Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande oljehandeln, m. m.

1964-04-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande oljehandeln, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 196b

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande

oljehandeln, m. m.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 209 i första kammaren av herr Lage Svedberg m. fl. och nr 255

i andra kammaren av herr Nilsson i Östersund m. fl., har hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam utredning

för komplettering och översyn av 1947 års utredningsförslag om

oljehandeln samt att förslag i ämnet snarast förelägges riksdagen.

Vidare har i två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade

likalydande motioner, nr 429 i första kammaren av herr Adolfsson och nr

517 i andra kammaren av herr Hagberg m. fl., föreslagits, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t skall uttala sig för ett förstatligande av oljehandeln

inom Sverige och begära sådana kompletterande utredningar och förslag,

som eventuellt kan vara behövliga av denna anledning.

Beträffande motiveringen för förslagen hänvisas till motionerna 1: 209

och 1:429.

Efter skilda remisser har till utskottet inkommit yttranden över motionerna

från kommerskollegium, Svenska petroleuminstitutet, Sveriges bensinhandlares

riksförbund, IC-föreningarnas riksorganisation, som i ärendet

samrått med Oljekonsumenterna (OK), och Landsorganisationen i Sverige,

över motionerna 1: 209 och II: 255 har även Sveriges grossistförbund avgivit

yttrande. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga

handelskamrar. Landsorganisationen har bifogat ett av Svenska transportarbetareförbundet

avgivet yttrande.

Utskottet har härefter förehaft de nämnda motionerna till behandling i

ett sammanhang.

Beträffande den i motionerna I: 209 och II: 255 väckta frågan om en utjämning

av priserna på flytande bränsle och drivmedel genom reduktion av

nuvarande zontillägg hänvisar ett flertal remissinstanser till sina yttranden

över det förslag i detta avseende som väckts av kommittén för näringslivets

lokalisering och som efter avslutad remissbehandling nu är föremål för

fortsatt beredning inom inrikesdepartementet. Sveriges bensinhandlares

riksförbund uttalar, att prissättningen även inom statliga företag numera

sker efter företagsekonomiska principer, varför ett statligt oljemonopol

icke utgör någon garanti för att zontilläggen slopas. En övergång till enhetBihang

till riksdagens protokoll 196b. H sand. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 196i

liga priser skulle enligt riksförbundets mening kunna ske genom ett avsevärt

mindre ingrepp i handeln än ett förstatligande. De övriga remissinstanser

som uttryckligen berör detta ämne, nämligen kommerskollegium, Svenska

petroleuminstitutet, IC-föreningarnas riksorganisation, Landsorganisationen,

Sveriges grossistförbund samt Stockholms handelskammare, Smålands

och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare och Västergötlands

och norra Hallands handelskammare, har alla avstyrkt att statsmakterna

skall vidtaga åtgärder för att åstadkomma en prisutjämning.

Frågan om antalet bensinstationer och om lokaliseringen av dessa diskuteras

utförligast av Sveriges bensinhandlares riksförbund (SBR), som anför:

Förbundet delar helt motionärernas uppfattning att den nuvarande strukturen

på bensinstationsnätet icke är förenlig med god nationalekonomisk

planlösning. En strukturrationalisering av branschen och en förnuftigare

planering av nyproduktionen borde enligt SBR:s uppfattning resultera i

rationellare drift, bättre service åt bilisterna samt tryggare avtalsförhållanden

och bättre ekonomiskt utbyte åt bensindetaljhandelns utövare.

År 1947 fanns i Sverige sju oljeföretag representerade, men år 1964 är

antalet tolv. Märkeskonkurrensen är mycket hård, och då samtliga bolag

helt gått in för enmärkesstationer, uppstår därigenom ur flera synpunkter

ogynnsamma verkningar. Det stora antalet bensinmärken och den konsekvent

genomförda enmärkesförsäljningen har lett till, att det ekonomiska underlaget

för det enskilda försäljningsstället oftast är otillfredsställande. På

orter där underlag saknas för mer än en eller ett par anläggningar (och

dessa orter är många) uppstår en oförsvarlig överinvestering, enär varje

oljebolag konsekvent strävar efter att låta sig representeras med enmärkesanläggningar,

och följden har på många av dessa platser blivit, att ingen

av bensinstationsinnehavarna erhåller rimlig ersättning för sin arbetsinsats.

I dylika lägen vore så kallade samstationer, det vill säga anläggningar med

försäljning av flera bensinmärken, den rationella lösningen.

Från auktoritativt branschhåll (se tidskriften Kooperatören nr 9 1963)

har nyligen officiellt uttalats att en bensinstation som minimum bör ha en

årsomsättning av eu miljon kronor för att anläggningen skall vara bärkraftig.

