Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om reformering av förmögenhetsbeskattningen.

1964-04-07 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:39, Betänkande i anledning av väckta motioner om reformering av förmögenhetsbeskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1964

1

Nr 39

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner om

reformering av förmögenhetsbeskattningen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:79 av herr Per Petersson m. fl. och 11:97 av herr Darlin m. fl.

har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om

förslag till 1964 års höstriksdag rörande reformering av förmögenhetsbeskattningen

med särskild hänsyn tagen till att de nuvarande beskattningsreglernas

återverkningar på bildande och bibehållande av riskvilligt kapital i produktionen

elimineras”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 97.

Gällande bestämmelser om förmögenhetsskatten återfinnes i förordningen

den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt med däri senare gjorda ändringar.

Skattepliktig förmögenhet utgör enligt 2 § i förordningen skillnaden mellan

kapitalvärdet av tillgångar och kapitalvärdet av skulder. I 3—5 §§ ges närmare

regler för förmögenhetsberäkningen. Fastighet upptas till taxeringsvärdet och

lös egendom i regel till det värde, som den kan anses ha betingat vid försäljning

under normala förhållanden. Vad särskilt angår lös egendom, som är avsedd

för stadigvarande bruk i bl. a. rörelse, skall sådan egendom värdesättas

i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen

är nedlagd. Såsom affärsbruk i rörelse får enligt anvisningarna till 3 och

4 §§ anses gälla, att nämnda tillgångar upptas till anskaffningsvärdet, därå

årliga avskrivningar göres för utrangering, slitning och annan värdeminskning.

Om avskrivningar å dylika tillgångar inte verkställts eller ock gjorts i större

omfattning än som varit av förhållandena påkallad, skall vid värdesättningen

av tillgångarna hänsyn tagas härtill, så att vederbörliga avskrivningar beaktas

men tillika hålles inom skäliga belopp. Skulderna upptas vid förmögenhetsberäkningen

till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattningsårets utgång.

Häri inbegripes bl. a. oguldna, debiterade skatter, såsom förmögenhetsskatten

I detta sammanhang må framhållas, att sålunda påförd förmögenhetsskatt

inte är avdragsgill vid taxeringen till statlig inkomstskatt.

Den skattepliktiga förmögenheten utgör således nettoförmögenheten uträknad

enligt de i 3—5 §§ här ovan angivna reglerna. Den beskattningsbara förBihang

till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1964

mögenheten på grund av vilken förmögenhetsskatten uträknas enligt 10 och

11 §§ överensstämmer enligt 9 § med den skattepliktiga förmögenheten utom

för det fall att den här efteråt åberopade reduktionsregeln träder i tillämpning.

Enligt den lydelse 10 § i förordningen fått genom beslut av 1957 års riksdag

utgår förmögenhetsskatt beträffande fysisk person, oskift dödsbo, utländskt

bolag och vissa familj etiftelser endast för beskattningsbara förmögenheter

överstigande 80 000 kronor. Skatten utgår enligt 11 § 1 mom. efter en skiktskala,

i vilken den lägsta skattesatsen, 5 promille, gäller för den del av den beskattningsbara

förmögenheten, som överstiger 80 000 men icke 100 000 kronor, och

den högsta skattesatsen, 18 promille, för den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 1 000 000 kronor. För äkta makar beräknas beskattningsbar

förmögenhet gemensamt, och skattepliktsgränsen är för dem liksom

för ensamstående bestämd till 80 000 kronor. Enligt stadgande i 11 § 2 mom.

skall vissa föreningar, samfund och samfälligheter erlägga förmögenhetsskatt

med en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 5 000 kronor. För fysisk person och oskift dödsbo gäller

en bestämmelse i 9 § enligt vilken en reducering av förmögenhetsskatten sker

vid ringa eller ingen inkomst. Den beskattningsbara förmögenheten skall nämligen

icke beräknas högre än trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten,

dock minst till hälften av den skattepliktiga förmögenheten. Därvid

ges emellertid en särbestämmelse för bl. a. rörelseidkare.

Den senaste höjningen av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen

skedde genom förenämnda beslut år 1957 på förslag av arvsskattesakkunniga

och betraktades som ett provisorium i avvaktan på de sakkunnigas slutliga

prövning av arvs- och förmögenhetsbeskattningens utformning. Genom den då

vidtagna uppräkningen från 50 000 kr. till 80 000 kr. avsågs främst att neutralisera

verkningarna av den höjning av fastighetstaxeringsvärdena, som kunde

förväntas genom 1957 års allmänna fastighetstaxering. I sitt slutliga betänkande,

SOU 1957:48, ansåg sig arvsskattesakkunniga inte böra föreslå ytterligare

höjning av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen än vad som

provisoriskt genomförts år 1957.

Frågan om förmögenhetsskattens utformning är en av de frågor som omfattas

av allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag. I direktiven för skattesystemutredningen

anföres bl. a. följande.

