Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation och underhåll av byggnad o. d.

1964-04-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:38, Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation och underhåll av byggnad o. d.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1966

1

Nr 38

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation

och underhåll av byggnad o. d.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:81 av herr Stefanson m. fl. och 11:98 av

herr Källenius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj.t anhålla om en skyndsam utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna

i fråga om beräkning av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet),

att avdrag får göras med visst belopp för avsättningar avsedda

för framtida reparationsbehov»; samt

2) de likalydande motionerna 1:558 av herr Axel Kristiansson m. fl. och

11:676 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag om sådana ändringar i

kommunalskattelagen, att avdrag för reparation och underhåll medges för

kostnader för iståndsättande av ekonomibyggnad tillhörande jordbruksfastighet

till en nivå som motsvarar en rationell användning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:98 och 11:676.

Å byggnad nedlagda kostnader som hänför sig till intäkternas förvärvande

eller bibehållande kan enligt gällande bestämmelser avdragas antingen

omedelbart vid taxeringen för det beskattningsår, under vilket skattskyldig

fått vidkännas kostnaderna, eller ock genom årliga värdeminskningsavdrag.

I fråga om inkomstkällorna jordbruksfastighet och annan fastighet, vilken

inte taxeras enligt schablon, samt rörelse (22, 25 och 29 §§ kommunalskattelagen)

gäller sålunda att kostnader för reparation och underhåll

av byggnad får avdragas på en gång, medan kostnader för

ny-, till- eller ombyggnad i princip medgives till avdrag allenast i den mån de

täckes av årliga värdeminskningsavdrag.

Till reparations- och underhållsarbeten räknas sådana åtgärder, som erfarenhetsmässigt

måste vidtas någon eller några gånger under en byggnads

livslängd på grund av normal förslitning och som inte medför att byggnadens

1 Bi haag till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1964

karaktär förändras. Till underhållsarbeten räknas i enlighet härmed regelmässigt

ommålning, omläggning av tak. insättning av nya fönster o. d.

Det är den tekniska beskaffenheten hos arbetet som sådant som är avgörande

för om reparation skall anses föreligga eller inte. Härvidlag är i princip

utan betydelse om byggnaden i det speciella fallet ökat i värde. Avdrag

för beräknad (inte verklig) kostnad kan under vissa omständigheter få

göras, nämligen då det är fråga om dylikt i och för sig till reparation hörande

arbete, som utförts med dyrbarare material än det som ursprungligen

kommit till användning. I detta fall får avdragas vad det skulle ha kostat

att utföra arbetet med ursprungsmaterialet.

Vid total ombyggnad medgives inte — här bortses naturligtvis från värdeminskning

— avdrag för någon del av kostnaderna, inte ens för beräknade

reparationskostnader (jfr RÅ 1951 not Fi 65). Svårlösta gränsbedömningar

uppkommer emellertid i samband med byte av delar av byggnad.

Till en början kan härvid konstateras att byte av hela stommen till en byggnad

givetvis bör anses som nybyggnad, medan däremot byte av en tröskel

lika klart är hänförligt till reparation. Byte av ytterväggar torde i regel

böra hänföras till ombyggnad, eftersom väggarna normalt bör ha samma

livslängd som byggnaden. Också byggnadsgrunden bör normalt ha samma

varaktighet som byggnaden i övrigt och ett byte av grunden i dess helhet

kan därför endast i undantagsfall hänföras till reparation. Enahanda är förhållandet

med helt utbyte av bjälklag och takstolar. Byte av även betydande

delar av bjälklag eller takkonstruktion hänföres emellertid i praxis till

reparation.

Ersättande av övriga delar av byggnad, såsom takbeläggning, dörrar,

fönster, golv, korkmattor, tapeter, skåpanordningar m. m. i kök, spis, skorstensstock,

värmepanna m. m., hänföres i regel till reparation och underhåll.

För avdragsrätt kräves härvid — såsom förut nämnts — inte att byte

sker till delar av samma typ och material som de utbytta delarna men avdraget

begränsas till att avse beräknade kostnader för ett utbyte till ursprungsföremålet

respektive ursprungsmaterialet.