En bensinstation, som säljer 1 000 m3 bränsle per år betraktas inom

branschen som en storstation och ligger långt över genomsnittet. Inte ens i

denna storleksordning kommer man upp till ovannämnda minimiomsättning.

Årsomsättningen ligger i detta fall inklusive servicearbeten, försäljning

av olja och biltillbehör etc. på cirka 800 000 kronor/år. En mycket

liten procent av landets bensinstationer har omsättningar över 1 000 m3

bränsle/år.

Enligt SBR:s uppfattning bör en modern servicestation av normalutförande

ha en stadig kundkrets på minst 1 500 bilister. Slås vår bilpark ut på

landets samtliga cirka 11 000 försäljningsställen, får vi endast cirka 140

bilar per försäljningsställe. Det bör uppmärksammas, att ett stort antal

kunder har egna anläggningar, så kallade konsumentanläggningar, vars antal

icke offentliggjorts av oljebolagen. Beläggningen vid stationerna är således

i realiteten lägre än vad ovanstående siffror anger.

Oljebolagen uppträder således icke enbart som grossister utan genom sin

investeringspolitik, äganderättsförhållanden och andra omständigheter dikterar

bolagen även helt bensindetaljhandelns utformning, och har därvid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 196b

3

bland annat genom enmärkessystemet drivit fram ett överdimensionerat

distributionssystem av bensinstationer.

Förbundet anser det dock inte finnas skäl att företaga en utredning syftande

till ett förstatligande av oljehandeln. I stället bör enligt förbundet

andra lösningar sökas:

Således önskar SBR att en objektiv undersökning syftande till att normer

för ett rationellt byggande och utnyttjande av bensinstationerna skapas.

Detta kan ske, genom att en undersökning av ett antal normalstationers

kapacitet verkställes. Därmed erhålles den grund, som lämpligen kan

användas då det gäller att bedöma, hur stort antal bensinstationer som är

nödvändigt i det enskilda fallet för att tillfredsställande och utan friktioner

kunna betjäna bilismen. En sådan ordning vore inte minst värdefull för

stadsplanerarna då det gäller att i stadsplaner etc. planera för bilismens

serviceinrättningar. ----SBR avstyrker således förslaget om utredning

angående förstatligandet av oljehandeln, och hemställer i stället att en

opartisk undersökning om bensinstationernas utnyttjandegrad och det

framtida behovet verkställes. Vidare hemställes att någon form av reglering

då det gäller nyproduktion av bensinstationer genomföres efter normer

som kan fastställas genom en sådan undersökning.

Förbundet påpekar att frågan om bensinstationernas antal och lokalisering

hänskjutits till 1960 års vägsakkunniga, till vilka Kungl. Maj :t enligt

riksdagens beslut överlämnat en vid 1961 års riksdag väckt motion i ämnet

jämte tredje lagutskottets utlåtande däröver. Då av förbundet begärda överläggningar

med vägsakkunniga ännu inte kommit till stånd, anser sig förbundet

kunna konstatera att vägsakkunniga är alltför belastade med sitt utredningsuppdrag

i övrigt för att ha tid att behandla bensinstationsfrågan.

Frågan om bensinstationernas placering m. m. borde därför enligt förbundets

mening överlämnas till annat utredningsorgan för att kunna bli föremål

för omgående behandling.

Svenska transportarbetareförbundet säger sig ha lagt märke till att ett

stort antal mindre bensinstationer tillkommit under senare tid. Förbundet

anför:

I denna fråga har vi den uppfattningen, att man skulle kunna sammanföra

dessa små enheter till betydligt större sådana utan att större markutrymme

krävs och utan att servicen behöver försämras. Fn inbesparing av

inventarier och arbetskraft skulle därvid kunna vinnas. För närvarande kan

ett effektivt utnyttjande av material och arbetskraft sällan ske vid dessa

mindre bensinstationer. Vi har speciella erfarenheter på detta område, eftersom

vi tillsammans med Petroleumbranschens Arbetsgivareförbund och IC

sökt genomföra prestationslönesystem, vilket visat sig vara praktiskt taget

omöjligt. Man saknar nämligen möjligheter att anpassa arbetstillgång och

arbetskraft på ett effektivt sätt med anledning av dessa små enheter. Vidare

är bärigheten hos de flesta bensinstationer långt ifrån tillfredsställande,

vilket också givit utslag i de löner, som betalas till anställd personal.

