Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 196b

1964-04-07 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:18, Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 196b

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 196b

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot inflation.

1 två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 576 i törsta kammaren av herr Bengtson m. fl. och nr 705 i

andra kammaren av herr Hedlund m. fl., har hemställts, att riksdagen hos

Kungl. Maj :t måtte anhålla om en allsidig utredning av de med pris- och

inkomstbildningen sammanhängande problemen i syfte att hindra inflation

i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen II: 705.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken

och från konjunkturinstitutet.

Det av fullmäktige i riksbanken avgivna yttrandet har såsom bilaga fogats

till detta utlåtande.

Konjunkturinstitutet erinrar om att det i motionerna antydda problemet

under efterkrigstiden har tilldragit sig ett oavlåtligt intresse såväl i Sverige

som i utlandet.

Länder med helt olika typer av avtalsmekanism har utsatts för det slags

penningvärdeförsämring och löne-prisspiral, som beskrivs i motionen. Det

har därför inte minst från svensk sida ifrågasatts om de viktigaste problemen

och botemedlen inte snarast vore att finna utanför själva avtalsmekanismc-n

och särskilt i de efterfrågetryck och de flaskhalsar, som av olika

anledningar och på olika sätt uppkommer i samhällsekonomin. Detta vidare

problemkomplex, som särskilt berör arbetsmarknadspolitikens ställning

i sammanhanget, har redan på olika sätt blivit föremål för mycket

omfattande utredningsarbete.

Bland sådana utredningar nämner konjunkturinstitutet särskilt 1951 års

penningvärdeundersökning, stabiliseringsutredningen, LO-utredningen »Samordnad

näringspolitik» och vissa inom OEEC resp. OECD utförda studier,

i vilka medverkan lämnats även från svensk sida. Avslutningsvis anföres:

Med hänsyn till det omfattande utredningsarbete, som redan utförts och

alltjämt pågår, är det enligt konjunkturinstitutets mening knappast påkallat

att genom en ytterligare, särskild utredning ånyo i hela sin omfattning

ta upp det av motionen berörda problemkomplexet. Möjligen finns det behov

av att genomgå och sammanfatta det rikhaltiga material, som finns

tillgängligt på olika håll. Vad slutligen beträffar frågan om en särskild

»pris- och lönebarometer» är antydningen härom i motionen alltför kortfattad

för att institutet i denna sak skall kunna ha en bestämd mening.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande nr 18 år 196A

23

Det bör dock påpekas, att den offentliga lönestatistiken är under utbyggnad

och att det redan finns en prisstatistik som detaljredovisar utvecklingen på

ett mycket stort antal delområden. Detta material torde dock svårligen låta

sig sammanställa i en entydig och okontroversiell »pris- och lönebarometer».

Utskottet. Problemet att förena full sysselsättning och ett snabbt framåtskridande

med ett stabilt penningvärde har utgjort ett centralt tema i den

ekonomisk-politiska debatten under efterkrigstiden såväl i Sverige som i övriga

industrialiserade länder. Erfarenheterna under denna tid kan ge anledning

att ställa frågan om en inflationsutveckling är oundviklig i ett samhälle

med ett expanderande näringsliv. Motionärerna framhåller att det visserligen

kan förefalla så, men att inflationsproblemet likväl bör kunna bemästras

så att de mest svårartade verkningarna uteblir.

Bland inflationens orsaker pekas i motionerna särskilt på sambandet mellan

återkommande lönestegringar och prishöjningar. Motionärerna avvisar

tanken på pris- och lönestopp som en framkomlig väg att minska inflationsriskerna.

Beträffande lönebildningen i samhället framhålles, att staten inte

bör ingripa i arbetsmarknadsparternas uppgifter. Motionärerna föreslår att

de med pris- och inkomstbildningen sammanhängande problemen skall bli

föremål för utredning. Ett av syftena med denna utredning bör vara att ge

arbetsmarknadens parter säkrare underlag för bedömningen av den samhällsekonomiska

situationen. För att uppnå detta ifrågasättes att en s. k.

pris- och lönebarometer skall utarbetas.

Den fortgående penningvärdeförsämringen är enligt utskottets mening ett

allvarligt samhällsekonomiskt problem. Växelverkan mellan stigande priser

och stigande löner är, som motionärerna understryker, på lång sikt otillfredsställande

för alla grupper. I likhet med remissinstanserna anser dock utskottet

att en utredning av det slag som motionärerna åsyftar inte är påkallad.

Utskottet vill erinra om det mycket omfattande utredningsarbete som

redan nedlagts på dessa frågor; särskilt kan pekas på den grundliga behandling

som stabiliseringsutredningen ägnat prisbildningen, inkomstbildningen

och deras inbördes samband.