Eftersom till reparations- och underhållskostnader räknas endast »normala»

utgifter för byggnaden, hänföres kostnader föranledda av extraordinära

omständigheter vanligen till icke avdragsgill kapitalförlust. Exempel

härå utgör brand, naturkatastrof, översvämning och explosion m. in. (jfr

dock RÄ 1940 not Fi 368 och 1958 not Fi 1723, där avdrag medgavs för

iståndsättande av stormskadade eller genom snötryck ramponerade lador).

Åtgärder för avhjälpande av rena felaktigheter i en byggnads konstruktion

medför inte rätt till reparationsavdrag. Kostnader för flyttning av en byggnad

är inte avdragsgilla. Däremot kan arbeten utförda på byggnaden i samband

med flyttningen vara att anse som reparation. Härför förutsättes emellertid

att arbetena verkligen föranletts av ett reparationsbehov och inte

av flyttningen (jfr RÅ 1961 not Fi 1319). Om man vid flyttning av byggnad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 196U

3

nedmonterar densamma och sedan uppför den på nytt, blir arbetena att anse

som ombyggnad (RÅ 1949 not Fi 196). Vad angår byggnad, som rasat, har

regeringsrätten i ärende angående förhandsbesked uttalat att skattskyldig

i sådant fall icke äger åtnjuta avdrag för kostnader för byggnadsarbeten

till annan del än de avser reparation som utförts på byggnaden före raset (se

riksskattenämndens meddelande 1955 nr 4:3).

I fråga om samtliga här berörda förvärvskällor gäller från och med 1959

års taxering att avdrag får göras för kostnader för anskaffning och insättning

av vissa utrustningsdetaljer i skyddsrum, vilken utrustning endast har

värde ur civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar

för dessa m. m. Detta gäller även om arbetena till sin natur är att hänföra

till om- eller tillbyggnad.

Vad angår annan fastighet, som delvis användes i rörelse och delvis såsom

bostad, gäller att en fördelning av havda reparationskostnader skall

göras mellan rörelsedelen och bostadsdelen.

Intäkter och kostnader i inkomstkällan annan fastighet — här bortses

från bestämmelserna om schablontaxering — redovisas enligt kontantprincipen.

Intäkter upptas sålunda i deklaration avseende det beskattningsår

de kontant influtit. Avdrag får göras för utgifter, bl. a. reparationskostnader,

i den mån de kontant erlagts under beskattningsåret. Någon

rätt till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår genom skattefri

avsättning av medel för framtida reparationer föreligger

alltså inte. Frågan om sådan inkomstutjämning med tillämpning av en kontometod

prövades av 1957 års skatteutredning men avvisades under hänvisning

främst till de stats- och kommunfinansiella verkningar en sådan anordning

— åtminstone på kortare sikt — skulle medföra. Utredningen underströk

även den begränsning i kontometoden, som ligger däri att den endast

kan bli av värde för den, som från början har så goda vinstförhållanden

att han äger möjlighet göra de för framtida utjämning erforderliga avsättningarna

— och också gör dem. Även andra skäl talade enligt utredningens

mening mot införande av en kontometod. Det var förenat med avsevärda

svårigheter att finna en rationell grund för såväl maximeringen av den

årliga avsättningen som den sammanlagda storleken av de avsatta beloppen.

Vidare måste kontometoden antagas ge upphov till ett så stort antal

konton att därigenom myndigheternas kontrollmöjligheter i hög grad försvårades.

Motionsyrkanden av samma innebörd som i de likalydande motionerna

1:81 och 11:98, d. v. s. angående skattefri avsättning till reparationsfonder,

har senast prövats av 1962 och 1963 års riksdagar. I sitt av 1962 års riksdag

godkända betänkande nr 47 avstyrkte samma års bevillningsutskott motionerna

i ämnet och hänvisade därvid till allmänna skatteberedningens utredningsarbete.

Däremot tillstyrkte 1963 års bevillningsutskott i sitt betän
-

Hilning till riksdagens protokoll 1961. 7 sand. Nr 38

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1964

kande nr 19 utredning av frågan, men riksdagen beslöt i enlighet med en vid

betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. avvisa yrkandet.

