
förlustavdrag —- begränsat avdragsrätten till sådana fall då förlusten
uPPgår till lägst 1 000 kronor. Avdragsrätten får å andra sidan utnyttjas
när som helst vid taxering under sex på förluståret följande år.
Det måste antagas att förlustutjämningsförordningen i stor utsträckning
tillgodoser de skattskyldigas rätt alt tillgodoföra sig vid tidigare taxeringar
outnyttjade allmänna avdrag.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet sig inte kunna biträda motionärernas
lagstiftningsyrkande. Utskottet förutsätter emellertid att frågan
ägnas uppmärksamhet av Kungl. Maj :t.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 568 av herr Sundin och
II: 673 av herr Boo m. fl. angående rätten till avdrag för
kommunal skatt vid statlig inkomstbeskattning icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 april 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström,
Gösta Jacobsson, Billman och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,
Kärr länder, Andersson i Essvik, Darlin, Eriksson i Bäckmora, Carlstein,
fru Skantz, herrar Hammarsten och Broberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.