Den av motionärerna påtalade ökningen av antalet bensinstationer kommenteras

av Svenska petroleuminstitutet sålunda:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bnnkoutskottets utlåtande nr 26 år t96i

Till en början måste påpekas, att det av motionärerna nämnda antalet

bensinstationer innefattar s. k. singelpumpar och konsumentanläggningar.

Det verkliga antalet servicestationer i dag utgör ca 4 800. Antalet bensinstationer

måste självfallet ställas i relation till det ständigt ökade bilantalet

i landet. Det må understrykas, att bensinstationernas funktion i dagens

Sverige icke endast är alt förse motorfordon med drivmedel utan att därutöver

lämna bilisterna tjänster av olika slag, såsom tvätt, smörj ning, däckservice,

batteriservice, ljuskontroll, reservdelar m. in., vartill kommer att

bensinstationerna ofta drives tillsammans med motell, servering, kiosk eller

liknande. Jämfört med antalet motorfordon är bensinstationerna icke särskilt

många i Sverige, om man ser på förhållandena i andra länder.

Känslan av för många bensinstationer förstärkes genom att dessa — mot

oljeföretagens önskemål — stadsplanemässigt ofta sammanförts vid bensingator

-— en utveckling vars lämplighet kan ifrågasättas ur kundernas synpunkt.

Vidare må framhållas, att man icke får grunda uppfattningen om

bensinstationsnätets tillväxt enbart på antalet nybyggda stationer, då en

stor del av dessa utgör ersättning för nedlagda stationer och alltså icke ökar

det totala antalet.

Huruvida de i bensinstationerna investerade medlen skulle kunna nationalekonomiskt

användas bättre, undandrar sig Institutets bedömande, men

Institutet vill understryka angelägenheten av att det i landets bilpark placerade

kapitalet erhåller möjligheter till underhåll och vård. Om en överutbyggnad

eller snarare för tidig utbyggnad skulle förekomma, kan denna —

även med de av motionärerna angivna överdrivna kostnaderna för en bensinstation

— icke representera en sådan storleksordning, att ett avsevärt

utökat bostads-, skol- eller industribyggande skulle kunna äga rum i dessa

anläggningars ställe.

Likartade synpunkter anföres av Sveriges grossistförbund, som framhåller

att den ibland förekommande koncentrationen av flera bensinstationer

intill varandra främst betingats av överväganden och beslut inom vederbörande

kommuners stadsplanerande organ. Förbundet yttrar:

Frågan om ett rationellt disponerande av markområden för bensinstationer

synes därför enligt vår uppfattning böra ägnas ökad uppmärksamhet

hos de kommunala planerande myndigheterna. Oberoende av dessa lokaliseringsfrågor

finns icke skäl att antaga att ökningen av antalet bensinstationer

har gått väsentligt utöver vad som kan anses motiverat med hänsyn

till bilismens utveckling.

Handelskammaren i Gefle säger sig ha svårt att föreställa sig att ett statligt

monopolbolag skulle kunna annat än i teorien nå fram till en ändamålsenligare

lösning av de ekonomiskt-geografiska förläggningsproblemen. Handelskammaren

fortsätter:

Ett visst mått av översiktlig aktuell planering då det gäller serviceanläggningar

av ifrågavarande art är dock av nöden och bör även med nuvarande

lagstiftning kunna genomföras genom rekommendationer av de

övervakande myndigheterna. Om kravet på fri konkurrens skall kunna upprätthållas

på bensin- och oljehandelns område, kan dock icke undvikas en

viss överkapacitet på bensinmackar, en överkapacitet som emellertid successivt

torde minska i takt med en fortsatt snabb expansion av bilismen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1964

5

Skånes handelskammare anser icke ökningen av antalet bensinstationer

vara något bärande skäl för reglerande ingrepp på oljemarknaden:

Fördelarna för konsumenterna av en fri konkurrens mellan oljeföretagen

torde mer än väl uppväga den från strikt nationalekonomiska synpunkter

mindre lämpliga resursallokering som stationsinvesteringarna stundom kan

synas innebära. Ökningen av antalet bensinstationer måste givetvis först

och främst ses som en följd av den ständigt växande motorfordonstrafiken;

denna skapar behov icke blott av drivmedel utan även av de olika slag av

service som stationerna brukar tillhandahålla.

Stockholms handelskammare yttrar:

Om i vissa fall stationernas kapacitet icke skulle utnyttjas helt, är detta

en följd av företagens önskan att ligga ett steg före utvecklingen och sålunda

vara beredda att möta en genom bilismens fortgående tillväxt ökande

efterfrågan.

