Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196A

1964-05-05 · 12 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:33, Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196A

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196A

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av

näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

Till bankoutskottet har hänvisats följande motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 583 i första kammaren av herr Virgin

m. fl. och nr 704 i andra kammaren av herr Heckscher m. fl., vari yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl.

Maj :t måtte

a) verkställa utredning angående förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter

i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna;

samt

b) vidtaga de förenklingar, lättnader och andra ändringar i valutaförordningen

den 5 juni 1959 som betingas av vad i motionerna närmare anförts;
dels

de likalydande motionerna nr 577 i första kammaren av herrar

Dahlén och Hilding och nr 708 i andra kammaren av herrar Wiklund och

Keijer, vari yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning

med uppgift särskilt att

a) utarbeta och framlägga förslag till vidgad användning av kreditgarantisystem

för att främja svenskt näringslivs utlandsengagemang,

b) företa en revision av bank- och valutakontrollagstiftning i syfte att

undanröja för svenskt näringsliv otidsenliga hinder i fråga om kreditgivning,

upplåning och värdepappershandel m. m.;

dels de likalydande motionerna nr 584 i första kammaren av herr Åkerlund

och nr 707 i andra kammaren av herrar Regnéll och Nordgren, vari

yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t

a) skyndsamt utreder och förelägger riksdagen förslag till de ändringar

av banklagstiftning och valutareglering som erfordras för att underlätta en

anpassning av den svenska kredit- och kapitalmarknaden till den internationella

utvecklingen,

b) inför årets riksdag framlägger förslag om införande av s. k. finanskreditgarantier.

Utskottet har i detta utlåtande behandlat ovannämnda motioner i vad

de avser annat än frågor rörande valutaregleringen. I de delar motionerna

däremot avser valutaregleringen, har utskottet behandlat dem i sitt ut
1

Biliang till riksdagens protokoll 1964. 8 saml. Nr 33

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1964

låtande nr 31 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 134 med hemställan

om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering,

m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I förevarande utlåtande har utskottet vidare till behandling upptagit de

till utskottet hänvisade likalydande motionerna nr 431 i första kammaren

av herr Holmberg in. fl. och nr 518 i andra kammaren av herr Magnusson

i Borås m. fl., vari yrkats,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om tillsättandet av en

sakkunnig utredning i syfte alt dels utreda möjligheterna att medelst olika

stimulansåtgärder av den art som i motionerna närmare angives åstadkomma

en breddning av det personliga aktieägandet, dels framlägga förslag till

dylika åtgärder.

Beträffande motiveringen för de här redovisade yrkandena hänvisas till

motionerna II: 704, I: 577, II: 707 och I: 431.

Till utskottet har efter remiss yttranden över motionerna I: 583 och II: 704,

I: 577 och II: 708 samt I: 584 och II: 707 i här förevarande delar inkommit

från fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium, Sveriges industriförbund,

Svenska bankföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation

samt Sveriges köpmannaförbund. Kommerskollegium har överlämnat

yttranden från rikets samtliga handelskamrar. Över motionerna I: 577

och 11:708 samt 1:584 och 11:707 har remissyttranden även avgivits av

exportkreditnämnden (som berört endast frågorna om finanskreditgarantier

och investeringsgarantier) och Landsorganisationen i Sverige. Riksbanksfullmäktige

har vidare efter remiss avgivit yttrande över motionerna

I: 431 och II: 518.

Frågorna om finanskreditgarantier och investeringsgarantier har tidigare

behandlats av årets riksdag, varför här icke redovisas vad remissinstanserna

anfört i dessa ämnen.

Riksbanksfullmäktige avstyrker samtliga de yrkanden som framförts i

motionerna. Som motivering härför anför fullmäktige:

Gemensamt för motionerna är att de tar sin utgångspunkt i det svenska

näringslivets aktuella finansieringsproblem. Fullmäktige vill först erinra

om att dessa problem kan ha till sin art olika bakgrund. Dels kan de vara

en följd av att konjunkturläget kräver en sådan kreditpolitik att en åtstramning

av kreditgivningen är erforderlig. Dels kan de vara beroende

av institutionella ofullkomligheter på kreditmarknaden.

I den mån finansieringsproblemen är ett uttryck för en reell brist på

resurser för att tillgodose ytterligare investeringsbehov kan de givetvis

icke undanröjas med åtgärder som endast berör tekniken på kreditmarknaden.