Konjunkturinstitutet anför i sitt remissutlåtande, att det möjligen kunde

vara behövligt att genomgå och sammanfatta det material om ifrågavarande

problem som finns tillgängligt på olika håll. Enligt utskottels mening kan

det vara värdefullt att en sådan översikt sammanställes. Det bör dock åvila

berörda myndigheter, främst konjunkturinstitutet, att åstadkomma denna;

att för ändamålet tillsätta en offentlig utredning synes utskottet inte motiverat.

En sådan sammanställning bedömer utskottet vara av inte oväsentligt

värde för den fortsatta offentliga debatten kring de nu berörda spörsmålen.

I sitt remissutlåtande över motionerna förordar riksbanksfullmäktige att

statsmakterna genom att bedriva en inkomstpolitik skall medverka i inkomstavgörandena

i samhället. Det system som nu tillämpas för dessa kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskotteis utlåtande nr 18 år 1964

nämligen enligt fullmäktige i hög grad försvåra en i övrigt adekvat och tillräcklig

stabiliseringspolitik. För att utröna om praktiskt politiska förutsättningar

föreligger för den av fullmäktige förordade inkomstpolitiken, bör förhandlingar

äga rum mellan regeringen, intresserade parter och de politiska

partierna. Om förutsättningar härvid visar sig föreligga, bör närmare utredas

hur en sådan inkomstpolitik skulle utformas.

Utskottet vill med anledning av dessa synpunkter och förslag anföra följande.

Fullmäktige synes utgå ifrån att ändrade betingelser för träffandet av

löneöverenskommelser verksamt skulle minska inflationstendenserna. På

grund av den roll som löneglidningen spelar för den totala lönestegringen,

synes dock en politik riktad endast mot de löneökningar som sker inom avtalens

ram knappast kunna nå avsedd verkan. Såsom konjunkturinstitutet

anför, har vidare länder med helt olika typer av avtalsmekanism utsatts för

en penningvärdeförsämring jämförbar med den svenska. Utskottet vill också

erinra om de försök som gjorts i vårt land att genom överenskommelser mellan

staten och arbetsmarknadens parter söka åstadkomma en begränsning

av lönestegringarna. Erfarenheterna av dessa försök till lönestopp har inte

manat till efterföljd, överenskommelserna medförde nämligen dels en betydande

löneglidning, dels uppdämda lönekrav som gav kraftigt utslag i den

följande fria lönerörelsen.

Principen om arbetsmarknadsparternas frihet att utan statliga ingripanden

träffa avtal om villkoren på arbetsmarknaden är nu allmänt godtagen i

vårt land. Utskottet anser för sin del att denna princip bör vidmakthållas.

Den utgår ifrån att alla berörda parter är villiga till sådana uppgörelser som

är förenliga med ekonomisk stabilitet. De svenska arbetsmarknadsorganisationerna

har otvivelaktigt visat sig besitta den ansvarskänsla som är en förutsättning

härför.

Förslag om statligt ingripande i lönebildningen har stundom förts fram i

internationella sammanhang. Sverige har konsekvent ställt sig avvisande

härtill. Från svensk sida har härvid bl. a. hävdats att statliga ingripanden i

lönebildningen, även om de på kort sikt skulle vara effektiva, kan åstadkomma

snedvridningar i inkomstfördelningen, som kan utlösa balansrubbande

lönerörelser. Statsmakterna bör i stället driva en målmedveten stabiliseringspolitik.

Detta bör ske genom lämpligt utformade åtgärder på finans- och

penningpolitikens område, en aktiv arbetsmarknadspolitik och allmänna näringsbefrämjande

åtgärder. Utskottet, som delar denna uppfattning och således

inte är berett att uppta fullmäktiges förslag, vill för egen del understryka

att staten inte är eller kan vara ointresserad av lönestegringens betydelse

för utvecklingen av priser och löner. När statsmakterna avvisat tanken

på direkta interventioner i arbetsmarknadsparternas förhandlingar har detta

berott på att andra medel att påverka inkomstbildningen i samhället står

till statsmakternas förfogande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 196b

25

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 576 och II: 705 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 april 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Augustsson, Åkerlund och Mattsson*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Skänninge*,

Berglund, fru Renström-Ingenäs*, herrar Hansson i Önnarp, HagnelP och

Larsson i Umeå.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Hansson i önnarp.

Särskilt yttrande

av herr Åkerlund, som anfört:

I här förevarande sammanhang har riksbanksfullmäktige i skrivelse till

bankoutskottet uttalat, att en speciell, närmast teknisk utredning rörande

utformningen av en eventuell inkomstpolitik kunde vara motiverad. Syftet

med en dylik inkomstpolitik skulle enligt fullmäktige vara att »undanröja

från inkomstbildningen härrörande stabilitetsstörningar för vår ekonomi».

