Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av varulotterier.

1964-02-19 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1964:9, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av varulotterier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196i

1

Nr 9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattningen av varulotterier.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:204 av herr Erik Olsson m. fl. och 11:251 av herr Wahrendorff

m. fl. har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om förslag till sådana ändringar i förordningen om lotterivinstskatt

m. m., såvitt gäller varulotterier, att skatten sänkes från 30 till förslagsvis

20 procent av vinstvärdet och nuvarande högsta skattefria vinstvärde

höjes från 100 till förslagsvis 300 kronor och så att nu gällande stämpelavgift

om 10 öre per lott upphör att utgå».

I detta betänkande upptar utskottet till behandling endast de yrkanden i

motionerna, som avser lotterivinstbeskattningen. Yrkandet rörande stämpelavgiften

på lottsedlar behandlar utskottet i annat sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:251.

Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) skall såsom lotteri

anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig

av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera

deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en var deltagare.

I 1 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å

vissa lotterivinster föreskrives att å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid

vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall till staten

erläggas en särskild skatt motsvarande i fråga om vinst å premieobligation

20 procent och i fråga om annan vinst 30 procent av vinstens värde. Skatt

skall dock, enligt föreskrift i samma paragraf, utgå endast därest vinstens

värde överstiger i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri 100 kronor samt

i fråga om annan vinst 25 kronor. I paragrafen föreskrives vidare att skatt

icke skall utgå å bl. a. vinst i varu- eller tombolalotteri, där endast skänkta

vinstföremål förekommer, och inte heller å vinst vid utlottning av konstverk

inom förening, vars enda syfte är att främja intresset för eller eljest

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 7 sond. .Yr .9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 är 1964

stödja den bildande konsten. Slutligen innehåller 1 § bestämmelser dels därom

att vid beräkning av skattebelopp i vinstens värde skall inräknas den å

vinsten belöpande skatten och dels därom att skatt icke skall utgöras för

vinst, som utfallit å lott eller obligation, vilken icke bl i vit avvttrad och ej

heller för vinst, som ej av vinnaren uttages.

Enligt 2 § samma förordning skall, när vinst, som avses i 1 §, utbetalas

eller utgives till vinnaren, lotteriets anordnare eller premieobligationernas

utfärdare innehålla så stor del av vinsten, som motsvarar den stadgade

skatten å densamma.

I förordningens 3 § ges vissa bestämmelser om uppbörd och redovisning

av skatten till statsverket, medan närmare föreskrifter härutinnan med

stöd av 4 § meddelats av Kungl. Maj:t i kungörelse den 15 juni 1945 (nr

411).

Vinst i varulotteri var — frånsett värdepappersvinst — t. o. m. år 1945

inte underkastad den särskilda lotterivinstskatten. I stället var vinnaren

skyldig erlägga vanligt inkomstskatt för vinsten, om denna tillsammans med

andra vinster, som vinnaren kunde ha erhållit under visst beskattningsår,

uPPgick till minst 100 kronor. Den omläggning som i detta avseende skedde

genom beslut vid 1945 års riksdag avsåg endast att åstadkomma en ändamålsenligare

ordning för uttagande av skatt å lotterivinster.

Skattesatsen för vinster i svenskt lotteri och å svenska premieobligationer,

som ursprungligen var 10 procent av vinstens värde, höjdes år 1942

till 20 procent och år 1958 såvitt avser lotterivinster till 30 procent. Skattesatsen

har därvid bestämts med utgångspunkt från att skatten ungefär

skall motsvara vad vinnaren skulle haft att erlägga, om vinsten inkomstbeskattats

i vanlig ordning. Den lägre skattesatsen för obligationsvinster

har motiverats med att vinsterna närmast är att betrakta som ränta på sparat

kapital samt att man genom den lägre skattesatsen skulle erhålla en

viss motsvarighet till det s. k. sparavdraget vid inkomstbeskattningen.

I de likalydande motionerna 1:442 och 11:521 vid 1963 års riksdag hemställdes

om riksdagsskrivelse med begäran om översyn av reglerna för beskattningen

av varulotterier samt om förslag till ändrade lägre skattesatser.

Bevillningsutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 13 bifall till motionerna med bl. a. den motiveringen, att den föreslagna

sänkningen av skatten på vinster i varulotterier skulle innebära ett betydande

avsteg från gällande principer för beskattningen.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna framhåller, att det numera är en allmänt utbredd uppfattning,

att samhället bör främja organisationernas strävanden på t. ex. bildnings-

och ungdomsverksamhetens områden. Det statliga stöd som lämnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196b

3

till folkbildningsarbetet och ungdomsorganisationernas verksamhet samt till

idrottsrörelsen är ett utslag av denna uppfattning. Det är emellertid inkonsekvent

att staten, samtidigt som den lämnar nämnda ekonomiska stöd,

relativt hårt beskattar de inkomster, som organisationerna genom anordnandet

av lotterier skaffar sig på egen hand. Samma är förhållandet beträffande

vissa sammanslutningar som använder inkomster av bl. a. lotterier

till vissa humanitära, allmännyttiga och liknande ändamål.

Med hänsyn till att lotterivinstskatten skall inräknas i vinstvärdet utgör

skatten i praktiken 42,9 procent av vinstens varuvärde. Denna skattemetod

gör enligt motionärernas mening lotterierna mindre attraktiva. Det faktiska

varuvärdet blir relativt lågt i förhållande till lottpris och antal lotter. Det

bör också uppmärksammas att lotterivinstskatten är lägre beträffande vissa

andra slag av lotterier och spel. Med hänsyn härtill och då en sänkning av

skattesatsen skulle underlätta organisationernas lottförsäljning bör, framhåller

motionärerna, skattesatsen för varulotterier kunna fastställas till 20

procent.

Det nuvarande skattefria vinstvärdet, 100 kronor, fastställdes år 1928.

Sedan dess har penningvärdet fallit så att motsvarande reella värde nu

utgöres av ca 260 kronor. En höjning av det skattefria vinstvärdet skulle

givetvis underlätta organisationernas lotterianordnande över huvud taget,

men sannolikt skulle det få den största effekten för mindre organisationer

och lokala föreningar som av naturliga skäl är hänvisade till anordnandet

av mindre lotterier. Med hänsyn till den penningvärdeförsämring som inträffat

anser motionärerna, att det högsta skattefria vinstvärdet hör kunna

höjas till 300 kronor.

Utskottet

Vinster i svenskt lotteri och på svenska premieobligationer är undantagna

från den vanliga inkomstbeskattningen och i stället underkastade beskattning

enligt 1928 års förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Den särskilda lotterivinstskatten, som uttages av lotteriets anordnare eller

premieobligationernas utfärdare i samband med utbetalningen av vinsten,

utgår för närvarande med 30 procent av vinstens värde. Skattesatsen för

premieobligationsvinster är dock 20 procent. I övrigt gäller beträffande

varu- och tombolalotterier att skatt endast utgår på vinster, vilkas värde

överstiger 100 kronor, medan i fråga om annan vinst skattepliktsgränsen i

princip satts vid 25 kronor. Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens

värde inräknas den på vinsten belöpande skatten. Vinster i varu- och tombolalotterier,

där endast skänkta vinstföremål förekommer, samt vinster

vid utlotlning av konstverk inom förening, vars enda syfte är att främja

konstintresset, är helt undantagna från lotterivinstbeskattningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196i

I de förevarande motionerna har bl. a. hemställts att riksdagen i skri\else

reglerna för beskattning av vinster i varulotterier, att skattesatsen sänks

från 30 till 20 procent och att skattepliktsgränsen höjs från 100 till 300

kronor. Som motivering för yrkandena har bl. a. anförts att nuvarande beskattningsregler

gör lotterierna mindre attraktiva och försvårar de ideella

organisationernas möjligheter att genom anordnandet av lotterier anskaffa

medel för sin verksamhet.