De är då, kan det sägas, resultatet av en kreditpolitik som strävar

efter samhällsekonomisk balans — en balans som lika väl som goda

finansieringsmöjligheter är en nödvändig förutsättning för näringslivets

sunda utveckling.

Däremot torde allmän enighet råda om att vad som kan kallas institu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år it)(il

3

tionella hinder för en tillfredsställande lösning av företagens finansieringsproblem

bör undanröjas. Exempel på sådana hinder är att långivande eller

låneförmedlande institutioner saknas för vissa låntagargrupper, att lämpliga

låneinstrument inte utformats, att formella säkerhetskrav gör det

svårt att utnyttja ett företags verkliga kreditkapacitet. De här behandlade

motionerna sysselsätter sig i hög grad med dessa institutionella problem.

Det stora område, som de därmed: spänner över, gör det svårt att tänka

sig att en enda utredning skulle behandla komplexet i dess helhet. En

expertutredning har emellertid redan igångsatts om den framtida balansen

på olika delar av kreditmarknaden. Vidare kan förväntas att väsentliga

delar av den grundläggande lagstiftningen på kreditväsendets område kommer

att omprövas, bl. a. ur de här aktuella synpunkterna, inom den kreditinstitututredning

som tillkallades 1962. Slutligen må erinras om att en anpassning

av kreditmarknaden till de nya finansieringsproblemen och till kapitalmarknadens

starka tillväxt oavbrutet pågår, delvis oberoende av utredningar

eller lagändringar. Här kan nämnas aktivisering och grundande

av kreditbolag och experiment med nya typer av obligationer.

Mot fullmäktiges beslut har reservation avgivits av herrar Kollberg och

Svärd, vilka anfört följande:

Utan att vi för vår del kunnat godtaga alla de synpunkter och argument

som anföras i de remitterade motionerna hävda vi, att de i dessa behandlade

problemen äro av sådan vikt att de väl förtjäna att göras till föremål

för en förutsättningslös utredning. Vi anse därför att fullmäktige bort

tillstyrka en sådan.

Även LO avstyrker förslagen i de motioner över vilka LO har yttrat sig.

Kommerskollegium uttalar i sitt remissyttrande följande:

De av motionärerna framförda frågorna äro ingalunda nya, utan de ha

under senare år stått i centrum för den allmänna debatten. I själva verket

beröra frågorna det för hela vårt land så betydelsefulla spörsmålet om huru

den ekonomiska politiken lämpligen bör bedrivas. Alla torde vara ense

om att den bör vara sådan att det svenska näringslivet blir så effektivt som

möjligt utan att skadeverkningar från samhällelig synpunkt uppstå. Det

ligger i sakens natur, att i detta sammanhang svåra avvägningsproblem

anmäla sig och att åsikterna skära sig när det gäller att finna de rätta

lösningarna. Ingen lärer kunna med fog hävda, att icke statsmakterna med

uppmärksamhet följa utvecklingen och de åtgärder vidtagas som av dem

bedömas såsom lämpliga med hänsyn till rådande förhållanden, varvid

självfallet också det internationella läget beaktas. Det är icke anmärkningsvärt,

om det från näringslivets sida göres gällande att andra åtgärder

skulle vara lämpliga eller att den ekonomiska politiken borde följa andra

riktlinjer.

De övriga remissinstanserna tillstyrker allmänt motionärernas förslag i

förevarande delar.

Sveriges industriförbund anför bl. a. följande:

Alt skapa bättre finansieringsmöjligheter för företagen är i nuvarande

läge ett centralt problem. Bakgrunden härtill är icke minst att industrins

investeringar under eu följd av år visat en mycket svag utveckling och att

11 II i han i/ till riksdagens protokoll 196/t. X samt. AV 33

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196i

de prognoser, som gjorts för 1964, tyder på en fortsatt stagnation. Som

framhållits i förbundets höstuttalande 1963 torde detta bland annat bero

på den ogynnsamma pris- och kostnadsutvecklingen samt den internationella

konkurrenssituationen. Den ekonomiska politiken har även i vissa avseenden

lett till försämrade kapitalförsörjningsmöjligheter för industrin. De

förslag, som framlagts i statsverkspropositionen med syfte att förbättra företagens

finansieringsmöjligheter, kan icke anses till fyllest.

