Utlåtande i anledning av väckta motioner angående val av huvudmän i sparbank.
1964-04-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1964:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående val av huvudmän i sparbank.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1964
1
Nr 25
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående val av huvudmän
i sparbank.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 130 i första kammaren av herr Augustsson och nr 159 i andra
kammaren av herrar Franzén och Johansson i Norrköping, har föreslagits,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om översyn av
§ 13 i Lag om sparbanker i enlighet med vad i motionerna anförts.
Beträffande motiveringen för förslaget hänvisas till motionen II: 159.
över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från bankinspektionen,
Svenska sparbanksföreningen, Svenska stadsförbundet och Svenska
kommunförbundet.
Svenska sparbanksföreningen redogör i sitt yttrande inledningsvis för
bakgrunden till nu gällande bestämmelser om val av huvudmän:
Den i motionerna avhandlade frågan har varit föremål för ingående prövning
i samband med tillkomsten av 1955 års sparbankslag. Såväl 1948 års
sparbankssakkunniga som remissyttrandena ägnade stor uppmärksamhet
åt två principfrågor, nämligen dels vilka intressen huvudmännen skulle anses
representera, dels i vilken utsträckning kommun skulle deltaga i valet
av huvudmän. I det förslag, som framlades av de sakkunniga, vidhöll man
den redan enligt tidigare lagstiftning gällande grundsatsen att huvudmännen
skulle vara företrädare för insättarnas intressen. Vad åter kommunrepresentationen
beträffade uttalade sig de sakkunniga för principen, att
viss del av huvudmannakåren skulle, i huvudsaklig överensstämmelse med
de regler som gällde redan enligt 1923 års sparbankslag, utses kommunalt.
Mot bakgrunden härav föreslogs ett system, enligt vilket två tredjedelar av
huvudmännen skulle tillsättas genom insättarval, medan den återstående
tredjedelen skulle utses av fullmäktige i verksamhetsområdets primärkommuner
eller av landsting.
De sakkunnigas mening att huvudmännen skulle anses företräda insättarintressena
godtogs av så gott som samtliga remissinstanser ävensom av departementschefen;
metoden för principens genomförande genom av insättarna
själva förrättade val blev däremot kritiserad såsom praktiskt alltför
svårbemästrad. Med avseende på frågan om det kommunala deltagandet i
huvudmannavalen rörde sig remissyttrandena i hög grad kring spörsmålet,
om huvudmannakåren helt eller endast till viss större eller mindre del
skulle tillsättas av kommunala organ; önskemål om ett större kommunalt
inflytande än vad de sakkunniga föreslagit framfördes därvid från vissa håll.
Frågan huruvida det kunde anses motiverat med eu regel, enligt vilken
samtliga huvudmän utsåges av kommunala valkorporationer, behandlades
utförligt i propositionen. Departementschefen yttrade därvidlag att en så
Bihang till riksdagens protokoll 1964. 8 sand. Nr 25
2
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 196b
genomgripande omdaning icke syntes vara nödvändigt påkallad för att
åstadkomma den önskvärda sammansättningen av huvudmannakårerna och
stannade i sitt förslag för den avvägningen, att lika stora delar av kåren
skulle utses genom kommunval respektive genom val, förrättade av huvudmännen
själva, alltså även av de kommunvalda. I sammanhanget uttalade
departementschefen vidare, att därest det villkoret stipulerades, att de genom
självkomplettering tillsatta huvudmännen utvaldes hland insättarna i
sparbanken — enligt den regel i 13 § sparbankslagen som för närvarande
gäller ■— det kombinerade valförfarandet tillika erbjöde den fördelen, att
huvudmannakårerna skulle få ett inslag av direkta insättarrepresentanter
utan att komplicerade insättarval fördenskull behövde tillgripas.
Sparbanksföreningen anför därefter följande:
De av 1955 års sparbankslag införda nya reglerna rörande huvudmännens
tillsättande tillämpades första gången vid de val, som skedde under loppet
av åren 1956—1958 allteftersom lagen fick tillämpning på respektive sparbanker,
d. v. s. efter registrering. De då verkställda valen hade emellertid i
huvudsak karaktären av »övergångsval», i stor utsträckning avseende förkortade
mandatperioder av varierande längd, avpassade efter vad i det särskilda
fallet befanns erforderligt för att genomföra omorganisationen av
huvudmannakårerna enligt lagens regler. Systemet var därför i de flesta
sparbanker fullständigt genomfört först efter utgången av viss övergångsperiod.
