Betänkande med föranledande av väckt motion i anledning av riksbankens diskontohöjning den 30 januari 1964, såvitt motionen hänvisats till bevillningsutskottet.
1964-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1964:52, Betänkande med föranledande av väckt motion i anledning av riksbankens diskontohöjning den 30 januari 1964, såvitt motionen hänvisats till bevillningsutskottet.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 dr 1964
1
Nr 52
Bevillningsutskottets betänkande med föranledande av väckt motion
i anledning av riksbankens diskontohöjning den 30
januari 1964, såvitt motionen hänvisats till bevillningsutskottet.
I en inom riksdagen väckt motion, 1:660, av herr Ferdinand Nilsson har
hemställts,
»att riksdagen i anledning av riksbankens beslut 30 januari 1964 att höja
diskontot måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag avseende
återinförande i inflationsbekämpande syfte av den 1959 avskaffade s. k.
extra bolagsskatten såsom förutsättning för ett återförande av riksbanksdiskontot
och därmed sammanhängande räntesatser till i början av 1964 varande
läge».
Motionen har hänvisats till bankoutskottet i vad den avser bekämpande
av inflation och sänkande av riksbankens diskonto samt till bevillningsutskottet
i vad den gäller återinförande av den extra bolagsskatten.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Den extra bolagsskatten tillkom genom beslut av 1955 års riksdag i form
av höjning av den statliga inkomstskatten för aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Uttagningsprocenten enligt 10 § 2 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt höjdes därvid för bolagen från 40 till 50 procent och för föreningarna
från 32 till 40 procent. De höjda skattesatserna tillämpades i
fråga om de berörda företagens preliminära skatt för andra halvåret 1955.
Med hänsyn härtill bestämdes skattesatsen vid 1956 års taxering (inkomståret
1955) till 45 procent för bolagen och 36 procent för föreningarna. Först
från och med 1957 års taxering gällde höjningen fullt ut. I samband med
1955 års skattehöjningsbeslut antogs vissa speciella uppbördsbestämmelser
med avseende på inkomståren 1955—1957. Bestämmelserna syftade till att
åstadkomma en sådan ordning att de högre skattesatserna omedelbart slog
igenom vid preliminärskatteuppbörden.
Förenämnda skärpning av vinstbeskattningen infördes i samband med de
Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 52
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 196i
år 1955 ändrade reglerna för företagsbeskattningen och i syfte att dämpa
expansionstendenserna inom näringslivet. I de tryckta förarbetena till lagstiftningen
betonades att beslutet om höjning av uttagningsprocenten endast
skulle ha provisorisk karaktär.
Beslut om slopande av den extra bolagsskatten från och med den 1 januari
1960 fattades i anslutning till reformen beträffande allmän tilläggspensionering.
Detta beslut innebar att de lägre skattesatserna tillämpades första
gången i fråga om skatt på grund av 1961 års taxering.
För att åstadkomma överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt
vid 1961 och 1962 års taxeringar utfärdades en särskild debiteringsföreskrift,
motsvarande den som meddelades 1955.
Av innehållet i den föreliggande motionen må här återges följande.
Att årets statsverksproposition bör bedömas med beaktande av aktuella
risker på grund av förefintlig inflatorisk utvecklingstendens har från olika
håll framhållits. Sakförhållandet har understrukits genom riksbanksfullmäktiges
beslut den 30 januari 1964 att höja diskontot från 4 till 4x/2 procent.
Den beslutade åtgärden framstår direkt liksom genom sina återverkningar
klart såsom en under riksdagen inträffad händelse (riksdagsordningen
§ 55 mom. 1) av sådan betydelse att den enligt motionärens uppfattning
bör påkalla riksdagens särskilda uppmärksamhet.
Det torde kunna hävdas, att det icke är från de delar av näringslivet, som
hårdast drabbas av räntehöjningar, som de stora inflationsriskerna hotar.
Skall man verkligen kunna avgörande påverka inflationsproblemet måste
uppmärksamheten riktas speciellt på de stora maktfaktorer som avgörande
påverkar den ständiga löne- och priskarusellen. Obestridligt är det de stora
företagen och deras lönesättning vid avtalsuppgörelser och — på grund av
arbetsmarknadspolitiken — vid de ständiga löneglidningarna dessemellan
som dominerar den ekonomiska utvecklingen. De mindre — och de mindre
lönsamma — avsnitten av näringslivet är nödsakade att efter förmåga anpassa
sig därefter.
Under tidigare år har i stället för den för de svaga företagen förödande
ränteskruven tillämpats särskilda beskattningsåtgärder som främjar de
stora i aktiebolagsform bedrivna företagens konsolidering och topphugger
stora inflationsdrivande vinstutdelningar.
