Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1964

1964-11-17 · 6 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:43, Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1964

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1964

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av framställning från delegerade för riksdagens

verk angående beslutanderätten i pensionsärenden

vid riksdagens verk.

Delegerade för riksdagens verk har i skrivelse till bankoutskottet den 10

april 1964 hemställt, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen, att beslutanderätten

i pensionsärenden vid riksdagens verk skall från och med den

1 januari 1965 överflyttas å statens personalpensionsverk, med rätt för den

som är missnöjd med beslut av personalpensionsverket att söka ändring hos

fullmäktige i riksbanken, när ärendet berör anställningshavare eller i'', d. anställningshavare

vid riksbanken, och eljest hos fullmäktige i riksgäldskontoret.

Delegerades framställning har såsom bilaga fogats till detta utlåtande.

Utskottet har först från besvärssakkunniga inhämtat utlåtande över framställningen.

Därefter har över framställningen jämte detta utlåtande yttranden

inhämtats från statens personalpensionsverk, Civilförvaltningens personalförbund,

Statstjänstemannaförbundet och Stalstjänstemännens riksförbund.

Besvärssakkunniga inleder sitt utlåtande med vissa allmänna synpunkter

på den ställning som riksdagens verk intar inom statsförvaltningen:

För ärenden avseende avlöningsförmåner till de hos riksdagens verk anställda

har utvecklats en särskild instansordning med riksdagens bankoutskott

som slutinstans. Tillgång saknas därigenom på riksdagssidan till den

för statsförvaltningen i övrigt gällade besvärsordningen, enligt vilken frågor

rörande avlöningsförmåner i allmänhet avgöras av kammarrätten som

administrativ slutinstans. Ett gemensamt drag är emellertid att tvist om eu

befattningshavares ekonomiska förmåner kan göras till föremål för prövning

i tvistemål hos allmän domstol. Angivna olikheter i den administrativa

instansordningen äro historiskt betingade. Invändningar mot riksdagsverkens

särställning kunna i dagens läge anföras från olika utgångspunkter.

Det är emellertid icke i förevarande ärende fråga om någon allmän översyn

av riksdagsverkens ställning. En sådan torde för övrigt knappast kunna aktualiseras

förrän den allmänna nya tjänstemannarättsliga lagstiftning, som

planeras, tagit slutlig form.

De sakkunniga tillstyrker att beslutanderätten i pensionsärenden i första

instans överflyttas från riksdagens verk till statens personalpensionsverk,

övertygande praktiska skäl anses tala för en sådan anordning, mot vilken

några statsrättsliga hinder säges icke kunna påvisas så länge beslutanderätten

i sista hand bevaras hos organ under riksdagen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196It. 8 samt. Xr 43

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1964

Beträffande besvärsordningen uttalar de sakkunniga därefter följande:

Över personalpensionsverkets beslut i pensionsärende angående anställningshavare

vid riksdagens verk bör klagan få föras i administrativ ordning.

Så länge bankoutskottet utgör allmän besvärsinstans i riksdagens personaladministrativa

ärenden, synes annat organ än utskottet icke gärna kunna

komma i fråga som slutinstans i pensionsärendena. Ett särskilt spörsmål

är om bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige på sätt delegerade för riksdagens

verk föreslå skola insättas som mellaninstanser mellan statens personalpensionsverk

och bankoutskottet vid besvär över verkets beslut. I statsförvaltningen

i övrigt omfattar instansordningen i avlönings- och pensionsärenden

normalt endast två instanser. En hierarki, som innesluter tre instanser,

är tungrodd och bör undvikas. Betraktas överförandet av beslutanderätten

i första instans till personalpensionsverket — — — som eu delegation

av den riksdagsverken nu tillkommande beslutanderätten i denna

instans, blir en naturlig konsekvens härav att klagan över pensionsverkets

beslut riktas direkt till bankoutskottet. Det torde kunna förutsättas, att

bankoutskottet inhämtar yttrande över anförda besvär från berörda riksdagsverk.

Statens personalpensionsverk har intet att erinra vare sig mot att ämbetsverket

bemyndigas övertaga pensioneringen av anställningshavare vid riksdagens

verk eller mot att den av besvärssakkunniga föreslagna besvärsordningen

fastställes. Ämbetsverket säger sig förutsätta, att det efter därom

gjord framställning kommer att erhålla medel till den personalförstärkning,

som kan erfordras på grund av den nya uppgiften.

