Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag till sådan ändring av beskattningsbestämmelserna, att rätt till avdrag kan medges för nyanläggning genom skogsplantering»; 3) de likalydande motionerna I: 129 av herr Per Petersson m.fl. och II: 155 av herr Elmwall m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta antaga följande Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1964-03-03 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1964:8, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag till sådan ändring av beskattningsbestämmelserna, att rätt till avdrag kan medges för nyanläggning genom skogsplantering»; 3) de likalydande motionerna I: 129 av herr Per Petersson m.fl. och II: 155 av herr Elmwall m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta antaga följande Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964
1
Nr 8
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar
och skogsvägar, m.m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 18 av herr Jonasson m.fl. och II: 20 av
herr Eriksson i Bäckmora m.fl., vari hemställts,
a) att riksdagen måtte besluta, att täckdikningskostnad upp till 1 000
kronor vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får avdragas i
sin helhet ett och samma beskattningsår i enlighet med vad i motionerna
anförts, samt
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningsändring;
2) de likalydande motionerna I: 77 av herr Jonasson samt II: 103 av
herrar Wahrendorff och Dahlgren, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag till
sådan ändring av beskattningsbestämmelserna, att rätt till avdrag kan medges
för nyanläggning genom skogsplantering»;
3) de likalydande motionerna I: 129 av herr Per Petersson m.fl. och
II: 155 av herr Elmwall m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Anvisningar
till 22 §.
2. a. Avdrag medgives---anvisningarna till 29 §).
Såsom för---nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner---första stycket.
Därest inkomst---om jordbruksfastighet.
5819 64 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 8
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år i96b
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utgjort
reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande skall
gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar av
sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har skattskyldigs jordbruksfastighet för visst år utvisat
förlust eller så ringa överskott, att den skattskyldige vid beräkning av
nettointäkten av fastigheten ej kunnat utnyttja det på året belöpande avdraget,
skola beträffande rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna sig
det resterande avdraget för senare år bestämmelserna i punkt 3 c tredje
stycket av anvisningarna till 29 § äga motsvarande tillämpning.
Har fastighet---årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning inbegripas även täckta avlopp i direkt anslutning
till täckdikning.
Med skogsväg — — — till byggnad.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1964
års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1964 och tidigare år.
De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1963.
4) de likalydande motionerna I: 293 av herr Sveningsson m.fl. och
II: 375 av herr Nilsson i Bästekille m.fl., vari hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådan ändring av kommunalskattelagen
att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning genom skogsplantering».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 77, II: 20, II: 155 och II: 375.
Avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar och skogsvägar
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 2 b
av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av jord
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 196b
bruksfastighet hela kostnaden för nyanläggning och omläggning av täckdikning
avskrivas med tio procent per år under tio på varandra följande
år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio
år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utförande
av täckdikningsanläggningen, får värdeminsltningsavdrag endast åtnjutas
å den del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv bestritt. Någon
rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår
föreligger dock icke. Om en täckdikningsanläggning utrangeras, innan
den är helt avskriven, får värdeminskningsavdrag åtnjutas även efter
utrangeiingen i enlighet med den ursprungliga planen. Därest fastighet
övergått till ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den
tidigare ägaren det år fastigheten avyttras på en gång åtnjuta aArdrag för
vad som återstår oavskrivet i beskattningshänseende av täckdikningskostnaden.
I övriga fall då fastighet övergått till ny ägare, exempelvis genom
arv eller gåva, får den nye ägaren övertaga den tidigare ägarens avskrivningsplan
och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag, som
skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande ägt fastigheten.
I täckdikningsanläggning inbegripes även täckt avlopp, som är
direkt anslutet till täckdikning, fram till huvudavlopp.
De avskrivningsregler, som enligt 22 § 1 mom. och punkt 2 b av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen gäller för permanenta skogsvägar,
överensstämmer i huvudsak med avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar.
Enda skillnaden är alt endast en tredjedel av kostnaderna
för anläggning och förbättring av skogsväg får utgöra avskrivningsunderlag.
