Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag till sådan ändring av beskattningsbestämmelserna, att rätt till avdrag kan medges för nyanläggning genom skogsplantering»; 3) de likalydande motionerna I: 129 av herr Per Petersson m.fl. och II: 155 av herr Elmwall m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta antaga följande Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1964-03-03 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:8, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag till sådan ändring av beskattningsbestämmelserna, att rätt till avdrag kan medges för nyanläggning genom skogsplantering»; 3) de likalydande motionerna I: 129 av herr Per Petersson m.fl. och II: 155 av herr Elmwall m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta antaga följande Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964

1

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt till avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar

och skogsvägar, m.m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 18 av herr Jonasson m.fl. och II: 20 av

herr Eriksson i Bäckmora m.fl., vari hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta, att täckdikningskostnad upp till 1 000

kronor vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får avdragas i

sin helhet ett och samma beskattningsår i enlighet med vad i motionerna

anförts, samt

b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningsändring;

2) de likalydande motionerna I: 77 av herr Jonasson samt II: 103 av

herrar Wahrendorff och Dahlgren, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag till

sådan ändring av beskattningsbestämmelserna, att rätt till avdrag kan medges

för nyanläggning genom skogsplantering»;

3) de likalydande motionerna I: 129 av herr Per Petersson m.fl. och

II: 155 av herr Elmwall m.fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Anvisningar

till 22 §.

2. a. Avdrag medgives---anvisningarna till 29 §).

Såsom för---nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner---första stycket.

Därest inkomst---om jordbruksfastighet.

5819 64 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 7 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år i96b

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utgjort

reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande skall

gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar av

sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har skattskyldigs jordbruksfastighet för visst år utvisat

förlust eller så ringa överskott, att den skattskyldige vid beräkning av

nettointäkten av fastigheten ej kunnat utnyttja det på året belöpande avdraget,

skola beträffande rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna sig

det resterande avdraget för senare år bestämmelserna i punkt 3 c tredje

stycket av anvisningarna till 29 § äga motsvarande tillämpning.

Har fastighet---årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning inbegripas även täckta avlopp i direkt anslutning

till täckdikning.

Med skogsväg — — — till byggnad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1964

års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1964 och tidigare år.

De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande

räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1963.

4) de likalydande motionerna I: 293 av herr Sveningsson m.fl. och

II: 375 av herr Nilsson i Bästekille m.fl., vari hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådan ändring av kommunalskattelagen

att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning genom skogsplantering».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 77, II: 20, II: 155 och II: 375.

Avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar och skogsvägar

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 2 b

av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av jord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 196b

bruksfastighet hela kostnaden för nyanläggning och omläggning av täckdikning

avskrivas med tio procent per år under tio på varandra följande

år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio

år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utförande

av täckdikningsanläggningen, får värdeminsltningsavdrag endast åtnjutas

å den del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv bestritt. Någon

rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår

föreligger dock icke. Om en täckdikningsanläggning utrangeras, innan

den är helt avskriven, får värdeminskningsavdrag åtnjutas även efter

utrangeiingen i enlighet med den ursprungliga planen. Därest fastighet

övergått till ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den

tidigare ägaren det år fastigheten avyttras på en gång åtnjuta aArdrag för

vad som återstår oavskrivet i beskattningshänseende av täckdikningskostnaden.

I övriga fall då fastighet övergått till ny ägare, exempelvis genom

arv eller gåva, får den nye ägaren övertaga den tidigare ägarens avskrivningsplan

och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag, som

skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande ägt fastigheten.

I täckdikningsanläggning inbegripes även täckt avlopp, som är

direkt anslutet till täckdikning, fram till huvudavlopp.

De avskrivningsregler, som enligt 22 § 1 mom. och punkt 2 b av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen gäller för permanenta skogsvägar,

överensstämmer i huvudsak med avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar.

Enda skillnaden är alt endast en tredjedel av kostnaderna

för anläggning och förbättring av skogsväg får utgöra avskrivningsunderlag.

