Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande försäkringsväsendet.

1964-04-07 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande försäkringsväsendet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1964

3

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

försäkringsväsendet.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 380 i första kammaren av herrar Lager och Adolfsson och nr

448 i andra kammaren av herr Hermansson m. fl., har föreslagits, att riksdagen

i skrivelse till regeringen skall begära utredning om försäkringsväsendets

organisation och ställning, eventuellt genom förstatligande av de

stora privata försäkringskoncernerna, i syfte att öka försäkringstagarnas

och samhällets inflytande över försäkringsverksamheten samt rationalisera

och förbilliga dess former.

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisas till motionen II: 448.

över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från försäkringsinspektionen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam. Försäkringsinspektionen

har jämväl hänvisat till det utlåtande som inspektionen i

mars 1963 avgav till chefen för finansdepartementet med anledning av en i

andra kammaren av motionären herr Hermansson framställd interpellation

rörande försäkringsväsendet. De i sistnämnda utlåtande lämnade uppgifterna

har till stor del redovisats av departementschefen i hans svar på interpellationen

och i den därpå följande debatten.

Samtliga remissinstanser berör vad som i motionerna anförts om försäkringsväsendets

koncentration till större företagsenheter och om samhälleligt

inflytande över försäkringsföretagen. Försäkringsinspektionen säger

sig vara övertygad om att strukturrationaliseringen inom branschen på

längre sikt medverkar till kostnadsbesparingar, som kommer försäkringstagarna

till del. Ett av de viktigaste motiven till fusionerna är enligt inspektionens

mening den mycket hårda premiekonkurrens som råder på skadeförsäkringsområdet

och i viss mån även på grupplivområdet och som i det

förra fallet har lett till att premierna i flertalet branscher upphört att vara

bärkraftiga. I fråga om bilförsäkringen har inspektionen sett sig nödsakad

att själv medverka för att få till stånd en justering uppåt av premier och

försäkringsvillkor. Om konkurrensen inom försäkringsbranschen anför inspektionen

sammanfattningsvis:

Det finns ingenting, som stödjer antagandet, att fusioneringarna hittills

skulle ha hämmat konkurrensen. Under sådana förhållanden föreligger

inga konstaterbara tendenser, som tyder på, att försäkringstagarna icke

skulle få nytta av de kostnadsbesparingar — eller uteblivna kostnadshöjningar

— som åstadkommes genom fusionerna. Inte heller kan man finna

något skäl för antagandet, att de möjligheter till rationaliseringar, som fu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Rnnkoutskottets utlåtande nr lb år 196b

sionerna medför, inte skulle utnyttjas. Konkurrensen tvingar företagen att

söka förverkliga dem. Överhuvudtaget har rationaliseringsverksamheten på

försäkringsområdet varit intensiv under senare år och det finns ingenting

som tyder på, att takten i denna utveckling skulle avtaga.

I fråga om kapitalkoncentrationen påpekar försäkringsinspektionen att

försäkringsbolagens placexingar står under omfattande samhällelig kontroll

och att även de större koncernernas relativa betydelse som kapitalplacerare

kommer att starkt minska till följd av allmänna pensionsfondens betydande

tillväxt.

Beträffande den i motionerna framförda tanken på ett förstatligande av

privata försäkringsbolag yttrar försäkringsinspektionen:

Frågan om ett samhälleligt övertagande av flertalet större försäkringskoncerner

måste i sista hand avgöras på grund av allmänna sociala och

politiska värderingar, som det icke tillkommer ett ämbetsverk att ta ställning

till. Utan tvivel kan emellertid vissa tekniska rationaliseringsvinster

göras genom en samordning av tjänstegrupplivförsäkringen med den allmänna

pensionsförsäkringen. En sådan reform vore också förhållandevis

enkel att genomföra. Å andra sidan är de rationaliseringsvinster, som skulle

komma till stånd, föga betydande, möjligen bortsett från att allmänheten

finge ett mindre antal organ att vända sig till vid dödsfall. Det skulle

inte ha någon kvantitativ betydelse för frågan om kapitalkoncentration i

enskild regi.