År 1955 infördes en s. k. extra bolagsskatt med i förslaget (prop. 1955
nr 196) angiven konjunkturpolitisk avsikt att dämpa då förefintlig risk för
utveckling i inflatorisk riktning. Skatten avskaffades 1959. Den ekonomiska
utveckling som tagit sig uttryck i skatteunderlagets ökning från och med
detta år har karakteriserats i anknytning till taxeringsresultaten 1960 och
1961 från finansdepartementets sida. Lika väl som åtgärder för främjande
av maskinanvändning inom företagen och andra rationaliseringsåtgärder
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 196i
3
kan motverka skadliga prisfördyringar och främja produktionen, lika nödvändigt
är det att åtgärder vidtages som främjar avskrivningar och motverkar
stegrade, förut höga löner och stora bolagsvinster.
År 1960 redovisade svenska aktiebolag m. fl. nettoinkomster på 2 573
milj. kronor. År 1961 var siffran 3 060 milj. kronor och år 1962 3 251. Vid
1963 års taxering redovisades en nettoinkomst av 3 124 milj. kronor. Den
taxerade inkomsten för samma kategori var 1962 2 753 milj. kronor och
1963 2 581 milj. kronor. På grundval härav skulle en återinförd 10-procentig
extra bolagsskatt ge ungefär 200 milj. kronor per budgetår. En ökad
konsolidering genom avskrivningar skulle givetvis i sin mån sänka beloppet.
I vart fall skulle ett återinförande av den extra bolagsskatten nu liksom
tidigare vara av värde som konjunkturdämpande åtgärd. Från åtskilliga
synpunkter framstår sådana åtgärder som lämpligare än det förhöjda
diskontot med dess berörda snedbelastning av den inflationsbekämpande
effekten.
Utskottet
Motionen innehåller, såvitt densamma hänvisats till bevillningsutskottet,
ett skrivelseyrkande om återinförande i inflationsbekämpande syfte av den
år 1959 avskaffade s. k. extra bolagsskatten. En sådan åtgärd skulle — framhåller
motionären — vara av värde som konjunkturdämpande åtgärd och
därjämte vara att föredra framför ett förhöjt diskonto med dess snedbelastning
av den inflationsbekämpande effekten.
Den extra bolagsskatten innebar en förhöjning med 25 procent av gällande
skattesatser vid den statliga inkomsttaxeringen för aktiebolag och andra
ekonomiska föreningar än sambruksföreningar.
Utskottet, som saknar anledning att ingå på motionen i vad den avser bekämpande
av inflation och sänkande av riksbankens diskonto, vill erinra om
att den extra bolagsskatten på sin tid infördes i samband med den år 1955
ändrade företagsbeskattningen och att det då uttryckligen förutsattes att
denna extra skattebelastning skulle vara ett provisorium. Så blev också fallet
genom att skatten slopades från och med den 1 januari 1960 i samband
med ATP-reformen. När riksdagen år 1959 fattade sitt beslut om skattens
slopande avvisade riksdagen också — i enlighet med bevillningsutskottets
hemställan i betänkande nr 54 sistnämnda år — motionsyrkande att skatten
skulle bibehållas.
Motioner i ämnet blev också föremål för prövning av samma års höstriksdag
i samband med behandlingen av proposition nr 60 med förslag till förordning
om allmän varuskatt m. in. Ej heller dessa motioner föranledde någon
riksdagens åtgärd.
Riksdagen har, som nämnts, tidigare i enlighet med utskottets hemställan
avvisat motionsyrkanden om bibehållande resp. återinförande av den extra
bolagsskatten. Vad motionären nu anfört föranleder inte något ändrat ställ
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1961
mngstagande från utskottets sida. Med hänsyn härtill och då den till all*
männa skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen enligt sina direktiv
äger ompröva hela nettovinstbeskattningssystemet ävensom frågan
om den inbördes avvägningen av skattesatserna för olika slag av juridiska
personer finner sig utskottet inte kunna tillstyrka förevarande skrivelseyrkande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 1:660 av herr Ferdinand Nilsson i anledning
av riksbankens diskontohöjning den 30 januari 1964, såvitt
motionen hänvisats till bevillningsutskottet, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark*, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg*, Gösta Jacobsson, Billman*,
Enarsson, Sundin och Erik Filip Petersson*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Kärrlander, Asp*, Christenson i Malmö*, Nilsson i Tvärålund*, Carlstein*,
Enskog och Björkman.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640421
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.