Med skogsväg förstås sådan väg av mera varaktig beskaffenhet,

som huvudsakligen är avsedd för skogsbrukets personal- och rnaterieltransporter

samt för utforsling av skogsprodukter från skog, ävensom

till dylik väg direkt ansluten bro eller annan transportanläggning, som inte

hänföres till byggnad. Härav följer att kostnader för vägar av så enkel beskaffenhet,

att de får växa igen sedan de använts för en avverkning, är

omedelbart avdragsgilla.

Bestämmelserna om avdrag för värdeminskning å täckdikningsanläggningar

och skogsvägar äger tillämpning fr.o.m. 1963 års taxering.

Frågornas tidigare behandling

Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning å

läckningsanläggningar och skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års

riksdag på grundval av förslag i propositionen nr 56.

1 de i anledning av propositionen nr 56 väckta, inbördes likalydande

motionerna 1:565 och 11:685, 1:566 och 11:687 samt 1:569 och 11:682

hemställdes att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle

bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden och i motionerna

1:570 och 11:686 att hela anläggningskostnaden skulle få avskrivas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 4964

I betänkandet nr 40 anförde bevillningsutskottet.

Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts

någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt

i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för anläggande

av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen befraktas

som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om

hur stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent

skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och

även departementschefen framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar

med normalt underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare

vara svårt att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida

utvecklingen inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav

på skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till

grund vid avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta

skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande

inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras i

anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin del,

att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en tredjedel

av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka motionsyrkandena

om att eu större del av anläggningskostnaden för skogsvägar

än som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.

Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottet.

Även i de vid 1963 års riksdag väckta, inbördes likalydande motionerna

I: 48 och II: 58, I: 156 och II: 184, I: 257 och II: 307 samt I: 364 och II: 517

hemställdes att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas

till två tredjedelar av anläggningskostnaden.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 9 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motionerna med i huvudsak samma motivering som i

betänkandet nr 40 vid 1962 års riksdag.

Motionerna

Som motivering för yrkandet om ändrade bestämmelser rörande avdraget

för kostnader för täckdikningsanläggningar anföres i motionerna

I: 18 och II: 20 i huvudsak följande. De år 1962 införda bestämmelserna

om rätt till värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar

har medfört vissa förenklingar i avdragsreglerna och en önskvärd enhetlighet

i taxeringsarbetet. Ytterligare förenklingar i taxeringsarbetet synes

emellertid kunna vinnas genom att avdrag medges på en gång, då fråga

är om mindre kostnader för täckdikningsanläggningar på exempelvis upp

till 1 000 kronor. För många mindre jordbrukare är det mycket vanligt

att kostnaderna i det enskilda fallet uppgår till tämligen obetydliga belopp.

Att fördela dessa mindre kostnader på en 10-årig avskrivningsplan

måste anses vara att i onödan tynga taxeringsarbetet. I åtskilliga fall

uppstår även sådana mindre kostnader, när en täckdikningsanläggning berör

ett flertal fastigheter eller blott en mindre del av en fastighet. Att för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 196b

sådana mindre kostnader tillämpa det nuvarande obligatoriska systemet

med värdeminskningsavdrag är enligt motionärernas mening ägnat att komplicera

såväl deklarations- som taxeringsförfarandet utan att avsedda fördelar

i beskattningshänseende åstadkommes för den skattskyldige.

I fråga om avskrivningsunderlaget för skogsvägar anföres i motionerna

1:129 och 11:155 bl.a., att anläggnandet av skogsbilvägar är ägnat

att höja den skattskyldiges inkomster under de efter anläggandet narmast

kommande åren. Däremot kan en skogsbilväg icke alltid anses höja fastighetens

långsiktiga saluvärde med det belopp som motsvarar investeringen

i vägen. Skatt på bilar och drivmedel till bilar borde restitueras i den mån

skatten belöper på körningen på egna skogsvägar. En praktisk form för

sådan restitution synes emellertid vara svår att åstadkomma. Skogsägaren

bör därför beredas lättnader på annat sätt, vilket kan ske i form av avdrag

för vägbyggnadskostnader vid beskattningen. Den tekniska utvecklingen

på skogsbrukets område gör, att de vägar som byggs i dag kanske snart är

föråldrade och inte anpassade efter de fordon, som kommer att användas i

skogsbruket inom några år. Med hänsyn härtill synes det motionärerna uppenbart,

att avskrivningsunderlaget bör vara väsentligt högre än en tredjedel.

