Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m., dels ock väckta motioner om upphävande eller ändringar av valutaregleringen.

1964-05-05 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m., dels ock väckta motioner om upphävande eller ändringar av valutaregleringen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1964

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

hemställan om riksdagens samtycke till förordnande

om fortsatt valutareglering, m. m., dels ock väckta

motioner om upphävande eller ändringar av valutaregleringen.

I en den 20 mars 1964 dagtecknad proposition, nr 134, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag

dels begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

dels ock inhämtat riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat

förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5

juni 1959 (nr 264) och om ändring i samma förordning.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen begärs riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt

valutareglering för tiden den 1 juli 1964—den 30 juni 1965. För riksdagens

yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsatt

giltighet av valutaförordningen under samma tid. I samband därmed

föreslås även vissa ändringar i förordningens ansvarsbestämmelser. Dessa

ändringar, som föranleds av brottsbalken, avses skola träda i kraft den 1

januari 1965.

Förslaget till förordning har följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1064. S samt. Kr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1964

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

och om ändring i samma förordning

Härigenom förordnas att valutaförordningen den 5 juni 1959, som jämlikt

förordning den 31 maj 1963 (nr 176) gäller till och med den 30 juni

1964, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1965 samt att 15,

18 och 19 §§ förstnämnda förordning1 från och med den 1 januari 1965

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Den, som uppsåtligen

1) bryter mot--------oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller fång- dömes till dagsböter eller fängelse

else. Äro omständigheterna synner- i högst ett år eller, om brottet är

ligen försvårande, må till straffar- grovt, fängelse i högst två år.

bete i högst två år dömas.

Den som--------till dagsböter.

18

Den, som åsidosätter föreskrift,

som med stöd av denna förordning

meddelats av riksbanken, straffes,

där ej gärningen i 15 eller 16 § är

belagd med straff, med dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i

7 § valutalagen avses, vare ock med

dagsböter straffad, där han ej är underkastad

ansvar för tjänstefel.

§•

Den som åsidosätter föreskrift,

som med stöd av denna förordning

meddelats av riksbanken, dömes, där

ej gärningen i 15 eller 16 § är belagd

med straff, till dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i

7 § valutalagen avses, dömes ock till

dagsböter, om han ej är underkastad

ansvar för tjänstefel.

19

Medverkan till uppsåtligt brott,

som i 15 eller 16 § sägs, straffes efter

ty i 3 kap. strafflagen är stadgat.

§•

För medverkan till uppsåtligt

brott, som i 15 eller 16 § sägs, dömes

till ansvar enligt vad i 23 kap.

brottsbalken stadgas.

Beträffande motiven för det i propositionen framlagda förslaget hänvisas

till densamma.

Till utskottet har även hänvisats de i anledning av propositionen väckta

likalydande motionerna nr 794 i första kammaren av herr Stefanson m. fl.

1 Senaste lydelse av 15 och 19 §§ se 1960:262.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 196i 3

och nr 977 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte avslå propositionen.

Rörande de skäl som anförts till stöd för sistnämnda hemställan får

utskottet hänvisa till motionen II: 977.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet vidare upptagit ett

antal vid riksdagens början väckta, till utskottet hänvisade motioner, såvitt

dessa avser valutaregleringen. I de delar motionerna avser annat än

frågor rörande valutaregleringen behandlas de i utskottets utlåtande nr 33.

Motionerna är följande, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 583 i första kammaren av herr Virgin

m. fl. och nr 704 i andra kammaren av herr Heckscher m. fl., vari yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl.

Maj :t måtte

a) verkställa utredning angående förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter

i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna;

samt

b) vidtaga de förenklingar, lättnader och andra ändringar i valutaförordningen

den 5 juni 1959 som betingas av vad i motionerna närmare anförts;
dels

de likalydande motionerna nr bil i första kammaren av herrar

Dahlén och Hilding och nr 708 i andra kammaren av herrar Wiklund och

Keijer, vari yrkats, såvitt nu är i fråga,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning

med uppgift särskilt att företa en revision av valutakontrollagstiftningen

i syfte att undanröja för svenskt näringsliv otidsenliga hinder i fråga

om kreditgivning, upplåning och värdepappershandel m. m.;

dels ock de likalydande motionerna nr 584 i första kammaren av herr

Åkerlund och nr 707 i andra kammaren av herrar Regnéll och Nordgren,

vari yrkats, såvitt nu är i fråga,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t

skyndsamt utreder och förelägger riksdagen förslag till de ändringar av

valutaregleringen som erfordras för att underlätta en anpassning av den

svenska kredit- och kapitalmarknaden till den internationella utvecklingen.

Beträffande motiveringen för de nu redovisade yrkandena hänvisas till

motionerna II: 704, I: bil och II: 707.

