Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande försäkringsväsendet.
1964-04-07 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1964:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande försäkringsväsendet.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1964
3
Nr 14
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
försäkringsväsendet.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 380 i första kammaren av herrar Lager och Adolfsson och nr
448 i andra kammaren av herr Hermansson m. fl., har föreslagits, att riksdagen
i skrivelse till regeringen skall begära utredning om försäkringsväsendets
organisation och ställning, eventuellt genom förstatligande av de
stora privata försäkringskoncernerna, i syfte att öka försäkringstagarnas
och samhällets inflytande över försäkringsverksamheten samt rationalisera
och förbilliga dess former.
Beträffande motiveringen för förslaget hänvisas till motionen II: 448.
över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från försäkringsinspektionen,
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam. Försäkringsinspektionen
har jämväl hänvisat till det utlåtande som inspektionen i
mars 1963 avgav till chefen för finansdepartementet med anledning av en i
andra kammaren av motionären herr Hermansson framställd interpellation
rörande försäkringsväsendet. De i sistnämnda utlåtande lämnade uppgifterna
har till stor del redovisats av departementschefen i hans svar på interpellationen
och i den därpå följande debatten.
Samtliga remissinstanser berör vad som i motionerna anförts om försäkringsväsendets
koncentration till större företagsenheter och om samhälleligt
inflytande över försäkringsföretagen. Försäkringsinspektionen säger
sig vara övertygad om att strukturrationaliseringen inom branschen på
längre sikt medverkar till kostnadsbesparingar, som kommer försäkringstagarna
till del. Ett av de viktigaste motiven till fusionerna är enligt inspektionens
mening den mycket hårda premiekonkurrens som råder på skadeförsäkringsområdet
och i viss mån även på grupplivområdet och som i det
förra fallet har lett till att premierna i flertalet branscher upphört att vara
bärkraftiga. I fråga om bilförsäkringen har inspektionen sett sig nödsakad
att själv medverka för att få till stånd en justering uppåt av premier och
försäkringsvillkor. Om konkurrensen inom försäkringsbranschen anför inspektionen
sammanfattningsvis:
Det finns ingenting, som stödjer antagandet, att fusioneringarna hittills
skulle ha hämmat konkurrensen. Under sådana förhållanden föreligger
inga konstaterbara tendenser, som tyder på, att försäkringstagarna icke
skulle få nytta av de kostnadsbesparingar — eller uteblivna kostnadshöjningar
— som åstadkommes genom fusionerna. Inte heller kan man finna
något skäl för antagandet, att de möjligheter till rationaliseringar, som fu
-
4
Rnnkoutskottets utlåtande nr lb år 196b
sionerna medför, inte skulle utnyttjas. Konkurrensen tvingar företagen att
söka förverkliga dem. Överhuvudtaget har rationaliseringsverksamheten på
försäkringsområdet varit intensiv under senare år och det finns ingenting
som tyder på, att takten i denna utveckling skulle avtaga.
I fråga om kapitalkoncentrationen påpekar försäkringsinspektionen att
försäkringsbolagens placexingar står under omfattande samhällelig kontroll
och att även de större koncernernas relativa betydelse som kapitalplacerare
kommer att starkt minska till följd av allmänna pensionsfondens betydande
tillväxt.
Beträffande den i motionerna framförda tanken på ett förstatligande av
privata försäkringsbolag yttrar försäkringsinspektionen:
Frågan om ett samhälleligt övertagande av flertalet större försäkringskoncerner
måste i sista hand avgöras på grund av allmänna sociala och
politiska värderingar, som det icke tillkommer ett ämbetsverk att ta ställning
till. Utan tvivel kan emellertid vissa tekniska rationaliseringsvinster
göras genom en samordning av tjänstegrupplivförsäkringen med den allmänna
pensionsförsäkringen. En sådan reform vore också förhållandevis
enkel att genomföra. Å andra sidan är de rationaliseringsvinster, som skulle
komma till stånd, föga betydande, möjligen bortsett från att allmänheten
finge ett mindre antal organ att vända sig till vid dödsfall. Det skulle
inte ha någon kvantitativ betydelse för frågan om kapitalkoncentration i
enskild regi.
