Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående beskattningen av avverkning av skog, m.m.

1964-05-06 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:54, Betänkande i anledning av väckt motion angående beskattningen av avverkning av skog, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 196i

1

Nr 54

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående

beskattningen av avverkning av skog, m.m.

I eu inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

II: 679, av herr Eliasson i Sundborn m. fl. har hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta sådan ändring av lydelsen av punkt 9 av

anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen samt av punkt 4 tredje stycket

av anvisningarna till 22 § samma lag att de förmånligare reglerna rörande

rätt till avdrag för minskning av skogens ingångsvärde skall avse avverkning

av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt som skett efter det delägare i laga

skifte genom överenskommelse tillträtt sina nya skogsskiften och intill tre

år efter det lagakraftägande beslut om fastställelse å förrättningen föreligger,

oavsett om ståndskogslikviden var känd vid skiftenas tillträdande eller ej,

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext, samt

3) att riksdagen måtte besluta sådan ändring av förordningen om taxering

för inkomst av medel, som insatts på skogskonto, att delägare i laga

skifte, som efter överenskommelse härom tillträtt sina nya skogsskiften,

skall äga rätt att insätta likvider för avverkad skog eller upplåtna avverkningsrätter

intill hela beloppet fr. o. m. tidpunkten för tillträdet av de nya

skiftena och intill utgången av den tid, inom vilken ståndskogslikviden skall

erläggas enligt vid förrättningen meddelat beslut.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län och riksskattenämnden.

Därjämte har till utskottet ingivits en skrift från distriktslantmätaren D.

Weber-Grönwall i Mora.

Gällande bestämmelser

Ståndskogslikvid utgår enligt lagen om delning av jord å landet och lagen

om fastighetsbildning i stad vid förrättningar, varigenom en omreglering

sker av vissa fastigheters ägoområden. Fastighetsägare kan därvid tillerkännas

rätt till ståndskogslikvid, om han avstår mark med växande skog utan

Bihang till riksdagens protokoll lOfiå. 7 samt. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964

att i utbyte få mark, varå den växande skogen uppgår till samma myckenhet

och värde som på det i utbyte lämnade området.

Vid 1959 års riksdag genomfördes vissa ändringar i då gällande beskattningsregler

i syfte att underlätta jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering

(prop. nr 44 och bevillningsutskottets betänkande nr 43). Beträffande

ståndskogslikvid innebär bestämmelserna i huvudsak, att den som

fått ett område sig tillskiftat med bättre eller mera skog än han lämnat från

sig och därför blivit ålagd att betala ståndskogslikvid skall kunna finansiera

likviden genom att ta ut skog utan att behöva omedelbart skatta fullt ut för

denna inkomst. Den åter som lämnat från sig den bättre skogen och i anledning

härav får mottaga ståndskogslikvid skall på motsvarande sätt ha möjlighet

till anstånd med beskattningen av den inkomst likviden utgör.

Beskattningen av uppburen ståndskogslikvid

Enligt punkt 9 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen utgör

ståndskogslikvid skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet och likställes

därvid med likvid för växande skog, som avyttrats i samband med marken.

Detta medför att mottagare av ståndskogslikvid kan tillgodoföra sig värdeminskningsavdrag

för skog enligt de gynnsammare regler härom, som gäller

för avyttring av växande skog i samband med försäljning av marken.

Vad angår de avdragsmetoder, som är tillämpliga vid avyttring av växande

skog i samband med avyttring av marken, må följande särskilt framhållas.

Enligt värdemetoden må avdrag ske för vad som icke genom förut medgivna

avdrag blivit amorterat av ingångsvärdet, d. v. s. det värde varmed

växande skog kan anses ha ingått i fastighetens värde vid förvärvet. Härigenom

kommer alltså avdrag att erhållas för den del av skogens värde vid

förvärvet, vilken icke tidigare fått avdragas.

Enligt virkesförrådsmetoden erhåller den skattskyldige avdrag för det

gällande ingående virkesförrådet beräknat efter det pris per kubikmeter,

som den på skogen belöpande delen av vederlaget motsvarar i förhållande

till det vid avyttringen förefintliga virkesförrådet. Avdraget beräknas oavsett

om förrådet vid avyttringen är bättre eller sämre sammansatt än det

ingående förrådet. Vad som blir föremål för beskattning är sålunda den under

innehavet sparade tillväxten, d. v. s. det virkesförråd, som vid avyttringen

finns utöver det gällande ingående virkesförrådet.

Bestämmelserna om ackumulerad inkomst är tillämpliga beträffande inkomst

av jordbruksfastighet i vissa fall, bl. a. i fråga om intäkt av skogsbruk

som förvärvas genom avyttring av växande skog i samband med avyttring

av marken. Genom att ståndskogslikvid i beskattningshänseende är jämställd

med sådan intäkt, blir bestämmelserna om ackumulerad inkomst tilllämpliga

även på mottagare av ståndskogslikvid. Detta medför, att likvidmottagaren

får viss möjlighet att mildra progressionen i den statliga beskatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964 3

ningen beträffande den del av ståndskogslikviden, som trots avdragsrcglerna

blir beskattad. Likviden kan nämligen fördelas på högst tio år bakåt i tiden.

