Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels framställning från fullmäktige i riksbanken angående Tumba pappersbruk, in. m., dels i ämnet väckt motion.

1964-12-01 · 32 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:47, Utlåtande i anledning av dels framställning från fullmäktige i riksbanken angående Tumba pappersbruk, in. m., dels i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankontskottets utlåtande nr 47 år lätik

1

>

Nr 47

Utlåtande i anledning av dels framställning från fullmäktige i

riksbanken angående Tumba pappersbruk, in. m., dels i

ämnet väckt motion.

I skrivelse till bankoutskottet den 5 november 1964 har fullmäktige i

riksbanken hemställt, att utskottet måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna fullmäktiges beslut att icke fullfölja den av 1963 års riksdag

beslutade utbyggnaden av Tumba pappersbruk;

2) godkänna att driften vid pappersbruket tills vidare fortsätter enligt

i skrivelsen angivna riktlinjer; samt

3) besluta att riksdagens sedeltryckeri skall förläggas till Tumba samt

bemyndiga fullmäktige att utarbeta erforderliga förslag härför.

Mot fullmäktiges beslut beträffande punkten 2) har reservation anförts

av herr Kollberg.

Fullmäktiges skrivelse jämte protokollsutdrag utvisande reservationen

har såsom bilaga 1 fogats till detta utlåtande.

Till utskottet har hänvisats den i anledning av fullmäktiges framställning

väckta motionen nr 1099 i andra kammaren av herr Hagberg m. fl., vari

hemställts,

att riksdagen i anledning av riksbanksfullmäktiges skrivelse skall avvisa

förslaget om att på grund av lönetvisten med arbetarna upphäva beslutet om

Tumbabrukets utbyggnad, att utbyggnadsbeslutets verkställande skall uppskjutas

och att hela problemet skall göras till föremål för eu allsidig utredning,

att riksbanksfullmäktige skall få i uppdrag att utreda de ekonomiska

betingelserna för pappersbruket i Tumba vid sedeltryckeriets och eventuellt

myntverkets utflyttning till Tumbabrukets område, samt

att i avvaktan därpå riksdagen skall svara för Tumbabruket som tidigare

utan att arrendera sitt eget företag.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen.

Med anledning av de i början av år 1964 offentliggjorda planerna på att

nedlägga driften vid Tumba pappersbruk har i skrivelser till utskottet i

mars 1964 dels Grafiska sällskapet, dels Konstnärernas riksorganisation

framhållit betydelsen för den svenska konstnärskåren av den vid pappersbruket

bedrivna produktionen av vissa papperssorter.

Vid behandlingen av fullmäktiges framställning har utskottet tagit del

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 8 sand. AV 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 47 år 1964

av dels de båda i framställningen åberopade utredningarna rörande pappersbrukets

ekonomiska situation, dels inom riksbanksfullmäktige och riksbankens

industristyrelse under år 1964 t. o. in. den 5 november förda protokoll,

såvitt dessa avser frågor rörande pappersbruket och riksbankens sedeltryckeri,

dels ock en inom riksbanken utarbetad PM med överslagsberäkningar

rörande möjliga investerings- och driftskostnadsbesparingar vid en

förläggning av sedeltryckeriet till Tumba jämfört med annan möjlig förläggning.

Sistnämnda PM har såsom bilaga 2 fogats till detta utlåtande.

Utskottet. På hemställan av fullmäktige i riksbanken godkände 1963 års

riksdag riktlinjer för en utbyggnad av riksbankens pappersbruk i Tumba,

avsedd att möjliggöra en omfattande utökning av brukets tillverkningsprogram

(BoU:s uti. 1963:15). Riksdagen beslöt därvid, att pappersbruket

skulle organiseras som ett av riksbanken ägt aktiebolag, och bemyndigade

riksbanken att teckna aktier i detta bolag för 25 miljoner kronor. Vidare

bemyndigades riksbanksfullmäktige att förhandla och träffa preliminärt

avtal med de anställda och bolaget om reglering av anställnings- och pensionsförmåner

etc. i samband med förändringen av pappersbrukets organisation.