Remissyttranden över de vid riksdagens början väckta motionerna om

valutaregleringen

Till utskottet har efter remiss yttranden över motionerna 1:583 och II:

704, I: bil och II: 708 samt I: 584 och II: 707 i här förevarande delar inkommit

från fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium, Sveriges industriförbund,

Sveriges allmänna exportförening, Svenska bankföreningen,

Sveriges hantverks- och industriorganisation och Sveriges köpmannaför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 196i

bund. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från rikets samtliga

handelskamrar. över motionerna I: 577 och II: 708 samt I: 584 och II: 707

har remissyttranden även avgivits av Sveriges grossistförbund och Landsorganisationen

i Sverige. Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening,

Svenska bankföreningen, Sveriges grossistförbund och Stockholms

handelskammare har åberopat en promemoria som utarbetats av en

för organisationerna gemensam arbetsgrupp, kallad Näringslivets valutagrupp.

Riksbanksfullmäktige avstyrker motionärernas förslag till ändringar av

valutaregleringen. Fullmäktige anför:

Såsom i propositionen 1963: 193 framhölls, är den svenska valutaregleringen

ett instrument för en ekonomisk politik, om vars målsättning det i

stort sett råder allmän enighet, och det är överdrivet att hävda, att en vidgad

liberalisering av kapitalrörelserna är nödvändig om inte förutsättningarna

för svensk företagsverksamhet skall allvarligt försämras. För stora

avsnitt av kapitalöverföringarna är praxis numera mycket liberal. Med tanke

på vad som säges i motionerna I: 577 och II: 708, om främjande av svensk

företagsamhet i utlandet, vill fullmäktige särskilt peka på att ansökningar

om tillstånd till direkta investeringar i utlandet praktiskt taget undantagslöst

bifalles; häri ingår även svenska bolags upplåning i utlandet för investeringar

därstädes. Tillstånd till långfristig upplåning utomlands beviljas i

allmänhet även i övrigt då ett samband med svensk export eller verksamhet

i utlandet föreligger, t. ex. vid svenska varvs och redares upplåning för finansiering

av fartygsbyggen. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet

uppgick år 1962 till 430 mkr. och 1963 till 391 mkr. Valutaregleringspraxis

belyses även av att tillstånd till finansiell upplåning i utlandet under de tre

senaste åren lämnades för 755, 616 resp. 703 mkr., varav endast grovt hälften

synes ha utnyttjats.

Vad härefter angår de i motionerna I: 583 och II: 704 framlagda konkreta

förslagen till förenklingar i valutaförordningen kan först beträffande

de generella betalningsförbuden framhållas, att dessa tillsammans med det

generella undantaget för löpande betalningar just syftar till att på ett enkelt

sätt lägga kapitalbetalningar under kontroll. Visserligen skulle en avgränsning

av kapitalbetalningarna kunna ske även på annat sätt men säkert

är också, att sådana avgränsningar i vart fall icke skulle bli enklare.

— Vad angår motionärernas kritik mot att utlandsbetalningar skall gå genom

det svenska bankväsendet må endast sägas, att om en valutareglering

skall upprätthållas och sålunda tillståndsprövning ske beträffande vissa

utlandsbetalningar, det synes rimligt att kräva att betalningar mellan inoch

utlandet ledes i vägar, där en kontroll kan ske. — Beträffande definitionen

av de löpande betalningarna har i valutakommitténs år 1962 avgivna

P. M. tämligen utförligt utvecklats, hur man tvekat mellan att anknyta

valutaförordningens definition härav till Internationella Valutafondens eller

till OECD :s bestämning av samma begrepp. På anförda skäl valde valutakommittén

att anknyta till OECD:s bestämning. Kungl. Maj:t och riksdagen

följde samma linje. — Beträffande kritiken mot valutaförordningens skuldsättningsförbud

må endast sägas, att om man syftar till att genom valutaregleringen

påverka svenskt kredittagande i utlandet, det självfallet är erforderligt

att ha ett sådant stadgande som grund för prövning av dylika

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 19tib

5

ärenden. — Vad slutligen angår den föreslagna omarbetningen av valutaförordningens

s. k. affidavitbestämmelser må erinras om att sådana bestämmelser

saknas i valutaförordningen. De åsyftade bestämmelserna utgör ett

ied i valutastyrelsens administrering av valutaregleringen och diskussion

därav hör sålunda naturligt hemma vid behandlingen av valutastyrelsens

årligen avgivna berättelse. Beträffande tanken att föra in närmare bestämmelser

om värdepappershandel i valutaförordningen må blott sägas, att varje

försök därtill måste betydligt komplicera denna förordning.

Mot fullmäktiges beslut har reservation avgivits av herrar Kollberg och

Svärd, vilka anfört följande:

Utan att vi för vår del kunnat godtaga alla de synpunkter och argument

som anföras i de remitterade motionerna hävda vi, att de i dessa behandlade

problemen äro av sådan vikt att de väl förtjäna att göras till föremål för en

förutsättningslös utredning. Vi anse därför att fullmäktige bort tillstyrka

en sådan.

LO, som likaledes avstyrker bifall till motionerna, ställer sig inte avvisande

till eu partiell liberalisering av valutaregleringen. LO yttrar:

I den senaste propositionen angående revision och förlängning av valutaregleringsförordningarna

framhölls att den av Kungl. Maj :t tillsatta valutakommittén

numera avslutat sitt arbete. Kommittén har föreslagit en lagteknisk

omarbetning av dessa författningar i syfte att uppnå enkelhet och ett

uttryckligt fastslående av de rättigheter, som föreligger beträffande utlandsbetalningarna.