Till stöd för utskottets ställningstagande hade bl. a. åberopats att det, på

grund av variationer år från år i reparationskostnaderna och inte minst

med tanke på den storlek marginalskatten i de aktuella fallen kunde få,

förelåg ett verkligt behov av rätt till skattefria avsättningar till reparationsfonder

beträffande hyresfastigheter i enskild ägo. Reservanterna inom utskottet

hade däremot hänvisat till att frågan om en mera omfattande progressionsutjämning,

bl. a. genom ökat användande av kontometoden, hängde

samman med den översyn av hela vårt skattesystem, som verkställdes av

allmänna skatteberedningen.

Samtidigt med nyssnämnda spörsmål prövade förra årets riksdag jämväl

utredningsyrkande beträffande rätt till avdrag för kostnader för iståndsättande

av byggnad till en nivå, som kunde anses motsvara en rationell användning

av byggnaden. Även här beslöt utskottsmajoriteten tillstyrka utredning.

Därvid åberopades bl. a. att avdragsrätten enligt gällande bestämmelser

i princip var beroende av att arbetet utförts så att byggnaden bibehölls

i sitt ursprungliga skick. Detta ledde till att ägaren, då han stod inför

situationen att rusta upp byggnaden, valde att inrätta sig efter avdragsreglerna

framför att, med förlorad avdragsrätt, tillgodose kraven på tidsenlig

standard hos och rationell användning av byggnaden. Från samhällsekonomisk

synpunkt var detta föga tillfredsställande. Reservanterna ansåg sig

däremot inte kunna dela motionärernas uppfattning om att rättstillämpningen,

då det gällde avdrag för kostnader för reparation och underhåll av byggnad,

var särskilt restriktiv. Därjämte hävdade reservanterna att man måste

avvakta resultatet av vissa pågående utredningar. Riksdagen beslöt i enlighet

med vad reservanterna hemställt att lämna motionerna utan åtgärd.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I motionerna 1:81 och 11:98 framhålles att det, såvitt angår fastighetskostnaderna,

speciellt är underhålls- och reparationskostnaderna som varierar

år från år. Erfarenhetsmässigt vet man att reparations- och underhållskostnaderna

i allmänhet är ringa under de första åren efter fastighetens färdigställande.

Kostnaderna ökas därefter successivt och torde omkring 7—10

år efter det inflyttning skett i fastigheten uppnå ett maximalt belopp, överstigande

det i den årliga hyreskalkylen beräknade reparationsbehovet, för att

sedan gradvis minska till ett visst minimibelopp. Denna variation upprepas

sedan under större delen av fastighetens varaktighetsperiod.

Den väsentliga skillnaden mellan olika inkomstår i reparations- och underhållskostnader

medför att underskott kan uppkomma de år då större reparationer

måste göras, under det att inkomstberäkningen andra år kan utvisa

nettointäkt. Detta förhållande medför att en enskild fastighetsägare med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1965

5

exempelvis en marginalskatt på 50 procent de år nettointäkt redovisas,

d.v. s. åren med låga reparationsbehov, ofta endast kan avsätta hälften av

det belopp som är avsett för fastighetens yttre och inre reparationer, vilket

belopp för nybyggda fastigheter är reglerat till 0,70 procent av byggnadskostnaderna.

På grund härav kan likvida medel komma att saknas, då de

uppdämda reparationsbehoven måste fyllas för lägenhetsreparationer, större

målningsarbeten, puts av fasad, reparation av ledningar m. in., vilket förhållande

helt naturligt återverkar på hyresgästerna.

Om enskilda fastighetsägare beredes möjlighet att göra skattefria avsättningar

för täckande av framtida kostnader för reparationer, skulle den del

av hyran som enligt hyreskalkylen avser kostnader för reparationer kunna

till fullo användas härför. Fastighetsförvaltningen blev härigenom rationellare

och fastigheterna kunde bibehålla sin standard. Reglerna för en sådan

avsättning borde utformas på det sättet att fondavsättningarna var bundna

vid fastigheten som sådan för att därigenom säkerställa att de avsatta

reparationsmedlen endast kom resp. fastighet till godo.

Motionärerna erinrar även om den möjlighet de allmänna bostadsföretagen,

vilkas fastigheter taxeras enligt särskild schablonregel, har att under

år med ringa reparationsbehov skattefritt fondera hyresintäkter för framtida

reparationer. Det framhållcs slutligen att frågan har betydelse från arbetsmarknadssynpunkt.