Kommerskollegium uttalar i samma ämne följande:

Det är möjligt, att antalet bensinstationer i vårt land är större än som

från rent samhällsekonomisk synpunkt är lämpligt, men enligt kollegii

åsikt bör en dylik omständighet ej anföras som skäl för ett förstatligande

av oljehandeln. Olägenheten lärer i vart fall vara obetydlig i jämförelse med

de fördelar som ur konsumenternas synvinkel följa med en obunden konkurrens.

Över huvud bör hållas i minnet att fria konkurrensförhållanden

äro ägnade att framtvinga rationaliseringar, som på längre sikt leda till kostnadsbesparingar

och därmed lägre priser. 1 en monopolsituation saknas den

drivfjäder som konkurrensen obestridligen utgör.

Rörande de skäl som anförts för ett förstatligande av oljehandeln yttrar

kommerskollegium, som avstyrker bifall till motionerna, följande:

I motionerna----framhålles att de utländska oljetrusterna fått ett

starkt inflytande i vårt land och att de kommit att i stigande grad behärska

viktiga delar av det svenska näringslivet och därjämte tillförsäkrat sig ett

dominerande inflytande inom den på petroleumprodukter grundade petrokemiska

industrien. Enligt kollegii mening bör ett utländskt inflytande,

som torde vara ofrånkomligt när det gäller denna råvara, ej i och för sig

motivera ett statligt ingripande. Såsom handelskamrarna betonat råder inom

oljehandeln en hård konkurrens, vilken kommit konsumenterna till godo

genom internationellt sett låga priser. Kollegium vill även understryka synpunkten

att de betydande utländska investeringarna bidragit till en för vårt

land gynnsam utveckling och gjort de svenska företagen inom den petrokemiska

industrien delaktiga av utländska forskningsresultat. Det torde

vidare vara riktigt, att de utländska oljeföretagen i en krissituation skulle

ha större intresse av att upprätthålla leveranserna till svenska dotterföretag

än till ett statligt svenskt monopol företag. Ett statligt monopol skulle

säkerligen också ur handelspolitiska synpunkter vara en belastning för

Wkrt land.

Samtliga handelskamrar avstyrker likaledes bifall till motionerna. Stockholms

handelskammare framhåller, alt oljebolagen konkurrerar hårt i sin

verksamhet, och anför vidare:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 196i

De svenska priserna ligger vid en internationell jämförelse lågt — om

man bortser från skattebelastningen. Det finnes icke anledning att antaga,

att en central organisation och planering av oljehandeln skulle medföra

ekonomiska fördelar. Tvärtom leder erfarenhetsmässigt frånvaron av konkurrens

till att utvecklingen mot en rationalisering av verksamheten hämmas.

----Den svenska oljehandeln är, såsom framhållits i motionerna, i

betydande utsträckning anknuten till utländska bolag. Detta förhållande

kan dock i vissa hänseenden anses vara till fördel för landet. De svenska

företagen blir delaktiga av den utveckling inom petroleumindustrien, som

moderföretagens forskningsverksamhet leder till. Vidare torde i internationella

krislägen de utländska bolagen vara angelägna att upprätthålla leveranserna

till sina svenska dotterföretag, medan ett statigt monopol i sådana

lägen skulle kunna komma i vanskliga situationer.

Skånes handelskammare yttrar:

Enligt handelskammarens mening äger de tungt vägande skäl mot ett

statsmonopol som framfördes vid behandlingen av oljeutredningens betänkande

i allt väsentligt alltjämt sin giltighet. Den utveckling som skett sedan

oljeutredningen avslutades synes ytterligare ha försvagat argumenten

för statsingripanden i oljehandeln. Konkurrensen mellan oljebolagen har

blivit allt hårdare, varigenom priserna hållits nere, och fortgående rationaliseringar

och utbyggnader bär väsentligt förbättrat bolagens distributionsapparat.

Pris- och konkurrensförhållandena på oljemarknaden övervakas av

pris- och kartellnämnden. Härtill kommer att det med hänsyn till det fortgående

internationella samarbetet — i all synnerhet i betraktande av Sveriges

medlemskap i EFTA och ett eventuellt framtida inträde i EEC —

torde få anses högst olämpligt att på nytt aktualisera tanken på ett oljemonopol.