Ett ökat skogsvägbyggande betyder även att avverkningsvärdet höjs, och därmed

stiger statens skatteinkomster från skogsägarna. Denna ökning i skatteinkomster

på awerkningsintäkter torde mycket väl kunna uppväga den

minskning i skatt, som uppkommer om avskrivningsunderlaget sättes till

två tredjedelar. Vi står också inför nödvändigheten att öka avverkningarna

i landet högst avsevärt. För att detta skall kunna ske behövs, framhåller

motionärerna, bl.a. en omfattande utbyggnad av skogsvägnätet.

Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering

Gällande bestämmelser

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 inom.

kommunalskattelagen avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga

kostnader, nämligen: kostnader för skogs vård och underhåll, såsom

förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning m.m., ävensom, då fråga är om skogsavverkning,

kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m.m.; försäkring

av arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej

är att hänföra till personlig lösegendom m.m. Såsom avdragsgill kostnad

anses kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande

skog. Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog å

mark, som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507

och 1959 not. Fi 129.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 ur 1964

Frågans tidigare behandling

I motionerna I: 36 och II: 47 vid 1961 års riksdag hemställdes att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära förslag till sådan ändring

i kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kunde beviljas för

nyanläggning genom skogsplantering.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15 anförde bevillningsutskottet

bl.a.

Utskottet delar så till vida motionärernas uppfattning att beträffande

skog särskilda förhållanden föreligger, som kan motivera vissa avsteg från

principen att avdrag ej bör medges för grundförbättringskostnader. En

viktig faktor är att värdet av skogens tillväxt i princip alltid skall beskattas.

Vidare bör beaktas att med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan

ett med skog nyplanterat område ger avkastning, fysisk person som utför

nyplantering å sin fastighet aldrig kommer att få åtnjuta avdrag för de

därpå nedlagda kostnaderna.---Visst fog synes således föreligga för

en omprövning av avdragsfrågan. Emellertid har i anslutning till införandet

år 1959 av nya regler rörande beskattningen av skog i samband med

nyttjanderättsupplåtelser uttalats önskemål från riksdagens sida om en allmän

översyn av reglerna för skogsbeskattningen. Då det synes lämpligt att

förevarande spörsmål ägnas uppmärksamhet i dylikt sammanhang anser

utskottet sig icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i

fråga om avdrag för skogsplanteringskostnad.

Samma yrkande som i de ovannämnda motionerna framställdes i motionerna

I: 342 och II: 416 vid 1962 års riksdag.

I sitt betänkande nr 40 fann bevillningsutskottet inte anledning frånträda

sin tidigare intagna standpunkt och avstyrkte bifall till motionerna.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottet.

I de likalydande motionerna I: 48 och II: 58 vid 1963 års riksdag hemställdes

jämväl om utredning rörande avdragsrätt för nyanläggning genom

skogsplantering.

Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 9, att frågan borde uppmärksammas i samband med den allmänna översyn

av skogsbeskattningen, varom riksdagen uttalade önskemål år 1959,

och avstyrkte med hänsyn härtill det begärda utredningsyrkandet.

Motionerna

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 77 och II: 103 anfördes i huvudsak

följande. Nyanläggning i form av skogsplantering lämnar inte ekonomiskt

utbyte förrän langt fram i tiden. Den jordbrukare eller skogsägare som

verkställer planteringen kan därför inte räkna med anläggningen som en

grundförbättring, som tillkommer honom. Beskattningsbestämmelserna är

så till vida ett hinder för rationaliseringsverksamheten.

