Utlåtande i anledning av väckta motioner om en aktiv samhällsplanering av glesbygder, m. m.
1964-04-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1964:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en aktiv samhällsplanering av glesbygder, m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 19åk
5
Nr 21
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en aktiv samhällsplanering
av glesbygder, m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion,
nr 380 av herr Ståhl, har föreslagits, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
hemställa om utredning med förslag till målsättning och riktlinjer för aktiv
samhällsplanering även av olika delar av våra glesbygder i syfte att
göra lämpliga sådana delar av landet attraktiva för bostadsbyggande, servicenäringar
och även industriella företag, och att åt även övriga delar av
glesbygden ge en långtidsplanering med sikte på sådana samhällsuppgifter
som en allsidig utredning närmare bör fixera.
Vidare har i två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade
likalydande motioner, nr 581 i första kammaren av herrar Harald Pettersson
och Thorsten Larsson och nr 699 i andra kammaren av herrar Dahlgren
och Larsson i Norderön, hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om att en utredning skyndsamt tillsättes med uppgift
att överväga olika initiativ och åtgärder, som kan stimulera näringslivets
utveckling i glesbygderna och garantera tillfredsställande servicemöjligheter
för glesbygdsbefolkningen, samt om att de förslag, som sagda utredning
kan föranleda, måtte föreläggas riksdagen så snart ske kan.
Beträffande motiveringen för de framförda förslagen hänvisas till motionerna
1: 380 och II: 699.
Utskottet har från Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet
genom skilda remisser inhämtat yttranden över dels motionen I: 380,
dels de båda likalydande motionerna. Därefter har utskottet förehaft de
nämnda motionerna till behandling i ett sammanhang.
Svenska stadsförbundet anför om motionen I: 380 följande:
Motionen präglas av en stark tro på möjligheterna att genom en aktiv
samhällsplanering enligt ett av statsmakterna centralt fastlagt helhetsprogram
föra ut bosättning och företagslokalisering till glesbygderna. Två arbetslinjer
skisseras. I den glesbygd, som ligger inom några mils räjong
kring tätorterna, bör bostadsområden planeras som utrustas med allsidig
service, skolor, sjukvård, handelscentra, post, elkraft m. m. på tidsenlig
nivå — ett slags sovstäder alltså, som dock även beräknas komma att attrahera
företagsamhet. Glesbygden förvandlas således mer eller mindre till
tätort. Men även den »egentliga» glesbygden bör åter få liv och bli ett hem
för människor. Åt dessa måste lämplig sysselsättning planeras, givetvis av
annat slag än i gångna tider. Den av motionären föreslagna utredningens
uppgifter skall vara att ange målsättning och riktlinjer för en aktiv sam
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 19(>''i
hällsplanering av olika delar av glesbygderna efter dessa tankegångar och
bland annat att fixera lämpliga samhällsuppgifter för de i glesbygderna
bosatta.
I fråga om att bibehålla eller återuppliva bosättning och företagsamhet
i glesbygderna går motionärens tankegångar väsentligt utöver det program
som helt nyligen framlagts av en statlig utredning i betänkandet Aktiv lokaliseringspolitik.
I detta betänkande förordas såsom en försöksverksamhet
under fem år åtgärder för lokaliseringsplanering och även subventionering
av företagsamhet i sekundära centra och i vissa mindre tätorter. Utredningen
betonar att det än så länge saknas tillräckligt utrednings- och
forskningsunderlag för att fastlägga en långsiktig lokaliseringspolitik. Enligt
styrelsens mening måste det anses uteslutet att en ny utredning skulle
kunna upprätta ett generalprogram för bosättning och företagslokalisering
i glesbygderna efter de i motionen angivna riktlinjerna. Vad det jiu närmast
gäller synes vara att samla erfarenheter av den aktivare lokaliseringspolitik
som av allt att döma kommer att bedrivas och att även försöka få
till stånd eu mera omfattande kontinuerlig utrednings- och forskningsverksamhet
beträffande det svenska näringslivets utveckling och lokaliseringsförutsättningar.
Styrelsen kan därför ej tillstyrka motionärens förslag.
Om samma motion yttrar Svenska kommunförbundet:
Det är en självklar strävan hos varje kommun att inom sina gränser söka
skapa attraktiva förläggningsorter för företag av olika slag. Detta ingår
i målsättningen för kommunernas samhällsplanerande åtgärder. I motionen
behandlade problem kan därför enligt styrelsens mening anses ha sin
grund i avsaknad av klara målsättningar för samhällsplaneringen endast
i den mån däri inbegripes även de lokaliseringspolitiska målsättningarna.
Då frågan om näringslivets lokalisering nyligen varit föremål för utredning,
till vars förslag regering och riksdag ännu icke tagit ställning, kan
en ny utredning beträffande en mindre del av detta problemkomplex icke
lämpligen nu igångsättas.