Övriga förändringar av angivet slag skulle förutsätta mycket avsevärda
insatser i fråga om utredningar och administrativa förarbeten, om de skulle
kunna genomföras på ett ens någorlunda tillfredsställande sätt. Det må
här räcka med att beröra det område, som oftast varit på tal i sammanhanget,
nämligen bilförsäkringen. Man kan teoretiskt väl föreställa sig, att
en samordning i samhällelig eller partiellt samhällelig regi av denna försäkring
skulle kunna undanröja vissa konkurrenskostnader, underlätta
premieuppbörden — nämligen om det ginge att samordna denna med bilskatteuppbörden
— göra det lättare att till rimlig kostnad kontrollera reparationsräkningar
och allmänt stärka försäkringsgivarpartens ställning i
förhållande till bilreparationsbranschen. Emellertid skulle även i detta specialfall
erfordras mycket omfattande planeringsresurser, om de angivna
fördelarna verkligen skulle kunna vinnas. Man skulle under alla förhållanden
gå förlustig de värden, som åstadkommes genom en tävlan mellan flera
olika bolag och som torde ha övervägande positiv betydelse för servicen
bl. a. i fråga om skadereglering och för den fortsatta utvecklingen av försäkringsformerna.
Vad angår det utredningskrav som framställts i motionerna erinrar försäkringsinspektionen
om att en omarbetad lag om försäkringsrörelse trätt
i kraft så sent som 1962 efter en utredning som berört flertalet av de frågor
som motionärerna nu tagit upp.
Sistnämnda påpekande görs också av Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Förbundet hänvisar särskilt till den positiva syn på försäkringsrörelsens
utveckling under 1950-talet som kännetecknar föredragande departementschefens
av riksdagen accepterade uttalanden i propositionen 1961: 171.
Utvecklingen sedan 1961 har enligt förbundets mening gått i samma rikt
-
Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1964
5
ning som under 1950-talet och präglats av en ständig strävan alt rationalisera
och förbättra branschens organisation och service åt försäkringstagarna.
Avslutningsvis anföres:
Riksförbundet vill utöver det sagda endast erinra om att de svenska livförsäkringsbolagen,
som för försäkringstagarnas räkning förvaltar omkring
80 % av försäkringsbolagens samlade tillgångar, arbetar praktiskt taget
utan vinstintresse (de årliga aktieutdelningarna i de fem livförsäkringsaktiebolagen
är begränsade til! sammanlagt 130 000 kronor) med tillämpning
av »den restlösa återbäringens princip», vilken innebär att all vinst
i form av återbäring tillfaller försäkringstagarna.
Förbundet anser skäl saknas för den föreslagna utredningen.
Folksam konstaterar, att de fem å sex koncerner, vilka bedriver all slags
person- och sakförsäkring, inom överskådlig framtid synes komma att bestämma
utveckling och prissättning inom försäkringsrörelsen. I anslutning
härtill yttrar Folksam:
Bland dessa koncerner domineras endast en, den största, av aktieägarintressen.
Dess verksamhet är särskilt betydande, när det gäller företagsförsäkringar.
Här kan storföretagens intresse för försäkringsskyddet och eventuella
intressen inom försäkringskoncernen i många fall sammanfalla. Ifråga
om familjens försäkringar är koncernen icke dominerande. För livförsäkringsaktiebolag
är utdelningen på aktierna klart begränsad. Alla övriga
storkoncerner — och praktiskt taget alla mindre bolag — är ömsesidiga
och ägs av försäkringstagarna. Svårigheter föreligger emellertid för många
bolag att tillfredsställande ordna försäkringstagarinflytandet. Anmärkningsvärt
torde vara att ett par av de ömsediga storkoncernerna ingått premie-
och villkorsöverenskommelser med aktiebolagskoncernen.