Den utveckling som skett sedan oljeutredningen år 1947 föreslog förstatligande

av oljehandeln berörs även av handelskammaren i Göteborg:

Situationen har----sedan 1947 såtillvida förändrats, att oljehandeln

under det senaste decenniet undergått en oerhörd utveckling såväl kvantitetsmässigt

som i avseende på differentieringen av varusortimentet. På produktionsområdet

har också stora förändringar ägt rum i det att nya raffinaderier

tillkommit och ytterligare andra sådana befinner sig i ett långt

framskridet stadium av planläggning. Allt detta gör att en inlösning av

oljehandel och oljeindustri i dagens läge skulle medföra mycket stora kostnader

för staten. Det kan också framhållas, att det ur landets synpunkt i

nuvarande situation, då den svenska industrien framför allt behöver kapital

för rationaliseringsinvesteringar och nyinvesteringar, förefaller vara en

mycket tvivelaktig åtgärd att utestänga det internationella kapital som just

inom oljebranschen kan komma att investeras i vårt land i nya raffinaderier

och i till dessa anslutna industrianläggningar. Såsom handelskammaren

tidigare framhållit är det ju en stor fördel för oss, om förädlingen av

råoljan förlägges till vårt eget land och om därmed förädlingskostnaderna

kommer vår egen arbetskraft till godo. Handelskammaren hyser också alltjämt

den uppfattningen att konkurrensen inom branschen är synnerligen

hård och att därför konsumenternas intressen på detta område på intet sätt

talar för ett förstatligande av branschen i fråga. Vad som tidigare sagts om

vådorna av ett statsmonopol ur handelspolitiska och beredskapsmässiga

synpunkter äger likaledes fortfarande full giltighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 196b

7

Sveriges grossistförbund avstyrker under hänvisning till tidigare uttalanden

i ämnet kravet på en utredning om oljehandelns förstatligande.

Svenska petroleuminstitutet anför:

Om staten skulle ombesörja oljeimporten, skulle detta med säkerhet leda

till allvarliga följder för den svenska samhällsekonomien. En jämförelse

mellan vad öststaterna, som är hänvisade till endast en leverantör, betalar

för sin olja, och vad Sveriges oljeförsörjning kostar, utfaller utan ringaste

tvekan till det nuvarande konkurrenssystemets favör. Ett statligt oljemonopol

skulle lätt försätta landets politiska ledning i besvärliga situationer

samtidigt som det skulle medföra sämre service och högre kostnader för

oljeförbrukarna.

Sveriges bensinhandlares riksförbund anser det vara högst osäkert, huruvida

enhetlig import, samordning av inköp, administration och distribution

etc. genom ett statligt monopolföretag skulle resultera i rationellare drift

och lägre prisnivå än för närvarande.

IC-föreningarnas riksorganisation anför i sitt yttrande följande:

OK, som årligen importerar betydande kvantiteter olja från Sovjetunionen,

hävdar den bestämda uppfattningen, att en central dirigering och ensidig

inriktning av oljeimporten mycket snabbt skulle få synnerligen allvarliga

konsekvenser för den svenska samhällsekonomin. Vid alla internationella

jämförelser som gjorts har det genomgående visat sig, att sådana

länder som för sin oljeförbrukning är hänvisade till endast en leverantör

alltid får betala avsevärt mera per ton eller kubikmeter för respektive varuslag

än sådana länder, där importen sker under konkurrens olika leverantörsländer

emellan.

Vad sedan beträffar de internationella oljeföretagens inflytande över oljetillförseln

till och prissättningen på den svenska marknaden kan till en

början konstateras, att även om dessa företag tillsammans alltjämt svarar

för huvuddelen av tillförseln till vårt land har deras relativa andel kontinuerligt

befunnit sig i sjunkande under senare år, dels till följd av att OK:s andel

av tillförseln de senaste tio åren vuxit från i runt tal 7 procent till över

16 procent och dels till följd av att privata svenska företag samtidigt ökat

sin andel av marknaden. Så långt ifrån att de internationella företagen vunnit

ökat inflytande över den svenska oljemarknaden under senare år, som

motionärerna vill göra gällande, har de i stället år från år fått finna sig i

att se sin andel i oljetillförseln minska.

När det gäller prissättningen av flytande bränslen och drivmedel torde

knappast någon, som med intresse följt utvecklingen på den svenska marknaden,

kunnat ha undgått att lägga märke till att initiativet i prissättningen

övergått från de internationella företagen till i första hand IC-OK.

Detta har också lett till att den svenska prisnivån för petroleumprodukter

är speciellt gynnsam för konsumenterna. Upprepade internationella jämförelser

har givit vid handen, alt den svenska prisnivån för flytande bränslen

och drivmedel genomgående varit bland de allra lägsta i hela Europa,

om hänsyn tages till skillnader i varubeskattning, kvaliteter etc. Då det

synes synnerligen osannolikt att de internationella oljeföretagen, som är

företrädda av dotterbolag i praktiskt taget alla västeuropeiska länder, utan

särskild anledning skulle föra en mera konsumentvänlig prispolitik i vårt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1964

land än i något annat västeuropeiskt land, måste nog den låga prisnivå

som gäller för flytande bränslen och drivmedel i landet tillskrivas den konkurrens

som etablerats av svenska importörer av petroleumprodukter och

icke minst av OK.