Denna översyn av skogsbeskattningen, varom riksdagen år 1959 uttalat

önskemål, har ännu inte kommit till stånd. Om en allmän översyn av skogs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964- 7

beskattningen nu skulle tillsättas, kunde givetvis frågan om rätt till avdrag

för skogsplanteringskostnader ingå i dess arbete. Såsom 1959 års riksdag

förutsatte måste emellertid en allmän översyn av skogsbeskattnmgsreglerna

bli förhållandevis tidsödande. Lämpligast synes därför vara att frågan

om rätt till avdrag för skogsplanteringskostnader prövas skyndsamt i särskilt

sammanhang.

1 motionerna I: 293 och II: 375 framhålles angelägenheten av att överförandet

av dålig åkermark till skog på alla sätt stimuleras. Gällande skattelagstiftning

motverkar dock uppenbarligen sådana åtgärder. Det vore

önskvärt, framhåller motionärerna, att skogsplantering i likhet med skyddsdikning

vore avdragsgill vid beskattningen, i all synnerhet som den som

utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning av

åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering efter 20

år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar ekonomisk

vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså en helt

annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska utbytet.

Enligt motionärernas mening bör all skogsplantering vara avdragsgill med

hela kostnaden och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar i

diken enligt riksdagens beslut år 1962.

Utskottet

Utskottet behandlar till en början motionsyrkande! rörande täckdikningsan

läggningar.

Enligt de fr. o. m. 1963 års taxering gällande bestämmelserna härutinnan

får vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet kostnader för

nyanläggning och omläggning av täckdikning, som bestritts av den skattskyldige,

avskrivas med tio procent per år under en tioårsperiod, oavsett

om anläggningens varaktighets!id är längre eller kortare än tio år. Rätt

att förskjuta vid taxeringen icke utnyttjade värdeminskningsavdrag till

senare beskattningsår föreligger dock ej. Om fastigheten övergår till ny

ägare genom köp eller byte, får den tidigare ägaren det ar fastigheten

avyttras göra avdrag för vad som återstår oavskrivet i beskattningshänseende

av täckdikningskostnaden. ! övriga fall då fastighet övergår till ny

ägare, exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaien tillgodoföra

sig de värdeminskningsavdrag, som skulle ha tillkommit den förre ägaren,

om denne fortfarande ägt fastigheten.

I de likalydande motionerna I: 18 och II: 20 har hemställts att täckdikningskostnad

upp till 1 000 kronor skall vara avdragsgill i sin helhet ett

och samma beskattningsår. Som motivering för yrkandet har bl. a. anförts

alt täckdikningskostnaderna för jordbrukare med mindre jordbruksfastigheter

och för enskilda jordbrukare i dikningsföretag, som berör ett

flertal fastigheter, ofta uppgår till tämligen obetydliga belopp samt att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1964

motionärernas förslag i dylika fall skulle medföra ytterligare förenklingar

i taxeringsarbetet.

Utskottet vill i anledning av vad i motionerna anförts erinra om att det

enligt gällande avskrivningsregler inte är anskaffnings- eller anläggningskostnadens

storlek utan varaktighetstiden hos en tillgång eller en anläggning,

som är avgörande för om kostnaderna skall avskrivas genom årliga

värdeminskningsavdrag eller avdragas på en gång såsom omkostnad.

Motionärernas förslag att avdrag skall medgivas på en gång, då fråga är

om mindre kostnader för eu täckdikningsanläggning med relativt lång varaktighetstid,

skulle således innebära ett avsteg från eljest tillämpade principer

vid beskattningen. Härtill kommer att speciella krav på enkelhet i regler

och tillämpning måste uppställas i inkomstkällan jordbruksfastighet med

hänsyn till att det övervägande antalet jordbrukare fortfarande deklarerar

enligt kontantprincipen. Avskrivningsreglerna rörande täckdikningsanläggningar

har, såsom motionärerna framhållit, medfört vissa förenklingar i

avdragshänseende. Motionärernas förslag är emellertid inte av så genomgripande

natur, att det i avsevärd mån skulle innebära någon ytterligare

lättnad i taxeringsarbetet. Enligt utskottets mening skulle dessutom förslaget

i motionerna uppmuntra jordbrukarna alt i större utsträckning än

för närvarande utföra täckdikningar etappvis i syfte att uppnå största

möjliga fördelar vid beskattningen, vilket inte kan vara rationellt vare sig

från jordbrukstekniska eller allmänekonomiska synpunkter.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna l: 18 och II: 20.

