Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående bostadsrättshavares ställning i skatterättsligt hänseende.

1964-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:37, Betänkande i anledning av väckt motion angående bostadsrättshavares ställning i skatterättsligt hänseende.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1964

1

Nr 37

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående

bostadsrättshavares ställning i skatterättsligt

hänseende.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 736,

av herrar Gustafsson i Borås och Jönsson i Ingemarsgården har hemställts, ”att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära en utredning angående de

skatterättsliga konsekvenserna av att fastigheternas realvärden i många fall

ej tillkommer bostadsrättshavarna utan bostadsrättsföreningarnas moderorganisationer”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda yrkandet,

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen (jfr II: 735).

Inkomster som förvärvas av ekonomiska föreningar och aktiebolag skall

enligt gällande skattelagstiftning i regel beskattas två gånger. Hos föreningen

eller bolaget uttages skatt vid inkomstförvärvet, varefter jämväl medlemmarna

eller delägarna beskattas för erhållen utdelning.

Från denna huvudregel gäller emellertid ett viktigt undantag. Inkomst av

fastighet tillhörande bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, varmed förstås

företag, vilkas verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att bereda

bostäder åt företagets medlemmar eller delägare, skall i regel beskattas endast

hos bostadsföretaget och då i huvudsak beräknas enligt samma förenklade

metod som gäller för en- och tvåfamiljsfastigheter. Som bruttointäkt skall

upptagas ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Avdrag medgives för ränta å lånat

i fastigheten nedlagt kapital och för tomträttsavgäld. Det för vissa en- och tvåfamiljsfastigheter

medgivna extra avdraget å 200 kronor gäller inte i fråga om

bostadsföreningarnas och bostadsaktiebolagens fastigheter.

Som nämnts åligger skattskyldighet i regel inte medlemmen eller delägaren

i bostadsföretaget (punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen).

Bihang Ull riksdagens protokoll t964. 7 samt. Nr St

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1964

Till följd härav får avdrag i regel inte ske för medlemmens eller delägarens

inbetalningar till föreningen eller bolaget eller för andra omkostnader som är

hänförliga till innehavet av bostaden eller förmånen.

Skattskyldighet för värdet av bostadsförmån kan stundom komma att åvila

jämväl den enskilda inressenten i bostadsföretaget. Har sålunda bostad eller

annan förmån som tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i

bostadsaktiebolag i denna hans egenskap helt eller till övervägande del varit

av medlemmen eller delägaren mot vederlag upplåten till annan under hela

eller större delen av beskattningsåret, räknas vederlaget jämte värdet av bostad

eller annan förmån, som medlemmen eller delägaren för eget bruk förfogat

över, som intäkt av kapital, vilken skall beskattas hos medlemmen eller delägaren.

För att bostadsföretags fastighet skall schablontaxeras bör i regel krävas

dels att fastigheten inrymmer minst tre bostadslägenheter, dels att minst 60

procent av hela taxeringsvärdet belöper på de till medlemmarna med bostadseller

hyresrätt upplåtna bostadslägenheterna (jfr riksskattenämndens meddelanden

nr 2:1/1958).

Av innehållet i förevarande motion må här anföras följande.

Motionärerna framhåller att lagen om bostadsrättsföreningar (BostFL) innehaller

delvis divergerande bestämmelser om hur bostadsrättshavarens ekonomiska

mellanhavanden med bostadsrättsföreningen och dess moderorganisation

skall regleras. Bostadsrättshavarens ”ingångsvärde” i föreningen utgör enligt

BostFL § 12 lägenhetens andelsvärde, som bestäms efter proportionering av

värdet på alla lägenheterna i föreningens fastighetsinnehav. Dessa relationer

bestäms med utgångspunkt från en i vederbörlig ordning fastställd ekonomisk

plan (§ 11) rörande bostadsföretagets finansiering. Finansieringen av bostadsrättshavarens

lägenhet sker i princip enligt den ekonomiska planen genom dels

egen insats (grundavgift), dels årliga annuiteter för likvidering av upptagna

fastighetslån. Föreningens olika bostadsrättshavare är således dess finansiärer

och också dess delägare.

Bostadsrättshavare kan stundom — t. ex. på grund av flyttning eller villaköp

— vilja avsäga sig bostadsrätt och medlemskap. Något formellt hinder mot att

stadgarna enligt föreningslagens regler för detta fall föreskriver att bostadsrätten

utan ersättning skall övergå till bostadsrättsföreningen torde knappast

finnas. Vid överlåtelse av bostadsrätt till ny innehavare kan i stadgarna vara

föreskrivet att föreningen äger lösa bostadsrätten av en frånträdande medlem

efter det nominella andelsvärde som upptagits i den ursprungliga ekonomiska

planen. Detta värde kan vid kraftig penningvärdeförsämring väsentligt understiga

bostadsrättens verkliga värde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1964

3

En obeaktad konsekvens förefaller uppstå i beskattningsavseende, om föreningsstadgarna

är så konstruerade, att bostadsrättsföreningens moderorganisation

ytterst kommer att tillgodogöra sig alla realvärden i föreningarnas

fastighetsbestånd. Fastighetsskatten debiteras nämligen föreningen som ägare

till fastigheten. För medlemmarna utgör skatten omkostnad. Men skatten beräknas

efter fastighetens realvärde enligt fastighetstaxeringen och ej efter de

mången gång lägre nominella andelsvärden, som egentligen är de enda förmögenhetsanspråk

som tillkommer medlemmarna. Då det gäller förmögenhetsskatt

är det delägarnas sak att skatta för andelsvärdet, som då upptas till

aktuella värden, ej efter de nominella belopp som medlemmens rätt kanske

begränsats till. Att i varje fall detta är en helt orimlig konsekvens ur beskattningssynpunkt

bör vara uppenbart, om nämligen moderorganisationen

framstår som den verkliga ägaren till fastighetens realvärde.