Den tidigare splittringen inom försäkringsväsendet, med uppdelning av
verksamheten på ett stort antal enheter, kritiserades med rätta. Koncentrationen
har medfört att rationaliseringsåtgärder kunnat genomföras eller
blivit möjliga att genomföra både inom kontorsorganisationen och inom
ombudsorganisationen. Ifråga om datamaskiner kan försäkringsbolagen sägas
vara föregångare. Eftersom lönerna utgör den mest betydande posten
i försäkringsbolagens omkostnader, har rationaliseringen varit nödvändig
för att balansera de anställdas standardhöjning.
Någon risk för att den fria konkurrensen skall förhindras genom kartellbildningar
föreligger icke. De utanför karteller stående bolagen har visat
sig tillräckligt starka för att påverka prisbildningen. I själva verket har
de, framförallt när det gäller familjernas försäkringar, bestämt premieutvecklingen.
Av särskilt stor betydelse kan det anses vara att den fackligakooperativa
försäkringsrörelsen icke tillhör någon kartell och icke heller
kan befaras i framtiden upphöra med sin självständiga verksamhet genom
att Folksam skulle fusioneras med någon kartellbunden försäkringskoncern.
Även Folksam avslyrker den föreslagna utredningen.
Med anledning av motionernas kritik mot flerårsavtalen på försäkringsområdet
hänvisar försåkringsinspcktionen (i sitt utlåtande till chefen för
finansdepartementet) liksom också Folksam -- till alt riksdagen 1962
6
Barikoutskotteis utlåtande nr H år 19tib
hos Kungl. Maj :t hemställt om en utredning beträffande frågan huruvida
och på vilka betingelser en försäkringstagare i vissa särskilda situationer
kan bli befriad från att fullfölja ett försäkringsavtal (L‘U 1962: 24). Försäkringsinspektionen,
som föreslagit att försäkringsavtalslagen i sin helhet
skall med det snaraste bli föremål för översyn, redovisar dels erfarenheter
av att på skadeförsäkringsområden där flerårsbundenhet tillämpas en övergång
skett från tioårsavtal till femårsavtal, dels principiella synpunkter av
innebörd att försäkringstagarna icke bör bindas annat än för kortare avtalstider.
Med anledning av kritiken mot kombination av lån och försäkring meddelar
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam, att frågan —
vilken tidigare föranlett påpekanden från försäkringsinspektionens sida
beaktats vid utformningen av den nya s. k. anskaffningsöverenskommelse,
som försäkringsbolagen träffat med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1964
och som lämnats utan erinran av försäkringsinspektionen. Riksförbundet
anför härom:
Överenskommelsen, som biträtts av samtliga försäkringsbolag i landet,
dock ej de s. k. sockenbolagen, och avser alla slag av direkt försäkring
utom sjöförsäkring (dock yachtförsäkring), inrymmer bl. a. en bestämmelse
med följande lydelse: »Bolag må icke såsom villkor för lån uppställa att
försäkring tecknas eller bibehålies i bolaget eller i bolag som står i koncernförhållande
eller liknande förhållande till det långivande bolaget.»
Motionärernas uttalande om förekomsten av otillbörlig inblandning i de
försäkrades rätt att bestämma var deras försäkringar skall placeras beröres
av Folksam, som framför önskemålet att genom koncentrationsutredningens
försorg skall undersökas i vilken omfattning olika finansintressen är
engagerade inom försäkringsområdet. Motsvarande uttalande i den ovannämnda
interpellationen har föranlett försäkringsinspektionen alt i sitt
remissutlåtande till chefen för finansdepartementet anföra följande:
Härmed torde främst åsyftas det förhållandet, att den nyinförda arbetargrupplivförsäkringen
icke placerades i ett visst redan existerande försäkringsbolag
utan att för ändamålet nybildades ett försäkringsbolag med uteslutande
ändamål att meddela försäkringar av ifrågavarande typ. Försäkringsinspektionen
inskränker sig på denna punkt "till att hänvisa därtill,
att det nya bolaget, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag, utgör produkten
av en förhandlingsuppgörelse mellan två stora huvudorganisationer på
arbetsmarknaden och att de försäkrade genom sin organisation, Landsorganisationen
i Sverige, godtagit det nya bolaget och är hälftendelägare i
detta.