Som bekant har självfinansieringen inom näringslivet minskat väsentligt

under senare år. Man bör därför i första hand sträva efter att skapa bättre

förutsättningar för hög självfinansiering. Detta är ett villkor för att mer

riskfyllda och expansionsfrämjande investeringar skall komma till stånd.

Stockholms handelskammare yttrar:

I fråga om möjligheterna att förbättra näringslivets yttre finansiering och

att stimulera sparande och före tagsbildning bär handelskammaren icke ansett

sig böra i förevarande sammanhang bedöma de i motionerna framförda

skilda förslagen. Att olika åtgärder är påkallade att förbättra näringslivets

kapitalförsörjning och att åstadkomma bästa möjliga utnyttjande av landets

samlade kapitalresurser är ställt utom tvivel. Handelskammaren tillstyrker

därför att en utredning av berörda problemkomplex kommer till stånd och

förutsätter alt de i motionerna framkastade uppslagen därvid görs till föremål

för prövning.

Skånes handelskammare anför:

Den bedömning av den ekonomiska politiken på ifrågavarande område

som ligger till grund för de i motionerna väckta förslagen sammanfaller i

stort sett med handelskammarens egen uppfattning. Mot bakgrunden av den

allt starkare internationella orientering, som det svenska näringslivet av

välkända orsaker kommit att förete måste det enligt handelskammarens mening

framstå som betydelsefullt att vårt land kan hålla jämna steg med våra

främsta konkurrentländer när det gäller en av internationaliseringstendenserna

betingad anpassning och utbyggnad av den institutionella ramen för

företagens finansiella handlande. Dagens internationella konkurrenssituation

nödvändiggör stora och kapitalkrävande insatser av svensk företagsamhet,

insatser som i be Lydande utsträckning är beroende av de till buds

stående möjligheterna till extern finansiering. De svenska företagen befinner

sig otvivelaktigt härvidlag i ett visst underläge i förhållande till sina utländska

konkurrenter till följd av de restriktioner som alltjämt föreligger

på bär ifrågavarande avsnitt av vår ekonomiska politik. För handelskammaren

står det klart att en omprövning av politiken i dessa hänseenden icke

får dröja — den är i vart fall i längden ofrånkomlig — om icke en önskvärd

fortsatt expansion av den svenska ekonomin skall hämmas.

I sitt särskilda remissyttrande över motionerna 1:583 och II: 704 framför

Svenska bankföreningen bl. a. följande synpunkter:

I debatten om dessa frågor har ibland gjorts gällande, att en sänkning av

självfinansieringsgraden icke behöver innebära någon egentlig olägenhet,

om blott tillgången på krediter samtidigt ökar i någotsånär motsvarande

takt. Ett sådant resonemang är emellertid icke hållbart. När det blir fråga

om investeringar där utsikterna till vinst är svårbedömbara och avlägsna,

vill företagarna helt naturligt ej gärna lita till lånat kapital, som ju kräver

omedelbar och fortlöpande förräntning. Som ett betydelsefullt exempel på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år W6t

5

investeringar av nu åsyftat slag må nämnas investeringar för forskning.

Om investeringslusten i vårt näringsliv skall kunna bibehållas och, vilket

är önskvärt, ytterligare stimuleras, är det därför av vikt att åtgärder vidtages

för att åter vidga självfinansieringsmöjligheterna. Vid övervägandet av olika

tänkbara utvägar därtill bör de av motionärerna framförda förslagen till

skattelättnader genom medgivande till avskrivning på återanskaffningsvärdet

å maskiner, snabbare avskrivning av byggnader i rörelse och uppläggande

av självfinansieringsfonder enligt bankföreningens mening tillmätas

hög prioritet.

Samtidigt bör insatser också göras för att underlätta för företagen att

utifrån draga till sig riskkapital. Sannolikt skulle en hel del i den vägen

kunna vinnas genom att vidga försäkringsbolagens rätt att göra placeringar

i aktier. Den kanske största vikten måste dock, såsom motionärerna framhåller,

fästas rid att söka intressera småspararna för aktieplaceringar. Den

ganska talrika förekomsten av aktiesparklubbar o. dyl. visar att man redan

nu kunnat komma rätt långt i detta avseende, men mera borde kunna uträttas.

I första hand får väl detta bli en uppgift för det enskilda näringslivet,

men i viss utsträckning torde medverkan från det allmännas sida vara erforderlig.