De avskrivningsregler, som gäller för skogsvägar, överensstämmer i

huvudsak med avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar. Dock får

endast en tredjedel av kostnaderna för anläggning och förbättring av permanent

skogsväg utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

I de likalydande motionerna I: 129 och II: 155 har hemställts att avskrivningsunderlaget

för skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden

.

Sasom utskottet tidigare framhållit kan självfallet delade meningar

råda om hur stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en

permanent skogsväg, som bör tå avskrivas. Vid bestämmandet av avskrivningsunderlaget

har emellertid hänsyn tagits dels till att skogsvägarnas

varaktighet är svår att bedöma och att många skogsvägar — även med

beaktande av den snabba utvecklingen inom transportväsendet — får anses

ha ett bestående värde och dels till att det skattemässiga vinstbegreppet

vid försäljning av fastighet bibehållits oförändrat. Utskottet vill i detta

sammanhang även erinra om departementschefens uttalande i propositionen

nr 56 till 1962 års riksdag, att avskrivningsreglerna för skogsvägar

i viss mån får ses som ett provisorium i avvaktan på allmänna skattebered
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964

9

ningens slutliga förslag. Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka,

att en större andel av kostnaderna för skogsvägar än en tredjedel får utgöra

avskrivningsunderlag. Utskottet kan heller inte dela motionärernas

uppfattning, att man genom lättnader vid den direkta beskattningen bör

bereda skogsägarna kompensation för att bilägarna inte erhåller restitution

av den bensinskatt och automobilskatt, som belöper på körning på

enskilda skogsvägar.

Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka bifall

till yrkandet i motionerna I: 129 och II: 155 om ändrat avskrivningsunderlag

för skogsvägar.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de inbördes likalydande

motionerna I: 77 och II: 103 samt I: 293 och II: 375 om riksdagsskrivelse

med begäran om utredning rörande avdragsrätt för kostnad för nyanlagd

skogsplantering.

I överenstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen inte

medges för grundförbättringskostnader har utgift för plantering av skog

på mark, som tidigare inte varit beväxt med skog, i rättspraxis ansetts

hänförlig till icke avdragsgill kostnad.

Det i motionerna aktualiserade spörsmålet har varit föremål för bedömande

vid de tre senaste årens riksdagar. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 9 fann 1963 års bevillningsutskott det mindre lämpligt att

genom en särskild utredning överväga ändrade regler rörande en detaljfråga

inom skogsbeskattningen. Frågan borde i stället uppmärksammas i

samband med den allmänna översyn av reglerna för skogsbeskattningen,

varom riksdagen tidigare uttalat önskemål. Enligt vad utskottet under

hand erfarit förberedes frågan om en översyn av skogsbeskattningen inom

finansdepartementet.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i

motionerna I: 77 och II: 103 samt I: 293 och II: 375.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) beträffande värdeminskningsavdrag för täckdikningsanläggningar
att

de likalydande motionerna 1: 18 av herr Jonasson m. fl.

och II: 20 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

B) beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar

att de likalydande motionerna I: 129 av herr Per Petersson

in. fl. och II: 155 av herr Elmwall in. fl. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C) beträffande avdragsrätt för kostnader för nyanlagd

skogs plan t ering

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 är 1964

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:77 av herr Jonasson samt

11:103 av herrar Wahrendorff och Dahlgren, ävensom

2) de likalydande motionerna I: 293 av herr Sveningsson

m. fl. och II: 375 av herr Nilsson i Bästekille m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Wärnberg, Lundström*, Enarsson,

Sundin* och Hellebladh*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg*, Kärrlander*, Engkvist, Christenson i Malmö, Andersson

i Essvik, Eriksson i Bäckmora och Björkman*.