Även jämförelser av prisutvecklingen på den svenska marknaden mellan

oljeprodukter och andra produkter av betydelse för vår försörjning utfaller

i regel till oljehandclns förmån. Medan priserna för flertalet produkter, som

regelmässigt förbrukas i ett hushåll, sedan år 1949 undergått en stegring

med i genomsnitt över 75 % enligt konsumentprisindex håller sig motsvarande

prisuppgång för flytande bränslen och drivmedel inom ramen

för 20 %.

Exklusive skatt var årsmedelpriset för 79-oktanig bensin år 1949 24,4

öre per liter. I dag är motsvarande pris för 90-oktanig bensin vid servicestation

25 öre per liter och vid snabbtank 23 öre per liter. För motorbrännolja

var årsmedelpriset exkl. skatt år 1949 17,4 öre per liter. Dagens pris

exkl. skatt och beredskapslagringsavgift utgör 21 öre, varför en prisstegring

med i runt tal 20 % ägt rum. För eldningsolja nr 1 är dagens pris exki.

generell rabatt, skatt och beredskapslagringsavgift kr. 146:— per kubikmeter

och för eldningsolja nr 3 kr. 109: — per kubikmeter jämfört med ett

motsvarande årsmedelpris för eldningsolja nr 1 under 1949 av kr. 131: 75

per kubikmeter och för eldningsolja nr 3 av kr. 103: 10 per kubikmeter.

Prisstegringarna utgör respektive icke fullt 11 och 6 %.

Riksorganisationen anser den bild som i motionerna tecknats av förhållandena

inom svensk oljehandel i väsentliga avseenden sakna verklighetsunderlag.

Motionärerna har enligt dess mening icke tillfredsställande motiverat

behovet av något samhällsingripande på oljehandelns område.

En positiv inställning till förslaget om en utredning beträffande oljehandeln

redovisas av Svenska transportarbetareförbundet i dess av Landsorganisationen

överlämnade yttrande. Såsom motiv härför anföres:

Redan vid mottagandet av oljeprodukter vid de olika hamnarna föreställer

vi oss att man genom en samordning skulle kunna planera för tanktonnage

och mottagningsförhållanden på ett betydligt rationellare sätt än

vad som för närvarande är fallet. Man skulle även kunna tänka sig att sammanföra

mindre oljehamnar till större enheter.

Nästa etapp, distributionen inom landet, kan självfallet planeras och genomföras

på ett effektivare sätt än som för närvarande sker, eftersom det

nu är ett stort antal företag som utför distributionen utan någon form av

samordning. På detta område torde det finnas stora outnyttjade resurser

att tillvax-ata vid en samordnad distribution och en samordning av upplagringsplatser

även i inlandet.----

Då det gäller övrig administration, där varje oljebolag har ett stort huvudkontor

och under detta sorterande distriktskontor med för varje oljehamn

särskilt depåkontor, skulle staten — vid en sammanföring av oljebolagen

i exempelvis aktiebolagsform — med majoriteten av aktierna kunna

sammanföra alla dessa skilda administrationsapparater. I dagens läge är det

t. ex. inte ovanligt att ett tiotal depåkontor i en oljehamn var för sig planerar

och administrerar sin del i de oljeleveranser som förekommer.

Landsorganisationen konstaterar att de frågor som aktualiseras i motionerna

främst gäller samhällets politik beträffande en accelererad struktur
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1964

9

rationalisering och rationell lokalisering med hänsyn till största möjliga

effektivitet i produktion och distribution. LO framhåller att organisationen

tidigare i olika sammanhang principiellt uttalat sig för en aktiv politik från

samhällets sida i dessa frågor och att arbetarrörelsens positiva inställning

till en näringspolitik som främjar effektiviteten också kommer till uttryck

i Transportarbetareförbundets yttrande över motionerna. LO anför vidare:

LO anser att frågan om produktionssamarbete och strukturrationalisering

bör bli föremål för ökat och intensifierat utredningsarbete — inte bara inom

oljebranschen — utan över hela fältet. Som framgår av yttrandet över lokaliseringsutredningens

betänkande tillstyrker LO en utbyggd utredningsverksamhet

kring branschstruktur- och lokaliseringsfrågorna samt en intensifierad

långtidsplanering. Denna bör inriktas också på oljehandeln.