Erfarenheten visar att småsparare vid aktieplaceringar lägger stor

vikt vid att erhålla en god riskspridning och därför gärna förvärvar aktier

i börsnoterade förvaltningsföretag med värdefull och väl differentierad portfölj.

För att underlätta sådana förvärv är det önskvärt att banklagens förbud

mot belåning av holdingsholagsaktier upphäves eller åtminstone modifieras.

Vidare är att märka, att en aktieemission som riktar sig till småspararna

kan bli en rätt osäker eller åtminstone tidskrävande affär. För det

emitterande företaget skulle följaktligen mången gång vara till fördel, om

den aktiestock varom är fråga först kunde i sin helhet övertagas av ett emissionsinstitut.

Bankföreningen ansluter sig därför till motionärernas förslag

om sådan ändring i banklagen att det blir möjligt att bilda emissionsinstitut

i bankernas regi.

Sveriges hantverks- och industriorganisation sammanfattar sin inställning

sålunda:

Organisationen, som i första hand företräder företagen inom hantverket

och mindre och medelstora industriföretag, har under senare år i en rad

skilda sammanhang understrukit nödvändigheten av att dessa företagsgrupper

får tillräckliga möjligheter såväl till självfinansiering som till lån

för omställning, rationalisering och anpassning av produktionen till den

snabba ekonomiska och tekniska utvecklingen. Den för närvarande minskade

investeringsbenägenheten inom näringslivet tyder på att dessa problem

inte är begränsade till småföretagssektorn utan även berör andra grupper.

Vi har vidare framhållit, alt initialkostnaden för nyetablering och överhuvudtaget

kapitalbehovet även för småföretag i dag är av en helt annan

storleksordning än tidigare. Företag som vill bestå och expandera måste dels

få tillräckliga möjligheter till självfinansiering, dels på rimliga villkor kunna

dra till sig kapital för de riskbetonade investeringar som del bär i stor

utsträckning är fråga om. Bl. a. har vi reagerat mot att företag, som inte

arbetar i aktiebolagsform, i vissa avseenden är sämre lottade i fråga om

fondmässig konsolidering.

Den förordade utredningen om förändringar i banklagstiftningen tillstyrkcs

av flertalet remissinstanser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1964

LO anför dock att frågorna om banklagstiftningens säkerhetsbestämmelser

och om reglerna för medelfristig utlåning, även till utländska företag,

redan synes behandlas av kreditinstitututredningen. LO anser det därför

lämpligt att för ett slutligt ställningstagande avvakta resultaten av dennas

arbete.

Ä\en Svenska bankföreningen påpekar, att frågan om en revision av banklagens

bestämmelser om bundna lån torde vara föremål för övervägande inom

kreditinstitututredningen. Enligt föreningen bör dock utan hinder härav

omedelbart kunna genomföras en begränsad uppmjukning, så att det

bleve möjligt att lämna medellång kredit i samband med exportaffärer.

Bankföreningen framhåller i detta sammanhang:

Vad angår banklagstiftningen vill bankföreningen i likhet med motionärerna

understryka, att de snäva begränsningarna i bankernas rätt att lämna

bundna lån ofta ter sig som en kännbar olägenhet, framför allt när det

ror sig om internationella affärer. I utlandet har särskilt medelfristig

bankkreditgivnmg på senare tid fått en växande omfattning. Där har man

också i allmänhet avstått från att ingripa reglerande i fråga om krediternas

löptid och överlämnat åt bankerna själva att avgöra i vad mån kreditgivmng

med mer eller mindre lång bindning kan inrymmas inom gränserna

för en sund likviditetspolitik. Bankföreningen är övertygad att, om

motsvarande frihet lämnades de svenska bankerna, uppgiften skulle komma

att handhavas med största omsorg och ansvarskänsla.

Bankföreningen säger sig också dela motionärernas uppfattning att säkerhetskraven

är onödigt stränga när det gäller bankgarantier. Föreningen

anför härom:

Förutom betryggande säkerhet i form av pant eller borgen kräves även

ondtacknmg i samma grad som för direkta krediter. Utomlands är, i både

lagstiftning och praxis, anspråken på säkerhet betydligt mildare. Detta är

också helt naturligt, eftersom riskerna vid garantigivning i många fall är

avsevärt mindre än vid utlåning.

