Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad statlig gruvdrift i Norrland.

1964-04-07 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad statlig gruvdrift i Norrland.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 196b

9

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad statlig

gruvdrift i Norrland.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 22 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager och nr

27 i andra kammaren av herrar Holmberg och Hagberg, har yrkats,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om

undersökning och förslag snarast i följande avseenden:

1) malmletning i Västerbottens län för att åstadkomma en inventering av

mineralförekomsterna i detta län och tillförsäkra staten förhandsrätt till

sådana förekomster,

2) åtgärder i fråga om Stekkenjokkmalmen, så att denna fyndighet snarast

kan bli föremål för statlig gruvdrift, samt undersökning i syfte att utnyttja

även gruvfyndigheterna i Laisvall och Lövstrandstältet i en samordnad

industriell verksamhet,

3) förändring av de nuvarande relationerna mellan staten och Bolidenbolaget

i syfte att åstadkomma en utvidgning av gruvdrift och förädlingsindustri

under statlig ledning.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen II: 27.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från kommerskollegium,

Jernkontoret och Bolidens gruvaktiebolag. Kommerskollegium har

bifogat ett yttrande från Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Till utskottet har vidare Svenska gruvföreningen avgivit yttrande i

ärendet. Det i motionerna väckta förslaget avstyrkes i samtliga yttranden.

Bolidens gruvaktiebolag uttalar, att motionerna i väsentliga hänseenden

bygger på oriktiga och mot varandra stridande förutsättningar och därför

enligt bolagets mening icke kan läggas till grund för någon riksdagens åtgärd.

Beträffande de rätta sakförhållandena hänvisar bolaget till övriga remissinstansers

yttranden.

I fråga om malmförekomsterna och deras utnyttjande samt malmletningen

i Västerbotten anför Jernkontoret, att kännedomen om tillgångarna

över huvud taget är ofullständig och att det är mycket svårt även när det

gäller kända och bearbetade fyndigheter att göra en tillförlitlig beräkning

av malmmängden och innehållet av metaller, särskilt vid oregelbundna malmer

med låga metallhalter. Bolidenbolaget och företrädare för detta har —

vilket även kommerskollegium och Svenska gruvföreningen framhåller —-

lf llihang till riksdagens protokoll 19Git. 8 samt. Nr 13—18

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1964

lämnat åtskilliga uppgifter om företagets malmbas i föredrag och olika

publikationer.

Jernkontoret yttrar vidare:

Vid bedömningar rörande tillgodogörandet av malmtillgångarna i Västerbottens

län måste beaktas, att dessa tillgångar är spridda på ett stort antal

i många fall små fyndigheter. Halterna av utvinnbara metaller är låga, och

malmerna innehåller med få undantag samtidigt olika metaller, vilket försvårar

deras beredning för metallurgisk behandling. Järnet förekommer i

malmerna huvudsakligen i form av svavelkis, vilken numera bereder avsättningssvårigheter

på grund av konkurrensen från svavel i andra, mera lätttillgängliga

former.

Vissa uttalanden i motionen är synbarligen grundade på en betydlig överskattning

av de totala malmtillgångarna i Västerbotten. Såsom kan utläsas

ur den officiella statistiken, utgör den inhemska malmens andel i Sveriges

produktion av koppar, som är huvudprodukten vid smältverket i Rönnskär,

mindre än hälften av råvarubehovet. Återstoden utgöres av importerade

råvaror och inom landet fallande skrot. Ehuru brytningen i västerbottensgruvorna

sker i en takt, som med hänsyn till malmbasens storlek icke gärna

kan avsevärt ökas, är alltså koppartillgången i dessa gruvors malmer

helt otillräcklig för upprätthållande av kopparproduktionen vid en anläggning

av Rönnskärsverkets i internationella mått dock ganska blygsamma

storlek.

En ökad kännedom om malmtillgångarna i Västerbotten, liksom i andra

delar av landet, vore givetvis av stort värde, och mycket arbete härpå nedlägges

såväl av Sveriges geologiska undersökning som av Bolidenbolaget.

Malmletning är emellertid, såsom bl. a. framgått i sammanhang med utredningarna

om den nu påbörjade malminventeringen i Norrbottens län,

kostsam, tager lång tid och kräver utbildad personal, som icke finnes att

tillgå i önskvärd utsträckning. En mera avsevärd utökning av malmletningen

i \ ästerbotten torde därför tills vidare icke vara genomförbar. Den pågående

malmletningen synes ha givit goda resultat, och dess omfattning

torde få anses efter omständigheterna tillfredsställande.