Kommittén har emellertid avstått från att fullfölja uppdraget

angående undersökningarna kring en successiv liberalisering av valutaregleringen

med hänvisning till att dessa frågor aktualiseras vid integrationsoch

frihandelsförhandlingarna i olika sammanhang. Kommittén har i liberaliseringsfrågan

nöjt sig med att framlägga en av chefen för konjunkturinstitutet

utarbetad promemoria. LO delar uppfattningen att ett beslut om

omedelbar eller successiv långtgående liberalisering av utlandsbetalningarna

inte är lämpligt i nuvarande läge. Detta bör dock inte hindra en partiell liberalisering

beträffande vissa valutatransaktioner. LO anser det vara av ett

visst värde att man genom en sådan försöksvis partiell liberalisering vinner

kunskap om arten av de verkningar som följer med en liberaliserad svensk

valutapolitik. LO förutsätter att man inom de berörda myndigheterna fortlöpande

bedriver utredningsverksamhet rörande sådana verkningar.

I detta sammanhang får LO hänvisa till vad som uttalats i värdesäkringskommitténs

betänkande rörande effekten av en upphävd valutareglering.

Där anförs att om värdefasta lån, emitterade av staten eller privata subjekt,

introduceras på den svenska kapitalmarknaden, speciella risker uppstår vid

en snabb och fullständig valutaliberalisering.

Sveriges köpmannaförbund har under hänvisning till att detaljhandeln

endast i ringa omfattning beröres av frågor avseende exportfinansieringen

avstått från att yttra sig om valutaregleringen.

Övriga remissinstanser tillstyrker motionärernas förslag.

Näringslivets valutagrupp erinrar inledningsvis om de i gruppen företrädda

organisationernas yttrande över valutakommitténs förslag 1962:

Organisationerna framhöll bland annat, att valutaregleringen, för ett land

med Sveriges utgångsläge, i sin reslriktivitet framstod som tämligen unik

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 196i

vid eu internationell jämförelse, speciellt vad beträffade kapitalrörelserna.

Konsekvenserna av ett eventuellt avskaffande eller väsentlig uppmjukning

av valutaregleringen hade inte tillfredsställande behandlats av valutakommittén.

Att med hänvisning till det osäkra läget beträffande EEC-förhandlingarna

ställa frågan om en liberalisering av valutaregleringen på framtiden,

vore enligt organisationernas mening icke riktigt. Under alla omständigheter

måste åtgärder för att frigöra kapitalrörelserna betraktas som ett

naturligt led i de allmänna strävandena i det internationella umgänget att

skapa friare förhållanden för handel och investeringar.

Gruppen anför härefter följande:

Under det gångna året har inom OECD förts ännu ej avslutade förhandlingar

beträffande ytterligare liberalisering av kapitalrörelserna. Sverige

har redan tidigare på olika punkter reserverat sig mot OECD:s kapitalstadga.

Dylika reservationer måste av de övriga OECD-länderna uppfattas

som stridande mot den positiva inställning till vidgat europeiskt ekonomiskt

samarbete som vid ett flertal tillfällen kommit till uttryck från

svensk sida. Enligt vår mening bör de hittillsvarande svenska reservationerna

till kapitalstadgan snarast möjligt slopas.

I de nu aktuella motionerna har understrukits angelägenheten av att på

olika områden — icke minst valutaområdet — förbättra de svenska företagens

internationella konkurrensläge. Vad däri anförts är enligt vår mening

i hög grad värt beaktande. Även om den svenska valutaregleringen efter

de av förra årets riksdag godkända författningsändringarna och framför

allt genom den praxis som valutastyrelsen tillämpat under året numera

är i olika hänseenden mer liberal än tidigare, kvarstår alltjämt åtskilliga

restriktioner och kontrollbestämmelser, som hämmar de fria betalningsoch

kapitalrörelserna och binder de svenska företagens rörelsefrihet och

konkurrensförmåga.

I fråga om svenska företags möjligheter att finansiera exportkrediter föreligger

visserligen frihet för företagen att själva lämna erforderliga krediter

utan några begränsningar till tid eller belopp. Kan exportören emellertid

ej själv finansiera sådana krediter, har han enligt nu gällande bestämmelser

— såvida ej speciellt tillstånd erhålles — ingen annan möjlighet

än att refinansiera sig hos svensk bank eller möjligen hos AB Svensk

Exportkredit. Många gånger framstår dessa vägar som otillräckliga. Förhållandena

på exportmarknaderna under senare tid har utvecklats därhän,

att det numera inte är varans pris och kvalitet som helt är avgörande

för en exportorders placering utan i hög grad även möjligheten att bevilja

billig, långfristig kredit. Det måste därför te sig angeläget att möjliggöra

för svenska exportföretag att genom direkt upplåning i de utländska kreditinstitut,

där villkoren vid tillfället i fråga ter sig som gynnsammast, ha

samma rörelsefrihet som deras utländska konkurrenter. Den omständigheten

att svensk exportindustri av konkurrensskäl icke sällan nödgas fakturera

i främmande myntslag gör det önskvärt för den svenska exportören

att kunna säkra sig mot kursförluster genom en motsvarande upplåning

i faktureringsvalutan. Någon långfristig terminsmarknad existerar

nämligen icke. En exportör, som har finansierat sin export i utländsk kreditinrättning,

behöver icke själv ligga ute med pengar och har därigenom

större möjligheter att motstå ogrundade reklamationer och krav på prisreduktioner.