De synpunkter som framföres av Stockholms handelskammare överensstämmer

i stort sett med bankföreningens. Handelskammaren yttrar:

Handelskammaren kan helt ansluta sig till vad i motionerna anförts om

angelagenheten av att anpassa vår i vissa hänseenden föråldrade banklagstiftning

efter de nya krav som utvecklingen medfört. På många punkter

verkar lagstiftningen hämmande på bankernas finansiering av nya investeringar,

och de krav som uppställes på säkerheter medför i vissa fall betydande

och ibland avgörande hinder för svensk kreditgivning till vår exporlforsaljning.

Även då det gäller de i motionerna II: 704 och I: 583 berörda

finansieringsproblemen för det svenska näringslivet verkar banklagstiftningens

utformning i många hänseenden onödigt hämmande. Därest den

ar 1962 tillsatta kreditinstitututredningen icke anses kunna upptaga här

berörda problem till bedömande, bör därför enligt handelskammarens mening

en särskilt utredning om den svenska banklagstiftningens modernisering

i ovan angivet syfte snarast möjligt komma till stånd.

Sveriges industriförbund uttalar i detta ämne följande:

Förbundet vill liksom tidigare helt allmänt framhålla det önskvärda i

en revision av banklagstiftningen, syftande till att ge bankerna ökad ro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1964

7

relsefrihet när det gäller kreditgivning till näringslivet. Utredning och åtgärder

rörande de i motionerna upptagna frågorna om medelfristiga krediter

för exportfinansiering, om en mildring av förbudet för affärsbankerna

att köpa aktier, om en uppmjukning av kraven på säkerhet vid

bankgaranti för svensk företagsamhet utomlands och om obligationslån

utan säkerhetsklausul är därför i hög grad motiverade. Det är -vadare väsentligt,

att den nuvarande emissionskontrollen vid obligationslån avskaffas.

Sveriges köpmannaförbund yttrar:

Vi vill ansluta oss till den i motion 11:707 anförda synpunkten, att

banklagens bestämmelser bör uppmjukas i fråga om dels förbudet mot

fleråriga krediter till högre belopp än 150 000 kr, dels ock säkerhetsbestämmelserna.

Både med hänsyn till utvecklingen av penningvärdet och de allt

högre belopp, som investeringar i detaljhandeln numera måste avse, bl. a.

beroende på att butiksenheterna blir allt större, är det i hög grad önskvärt,

att fleråriga krediter för högre belopp än 150 000 kr skall kunna

beviljas av bankerna. En uppmjukning av säkerhetsbestämmelserna med

möjligheter för bankerna att på ett smidigare sätt anpassa sin långivning

efter de konkreta förhållandena i varje särskilt fall synes också vara

önskvärd.

Beträffande den i motionerna 1:583 och 11:704 berörda frågan om

finansiering genom obligationslån anför Svenska bankföreningen följande:

Även om bättre förutsättningar skapas för anskaffning av riskkapital

kan man utgå från att näringslivets finansiering även i fortsättningen i

stor utsträckning måste ske med lånade medel. Det bör därför tillses att

inga konstlade hinder reses mot upplåning på kapitalmarknaden. Inom

bankföreningen har igångsatts vissa utredningar i syfte att vidga företagens

möjligheter att utnyttja sina tillgångar eller själva rörelsen som

underlag för långfristig kredit. Ett första resultat av dessa undersökningar

har blivit introduktion på marknaden av obligationslån med säkerhet

av sekundärinteckningar. Även det i motionerna omnämnda s. k. SKF-lånet

tillkom i viss anslutning till utredningsarbetet i fråga. Utmärkande för det

lånet är, att ingen särskild säkerhet pantförskrivits men att i stället i lånekontraktet

intagits vissa spärr- och kontrollklausuler till skydd för obligationsinnehavarna.

