Sök i Ratio Lex

Betänkande med föranledande av väckt motion i anledning av riksbankens diskontohöjning den 30 januari 1964, såvitt motionen hänvisats till bevillningsutskottet.

1964-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:52, Betänkande med föranledande av väckt motion i anledning av riksbankens diskontohöjning den 30 januari 1964, såvitt motionen hänvisats till bevillningsutskottet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 dr 1964

1

Nr 52

Bevillningsutskottets betänkande med föranledande av väckt motion

i anledning av riksbankens diskontohöjning den 30

januari 1964, såvitt motionen hänvisats till bevillningsutskottet.

I en inom riksdagen väckt motion, 1:660, av herr Ferdinand Nilsson har

hemställts,

»att riksdagen i anledning av riksbankens beslut 30 januari 1964 att höja

diskontot måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag avseende

återinförande i inflationsbekämpande syfte av den 1959 avskaffade s. k.

extra bolagsskatten såsom förutsättning för ett återförande av riksbanksdiskontot

och därmed sammanhängande räntesatser till i början av 1964 varande

läge».

Motionen har hänvisats till bankoutskottet i vad den avser bekämpande

av inflation och sänkande av riksbankens diskonto samt till bevillningsutskottet

i vad den gäller återinförande av den extra bolagsskatten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Den extra bolagsskatten tillkom genom beslut av 1955 års riksdag i form

av höjning av den statliga inkomstskatten för aktiebolag och ekonomiska

föreningar. Uttagningsprocenten enligt 10 § 2 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt höjdes därvid för bolagen från 40 till 50 procent och för föreningarna

från 32 till 40 procent. De höjda skattesatserna tillämpades i

fråga om de berörda företagens preliminära skatt för andra halvåret 1955.

Med hänsyn härtill bestämdes skattesatsen vid 1956 års taxering (inkomståret

1955) till 45 procent för bolagen och 36 procent för föreningarna. Först

från och med 1957 års taxering gällde höjningen fullt ut. I samband med

1955 års skattehöjningsbeslut antogs vissa speciella uppbördsbestämmelser

med avseende på inkomståren 1955—1957. Bestämmelserna syftade till att

åstadkomma en sådan ordning att de högre skattesatserna omedelbart slog

igenom vid preliminärskatteuppbörden.

Förenämnda skärpning av vinstbeskattningen infördes i samband med de

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 196i

år 1955 ändrade reglerna för företagsbeskattningen och i syfte att dämpa

expansionstendenserna inom näringslivet. I de tryckta förarbetena till lagstiftningen

betonades att beslutet om höjning av uttagningsprocenten endast

skulle ha provisorisk karaktär.

Beslut om slopande av den extra bolagsskatten från och med den 1 januari

1960 fattades i anslutning till reformen beträffande allmän tilläggspensionering.

Detta beslut innebar att de lägre skattesatserna tillämpades första

gången i fråga om skatt på grund av 1961 års taxering.

För att åstadkomma överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt

vid 1961 och 1962 års taxeringar utfärdades en särskild debiteringsföreskrift,

motsvarande den som meddelades 1955.

Av innehållet i den föreliggande motionen må här återges följande.

Att årets statsverksproposition bör bedömas med beaktande av aktuella

risker på grund av förefintlig inflatorisk utvecklingstendens har från olika

håll framhållits. Sakförhållandet har understrukits genom riksbanksfullmäktiges

beslut den 30 januari 1964 att höja diskontot från 4 till 4x/2 procent.

Den beslutade åtgärden framstår direkt liksom genom sina återverkningar

klart såsom en under riksdagen inträffad händelse (riksdagsordningen

§ 55 mom. 1) av sådan betydelse att den enligt motionärens uppfattning

bör påkalla riksdagens särskilda uppmärksamhet.

Det torde kunna hävdas, att det icke är från de delar av näringslivet, som

hårdast drabbas av räntehöjningar, som de stora inflationsriskerna hotar.

Skall man verkligen kunna avgörande påverka inflationsproblemet måste

uppmärksamheten riktas speciellt på de stora maktfaktorer som avgörande

påverkar den ständiga löne- och priskarusellen. Obestridligt är det de stora

företagen och deras lönesättning vid avtalsuppgörelser och — på grund av

arbetsmarknadspolitiken — vid de ständiga löneglidningarna dessemellan

som dominerar den ekonomiska utvecklingen. De mindre — och de mindre

lönsamma — avsnitten av näringslivet är nödsakade att efter förmåga anpassa

sig därefter.