Även kommerskollegium påpekar svårigheterna att fastställa malmtillgångarnas

storlek och värde. Icke minst gäller detta de regionalt och lokalt

spridda kismalmerna i Västerbottens län, säger kollegium och fortsätter:

Detta kan belysas av erfarenheterna från legodriftsgruvorna i Adakfältet.

Årligen nedläggas där över en halv miljon kronor på att innan de under bearbetning

varande malmerna äro slut uppsöka de ytterligare malmtillgångar

som kunna finnas inom det malmförande området, vars utsträckning dock är

endast ett fåtal kvadratkilometer. Malmletningen utföres av Sveriges geologiska

undersökning med modernaste hjälpmedel och har successivt givit resultat

som medfört, att den tidpunkt då gruvdriften måste förutses upphöra

på grund av malmbrist, undan för undan förskjutits framåt, för närvarande

till början av 1970-talet. Det är möjligt att mera malm finnes och undersökningarna

fortgå.

Exemplet från Adakfältet är icke unikt, utan ungefär samma situation ä>- för banden vid många gruvor, där en stor och väl samlad malmtillgång

icke lorehgger. Bedömningen av malmtillgångarna försvåras ytterligare av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 196b

11

att vad som i dag är brytvärd malm i ett annat marknads- och kostnadsläge

icke kan ekonomiskt tillgodogöras och omvänt. Flera av de kända malmerna

i Västerbottens län ligga nära denna gräns.

Sveriges geologiska undersökning har vidare omfattande prospekteringsarbeten

i gång i andra delar av Skelleftefältet och i Västerbottensfjällen i

och omkring Stekkenjokkområdet. Den statliga malmprospekteringen i Västerbottens

län får därmed anses ha en omfattning som fyller skäliga anspråk

och icke kan ökas utan förfång för den påbörjade malminventeringen

i Norrbottens län.

Svenska gruvföreningen framhåller att den omfattning i vilken Västerbottens

malmfyndigheter bör och kan bearbetas sammanhänger med ett

flertal faktorer. Av dessa anför föreningen,

dels att malmerna till övervägande delen har ett lågt malmvärde (»rotvärdes.

), beroende på låga halter, vilka dessutom för sitt tillgodogörande

kräver komplicerade och kostsamma förfaranden — —• -—

dels att den globala handeln med metaller och malmer fixerar det marknadspris,

som för alla och även för oss i Sverige bestämmer intäktssidan.

Dessa världsmarknadspriser fluktuerar som bekant och stundom även avsevärt,

och innebär därigenom ett osäkerhetsmoment för gruvdriftens ekonomi.

Eftersom kostnads- och intäktssidorna sålunda ändras och varierar och

eftersom de låga malmvärdena innebär snäva marginaler, kan, säger föreningen,

ingen exakt och för all framtid fixerad bild av Västerbottens

potentiella malmtillgångar lämnas. Föreningen yttrar vidare:

Ökningen i malmtillgångar erhålles i ringa grad genom nyfynd, vilka med

nuvarande teknik och kostnadsläge betraktas som brytvärda förekomster,

utan framför allt genom att tidigare kända och då icke brytvärda förekomster

genom förbättrade tekniska och organisatoriska åtgärder nu kunnat

göras till föremål för bearbetning. I takt med de ökade tillgångarna

och med hänsyn tagen jämväl till det sociala ansvar, det innebär att uppföra

nya anläggningar och samhällen, har även produktionen successivt

ökats.

Bolidenbolagets gruvdrift i Västerbotten är ett resultat av en målmedveten

och omfattande malmletningsverksamhet. — — — Sveriges geologiska

undersökning och Bolidenbolaget har vidare utfört en omfattande

inventering av malmförekomsterna i Västerbotten och kompletterande

malmletning såväl i statlig som i enskild regi pågår alltjämt. Enligt Svenska

gruvföreningens mening är därför några särskilda ytterligare åtgärder icke

motiverade.