Denna lånetyp har fått stor utbredning utomlands och har på de flesta

ledande kapitalmarknader blivit så gott som förhärskande. Om icke svenska

företag skall bli hämmade i sin utveckling är det av största vikt att den

blir vedertagen även i vårt land. Särskilt för de stora företagen med

internationella förbindelser är det angeläget att samma principer för upplåningen

tillämpas i Sverige och på utländska kapitalmarknader. I annat

fall skulle en upplåning utomlands förhindra upptagandet av obligationslån

i Sverige och å andra sidan en upplåning i Sverige förhindra eller i

varje fall avsevärt försvåra en upplåning utomlands. Frågan huruvida

obligationslån av nu ifrågavarande typ skall godkännas för placering i försäkringsbolagens

fonder är för närvarande föremål för behandling hos

Ivungl. Maj:t. Det är bankföreningens uppfattning att obligationer som

ingår i sådana lån bör betraktas som »fullgoda obligationer» även när det

gäller tillämpning av bestämmelserna i 62 § banklagen angående bankernas

inlåningsrätt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankontskotteis utlåtande nr 33 år 196b

Utskottet. I motionerna I: 583 och II: 704, 1: 577 och II: 708 samt I: 584

och II: 707 har bl. a. väckts olika förslag till ändringar i valutaregleringen.

Dessa förslag har utskottet behandlat i sitt utlåtande nr 31 rörande

fortsatt valutareglering. I förevarande utlåtande upptar utskottet därför dessa

motioner till behandling endast såvitt de avser annat än frågor sammanhängande

med valutaregleringen.

I motionerna I: 577 och II: 708 samt I: 584 och II: 707 har även föreslagits,

att riksdagen skall hemställa hos Kungl. Maj :t om införandet av s. k.

finanskreditgarantier. Sedermera har i Kungl. Maj:ts proposition nr 35 föreslagits

att riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten

skall ändras så att garantier kan beviljas banker och andra kreditinstitut

i samband med kreditgivning av betydelse för export av svenska varor eller

tjänster. Förslaget har tillstyrkts av statsutskottet, vars utlåtande i ärendet

(nr 35) har godkänts av riksdagen.

Vidare har i motionerna 1: 577 och II: 708 yrkats att förslag även måtte

framläggas om införande av ett s. k. investeringsgarantisystem. I anledning

av i ämnet väckta motioner har statsutskottet i sitt utlåtande nr 53 uttalat

att, i avvaktan på Kungl. Maj ds prövning av de förslag som läggs fram i internationella

organisationer, man bör kunna genom investeringsgarantier och

bilaterala investeringsskyddsavtal stödja de svenska insatserna i u-länderna.

Riksdagen har i skrivelse till Kungl. Maj :t givit till känna vad utskottet anfört.

Då riksdagen alltså redan tagit ställning till frågorna om finanskreditgarantier

och investeringsgarantier, torde motionerna I: 577 och II: 708 samt

1: 584 och II: 707 i nu berörda delar icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I sistnämnda motioner har, utöver här redovisade frågor, föreslagits vissa

ändringar i banklagstiftningen. Härvid framhålles att bankernas möjligheter

att ge medellånga krediter enligt nuvarande lagstiftning är begränsade.

Motionärerna framhåller, att detta är till hinder framför allt vid exportfinansieringen.

Detsamma gäller banklagstiftningens regler för garantigivning.

Dessa är så utformade att en garanti till hela sitt belopp måste vara

täckt av säkerheter. Vid garantigivning måste banken därtill hålla en viss

täckning av eget kapital.

Utskottet vid med anledning av dessa förslag erinra om den prövning av

lagstiftningen rörande kreditväsendet som sker i kreditinstitututredningen.

Vad den förstnämnda frågan beträffar, har utredningen enligt sina direktiv

att pröva reglerna för s. k. bunden långivning. Såsom flera remissinstanser

framhållit, torde även den sistnämnda frågan bli föremål för prövning av

kreditinstitututredningen. Utskottet finner därför icke skäl att biträda motionärernas

förslag i denna del.

I motionerna I: 583 och II: 704 — som har sin tyngdpunkt i frågor sammanhängande

med valutaregleringen — föreslås en mera omfattande utred
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196b

9

ning om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter. Enligt motionärerna

lider näringslivet svår brist på kapital; detta gäller i fråga om såväl

riskkapital som långfristiga krediter. Den försämring av företagens självfinansieringsmöjligheter

som inträtt bör kompenseras genom en förbättring

av möjligheterna till yttre finansiering. Som exempel på åtgärder, som

skulle kunna medverka härtill, nämns —• förutom vissa skattelättnader för

företagen — bildandet av särskilda emissionsinstitut i bankernas regi. Vidare

bör finansiering kunna ske genom lån mot obligationer utan säkerhetsklausul.

Liknande synpunkter återfinns även i motionerna I: 431 och II: 518, i vilka

föreslås en utredning av möjligheterna att bredda det personliga aktieägandet.