Utskottet. Föreliggande motioner överensstämmer i väsentliga delar med
en interpellation som en av motionärerna föregående år riktade till chefen
för finansdepartementet. I sitt den 14 maj 1963 avgivna interpellationssvar
anförde departementschefen, att utvecklingen mot större enheter inom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1964
7
försäkringsbranschen överensstämde med lagstiftningens intentioner och att
den med hänsyn till uppkommande rationaliserings- och besparingsmöjligheter
allmänt sett finge anses vara av värde från försäkringstagarsynpunkt.
För den händelse företagskoncentrationen emellertid skulle leda till
en från allmän synpunkt skadlig inskränkning i konkurrensen, sade sig
departementschefen vara beredd att vidta erforderliga åtgärder. Försäkringsinspektionen
kunde förutsättas uppmärksamt följa utvecklingen och
ta de initiativ som påkallades av försäkringstagarnas intressen. Statsrådet
betonade, att samhället, i första hand genom försäkringslagstiftningen, skaffat
sig ett starkt inflytande över försäkringsföretagens placeringar och
att kapitalkoncentrationen inom branschen därför icke torde medföra några
faror från allmän synpunkt.
Till denna bedömning, som överensstämmer med den som nu redovisats
av remissinstanserna, kan utskottet ansluta sig. Försäkringsföretagen,
som f. ö. till övervägande delen ägs av försäkringstagarna själva, är genom
försäkringsinspektionen föremål för en fortlöpande och ingående statlig
kontroll, och deras frihet när det gäller kapitaldispositioner är starkt
begränsad. Den strukturrationalisering som nu sker inom branschen synes
mot bakgrund härav icke inge farhågor; tvärtom framstår den såsom
värdefull för försäkringstagarna. Vad beträffar frågan om ägandeförhållanden
och maktkoncentration inom försäkringsväsendet kan denna, såsom
departementschefen framhöll i ovannämnda interpellationssvar, förutsättas
bli undersökt genom koncentrationsutredningens försorg. Någon
särskild utredning på denna punkt ter sig alltså icke påkallad.
I anslutning till ett debattinlägg av chefen för det kooperativa försäkringsföretaget
Folksam kritiserar motionärerna vidare vissa speciella förhållanden
inom försäkringsbranschen. Kritiken, som kommenterats bl. a.
i Folksams yttrande över motionerna, gäller främst de s. k. flerårsavtalen,
kombinationen av lån och försäkring samt förekomsten av inblandning i
de försäkrades rätt att bestämma var deras försäkringar skall placeras.
Beträffande förstnämnda fråga har riksdagen 1962 hos Kungl. Maj :t begärt
en utredning, som på grund bl. a. av internordiska diskussioner i
ämnet ännu icke tillsatts. Riksdagen torde härvidlag kunna avvakta initiativ
från Kungl. Maj:ts sida. Den av remissinstanserna redovisade nya s. k.
anskaffningsöverenskommelse, som försäkringsbolagen träffat med giltighet
fr. o. m. den 1 januari 1964, torde få anses tillgodose motionärernas
önskemål att lån och försäkring icke skall sammankopplas. Vad gäller den
sista av de nyssnämnda kritikpunkterna bör, såsom Folksam påpekat, koncentrationsutredningens
undersökning av olika finansintressens engagemang
på försäkringsområdet kunna bli belysande.
Utskottet vill slutligen hänvisa till att riksdagen så sent som hösten 1961
tagit ställning till lagstiftningen om försäkringsväsendet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Bankoutskottets utlåtande nr tk år 196i
Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,
att motionerna 1:380 och 11:448 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 april 1964
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt*, Gustaf Henry Hansson*,
Åke Larsson, Palm, Augustsson, Mattsson* och Risberg*;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, fru RenströmIngenäs*,
herrar Hansson i önnarp, Hagnell*, Larsson i Umeå, Bengtsson
i Landskrona och Ekström i Iggesund.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.