Utskottet

Schablonmetoden för taxering av fastigheter tillhöriga bostadsföreningar och

bostadsaktiebolag infördes genom beslut av 1954 års riksdag. Bestämmelserna

innebär att inkomst av sådana fastigheter beskattas hos företagen och beräknas

i huvudsak enligt den förenklade schablonmetod som gäller för en- och tvåfamiljs

villor, medan medlem i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag

skall beskattas för värde av bostadsförmån endast om han under hela

eller större delen av beskattningsåret hyr ut lägenheten till annan.

De grundläggande bestämmelserna om bostadsrätt återfinnes i lagen den 25

april 1930 om bostadsrättsföreningar (bostadsrättslagen). Jämlikt 11 § i denna

lag skall, innan bostadsrätt får upplåtas, upprättas en ekonomisk plan för föreningens

verksamhet. I denna plan skall anges lägenhetens andelsvärde, d. v. s.

det belopp, vartill lägenhetens värde uppskattas i förhållande till värdet av

alla lägenheterna (12 §).

I den förevarande motionen åberopas bl. a. att fastighetsskatt debiteras

bostadsföretaget som ägare till fastigheten. För medlemmar eller delägare i

företaget utgör skatten en omkostnad. Skatten beräknas efter fastighetens värde

enligt fastighetstaxeringen och inte efter de ofta lägre andelsvärden som tillkommer

medlemmen eller delägaren. Denne har att betala förmögenhetsskatt

för andelsvärdet med belopp, som enligt motionärerna ”upptas till aktuella

värden, ej efter de nominella belopp som medlemmens rätt kanske begränsats

till”. Detta är — menar motionärerna — en orimlig konsekvens från beskattningssynpunkt

i de fall fastigheternas realvärden tillkommer bostadsrättsföretagens

moderorganisationer.

Anledningen till att skattskyldigheten för inkomst av bostadsföreningars och

bostadsaktiebolags fastigheter överflyttades från de enskilda intressenterna till

företagen var det betydande arbete som den tidigare inkomstberäkningen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1964

dylika fastigheter medfört för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna,

främst till följd av de invecklade bestämmelserna samt det omständliga

deklarations- och uppgiftsförfarandet. Några allvarligare brister hos de

nya schablontaxeringsreglerna, vilka utformats så att de enligt gjorda beräkningar

genomsnittligt skulle leda till ett något gynnsammare utfall än taxering

enligt tidigare gällande bestämmelser, har, såvitt utskottet har sig bekant, inte

uppmärksammats.

Motionärerna synes mena att många medlemmar och delägare i bostadsföretag,

när de betalar föreningens omkostnader, inklusive den kommunala garantiskatten,

indirekt betalar en skatt som är för hög med hänsyn till vad de kan

få ut av företaget vid frånträdandet av lägenheten och de tycks också mena

att den enskilde intressenten har att erlägga förmögenhetsskatt med belopp som

överstiger det verkliga andelsvärdet på hans lägenhet.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att det under remissbehandlingen

av 1950 års skattelagssakkunnigas promemoria angående beskattning av

bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt av deras medlemmar eller delägare,

vilken promemoria ligger till grund för den nya lagstiftningen, av Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. ifrågasattes

att som underlag för schablonbeskattningen skulle kunna användas annat

värde än det åsatta taxeringsvärdet. Förbundet anförde därvid att det s. k.

saluvärdet inte borde vara norm vid taxering av bostadsföretagens fastigheter

särskilt med hänsyn till att medlem vid överlåtelse av lägenhet inte alltid kan

tillgodogöra sig summan av sina kapitaltillskott. Vederbörande departementschef

yttrade med anledning härav att en beräkning av bostadsföretagens fastighetsinkomster

på grundval av annat värde än taxeringsvärdet skulle komplicera

taxeringsförfarandet och i viss utsträckning möjliggöra för bostadsföretagen

att själva bestämma det värde varå schablonmetoden skall tillämpas.

Utskottet vill ansluta sig till departementschefens uppfattning. Vad särskilt

angår uppskattningen av lägenhets andelsvärde vid förmögenhetstaxeringen

vill utskottet understryka att dylikt värde skall upptas till belopp som motsvarar

vad lägenheten kan anses hava betingat vid försäljning under normala

förhållanden. Vid värderingen skall hänsyn alltså tagas till bl. a. sådana omständigheter

som att den enskilde intressenten vid ett eventuellt frånträde

av lägenheten inte äger tillgodogöra sig det verkliga andelsvärdet.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 januari 1962 har tillkallats särskilda

sakkunniga (bostadsrättskommittén) för att verkställa översyn av bostadsrättslagstiftningen.

Av direktiven (se riksdagsberättelsen år 1963 s. 63 ff.)

framgår att de sakkunniga har att verkställa en allmän översyn av bostadsrättslagen

och därvid ägna uppmärksamhet bl. a. åt frågan, hur erforderlig

trygghet skall skapas för bostadsrättshavarna och hur dessas förhållande inbördes

och till föreningen lämpligen bör regleras. Även i övrigt skall utredningen

bedrivas förutsättningslöst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1964

5

Motionärernas yrkande kan således redan anses tillgodosett.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 736 av herrar Gustafsson i Borås och Jönsson

i Ingemarsgården angående bostadsrättshavares ställning

i skatterättsligt hänseende icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 april 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Oscar Carlsson, Enarsson, Paul Jansson, Sundin, Hellebladh och Skärman;

samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Nilsson i Svalöv, Engkvist, Christenson

i Malmö, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist, herrar Eriksson i

Bäckmora, Carlsson i Västerås och Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.