Motionärerna framhåller att det för närvarande föreligger många

hinder för en sådan breddning. Den enskilde småspararen saknar sålunda

tillräcklig stimulans för att satsa på ett trygghetsägande av detta slag. Vidare

är tillgången på aktier helt otillräcklig. För att öka denna föreslås bl. a.,

förutom inrättandet av särskilda emissionsinstitut, vidgad användning av

vissa med aktier likställda värdepapper. Vidare förordas åtgärder med syfte

främst att öka tryggheten i aktiesparandet.

Utskottet vill anföra följande.

En gemensam utgångspunkt för de båda sistnämnda motionsparen är näringslivets

aktuella finansieringssituation. Utvecklingen härvidlag karakteriseras

av en minskning av den tidigare mycket höga självfinansieringsgraden,

vilken i sin tur återspeglar en minskning av de höga bruttovinsterna.

Såsom även framhålles i motionerna I: 583 och II: 704 kan en alltför generös

självfinansiering skapa svårigheter. Så till vida bör den nuvarande utvecklingen

inte ge anledning till invändningar. En förutsättning för att investeringsaktiviteten

i detta läge inte skall påverkas i ogynnsam riktning är

å andra sidan att företagen har möjligheter att inom ramen för tillgängliga

resurser erhålla krediter i tillfredsställande form och omfattning. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om att chefen för finansdepartementet i

årets finansplan deklarerat, alt i den mån den svenska kreditmarknadens

institutionella förhållanden visar sig lägga hinder i vägen för eu önskvärd

upplåningsökning, dessa hinder kommer att undanröjas. Riksbanksfullmäktige

understryker i sitt remissyttrande över motionerna, att allmän enlighet

torde råda om en sådan politik.

För närvarande arbetar flera utredningar med hithörande problem. Den

i början av år 1964 tillsatta expertutredningen av de finansiella långtidsperspektiven

inom samhällsekonomien har att söka kartlägga de utbudsoch

efterfrågeförhållanden som på längre sikt kan väntas råda på den

svenska kreditmarkaden. Härvid skall bl. a. fördelningen mellan upplåning

och självfinansiering studeras. Mot bakgrunden av dessa undersökningar

skall riktlinjerna för en ekonomisk politik anges, som syftar till att skapa

kreditmarknadsmässiga förutsättningar för en önskvärd realekonomisk ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1964

veckiing. Utskottet har redan tidigare berört den vittsyftande prövning som

inom kreditinstitututredningen sker av lagstiftningen på kreditväsendets område.

Av stor betydelse för företagens finansieringssituation kommer givetvis

också resultaten av allmänna skatteberedningens arbete att bli.

Även aktiefinansieringens problem är föremål för uppmärksamhet. Utskottet

har ertarit att en framställning om inrättande av emissionsinstitut

för närvarande är föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Vad särskilt de frågor

beträffar, som sammanhänger med möjligheterna att öka säkerheten

vid aktieinnehav, torde dessa bli föremål för bedömning inom aktiefondsutredningen.

I sammanhanget vill utskottet även erinra om den översyn som

skall ske av bestämmelserna rörande beskattning av värdestegringsvinster

på aktier m. m. Syftet med denna utredning är bl. a. att skapa beskattningsregler

som är ägnade att dämpa tendenserna till kursöverdrifter och öka

rörligheten på aktiemarknaden utan att korttidsspekulationen uppmuntras.

Den översikt som utskottet har givit över pågående utredningar visar, att

flertalet av de problem som berörs i motionerna redan är föremål för prövning.

Utskottet finner därför icke skäl att biträda de i motionerna framlagda

utredningskraven.

Åberopande vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A) att motionerna I: 583 och II: 704, såvitt nu är i fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B) att motionerna I: 577 och II: 708, såvitt nu är i fråga,

samt motionerna 1:584 och 11:707, såvitt nu är i fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C) att motionerna I: 431 och II: 518 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke

Larsson*, Palm, Nils Theodor Larsson, Gorthon*, Augustsson och Stefanson*;
från

andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Skänninge*,

Berglund*, fru Renström-Ingenäs*, herrar Jonsson, Fridolfsson och Elmwall*.