De i motionerna föreslagna åtgärderna för att Stekkenjokkfyndiglieten

snarast skall kunna bearbetas är, enligt vad kommerskollegium uppger,

igång sedan åtminstone ett och ett halvt år och drivs med all den intensitet

som förhållandena medger. Förberedelsearbetet beräknas emellertid

bli så omfattande, att gruvdrift kan upptagas tidigast under år 1969 eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1961

1970. Gruvföreningen anför i denna fråga, att den framtida driften vid

Stekkenjokk och formerna för denna bör bedömas på grundval av resultaten

av pågående undersökningar där. Som princip bör härvid gälla, att

landets malmtillgångar skall tillgodogöras på ett för hela samhället förmånligt

sätt. Mot världsmarknadens priser måste man därför strängt företagsekonomiskt

stämma av de förutsättningar för ekonomisk gruvdrift,

som föreligger i fråga om fyndighetens belägenhet samt befintliga tillgångars

kvantitet och kvalitet, erforderlig brytnings- och behandlingsteknik m. m.

Malmbrytningen i Laisvalls gruva har, enligt vad som uppges av Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare, successivt ökat. Mot en

större ökning talar, anser handelskammaren, bl. a. sociala hänsyn. Ett

gruvsamhälle i vilket större investeringar gjorts måste garanteras en större

livslängd. Genom forcerad drift kan kapitalinvesteringarna förloras och

lokaliseringsproblem uppstå.

Lövstrandsfyndigheten anses av kommerskollegium icke ha varit brytvärd

vid de senaste årens marknadsläge. Varken staten eller enskilda kan

igångsätta brytning om gruvrörelsen icke kan förutses ge ett ekonomiskt

tillfredsställande resultat, uttalar kommerskollegium och tillägger, att Lövstrandsfältet

ligger 50 mil fågelvägen från gruvan i Laisvall.

Vad gäller spörsmålet om relationerna mellan staten och Bolidenbolaget

bestrider remissinstanserna motionärernas uppgift om statssubventioner

till bolaget. Kommerskollegium yttrar följande:

Statsanslag ha icke utgått för bolaget tillhöriga anläggningar, och i den

ringa mån av staten bekostade och begagnade anläggningar överlåtits till

bolaget har detta skett efter opartisk värdering på normalt sätt. Upplåtelser

till bolaget av staten tillhöriga gruvutmål eller andelar i utmål ha skett

från affärsmässiga utgångspunkter och utan annat syfte än att få malmbrytning

till stånd på för staten ekonomiskt tillfredsställande villkor. De

förmåner som under kristiden i samband med andra världskriget i något

fall lämnas bolaget för att åvägabringa brytning av svåråtkomliga råvaror

i ett trängt försörj ningsläge torde ha varit ekonomiskt väl motiverade och

till väsentligt gagn för det allmänna.

Legodriften i Adak har hittills givit staten en vinst av ca 40 miljoner

kronor utöver täckning för investeringar och omkostnader. Verksamheten

har dragit stor fördel av anknytningen till Bolidens gruvaktiebolag, ej minst

genom att forskningsresultat och driftserfarenheter från andra förvaltningar

inom bolaget tillgodoförts legodriften. Det är icke sannolikt, att Adai:- gruvan skulle ha uppvisat lika god lönsamhet om den drivits som ett separat

företag.

Om den i motionen berörda misstanken att det bästa som statsgruvorna

i Västerbotten har att ge redan tagits ut av arrendatorn-Bolidenbolaget

vore befogad, skulle det vara en god bekräftelse på att arrendeformen för

dessa gruvors tillgodogörande varit den riktiga. Staten skulle nämligen i

annat fall fått göra betydande investeringar i anläggningar för malmens

tillvaratagande, vilka på grund av otillräcklig malmtillgång icke skulle kunnat

bli till fullo utnyttjade. De bästa delarna av statens gruvegendom i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 196b

13

Västerbottens län är otvivelaktigt Adakgruvan, som också drives för statens

räkning, och sannolikt Stekkenjokkgruvan, för vilken arrendeupplåtelse

icke heller torde ifrågakomma. Det må erinras om att kollegium i

början av 1950-talet i ett fall förordade en större gruvinvestering i anslutning

till Adakfältet, vilken dock icke kom till stånd, något som på grund

av en då oförutsedd, mycket ogynnsam marknadsutveckling torde ha blivit

till fördel för staten.