Med skogsväg förstås sådan väg av mera varaktig beskaffenhet,
som huvudsakligen är avsedd för skogsbrukets personal- och rnaterieltransporter
samt för utforsling av skogsprodukter från skog, ävensom
till dylik väg direkt ansluten bro eller annan transportanläggning, som inte
hänföres till byggnad. Härav följer att kostnader för vägar av så enkel beskaffenhet,
att de får växa igen sedan de använts för en avverkning, är
omedelbart avdragsgilla.
Bestämmelserna om avdrag för värdeminskning å täckdikningsanläggningar
och skogsvägar äger tillämpning fr.o.m. 1963 års taxering.
Frågornas tidigare behandling
Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning å
läckningsanläggningar och skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års
riksdag på grundval av förslag i propositionen nr 56.
1 de i anledning av propositionen nr 56 väckta, inbördes likalydande
motionerna 1:565 och 11:685, 1:566 och 11:687 samt 1:569 och 11:682
hemställdes att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle
bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden och i motionerna
1:570 och 11:686 att hela anläggningskostnaden skulle få avskrivas.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 4964
I betänkandet nr 40 anförde bevillningsutskottet.
Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts
någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt
i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för anläggande
av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen befraktas
som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om
hur stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent
skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och
även departementschefen framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar
med normalt underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare
vara svårt att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida
utvecklingen inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav
på skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till
grund vid avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta
skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande
inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras i
anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin del,
att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en tredjedel
av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka motionsyrkandena
om att eu större del av anläggningskostnaden för skogsvägar
än som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.
Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottet.
Även i de vid 1963 års riksdag väckta, inbördes likalydande motionerna
I: 48 och II: 58, I: 156 och II: 184, I: 257 och II: 307 samt I: 364 och II: 517
hemställdes att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas
till två tredjedelar av anläggningskostnaden.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 9 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna med i huvudsak samma motivering som i
betänkandet nr 40 vid 1962 års riksdag.
Motionerna
Som motivering för yrkandet om ändrade bestämmelser rörande avdraget
för kostnader för täckdikningsanläggningar anföres i motionerna
I: 18 och II: 20 i huvudsak följande. De år 1962 införda bestämmelserna
om rätt till värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar
har medfört vissa förenklingar i avdragsreglerna och en önskvärd enhetlighet
i taxeringsarbetet. Ytterligare förenklingar i taxeringsarbetet synes
emellertid kunna vinnas genom att avdrag medges på en gång, då fråga
är om mindre kostnader för täckdikningsanläggningar på exempelvis upp
till 1 000 kronor. För många mindre jordbrukare är det mycket vanligt
att kostnaderna i det enskilda fallet uppgår till tämligen obetydliga belopp.
Att fördela dessa mindre kostnader på en 10-årig avskrivningsplan
måste anses vara att i onödan tynga taxeringsarbetet. I åtskilliga fall
uppstår även sådana mindre kostnader, när en täckdikningsanläggning berör
ett flertal fastigheter eller blott en mindre del av en fastighet. Att för
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 196b
sådana mindre kostnader tillämpa det nuvarande obligatoriska systemet
med värdeminskningsavdrag är enligt motionärernas mening ägnat att komplicera
såväl deklarations- som taxeringsförfarandet utan att avsedda fördelar
i beskattningshänseende åstadkommes för den skattskyldige.
I fråga om avskrivningsunderlaget för skogsvägar anföres i motionerna
1:129 och 11:155 bl.a., att anläggnandet av skogsbilvägar är ägnat
att höja den skattskyldiges inkomster under de efter anläggandet narmast
kommande åren. Däremot kan en skogsbilväg icke alltid anses höja fastighetens
långsiktiga saluvärde med det belopp som motsvarar investeringen
i vägen. Skatt på bilar och drivmedel till bilar borde restitueras i den mån
skatten belöper på körningen på egna skogsvägar. En praktisk form för
sådan restitution synes emellertid vara svår att åstadkomma. Skogsägaren
bör därför beredas lättnader på annat sätt, vilket kan ske i form av avdrag
för vägbyggnadskostnader vid beskattningen. Den tekniska utvecklingen
på skogsbrukets område gör, att de vägar som byggs i dag kanske snart är
föråldrade och inte anpassade efter de fordon, som kommer att användas i
skogsbruket inom några år. Med hänsyn härtill synes det motionärerna uppenbart,
att avskrivningsunderlaget bör vara väsentligt högre än en tredjedel.
