Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående val av huvudmän i sparbank.

1964-04-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående val av huvudmän i sparbank.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1964

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående val av huvudmän

i sparbank.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 130 i första kammaren av herr Augustsson och nr 159 i andra

kammaren av herrar Franzén och Johansson i Norrköping, har föreslagits,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om översyn av

§ 13 i Lag om sparbanker i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisas till motionen II: 159.

över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från bankinspektionen,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska stadsförbundet och Svenska

kommunförbundet.

Svenska sparbanksföreningen redogör i sitt yttrande inledningsvis för

bakgrunden till nu gällande bestämmelser om val av huvudmän:

Den i motionerna avhandlade frågan har varit föremål för ingående prövning

i samband med tillkomsten av 1955 års sparbankslag. Såväl 1948 års

sparbankssakkunniga som remissyttrandena ägnade stor uppmärksamhet

åt två principfrågor, nämligen dels vilka intressen huvudmännen skulle anses

representera, dels i vilken utsträckning kommun skulle deltaga i valet

av huvudmän. I det förslag, som framlades av de sakkunniga, vidhöll man

den redan enligt tidigare lagstiftning gällande grundsatsen att huvudmännen

skulle vara företrädare för insättarnas intressen. Vad åter kommunrepresentationen

beträffade uttalade sig de sakkunniga för principen, att

viss del av huvudmannakåren skulle, i huvudsaklig överensstämmelse med

de regler som gällde redan enligt 1923 års sparbankslag, utses kommunalt.

Mot bakgrunden härav föreslogs ett system, enligt vilket två tredjedelar av

huvudmännen skulle tillsättas genom insättarval, medan den återstående

tredjedelen skulle utses av fullmäktige i verksamhetsområdets primärkommuner

eller av landsting.

De sakkunnigas mening att huvudmännen skulle anses företräda insättarintressena

godtogs av så gott som samtliga remissinstanser ävensom av departementschefen;

metoden för principens genomförande genom av insättarna

själva förrättade val blev däremot kritiserad såsom praktiskt alltför

svårbemästrad. Med avseende på frågan om det kommunala deltagandet i

huvudmannavalen rörde sig remissyttrandena i hög grad kring spörsmålet,

om huvudmannakåren helt eller endast till viss större eller mindre del

skulle tillsättas av kommunala organ; önskemål om ett större kommunalt

inflytande än vad de sakkunniga föreslagit framfördes därvid från vissa håll.

Frågan huruvida det kunde anses motiverat med eu regel, enligt vilken

samtliga huvudmän utsåges av kommunala valkorporationer, behandlades

utförligt i propositionen. Departementschefen yttrade därvidlag att en så

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 8 sand. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 196b

genomgripande omdaning icke syntes vara nödvändigt påkallad för att

åstadkomma den önskvärda sammansättningen av huvudmannakårerna och

stannade i sitt förslag för den avvägningen, att lika stora delar av kåren

skulle utses genom kommunval respektive genom val, förrättade av huvudmännen

själva, alltså även av de kommunvalda. I sammanhanget uttalade

departementschefen vidare, att därest det villkoret stipulerades, att de genom

självkomplettering tillsatta huvudmännen utvaldes hland insättarna i

sparbanken — enligt den regel i 13 § sparbankslagen som för närvarande

gäller ■— det kombinerade valförfarandet tillika erbjöde den fördelen, att

huvudmannakårerna skulle få ett inslag av direkta insättarrepresentanter

utan att komplicerade insättarval fördenskull behövde tillgripas.

Sparbanksföreningen anför därefter följande:

De av 1955 års sparbankslag införda nya reglerna rörande huvudmännens

tillsättande tillämpades första gången vid de val, som skedde under loppet

av åren 1956—1958 allteftersom lagen fick tillämpning på respektive sparbanker,

d. v. s. efter registrering. De då verkställda valen hade emellertid i

huvudsak karaktären av »övergångsval», i stor utsträckning avseende förkortade

mandatperioder av varierande längd, avpassade efter vad i det särskilda

fallet befanns erforderligt för att genomföra omorganisationen av

huvudmannakårerna enligt lagens regler. Systemet var därför i de flesta

sparbanker fullständigt genomfört först efter utgången av viss övergångsperiod.