Detta betyder med andra ord att den tid under vilken nuvarande
bestämmelser i ämnet i realiteten varit i full tillämpning ännu icke omfattat
ens två obrutna mandatperioder av sådan längd (fyra år), som föreskrives
i 14 § sparbankslagen.
Den nu gällande ordningen för tillsättande av huvudmän utgör enligt
Svenska sparbanksföreningens mening ett såväl principiellt som praktiskt
gott system. Den i lagen genomförda avvägningen mellan å ena sidan intresset
att via huvudmannakåren till sparbanken anknyta företrädare för
de i en sparbanks område ingående kommunerna och å andra sidan behovet
av att inom kåren, oberoende härutav, ha erforderligt utrymme för att i
denna kunna upptaga sådana företrädare för insättarna, som kan anses
representera speciell och för sparbanken nyttig sakkunskap, synes också
lämplig.
De 1955 nyinförda reglerna om sammansättningen av huvudmannakårerna
och valen till dessa har alltså praktiserats under eu relativt kort period.
Såvitt föreningen har sig bekant har hittills inga negativa erfarenheter
av systemets möjligheter att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de
kommunala intressena framkommit. Det synes därför icke föreligga några
skäl att redan nu företaga en omprövning av reglerna i fråga.
Slutligen må erinras om en av de synpunkter, som av 1948 års sparbankssakkunniga
anlades på frågan om lämpligheten av en ordning, vilken skulle
innebära kommunal dominans inom huvudmannakåren. I anslutning till sin
genomgång av de principiella skälen för och emot ett sådant system uttalade
de sakkunniga bland annat att spörsmålet om kommunval av huvudmän i
viss mån skulle bli ett annat, om kommunen iklädde sig ekonomiskt ansvar
för den sparbank, vars huvudmän den tillsatte; dylika kommungarantier
förekomme emellertid icke inom vårt sparbanksväsen, som i stället utmärktes
av att insättarna ensamma stode förlustriskerna. De sakkunniga ansåg
att en ordning, enligt vilken kommunen skulle ha ett bestämmande infly
-
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 196b
3
tande över sparbankens administration utan att behöva vidkännas eventuella
förluster i dess rörelse, icke läte sig försvagas logiskt.
På de sålunda anförda skälen avstyrker Sparbanksföreningen förslaget
om en översyn av 13 § sparbankslagen. Samma ståndpunkt intages av
bankinspektionen, som påpekar att gällande bestämmelser, vilka grundats
på ingående utredningar och överväganden, vid sin tillkomst ansågs utgöra
resultatet av en lämplig avvägning mellan olika intressen. Bankinspektionen
yttrar:
Såvitt bankinspektionen har sig bekant har några olägenheter av den i
1955 års sparbankslag fastslagna ordningen för tillsättande av huvudmän
i sparbankerna icke försports. På grund härav och med hänsyn till den relativt
korta tid, som förflutit från ikraftträdandet av de nya reglerna för huvudmannaval,
föreligger enligt inspektionens mening ingen anledning att
redan nu företaga av motionärerna begärd översyn av stadgandet i 13 §
sparbankslagen.
Styrelsen för Svenska kommunförbundet anför:
I likhet med motionärerna anser styrelsen att ett ökat inflytande från
kommunernas sida över sparbankernas verksamhet är önskvärt. Även
sparbankerna torde för verksamhetens utveckling vara beroende av att få
den bästa möjliga kontakt med vederbörande kommuner och landsting. Den
nuvarande ordningen för val av huvudmän i sparbankerna är emellertid
ganska ny och torde böra prövas under något längre tid innan någon ändring
av densamma vidtages. Det synes för övrigt som om förbättrade kontakter
mellan sparbankerna och vederbörande kommuner borde kunna
främjas genom samverkan mellan Svenska sparbanksföreningen och kommunförbunden,
och styrelsen är för sin del beredd att medverka till att sådan
samverkan kommer till stånd. Med hänvisning till vad sålunda anförts
avstyrker styrelsen de föreliggande motionerna.