Möjligheterna att tillgodose behoven av service av olika slag för befolkningen
inom den egentliga glesbygden är i hög grad beroende av utvecklingen
i de tätorter, som i detta avseende har att betjäna omgivande glesbygd.
Även om utvecklingen i dessa tätorter framdeles skulle komma att
stimuleras genom en mera aktiv samhällelig lokaliseringspolitik finns det
enligt styrelsens mening säkert all anledning för såväl statliga som kommunala
myndigheter att ägna betydande uppmärksamhet åt dessa problem.
Styrelsen ställer sig dock tveksam till möjligheten att genom utredning av
hithörande spörsmål nu kunna komma fram till praktiskt användbara
målsättningar och riktlinjer för handlandet.
Inom Svenska kommunförbundets styrelse har ledamoten herr Persson
i Svensköp i särskilt yttrande anfört:
Den svenska landsbygden rymmer inom sig tillgångar av stort värde även
för det framtida samhället. Man kan äventyra dessa tillgångar genom att
helt lägga denna bygd utanför all samhällsplanering. En landsbygdsplanering
med sikte på framtiden måste emellertid i första hand beakta andra
problem än de som i motionens kläm exemplifieras.
Det framtida samhället kommer att kräva helt andra rekreationsarealer
Bankoutskottets utlåtande nr 2t år 1961
7
än för närvarande. Man måste i tid bestämma sig för de områden, inom
vilka fritidsbebyggelse kan tillåtas, eller var man kan lägga ut lämpliga
strövområden. Landskapsvården kräver beaktande. Våra vackra utsikter
måste skyddas, grusåsarnas exploatering hållas inom bestämda gränser
och vattenförsörjningen tryggas. Vägplaneringen bör inriktas mot det ökade
kommunikationsbehovet mellan tätort och landsbygd. Mark måste i tid
reserveras för flygplatser. Jämsides härmed måste näringslivets behov avtillräckliga
och fämpliga arealer för ett ekonomiskt jordbruk och skogsbruk
tillgodoses.
Dessa och andra angelägna frågor kan motivera att man för naturligt avgränsade
geografiska områden upprättar en strategisk plan som sedan kan
läggas till grund för fysisk planering.
Beträffande motionerna I: 581 och II: 699 hänvisar Svenska stadsförbundet
till sitt ovan återgivna yttrande och framhåller, att man har anledning
förutsätta, att glesbygdsproblemen kommer att uppmärksammas bl. a. vid
prövningen av de förslag som framlagts av kommittén för näringslivets
lokalisering. Förbundet anser skäl icke föreligga att nu föranstalta om en
särskild utredning med de uppgifter som angivits i motionerna.
Även Svenska kommunförbundet anför härvidlag i allt väsentligt samma
synpunkter som i sitt yttrande över motionen II: 380. Förbundet understryker
de lokaliseringspolitiska målsättningarnas stora betydelse när det
gäller att tillgodose glesbygdernas servicebehov.
Utskottet. I motionen II: 380 framhålles, att frågor om samhällsplanering
och lokalisering under de senaste åren blivit föremål för allt större uppmärk - het i vårt land, såväl inom departement och centrala ämbetsverk som hos
regionala myndigheter, landsting och primärkommuner. I särskild grad har
dock denna verksamhet varit inriktad på tätorternas behov. Mot bakgrund
härav väckes i motionen frågan om en aktiv samhällsplanering också av
glesbygderna, varvid anföres att av dessa somliga delar kan betraktas såsom
blivande bosättningsområden för personer som får sin försörjning i
tätorterna, medan däremot andra, vidsträcktare delar måste beräknas förbli
egentliga glesbygder, där det kan uppstå svårigheter att bereda invånarna
tillgång till en tillfredsställande service av olika slag. Även om för båda
dessa typer av glesbygder den erforderliga planeringen i väsentlig utsträckning
måste ankomma på regionala och lokala instanser, erfordras enligt motionärens
mening ett helhetsprogram som måste anges av statsmakterna och
som förutsätter den i motionen föreslagna särskilda utredningen.
Utskottet delar motionärens uppfattning att glesbygdernas och glesbygdsbefolkningens
framtid är ett spörsmål som det för samhällets olika instanser
är i hög grad angeläget att beakta. Vad beträffar uttalandet att samhällsplanerarnas
arbete hittills inriktats främst på tätorternas behov vill utskottet
dock framhålla, att delta skett också i glesbygdsbefolkningens intresse.
Kommittén för näringslivets lokalisering, vars i betänkande! »Aktiv lokali
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 196i
seringspolitik» framlagda förslag nu håller på att prövas inom inrikesdepartementet,
har som ett av tre syften för den samhälleliga lokaliseringspolitiken
angivit att skapa en harmonisk samhällsmiljö, som så långt det är
möjligt ger människorna — oberoende av var de måste bo för att fullgöra
sin uppgift — en likvärdig standard i fråga om social och kulturell service.