* Icke närvarit vid justeringen avjbetänkandet.

Reservationer

beträffande värdeminskning savdrag för täckdikningsanläggningar

I) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Enarsson, Sundin,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Christenson i Malmö, Eriksson i

Bäckmora och Björkman, vilka ansett

dels att det avsnitt på s. 8 i utskottets yttrande, som börjar med orden

»Utskottet vill» och slutar med orden »I: 18 och II: 20», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet vill erinra om att motionärernas förslag att avdrag skall medgivas

på en gång, då fråga är om mindre kostnader för täckdikningsanläggning

med relativt lång varaktighetstid, innebär ett visst avsteg från

huvudregeln att det inte är anskaffnings- eller anläggningskostnaden utan

varaktighetstiden, som är avgörande för om kostnaderna skall avskrivas

genom årliga värdeminskningsavdrag eller avdragas på en gång såsom omkostnad.

Starka skäl talar emellertid för ett sådant avsteg i förevarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 196b

11

fall. Såsom motionärerna framhållit framstår det knappast såsom ändamålsenligt

att dela upp belopp på upp till 1 000 kronor på 10-årig avskrivningsplan.

Både ur den enskilde skattskyldiges och ur taxeringsmyndigheternas

synpunkt skulle avsevärda förenklingar kunna uppnås om det i

motionerna framförda förslaget genomfördes. Utskottet tillstyrker därför

bifall till förevarande motioner I: 18 och II: 20.»

dels ock att utskottet under punkten A) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna 1: 18 av herr

Jonasson m. fl. och 11:20 av herr Eriksson i Bäckmora in. fl. måtte antaga

följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagcn

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Anvisningar

till 22 §.

2. a. Avdrag medgives —----till 29 §).

Såsom för---nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner -— -— — första stycket.

Därest inkomst---om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke

utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande

skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast en tredjedel av

sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Oaktat vad ovan sagts må utgift för kostnad för täckdikningsanläggning

som avses i detta stycke avdragas i sin helhet därest kostnaden

under beskattningsåret ej överstigit 1 000 kronor.

Har fastighet----årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning — ---ej huvudavlopp.

Med skogsväg -------- —- till byggnad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1964

års taxering samt i fråga om efterlaxering för år 1964 och tidigare år.

De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande

räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1963.

beträffande avskrivningsunderlaget för skogsvägar

II) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Enarsson, Sundin,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Christenson i Malmö, Eriksson i

Bäckmora och Björkman, vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 8 börjar med orden

»Såsom utskottet» och på s. 9 slutar med orden »för skogsvägar», bort ha

följande lydelse:

»Såsom motionärerna påpekat är det en rent skönsmässig bedömning

som ligger bakom gällande bestämmelser att endast en tredjedel av anläggningskostnad

för skogsbilväg får inräknas i avskrivningsunderlaget. Utskottet

delar motionärernas mening att vid den sålunda gjorda bedömningen

otillräcklig hänsyn tagits till att den tekniska utvecklingen inom

skogsbruket har nedsatt den faktiska användningstiden för skogsbilvägar.

Anläggningskostnaden blir därför i större grad en rörlig kostnad, vilken i

princip är helt avdragsgill. Utskottet anser att ett avskrivningsunderlag

motsvarande två tredjedelar av anläggningskostnaden innebär en mot de

faktiska kostnadsförhållandena bättre svarande beskattningsregel än den

nu gällande. Utskottet tillstyrker således en författningsändring av angivna

innebörd.»

dels ock att utskottet under punkten B) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna 1: 129 av herr

Per Petersson in. fl. och II: 155 av herr Elmwall m. fl. måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad Igdelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattclagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1964

Anvisningar

till 22 g.

13

2. a. Avdrag medgives----till 29 §).

Såsom för--- — nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner ----- första stycket.

Därest inkomst —--om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke

utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande

skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar

av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har fastighet — ---årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning — -— — ej huvudavlopp.

Med skogsväg —--— till byggnad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1964

års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1964 och tidigare år.

De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande

räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1963.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.