Detta betyder med andra ord att den tid under vilken nuvarande

bestämmelser i ämnet i realiteten varit i full tillämpning ännu icke omfattat

ens två obrutna mandatperioder av sådan längd (fyra år), som föreskrives

i 14 § sparbankslagen.

Den nu gällande ordningen för tillsättande av huvudmän utgör enligt

Svenska sparbanksföreningens mening ett såväl principiellt som praktiskt

gott system. Den i lagen genomförda avvägningen mellan å ena sidan intresset

att via huvudmannakåren till sparbanken anknyta företrädare för

de i en sparbanks område ingående kommunerna och å andra sidan behovet

av att inom kåren, oberoende härutav, ha erforderligt utrymme för att i

denna kunna upptaga sådana företrädare för insättarna, som kan anses

representera speciell och för sparbanken nyttig sakkunskap, synes också

lämplig.

De 1955 nyinförda reglerna om sammansättningen av huvudmannakårerna

och valen till dessa har alltså praktiserats under eu relativt kort period.

Såvitt föreningen har sig bekant har hittills inga negativa erfarenheter

av systemets möjligheter att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de

kommunala intressena framkommit. Det synes därför icke föreligga några

skäl att redan nu företaga en omprövning av reglerna i fråga.

Slutligen må erinras om en av de synpunkter, som av 1948 års sparbankssakkunniga

anlades på frågan om lämpligheten av en ordning, vilken skulle

innebära kommunal dominans inom huvudmannakåren. I anslutning till sin

genomgång av de principiella skälen för och emot ett sådant system uttalade

de sakkunniga bland annat att spörsmålet om kommunval av huvudmän i

viss mån skulle bli ett annat, om kommunen iklädde sig ekonomiskt ansvar

för den sparbank, vars huvudmän den tillsatte; dylika kommungarantier

förekomme emellertid icke inom vårt sparbanksväsen, som i stället utmärktes

av att insättarna ensamma stode förlustriskerna. De sakkunniga ansåg

att en ordning, enligt vilken kommunen skulle ha ett bestämmande infly
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 196b

3

tande över sparbankens administration utan att behöva vidkännas eventuella

förluster i dess rörelse, icke läte sig försvagas logiskt.

På de sålunda anförda skälen avstyrker Sparbanksföreningen förslaget

om en översyn av 13 § sparbankslagen. Samma ståndpunkt intages av

bankinspektionen, som påpekar att gällande bestämmelser, vilka grundats

på ingående utredningar och överväganden, vid sin tillkomst ansågs utgöra

resultatet av en lämplig avvägning mellan olika intressen. Bankinspektionen

yttrar:

Såvitt bankinspektionen har sig bekant har några olägenheter av den i

1955 års sparbankslag fastslagna ordningen för tillsättande av huvudmän

i sparbankerna icke försports. På grund härav och med hänsyn till den relativt

korta tid, som förflutit från ikraftträdandet av de nya reglerna för huvudmannaval,

föreligger enligt inspektionens mening ingen anledning att

redan nu företaga av motionärerna begärd översyn av stadgandet i 13 §

sparbankslagen.

Styrelsen för Svenska kommunförbundet anför:

I likhet med motionärerna anser styrelsen att ett ökat inflytande från

kommunernas sida över sparbankernas verksamhet är önskvärt. Även

sparbankerna torde för verksamhetens utveckling vara beroende av att få

den bästa möjliga kontakt med vederbörande kommuner och landsting. Den

nuvarande ordningen för val av huvudmän i sparbankerna är emellertid

ganska ny och torde böra prövas under något längre tid innan någon ändring

av densamma vidtages. Det synes för övrigt som om förbättrade kontakter

mellan sparbankerna och vederbörande kommuner borde kunna

främjas genom samverkan mellan Svenska sparbanksföreningen och kommunförbunden,

och styrelsen är för sin del beredd att medverka till att sådan

samverkan kommer till stånd. Med hänvisning till vad sålunda anförts

avstyrker styrelsen de föreliggande motionerna.