De fonderade reparationsmedlen skulle kunna komma

till användning i sysselsättningshänseende för t. ex. äldre arbetskraft på

hemorten.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:558 och 11:676 åberopas bl. a. att

taxeringsmyndigheterna liksom kammarrätten och regeringsrätten tillämpar

bestämmelserna om avdrag för reparation och underhåll av byggnad å

jordbruksfastighet mycket restriktivt. Utvecklingen inom byggnadsbranschen

liksom inom jordbruket har — framhåller motionärerna — gått

snabbt. Man använder i dag i stor utsträckning andra byggnadsmaterial än

tidigare, och driftomläggningar inom jordbruket har medfört behov av omdisponeringar.

Bl. a. medför övergång till kreaturslöst jordbruk att många

byggnader vid reparation samtidigt behöver ändras. Genom avdragsbestämmelserna

vid taxering av inkomst från jordbruksfastighet och den restriktiva

tolkning av dessa som tillämpas utföres emellertid reparationer och

ombyggnader mer med tanke på största möjliga skatteavdrag än med sikte

på rationell användning. Följden blir därför att man hellre försöker återställa

byggnaderna i sitt ursprungliga skick trols att driftförhållandena nu

är annorlunda och nyare byggnadsmaterial är fördelaktigare än tidigare använda.

Byggnaderna kommer därför inte alt motsvara tidens standard och

kan inte heller utnyttjas rationellt. — Jordbrukets ekonomibyggnader befinner

sig enligt motionärernas uppfattning i en fortgående försämring. Det

kan därför inte vara samhällsekonomiskt riktigt att skatteregler lägger

hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av de ekonomiska resurserna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 196U

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet vissa frågor som sammanhänger

med rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för faktiska eller framtida

kostnader för underhålls- och reparations- samt liknande arbeten å fastigheter.

Utskottet besvarar först det i motionerna 1:558 och 11:676 framställda yrkandet

om en utvidgad rätt till avdrag för reparation och underhåll av ekonomibyggnader

å jordbruksfastighet. Enligt vad motionärerna framhåller

vägras vid inkomsttaxeringen ofta avdrag för kostnader för reparation och

ombyggnad, när annat byggnadsmaterial än tidigare kommer till användning

eller när byggnader ändras till följd av omläggning av jordbruksdriften.

Följden blir att man hellre inriktar arbetet på att återställa byggnader i sitt

ursprungliga skick än att iståndsätta dem på ett sätt som motsvarar tidens

standard och som möjliggör deras rationella utnyttjande.

Enligt 22 § kommunalskattelagen gäller beträffande jordbruksfastighet att

kostnader för reparation och underhåll av byggnad får avdragas på en gång.

Till reparation och underhåll räknas sådana arbeten, som erfarenhetsmässigt

måste företagas någon eller några gånger under en byggnads livslängd

alltefter den normala förslitningen inträder. Vid ny-, till- eller ombyggnad

och därmed likställda förändringsarbeten föreligger ingen sådan avdragsrätt.

Det är nämligen avsett att kostnader i sistnämnda hänseende skall kompenseras

genom årliga värdeminskningsavdrag.

Föreligger i och för sig ett underhålls- eller reparationsarbete men har

därvid annat eller dyrbarare material än det ursprungliga kommit till användning,

medges avdrag för en beräknad kostnad, nämligen för vad det

skulle ha kostat att utföra arbetet med det ursprungliga materialet, dock

högst intill den verkliga utgiften.

Utskottet anser sig inte kunna dela motionärernas uppfattning om att

rättstillämpningen i förenämnda hänseende skulle vara särskilt restriktiv.

Såsom framgår av det nyss anförda kan avdrag, helt eller delvis, till och

med medges om annat material än ursprungsmaterialet kommit till användning.

Utgångspunkt för motionärernas yrkande är den fortgående försämringen

av jordbrukets ekonomibyggnader, vilken skulle motverkas genom liberalare

avdragsregler. Härutinnan må erinras om att en särskild sektion inom skattelagssakkunniga

i en i mars 1963 avgiven promemoria föreslagit ändrade

bestämmelser om avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader,

avseende en höjning av såväl avskrivningsunderlaget som avskrivningsprocenten.