Enligt bestämmelser i förordningen om taxering för inkomst av medel,

som insatts å skogskonto, har likvidmottagaren därjämte möjlighet att uppskjuta

beskattningen av hela ståndskogslikviden upp till tio år framåt i

tiden.

Beskattning släget för utgivare av ståndskogslikvid

Enligt jorddelningslagen kan ståndskogslikvid fastställas att utgå på en

gång eller i form av årliga avbetalningar under en tid av högst tio år. I praktiken

tillämpas vanligen det förstnämnda systemet. Då likviden uppgår till

betydande belopp, förekommer emellertid uppdelning av densamma på flera

år, dock endast undantagsvis på längre tid än fem år.

Ståndskogslikvid är skattemässigt inte att anse som driftkostnad, och

avdrag för likviden medges därför inte vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet.

Däremot är sådan likvid likställd med köpeskilling för fastighet,

och hänsyn tas på grund härav till utgiven ståndskogslikvid vid bedömande

av skogens ingångsvärde.

I punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

stadgas att om ägare av fastighet vid jorddelningsförrättning blivit ålagd

att gälda ståndskogslikvid och har avverkning av skog eller upplåtelse av

avverkningsrätt skett inom tre år från det lagakraftägande beslut om fastställelse

å förrättningen föreligger, skall på yrkande av den skattskyldige

skogens ingångsvärde antas ha nedgått med belopp motsvarande rotvärdet

av den skog, soin avverkningen eller upplåtelsen omfattat. Avdraget är dock

begränsat till beloppet av ståndskogslikviden.

Riksskattenämnden har i skrivelse den 17 april 1963 till taxeringsintendenten

i Kopparbergs län uttalat sig rörande tillämpningen i visst fall av

bestämmelserna i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen.

Uttalandet avsåg förhållandena med avseende å laga skiftet

å Vika-Vinäs utskog i Mora köping. I ärendet hade upplysts att ett laga skifte

år 1945 påbörjats å utskogen. Den 25 januari 1958 hade sakägarna jämlikt

bestämmelserna i lagen om delning av jord å landet träffat överenskommelse

om att de nya skogsskiftena skulle tillträdas snarast. Efter verkställd skogsräkning

hade för sakägarna den 20 maj 1961 tillkännagivits storleken av de

skogslikvider, som jämlikt nämnda lag skulle utgå. Härvid hade meddelats,

att likviderna kunde inbetalas fr. o. in. den 23 maj 1961 till Svenska Handelsbankens

kontor i Mora och att ränta skulle utgå å ej erlagda likvider fr. o. m.

den 1 oktober 1961. Den 1 juni 1961 hade sakägarna tillträtt sina nya skogsskiften.

Laga skiftet hade emellertid ännu ej fastställts, och lagakraftägandc

beslut om sådan fastställelse kunde förväntas tidigast om två år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964

Riksskattenämnden gjorde i ärendet följande uttalande:

Den vid ifrågavarande laga skifte tillämpade ordningen har utbildats på

sedvanerättslig väg och synes komma till användning framför allt vid laga

skiften i Kopparbergs iän. Med beaktande av den praxis, som sålunda utvecklat

sig, får det anses överensstämma med syftet bakom bestämmelserna i

punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen att

anse överenskommelsen om tillträde av skogsskiftena — i förening med det

förhållandet att skiftena faktiskt tillträtts den 1 juni 1961 och delägarna

därvid godtagit de betalningsföreskrifter som givits — såsom likställt med

sådant åläggande att gälda skogslikvid, som omförmäles i nyssnämnda lagrum.

Av denna ståndpunkt följer enligt riksskattenämndens mening, att den

särskilda rätt till avdrag för minskning av skogs ingångsvärde, som enligt

reglerna i nämnda lagrum tillkommer den som avverkar skog eller upplåter

avverkningsrätt sedan han ålagts gälda skogslikvid, även bör komma sådan

sakägare till del, som under angivna förhållanden avverkat skog eller upplåtit

avverkningsrätt innan lagakraftägande beslut om fastställelse å laga

skiftet föreligger.

Motionen

Som motivering för yrkandena i den förevarande motionen framhåller motionärerna,

att beträffande Solleröns laga skifte i Kopparbergs län, som omfattar

hela socknen, har beslutats om successivt tillträde efter hand som arbetet

med värdering för ståndskogslikviden blir klart. Sålunda har den 1 juni

1963 tillträtts vissa delar, den 1 januari 1964 tillträddes ytterligare en del,

och den 1 januari 1965 skall resten tillträdas. Uträkningen av likvidbeloppen

kan emellertid ej göras förrän hela värderingen avslutats, och storleken av

likviderna kan därför ej tillkännages delägarna förrän efter nämnda tillträdesdagar.

Då uträkningarna kommer att ta rätt lång tid, torde resultatet

ej kunna föreligga helt klart förrän år 1966.