När kommittén med bl. a. detta program som utgångspunkt har utformat
sitt förslag till lokaliseringspolitik, har den betonat, att glesbygderna för
sin service måste bli beroende av tätorterna och att lokaliseringspolitikens
uppgift därför blir att stödja de tätorter som kan fungera som centra för
befolkningen i glesbygderna.
Samma tanke kan också sägas ligga till grund för den pågående kommunindelningsreformen.
Denna går ut på att de nya kommunala enheterna skall
byggas upp kring centralorter, vilka å ena sidan tillhandahåller omlandet
service, å andra sidan själva blir beroende av omlandets efterfrågan på varor
och tjänster. Det har förutsatts att härigenom skulle utvecklas en intressegemenskap
mellan centralorterna och deras omland.
Utskottet finner anledning antaga, att den utbyggda lokaliseringsverksamhet,
som kan väntas bli ett resultat av den nyssnämnda kommitténs förslag,
kommer att positivt påverka även glesbygdernas utveckling.
Utskottet vill ytterligare framhålla, att med hänsyn till de starkt växlande
förutsättningar, som råder i fråga om glesbygderna i olika delar av vårt
land, regionala och lokala organs planeringsverksamhet torde få tillmätas
särskild vikt. Kommittén för näringslivets lokalisering har föreslagit en utbyggnad
av bl. a. de regionala organen för lokaliserings- och planeringsfrågor;
hithörande spörsmål är vidare föremål för behandling inom länsförvaltningsutredningen.
Oavsett vilka reformer dessa utredningars förslag kan
komma att leda till, kan konstateras att redan den hittillsvarande planeringsverksamheten
hos de regionala organen i vissa fall har omfattat också
rena glesbygdsproblem. Bland utredningar av lokaliseringspolitiskt intresse,
som vissa länsstyrelser och landsting haft ansvaret för eller tagit initiativ
till, märks sådana som avsett fritidsbebyggelsens lokalisering, bebyggelse
och näringsliv i skärgårdsområden, bondeskogsbrukets omfattning och lantbrukets
struktur. En utvidgning av sådan regional utredningsverksamhet
till en mera samlad planering för länets glesbygdsområden borde enligt utskottets
mening vara tänkbar.
Utskottet vill härutöver påpeka, att en del av de frågor som motionären
berör för närvarande är under utredning även centralt, i det att 1962 års
fritidsutredning behandlar spörsmål om fritidsområden, fritidsbebyggelse
etc. I detta sammanhang må även nämnas de planeringsuppgifter på naturvårdens
område, som anförtrotts åt den år 1963 inrättade statens naturvårdsnämnd.
Motionerna 1:581 och 11:699 tar upp delvis samma problem som den
ovan berörda motionen. Under hänvisning till det vikande befolkningsunder
-
Bankoutskottets utlåtande nr 21 år 196i
9
laget i glesbygderna behandlas frågan hur glesbygdsbefolkningen skall kunna
beredas en lika god standard i olika avseenden som övriga grupper. En
utbyggnad av näringslivet även i glesbygderna och dessutom andra samhälleliga
stödåtgärder anges som medel för att tillgodose detta syfte.
Vad utskottet ovan yttrat om motionen II: 380 torde till stor del äga tilllämpning
även på sistnämnda motioner. Det syfte som ligger bakom dessa
finner utskottet angeläget. Liksom remissinstanserna måste utskottet emellertid
som en allmän slutsats beträffande samtliga här berörda motioner
fastslå, att det, innan någon ny utredning med sikte på bl. a. näringslivets
utveckling i glesbygderna kan ifrågakomma, synes lämpligt att först avvakta
regeringens och riksdagens ställningstagande till de förslag som framlagts
av kommittén för näringslivets lokalisering. Att denna kommitté
efter omfattande utredningsarbete stannat vid att föreslå en lokaliseringspolitisk
försöksverksamhet under fem år understryker ytterligare att underlag
för närvarande knappast kan erhållas för så långtgående planeringsåtsjärder
som motionärerna förordat. Det stora intresse som olika samhällsorgan
visar för planeringsfrågorna och de aktivare lokaliseringspolitiska
strävanden som nu torde vara att emotse bör dock enligt utskottets mening
leda till att de problem som motionärerna berört kommer att beaktas av
myndigheterna även utan en sådan omedelbar, generell utredning som i
båda fallen föreslagits.
Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att motionen II: 380 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd,
2) att motionerna I: 581 och II: 699 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1964
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schmidt, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson*, Gorthon, Augustsson och Larfors;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, Hansson i önnarp,
Larsson i Umeå, Bengtsson i Landskrona, Ekström i Iggesund och Fridolfsson''.
Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.