Förslaget har motiverats med bl. a. det ackumulerade nybyggnadsoch

rationaliseringsbehovet inom jordbruket. Vid avgivandet av sitt förslag

har de sakkunniga behandlat frågorna rörande såväl avskrivningsunderlaget

som avskrivningsprocenten med utgångspunkt från att nu gällande inkomstbegrepp

skall vara oförändrat. Detta innebär enligt de sakkunniga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 196i

7

att skatteplikt vid försäljning av fast egendom, som inte utgör varulagertillgång,

skall bedömas enligt reglerna för realisationsvinstbeskattningen i

35—36 §§ kommunalskattelagen. Riksdagen har i år lämnat utan åtgärd ett

motionsyrkande om höjning av den schablonmässiga avskrivningsprocenten

beträffande jordbrukets byggnader med hänvisning bl. a. till förenämnda

utredning (jfr bevillningsutskottets betänkande nr 21).

En utvidgad avdragsrätt, såsom motionärerna tänkt sig i förevarande

fall, skulle rubba de principer på vilka det nuvarande avdragssystemet är

uppbyggt och därigenom avvägningen mellan sådana kostnader som får avdragas

på en gång och sådana som tillgodoräknas genom värdeminskningsavdrag.

Med hänsyn till att spörsmålet om avskrivning å jordbruksbyggnader

är föremål för Kungl. Maj :ts prövning och då frågan om en översyn av

skattesystemet är föremål för utredning inom allmänna skatteberedningen

anser utskottet sig inte kunna biträda utredningsyrkandet i motionerna

1:558 och 11:676.

I motionerna 1:81 och 11:98 yrkas utredning i syfte att beträffande hyresfastigheter

i enskild ägo öppna möjlighet till skattefri avsättning av medel

för att täcka framtida reparationsbehov. Till stöd härför åberopas att reparationsbehovet

beträffande fastigheter varierar enligt vissa tidsintervaller

och att under år med låga reparationsbehov uppstår ett inkomstöverskott,

som till hälften tas i anspråk för skatt. Genom fondmetoden skulle ifrågavarande

fastighetsägare på ett bättre sätt kunna möta de år, då reparationsbehov

verkligen uppkommer, och detta skulle även komma hyresgästerna till

godo.

Principen om beskattningsårets slutenhet är alltjämt grundläggande för

vår skattelagstiftning. De särskilt påtagliga nackdelarna av denna princip

får anses ha blivit undanröjda genom den år 1960 införda rätten till förlustutjämning

vid inkomsttaxeringen. En annan olägenhet av principen om

beskattningsårets slutenhet hänför sig till verkningarna av den statliga

inkomstskattens progressivitet. Här har de mest angelägna spörsmålen vunnit

sin lösning genom lagstiftningarna om skogskonto och om ackumulerad

inkomst. Sistnämnda lagstiftning blev för övrigt föremål för översyn genom

beslut av 1962 års riksdag. Med hänsyn härtill och då frågan om en mera

omfattande progressionsutjämning, bl. a. genom ökat användande av kontometoden,

äger samband med den översyn av hela vårt skattesystem, som

verkställes av allmänna skatteberedningen, föreligger enligt utskottets mening

inte anledning att tillsätta den i motionerna 1:81 och 11:98 begärda

utredningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år I96i

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:81 av herr Stefanson m. fl.

och 11:98 av herr Källenius m. fl. om avdrag vid beskattningen

för avsättning för framtida reparation av fastighet, samt

2) de likalydande motionerna 1:558 av herr Axel Kristiansson

in. fl. och 11:676 av herr Börjesson i Glömminge

m. fl. om rätt till avdrag vid beskattningen för iståndsättande

av ekonomibyggnad å jordbruksfastighet,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Oscar Carlsson, Enarsson, Paul Jansson, Sundin, Hellebladh och

Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Nilsson i Svalöv, Engkvist,

Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist, herrar

Eriksson i Bäckmora, Carlsson i Västerås och Broberg.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Enarsson, Sundin, Skårman, Nilsson i Svalöv,

Christenson i Malmö, Darlin, Eriksson i Bäckmora och Broberg, vilka ansett,

att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

I förevarande---(= utskottet s. 6 rad 2 uppifrån—rad 17 nedifrån)