På det nybildade bolaget, Aktiebolaget Tumba bruk, överläts sedermera

riksbankens pappersbruk per den 1 november 1963.

I skrivelse till utskottet har riksbanksfullmäktige nu anmält, att enligt

deras mening hinder för fullföljande av de sålunda av riksdagen antagna

planerna för utbyggnaden framkommit. Fullmäktige redogör i skrivelsen

för det händelseförlopp och de överväganden som föregått deras ställningstagande.

Detta är, enligt vad fullmäktige uppger, att tillskriva det förhållandet,

att de förhandlingar som i samband med ändringen av pappersbrukets

driftsform ägt rum med arbetarpartens organisation icke kunnat slutföras

till ett resultat som varit acceptabelt för bolaget och riksbanken och samtidigt

förenligt med riksdagens beslut rörande reglering av anställnings- och

pensionsförmåner för brukets anställda, så som bolagsstyrelsen och fullmäktige

ansett sig böra tolka detta beslut. Medan bolaget med avseende på

pappersbrukets tjänstemän kunnat träffa uppgörelser enligt vilka bolaget

icke iklätt sig förpliktelser utöver dem ett motsvarande enskilt företag skulle

få vidkännas, har arbetarparten krävt att även nyanställda arbetare skulle

komma i åtnjutande av förmåner som utgått enligt de förut gällande statliga

villkoren men som saknar motsvarighet på den privata marknaden.

I det läge som sålunda uppstått har fullmäktige på arrende från bolaget

återtagit den hittillsvarande driften vid bruket, vilken därefter bedrivits

med anställningsförhållandena för brukets arbetare reglerade enligt avtal

i tidigare former med riksbanken som arbetsgivare, under det att bolagets

verkställande direktör och tjänstemän kvarstått enligt tidigare träffade avtal

med bolaget, för vilkas fullgörande riksbanken fortlöpande gottgör bolaget.

Vid sin bedömning av det uppkomna läget bär fullmäktige funnit sig allt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankontskottets utlåtande nr 17 år 1964 ''4

jämt komma till samma slutsats som legat till grund för utbyggnadsbeslutet,

nämligen att en nedläggning av bruket är det enda realistiska alternativet

till eu sådan utbyggnad som medför att bruket får en ekonomiskt livsduglig

storlek. Fullmäktige har dock velat ytterligare pröva frågan om brukets

framtid och därför föranstaltat om två utredningar av brukets ekonomiska

situation, utförda av utomstående sakkunskap. Resultatet av dessa utredningar,

vilket redovisas i fullmäktiges skrivelse, leder enligt fullmäktiges

bedömning till slutsatsen att ett långsiktigt fortsättande av brukets drift i

nuvarande form och med nuvarande förutsättningar i övrigt icke kan tillstyrkas.

Den årliga förlusten på driften kommer nämligen enligt fullmäktiges

på utredningarna grundade uppfattning att på längre sikt vara av storleksordningen

1 miljon kronor.

Fullmäktige anser emellertid att en fortsättning av den nuvarande driften

kan ifrågakomma på kortare sikt. Förutsättningen skulle då vara, att brukets

kapitalutrustning, bortsett från sådana bestående tillgångar som tomtmarken,

betraktas såsom redan värdemässigt förlorad och under en avvecklingsperiod

blir föremål för ett nedslitningsutnyttjande, varvid inga investeringar

utom ofrånkomliga underhållsåtgärder etc. förekommer. Den årliga

ekonomiska förlusten under en sådan period anses kunna begränsas till ett

par hundra tusen kronor och får vägas mot de fördelar som en fortsättning

av driften under de närmaste åren skulle medföra. I detta avseende hänvisar

fullmäktige dels till personalens legitima intressen, dels till de nackdelar

som en övergång till annan pappersleverantör skulle medföra för sedeltryckeriet

i samband med den omläggning till rotationstryckförfarande vid sedelframställningen

som nyligen genomförts och i samband med ett planerat

utbyte av flera nuvarande sedeltyper mot nya.