Förbudet mot upplåning på den utländska kreditmarknaden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 196i

7

kan även få konsekvenser på den interna svenska marknaden vid konkurrens

mellan svenska och utländska företag. Vid ansträngda lägen på den

svenska kreditmarknaden kan nämligen svenska leverantörer få svårt att

konkurrera med de ofta förmånligare leverantörskrediter som utländska

säljare kan erbjuda.

För den svenska importens del föreligger för närvarande full frihet till

utländsk finansiering via leverantörskrediter. I vissa fall är emellertid vanliga

bankkrediter att föredraga. Importörens förhandlingsläge försämras

uppenbarligen därav att han icke har frihet att välja mellan krediter genom

leverantören eller krediter genom utländska kreditinstitut.

För närvarande gäller generellt bemyndigande för svenska valutabanker

att genom diskontering överlåta varuväxel i samband med export till valutautlänning.

Bemyndigandet bör emellertid utsträckas till att gälla även

importväxlar och bör ej begränsas till valutabankerna. Även exporterande

och importerande företag bör ges sådan möjlighet.

Svenska företag, som verkställer inköp utomlands för vidareförsäljning

till svensk köpare, kan enligt gällande valutaregler icke kräva att köparen

erlägger likvid i den utländska valutan. Härav föranledda icke oväsentliga

valutakursmässiga och administrativa olägenheter talar för en uppmjukning

av bestämmelserna.

Vid varuaffärer med utlandet har svenska importörer och exportörer

möjlighet att kurssäkra sig genom valutaterminsaffär med svensk bank,

även om dessa terminer enligt vår mening brukar i onödan tidsbegränsas.

Banken å sin sida är i dessa fall generellt bemyndigad att avsluta valutaterminskontrakt

med utländsk bank i tredje lands valuta. Svensk bank är

däremot förhindrad att bedriva fristående valutaterminsaffärer. Denna begränsning,

för vilken det efter den allmänna valutakonvertibilitetens genomförande

är svårt att finna några bärande skäl, kan ofta försvåra och

fördyra den önskade terminssäkringen. Valutabankerna bör därför erhålla

generellt tillstånd för s. k. multilaterala terminsaffärer.

För närvarande synes det ej möta något hinder för svenska banker att

lämna krediter i utländsk valuta till svenska företag, som önskar utföra

tillåtna likvider. Detta är en lämplig finansieringsmetod, när företaget bär

att förvänta inkomster i samma eller likvärdig valuta. Det enklaste och billigaste

sättet för banken att i dylika fall eliminera kursrisken är givetvis

att i sin tur låna upp beloppet i utlandet. Detta förfarande är emellertid ej

generellt tillåtet, och då terminsaffärer för de tider som bär kan koinma

i fråga ej alltid är möjliga, kan den affärsmässigt riktiga finansieringen

av betalningen således ej tillgripas. Härvidlag är därför en ändring påkallad.

Bankerna måste enligt riksbankens bestämmelser för sina skulder i utländsk

valuta hålla full täckning i samma utländska valuta. Med de möjligheter

bankernas valutahandlare har att bedöma den sannolika kursutvecklingen

och gardera sig mot oförmånliga kursfluktuationer finns det

för bankernas egen del ingen anledning till så snäv begränsning av täckningsmöjligheterna.

Ur de synpunkter riksbanken enligt valutaförordningen

liar att bevaka bör rimligen inget annat krav resas än att täckning för

skulder i utländsk valuta skall hållas antingen i samma valuta eller i annan

konvertibel valuta. Eu uppmjukning av nuvarande regler i denna riktning

synes motiverad.

Den fortgående specialiseringen inom det svenska näringslivet har lett

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bankoulskottets utlåtande nr 31 år 1964

till en successiv strukturrationalisering inriktad på allt större produktionsenheter.

Ett närmare samarbete över gränserna på företagsplanet framstår

mot den bakgrunden som nödvändigt. Sverige är för litet för att kunna

ensamt prestera de resurser — både av riskkapital och av teknisk knowhow

som krävs. Det är därför angeläget alt avskaffa de valutarestriktioner

som fortfarande begränsar möjligheten för inlänningar att förvärva

utländska aktier liksom även för utlänningar att förvärva aktier i svenska

bolag. Vad som i det senare avseendet kan vara erforderligt för att förhindra

alltför vittgående utländskt inflytande på Sveriges näringsliv utgör

icke ett valutaregleringsproblem utan skall, liksom hittills, lösas genom

annan lagstiftning. Svenska företag bör alltså beredas möjligheter till aktieemissioner

i utlandet och förbudet mot portfölj investeringar bör borttagas.

Framför allt då svenska dotterföretag skall etableras i utlandet för

tillverkning och försäljning är det angeläget för det svenska moderbolaget

att kunna emittera aktier och obligationer på den utländska marknaden.

En viktig förutsättning härför är att moderbolagets aktier är föremål för

handel i utlandet. För svenska företag och för svensk exportindustri är det

över huvud av stor betydelse med hänsyn till konkurrenskraft och allmän

goodwill att svenska aktier noteras på de utländska aktiebörserna.