Tillträdet kommer således att ske, innan likvidbeloppen är kända. För

större delen av skogen kan det beräknas bli en tid av två å tre år från tillträdesdagen

till den tidpunkt då resultatet framlägges. Skulle de vanliga beskattningsreglerna

för avverkad skog gälla för denna tid och delägarna således

icke kunna utnyttja bl. a. de förmånligare reglerna rörande rätt till avdrag

för minskning av skogens ingångsvärde, ehuru beloppen senare användes

för betalning av ståndskogslikviderna, måste man räkna med allvarliga

olägenheter. Effekten torde bli att skogsägarna i stor utsträckning kommer

att uppskjuta avverkningarna till dess likviden är känd, och då denna tidpunkt

är inne kommer omfattande avverkningar att ske samtidigt dels på

grund av uppskovet och dels för att delägarna skall få medel till betalning

av ståndskogslikviden. En sådan ojämn avverkning skulle medföra försämrad

skogsskötsel och försämrade möjligheter till sysselsättning och inkomster

för socknens befolkning, som i stor utsträckning är beroende av inkomster

från skogen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr Öb år 196b 5

För att undgå dylika olägenheter synes det motionärerna nödvändigt icke

hlott att kommunalskattelagen ändras utan även bestämmelserna rörande

insättning av medel på skogskonto. Delägare i laga skifte, som efter överenskommelse

härom tillträtt sina nya skogsskiften, bör sålunda få rätt att

insätta likvider för avverkad skog eller försålda avverkningsrätter intill hela

beloppet fr. o. in. tillträdesdagen och intill utgången av den tid inom vilken

ståndskogslikviderna skall erläggas i enlighet med vid förrättningen meddelat

beslut.

Motionärerna understryker, att de föreslagna ändringarna är av den

största betydelse inte endast för Sollerö sockens laga skifte. Omfattande skiftesverksamhet

pågår även inom andra delar av Kopparbergs län, där liknande

spörsmål kan väntas uppstå. Det synes angeläget och helt överensstämmande

med andemeningen i de reformer av beskattningsreglerna som

genomförts att gällande bestämmelser anpassas till strävandena att bedriva

skiftesverksamheten på effektivast möjliga sätt.

Slutligen framhålles att de föreslagna ändringarna, som bör tillämpas

fr. o. m. 1965 års taxering i första instans, inte medför minskade skatteinkomster

för stat och kommun. Om avverkningarna sker i jämnare takt, kan

dock ogynnsamma variationer i arbetsinkomsterna och därmed skatteunderlaget

undvikas.

Remissyttrandena

Efter att inledningsvis ha redogjort för motionärernas yrkande att bestämmelserna

i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

skall få tillämpas under eu tidsperiod mellan tillträdet av fastigheterna

och tidpunkten, då likvidbeloppen tillkännagivits, anför lantbruksstyrelsen:

Att tillträde till de nya fastigheterna sker genom överenskommelse innan

förrättningen vunnit laga kraft och innan likviderna är kända, torde bl. a.

bero på att markägarna önskar komma igång och göra avverkningar och

åtgärder på ett så tidigt stadium som möjligt. Härigenom motverkas de

ogynnsamma tendenser som motionärerna framhållit. Beträffande likviderna

är det i princip så att utgivande och mottagande balanserar varandra. För

skifteslaget som helhet torde därför någon större ojämnhet i avverkningarna

på grund av ståndskogslikviderna icke behöva uppkomma, då likvidmottagarna

kan vara benägna att minska sina avverkningar under den tid likviderna

kommer in. På grund av åtgärdsstopp och över huvud taget eu

obenägenhet alt avverka under den tid skifte pågar kan det dock givetvis av

andra orsaker väntas bli större avverkningar än normalt under tiden närmast

efter tillträdandet av de nya fastigheterna.

Det synes emellertid knappast vara att räkna med att ojämn sysselsättning

i större omfattning skall uppkomma till följd av gällande bestämmelser om

beskattning i samband med ståndskogslikvidcr. Däremot kan måhända enskild

skiflesdelägare komma i det läget att han inte under den tidpunkt,

som passar honom bäst fullt ut kan tillämpa av motionärerna åberopade

skatteregler. Emellertid finns vissa möjligheter att utnyttja skogskonto och

opaginerad Kontrollera mot PDF

*'' Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 196b

förskjutning av virkeslikviderna varigenom denna olägenhet i väsentlig grad

torde elimineras.

Det torde även komma att möta praktiska svårigheter att utforma en lagtext

som tillgodoser det framförda önskemålet, eftersom många markägare

under den avsedda tidsperioden ännu ej vet, om de blir likvid utgivare eller

iiiottagare.

Lantbruksstyrelsen har icke funnit tillräckliga skäl att tillstyrka det i

motionen framförda yrkandet i detta avseende.

I motionen yrkas också rätt för deltagare i laga skifte att insätta medel på

skogskonto intill hela beloppet av uppburen ersättning för avverkad skog

eller försålda avverkningsrätter fr. o. in. tillträdesdagen och intill utgången

av den tid inom vilken ståndskogslikviderna skall erläggas.

Genom en sådan bestämmelse erhåller likvidutgivarna vid laga skifte möjlighet

att under några år på skogskonto samla ihop till likviden eller del

av densamma. I och för sig torde en sådan bestämmelse ensam vara tillräcklig

för att uppnå motionärernas syfte. Enligt vad lantbruksstyrelsen har sig

bekant strävar man vid skiftesläggningen bland annat att undvika alltför

höga ståndskogslikvider. Det totala likvidbeloppet jämfört med en normal

årsavverkning inom hela skifteslaget torde därför som regel inte vara anmärkningsvärt

stort. För enstaka markägare kan dock utgiften för ståndskogslikvid

komma att bli avsevärd.