Under tidigare år har i stället för den för de svaga företagen förödande

ränteskruven tillämpats särskilda beskattningsåtgärder som främjar de

stora i aktiebolagsform bedrivna företagens konsolidering och topphugger

stora inflationsdrivande vinstutdelningar.

År 1955 infördes en s. k. extra bolagsskatt med i förslaget (prop. 1955

nr 196) angiven konjunkturpolitisk avsikt att dämpa då förefintlig risk för

utveckling i inflatorisk riktning. Skatten avskaffades 1959. Den ekonomiska

utveckling som tagit sig uttryck i skatteunderlagets ökning från och med

detta år har karakteriserats i anknytning till taxeringsresultaten 1960 och

1961 från finansdepartementets sida. Lika väl som åtgärder för främjande

av maskinanvändning inom företagen och andra rationaliseringsåtgärder

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 196i

3

kan motverka skadliga prisfördyringar och främja produktionen, lika nödvändigt

är det att åtgärder vidtages som främjar avskrivningar och motverkar

stegrade, förut höga löner och stora bolagsvinster.

År 1960 redovisade svenska aktiebolag m. fl. nettoinkomster på 2 573

milj. kronor. År 1961 var siffran 3 060 milj. kronor och år 1962 3 251. Vid

1963 års taxering redovisades en nettoinkomst av 3 124 milj. kronor. Den

taxerade inkomsten för samma kategori var 1962 2 753 milj. kronor och

1963 2 581 milj. kronor. På grundval härav skulle en återinförd 10-procentig

extra bolagsskatt ge ungefär 200 milj. kronor per budgetår. En ökad

konsolidering genom avskrivningar skulle givetvis i sin mån sänka beloppet.

I vart fall skulle ett återinförande av den extra bolagsskatten nu liksom

tidigare vara av värde som konjunkturdämpande åtgärd. Från åtskilliga

synpunkter framstår sådana åtgärder som lämpligare än det förhöjda

diskontot med dess berörda snedbelastning av den inflationsbekämpande

effekten.

Utskottet

Motionen innehåller, såvitt densamma hänvisats till bevillningsutskottet,

ett skrivelseyrkande om återinförande i inflationsbekämpande syfte av den

år 1959 avskaffade s. k. extra bolagsskatten. En sådan åtgärd skulle — framhåller

motionären — vara av värde som konjunkturdämpande åtgärd och

därjämte vara att föredra framför ett förhöjt diskonto med dess snedbelastning

av den inflationsbekämpande effekten.

Den extra bolagsskatten innebar en förhöjning med 25 procent av gällande

skattesatser vid den statliga inkomsttaxeringen för aktiebolag och andra

ekonomiska föreningar än sambruksföreningar.

Utskottet, som saknar anledning att ingå på motionen i vad den avser bekämpande

av inflation och sänkande av riksbankens diskonto, vill erinra om

att den extra bolagsskatten på sin tid infördes i samband med den år 1955

ändrade företagsbeskattningen och att det då uttryckligen förutsattes att

denna extra skattebelastning skulle vara ett provisorium. Så blev också fallet

genom att skatten slopades från och med den 1 januari 1960 i samband

med ATP-reformen. När riksdagen år 1959 fattade sitt beslut om skattens

slopande avvisade riksdagen också — i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan i betänkande nr 54 sistnämnda år — motionsyrkande att skatten

skulle bibehållas.

Motioner i ämnet blev också föremål för prövning av samma års höstriksdag

i samband med behandlingen av proposition nr 60 med förslag till förordning

om allmän varuskatt m. in. Ej heller dessa motioner föranledde någon

riksdagens åtgärd.

Riksdagen har, som nämnts, tidigare i enlighet med utskottets hemställan

avvisat motionsyrkanden om bibehållande resp. återinförande av den extra

bolagsskatten. Vad motionären nu anfört föranleder inte något ändrat ställ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1961

mngstagande från utskottets sida. Med hänsyn härtill och då den till all*

männa skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen enligt sina direktiv

äger ompröva hela nettovinstbeskattningssystemet ävensom frågan

om den inbördes avvägningen av skattesatserna för olika slag av juridiska

personer finner sig utskottet inte kunna tillstyrka förevarande skrivelseyrkande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 1:660 av herr Ferdinand Nilsson i anledning

av riksbankens diskontohöjning den 30 januari 1964, såvitt

motionen hänvisats till bevillningsutskottet, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark*, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg*, Gösta Jacobsson, Billman*,

Enarsson, Sundin och Erik Filip Petersson*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Kärrlander, Asp*, Christenson i Malmö*, Nilsson i Tvärålund*, Carlstein*,

Enskog och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640421

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.