---verkliga utgiften.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att rättstillämpningen i förenämnda

avseende är alltför restriktiv. Gällande avdragsregler för reparation

och underhåll av ekonomibyggnader å jordbruksfastighet är så utformade

att de verkar hämmande på utvecklingen. Avdragsrätten är i princip

beroende av att byggnaden bibehålies i sitt ursprungliga skick. Detta förhållande

leder ofta till att ägaren, då han står inför behov av att rusta upp

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 196i

9

byggnaden, väljer att inrätta sig efter avdragsreglerna framför att, med

förlorad avdragsrätt, tillgodose kraven på tidsenlig standard hos och rationell

användning av byggnaden. Såsom framhållits i motionerna är utvecklingen

den att jordbrukets ekonomibyggnader befinner sig i fortgående försämring.

Om frågan bedömes ur samhällsekonomisk synpunkt är det föga

tillfredsställande, att ägaren får avdrag för kostnader, som likväl inte medger

ett ändamålsenligt utnyttjande av byggnaden, medan avdrag vägras, om

ett motsvarande belopp användes för att sätta byggnaden i stånd, låt vara

genom viss ombyggnad eller omändring. I sistnämnda fall har dock ägaren

med samma kostnad vunnit ett resultat, som möjliggör ökat ekonomiskt

utbyte och därmed även ökade skatteintäkter för det allmänna.

Utskottet vill erinra om att en särskild sektion inom skatteiagssakkunniga

i en i mars 1963 avgiven promemoria föreslagit ändrade bestämmelser om

avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader, avseende en höjning

av avskrivningsunderlaget och avskrivningprocenten. Frågan är föremål

för Kungl. Maj :ts prövning. Det synes utskottet lämpligt, att det i motionerna

berörda spörsmålet om gränsdragning mellan avdragsgilla och icke

avdragsgilla kostnader för byggnadsarbeten i nämnda sammanhang blir

föremål för skyndsam översyn. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna

1:558 och 11:676.

I motionerna —--• ( = utskottet s. 7 rad 16 uppifrån—rad 15 nedifrån)

---till godo.

Utskottet ställer sig positivt även till nu förevarande motionsyrkande.

Visserligen föreligger genom särskild lagstiftning rätt till förlustutjämning

mellan olika beskattningsår, men detta torde inte vara till fyllest i nu

förevarande sammanhang. På grund av variationer år från år i reparationskostnaderna

och inte minst med tanke på den storlek marginalskatten i de

aktuella fallen kan få föreligger enligt utskottets mening ett verkligt behov

av rätt till skattefria avsättningar till reparationsfonder beträffande

hyresfastigheter i enskild ägo. Härvid må erinras om att de allmännyttiga

bostadsföretagen genom skattelagstiftningens utformning för närvarande

har goda möjligheter att avsätta medel för att, när det behövs, sätta fastigheterna

i stånd. Detta är till fördel inte minst för hyresgästerna. Det är ett

skälighetskrav, att övriga ägare av hyresfastigheter beredes liknande möjligheter

till fonderingar. Utskottet vill framhålla, att en anordning med

skattefria avsättningar till sådana reparationsfonder på längre sikt inte

leder till något skattebortfall för det allmänna utan endast till omfördelning

av skatten på skilda år. Betryggande garanti mot missbruk torde

föreligga, om man, såsom motionärerna förordat, binder fondavsättningen

vid fastigheten som sådan. Med det anförda vill utskottet, som instämmer i

motionärernas uppfattning att frågan hör lösas skyndsamt utan att resulta
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 196i

tet av allmänna skatteberedningens arbete avvaktas, tillstyrka motionerna

1:81 och 11:98.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

1) med bifall till de likalydande motionerna 1:81 av herr

Stefanson m. fl. och 11:98 av herr Källenius m. fl. i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i

syfte att så ändra beskattningsreglerna i fråga om beräkning

av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet), att avdrag

får göras med visst belopp för avsättningar avsedda för

framtida reparationsbehov; samt

2) med bifall till de likalydande motionerna 1:558 av

herr Axel Kristiansson m. fl. och 11:676 av herr Börjesson

i Glömminge m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

prövning och förslag till sådana ändringar i kommunalskattelagen,

att avdrag för reparation och underhåll medges

för kostnader för iståndsättande av ekonomibyggnad å jordbruksfastighet

till en nivå, som kan anses motsvara en

rationell användning.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640828

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.