Lantbruksstyrelsen delar motionärernas uppfattning att det för vissa likvidutgivare

borde vara önskvärt att på skogskonto kunna samla ihop till

ståndskogslikviden.

Detta problem torde emellertid vara begränsat till vissa nu pågående stora

skiltesförrättningar främst i Dalarna och inom dessa beröra endast ett begränsat

antal markägare. Då revision av skifteslagstiftningen nu är aktuell

och då man f. ö. genom modern teknik in. in. redan nu i praxis torde kunna

förkorta proceduren vid kommande omregleringar, torde problemet dessutom

sannolikt vara av övergående natur.

Lantbruksstyrelsen finner det skäligt att lämpliga åtgärder vidtages för

att tillgodose motionärernas syfte beträffande nu pågående större skiften,

men ifrågasätter lämpligheten av en permanent lagändring.

Lantmåteristyrelsen anför i sitt remissyttrande bl. a. följande.

I samband med införandet av 1959 års beskattningsregler uttalades, bl. a.

av lantmåteristyrelsen, att de gällande bestämmelserna för beskattning av

skogsbruk vore i behov av en allmän översyn. En sådan är fortfarande i och

för sig mycket önskvärd men kommer sannolikt att ta lång tid och bör därför

enligt lantmäteristyrelsens mening ej utgöra motiv för uppskov med

önskvärda justeringar eller kompletteringar av gällande regler.

Innan lantmäteristyrelsen går närmare in på förslagets innehåll, kan det

vara lämpligt med en kort beskrivning av de förhållanden som utgör bakgrund

till motionen.

I huvudsak för att förhindra virkesbrist på nyutlagda ägolottcr har vid de

i Kopparbergs län pågående laga skiftena vissa inskränkningar i dispositionsrätten

till skogen varit gällande. Avverkningarna har dock ofta haft

mindre omfattning än vad dessa inskränkningar i och för sig bör ha givit

anledning till, troligen beroende dels på markägarnas önskan att ha en reserv

för att betala eventuellt uppkommande likvider och dels deras önskan att

avvakta möjligheten att förlägga avverkningar till de nya ägolotterna, där

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 196b 7

möjligheten att göra rationella avverkningar är större än på de gamla innehaven.

Under skiftesförrättningen har av dessa orsaker uppkommit en eftersläpning

i fråga om avverknings- och skogsvård sarbeten. Med hänsyn till

kravet att skogens värde ej skall förändras genom avverkningar mellan tidpunkten

för värderingen och tillträdet till de nya ägolotterna, måste awerkningsförbud

råda under denna tid. Olägenheterna av avverkningsförbudet

minskar om delägarna, som t. ex. i Solleröfallet, träffa överenskommelse om

tillträde av de nya skiftena när fältarbetsdelen av värderingen är klar, men

resultatet ännu ej är känt. Arbetet med att ta igen eftersläpande skogsvård

och avverkningar kan dessutom påbörjas tidigare än vad som eljest skulle

varit fallet. Som motionärerna påpekar vinner man också eu jämnare sysselsättning.

Flertalet markägare önskar säkerligen fondera en större eller mindre del

av avverkningsinkomsterna från de nytillträdda skogsinnehaven för att lättare

kunna utge en eventuell ståndskogslikvid. För presumtiva likvidutgivare

är det också önskvärt att fonderingarna ej beskattas, eftersom rätt till

minskning av skogens ingångsvärde med högst beloppet av ståndskogslikviden

föreligger sedan beloppet blivit känt.

Behovet av sådan fondering är givetvis beroende av ståndskogslikvidens

storlek. Uppgår denna endast till värdet av någon eller några få normala

årsavverkningar, behöver fondering ej göras eftersom betalning av ståndskogslikviderna

får ske under flera år. Det kan här vara av intresse att något

belysa hur stora belopp likvidutgivarna haft att betala i ett par nyligen genomförda

laga skiften i Siljansbygden. En fördelning på storleksklasser av

skuldbeloppen och beräkning av deras procentuella andel av det nya skogsinnchavets

värde har i grova drag givit följande resultat ifråga om privatskogsbruket.

Av alla skuldbelopp översteg drygt hälften 1 000 kronor och av dessa låg

ungefär 50—60 % inom intervallet 1 000—5 000 kronor. Av högre likvidbelopp

låg nästan alla under 30 000 kronor. Cirka en tredjedel av antalet likvider

meilan 5 000 och 20 000 kronor utgjorde 20 % eller större del av det

nya innehavets värde. Skuldbelopp överstigande 20 000 kronor utgjorde i

regel 20—30 %.

Maximalt uppgick skuldbeloppen inom storleksklasserna över 5 000 kronor

till drygt 50 c/0 i ett enstaka fall men i regel till cirka 40 % med sjunkande

tendens vid ökande absolut belopp. Skuldbelopp understigande 5 000

kronor utgjorde maximalt 80 ä 100 % av det nya innehavets värde men det

var då fråga om skulder av högst storleksordningen 1 000 kronor.