Ett kortsiktigt bibehållande av pappersbrukets drift kan dock enligt fullmäktiges

uppfattning försvåras av en för tidig personalavgång. Därest sysselsättningsmöjligheter

på platsen kan ställas i utsikt även efter en nedläggning

av pappersbruket skulle därför, anser fullmäktige, brukets arbetsvillkor

under awecklingsperioden förbättras. Mot denna bakgrund upptar fullmäktige

till behandling frågan om att förflytta riksbankens sedeltryckeri

till Tumba från dess nuvarande lokaler vid Norr Mälarstrand i Stockholm.

I denna fråga, som redan tidigare varit under diskussion, hänvisar fullmäktige

till att tryckeriets lokaler och tomtutrymme på längre sikt framstår

som otillräckliga. Det till samma kvarter förlagda myntverket kan komma

att omlokaliseras, varvid hela kvarterets utnyttjande torde få omprövas. Då

tryckeriet senast i början av 1970-talet behöver ytterligare lokal utrymmen,

ter sig en förflyttning till Tumba som ett beaktansvärt alternativ till andra

tänkbara lösningar.

Fullmäktige anger ett flertal fördelar med eu sådan förflyttning. Riksbanken

disponerar redan i Tumba lämplig tomtmark för tryckeriet. Genom

lokalisering av tryckeriet till Tumba skidlc orten få ersättning för den in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr i7 år 196b

dustri som förloras om pappersbruket nedlägges. Brukets bostadsbestånd

kan på ett gynnsamt sätt tillvaratagas. Eu del av brukets anläggningar kan

utnyttjas av sedeltryckeriet. Detta kan vidare övertaga personal som friställes

^id brukets nedläggning. Slutligen kan sammanförandet av de båda industrierna

ge bättre förutsättningar för slututnyttjandet av pappersbrukets

anläggningar.

Fullmäktige antyder dessutom — under hänvisning till vissa under det

senaste året uppnådda förbättringar i rörelsens ekonomiska utfall — att ett

värde kan ligga i att möjligheter under en tid hålls öppna för andra utvägar,

som kan tänkas yppa sig.

En förflyttning av sedeltryckeriet till Tumba skulle kräva uppförandet

av nya lokaler, för vilka riksbanken dock redan förfogar över tomtmark

samt vissa ledningar etc. Även för egnahemsbebyggelse kan tomtmark erbjudas.

Fullmäktige erinrar om att lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet

i sitt slutbetänkande (SOU 1963: 69) föreslagit att sedeltryckeriet

skall flyttas till en landsortsstad, i första hand Sala. En sådan förflyttning

motsätter sig fullmäktige under hänvisning främst till den avgång av för

rörelsen oundgänglig specialutbildad personal som den med säkerhet skulle

medföra. Även den begränsade förflyttningen till Tumba skulle därvidlag

kunna medföra svårigheter; fullmäktige räknar dock med att närheten till

Stockholm skall göra det möjligt att i huvudsak få behålla denna personal.

Då fullmäktige icke ansett sig utan riksdagens bemyndigande böra närmare

utreda frågan om den föreslagna förflyttningen, hemställer fullmäktige

om ett principbeslut att sedeltryckeriet skall förläggas till Tumba och

säger sig vara beredda att därefter omedelbart börja projektera det nya

sedeltryckeriet.

Fullmäktige, som anser vissa fördelar vara förknippade med pappersbrukets

nuvarande organisation såsom ett aktiebolag, anhåller att ingen ändring

av organisationen nu skall ske. Frågan om en reduktion av aktiekapitalet

avses senare föreläggas riksdagen.

Utskottet vill först beröra frågan om upphävandet av 1963 års utbyggnadsbeslut.