Den särskilda skatten på lotterivinster har konstruerats så, att den ungefärligen

motsvarar vad vinnarna skulle haft att erlägga i statlig och kommunal

inkomstskatt för vinsterna, om dessa i stället beskattats i vanlig

ordning. Härvid har hänsyn tagits till att det ojämförligt största antalet

vinnare återfinns bland personer, vilkas inkomster drabbas relativt lindrigt

av progressionen. En lotterivinst utgör otvivelaktigt ett inkomstförvärv

av extraordinär natur, som åtminstone beträffande större vinster tillför

vinnaren ökad skatteförmåga. Med hänsyn till att detta inkomstförvärv inte

blir föremål för vanlig inkomstbeskattning, föreligger enligt utskottets mening

ingen anledning att beskatta lotterivinster efter förmånligare grunder

än andra inkomster. Även om varulotterier i regel anordnas för att skaffa

medel för välgörande eller allmännyttiga ändamål samt vinsterna i dessa

lotterier i allmänhet är av mindre värde, bör från rättvisesynpunkt sådana

lotterier inte erhålla större skattefavörer än andra lotterier. Det bör i detta

sammanhang framhållas, att den högre skattepliktsgränsen för vinster i

varu- och tombolalotterier införts av administrativa skäl och inte för att

särskilt gynna dessa lotterier. Motionärernas farhågor för att den nuvarande

beskattningen av varulotterier gör dessa mindre tilldragande för allmänheten

förefaller utskottet något överdrivna med hänsyn till att flertalet

deltagare i lotterier, som anordnas av organisationer och sammanslutningar,

mestadels torde köpa lotter av ideella skäl, medan vinstintresset

torde vara av relativt underordnad betydelse.

Det i motionerna framförda yrkandet om upphävande av stämpelavgiften

på lottsedlar behandlas av utskottet i annat sammanhang. Utskottet

vill emellertid erinra om att i betänkandet »Stämpel- och expeditionsavgifter»

(SOU 1961:37) föreslagits att stämpelavgiften skall utgå inte med

fixt belopp för varje lottsedel — för närvarande 10 öre — utan med 5 procent

av insatserna samt att stämpelpliktsgränsen skall höjas från 5 000 till

15 000 kronor. Om detta förslag genomföres, torde det innebära en skattelättnad

för de mindre varu- och toinbolalotterierna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i motionerna

1:204 och 11:251 beträffande den särskilda skatten på vinster i

varulotterier.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196i 5

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:204 av herr Erik Olsson

m. fl. och 11:251 av herr Wahrendorff m. fl. i vad motionerna

avser den särskilda skatten å vissa lotterivinster icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Stefanson, Wärnberg, Billman, Enarsson, Sundin, Ottosson

och Hellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Vigelsbo, Engkvist, Andersson i Essvik, Carlsson i Västerås, Enskog, Björkman

och Broberg.

Reservation

av herrar Sundin, Vigelsbo och Engkvist, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

»Vinster i--— (= utskottet s. 3 rad 14 nedifrån—s. 4 rad 8 uppifrån)

---sin verksamhet.

Såsom i motionerna vidare framhålles är det numera en allmänt utbredd

mening att samhället bör stödja föreningslivets strävanden på bildningsoch

ungdomsverksamhetens områden. Ett uttryck för denna uppfattning är

det statliga stöd, som lämnas till olika organisationer och sammanslutningar

med ideellt och humanitärt syfte. Dessa organisationer är emellertid

nästan undantagslöst nödsakade att utöver statsstödet söka anskaffa ytterligare

inkomster för att kunna fullfölja sin verksamhet. En av de inkomstkällor

som användes är anordnande av lotterier. Enligt utskottets mening

bör man inte genom en relativt hård beskattning försvåra denna inkomstinöjlighet

för organisationerna.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i motionerna

1:204 och 11:251 beträffande den särskilda skatten på vinster i

varulotterier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196U

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

1:204 av herr Erik Olsson m. fl. och 11:251 av herr

Wahrendorff m. fl., i vad desamma behandlas i detta betänkande,

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådana

ändringar i förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster,

att skatten, såvitt gäller varulotterier, sänkes från

30 till förslagsvis 20 procent av vinstvärdet och att nuvarande

högsta skattefria vinstvärde höjes från 100 till förslagsvis

300 kronor.»

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964

640164

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.