Valutagruppen uttalar avslutningsvis, att de senaste årens utveckling

icke givit näringsorganisationerna anledning att ompröva den tidigare framförda

uppfattningen, att valutaregleringen bör avvecklas. I detta sammanhang

anföres följande:

Om ett sådant avskaffande ändock inte kommer till stånd, bör i varje

fall de lättnader i regleringen vidtagas som ovan diskuterats. Vissa förenklingar

i det administrativa förfarandet vid regleringens tillämpande bör

dessutom genomföras. Under de senaste åren har visserligen praxis i sistnämnda

hänseende i stort sett utvecklats i liberaliserande riktning. De

löpande betalningarna är dock alltjämt reglerade i den bemärkelsen, att de

i stort sett endast kan genomföras via svensk valutabank. Och fortfarande

krävs för övervägande flertalet kapitaltransaktioner speciellt tillstånd i

■varje enskilt fall. Även om man i regel torde kunna räkna med erforderliga

medgivanden, kvarstår dock alltid en känsla av osäkerhet som hindrar

företagens rörelseförmåga i förhandlingar, där snabba beslut kan vara

en förutsättning för deras lyckliga genomförande. Svenska direkta investeringar

i utlandet bindes dessutom i regel av hämmande och till sin innebörd

svårförståeliga villkor.

Valutagruppen berör också riksbankens informationsverksamhet i valutafrågor,

vilken säges vara otillfredsställande:

Både företag och banker hålls ofta ovetande om de ändringar i förut

tillämpad praxis som vidtages i liberaliserande riktning. En snabb och fullständig

information om de principer som vid varje tillfälle tillämpas inom

valutaregleringens ram är en förutsättning för bankernas rådgivande funktion

i utrikesrörelsen. För att eliminera de nuvarande olägenheterna bör

v alutastyrelsens praxis komma till uttryck i generella medgivanden och omedelbart

delgivas det berörda näringslivet. I varje fall bör de grunder, efter

vilka valutaregleringen tillämpas, löpande redovisas i riksbankens cirkulär.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 196b

9

Svenska bankföreningen uttalar, att valutaregleringen enligt dess uppfattning

bör helt upphävas vid utgången av nu löpande giltighetsperiod.

Till stöd härför anföres följande:

I den allmänna debatten har från vissa håll framförts farhågor för att

en sådan åtgärd skulle kunna leda till komplikationer för vår ekonomiska

politik. Dessa farhågor är enligt bankföreningens uppfattning överdrivna.

Redan nu föreligger ju i princip frihet att genomföra löpande kommersiella

betalningar, och jämfört med den inverkan fluktuationer i dessa betalningar

kan få på vår valutaställning och vår kreditpolitiska situation

skulle konsekvenserna av att även kapitalrörelserna frisläpptes sannolikt

bli av jämförelsevis underordnad betydelse. Ett slopande av valutaregleringen

bör därför ej behöva medföra några större risker för balansrubbningar.

Tvärtom torde, såsom tidigare påpekats bl. a. av stabiliseringsutredningen,

friare kapitalrörelser över gränserna i många lägen kunna leda

till konjunkturmässig utjämning som kan få viss betydelse från stabiliseringssynpunkt.

För den händelse gehör icke kan vinnas för önskemål om ett fullständigt

upphävande av valutaregleringen, finner bankföreningen det i hög

grad angeläget att i stället en vittgående liberalisering kommer till stånd.

Härvid anses motionärernas förslag och den av Näringslivets valutagrupp

utarbetade promemorian kunna bli vägledande.

Utskottet

Enligt 1 § tredje stycket valutalagen kan Kungl. Maj :t, på framställning

av fullmäktige i riksbanken, under förutsättning av riksdagens samtycke

förordna om valutareglering, därest så prövas erforderligt för uppnående

av det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet

eller eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden med utlandet.

Med stöd av nämnda lagrum har förordnande om valutareglering senast

meddelats för tiden den 1 juli 1963 — den 30 juni 1964.

De tillämpningsföreskrifter, som enligt 1 § femte stycket valutalagen

skall underställas riksdagen samtidigt med att samtycke till förordnande

om valutareglering begäres, är meddelade i valutaförordningen den 5 juni

1959.

Efter hörande av 1963 års riksdag genomfördes med giltighet från och

med den 1 juli 1963 vissa ändringar i valutaförordningen, svarande mot

den liberalisering av valutaregleringen som skett i praxis. S. k. löpande

betalningar blev därmed i allmänhet uttryckligen undantagna från reglering.

De gjorda ändringarna var baserade på förslag av den år 1960 tillsatta

valutakommittén. I sina direktiv hade denna kommitté även erhållit uppdraget

att verkställa en analys av verkningarna utav ett avskaffande eller

en uppmjukning av valutaregleringen. Med hänsyn till läget beträffande

de europeiska integrationssträvandena hade kommittén emellertid icke an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 196i

sett sig böra fullfölja detta uppdrag. I likhet med chefen för finansdepartementet

fann även utskottet att härmed tillsvidare kunde anstå, vilken

uppfattning också godtogs av riksdagen.