Utredningen bör vidare uppmärksamma de frågor som sammanhänger med

beskattningen av förmögenhet och dess avkastning. Nuvarande regler innebär

i princip att förmögenhetsinkomst beskattas hårdare än arbetsinkomst, där

förmögenheten underkastas särskild beskattning. Häremot kan i och för sig

mte resas någon invändning. Förmögenhetsbeskattningen tillhör emellertid de

frågor som ständigt står under diskussion, och den bör helt naturligt ingå i

den allmänna omprövningen av beskattningen som skall ankomma på utredningen.

Bland de spörsmål på förmögenhetsbeskattningens område som blivit

föremål för diskussion kan särskilt nämnas det förhållandet att förmögenhets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1964

3

skatten i förening med inkomstskatten på avkastningen i vissa fall kan ta så

gott som hela avkastningen i anspråk. Det har också ifrågasatts det berättigade

i att ta ut förmögenhetsskatt på förmögenhet som är nedlagd i produktionsmedel,

t. ex. i lantbruk. Å andra sidan har påpekats att värdestegringsvinster

under nuvarande förhållanden i stor utsträckning icke beskattas. Erinras kan

bl. a. att vissa närliggande spörsmål för närvarande prövas inom den kommitté

som har att utreda frågan om värdebeständiga lån, värdesäkringskommittén.

Frågor om ändrad förmögenhetsbeskattning har under senare år vid upprepade

tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Senast avvisade 1963

års riksdag i enlighet med bevillningsutskottets hemställan i betänkande nr 29

bl. a. motionsyrkande av samma innehåll som det nu förevarande. Därvid erinrade

utskottet bl. a. om att den till allmänna skatteberedningen hörande

skattesystemutredningen enligt sina direktiv hade att uppmärksamma frågor

som sammanhängde med beskattningen av förmögenhet och dess avkastning.

Utskottet fortsatte:

Av direktiven framgår också att utredningen bör ta ställning till sådana

problem som det förhållandet att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten

på avkastningen i vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen i

anspråk ävensom frågan om det berättigade i att utta skatt på förmögenhet

som är nedlagd i produktionsmedel (exempelvis lantbruk). Enligt utskottets

mening finns således anledning räkna med att skattesystemutredningen kommer

att pröva den av motionärerna berörda frågan om värderingen av inventarier

och anläggningstillgångar i rörelse samt därmed sammanhängande spörsmål.

Det torde ligga i sakens natur — och detta gäller redan nu — att förmögenhetsskatten

i viss mån anpassas efter den skattskyldiges taxering till inkomst.

Huruvida detta bör ske även på sätt, som motionärerna yrkat — genom en

avdragsrätt för förmögenhetsskatten — anser utskottet sig inte nu böra ta

ställning till. Utskottet vill emellertid erinra om att tidigare års riksdagar i

enlighet med hemställan av resp. års bevillningsutskott vid flera tillfällen avvisat

motionsyrkanden därom. Därvid har bevillningsutskottet i sak åberopat

bl. a. att samma resultat som med avdragsrätt för förmögenhetsskatten vid den

.statliga inkomsttaxeringen kunde ernås genom en sänkning av skatteskalan

inom förmögenhetsskattens egen ram och att en eventuell skattesänkning inte

i första hand torde komma att gälla förmögenhetsskatten. Än vidare kunde

avdragsrätten för kommunalskatt vid den statliga inkomsttaxeringen inte tas

till intäkt för att införa avdragsrätt för förmögenhetsskatten vid sistnämnda

taxering. Avdraget för kommunalskatt syftade nämligen till att utjämna den

skillnad i skattebördan, som till följd av ojämnheter i den kommunala utdebiteringen

uppkom mellan personer med samma inkomst. Förekomsten av detta

avdrag gav alltså inte uttryck för uppfattningen att ett utskyldsavdrag i och

för sig var principiellt berättigat. Dessa synpunkter gör sig enligt utskottets

mening alltjämt gällande.

I de förevarande motionerna framhålles bl. a. att de negativa

verkningar som förmögenhetsskatten medför med avseende på kapitalbildningen

inom familjeföretagen förefaller alltför litet beaktade i direktiven för allmänna

skatteberedningen. De nuvarande reglerna om förmögenhetsbeskattning inverkar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1964

särskilt negativt i de fall där förmögenheten — det gäller i synnerhet familj eföretagare

— utgöres av inventarier och anläggningstillgångar i rörelse. Det

är enligt motionärernas uppfattning synnerligen önskvärt att gynnsammare

bestämmelser snarast utformas i detta speciella avseende. Frågan om införande

av avdragsrätt för förmögenhetsskatten vid taxeringen till statlig inkomstskatt

är även ett angeläget spörsmål. Förmögenhetsskatten beräknas visserligen i

förhållande till förmögenhetens storlek men är dock avsedd att träffa förmögenhetens

avkastning, som sägs ha en större skattekraft än annan inkomst.