Ett ökat skogsvägbyggande betyder även att avverkningsvärdet höjs, och därmed
stiger statens skatteinkomster från skogsägarna. Denna ökning i skatteinkomster
på awerkningsintäkter torde mycket väl kunna uppväga den
minskning i skatt, som uppkommer om avskrivningsunderlaget sättes till
två tredjedelar. Vi står också inför nödvändigheten att öka avverkningarna
i landet högst avsevärt. För att detta skall kunna ske behövs, framhåller
motionärerna, bl.a. en omfattande utbyggnad av skogsvägnätet.
Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering
Gällande bestämmelser
Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 inom.
kommunalskattelagen avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga
kostnader, nämligen: kostnader för skogs vård och underhåll, såsom
förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,
skogsindelning m.m., ävensom, då fråga är om skogsavverkning,
kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m.m.; försäkring
av arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej
är att hänföra till personlig lösegendom m.m. Såsom avdragsgill kostnad
anses kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande
skog. Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog å
mark, som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507
och 1959 not. Fi 129.)
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 ur 1964
Frågans tidigare behandling
I motionerna I: 36 och II: 47 vid 1961 års riksdag hemställdes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära förslag till sådan ändring
i kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kunde beviljas för
nyanläggning genom skogsplantering.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15 anförde bevillningsutskottet
bl.a.
Utskottet delar så till vida motionärernas uppfattning att beträffande
skog särskilda förhållanden föreligger, som kan motivera vissa avsteg från
principen att avdrag ej bör medges för grundförbättringskostnader. En
viktig faktor är att värdet av skogens tillväxt i princip alltid skall beskattas.
Vidare bör beaktas att med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan
ett med skog nyplanterat område ger avkastning, fysisk person som utför
nyplantering å sin fastighet aldrig kommer att få åtnjuta avdrag för de
därpå nedlagda kostnaderna.---Visst fog synes således föreligga för
en omprövning av avdragsfrågan. Emellertid har i anslutning till införandet
år 1959 av nya regler rörande beskattningen av skog i samband med
nyttjanderättsupplåtelser uttalats önskemål från riksdagens sida om en allmän
översyn av reglerna för skogsbeskattningen. Då det synes lämpligt att
förevarande spörsmål ägnas uppmärksamhet i dylikt sammanhang anser
utskottet sig icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i
fråga om avdrag för skogsplanteringskostnad.
Samma yrkande som i de ovannämnda motionerna framställdes i motionerna
I: 342 och II: 416 vid 1962 års riksdag.
I sitt betänkande nr 40 fann bevillningsutskottet inte anledning frånträda
sin tidigare intagna standpunkt och avstyrkte bifall till motionerna.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottet.
I de likalydande motionerna I: 48 och II: 58 vid 1963 års riksdag hemställdes
jämväl om utredning rörande avdragsrätt för nyanläggning genom
skogsplantering.
Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 9, att frågan borde uppmärksammas i samband med den allmänna översyn
av skogsbeskattningen, varom riksdagen uttalade önskemål år 1959,
och avstyrkte med hänsyn härtill det begärda utredningsyrkandet.
Motionerna
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 77 och II: 103 anfördes i huvudsak
följande. Nyanläggning i form av skogsplantering lämnar inte ekonomiskt
utbyte förrän langt fram i tiden. Den jordbrukare eller skogsägare som
verkställer planteringen kan därför inte räkna med anläggningen som en
grundförbättring, som tillkommer honom. Beskattningsbestämmelserna är
så till vida ett hinder för rationaliseringsverksamheten.