Då ansvaret för penningvärdet författningsmässigt är en riksdagens angelägenhet,

har riksdagen också intresse av sådan samordning av den ekonomiska

politiken, att uppkomsten av stabilitetsstörningar från inkomstbildningen

undvikes. För den fortlöpande skötseln av penningvärdet och särskilt

vid alla de tillfällen, när penningvärdet kan utsättas för störningar faller det

på riksbanken att företräda riksdagen. Till sådana tillfällen kan räknas de,

då det s. k. utrymmet för inkomstförbättringar är föremål för beräkningar

eller uppskattningar, vilket är fallet vid nationalbudgetens uppgörande och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1964

framläggande. Riksbanken synes då på ett tidigt stadium böra ges tillfälle

att från de synpunkter riksbanken har att företräda yttra sig över det s. k.

inkomstutrymmet. Detta skulle eventuellt kunna ske genom avgivande av

remissutlåtande över nationalbudgeten i tillämpliga delar och möjligen dessutom

genom att riksbanken blir företrädd vid utredningsrådets behandling

av nationalbudgeten och där ger till känna sin mening. En med hänsyn till

riksbankens bedömning av inkomstutrymmet i tid insatt kraftfull penningpolitik

utgör ett verksamt stöd för stabiliteten i samhällsekonomien.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 196''i

27

Bilaga

Till riksdagens bankoutskott

1 skrivelse den 11 februari bär Bankoutskottet anhållit, att fullmäktige

i riksbanken ville avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande

motioner, 1:576 och 11:705. I motionerna föreslås »en allsidig utredning

av de med pris- och inkomstbildningen sammanhängande problemen

i syfte att hindra inflation» samt anges vissa riktlinjer för eu sådan

utredning. Fullmäktige får med anledning härav anföra följande.

Ehuru ingen kan förneka vare sig aktualiteten eller angelägenheten av

det samhällsekonomiska problem, som motionerna berör, är det till en början

på sin plats att peka på att det knappast är frånvaron av utredningar

eller överhuvudtaget bristande kunskaper om löne- och inkomstbildningens

roll i det ekonomiska förloppet, som förklarar frågans nuvarande läge. Det

är, vad gäller de allmänna ekonomiska sammanhangen bakom det aktuella

problemkomplexet, ingen överdrift att säga, att de belysts och rätt tillfredsställande

belysts genom en lång rad av utredningar och undersökningar,

officiella sådana såväl som andra. I vårt land var exempelvis den för bara

något år sedan slutförda s. k. stabiliseringsutredningen i hög grad inriktad

på en belysning av dessa problem, och den litteratur som avspeglar den internationella

ekonomiska och ekonomiskt politiska diskussionen kan närmast

sägas överflöda av material, som ger bidrag till en motsvarande genomlysning

av frågan. Trots de skillnader i detaljer och enskildheter, som

givetvis finns mellan de olika framställningarna, är det knappast någon

överdrift att göra gällande, att en betydande grad av enighet i frågans bedömning

faktiskt föreligger. Med andra ord, så långt det gäller analysen av

problemen och om man så vill diagnosen av de ekonomiskt politiska behoven,

kan det därför med rätta hävdas, att ytterligare utredningar och

studier av frågan inte är vad som i första hand erfordras.

Att trots det föreliggande kunskapsmaterialet och trots den relativa enigheten

i bedömningen av detta ambitiösare och allvarligare ansträngningar

att praktiskt komma fram till en inkomstpolitik av det slag som ibland

efterlysts i den allmänna diskussionen icke kommit att bli mera framträdande,

får uppenbarligen förklaras mot bakgrunden av andra förhållanden

än frånvaron av utredningar och analyser av de relevanta ekonomiska sammanhangen.

Kortast uttryckt kan förklaringen måhända sammanfattas i två

synpunkter. Dels har man överlag utgått från att praktiskt politiska förutsättningar

saknats för genomförandet av sådana förändringar i det nuvarande

systemet för inkomstavgörandena i samhället, som förutsatts erforderliga

och ofrånkomliga för att komma fram till alternativa och ur här

aktuella synpunkter mera tillfredsställande former för dessa avgöranden.