Övriga förändringar av angivet slag skulle förutsätta mycket avsevärda

insatser i fråga om utredningar och administrativa förarbeten, om de skulle

kunna genomföras på ett ens någorlunda tillfredsställande sätt. Det må

här räcka med att beröra det område, som oftast varit på tal i sammanhanget,

nämligen bilförsäkringen. Man kan teoretiskt väl föreställa sig, att

en samordning i samhällelig eller partiellt samhällelig regi av denna försäkring

skulle kunna undanröja vissa konkurrenskostnader, underlätta

premieuppbörden — nämligen om det ginge att samordna denna med bilskatteuppbörden

— göra det lättare att till rimlig kostnad kontrollera reparationsräkningar

och allmänt stärka försäkringsgivarpartens ställning i

förhållande till bilreparationsbranschen. Emellertid skulle även i detta specialfall

erfordras mycket omfattande planeringsresurser, om de angivna

fördelarna verkligen skulle kunna vinnas. Man skulle under alla förhållanden

gå förlustig de värden, som åstadkommes genom en tävlan mellan flera

olika bolag och som torde ha övervägande positiv betydelse för servicen

bl. a. i fråga om skadereglering och för den fortsatta utvecklingen av försäkringsformerna.

Vad angår det utredningskrav som framställts i motionerna erinrar försäkringsinspektionen

om att en omarbetad lag om försäkringsrörelse trätt

i kraft så sent som 1962 efter en utredning som berört flertalet av de frågor

som motionärerna nu tagit upp.

Sistnämnda påpekande görs också av Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Förbundet hänvisar särskilt till den positiva syn på försäkringsrörelsens

utveckling under 1950-talet som kännetecknar föredragande departementschefens

av riksdagen accepterade uttalanden i propositionen 1961: 171.

Utvecklingen sedan 1961 har enligt förbundets mening gått i samma rikt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1964

5

ning som under 1950-talet och präglats av en ständig strävan alt rationalisera

och förbättra branschens organisation och service åt försäkringstagarna.

Avslutningsvis anföres:

Riksförbundet vill utöver det sagda endast erinra om att de svenska livförsäkringsbolagen,

som för försäkringstagarnas räkning förvaltar omkring

80 % av försäkringsbolagens samlade tillgångar, arbetar praktiskt taget

utan vinstintresse (de årliga aktieutdelningarna i de fem livförsäkringsaktiebolagen

är begränsade til! sammanlagt 130 000 kronor) med tillämpning

av »den restlösa återbäringens princip», vilken innebär att all vinst

i form av återbäring tillfaller försäkringstagarna.

Förbundet anser skäl saknas för den föreslagna utredningen.

Folksam konstaterar, att de fem å sex koncerner, vilka bedriver all slags

person- och sakförsäkring, inom överskådlig framtid synes komma att bestämma

utveckling och prissättning inom försäkringsrörelsen. I anslutning

härtill yttrar Folksam:

Bland dessa koncerner domineras endast en, den största, av aktieägarintressen.

Dess verksamhet är särskilt betydande, när det gäller företagsförsäkringar.

Här kan storföretagens intresse för försäkringsskyddet och eventuella

intressen inom försäkringskoncernen i många fall sammanfalla. Ifråga

om familjens försäkringar är koncernen icke dominerande. För livförsäkringsaktiebolag

är utdelningen på aktierna klart begränsad. Alla övriga

storkoncerner — och praktiskt taget alla mindre bolag — är ömsesidiga

och ägs av försäkringstagarna. Svårigheter föreligger emellertid för många

bolag att tillfredsställande ordna försäkringstagarinflytandet. Anmärkningsvärt

torde vara att ett par av de ömsediga storkoncernerna ingått premie-

och villkorsöverenskommelser med aktiebolagskoncernen.

