Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en aktiv samhällsplanering av glesbygder, m. m.

1964-04-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en aktiv samhällsplanering av glesbygder, m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 19åk

5

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en aktiv samhällsplanering

av glesbygder, m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion,

nr 380 av herr Ståhl, har föreslagits, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall

hemställa om utredning med förslag till målsättning och riktlinjer för aktiv

samhällsplanering även av olika delar av våra glesbygder i syfte att

göra lämpliga sådana delar av landet attraktiva för bostadsbyggande, servicenäringar

och även industriella företag, och att åt även övriga delar av

glesbygden ge en långtidsplanering med sikte på sådana samhällsuppgifter

som en allsidig utredning närmare bör fixera.

Vidare har i två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade

likalydande motioner, nr 581 i första kammaren av herrar Harald Pettersson

och Thorsten Larsson och nr 699 i andra kammaren av herrar Dahlgren

och Larsson i Norderön, hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om att en utredning skyndsamt tillsättes med uppgift

att överväga olika initiativ och åtgärder, som kan stimulera näringslivets

utveckling i glesbygderna och garantera tillfredsställande servicemöjligheter

för glesbygdsbefolkningen, samt om att de förslag, som sagda utredning

kan föranleda, måtte föreläggas riksdagen så snart ske kan.

Beträffande motiveringen för de framförda förslagen hänvisas till motionerna

1: 380 och II: 699.

Utskottet har från Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

genom skilda remisser inhämtat yttranden över dels motionen I: 380,

dels de båda likalydande motionerna. Därefter har utskottet förehaft de

nämnda motionerna till behandling i ett sammanhang.

Svenska stadsförbundet anför om motionen I: 380 följande:

Motionen präglas av en stark tro på möjligheterna att genom en aktiv

samhällsplanering enligt ett av statsmakterna centralt fastlagt helhetsprogram

föra ut bosättning och företagslokalisering till glesbygderna. Två arbetslinjer

skisseras. I den glesbygd, som ligger inom några mils räjong

kring tätorterna, bör bostadsområden planeras som utrustas med allsidig

service, skolor, sjukvård, handelscentra, post, elkraft m. m. på tidsenlig

nivå — ett slags sovstäder alltså, som dock även beräknas komma att attrahera

företagsamhet. Glesbygden förvandlas således mer eller mindre till

tätort. Men även den »egentliga» glesbygden bör åter få liv och bli ett hem

för människor. Åt dessa måste lämplig sysselsättning planeras, givetvis av

annat slag än i gångna tider. Den av motionären föreslagna utredningens

uppgifter skall vara att ange målsättning och riktlinjer för en aktiv sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 19(>''i

hällsplanering av olika delar av glesbygderna efter dessa tankegångar och

bland annat att fixera lämpliga samhällsuppgifter för de i glesbygderna

bosatta.

I fråga om att bibehålla eller återuppliva bosättning och företagsamhet

i glesbygderna går motionärens tankegångar väsentligt utöver det program

som helt nyligen framlagts av en statlig utredning i betänkandet Aktiv lokaliseringspolitik.

I detta betänkande förordas såsom en försöksverksamhet

under fem år åtgärder för lokaliseringsplanering och även subventionering

av företagsamhet i sekundära centra och i vissa mindre tätorter. Utredningen

betonar att det än så länge saknas tillräckligt utrednings- och

forskningsunderlag för att fastlägga en långsiktig lokaliseringspolitik. Enligt

styrelsens mening måste det anses uteslutet att en ny utredning skulle

kunna upprätta ett generalprogram för bosättning och företagslokalisering

i glesbygderna efter de i motionen angivna riktlinjerna. Vad det jiu närmast

gäller synes vara att samla erfarenheter av den aktivare lokaliseringspolitik

som av allt att döma kommer att bedrivas och att även försöka få

till stånd eu mera omfattande kontinuerlig utrednings- och forskningsverksamhet

beträffande det svenska näringslivets utveckling och lokaliseringsförutsättningar.

Styrelsen kan därför ej tillstyrka motionärens förslag.

Om samma motion yttrar Svenska kommunförbundet:

Det är en självklar strävan hos varje kommun att inom sina gränser söka

skapa attraktiva förläggningsorter för företag av olika slag. Detta ingår

i målsättningen för kommunernas samhällsplanerande åtgärder. I motionen

behandlade problem kan därför enligt styrelsens mening anses ha sin

grund i avsaknad av klara målsättningar för samhällsplaneringen endast

i den mån däri inbegripes även de lokaliseringspolitiska målsättningarna.

Då frågan om näringslivets lokalisering nyligen varit föremål för utredning,

till vars förslag regering och riksdag ännu icke tagit ställning, kan

en ny utredning beträffande en mindre del av detta problemkomplex icke

lämpligen nu igångsättas.