Uppfattningen att ett ökat inflytande från kommunernas sida över sparbankernas

verksamhet är önskvärt delas av styrelsen för Svenska stadsförbundet,

som uttalar:

Kommunerna har i allmänhet mycket livlig kontakt med sparbankerna

och bör därför kunna göra anspråk på att tillsätta i varje fall det huvudsakliga

antalet huvudmän i sparbankerna. Såsom motionärerna framhåller

motiveras också eu utvidgning av den kommunala bestämmanderätten på

detta område därav att den väsentligaste utlåningsverksamheten för sparbankernas

del ligger på bostadsbyggandet. Det torde ej heller råda någon

tvekan om att fullmäktigeförsamlingarna utgör en väl kvalificerad valkorporation,

som även måste betraktas såsom ganska representativ för

sparbankernas insätt argrupper.

Stadsförbundets styrelse tillstyrker bifall till motionerna så till vida, att

kommunerna medges rätt att utse ett större antal huvudmän än vad sparbankslagen

för närvarande medger. Eu minoritet inom styrelsen (herrar

Wärenstam, Sterne, J. R. Anderson och Hjerne) har emellertid skiljaktig

mening och anför i en reservation följande:

Det nuvarande systemet har bedömts vara eu lämplig avvägning mellan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 196b

berörda intressen. Några olägenheter med hittillsvarande ordning har ej

påvisats eller försports, och några bärande skäl för en ytterligare kommunalisering

av sparbanksverksamheten har ej heller anförts. Med hänsyn

till angivna förhållanden och då en prioritering av låntagarnas intressen

synes stå i strid mot grunderna för 11 § sparbankslagen anser vi, att styrelsen

bort avstyrka motionen.

Utskottet. De nuvarande bestämmelserna om tillsättning av huvudmän i

sparbank, vilka tillkom år 1955, föreskriver att hälften av antalet huvudmän

skall väljas av fullmäktige i kommuner inom sparbankens verksamhetsområde

eller av landsting, medan återstoden skall utses av huvudmännen

själva bland insättare i sparbanken. Tidigare gällande ordning innebar, att

i regel en tredjedel av huvudmännen valdes av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige

och vissa andra offentligrättsliga organ, medan två tredjedelar

utsågs på sätt som stadgades i sparbankernas reglementen. I förarbetena

till 1955 års sparbankslag förekom divergerande förslag. 1948 års sparbankssakkunniga

förordade att två tredjedelar av antalet huvudmän skulle

väljas av valkorporationer, som utsetts bland insättarna genom lottning;

vid remissbehandlingen framträdde å andra sidan också förespråkare för

en fullständig kommunalisering av huvudmannavalen. Den lösning som

föreslogs i propositionen och som vann riksdagens gillande innebar således

en kompromiss. Det kommunala inflytandet på tillsättandet av huvudmannakårerna

ökades, samtidigt som dessa fick ett inslag av direkt insättarrepresentation.

I sitt utlåtande över propositionen uttalade bankoutskottet

(uti. 1955: 19), att den föreslagna nya ordningen tycktes tillgodose

önskemål om en mera allsidig och ändamålsenlig sammansättning av huvudmannakårerna.

Utskottet framhöll att vissa nackdelar möjligen kunde

följa av ett alltför kraftigt kommunalpolitiskt inflytande; förekomsten av

direkta insättarrepresentanter betecknades som en förtjänst hos propositionens

förslag.

I de nu föreliggande motionerna föreslås att hela antalet huvudmän skall

utses av de primärkommunala fullmäktigeförsamlingarna och landstingen.

Utskottet vill med anledning härav framhålla, att den genom 1955 års sparbankslag

införda ordningen för huvudmannaval ännu tillämpats blott en

kort tid, i realiteten — såsom anges i Svenska sparbanksföreningens remissyttrande

— ännu icke två fulla mandatperioder om fyra år. Då några

väsentliga olägenheter hos nuvarande system icke torde ha gjort sig gällande,

finner utskottet icke skäl att förorda någon ändring av formerna för

huvudmannaval. Utskottet vill för övriga påpeka, att, såsom Svenska kommunförbundet

i sitt remissyttrande uttalat, önskemål om förbättrade kontakter

mellan sparbanker och vederbörande kommuner torde kunna tillgodoses

i annan ordning än genom förändringar med avseende på huvudmannainstitutionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 196i 5

Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,

att motionerna I: 130 och II: 159 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt*, Gustaf Henry Hansson,

Palm, Gorthon, Augustsson, Larfors* och Mattsson*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, fru RenströmIngenäs,

herrar Hansson i önnarp*, Hagnell*, Larsson i Umeå, Ekström i

Iggesund* och Haglund.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.