LO är dock tveksam till att man nu tillsätter en utredning speciellt för denna

bransch enligt förslagen i motionerna I: 209 och II: 255. Frågan om effektivisering

och samordning inom oljehandeln i syfte att främja konsumenternas

intressen hänger delvis men inte helt samman med frågan om förstatligande.

Om det visar sig att en samordning och effektivisering inom

oljehandeln inte går att uppnå med de lokaliseringspolitiska och andra näringspolitiska

medel som f. n. är möjliga eller aktuella, får andra direkta

statliga ingrepp övervägas.

Det i motionerna I: 429 och II: 517 väckta förslaget avstyrkes av LO.

Utskottet. De föreliggande motionerna behandlar samtliga oljehandelns

struktur, varvid uppmärksamheten bl. a. fästes på det starka utländska inflytande

som kännetecknar branschen och på de merkostnader som anses

förorsakas konsumenterna genom att inköp, lagring, distribution etc. bedrivs

av ett flertal konkurrerande bolag utan inbördes samordning; bland

härmed sammanhängande missförhållanden nämnes särskilt en otillfredsställande

lokalisering av lagringsplatserna. När det gäller distributionsapparaten

påtalas vidare, särskilt i motionerna 1: 209 och II: 255, det ökande

antalet bensinstationer. Härutöver behandlas i de sistnämnda motionerna

frågan om en utjämning av priserna på flytande bränslen och drivmedel

i olika delar av landet, varvid kritik riktas mot det nu tillämpade

systemet med zon tillägg, som medför att priserna stiger med ett ökande

avstånd från importhamnarna. Motionärerna framhåller att nackdelarna

hos detta system främst träffar invånare och näringsliv i Norrland.

Frågan om en utjämning av priserna på bensin och olja har åtskilliga

gånger tidigare varit föremål för riksdagens behandling. Sedan motioner i

ämnet enligt beslut av 1960 års riksdag överlämnats till kommittén för näringslivets

lokalisering, har allmänna beredningsutskottet år 1961 och

bankoutskottet år 1962 (uti. nr 7) hänvisat till kommitténs pågående prövning

av frågan. Med anledning av andra motioner har riksdagen vidare på

förslag av bevillningsutskottet åren 1961 och 1962 uttalat sig mot differentiering

av bensinskatten såsom medel att åstadkomma en prisutjämning. I

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 196b

sitt betänkande »Aktiv lokaliseringspolitik» (SOU 1963: 58) har kommittén

för näringslivets lokalisering redovisat sina överväganden i frågan och uttalat

sig för vissa prissänkande åtgärder, begränsade till de områden där en

förstärkning av sysselsättningsmöjligheterna kan anses synnerligen angelägen.

Kommittén har föreslagit, att Kungl. Maj :t och det centrala lokaliseringsorganet

skall ta upp förhandlingar med oljebranschen i syfte att få

till stånd en utjämning av fraktkostnaderna. Efter remissbehandling är

kommitténs förslag nu föremål för beredning inom inrikesdepartementet.

Utskottet förutsätter att prisutjämningsfrågan kommer att behandlas i

den på lokaliseringskommitténs förslag grundade proposition, som avses

komma att föreläggas årets riksdag, och finner därför icke anledning att

nu ingå på en prövning av denna fråga.

Även spörsmålet om bensinstationernas antal och placering har tidigare

behandlats i riksdagen. Tredje lagutskottet avgav år 1961 utlåtande över en

motion som berörde dels frågan huruvida det totala antalet bensinstationer

borde begränsas, dels frågan huruvida samhället borde ges större inflytande

på bensinstationernas lokalisering. Vad gäller den senare frågan påpekade

lagutskottet, att den gav anledning till överväganden av såväl planteknisk

som trafikteknisk och sanitär art och därjämte gällde huruledes motorismens

behov av service på lämpligt sätt skulle tillgodoses. Lagutskottet uttalade,

att förhållandena i dessa avseenden tycktes ge anledning till viss

kritik, men var likväl icke berett att föreslå att det skulle överlåtas åt det

allmänna att helt bestämma bensinstationernas placering. Någon form av

planering utöver den för närvarande möjliga borde dock enligt lagutskottet

övervägas, varvid metoden att bygga på frivilliga överenskommelser icke

borde vara utesluten. Då den i motionen förordade utredningen syntes falla

inom ramen för det uppdrag som anförtrotts åt 1960 års vägsakkunniga,

föreslog lagutskottet att riksdagen skulle hemställa hos Kungl. Maj :t att

motionen jämte utlåtandet däröver måtte överlämnas till vägsakkunniga.

Riksdagen beslöt i enlighet med detta förslag.