Av ovanstående siffror får man givetvis ej dra några vittgående slutsatser,

men man kan konstatera att likviderna i många fall kan uppgå till relativt

betydande belopp, även om huvuddelen ligger på en både absolut och relativt

sett låg nivå.

Med hänvisning till det ovan sagda kan man konstatera, all det ur flera

synpunkter vore önskvärt att uppskjuta beskattningen av inkomster från

avverkningar mellan tillträdet av de nya innehaven och likvidernas tillkännagivande

så att skattetänkande ej förorsakar sådana olägenheter i

skogsvårds- och sysselsättningshänscende som nämns i motionen. Det bär

dä påpekas att möjligheter till sådant uppskov i praktiken redan finns, nämligen

genom att låta betalningen för försålda skogsprodukter eller rotposter

innestå hos köparen. Detta förfarande skulle kunna tillämpas även i här

aktuella situationer. En annan möjlighet, som dock endast kan tillämpas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr Öl år 1964

ifråga om vedsortiment, vore att skogsägarna själva lagrade virket för senare

försäljning. Dessa tillvägagångssätt kan naturligtvis ej alltid användas och

i synnerhet ej om längre tid än ett eller högst ett par år förflyter mellan tillträdet

och tillkännagivandet av likvidbeloppen.

Motionärernas förslag till ändringar av anvisningarna till kommunalskattelagen

innebär att rätten till avdrag för minskning av skogens ingångsvärde,

s. k. skogsininskningsavdrag, skall avse även avverkning av skog eller

upplåtelse av avverkningsrätt redan från det tillträde till de nya skogsskiftena

sker. Med nuvarande skatteregler är avdragets storlek för både likvidmottagare

och likvidutgivare begränsat av ståndskogslikvidernas belopp.

Konsekvensen av ändringsförslaget torde bli att avdragets storlek begränsas

endast av hur mycket vederbörande avverkar under tiden mellan tillträdet

och likvidbeloppens tillkännagivande. Gjorda avdrag kommer visserligen att

återföras till beskattning vid onerös överlåtelse av fastigheten men vid benetik

överlåtelse sker ej delta med nuvarande bestämmelser. Därtill kommer

att man före likvidbeloppcns tillkännagivande ej vet om vederbörande har

att utge eller mottaga likvid och sålunda vilka beskattningsregler som är tilllämpliga.

För att nå likformighet med gällande principer ifråga om avdragens

storlek skulle det därför vara nödvändigt att införa spärregler eller bestämmelser

om återföring av överskjutande avdrag sedan ståndskogslikviderna

tillkännagivits.

Motionärernas förslag till ändring av bestämmelserna rörande insättning

av medel på skogskonto innebär rätt att insätta hela vederlaget för avverkad

skog eller upplåten avverkningsrätt från det de nya skiftena tillträtts och

intill utgången av den tid inom vilken ståndskogslikviden skall erläggas. Förslaget

torde enligt lantmäteristyrelsens mening tillgodose de önskemål om

ionderingsmöjligheter som enligt det föregående kan föreligga.

Även i detta fall blir följden att insättningarnas storlek begränsas endast

av vad vederbörande avverkar under den tid då den i motionen föreslagna

vidare insättningsrätten föreligger. Ståndskogslikviderna kan betalas på eu

gång eller genom avbetalningar under viss tid, högst tio år, efter vad som

beslutas vid förrättningen. I regel torde betalningstiden sättas till fem år.

För att den vidgade insättningsrätten ej skall bli alltför omfattande bör den

tidsmässigt begränsas exempelvis till tre år eller till tiden mellan tillträdet

och ståndskogslikvidens tillkännagivande.

\ are sig sådan tidsbegränsning göres eller ej, uppkommer frågan om det

t öreligger behov av någon bestämmelse som efter ståndskogslikvidernas tillkännagivande

reglerar insättningarnas storlek till de belopp som skulle gällt

om likvidbeloppen varit kända vid tillträdet. För likvidutgivare skulle eu

sådan reglering kunna innebära att de extra insättningarna på skogskontot

i första hand skulle användas för betalningen av ståndskogslikviden och att

i den mån dessa insättningar överstigit likvidbeloppet den överskjutande

delen ej skulle få kvarstå på kontot. För en likvidmottagare skulle — om

de extra insättningarna ej uppgår till likvidbeloppet — ytterligare insättningav

mottagen ståndskogslikvid begränsas så att insättningarnas summa blir

lika med likvidbeloppet. Om de extra insättningarna överstiger den mottagna

likviden skulle den överskjutande delen ej få kvarstå på kontot.

Sådana begränsande regler som nämnts härovan kan bli relativt komplicerade

och det ligger därför nära till hands att fråga om de ej kunde undvaras.

Som inledningsvis nämnts har man i och med tillträdet av de nya ägolotterna

att inhämta flera års eftersläpning - - i Kopparbergs län ofta fem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr åt år 196b

fl

ton ar eller mera. Inkomsten från de avverkningar soin då sker kan delvis

jämställas med ackumulerad inkomst. Bestämmelserna härom kan emellertid

tillämpas endast av likvidinottagare först sedan ståndskogslikviden är

känd. Ett motiv för alt ej införa spärregler av ovan skisserat slag skulle vara

att man härigenom i stort sett får sådan lindring i progressionen som avses

med bestämmelserna om ackumulerad inkomst i fråga om de extra insättningar

på skogskontot som en ändring enligt motionen skulle möjliggöra.