1 motionen II: 1099 har därvidlag anförts viss kritik mot den

argumentation som fullmäktige lagt till grund för sin hemställan om att

riksdagen skall godkänna deras beslut att icke fullfölja utbyggnaden. Utskottet

anser sig icke ha anledning att gå närmare in på vad som förevarit

utan nöjer sig med att konstatera att riksbankens ledning, som från början

framlagt förslaget om en utbyggnad av pappersbruket, nu sett sig föranlåten

att begära att denna utbyggnad inställes. Under sådana omständigheter vill

utskottet tillstyrka bifall till fullmäktiges framställning på denna punkt.

Frågan om betingelserna för den fortsatta driften vid pappersbruket bör

enligt utskottets mening bedömas i sammanhang med det förslag till utflyttning

av sedeltryckeriet som nu har väckts. Även om sådana utredningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 47 år 1964

a

och kalkyler icke föreligger som får anses erforderliga för ett slutgiltigt ställningstagande

rörande sedeltryckeriets lokalisering, står det enligt utskottets

mening klart att betydande fördelar skulle stå att vinna därest sedeltryckeriet

förlädes till Tumba i direkt anslutning till pappersbruket. Dessa

fördelar synes vara av den arten att ett bibehållande av pappersbrukets

drift på längre sikt är tänkbart. Under sådana omständigheter torde driften

icke böra utformas som ett slututnyttjande av brukets kapitalutrustning

utan åtgärder böra vidtagas för att vidmakthålla denna. De särskilda fördelar

för sedelproduktionen under de närmaste åren vilka fullmäktige i sin

framställning anger såsom resultat av att riksbanken förfogar över eu egen

papperstillverkning, talar enligt utskottets mening också för att man icke

binder sig för att nedlägga driften. Utfallet av den fortsatta driften bör enligt

utskottets uppfattning ge vägledning för om rörelsen framgent bör bibehållas.

När utskottet förordar att driften fortsätter enligt här antydda riktlinjer,

förutsätter utskottet att fullmäktige fortlöpande noggrant följer det

ekonomiska utfallet därav.

I fråga om sedeltryckeriets förläggning vill utskottet beröra vissa andra

förslag som på senare tid diskuterats. Den av lokaliseringsutredningen rörande

statlig verksamhet förordade förflyttningen från Stockholms-regionen

skulle såsom fullmäktige uppvisat kunna medföra betydande olägenheter,

som det synes angeläget att undvika. Den mera begränsade förflyttningen

bort från det centrala Stockholm till en plats i Stockholms-regionen, där

riksbanken redan bedriver rörelse och disponerar bl. a. tomtmark och ett

för sedeltryckeriet användbart bergrum, synes kunna representera eu lämplig

avvägning mellan olika intressen. Utskottet förordar därför, att fullmäktige

får i uppdrag att verkställa utredning rörande förflyttning av riksbankens

sedeltryckeri till Tumba.

Frågan om en sammanföring av postverkets frimärkstryckeri och riksbankens

sedeltryckeri har — med anledning av ett uttalande av 1957 års

riksdag — behandlats av postutredningen 1956 i dess betänkande (SOU

1962:52). På grundval av utredningens slutsatser har chefen för kommunikationsdepartementet

i propositionen nr 141 till årets riksdag anfört, att

frågan om eu sammanföring av tryckerierna icke nu är aktuell. Departementschefens

ståndpunkt har biträtts av riksdagen. Utskottet vill dock framhålla

att detta ställningstagande bör kunna upptagas till förnyad prövning

från här aktualiserade synpunkter. Under utredningsarbetet rörande eu förflyttning

av sedeltryckeriet bör detta beaktas.

Den i motionen antydda möjligheten att til! Tumba förflytta även myntverket

har behandlats av 1955 års myntutredning i dess betänkande år 1959.