Denna översyn av skogsbeskattningen, varom riksdagen år 1959 uttalat
önskemål, har ännu inte kommit till stånd. Om en allmän översyn av skogs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964- 7
beskattningen nu skulle tillsättas, kunde givetvis frågan om rätt till avdrag
för skogsplanteringskostnader ingå i dess arbete. Såsom 1959 års riksdag
förutsatte måste emellertid en allmän översyn av skogsbeskattnmgsreglerna
bli förhållandevis tidsödande. Lämpligast synes därför vara att frågan
om rätt till avdrag för skogsplanteringskostnader prövas skyndsamt i särskilt
sammanhang.
1 motionerna I: 293 och II: 375 framhålles angelägenheten av att överförandet
av dålig åkermark till skog på alla sätt stimuleras. Gällande skattelagstiftning
motverkar dock uppenbarligen sådana åtgärder. Det vore
önskvärt, framhåller motionärerna, att skogsplantering i likhet med skyddsdikning
vore avdragsgill vid beskattningen, i all synnerhet som den som
utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning av
åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering efter 20
år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar ekonomisk
vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså en helt
annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska utbytet.
Enligt motionärernas mening bör all skogsplantering vara avdragsgill med
hela kostnaden och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar i
diken enligt riksdagens beslut år 1962.
Utskottet
Utskottet behandlar till en början motionsyrkande! rörande täckdikningsan
läggningar.
Enligt de fr. o. m. 1963 års taxering gällande bestämmelserna härutinnan
får vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet kostnader för
nyanläggning och omläggning av täckdikning, som bestritts av den skattskyldige,
avskrivas med tio procent per år under en tioårsperiod, oavsett
om anläggningens varaktighets!id är längre eller kortare än tio år. Rätt
att förskjuta vid taxeringen icke utnyttjade värdeminskningsavdrag till
senare beskattningsår föreligger dock ej. Om fastigheten övergår till ny
ägare genom köp eller byte, får den tidigare ägaren det ar fastigheten
avyttras göra avdrag för vad som återstår oavskrivet i beskattningshänseende
av täckdikningskostnaden. ! övriga fall då fastighet övergår till ny
ägare, exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaien tillgodoföra
sig de värdeminskningsavdrag, som skulle ha tillkommit den förre ägaren,
om denne fortfarande ägt fastigheten.
I de likalydande motionerna I: 18 och II: 20 har hemställts att täckdikningskostnad
upp till 1 000 kronor skall vara avdragsgill i sin helhet ett
och samma beskattningsår. Som motivering för yrkandet har bl. a. anförts
alt täckdikningskostnaderna för jordbrukare med mindre jordbruksfastigheter
och för enskilda jordbrukare i dikningsföretag, som berör ett
flertal fastigheter, ofta uppgår till tämligen obetydliga belopp samt att
8
Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1964
motionärernas förslag i dylika fall skulle medföra ytterligare förenklingar
i taxeringsarbetet.
Utskottet vill i anledning av vad i motionerna anförts erinra om att det
enligt gällande avskrivningsregler inte är anskaffnings- eller anläggningskostnadens
storlek utan varaktighetstiden hos en tillgång eller en anläggning,
som är avgörande för om kostnaderna skall avskrivas genom årliga
värdeminskningsavdrag eller avdragas på en gång såsom omkostnad.
Motionärernas förslag att avdrag skall medgivas på en gång, då fråga är
om mindre kostnader för eu täckdikningsanläggning med relativt lång varaktighetstid,
skulle således innebära ett avsteg från eljest tillämpade principer
vid beskattningen. Härtill kommer att speciella krav på enkelhet i regler
och tillämpning måste uppställas i inkomstkällan jordbruksfastighet med
hänsyn till att det övervägande antalet jordbrukare fortfarande deklarerar
enligt kontantprincipen. Avskrivningsreglerna rörande täckdikningsanläggningar
har, såsom motionärerna framhållit, medfört vissa förenklingar i
avdragshänseende. Motionärernas förslag är emellertid inte av så genomgripande
natur, att det i avsevärd mån skulle innebära någon ytterligare
lättnad i taxeringsarbetet. Enligt utskottets mening skulle dessutom förslaget
i motionerna uppmuntra jordbrukarna alt i större utsträckning än
för närvarande utföra täckdikningar etappvis i syfte att uppnå största
möjliga fördelar vid beskattningen, vilket inte kan vara rationellt vare sig
från jordbrukstekniska eller allmänekonomiska synpunkter.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna l: 18 och II: 20.