Som sålunda framhållits ställer sig lantmäteristyrelsen positiv till åtgärder

ägnade att komplettera gällande regler för beskattning av skogslikvider i

samband med lantmäteriförrättning så att nackdelar av bl. a. den art som

nämns i motionen kan elimineras. Styrelsen tillstyrker därför förslaget till

iindring av förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts på

skogskonto. Dock torde den tid under vilken insättning på sådant konto får

ske böra på lämpligt sätt begränsas. Härigenom skulle motionens syfte

kunna tillgodoses och de föreslagna ändringarna av punkt 9 av anvisningarna

till 21 § kommunalskattelagen och punkt 4 av anvisningarna till 22 §

av samma lag, vilka enligt vad ovan sagts skulle bli komplicerade att genomföra,

bli obehövliga.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför i sitt remissyttrande.

Motionärernas förslag att viss uppmjukning bör ske av nu gällande bestämmelser,

varigenom utgivare av ståndskogslikvid skall äga rätt till särskilt

värdeminskningsavdrag för skog som avverkas i viss anslutning til!

jorddelningsförrättning, rimmar väl med det förhållandet att beskattningsreglerna

på härvarande område enligt länsstyrelsens mening bör anpassas

till att underlätta genomförandet av betydelsefulla jorddelningsförrättningar

bl. a. inom Kopparbergs län.

För att uppnå det syfte, som förslaget avser, bör 2 § förordningen om taxering

för inkomst av medel, som insatts på skogskonto, kompletteras med en

bestämmelse av innebörd, att delägare i laga skifte, som efter tillträdet av

nya ägolotter och inom tre år från det laga kraftägande beslut om fastställelse

å jorddelningsförrättningen föreligger, uppburit likvid för upplåtelse av

avverkningsrätt till skog eller för avverkad skog, må erhålla uppskov för sådan

intäkt i sin helhet.

Vidare bör bestämmelsen i tredje stycket 4 punkten av anvisningarna till

22 § kommunalskattelagen, varigenom ägare av fastighet, som vid jorddelningsförrättning

blivit ålagd att gälda likvid som avses i punkt 9 av anvisningarna

till 21 i; kommunalskattelagen, på vissa villkor tillförsäkras rätt

till särskilt värdeminskningsavdrag för skog, så till vida utbyggas att detsamma

skall gälla om ägaren för gäldande av sådan likvid från skogskonto

uttager medel, som insatts efter tillträdet av ny ägolott.

Riksskattenämnden erinrar inledningsvis om sitt förcnämnda uttalande

den 17 april 1963 rörande tillämpningen av punkt 4 tredje stycket av anvisningarna

till 22 § kommunalskattclagen och anför därefter följande.

Av motionen framgår, alt beträffande Solleröns laga skifte tillämpats ell

delvis annat förfaringssätt än vid laga skiftet å Vika-Vinäs utskog. Vid sammanträde

den 29 april 1963 har nämligen beslutats om successivt tillträde

eller band som arbetet med värderingen för likviden blir klart. Sålunda ha

den 1 juni 1963 tillträlts vissa delar, den 1 januari 1964 ytterligare eu de!

och den 1 januari 196a avses återstoden skola tillträdas. Enligt motionen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 196b

kan uträkningen av likvidbeloppen ej göras förrän hela värderingen avslutats.

Storleken av likviderna kan därför ej tillkännagivas delägarna förrän

efter nämnda tillträdesdagar. Det anmärkes vidare i motionen, att uträkningarna

komma att ta ganska lång tid och att resultatet därför ej torde

kunna föreligga helt klart förrän år 1966.

I motsats till vad som var förhållandet vid laga skiftet å Vika-Vinäs utskog

ha sålunda i fråga om Sollerön vissa delar av skiftena redan tillträtts, utan

att några betalningsföreskrifter givits eller ens tillkännagivande skett om

storleken av de skogslikvider som skola utgå. Med hänsyn härtill kunna —

vilket motionärerna också förutsatt — förenämnda regler i kommunalskattelagen

liksom den i motionen återgivna bestämmelsen i förordningen om

taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, icke tillämpas beträffande

Solleröns laga skifte med mindre lagändring sker.

Enligt riksskattenämndens mening är emellertid en lagstiftning i enlighet

med vad i motionen yrkats icke invändningsfri. Sålunda skulle härigenom

sakägare, som avverkat skog eller upplåtit avverkningsrätt för högre belopp

än den blivande skogslikviden, komma i åtnjutande av opåkallade förmåner,

eftersom någon korrigering i efterhand svårligen kunde ske. Med hänsyn till

att arbetet med värderingen för likviden förutsättes vara klart före tillträdet

av skiftena, synes det emellertid, såvitt riksskattenämnden kan finna, vara

möjligt att på relativt kort tid fastställa ä-priser och uträkna samt för delägarna

tillkännage storleken av skogslikviderna. Därefter skulle situationen

i fråga om Sollerön vara likartad med den, som förelåg beträffande VikaVinäs

utskog. Detta skulle innebära, att riksskattenämndens uttalande rörande

Vika-Vinäs bleve tillämpligt jämväl i fråga om Sollerön. Med angivna

förfaringssätt skulle sålunda något egentligt behov av lagstiftningsåtgärder

icke föreligga.