Motionärerna erinrar om att kommunalskatten är avdragsgill eftersom denna

påverkar skatteförmågan. De skäl som talar för en avdragsrätt i fråga om

kommunalskatten gäller i minst lika hög grad förmögenhetsskatten. Det kan

inte vara rimligt att belasta en inkomst, som åtgått för att gälda förmögenhetsskatten

och sålunda från skatteförmågesynpunkt är obefintlig, med ytterligare

en skatt. Det är över huvud taget inte möjligt att på ett riktigt sätt beakta

skatteförmågan, om man låter en och samma inkomst träffas av två av varandra

oberoende skatter, båda progressiva. Den dubbla progressiviteten leder

ofrånkomligen till resultat, som varken är skäliga eller principiellt motiverade,

samt innebär dessutom en påfrestning på familjeföretagens riskvilliga kapital.

Utskottet

I de föreliggande motionerna yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte hemställa om förslag till 1964 års höstriksdag rörande reformering av

förmögenhetsbeskattningen med särskilt beaktande av att de nuvarande beskattningsreglernas

återverkningar på bildande och bibehållande av riskvilligt

kapital i produktionen elimineras. Därvid anser motionärerna det angeläget att

gynnsammare bestämmelser utformas vid förmögenhetsbeskattningen för värderingen

av inventarier och anläggningstillgångar i rörelse samt att avdrag

medges för förmögenhetsskatt vid den statliga inkomsttaxeringen. Med anledning

härav får utskottet anföra följande.

Den till allmänna skatteberedningen hörande skattesystemutredningen har

enligt sina direktiv att pröva frågor som sammanhänger med beskattningen av

förmögenhet och dess avkastning. Utredningen bör därvid uppmärksamma

sådana problem som det förhållandet att förmögenhetsskatten i förening med

inkomstskatten på avkastningen i vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen

i anspråk ävensom frågan om det berättigade i att utta skatt på förmögenhet

som är nedlagd i produktionsmedel (exempelvis lantbruk).

Det finns således enligt utskottets uppfattning — och detta framhöll också

förra årets bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29

i anledning av liknande motionsyrkande — skäl räkna med att skattesystemutredningen

kommer att pröva den av motionärerna berörda frågan om värderingen

av inventarier och anläggningstillgångar i rörelse samt därmed sammanhängande

spörsmål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1964

5

Vad angår den ifrågasatta rätten till avdrag för förmögenhetsskatt vid den

statliga inkomsttaxeringen torde det ligga i sakens natur — och detta gäller

redan nu — att förmögenhetsskatten i viss mån anpassas efter den skattskyldiges

taxering till inkomst. Huruvida detta bör ske även på sätt som motionärerna

yrkat — genom en avdragsrätt för förmögenhetsskatten — anser utskottet

sig inte böra ta ställning till. Emellertid vill utskottet erinra om att

tidigare års riksdagar i enlighet med hemställan av bevillningsutskottet resp.

år flerfaldiga gånger avvisat motionsyrkanden härom. Därvid har bevillningsutskottet

i sak åberopat bl. a. att samma resultat som med avdragsrätt

för förmögenhetsskatten vid den statliga inkomsttaxeringen kunde ernås genom

en sänkning av skatteskalan inom förmögenhetsskattens egen ram och att en

eventuell skattesänkning inte i första hand torde komma att gälla förmögenhetsskatten.

Än vidare kunde avdragsrätten för kommunalskatt vid den statliga

inkomsttaxeringen inte tas till intäkt för att införa avdragsrätt för förmögenhetsskatten

vid samma taxering. Avdraget för kommunalskatt syftade

nämligen till att utjämna den skillnad i skattebördan, som till följd av ojämnheter

i den kommunala utdebiteringen uppkom mellan personer med lika stor

inkomst. Förekomsten av detta avdrag gav alltså inte uttryck för uppfattningen

att ett utskyldsavdrag i och för sig var principiellt berättigat. Motionärerna

har i de nu föreliggande motionerna inte förebragt några nya skäl till stöd för

sitt yrkande.

Med hänsyn till det anförda — särskilt den omständigheten att spörsmålet

om den framtida utformningen av förmögenhetsbeskattningen och därmed sammanhängande

frågor är föremål för prövning inom skattesystemutredningen

— får utskottet avstyrka det föreliggande motionsyrkandet om en särskild

utredning i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 79 av herr Per Petersson

m. fl. och II: 97 av herr Darlin m. fl. om reformering av förmögenhetsbeskattningen

icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 7 april 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1964

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark,

herrar Yngve Nilsson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,

Sundin och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard, Engkvist,

Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar Darlin, Kristenson i Göteborg,

Nilsson i Tvärålund och Broberg.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Magnusson i Borås och Darlin,

vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 79 av

herr Per Petersson m. fl. och II: 97 av herr Darlin m. fl. — ansett att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till nämnda motioner, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till 1964 års höstriksdag

rörande reformering av förmögenhetsbeskattningen

med särskild hänsyn tagen till att de nuvarande beskattningsreglernas

återverkningar på bildande och bibehållande av riskvilligt

kapital i produktionen elimineras.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.