Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem.

1964-02-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:6, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 196i

1

Nr 6

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst

vid försäljning av egnahem.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:127 av herr Nils Theodor Larsson m.fl. och 11:154 av

herr Antby m.fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande möjligheter att från beskattning

för realisationsvinst vid egnahemsförsäljning undantaga vinst,

som icke är reell utan endast svarar mot penningvärdeförsämringen, i syfte

att eliminera de orimliga skattekonsekvenser, som nu framträder särskilt

vid egnahemsägares flyttning på grund av arbetslöshet eller i övrigt ändrade

arbetsförhållanden.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

löljande, hänvisa till motionen II: 154.

Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet räknas vinst å avyttring av fastighet (realisationsvinst)

under förutsättning att fråga är om icke yrkesmässig avyttring (yrkesmässig

avyttring av fastighet hänföres till rörelse), att säljaren förvärvat fastigheten

genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, samt att fastigheten

varit i den skattskyldiges ägo under mindre än tio år (i fråga om strömfall

femton år).

Realisationsvinst beskattas i sin helhet endast då avyttrad fastighet innehafts

mindre än sju år. I övrigt begränsas skatteplikten till viss del av vinsten

efter en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas

nämligen vid avyttring av fastighet:

om fastigheten innehafts

mindre än 7 år

100 %

av

vinsten

7 år men mindre än 8 år

75 %

»

»

8 » » » » 9 »

50 %

»

»

9 » » » » 10 »

25 %

»

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 7 samt. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1964

Beträffande realisationsvinst vid avyttring av strömfall gäller motsvarande

reduktion under trettonde, fjortonde och femtonde åren av innehavstiden.

Från skatteplikt är undantagen vinst, som uppkommit genom att egendom

tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller

eljest avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses

vara för handen. Dock föreligger skatteplikt enligt eljest gällande grunder

därest det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även

om tvång ej förelegat.

Ytterligare undantag från skatteplikt tillkom genom beslut av 1959 års

riksdag. Till 35 § kommunalskattelagen fogades nämligen därvid bestämmelse

om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av fastighet i samband

med åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.

För det fall att fastighetsägaren i samband med sådan rationaliseringsåtgärd

förvärvar annan fastighet i den avyttrades ställe, infördes vidare regler

som i huvudsak kan sägas innebära att förvärvet inte skall anses som nytt

fång vad beträffar realisationsvinstbeskattningen. Vid avyttring av den nyinköpta

fastigheten skall alltså frågan om skatteplikt för realisationsvinst

bedömas med utgångspunkt från tiden för förvärvet av den ursprungliga

fastigheten och från arten av sistnämnda fång.

Frågan om utredning av möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst

undantaga vinst vid egnahemsförsäljning bär på senare tid årligen

motionsvägen varit föremål för riksdagens prövning men antingen förfallit

eller avvisats, senast vid förra årets riksdag, som lämnade motioner

i ämnet utan åtgärd i enlighet med vad bevillningsutskottet hemställt i

sitt betänkande nr 22. Till stöd för yrkandet i sistnämnda motioner hade

motionärerna i huvudsak åberopat att gällande realisationsvinstregler motverkade

rörligheten på arbetsmarknaden. I anledning härav framhöll utskottet

bl. a. att försäljning av egnahem i samband med ändrade arbetsförhållanden

i synnerhet inträffade i avfolkningsregioner och att det därvid oftast

torde förhålla sig så att egnahemmen på grund av bristande efterfrågan

fick ett negativt värde, varigenom några realisationsvinstproblem i regel inte

uppstod. Utskottet fann det även angeläget framhålla att fastighetsägare,

även om en uppkommen försäljningsvinst trots de förhållandevis gynnsamma

realisationsvinstreglerna skulle beskattas, likväl intog en förmånlig ställning

i jämförelse med sådana skattskyldiga, som nedlagt sina besparingar

i icke värdebeständiga tillgångar, såsom bankmedel och obligationer.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Det måste räknas som en allt vanligare företeelse att en arbetstagare eller

företagare på grund av ändrade arbetsförhållanden måste flytta till annan

ort och därvid är tvungen att försälja sin egnahemsfastighet, oftast för att

kunna förvärva en ny sådan på den nya bosättningsorten. Anledningen kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 196i

3

vara att sysselsättnings- och försörjningsmöjligheter inte längre står öppna

på den gamla bostadsorten. Förflyttningen kan också vara föranledd av

befordran eller i övrigt ändrade förhållanden för vederbörande i tjänsten.

Sådana flyttningar i kombination med egnahemsförsäljning är naturligtvis

särskilt vanliga i områden där man har brist på sysselsättningsmöjligheter.

I sådana fall som här angivits är egnahemsförsäljningen att betrakta som

en nödvändighet för vederbörande. Nuvarande beskattningsregler utgör

emellertid ofta ett betydande hinder för försäljningen och därmed också för

flyttningen. På grund av penningvärdeförsämringen blir försäljningssumman

i regel högre än det belopp som erlades vid förvärvet tidigare av fastigheten.