Sedan fullmäktige i riksbanken i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt om

fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1964—den 30 juni 1965 har

Kungl. Maj :t i förevarande proposition begärt riksdagens samtycke till förordnande

om fortsatt valutareglering under sagda tid. Regleringen har föreslagits

avse samma lagrum i valutalagen som enligt det nu gällande förordnandet.

Förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen

och om ändring i samma förordning har genom propositionen underställts

riksdagen för yttrande. De avsedda ändringarna i förordningen

är av teknisk och redaktionell natur och föranleds av brottsbalkens ikraftträdande

den 1 januari 1965.

I anledning av propositionen har väckts likalydande motionerna 1:794

och II: 977, vari hemställts att riksdagen skall avslå propositionen.

Utskottet har i detta sammanhang också behandlat de vid riksdagens

början väckta motionerna I: 583 och II: 704, I: 577 och II: 708 samt I: 584

och II: 707, såvitt dessa avser frågor rörande valutaregleringen. I de delar

dessa motioner gäller andra frågor, behandlas de i utskottets utlåtande

nr 33.

I sitt utlåtande nr 20 år 1963 behandlade utskottet ingående frågan om

fortsatt valutareglering. I departementschefens uttalande i den då framlagda

propositionen rörande valutaregleringen framhölls, att den sistnämnda

finge ses som ett ekonomiskt-politiskt instrument i den uppsättning

av sådana medel som står samhället till buds och att frågan om dess

fortbestånd måste bedömas utifrån möjligheterna att med avstående av

detta medel föra en effektiv och ändamålsenlig politik. I frånvaro av valutaregleringen

skulle exempelvis stabiliseringssträvandena under den senaste

högkonjunkturen ha försvårats påtagligt till följd av den kapitalimport

som då kunnat äga rum. Utländska erfarenheter anfördes också

som belägg för vikten att bibehålla kontrollen över kapitalrörelserna till

och från vårt land. Samtidigt påpekades den liberalisering som i praxis

genomförts beträffande väsentliga delar av kapitalrörelserna, företrädesvis

när dessa gällde direkta investeringar. Bibehållandet av valutaregleringen

borde inte ses som ett uttryck för en negativ attityd till det internationella

samarbetet på valutaområdet; i tillämpningen anpassades regleringen.

nämligen till utvecklingens krav. Endast om de rådande förhållandena i

fråga om ekonomisk integration mellan länderna skulle påtagligt förändras,

kunde det enligt departementschefens mening bli nödvändigt att ånyo

pröva frågan om valutaregleringens fortbestånd.

Utskottet anslöt sig till departementschefens bedömning och underströk

därvid, att valutaregleringens förekomst inte i och för sig kunde sägas

strida mot strävandena till förmån för en fri internationell handel och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1964

ett internationellt ekonomiskt samarbete över huvud taget. Avgörande måste,

förklarade utskottet, vara regleringens tillämpning; utskottet noterade

härvid den liberalisering som skett i praxis. I ljuset av den samhällsekonomiska

utvecklingen under de gångna åren och särskilt den svenska utrikeshandelns

utveckling framstod det enligt utskottets mening som orimligt

att se valutaregleringens förekomst som ett utslag av regleringsiver.

Därest statsmakterna avhände sig detta ekonomisk-politiska vapen skulle

kraven på återstående finans- och penningpolitiska medel ökas i motsvarande

mån.

I den nu föreliggande propositionen uttalar departementschefen, att den

situation som rådde då föregående år förordnande gavs om fortsatt valutareglering

nu är i stort sett oförändrad. Utskottet ansluter sig till denna

bedömning och finner alltså liksom departementschefen skäl föreligga

för förordnande om valutareglering under ytterligare ett år.

Till stöd för det i motionerna 1:794 och 11:977 framförda avslagsvrkandet

anföres i huvudsak följande. Upprätthållandet av valutaregleringen

och de därav föranledda reservationerna mot OECD:s kod för liberalisering

av kapitalrörelserna måste i utlandet uppfattas sasom stridande

mot Sveriges uttalade intresse för vidgat ekonomiskt samarbete. I ett skärpt

internationellt konkurrensläge har svenska företag mött ökade svårigheter

att hävda sin ställning på de utländska marknaderna, bl. a. genom

att deras möjligheter att lämna långa kundkrediter är begränsade. För att

skaffa kapital för investeringar, bl. a. i utländska dotterföretag, behöver

svenska aktiebolag kunna emittera aktier och även obligationer i utlandet.

Önskvärt är då att moderbolagens aktier noteras på utländska aktiebörser,

vilket även har stort goodwillvärde. En framtida anslutning till EEC kommer

att kräva en genomgripande revision av valutabestämmelserna, för

vilken en försöksvis påbörjad avveckling av valutaregleringen kan ge värdefulla

erfarenheter.

Det är enligt utskottets mening en grundläggande svaghet i motionärernas

resonemang, att detta vänder sig mot de enligt valutaförordningen

medgivna regleringsåtgärderna utan att beakta den praxis som riksbanken

— med stöd av det allmänna bemyndigandet i 14 § valutaförordningen

— anser sig kunna tillämpa vid behandlingen av ansökningar om

tillstånd till kapitalöverföringar och till upplåning utomlands. Såsom riksbanksfullmäktige

framhållit i sitt i detta utlåtande refererade remissyttrande

brukar ansökningar om tillstånd till direkta investeringar i utlandet

nästan undantagslöst bifallas; även upplåning utomlands för sådana investeringar

medgives. Tillstånd till direkta investeringar har de båda senaste

kalenderåren beviljats till sammanlagt 430 respektive 391 miljoner kronor.