Spörsmålet huruvida bensinstationernas antal borde begränsas ansåg sig

tredje lagutskottet vid detta tillfälle ha alltför litet underlag för att närmare

behandla. Lagutskottet framhöll emellertid, att svaret därpå måste bli ett

resultat av nationalekonomiska överväganden som sammanhängde med problemet

om ett rationellt utnyttjande av samhällets resurser. De flesta av de

remissyttranden som avgivits över motionen tycktes tyda på att från ekonomisk

synpunkt olämpliga investeringar inom denna näringsgren förekom

i icke obetydlig omfattning. Lagutskottet förutsatte, att — såsom även ett

av chefen för handelsdepartementet år 1960 avgivet interpellationssvar syntes

utvisa — utvecklingen på området följdes med uppmärksamhet.

Bankoutskottet finner sig för sin del böra i allt väsentligt intaga samma

ståndpunkt som tredje lagutskottet i dess av riksdagen godkända utlåtande

1961. Bankoutskottet har inhämtat, att vägsakkunniga avser att behandla

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1964

11

bensinstationsfrågan i samband med frågan om andra i anslutning till vägarna

förekommande serviceanläggningar. Ämnet har även tagits upp i den

nordiska vägtekniska kommittén i syfte att om möjligt åstadkomma enhetliga

förhållanden i detta avseende i de olika nordiska länderna. Vägsakkunnigas

behandling av denna fråga torde tidigast kunna avslutas nästa år.

Utskottet betraktar det dock icke som sannolikt att ett snabbare resultat

skulle kunna uppnås genom att, såsom en av remissinstanserna förordat,

överflytta denna uppgift till annat organ. Även oavsett de övriga skäl som

talar mot en sådan överflyttning anser utskottet alltså vägsakkunnigas förslag

i ämnet böra avvaktas.

Den av såväl motionärerna som en del remissinstanser berörda frågan

om bensinstationernas ekonomiska villkor ligger utanför vägsakkunnigas

arbetsfält. Utskottet finner det för sin del diskutabelt om bensinstationsnätets

tillväxttakt under senare år kan anses välmotiverad. Enligt utskottets

mening bör det dock i första hand ankomma på företag och organisationer

inom branschen att bedöma anläggningarnas lönsamhet och ta initiativ

till de branschrationaliseringsåtgärder som kan vara befogade. Utskottet

vill därför icke nu förorda några speciella statliga åtgärder på detta

område.

Vad slutligen beträffar den i motionerna berörda frågan om oljehandelns

struktur och förhållanden i stort har denna vid flera tidigare tillfällen behandlats

av utskottet, vars ställningstagande blivit utförligt redovisat senast

i utlåtandet nr 7 år 1962.

Utskottet avstyrkte vid detta tillfälle ett förslag som var identiskt med

det som nu väckts i motionerna I: 209 och II: 255. Enligt utskottets mening

har därefter icke tillkommit sådana omständigheter som motiverar en omprövning

av detta ställningstagande. Det bör framhållas, att utskottet icke

anser det uteslutet att en viss branschrationalisering för oljehandelns del är

eftersträvansvärd. Frågan om en effektivisering och samordning inom

denna bransch i syfte att befrämja konsumenternas intressen behöver emellertid,

såsom Landsorganisationen i sitt remissyttrande antytt, icke sammankopplas

med frågan om ett förstatligande. Utskottet vill liksom tidigare

också understryka, att förefintligheten av olika företagsformer, enskilda och

kooperativa, utgör en garanti för en aktiv priskonkurrens på den svenska

bensin- och oljemarknaden. Såsom vid remissbehandlingen framhållits,

torde utvecklingen av priserna på flytande bränslen och drivmedel i vårt

land vid en jämförelse med den genomsnittliga prisuppgång som registreras

genom konsumentprisindex kunna betecknas som fördelaktig. Såsom flera

remissinstanser uttalat, torde ifrågavarande priser icke heller vid en internationell

jämförelse framstå som höga. Utskottet vill slutligen påpeka, att

en granskning av pris- och konkurrensförhållandena på bensin- och oljehandelns

område sker genom statens pris- och kartellnämnds försorg, vilket

ytterligare innebär ett tillvaratagande av konsumenternas intressen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1964

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer utskottet,

1. att motionerna I: 209 och II: 255 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

2. att motionerna I: 429 och II: 517 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt*, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Gorthon, Augustsson och Mattsson*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, fru RenströmIngenäs,

herrar Hansson i önnarp*, Hagnell*, Larsson i Umeå, Bengtsson i

Landskrona* och Haglund.

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLN 84

412573

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.