Den tidigare splittringen inom försäkringsväsendet, med uppdelning av

verksamheten på ett stort antal enheter, kritiserades med rätta. Koncentrationen

har medfört att rationaliseringsåtgärder kunnat genomföras eller

blivit möjliga att genomföra både inom kontorsorganisationen och inom

ombudsorganisationen. Ifråga om datamaskiner kan försäkringsbolagen sägas

vara föregångare. Eftersom lönerna utgör den mest betydande posten

i försäkringsbolagens omkostnader, har rationaliseringen varit nödvändig

för att balansera de anställdas standardhöjning.

Någon risk för att den fria konkurrensen skall förhindras genom kartellbildningar

föreligger icke. De utanför karteller stående bolagen har visat

sig tillräckligt starka för att påverka prisbildningen. I själva verket har

de, framförallt när det gäller familjernas försäkringar, bestämt premieutvecklingen.

Av särskilt stor betydelse kan det anses vara att den fackligakooperativa

försäkringsrörelsen icke tillhör någon kartell och icke heller

kan befaras i framtiden upphöra med sin självständiga verksamhet genom

att Folksam skulle fusioneras med någon kartellbunden försäkringskoncern.

Även Folksam avslyrker den föreslagna utredningen.

Med anledning av motionernas kritik mot flerårsavtalen på försäkringsområdet

hänvisar försåkringsinspcktionen (i sitt utlåtande till chefen för

finansdepartementet) liksom också Folksam -- till alt riksdagen 1962

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Barikoutskotteis utlåtande nr H år 19tib

hos Kungl. Maj :t hemställt om en utredning beträffande frågan huruvida

och på vilka betingelser en försäkringstagare i vissa särskilda situationer

kan bli befriad från att fullfölja ett försäkringsavtal (L‘U 1962: 24). Försäkringsinspektionen,

som föreslagit att försäkringsavtalslagen i sin helhet

skall med det snaraste bli föremål för översyn, redovisar dels erfarenheter

av att på skadeförsäkringsområden där flerårsbundenhet tillämpas en övergång

skett från tioårsavtal till femårsavtal, dels principiella synpunkter av

innebörd att försäkringstagarna icke bör bindas annat än för kortare avtalstider.

Med anledning av kritiken mot kombination av lån och försäkring meddelar

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam, att frågan —

vilken tidigare föranlett påpekanden från försäkringsinspektionens sida

beaktats vid utformningen av den nya s. k. anskaffningsöverenskommelse,

som försäkringsbolagen träffat med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1964

och som lämnats utan erinran av försäkringsinspektionen. Riksförbundet

anför härom:

Överenskommelsen, som biträtts av samtliga försäkringsbolag i landet,

dock ej de s. k. sockenbolagen, och avser alla slag av direkt försäkring

utom sjöförsäkring (dock yachtförsäkring), inrymmer bl. a. en bestämmelse

med följande lydelse: »Bolag må icke såsom villkor för lån uppställa att

försäkring tecknas eller bibehålies i bolaget eller i bolag som står i koncernförhållande

eller liknande förhållande till det långivande bolaget.»

Motionärernas uttalande om förekomsten av otillbörlig inblandning i de

försäkrades rätt att bestämma var deras försäkringar skall placeras beröres

av Folksam, som framför önskemålet att genom koncentrationsutredningens

försorg skall undersökas i vilken omfattning olika finansintressen är

engagerade inom försäkringsområdet. Motsvarande uttalande i den ovannämnda

interpellationen har föranlett försäkringsinspektionen alt i sitt

remissutlåtande till chefen för finansdepartementet anföra följande:

Härmed torde främst åsyftas det förhållandet, att den nyinförda arbetargrupplivförsäkringen

icke placerades i ett visst redan existerande försäkringsbolag

utan att för ändamålet nybildades ett försäkringsbolag med uteslutande

ändamål att meddela försäkringar av ifrågavarande typ. Försäkringsinspektionen

inskränker sig på denna punkt "till att hänvisa därtill,

att det nya bolaget, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag, utgör produkten

av en förhandlingsuppgörelse mellan två stora huvudorganisationer på

arbetsmarknaden och att de försäkrade genom sin organisation, Landsorganisationen

i Sverige, godtagit det nya bolaget och är hälftendelägare i

detta.