Dels bär man ryggat tillbaka för de uppenbara svårigheter i övrigt, som

en sådan politik av lätt insedda skäl skulle möta, bl. a. i konsekvenser för

och återverkningar på andra ekonomiskt politiska ställningstaganden och

behov i samhället. Vad den första synpunkten beträffar, kan den lättast

belysas med enbart en erinran om förhärskande betänkligheter mot ingripanden

i vad som kallas arbetsmarknadens frihet. Den andra synpunkten

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1964

kan illustreras exempelvis med en hänvisning till det ansvar för den eventuella

uppkomsten av snedvridningstendenser i arbetskrafts- och resursfördelningen

i samhället, som varje icke »fri» inkomstfastställelsepolitik

kan sägas få ikläda sig, eller till olika följdverkningar i vad avser kraven

på övrig ekonomisk politik. Det är t. ex. lätt att visa, att eu framgångsrik

inkomstpolitik i ett land, där ej heller övrig ekonomisk politik tilläte uppkomsten

av prisstegringstendenser, så snart omvärlden uppvisade en inflationistisk

utveckling, skulle behöva följas av en appreciering av landets

valuta för att man skulle undgå att via utrikeshandeln få vidkännas de

prisstegringsimpulser man med inkomstpolitiken velai förebygga.

Fullmäktige har med dessa påpekanden icke velat nedvärdera strävandena

att söka komma fram till mindre inflationsriskabla former för inkomstavgörandena

i samhället. Även om nuvarande former för dessa inkomstavgöranden

bara representerar eu bland flera riskfaktorer för prisstabiliteten,

och även om det behöver sägas, att en inkomstpolitik, som

förmådde undanröja från inkomstbitdningen härrörande stabilitetsstörningar

för vår ekonomi, aldrig kan vara något substitut för eller överflödiggöra

annan stabilitetsskapande ekonomisk politik, skulle det vara utomordentligt

betydelsefullt, om samhället kunde komma närmare lösningen av

de problem, som motionärerna berört. Lika väl som det kan sägas, att eu

inkomstpolitik icke kan ersätta annan stabiliseringspolitik, lika väl är det

sant att i fullsysselsättningssamhället nuvarande system för inkomstavgörandena

kan i hög grad försvåra även en adekvat och tillräcklig övrig stabiliseringspolitik.

Fullmäktige kan bara, mot bakgrunden av överväganden som ovan antytts,

inte finna att syftet bakom motionärernas framställning skulle främjas

av att ytterligare utredningar av det slag motionärerna tydligen haft i

tankarna igångsattes. Såväl problemets natur som de för frågan relevanta

ekonomiska sammanhangen är tillräckligt kända. Vill man trots hittillsvarande

icke alltför förhoppningsfulla utsikter att komma fram på vägen,

praktiskt politiskt söka föra frågan framåt, synes det som den första uppgiften

måste vara att angripa och söka komma till rätta med de förhållanden

som fullmäktige ovan antytt och som enligt fullmäktiges mening förklarar

frågans läge i dag. Det är möjligt att, efter hand som problemets vikt

framstår klarare, praktiskt politiska förutsättningar att överhuvudtaget angripa

frågan kunde skapas. Att utröna detta är eu angelägenhet, som mera

kräver överläggningar och förhandlingar än allmänna ekonomiska utredningar.

Om riksdagen finner, vilket fullmäktige för sin del gärna skulle se,

att ett försök att komma fram här borde göras, måste det närmast vara regeringens

sak att föranstalta om sådana förhandlingar och överläggningar

med intresserade parter och med de politiska partierna.

Om vad ovan anförts om obehövligheten av ytterligare allmänna ekonomiska

utredningar kring frågan enligt fullmäktiges mening äger all giltighet,

kan det möjligen med viss rätt göras gällande, att en speciell, närmast

teknisk utredning i sammanhanget kunde vara motiverad. Det kan med

åtskilligt fog hävdas, att när hittills s. k. inkomstpolitik överhuvudtaget

avvisats i vårt land som i andra länder, kan detta sägas ha skett utan alltför

klara föreställningar om hur den inkomstpolitik konkret och i praktiken

skulle se ut, till vilken man tog ställning. Bortsett från hänvisningar

till utländska erfarenheter, som inte alltid varit lätt applicerbara på våra

förhållanden och ofta representerat uttryck för en improviserad politik,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 196 i

29

har det konkreta underlaget för ställningstagandena på detta plan varit i

magraste laget. Om den förutsättning för att nu angripa frågan, som fullmäktige

nyss angav, skulle anses vara för handen, borde det kunna vara

av värde, att man sökte konkret utreda och ange utformningen av en inkomstpolitik,

som kunde komma i fråga för vårt vidkommande.

Med hänvisning till det anförda vill fullmäktige avstyrka den remitterade

motionens utredningsyrkande men samtidigt förorda att den i motionen

behandlade frågan upptages till behandling i de former som fullmäktige i

det föregående antytt. Stockholm den 5 mars 1964.

Å Fullmäktiges vägnar:

PER EDVIN SKÖLD

Karin Winberg

Stockholm 19G4. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640140

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.