Ej närvarande vid justeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196b

11

Reservationer

I. av herrar Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Nils Theodor Larsson, Gorthon,

Stefanson, Berglund, Jonsson och Elmwall, vilka ansett

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt å s. 9 som börjar med

orden »En gemensam utgångspunkt» t. o. m. det avsnitt å s. 10 som slutar

med orden »framlagda utredningskraven» bort ha följande lydelse:

»En gemensam utgångspunkt för de båda sistnämnda motionsparen är

näringslivets aktuella finansieringssituation. Den utveckling som skett under

senare år med väsentligt minskade självfinansieringsmöjligheter inom

näringslivet är enligt utskottets mening ägnad att inge starka farhågor. Om

inte den fortsatta expansionen av den svenska ekonomien skall hotas, är det

nödvändigt att vidtaga åtgärder för att vidga företagens möjligheter till

självfinansiering. Flertalet av remissinstanserna har också understrukit detta.

Endast härigenom torde den önskvärda uppgången av industriens investeringar

kunna komma till stånd.

Parallellt härmed måste också möjligheterna till yttre finansiering förbättras.

Nya och smidigare former för kreditgivningen och förbättrade lånemöjligheter

skulle skapa gynnsammare betingelser för investeringsutvecklingen.

Såsom riksbanksfullmäktige uttalat torde det råda allmän enighet

om att vad som kan kallas institutionella hinder för en tillfredsställande

lösning av företagens finansieringsproblem bör undanröjas. I motionerna

framläggs flera förslag till åtgärder i detta syfte. Enligt utskottets mening

bör en allsidig och samlad utredning ske av hela detta frågekomplex.»;

dels ock att utskottets hemställan under punkten A. bort ha följande lydelse:
»A.

att riksdagen med bifall till motionerna I: 583 och II:

704, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa, att Kungl. Maj :t måtte verkställa utredning angående

förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter

i enlighet med de riktlinjer som utskottet ovan angivit.»

II. av herrar Regnéll, Gustaf Henrg Hansson, Gorthon, Stefanson, Berglund

och Jonsson, vilka ansett

dels att det avsnitt på s. 8 i utskottets yttrande, som börjar med orden

»Utskottet vill med anledning» och slutar med orden »förslag i denna del»,

bort ha följande lydelse:

»I motionerna pekas på flera viktiga reformer i vad gäller banklagstiftningen.

Utskottet anser i likhet med flertalet remissinstanser att det är angeläget

med en anpassning av banklagstiftningen efter de krav som utvecklingen

medfört. Några av de frågor som behandlas i motionerna torde bli

föremål för prövning inom den nu arbetande kreditinstitututredningen. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196i

synes emellertid önskvärt att med utgångspunkt från rådande finansieringssvårigheter

inom näringslivet en översyn av banklagens bestämmelser kommer

till stånd även i vidare mån än kreditinstitututredningens direktiv möjliggör.

Utskottet förordar därför bifall till motionärernas förslag på denna

punkt.»;

dels ock att utskottets hemställan under punkt B. bort ha följande lydelse:
»B.

1) att riksdagen i anledning av motionerna I: 577 och

II: 708 samt I: 584 och II: 707 måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande ändringar av

banklagstiftningen i enlighet med de riktlinjer som utskottet

ovan angivit;

2) att motionerna I: 577 och II: 708, såvitt nu är i fråga,

samt motionerna I: 584 och II: 707, såvitt nu är i fråga, i övrigt

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

III. av herrar Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Gorthon, Stefanson, Berglund

och Jonsson, vilka ansett

dels att i utskottets yttrande bort ingå ett avsnitt med följande lydelse:

»I motionerna I: 431 och II: 518 betonas de möjligheter att öka företagens

kapitalresurser som skulle kunna åstadkommas genom en breddning av det

personliga aktieägandet. I detta sammanhang framföres en rad reformönskemål

som enligt utskottets mening har stort intresse. Utskottet finner en utredning

av dessa spörsmål motiverad och tillstyrker därför motionärernas

förslag härom.»;

dels ock att utskottets hemställan under punkten C. bort ha följande lydelse

:

»C. att riksdagen med bifall till motionerna I: 431 och II:

518 måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om tillsättandet av en

sakkunnig utredning i syfte att dels utreda möjligheterna att

medelst olika stimulansåtgärder av den art som i motionerna

närmare angives åstadkomma en breddning av det personliga

aktieägandet, dels framlägga förslag till dylika åtgärder.

»

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640140

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.