Långfristig upplåning utomlands beviljas vanligen även i övrigt i samband

med svensk export eller verksamhet i utlandet. Finansiell upplåning

i utlandet har under de tre senaste åren medgivits till sammanlagda be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 196t

lopp av 755, 616 och 703 miljoner kronor; tillstånden har emellertid utnyttjats

endast ungefär till hälften. Härtill kan läggas, att tillståndi också

givits till betydande direkta investeringar i Sverige från utlandets sida.

Om hänsyn tages till den praxis som här antytts bortfaller enligt utskottets

mening en stor del av grunden för motionärernas argumentation.

Svenska företag har otvivelaktigt inom ramen för gällande valutareglering

betydande möjligheter att såväl genom kapitalöverföringar från Sverige

som genom upplåning utomlands tillgodose sitt kapitalbehov på utländsk

mark. Motsvarande möjligheter till investeringar i Sverige ges utländska

företag. Det är denna praxis som närmast torde böra läggas till

grund för en bedömning av Sveriges vilja till ekonomiskt samarbete på

det internationella planet. Till den del som motionärernas önskemål icke

kan anses i praktiken vara uppfyllda, såsom beträffande portföljinvesteringar,

är det fråga om element i valutaregleringen som torde kunna anses ha

mindre direkt betydelse för svenska företag. De kvarstående begränsningarna

när det gäller vissa typer av internationella kapitalrörelser betingas

av uppfattningen att dessa begränsningar fyller ett väsentligt ekonomiskt-politiskt

syfte. Motionärerna företräder härvidlag en avvikande värdering,

som utskottet icke kan ansluta sig till.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda uttalat vill utskottet förorda,

att riksdagen med avslag på motionerna 1:794 och 11:977 lämnar

sitt samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering enligt Kungl.

Maj :ts förslag. Mot det vid propositionen fogade författningsförslaget har

utskottet ingen erinran.

I motionerna I: 583 och II: 704 hävdas, att en successiv frigörelse av kapitalrörelserna

över de svenska gränserna är önskvärd; motionärerna begär

från denna utgångspunkt förenklingar, lättnader och andra ändringar i valutaförordningen.

De olika punkter, i fråga om vilka motionärerna särskilt

föreslagit sådana förenklingar, gäller de s. k. generella betalningsförbuden,

definitionen av löpande betalningar, skuldsättningsförbudet och vissa i samband

därmed stående bestämmelser samt kontrollföreskrifterna med avseende

på omplacering av svenska tillgodohavanden i utlandet och utländska

tillgodohavanden i Sverige. I sitt ovan berörda remissutlåtande har riksbanksfullmäktige

behandlat var och en av dessa punkter. Betalningsförbuden

och skuldsättningsförbuden får enligt fullmäktige ses som tekniska medel

att uppnå valutaregleringens syfte; de kan således knappast elimineras

annat än i samband med en total omläggning av valutapolitiken. Definitionen

av löpande betalningar anknyter till OECD:s bestämning, vilket Kungl.

Maj :t och riksdagen vid prövning av valutakommitténs förslag funnit lämpligt.

De berörda kontrollföreskrifterna ingår icke i valutaförordningen utan

har utfärdats av valutastyrelsen såsom ett led i administrationen av valutaregleringen.

Sammanfattningsvis gäller enligt utskottets mening, att motionärernas

förslag icke kan beaktas utan att själva principfrågan om fortsatt

kontroll över kapitalrörelserna kommer under förnyad prövning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1961

13

I motionerna I: 577 och II: 708 samt I: 584 och II: 707, vari föreslås utredning

om bl. a. en revision av valutaregleringen, beröres av valutafrågorna

närmast svenska företags möjligheter att utnyttja utländskt kapital. Utskottet

vill härvidlag hänvisa till vad utskottet ovan anfört om den liberalisering

av kapitalrörelserna som genomförts i praxis.

Vad i motionerna anförts ger icke utskottet anledning att föreslå en ny

utredning om valutapolitiken. Utskottet, som fäster stor vikt vid valutaregleringens

betydelse som ekonomiskt-politiskt medel, anser ett regelsystem

såsom det nuvarande med därtill knutna möjligheter för riksbanken att i

praxis medge de lättnader som det ekonomiska läget tillåter vara uttryck

för en lämplig avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande på

detta område. Utskottet ställer sig därmed ingalunda negativt till en fortsatt

successiv liberalisering av valutaregleringen. Att vidtaga de åtgärder

i sådan riktning som kan vara möjliga bör emellertid ankomma på riksbanken

och i första hand ske såsom ett led i förskjutningen av praxis; självfallet

måste härvid de ekonomisk-politiska förutsättningarna för en ytterligare

liberaliserad valutapolitik vara avgörande.