De avskrivningsregler, som gäller för skogsvägar, överensstämmer i
huvudsak med avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar. Dock får
endast en tredjedel av kostnaderna för anläggning och förbättring av permanent
skogsväg utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
I de likalydande motionerna I: 129 och II: 155 har hemställts att avskrivningsunderlaget
för skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden
.
Sasom utskottet tidigare framhållit kan självfallet delade meningar
råda om hur stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en
permanent skogsväg, som bör tå avskrivas. Vid bestämmandet av avskrivningsunderlaget
har emellertid hänsyn tagits dels till att skogsvägarnas
varaktighet är svår att bedöma och att många skogsvägar — även med
beaktande av den snabba utvecklingen inom transportväsendet — får anses
ha ett bestående värde och dels till att det skattemässiga vinstbegreppet
vid försäljning av fastighet bibehållits oförändrat. Utskottet vill i detta
sammanhang även erinra om departementschefens uttalande i propositionen
nr 56 till 1962 års riksdag, att avskrivningsreglerna för skogsvägar
i viss mån får ses som ett provisorium i avvaktan på allmänna skattebered
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964
9
ningens slutliga förslag. Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka,
att en större andel av kostnaderna för skogsvägar än en tredjedel får utgöra
avskrivningsunderlag. Utskottet kan heller inte dela motionärernas
uppfattning, att man genom lättnader vid den direkta beskattningen bör
bereda skogsägarna kompensation för att bilägarna inte erhåller restitution
av den bensinskatt och automobilskatt, som belöper på körning på
enskilda skogsvägar.
Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka bifall
till yrkandet i motionerna I: 129 och II: 155 om ändrat avskrivningsunderlag
för skogsvägar.
Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de inbördes likalydande
motionerna I: 77 och II: 103 samt I: 293 och II: 375 om riksdagsskrivelse
med begäran om utredning rörande avdragsrätt för kostnad för nyanlagd
skogsplantering.
I överenstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen inte
medges för grundförbättringskostnader har utgift för plantering av skog
på mark, som tidigare inte varit beväxt med skog, i rättspraxis ansetts
hänförlig till icke avdragsgill kostnad.
Det i motionerna aktualiserade spörsmålet har varit föremål för bedömande
vid de tre senaste årens riksdagar. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 9 fann 1963 års bevillningsutskott det mindre lämpligt att
genom en särskild utredning överväga ändrade regler rörande en detaljfråga
inom skogsbeskattningen. Frågan borde i stället uppmärksammas i
samband med den allmänna översyn av reglerna för skogsbeskattningen,
varom riksdagen tidigare uttalat önskemål. Enligt vad utskottet under
hand erfarit förberedes frågan om en översyn av skogsbeskattningen inom
finansdepartementet.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i
motionerna I: 77 och II: 103 samt I: 293 och II: 375.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) beträffande värdeminskningsavdrag för täckdikningsanläggningar
att
de likalydande motionerna 1: 18 av herr Jonasson m. fl.
och II: 20 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
B) beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar
att de likalydande motionerna I: 129 av herr Per Petersson
in. fl. och II: 155 av herr Elmwall in. fl. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
C) beträffande avdragsrätt för kostnader för nyanlagd
skogs plan t ering
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 är 1964
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:77 av herr Jonasson samt
11:103 av herrar Wahrendorff och Dahlgren, ävensom
2) de likalydande motionerna I: 293 av herr Sveningsson
m. fl. och II: 375 av herr Nilsson i Bästekille m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 mars 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström*, Enarsson,
Sundin* och Hellebladh*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Gustafson i Göteborg*, Kärrlander*, Engkvist, Christenson i Malmö, Andersson
i Essvik, Eriksson i Bäckmora och Björkman*.