Gruvföreningen anför i samma ämne följande:

Det borde vara uppenbart för alla att det samarbete, som råder mellan

staten och Bolidenbolaget, är baserat på rent tekniska och företagsmässiga

grunder. Man eftersträvar därvid att utnyttja Bolidenbolagets organisation,

anläggningar och speciella tekniska kunnande vad angår de berörda malmtyperna

för att möjliggöra bearbetningen av fyndigheter, vilka icke ensamma

kan motivera en sådan administration och organisation, som modern

gruvbrytning av komplicerade malmtyper kräver. Ett av de viktigaste resultaten

av detta samarbete torde ha varit att legodriften i Adak möjliggjorde

ett snabbt och effektivt tillskott till landets kopparför sörj ning under

avspärrningstiden. Detta samarbete mellan staten och ett enskilt företag

har vidare skapat arbetstillfällen och utkomstmöjligheter för bygd och

samhälle i en utsträckning, som annars icke skulle ha varit möjligt. Samarbetet

har slutligen tillfört staten icke oväsentliga vinster, vilka troligen

icke skulle ha kunnat erhållas på annat sätt.

Jernkontoret betecknar det i motionerna gjorda uttalandet, att Bolidenbolaget

trots statssubventioner inte bidragit nämnvärt till uppkomsten av

förädlingsindustrier i Västerbotten, som en sakligt ogrundad nedvärdering

av en industriell verksamhet vilken obestridligen är av vital ekonomisk

och social betydelse för stora delar av länet. Jernkontoret anför härom:

Smältverket i Rönnskär arbetar--— till ej ringa del med utifrån

tillförda råvaror och får därför betraktas som en förädlingsindustri, som

tillför länet arbetsobjekt utöver de lokala resurserna. En utbyggnad av

produktionskedjan med ytterligare förädlingsled kan varken i enskild eller

statlig regi ske utan en realistisk bedömning av de ekonomiska förutsättningarna

vad beträffar dess art, omfattning och lokalisering. Uttalandet i

motionen, att en kemisk industri i Sydsverige, som anknutits till bolaget,

i stället kunde ha förlagts till Västerbotten på grund av länets svavelkisförekomster,

torde icke vara baserat på sådana bedömningar.

Handelskammaren uttalar, att Bolidenbolaget genom uppförandet av

anläggningarna i Rönnskär synnerligen verksamt bidragit till uppkomsten

av en större förädlingsindustri i Västerbotten. Skellefteå stads invånarantal

har, framhåller handelskammaren, tiodubblats sedan anläggningarnas

tillkomst och huvudsakligen till följd därav.

Utskottet. De i motionerna framförda synpunkterna och förslagen har av

remissinstanserna genomgående utsatts för kritik. Vad först beträffar malmletningen

i Västerbottens län pekas allmänt på alt en betydande sådan verksamhet

pågår. Att dennas former och omfattning skulle vara otillfredsstäl
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1964

lande finner utskottet icke styrkt. I detta sammanhang vill utskottet framhålla,

att en avsevärd osäkerhet om de totala malmtillgångarnas storlek

måste beräknas bli bestående. Det bör också beaktas, att olika malmförekomsters

brytvärdhet varierar med hänsyn till bl. a. marknadsläget.

I motionerna förordas ett i olika hänseenden utvidgat statligt inflytande

över gruvdrift och malmförädling i Västerbottens län. När det gäller legodrift

och över huvud taget statens samarbete med Bolidens gruvaktiebolag

redovisar såväl kommerskollegium som övriga remissinstanser en värdering

som starkt avviker från motionärernas. Likaså bemötes dessas uttalande om

bolagets negativa hållning med avseende på uppkomsten av förädlingsindustrier

i Västerbotten. Enligt utskottets uppfattning har motionärerna på här

angivna punkter icke bedömt de rådande förhållandena på ett riktigt sätt.

Utskottet vill också understryka, att frågan om den takt varmed anläggningarna

i Västerbotten skall byggas ut och nya fyndigheter exploateras måste

avgöras med hänsyn till resursanvändningen i stort och till bl. a. sociala

verkningar på längre sikt. Av vad här sagts följer att utskottet icke kan instämma

i det yrkande som motionärerna framställt.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 22 och II: 27 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 april 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Augustsson, Mattsson* och Risberg*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, fru Renström-Ingenäs*,

herrar Hansson i önnarp, Hagnell*, Larsson i Umeå, Bengtsson i

Landskrona och Ekström i Iggesund.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.