De tre tillfrågade personalorganisationerna ställer sig alla positiva till

att statens personalpensionsverk erhåller den föreslagna beslutanderätten.

I fråga om besvärsförfarandet tillstyrker Civilförvaltningens personalförbund

den i delegerades framställning angivna ordningen med riksbanksrespektive

riksgäldsfullmäktige som mellaninstans, medan däremot Statstjänstemannaförbundet

och Statstjänstemannens riksförbund i anslutning

till besvärssakunniga förordar att bankoutskottet blir enda besvärsinstans.

Utskottet. Beslutanderätten i pensionsärenden avseende personal vid riksdagens

verk tillkommer för närvarande riksbanksfullmäktige respektive

riksbankens industristyrelse såvitt gäller under dessa lydande personal och

i övrigt riksgäldsfullmäktige. Pensionsmyndighet för den övriga statsförvaltningen

—- med visst undantag — är sedan den 1 juli 1960 statens personalpensionsverk,

vars tjänster när det gäller samordningsberäkning och

utbetalning av pensionsförmåner utnyttjas även av riksdagens verk.

Delegerade för riksdagens verk hemställer nu, att statens personalpensionsverk

av praktiska skäl skall erhålla beslutanderätt i pensionsärenden

även beträffande riksdagens verk. För sådana ärenden föreslås därvid av

konstitutionella hänsyn en särskild besvärsordning gälla, innebärande att

personalpensionsverkets beslut kan omprövas av riksbanks- respektive riksgäldsfullmäktige,

varifrån saken liksom hittills skall kunna föras vidare

till bankoutskottet såsom sista instans.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 196i

3

Att beslutanderätten även i sådana pensionsärenden som avser personal

vid riksdagens verk överlåtes på statens personalpensionsverk är enligt utskottets

mening en välbetänkt rationaliseringsåtgärd. I likhet med remissinstanserna

tillstyrker utskottet därför framställningen i denna del. När

det gäller besvär över personalpensionsverkets beslut rörande personal vid

riksdagens verk bör en särskild instansordning tillämpas. I fråga om utformningen

av denna ansluter sig utskottet till besvärssakkunnigas ståndpunkt

att endast en besvärsinstans bör förekomma. Talan mot här avsedda

beslut av personalpensionsverket bör alltså, såsom förordats även av verket

självt och två av de tre tillfrågade personalorganisationerna, föras direkt

hos bankoutskottet. Yttrande över anförda besvär bör därvid av utskottet

inhämtas från riksbanks- respektive riksgäldsfullmäktige.

För genomförande av den angivna reformen torde erfordras att Kungl.

Maj :t bemyndigar personalpensionsverket att åtaga sig ifrågavarande uppgift

samt förordnar om den särskilda besvärsordning som skall gälla. Riksdagen

bör alltså till Kungl. Maj :t rikta en anhållan härom.

Åberopande vad ovan anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

A. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville

dels uppdraga åt statens personalpensionsverk att fr. o. in.

den 1 januari 1965 övertaga beslutanderätten i pensionsärenden

avseende anställningshavare vid riksdagens verk,

dels ock förordna att den som icke åtnöjes med personalpensionsverkets

beslut i sådant ärende må söka ändring

genom besvär hos riksdagens bankoutskott;

B. bemyndiga delegerade för riksdagens verk att under

förutsättning av sådant Kungl. Maj :ts beslut som under A.

angivits förordna att beslutanderätten i sagda pensionsärenden

skall överflyttas på statens personalpensionsverk.

Stockholm den 17 november 1964

På bankoutskottets vägnar:

$ C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Gorthon* och Augustsson;

från a n d r a kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Skänninge'',

Berglund*, fru Renström-Ingenäs, herrar Larsson i Umeå, Bengtsson i

Landskrona och Börjesson i Falköping.

* Ej närvarande vid justeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1964

Bilaga

Delegerade för riksdagens verk

Till riksdagens bankoutskott

Delegerade för riksdagens verk får härmed underställa Bankoutskottet

frågan om beslutanderätten beträffande pensionsärenden vid riksdagens

verk.