* Icke närvarit vid justeringen avjbetänkandet.
Reservationer
beträffande värdeminskning savdrag för täckdikningsanläggningar
I) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Enarsson, Sundin,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Christenson i Malmö, Eriksson i
Bäckmora och Björkman, vilka ansett
dels att det avsnitt på s. 8 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»Utskottet vill» och slutar med orden »I: 18 och II: 20», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet vill erinra om att motionärernas förslag att avdrag skall medgivas
på en gång, då fråga är om mindre kostnader för täckdikningsanläggning
med relativt lång varaktighetstid, innebär ett visst avsteg från
huvudregeln att det inte är anskaffnings- eller anläggningskostnaden utan
varaktighetstiden, som är avgörande för om kostnaderna skall avskrivas
genom årliga värdeminskningsavdrag eller avdragas på en gång såsom omkostnad.
Starka skäl talar emellertid för ett sådant avsteg i förevarande
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 196b
11
fall. Såsom motionärerna framhållit framstår det knappast såsom ändamålsenligt
att dela upp belopp på upp till 1 000 kronor på 10-årig avskrivningsplan.
Både ur den enskilde skattskyldiges och ur taxeringsmyndigheternas
synpunkt skulle avsevärda förenklingar kunna uppnås om det i
motionerna framförda förslaget genomfördes. Utskottet tillstyrker därför
bifall till förevarande motioner I: 18 och II: 20.»
dels ock att utskottet under punkten A) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna 1: 18 av herr
Jonasson m. fl. och 11:20 av herr Eriksson i Bäckmora in. fl. måtte antaga
följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagcn
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Anvisningar
till 22 §.
2. a. Avdrag medgives —----till 29 §).
Såsom för---nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner -— -— — första stycket.
Därest inkomst---om jordbruksfastighet.
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke
utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast en tredjedel av
sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Oaktat vad ovan sagts må utgift för kostnad för täckdikningsanläggning
som avses i detta stycke avdragas i sin helhet därest kostnaden
under beskattningsåret ej överstigit 1 000 kronor.
Har fastighet----årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning — ---ej huvudavlopp.
Med skogsväg -------- —- till byggnad.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1964
års taxering samt i fråga om efterlaxering för år 1964 och tidigare år.
De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1963.
beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar
II) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Enarsson, Sundin,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Christenson i Malmö, Eriksson i
Bäckmora och Björkman, vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 8 börjar med orden
»Såsom utskottet» och på s. 9 slutar med orden »för skogsvägar», bort ha
följande lydelse:
»Såsom motionärerna påpekat är det en rent skönsmässig bedömning
som ligger bakom gällande bestämmelser att endast en tredjedel av anläggningskostnad
för skogsbilväg får inräknas i avskrivningsunderlaget. Utskottet
delar motionärernas mening att vid den sålunda gjorda bedömningen
otillräcklig hänsyn tagits till att den tekniska utvecklingen inom
skogsbruket har nedsatt den faktiska användningstiden för skogsbilvägar.
Anläggningskostnaden blir därför i större grad en rörlig kostnad, vilken i
princip är helt avdragsgill. Utskottet anser att ett avskrivningsunderlag
motsvarande två tredjedelar av anläggningskostnaden innebär en mot de
faktiska kostnadsförhållandena bättre svarande beskattningsregel än den
nu gällande. Utskottet tillstyrker således en författningsändring av angivna
innebörd.»
dels ock att utskottet under punkten B) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna 1: 129 av herr
Per Petersson in. fl. och II: 155 av herr Elmwall m. fl. måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad Igdelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattclagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964
Anvisningar
till 22 g.
13
2. a. Avdrag medgives----till 29 §).
Såsom för--- — nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner ----- första stycket.
Därest inkomst —--om jordbruksfastighet.
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke
utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar
av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har fastighet — ---årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning — -— — ej huvudavlopp.
Med skogsväg —--— till byggnad.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1964
års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1964 och tidigare år.
De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1963.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.