Åberopande vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

A. med avslag å motionerna I: 794 och II: 977 samtycka

till förordnande om fortsatt valutareglering i enlighet med

vad i den förevarande propositionen förordats,

B. vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget

till förordning i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin

mening giva till känna vad utskottet ovan anfört,

C. besluta att motionerna 1:583 och 11:704, 1:577 och

II: 708 samt I: 584 och II: 707, samtliga såvitt nu är i fråga,

icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Palm,

Nils Theodor Larsson, Gorthon*, Augustsson, Rönnberg och Stefanson*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund", fru Renström-lngenäs\

herrar Hagnell, Haglund, Jonsson, Börjesson i Falköping och Fridolfsson.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 196i

Reservation

av herrar Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Gorthon, Stefanson, Berglund

och Jonsson, vilka ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på s. 10 med orden

»I sitt utlåtande» och slutar på s. 13 med orden »vara avgörande», bort ha

följande lydelse:

»I förevarande proposition och med större utförlighet i föregående års

proposition i samma ämne har departementschefen angivit de skäl som kan

anses motivera en fortsatt valutareglering. Främst har därvid valutaregleringens

stabiliseringspolitiska roll betonats. Samtidigt har emellertid påpekats,

att en väsentlig liberalisering ägt rum, icke blott i fråga om de löpande

betalningarna, vilka genom särskilda regler i valutaförordningen föregående

år undantogs från regleringen, utan också i fråga om egentliga kapitalrörelser

till och från Sverige. Om den praxis som tillämpas i sistnämnda

hänseende har riksbanksfullmäktige lämnat närmare upplysningar i sitt i

detta utlåtande refererade remissyttrande.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse den utveckling som sålunda skett.

Enligt utskottets mening erfordras emellertid en fortsatt liberalisering. Att

författningarna medger en strängare valutareglering än som förekommer i

praktiken är för företagen förenat med avsevärda nackdelar. Osäkerheten

om vilka kapitaltransaktioner över gränserna som kommer att tillåtas måste

nämligen uppenbart försvåra en långsiktig planering av finansieringsmöjligheterna.

Därtill kommer att de restriktioner som alltjämt upprätthålles

utgör ett hinder för svenska företags verksamhet på den internationella

marknaden och för en kapitaltillförsel från utlandet som skulle vara betydelsefull

för det svenska näringslivets expansionsmöjligheter. I motionerna

I: 583 och II: 704, I: 577 och II: 708 samt I: 584 och II: 707 liksom i det remissyttrande

av Näringslivets valutagrupp, som ovan redovisats, ges ett flertal

exempel på önskvärda lättnader i valutaregleringen. Utskottet kan för sin

del instämma i vad som därvidlag anförts. Den åtgärd som i dagens läge bör

vidtagas med avseende på valutaregleringen är emellertid enligt utskottets

uppfattning icke i första hand en förnyad utredning. I stället bör, såsom föreslagits

i motionerna I: 794 och II: 977, valutaregleringen nu kunna fullständigt

avvecklas. En sådan åtgärd ter sig icke minst befogad med hänsyn

till Sveriges deltagande i OECD. Såsom i de sistnämnda motionerna framhållits

måste Sveriges reservationer mot OECD:s kod för liberalisering av

kapitalrörelserna uppfattas såsom stridande mot Sveriges uttalade intresse

för vidgat ekonomiskt samarbete. Även i syfte att underlätta en framtida

anslutning till EEC ter sig en avveckling av valutaregleringen önskvärd.

Utskottet vill alltså med tillstyrkan av motionerna I: 794 och II: 977 före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 196b 15

slå, att riksdagen avslår Kungl. Maj :ts begäran om samtycke till fortsatt

valutareglering. Med detta ställningstagande bortfaller förutsättningarna för

det av Kungl. Maj :t begärda yttrandet över det i propositionen framlagda

författningsförslaget; Kungl. Maj:ts förslag i denna del bör alltså icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill slutligen framhålla, att efter ett upphävande av valutaregleringen

möjligheten kvarstår att vid en väsentligt ändrad ekonomisk-politisk

situation tillgripa gällande fullmaktslagstiftning.»;

dels i första hand att utskottet bort hemställa

»att riksdagen måtte

A. med bifall till motionerna I: 794 och II: 977 avslå

förevarande proposition i vad den avser begäran om riksdagens

samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering,

B. besluta att propositionen i vad den avser inhämtande

av yttrande över vid densamma fogat förslag till förordning

icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd,

C. besluta att motionerna 1:583 och 11:704, 1:577 och

II: 708 samt I: 584 och II: 707, samtliga såvitt nu är i fråga,

måtte anses besvarade med vad utskottet anfört och hemställt.

» ;

i andra hand — därest under punkterna A och B icke vad i reservationen

yrkats utan vad i propositionen hemställts vinner riksdagens

bifall —

att riksdagen under punkten C. måtte besluta att i anledning

av motionerna I: 583 och II: 704,1: 577 och II: 708 samt

I: 584 och II: 707, samtliga såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t skyndsamt måtte

verkställa utredning rörande ändringar av valutaregleringen

i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640140

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:231 Skrivelse till Fullmäktige i riksgäldskontoret angående ''pension till förre förste kanslisten Ebba Ihrman. a1 i texten