Den utredningsman, som jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20

januari 1961 tillkallats med uppdrag att utreda frågan om den statliga personalpensioneringens

ordnande i organisatoriskt hänseende förordade, att

beviljandet av statliga personalpensioner med vissa undantag skulle sammanföras

till ett särskilt ämbetsverk, statens personalpensionsverk. I samband

därmed anförde utredningsmannen följande:

»Jämlikt beslut av 1959 års riksdag skall SPR och därtill anslutande föreskrifter

med vissa smärre modifikationer tillämpas för anställningsliavar.''

vid riksdagens verk. Beträffande handläggningen av pensionsfrågor för sådana

anställningshavare gäller liksom inom statsförvaltningen i övrigt, att

pensionsutbetalning och därmed förbunden samordning med förmåner på

grund av socialförsäkring in. in. handhaves av delegationen för pensionsutbetalning.

Pensionsbeviljandet ankommer däremot på riksdagens verk.

I tredningen finner det naturligt, att — efter centralisering av den statliga

personalpensioneringen till ett pensionsverk — även denna sida av pensionsverksamheten

överlåtes till detta verk. Något formellt förslag härom

framlägges icke av utredningen, som emellertid vill erinra om att en utveckling

i antydd riktning förutsattes i samband med tillkomsten av berörda

riksdagsbeslut (se BoU 1959: 42, s. 32).»

Chefen för civildepartementet uttalade vid anmälan av frågan i 1963 års

statsyerksproposition, bil. 14: civildepartementet, s. 39, att han delade utredningsmannens

uppfattning att en fullständigare centralisering av beviljandet

av statlig personalpensionering borde genomföras samt föreslog

tr. o. in. 1 juli 1963 inrättandet av statens personalpensionsverk, vilket

skulle ersätta statens pensionsanstalt samt övertaga de arbetsuppgifter beträffande

pensionsbeviljandet som dittills åvilat statens affärsdrivande verk

ävensom de uppgifter som ankommit på delegationen för pensionsutbetalning.

Riksdagen beslöt i enlighet härmed (jfr SU 1963: 12, p. 9:o).

Med hänsyn till vad som i fråga om pensionsärendenas handläggning anförts

dels av de av delegerade den 25 april 1958 tillkallade utredningsmännen

i deras den 27 april 1959 avgivna betänkande med förslag angående pensionsreglering

för anställningshavare vid riksdagens verk, vilket uttalande

lämnats utan erinran av riksdagen (se BoU:s uti. 1959: 42, s. 3 o. 4 samt

32 ) och dels till vad som förekommit i anslutning till tillkomsten av statens

personalpensionsverk, fann delegerade den 16 oktober 1963 sig böra inhämta

fullmäktiges i riksbanken och fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande

i fråga om beslutanderätten i pensionsärenden vid riksdagens verk.

I anledning härav har riksgäldsfullmäktige den 7 november 1963 och

bankofullmäktige den 9 april 1964 avgivit yttranden i ärendet.

Riksgäldsfullmäktige har meddelat, att fullmäktige, som är pensionsmyn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 43 är 1964

3

dighet för anställningshavare vid riksdagens verk med undantag av riksbanken,

icke har något att erinra mot att fullmäktiges befogenheter i nyssnämnda

egenskap överflyttas till statens personalpensionsverk.

Bankofullmäktige erinrar i sitt yttrande om att delegerade den 9 juli 1959

med stöd av bemyndigande av riksdagen (se BoU:s uti. 1959: 42) förordnat,

att fullmäktige skall vara pensionsmyndighet i fråga om anställningshavare

vid riksbanken, med rätt för fullmäktige att bemyndiga riksbankens industristyrelse

att vara pensionsmyndighet för arbetare vid sedeltryckeriet

och vid pappersbruket i Tumba, samt att fullmäktige med utnyttjande av

detta medgivande lämnat industristyrelsen dylikt bemyndigande. Fullmäktige

anför vidare:

»Fullmäktige anser att det ur praktisk synpunkt skulle vara lämpligt alt

anförtro beslutanderätten i pensionsärenden även beträffande anställningshavare

vid riksbanken och övriga riksdagens verk åt statens personalpensionsverk,

som numera har att bestämma angående pensioner för hela den

Ivungl. Maj :t underställda statsförvaltningen. Eftersom pensionsbestämmelsema

vid riksdagens verk numera — om man bortser från relativt oväsentliga

undantag — helt överensstämmer med vad som gäller för den under

Kungl. Maj :t lydande statsförvaltningen är det självklart, att samma

principer bör tillämpas vid pensionsärendenas avgörande. För att riksbanken

skall kunna iakttaga denna princip kräves för närvarande visst extra

arbete i form av förfrågningar hos och utredningar genom statens personalpensionsverk.