Möjligheterna att tillgodose behoven av service av olika slag för befolkningen

inom den egentliga glesbygden är i hög grad beroende av utvecklingen

i de tätorter, som i detta avseende har att betjäna omgivande glesbygd.

Även om utvecklingen i dessa tätorter framdeles skulle komma att

stimuleras genom en mera aktiv samhällelig lokaliseringspolitik finns det

enligt styrelsens mening säkert all anledning för såväl statliga som kommunala

myndigheter att ägna betydande uppmärksamhet åt dessa problem.

Styrelsen ställer sig dock tveksam till möjligheten att genom utredning av

hithörande spörsmål nu kunna komma fram till praktiskt användbara

målsättningar och riktlinjer för handlandet.

Inom Svenska kommunförbundets styrelse har ledamoten herr Persson

i Svensköp i särskilt yttrande anfört:

Den svenska landsbygden rymmer inom sig tillgångar av stort värde även

för det framtida samhället. Man kan äventyra dessa tillgångar genom att

helt lägga denna bygd utanför all samhällsplanering. En landsbygdsplanering

med sikte på framtiden måste emellertid i första hand beakta andra

problem än de som i motionens kläm exemplifieras.

Det framtida samhället kommer att kräva helt andra rekreationsarealer

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 2t år 1961

7

än för närvarande. Man måste i tid bestämma sig för de områden, inom

vilka fritidsbebyggelse kan tillåtas, eller var man kan lägga ut lämpliga

strövområden. Landskapsvården kräver beaktande. Våra vackra utsikter

måste skyddas, grusåsarnas exploatering hållas inom bestämda gränser

och vattenförsörjningen tryggas. Vägplaneringen bör inriktas mot det ökade

kommunikationsbehovet mellan tätort och landsbygd. Mark måste i tid

reserveras för flygplatser. Jämsides härmed måste näringslivets behov avtillräckliga

och fämpliga arealer för ett ekonomiskt jordbruk och skogsbruk

tillgodoses.

Dessa och andra angelägna frågor kan motivera att man för naturligt avgränsade

geografiska områden upprättar en strategisk plan som sedan kan

läggas till grund för fysisk planering.

Beträffande motionerna I: 581 och II: 699 hänvisar Svenska stadsförbundet

till sitt ovan återgivna yttrande och framhåller, att man har anledning

förutsätta, att glesbygdsproblemen kommer att uppmärksammas bl. a. vid

prövningen av de förslag som framlagts av kommittén för näringslivets

lokalisering. Förbundet anser skäl icke föreligga att nu föranstalta om en

särskild utredning med de uppgifter som angivits i motionerna.

Även Svenska kommunförbundet anför härvidlag i allt väsentligt samma

synpunkter som i sitt yttrande över motionen II: 380. Förbundet understryker

de lokaliseringspolitiska målsättningarnas stora betydelse när det

gäller att tillgodose glesbygdernas servicebehov.

Utskottet. I motionen II: 380 framhålles, att frågor om samhällsplanering

och lokalisering under de senaste åren blivit föremål för allt större uppmärk - het i vårt land, såväl inom departement och centrala ämbetsverk som hos

regionala myndigheter, landsting och primärkommuner. I särskild grad har

dock denna verksamhet varit inriktad på tätorternas behov. Mot bakgrund

härav väckes i motionen frågan om en aktiv samhällsplanering också av

glesbygderna, varvid anföres att av dessa somliga delar kan betraktas såsom

blivande bosättningsområden för personer som får sin försörjning i

tätorterna, medan däremot andra, vidsträcktare delar måste beräknas förbli

egentliga glesbygder, där det kan uppstå svårigheter att bereda invånarna

tillgång till en tillfredsställande service av olika slag. Även om för båda

dessa typer av glesbygder den erforderliga planeringen i väsentlig utsträckning

måste ankomma på regionala och lokala instanser, erfordras enligt motionärens

mening ett helhetsprogram som måste anges av statsmakterna och

som förutsätter den i motionen föreslagna särskilda utredningen.

Utskottet delar motionärens uppfattning att glesbygdernas och glesbygdsbefolkningens

framtid är ett spörsmål som det för samhällets olika instanser

är i hög grad angeläget att beakta. Vad beträffar uttalandet att samhällsplanerarnas

arbete hittills inriktats främst på tätorternas behov vill utskottet

dock framhålla, att delta skett också i glesbygdsbefolkningens intresse.

Kommittén för näringslivets lokalisering, vars i betänkande! »Aktiv lokali
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 196i

seringspolitik» framlagda förslag nu håller på att prövas inom inrikesdepartementet,

har som ett av tre syften för den samhälleliga lokaliseringspolitiken

angivit att skapa en harmonisk samhällsmiljö, som så långt det är

möjligt ger människorna — oberoende av var de måste bo för att fullgöra

sin uppgift — en likvärdig standard i fråga om social och kulturell service.