På grund av vad ovan anförts anser riksskattenämnden sig böra avstyrka

de i motionen föreslagna lagstiftningsåtgärderna.

I den till utskottet ingivna skriften anför distriktslantmätaren D. WeberGrönwall

följande i anledning av vad riksskattenämnden anfört i sitt ovannämnda

yttrande.

I nämnda yttrande har bl. a. anförts »Med hänsyn till att arbetet med

värderingen för likviden förutsättes vara klart före tillträdet av skiftena,

synes det emellertid, såvitt riksskattenämnden kan finna, vara möjligt att

på relativt kort tid fastställa å-priser och uträkna samt för delägarna tillkännage

storleken av skogslikviderna.»

Beträffande detta uttalande får jag anföra följande:

Arbetet med värderingen för likviden måste vara klart vad beträffar själva

arbetet på marken före tillträdet. Uträkningen kan dock ej göras förrän

avsevärt senare än tillträdet, då den är beroende av att all mark är värderad.

Vid det successiva tillträde, som beslutats vid Solleröns laga skifte, innebär

detta att för större delen av skogen en tidsskillnad på flera år kommer att

förefinnas mellan tillträdet och tidpunkten då likviden skulle kunna räknas

ut. Därtill kommer så den tid det tar att göra själva uträkningen, som vid ett

så stort skifteslag tar ca 1 år om allt går väl. Några delvärden går ej att få

fram dessförinnan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964

11

Utskottet

Enligt 14 kap. 8 § jorddelningslagen kan fastighetsägare vid vissa förrättningar

tilläggas rätt till ståndskogslikvid, om han avstår mark med växande

skog utan att i utbyte få mark, varå den växande skogen uppgår till samma

myckenhet eller värde som på det i utbyte lämnade området.

I syfte att underlätta jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering

antogs genom beslut av 1959 års riksdag vissa bestämmelser rörande beskattningen

av ståndskogslikvider. Reglerna innebär i huvudsak följande.

Enligt punkt 9 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen är ståndskogslikvid

likställd med ersättning för växande skog, som avyttrats i samband

med avyttring av marken. Till följd härav erhåller mottagare

av ståndskogslikvid rätt till värdeminskningsavdrag å skog efter

de gynnsammare regler härom, som gäller vid fastighetsförsäljning. Detta

medför bl. a. att, om likvidmottagaren tillgodoför sig värdeminskningsavdrag

enligt den s. k. virkesförrådsmetoden, den värdestegring, som skogen

varit underkastad under innehavstiden, inte blir föremål för beskattning.

Bestämmelsex-na om ackumulerad inkomst är även tillämpliga, varigenom

likvidmottagaren har möjlighet att mildra progressionen vid den

statliga inkomstbeskattningen beträffande den del av ståndskogslikviden,

som trots värdeminskningsavdraget blir beskattad. Dessutom har likvidmottagare

rätt att insätta hela ståndskogslikviden på skogskonto och kan

därigenom i princip uppskjuta beskattningen av likviden under högst tio år.

Eftersom ståndskogslikvid i beskattningshänseende likställes med köpeskilling

för fastighet, är den inte avdragsgill såsom omkostnad vid taxeringen.

Utgivare av ståndskogslikvid äger emellertid rätt till

särskilt värdeminskningsavdrag för skog, som avverkats i anslutning till

jorddelningsförrättningen. Om nämligen avverkning av skog eller upplåtelse

av avverkningsrätt skett inom tre år från det lagakraftägande beslut

om fastställelse av förrättningen föreligger, skall enligt punkt 4 tredje stycket

av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen på yrkande av likvidutgivaren

skogens ingångsvärde anses ha nedgått med belopp motsvarande

rotvärdet av den skog, som avverkningen eller upplåtelsen omfattat. Avdrag

får dock göras med högst beloppet av ståndskogslikviden.

Avsikten med ovannämnda bestämmelser är, att den som fått ett område

sig tillskiftat med bättre eller mera skog än han lämnat ifrån sig och därför

blivit ålagd att betala ståndskogslikvid skall kunna finansiera likviden genom

att ta ut skog utan att behöva omedelbart skatta fullt ut för denna

skogsinkomst. Den däremot som lämnat ifrån sig den bättre skogen och i

anledning härav får mottaga ståndskogslikvid bär på motsvarande sätt

möjlighet till anstånd med beskattningen av den inkomst likviden utgör.