Myntutredningen ansåg alt eu sammanslagning av de båda institutionerna

»för närvarande» icke lämpligen borde genomföras. Tanken på eu förnyad

prövning av frågan har väckts av förfatlningsutredningen, som i motiven till

sitt förslag till regeringsform (SOU 196.1: 17) ansett att efter ett upphävan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 47 dr 7964

de av § 79 mom. 2 regeringsformen en utredning om mynträttens överförande

till riksbanken vore motiverad. Utskottet anser att även frågan om

en bibehållen lokal samordning mellan sedeltryckeriet och myntverket bör

beaktas vid den utredning rörande sedeltryckeriets förflyttning som utskottet

föreslår.

Ett fullföljande av de handlingslinjer som utskottet ovan förordat aktualiserar

frågan om Aktiebolaget Tumba bruks framtida ställning, ett ämne

som också berörts i motionen II: 1099. Enligt utskottets mening bör fullmäktige

få i uppdrag att härvidlag inkomma med förslag till utskottet.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

A. i anledning av fullmäktiges i riksbanken föreliggande

framställning

1) med avslag å motionen II: 1099, såvitt nu är i fråga,

godkänna fullmäktiges beslut att icke fullfölja den av 1963

års riksdag beslutade utbyggnaden av Tumba pappersbruk,

2) godkänna att driften vid pappersbruket fortsätter enligt

av utskottet ovan angivna riktlinjer,

3) uppdraga åt fullmäktige att utreda frågan om Aktiebolaget

Tumba bruks framtida ställning,

4) bemyndiga fullmäktige att i enlighet med vad utskottet

ovan anfört verkställa utredning rörande förflyttning av

riksbankens sedeltryckeri till Tumba;

B. anse motionen II: 1099, såvitt densamma icke behandlats

under punkten A. 1) ovan, besvarad genom vad utskottet

i övrigt anfört.

Stockholm den 1 december 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,

Åke Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Augustsson och Åkerlund;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Skänninge,

Berglund, fru Renström-Ingenäs, herrar Hansson i önnarp, Hagnell och

Jonsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankon t skot tets utlåtande nr tf är

1

SVERIGES RIKSBANK

Bilaga 1

Till Riksdagens Bankoutskott

Genom beslut av 1963 års riksdag (B:o U 15) bemyndigades bankofullmäktige

att genom ett för ändamålet bildat aktiebolag och i enlighet med av

fullmäktige för riksdagen framlagda förslag företaga en utbyggnad av det

av riksbanken ägda Tumba pappersbruk. Sedan sedermera enligt fullmäktiges

mening hinder för fullföljande av de ursprungliga och av riksdagen

antagna planerna för utbyggnaden framkommit, nödgas fullmäktige ånyo

återkomma till riksdagen i ärendet.

För bakgrunden till och det närmare innehållet av de av fullmäktige för

riksdagen framlagda och av denna antagna förslagen i frågan får fullmäktige

hänvisa till sin skrivelse till riksdagens bankoutskott den 14 februari

1963 och övriga i samband därmed för utskottet redovisade utredningar och

handlingar. I detta sammanhang önskar fullmäktige endast erinra om

följande.

De 1963 framlagda förslagen gick tillbaka på en lång rad av utredningar

och överväganden rörande pappersbrukets ställning, redovisade i den förutnämnda

skrivelsen och föranledda av de, på grund av den allmänna kostnadsutvecklingen

och utvecklingen av övriga tekniskt ekonomiska förutsättningar

för ett litet pappersbruks drift, med tiden alltmera uppenbara svårigheterna

att uppnå ett ekonomiskt tillfredsställande resultat av verksamheten

vid bruket. Sedan jämväl 1961 års statsrevisorer upptagit frågan om

brukets framtida ställning, beslöt fullmäktige den 25 januari 1962 att tillkalla

en särskild utredningsman för genomgång och granskning av förutsättningarna

för brukets verksamhet. Resultaten av nämnda utredningsuppdrag,

efterhand enligt beslut av fullmäktige utvidgat och kompletterat med

uppdrag även till andra instanser om speciella utredningar på olika punkter,

låg till grund för fullmäktiges i förutnämnda skrivelse framlagda slutliga

förslag.