När kommittén med bl. a. detta program som utgångspunkt har utformat

sitt förslag till lokaliseringspolitik, har den betonat, att glesbygderna för

sin service måste bli beroende av tätorterna och att lokaliseringspolitikens

uppgift därför blir att stödja de tätorter som kan fungera som centra för

befolkningen i glesbygderna.

Samma tanke kan också sägas ligga till grund för den pågående kommunindelningsreformen.

Denna går ut på att de nya kommunala enheterna skall

byggas upp kring centralorter, vilka å ena sidan tillhandahåller omlandet

service, å andra sidan själva blir beroende av omlandets efterfrågan på varor

och tjänster. Det har förutsatts att härigenom skulle utvecklas en intressegemenskap

mellan centralorterna och deras omland.

Utskottet finner anledning antaga, att den utbyggda lokaliseringsverksamhet,

som kan väntas bli ett resultat av den nyssnämnda kommitténs förslag,

kommer att positivt påverka även glesbygdernas utveckling.

Utskottet vill ytterligare framhålla, att med hänsyn till de starkt växlande

förutsättningar, som råder i fråga om glesbygderna i olika delar av vårt

land, regionala och lokala organs planeringsverksamhet torde få tillmätas

särskild vikt. Kommittén för näringslivets lokalisering har föreslagit en utbyggnad

av bl. a. de regionala organen för lokaliserings- och planeringsfrågor;

hithörande spörsmål är vidare föremål för behandling inom länsförvaltningsutredningen.

Oavsett vilka reformer dessa utredningars förslag kan

komma att leda till, kan konstateras att redan den hittillsvarande planeringsverksamheten

hos de regionala organen i vissa fall har omfattat också

rena glesbygdsproblem. Bland utredningar av lokaliseringspolitiskt intresse,

som vissa länsstyrelser och landsting haft ansvaret för eller tagit initiativ

till, märks sådana som avsett fritidsbebyggelsens lokalisering, bebyggelse

och näringsliv i skärgårdsområden, bondeskogsbrukets omfattning och lantbrukets

struktur. En utvidgning av sådan regional utredningsverksamhet

till en mera samlad planering för länets glesbygdsområden borde enligt utskottets

mening vara tänkbar.

Utskottet vill härutöver påpeka, att en del av de frågor som motionären

berör för närvarande är under utredning även centralt, i det att 1962 års

fritidsutredning behandlar spörsmål om fritidsområden, fritidsbebyggelse

etc. I detta sammanhang må även nämnas de planeringsuppgifter på naturvårdens

område, som anförtrotts åt den år 1963 inrättade statens naturvårdsnämnd.

Motionerna 1:581 och 11:699 tar upp delvis samma problem som den

ovan berörda motionen. Under hänvisning till det vikande befolkningsunder
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 196i

9

laget i glesbygderna behandlas frågan hur glesbygdsbefolkningen skall kunna

beredas en lika god standard i olika avseenden som övriga grupper. En

utbyggnad av näringslivet även i glesbygderna och dessutom andra samhälleliga

stödåtgärder anges som medel för att tillgodose detta syfte.

Vad utskottet ovan yttrat om motionen II: 380 torde till stor del äga tilllämpning

även på sistnämnda motioner. Det syfte som ligger bakom dessa

finner utskottet angeläget. Liksom remissinstanserna måste utskottet emellertid

som en allmän slutsats beträffande samtliga här berörda motioner

fastslå, att det, innan någon ny utredning med sikte på bl. a. näringslivets

utveckling i glesbygderna kan ifrågakomma, synes lämpligt att först avvakta

regeringens och riksdagens ställningstagande till de förslag som framlagts

av kommittén för näringslivets lokalisering. Att denna kommitté

efter omfattande utredningsarbete stannat vid att föreslå en lokaliseringspolitisk

försöksverksamhet under fem år understryker ytterligare att underlag

för närvarande knappast kan erhållas för så långtgående planeringsåtsjärder

som motionärerna förordat. Det stora intresse som olika samhällsorgan

visar för planeringsfrågorna och de aktivare lokaliseringspolitiska

strävanden som nu torde vara att emotse bör dock enligt utskottets mening

leda till att de problem som motionärerna berört kommer att beaktas av

myndigheterna även utan en sådan omedelbar, generell utredning som i

båda fallen föreslagits.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 380 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd,

2) att motionerna I: 581 och II: 699 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Schmidt, Gustaf Henry Hansson, Åke

Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson*, Gorthon, Augustsson och Larfors;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, Hansson i önnarp,

Larsson i Umeå, Bengtsson i Landskrona, Ekström i Iggesund och Fridolfsson''.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.