Detta extra arbete skulle försvinna, om det överlåtes på personalpensionsverket

att besluta i pensionsärendena även för riksdagens

verk. För riksbanken skulle därefter — förutom att bevilja entledigande

(avsked), respektive anstånd med entledigande — återstå endast att, i likhet

med vad fallet är beträffande andra statsmyndigheter, tillhandahålla

personalpensionsverket de faktiska uppgifter som måste föreligga för att

beslut i pensionsärende skall kunna meddelas. Utbetalningen av tjänstepensionerna,

respektive samordningen av tjänstepension med folkpension och

ATP-pension, har redan beträffande f. d. anställningshavare vid riksdagens

verk anförtrotts åt nämnda verk.

Med hänsyn härtill har fullmäktige för sin del i och för sig icke något att

erinra mot att fullmäktiges — och industristyrelsens — befogenheter beträffande

beslutanderätten i pensionsärenden överflyttas till personalpensionsverket.

Det är emellertid att observera att enligt §§41 och 42 bankoreglementet

den som är missnöjd med beslut av fullmäktige i pensionsärende äger att

anföra besvär hos bankoutskottet; har industristyrelsen meddelat beslut

måste dock ärendet först ha underställts fullmäktige, innan detsamma kan

fullföljas till bankoutskottet. 1 praktiken har besvärsrätten för riksbankens

vidkommande saknat betydelse, eftersom inom överskådlig tid några besvär

över beslut av fullmäktige i pensionsärenden icke förekommit, över beslut

av personalpensionsverket i pensionsärende skall enligt gällande bestämmelser

besvär anföras hos kammarrätten, såvitt avser rätt till pension för

statsanställda och deras efterlevande, och eljest hos Kung 1. Maj:t (regeringsrätten).

Om icke annat stadgas skulle dessa regler komma att gälla

i fråga om pensionsbeslut, som berör anställningshavare vid riksbanken

eller annat riksdagens verk. Av konstitutionella skäl torde en sådan anordning

tc sig främmande; skulle någon vara missnöjd med personalpcnsionsverkets

beslut i vad det avser anställningshavare vid riksdagens verk, bör

han i stället ha rätt alt ansöka om ändring av beslutet hos fullmäktige i

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr b3 år 196b

riksbanken, respektive hos fullmäktige i riksgäldskontoret. Går fullmäktiges

beslut honom emot har han sedan möjlighet att genom besvär föra

ärendet vidare till bankoutskottet. Tekniskt sett torde en dylik ordning för

lösning av besvärsfrågan nödvändiggöra godkännande icke blott av riksdagen

utan även av Kungl. Maj :t.»

Chefen för statens personalpensionsverk har meddelat, att ur de synpunkter

personalpensionsverket har att företräda intet är att erinra mot

vad bankofullmäktige i sitt yttrande anfört. Han har dock förutsatt, att personalpensionsverkets

övertagande av pensioneringen beträffande anställningshavare

vid riksdagens verk sker tidigast den 1 januari 1965.

Med anledning av vad i ärendet förekommit anser delegerade det lämpligt

att beslutanderätten i pensionsärenden vid riksdagens verk överlåtes å

statens personalpensionsverk. Praktiska skäl talar för en sådan anordning.

För bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige skulle efter en dylik överflyttning

återstå att bevilja entledigande (avsked) eller anstånd med entledigande

av anställningshavare vid riksbanken, respektive vid riksdagens

övriga verk. Den formella frågan om besvärsrätten beträffande beslut av

personalpensionsverket i pensionsärende från riksdagens verk torde böra

lösas på sätt bankofullmäktige förordat. Den som är missnöjd med dvlikl

beslut bör följaktligen göra framställning om ändring av beslutet hos fullmäktige

i riksbanken, respektive hos fullmäktige i riksgäldskontoret, honom

obetaget att sedan genom besvär föra ärendet vidare till Bankoutskottet.

Under hänvisning till det anförda får delegerade hemställa, att Bankoutskottet

ville föreslå riksdagen, att beslutanderätten i pensionsärenden vid

riksdagens verk skall från och med den 1 januari 1965 överflyttas å statens

personalpensionsverk, med rätt för den som är missnöjd med beslut av personalpensionsverket

att söka ändring hos fullmäktige i riksbanken, när

ärendet berör anställningshavare eller f. d. anställningshavare vid riksbanken,

och eljest hos fullmäktige i riksgäldskontoret. Stockholm den 10 april

1964.

Å Delegerades vägnar:

AXEL STRAND

Hjalmar Ekengren

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640140

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.