I händelse av realisationsvinst lägges densamma ovanpå vederbörandes

normala inkomst, varvid det oftast blir fråga om en mycket betungande

skatteskärpning. Om vederbörande på den nya arbetsorten förvärvar

ett nytt egnahem till bostad, måste han för detta erlägga ett pris som uppgår

till eller kanske oftast överstiger det som han erhöll vid försäljningen

av det gamla.

I den mån den s. k. realisationsvinsten svarar mot inträffad penningvärdeförsämring

bär någon verklig vinst inte uppstått. I allmänhet torde vinsten

vid egnahemsförsäljningar vara uteslutande av detta slag. Realisationsvinstbeskattningen

drabbar sålunda en fiktiv vinst. För den skattskyldige

kan härmed följa betydande ekonomiska svårigheter. Dessa orimliga konsekvenser

står givetvis inte i överensstämmelse med vår skattelagstiftnings

syfte.

De från rättvisesynpunkt stötande konsekvenserna av beskattningen gäller

givetvis all vinst som inte är reell utan endast en följd av penningvärdeförsämringen.

Problemet bar emellertid varit särskilt framträdande vid egnahemsförsäljningar,

varför en tillfredsställande lösning på detta område

synes motionärerna i första hand böra eftersträvas.

Det är enligt motionärerna mycket svårt att finna ett system varigenom

av inflationen beroende fiktiva vinster skulle kunna generellt undantagas

från beskattning. Dessa svårigheter synes motionärerna dock inte vara särskilt

framträdande för realisationsvinstbeskattningens vidkommande. Det

bör nämligen vara möjligt att anknyta beräkningen av den skattepliktiga

realisationsvinsten till index och sålunda räkna upp anskaffningskostnaden

till samma penningvärde som vid avyttringen. Andra utvägar torde också

kunna övervägas.

Utskottet

I de förevarande motionerna yrkas utredning om skattefrihet för realisationsvinst

vid försäljning av egnahem i samband med ändrade arbetsförhållanden,

allt i den mån vinsten beror på penningvärdeförsämring. Motionä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1964

rerna erinrar om att flyttningar i kombination med egnahemsförsäljning är

särskilt vanliga i områden där man har brist på sysselsättningsmöjligheter

men att nuvarande beskattningsregler ofta utgör ett betydande hinder för

försäljningen och därmed också för flyttningen.

Såsom motionärerna framhåller föreslås i årets statsverksproposition att

en försöksverksamhet med inlösen av egnahem skall inledas inom de fyra

övre norrlandslänen i syfte att bereda ekonomiskt stöd åt arbetstagare som

till följd av arbetslöshet måste flytta till annan ort. Ett sådant inlösningsförfarande

har — påpekar motionärerna vidare — givetvis inte någon inverkan

på de i motionerna berörda konsekvenserna av realisationsvinstbeskattningen

och torde i regel inte komma att avse sådana fall då realisationsvinstbeskattning

kan bli aktuell.

Frågan om skattefrihet för realisationsvinst vid försäljning av egnahem

har på senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning, senast åren

1962 och 1963, då motionsyrkanden i frågan avvisades. 1962 års bevillningsutskott

framhöll därvid bl. a. att frågan ingick i värdesäkringskommitténs

direktiv, enligt vilka realisationsvinstreglerna kunde tas upp till omprövning.

Värdesäkringskommittén har nyligen avgivit ett betänkande om indexlån

i två delar (SOU 1964:1 och 2). Kommittén tar ingen direkt ställning till

frågan om realisationsvinst vid försäljning av egnahem men redovisar likväl

i del II, bilaga 2, en av professorn Leif Mutén utarbetad promemoria angående

realisationsvinstskatt vid bostadsbyte. Sammanfattningsvis innehåller

promemorian i huvudsak följande.

Frågan om realisationsvinstbeskattning vid avyttring av egnahem synes

enklast kunna lösas genom ett stadgande, som undantar detta slags vinster

liksom motsvarande vinster vid avyttring av andelar i bostadsrättsföreningar

m. m. från realisationsvinstbeskattning. Skulle en sådan reform anses för

vittgående, kan en uppskovsmetod övervägas, som skulle göra skattelättnaden

vid vinst av behandlat slag avhängig av huruvida motsvarande ny egendom

förvärvats till ersättning för den gamla.

Med hänsyn till att en utredning, såsom framgår av det anförda, numera

föreligger i ämnet och då densamma är föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet,

får syftet med de föreliggande motionerna 1:127 och 11:154 i huvudsak

anses tillgodosett. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:127 av herr Nils Theodor

Larsson m. fl. och 11:154 av herr Antby m. fl. om ändring

av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försälj
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 196b

5

ning av egnahem icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Gösta Jacobsson,

Enarsson, Sundin och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Andersson i Essvik, Enskog, Björkman och

Broberg.

av herr Broberg.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.