Utskottet. Föreliggande motioner överensstämmer i väsentliga delar med

en interpellation som en av motionärerna föregående år riktade till chefen

för finansdepartementet. I sitt den 14 maj 1963 avgivna interpellationssvar

anförde departementschefen, att utvecklingen mot större enheter inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1964

7

försäkringsbranschen överensstämde med lagstiftningens intentioner och att

den med hänsyn till uppkommande rationaliserings- och besparingsmöjligheter

allmänt sett finge anses vara av värde från försäkringstagarsynpunkt.

För den händelse företagskoncentrationen emellertid skulle leda till

en från allmän synpunkt skadlig inskränkning i konkurrensen, sade sig

departementschefen vara beredd att vidta erforderliga åtgärder. Försäkringsinspektionen

kunde förutsättas uppmärksamt följa utvecklingen och

ta de initiativ som påkallades av försäkringstagarnas intressen. Statsrådet

betonade, att samhället, i första hand genom försäkringslagstiftningen, skaffat

sig ett starkt inflytande över försäkringsföretagens placeringar och

att kapitalkoncentrationen inom branschen därför icke torde medföra några

faror från allmän synpunkt.

Till denna bedömning, som överensstämmer med den som nu redovisats

av remissinstanserna, kan utskottet ansluta sig. Försäkringsföretagen,

som f. ö. till övervägande delen ägs av försäkringstagarna själva, är genom

försäkringsinspektionen föremål för en fortlöpande och ingående statlig

kontroll, och deras frihet när det gäller kapitaldispositioner är starkt

begränsad. Den strukturrationalisering som nu sker inom branschen synes

mot bakgrund härav icke inge farhågor; tvärtom framstår den såsom

värdefull för försäkringstagarna. Vad beträffar frågan om ägandeförhållanden

och maktkoncentration inom försäkringsväsendet kan denna, såsom

departementschefen framhöll i ovannämnda interpellationssvar, förutsättas

bli undersökt genom koncentrationsutredningens försorg. Någon

särskild utredning på denna punkt ter sig alltså icke påkallad.

I anslutning till ett debattinlägg av chefen för det kooperativa försäkringsföretaget

Folksam kritiserar motionärerna vidare vissa speciella förhållanden

inom försäkringsbranschen. Kritiken, som kommenterats bl. a.

i Folksams yttrande över motionerna, gäller främst de s. k. flerårsavtalen,

kombinationen av lån och försäkring samt förekomsten av inblandning i

de försäkrades rätt att bestämma var deras försäkringar skall placeras.

Beträffande förstnämnda fråga har riksdagen 1962 hos Kungl. Maj :t begärt

en utredning, som på grund bl. a. av internordiska diskussioner i

ämnet ännu icke tillsatts. Riksdagen torde härvidlag kunna avvakta initiativ

från Kungl. Maj:ts sida. Den av remissinstanserna redovisade nya s. k.

anskaffningsöverenskommelse, som försäkringsbolagen träffat med giltighet

fr. o. m. den 1 januari 1964, torde få anses tillgodose motionärernas

önskemål att lån och försäkring icke skall sammankopplas. Vad gäller den

sista av de nyssnämnda kritikpunkterna bör, såsom Folksam påpekat, koncentrationsutredningens

undersökning av olika finansintressens engagemang

på försäkringsområdet kunna bli belysande.

Utskottet vill slutligen hänvisa till att riksdagen så sent som hösten 1961

tagit ställning till lagstiftningen om försäkringsväsendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr tk år 196i

Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,

att motionerna 1:380 och 11:448 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 april 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt*, Gustaf Henry Hansson*,

Åke Larsson, Palm, Augustsson, Mattsson* och Risberg*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, fru RenströmIngenäs*,

herrar Hansson i önnarp, Hagnell*, Larsson i Umeå, Bengtsson

i Landskrona och Ekström i Iggesund.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.