Uppfattningen att ett ökat inflytande från kommunernas sida över sparbankernas
verksamhet är önskvärt delas av styrelsen för Svenska stadsförbundet,
som uttalar:
Kommunerna har i allmänhet mycket livlig kontakt med sparbankerna
och bör därför kunna göra anspråk på att tillsätta i varje fall det huvudsakliga
antalet huvudmän i sparbankerna. Såsom motionärerna framhåller
motiveras också eu utvidgning av den kommunala bestämmanderätten på
detta område därav att den väsentligaste utlåningsverksamheten för sparbankernas
del ligger på bostadsbyggandet. Det torde ej heller råda någon
tvekan om att fullmäktigeförsamlingarna utgör en väl kvalificerad valkorporation,
som även måste betraktas såsom ganska representativ för
sparbankernas insätt argrupper.
Stadsförbundets styrelse tillstyrker bifall till motionerna så till vida, att
kommunerna medges rätt att utse ett större antal huvudmän än vad sparbankslagen
för närvarande medger. Eu minoritet inom styrelsen (herrar
Wärenstam, Sterne, J. R. Anderson och Hjerne) har emellertid skiljaktig
mening och anför i en reservation följande:
Det nuvarande systemet har bedömts vara eu lämplig avvägning mellan
4
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 196b
berörda intressen. Några olägenheter med hittillsvarande ordning har ej
påvisats eller försports, och några bärande skäl för en ytterligare kommunalisering
av sparbanksverksamheten har ej heller anförts. Med hänsyn
till angivna förhållanden och då en prioritering av låntagarnas intressen
synes stå i strid mot grunderna för 11 § sparbankslagen anser vi, att styrelsen
bort avstyrka motionen.
Utskottet. De nuvarande bestämmelserna om tillsättning av huvudmän i
sparbank, vilka tillkom år 1955, föreskriver att hälften av antalet huvudmän
skall väljas av fullmäktige i kommuner inom sparbankens verksamhetsområde
eller av landsting, medan återstoden skall utses av huvudmännen
själva bland insättare i sparbanken. Tidigare gällande ordning innebar, att
i regel en tredjedel av huvudmännen valdes av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige
och vissa andra offentligrättsliga organ, medan två tredjedelar
utsågs på sätt som stadgades i sparbankernas reglementen. I förarbetena
till 1955 års sparbankslag förekom divergerande förslag. 1948 års sparbankssakkunniga
förordade att två tredjedelar av antalet huvudmän skulle
väljas av valkorporationer, som utsetts bland insättarna genom lottning;
vid remissbehandlingen framträdde å andra sidan också förespråkare för
en fullständig kommunalisering av huvudmannavalen. Den lösning som
föreslogs i propositionen och som vann riksdagens gillande innebar således
en kompromiss. Det kommunala inflytandet på tillsättandet av huvudmannakårerna
ökades, samtidigt som dessa fick ett inslag av direkt insättarrepresentation.
I sitt utlåtande över propositionen uttalade bankoutskottet
(uti. 1955: 19), att den föreslagna nya ordningen tycktes tillgodose
önskemål om en mera allsidig och ändamålsenlig sammansättning av huvudmannakårerna.
Utskottet framhöll att vissa nackdelar möjligen kunde
följa av ett alltför kraftigt kommunalpolitiskt inflytande; förekomsten av
direkta insättarrepresentanter betecknades som en förtjänst hos propositionens
förslag.
I de nu föreliggande motionerna föreslås att hela antalet huvudmän skall
utses av de primärkommunala fullmäktigeförsamlingarna och landstingen.
Utskottet vill med anledning härav framhålla, att den genom 1955 års sparbankslag
införda ordningen för huvudmannaval ännu tillämpats blott en
kort tid, i realiteten — såsom anges i Svenska sparbanksföreningens remissyttrande
— ännu icke två fulla mandatperioder om fyra år. Då några
väsentliga olägenheter hos nuvarande system icke torde ha gjort sig gällande,
finner utskottet icke skäl att förorda någon ändring av formerna för
huvudmannaval. Utskottet vill för övriga påpeka, att, såsom Svenska kommunförbundet
i sitt remissyttrande uttalat, önskemål om förbättrade kontakter
mellan sparbanker och vederbörande kommuner torde kunna tillgodoses
i annan ordning än genom förändringar med avseende på huvudmannainstitutionen.
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 196i 5
Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,
att motionerna I: 130 och II: 159 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 april 1964
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt*, Gustaf Henry Hansson,
Palm, Gorthon, Augustsson, Larfors* och Mattsson*;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, fru RenströmIngenäs,
herrar Hansson i önnarp*, Hagnell*, Larsson i Umeå, Ekström i
Iggesund* och Haglund.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.