Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta till fru Ebba Tranaeus.

1964-04-14 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:24, Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta till fru Ebba Tranaeus.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 2b år 196b

15

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta till fru Ebba

Tranaeus.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion,

nr 700 av fröken Elmén och herr von Friesen, har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att av statsmedel måtte utbetalas en f. d. kontorsbiträdet

i riksgäldskontoret fru Ebba Tranaeus tilldömd livränta å 1 000 kr. per år

med retroaktiv verkan fr. o. in. 1943.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

Utskottet har från fullmäktige i riksgäldskontoret inhämtat utlåtande

över motionen. Om de faktiska förhållanden som ligger till grund för denna

meddelar fullmäktige följande:

Fru Tranaeus, som är född den 22 februari 1891, anställdes i riksgäldskontoret

den 29 augusti 1921 samt befordrades den 1 januari 1922 till extra

skrivbiträde, den 1 juni 1924 till extra ordinarie skrivbiträde, den 1

juli 1928 till extra ordinarie kontorsbiträde och den 1 december 1937 till

kontorsbiträde i lönegraden 4, nuvarande Ao 5, från vilken sistnämnda

befattning hon vid uppnådd pensionsålder beviljades avsked med pension

från och med den 1 mars 1951.

Inklusive folkpension uppgår pensionen för närvarande till 753 kronor

per månad.

Såsom framgår av motionen påkördes fru Tranaeus den 30 maj 1931 på

väg till sitt arbete i riksgäldskontoret av en personbil och tillfogades allvarliga

skador. Med avbrott för en kortare tids semester var fru Tranaeus

till följd av olyckan helt sjukledig till och med år 1935. Även i fortsättningen

och ända fram till pensioneringen nödgades fru Tranaeus ta sjukledigt

längre eller kortare perioder. Hon hade tidvis även avkortad tjänstgöring.

Denna långa bortovaro påverkade naturligtvis fru Tranaeus’ möjligheter

att vinna befordran i riksgäldskontoret.

Enligt i riksgäldskontoret befintliga handlingar dömde Stockholms rådhusrätt

genom utslag den 7 september 1931, vilket sedermera fastställdes

av Högsta Domstolen, den till olyckan vållande personbilsföraren att till

fru Tranaeus och riksgäldskontoret utge vissa mindre skadeståndsbelopp.

Det till riksgäldskontoret utdömda beloppet, ca 620 kronor, avsåg viss

sjuklön, som kontoret utbetalat till fru Tranaeus. Av handlingarna framgår

vidare, att det försäkringsbolag, hos vilket bilföraren innehade trafikförsäkring,

till fru Tranaeus utbetalat sammanlagt 20 000 kronor, eller hela

det belopp, för vilket bolaget svarade. Riksgäldskontoret har regressvis vid

skilda tillfällen sökt utfå sin skadeståndsfordran hos bilföraren, men denne

har visat sig sakna utmätningsbara tillgångar.

Genom dom den 14 november 1944 av Svea hovrätt, vilken dom fastställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 2 b år 196b

des av Högsta Domstolen den 16 mars 1946, ålades den skadevållande att

till fru Tranaeus utge bl. a. en årlig livränta av 1 000 kronor, att utgå från

och med den 1 januari 1943.

Fullmäktige framhåller att någon rättslig grund icke har åberopats till

stöd för yrkandet i motionen och att någon sådan såvitt fullmäktige kunnat

finna heller icke torde föreligga. Härefter anför fullmäktige:

Motionen aktualiserar åter den mycket omfattande och svårlösta frågan

om säkerställande av rätten till skadestånd, då den skadevållande icke

själv kan utge gottgörelse. Denna fråga har som bekant vid flera tillfällen

under senare år varit föremål för riksdagens prövning (se härom bl. a.

första lagutskottets uti. nr 25/1961, nr 8/1963 och nr 12/1964).

Ehuru fullmäktige väl beaktat de ömmande omständigheterna i detta

fall, har fullmäktige likväl icke funnit möjligt att biträda motionsyrkandet

med hänsyn särskilt till de konsekvenser i prejudicerande riktning som

ett bifall till detsamma skulle kunna få. Fullmäktige avstyrker således bifall

till förevarande motion.

Utskottet får med instämmande i de av fullmäktige i riksgäldskontoret

anförda synpunkterna hemställa,

att motionen II: 700 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 14 april 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Schmidt, Gustaf Henry Hansson, Åke

Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson*, Gorthon, Augustsson och Larfors;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, Hansson i önnarp,

Larsson i Umeå, Bengtsson i Landskrona, Ekström i Iggesund och Fridolfsson*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640140

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.