I den förevarande motionen hemställcs om sådan ändring av punkt 4 av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 5-i år 1961

anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen, att de förmånligare reglerna

rörande rätt till avdrag för minskning av skogens ingångsvärde skall avse

avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt, som skett efter det

delägare i laga skifte genom överenskommelse tillträtt de nya skogsskiftena

och intill tre år efter det lagakraftägande beslut om fastställelse av

förrättningen föreligger, oavsett om ståndskogslikviden var känd vid skiftenas

tillträdande eller ej. Vidare yrkas att delägare i laga skifte skall äga

rätt alt insätta hela beloppet av likviden för avverkad skog eller upplåtna

avverkningsrätter på skogskonto fr. o. in. tillträdet av de nya skogsskiftena

och intill utgången av den tid, inom vilken ståndskogslikviden skall erläggas.

Som motivering för yrkandena anför motionärerna bl. a., att vid Solleröns

laga skifte i Kopparbergs län överenskommits att tillträde till de nya skifterna

skall ske successivt efter hand som arbetet med värderingen för likviden

blir klart. Uträkningen av likvidbeloppcn kan emellertid inte göras

förrän hela värderingen avslutats, och storleken av likviderna kan därför

inte tillkännages delägarna förrän i vissa fall flera år efter tillträdet av

skiftena. Om de vanliga beskattningsreglerna för skog skall gälla för avverkningar,

som sker på de nya skiftena innan likvidbeloppen blivit fastställda,

befarar motionärerna att skogsägarna i stor utsträckning kommer

att uppskjuta avverkningarna. Detta skulle i sin tur medföra försämrad

skogsskötsel och minskade möjligheter till sysselsättning inom skogsbruket

på orten. Motionärerna framhåller vidare att liknande förhållanden kan

väntas uppkomma vid laga skiften inom andra delar av Kopparbergs län.

De bestämmelser rörande beskattningen av ståndskogslikvider, som genomfördes

år 1959, har i stort sett haft gynnsam effekt på rationaliseringsverksamheten

inom skogsbruket. Efter hand har det emellertid visat sig, att

beskattningsreglerna inte är utformade på sådant sätt, att de utan vidare

kan anpassas till den praxis, som under senare tid på sedvanerättslig väg

utbildat sig vid laga skiften inom vissa delar av landet. Sålunda har — såsom

lantmäteristyrelsen framhållit i sitt remissyttrande — för att förhindra

virkesbrist på nyutlagda ägolotter vid de i Kopparbergs län pågående laga

skiftena vissa inskränkningar gällt i dispositionsrätten till skogen. Bl. a. på

grund härav har under skiftesförrättningen eu eftersläpning uppkommit i

avverkningarna och de skogsvårdande åtgärderna. För att minska de olägenheter,

som härigenom uppstått har delägarna i Solleröfallet träffat överenskommelse

om tillträde av de nya skiftena redan när fältarbetsdelen med

värderingen är klar men innan uträkningen av likviderna ännu skett. Då de

gynnsammare beskattningsreglerna endast är tillämpliga i sådana fall, där

ståndskogslikviderna blivit fastställda, kan skiftesdelägarna i de i motionen

avsedda fallen inte utan omedelbara beskattningskonsekvenser avyttra skog

från de tillträdda nya skiftena.

Utskottet finner för sin del angeläget, att beskattningsreglerna inte är utformade

så att de motverkar de rationaliseringsåtgärder inom skogsbruket.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964

13

som är påkallade från såväl det allmännas som de enskilda skogsägarnas

synpunkt. Utskottet delar därför motionärernas och flertalet remissmyndigheters

uppfattning, att skiftesdelägare för att kunna finansiera eventuella

framtida ståndskogslikvider bör beredas möjlighet att uppskjuta beskattningen

av inkomster av skogsavverkningar, som sker mellan tillträdet av

de vid laga skifte utlagda nya ägolotterna och ståndskogslikvidernas slutliga

fastställande. En sådan anpassning av beskattningsreglerna till de ändrade

förhållandena får anses helt i överensstämmelse med grunderna för

1959 års lagstiftning. Ett tillgodoseende av yrkandena i motionen skulle

endast innebära ett beskattningsuppskov och således på längre sikt i regel

inte något skattebortfall för stat och kommun. Såsom framgår av de infordrade

remissyttrandena är det i motionen aktualiserade spörsmålet av sådan

beskaffenhet att det erfordras närmare utredning och överväganden, innan

slutlig ställning kan tas till hur frågan rent tekniskt bör lösas. Utskottet är

därför inte berett att tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder i ämnet.

Med hänsyn till angelägenheten av att frågan utan dröjsmål erhåller sin

lösning anser utskottet sig emellertid böra förorda, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om en förutsättningslös utredning i syfte att

komplettera gällande regler för beskattningen av skogslikvider i samband

med lantmäteriförrättning, så att nackdelar av den art som avses i motionen

kan elimineras.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandena i den förevarande

motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen 11:679 av

herr Eliasson i Sundborn m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om en förutsättningslös utredning i syfte att

komplettera gällande regler för beskattningen av skogslikvider

i samband med lantmäteriförrättning, så att nackdelar

av den art som avses i motionen kan elimineras.

Stockholm den 6 maj 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Oscar Carlsson, Billman*, Paul Jansson, Sundin, Ottosson, Hellebladh

och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Engkvist*,

Christenson i Malmö*, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist,

herrar Carlsson i Västerås och Broberg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

ESSELTE AB. STHLM 64

41264S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:268 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående beskattningen av avverkning av skog, m. m. a1 i texten