På grundval av det sålunda förebragta utredningsmaterialet och sin egen

granskning av detta kom fullmäktige fram till slutsatsen, att de enda realistiska

framtidsalternativen i sammanhanget var antingen att nedlägga driften

vid bruket eller att företaga en utbyggnad av detta till en ekonomiskt

livsduglig storlek. På grund av olika i framställningen till riksdagen redovisade

skäl — i sista hand förestavade dels av hänsyn till de anställda vid

bruket och riksbankens ansvar för dessa samt av riksbankens intresse av

att om möjligt bibehålla sedelpapperstillverkningen i egen hand men dels

även av sådana överväganden, som att vissa betydande kostnader, bl. a. pensionskostnader,

skulle kvarstå respektive avsevärda kapitalförluster uppkomma

för riksbanken vid en nedläggning av driften — stannade fullmäktige

vid det senare alternativet. De genomförda tekniska och ekonomiska

utredningarna hade synts fullmäktige övertygande visa, att en utbyggnad

av pappersbruket, för att motsvara nutida anspråk på teknisk rationalitet

och ha rimliga utsikter att på sikt kunna erbjuda eu lösning på brukets problem,

kapacitetsmässigt och med avseende på erforderliga nyinvesteringar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankontskottets utlåtande nr 17 år 1 !1<H

med nödvändighet finge bli ganska betydande. För att i görligaste mån undvika

intressekollision med och intrång för övrig svensk pappersindustri fann

fulmäktige liksom dessförinnan utredningsmannen det vidare önskvärt att ge

den ifrågasatta utbyggnaden en sådan produktionsinriktning, att denna helst

avsåge förut inom landet icke tillverkade papperskvaliteter. Det konkreta utbyggnadsförslag,

som på grundvalen av dessa överväganden sålunda framlades

för riksdagen, avsåg brukets komplettering med ytterligare en pappersmaskin

för en årsproduktion av ca 10 000 ton kvalitetspapper samt med tillhörande

hjälputrustning och byggnader, i allt motsvarande en nyinvestering

vid bruket av omkring 50 milj. kr. Den tilltänkta nya produktionen avsåg

en helt kommersiell väsentligen exportinriktad tillverkning av visaa industriella

specialpapper, som förut icke tillverkades inom landet. Trots den

i jämförelse med den hittillsvarande produktionskapaciteten vid bruket mycket

betydande kapacitetsökningen skulle, enligt vad utredningaima givit vid

handen, den ökning av stabspersonal och övriga anställda vid bruket, som

bleve erforderlig, stanna vid mycket måttliga tal och därmed göra uppnåeIigt,

vad som ur en synpunkt kunde sägas vara syftet med utbyggnaden,

nämligen att ge ett bredare underlag för att bära de redan med den nuvarande

driften vid bruket förenade fasta kostnaderna.

Den avsedda nya produktionens omfattning och karaktär, som nämnt eu

rent kommersiell, exportavhängig'' papperstillverkning bedriven i konkurrens

med andra tillverkare, gjorde frågan om brukets organisation och därmed

sammanhängande driftsbetingelser väsentlig. Den av fullmäktige anlitade

utredningsmannen hade därom bl. a. anfört följande, som jämväl återgavs

i fullmäktiges egen framställning till riksdagen.

1 mina undersökningar har jag i detta avseende även kommit till den uppfattningen

att det ur företagsekonomisk synpunkt vore eu obetingad fördel om verksamheten

vid bruket snarast möjligt kunde givas formen av ett aktiebolag. Den

nuvarande förvaltningsformen är i hög grad tungrodd och till hinder för den

smidighet varmed ett företag, som i den utsträckning pappersbruket redan nu

arbetar och som till den ojämförligt största delen har att avsätta sin produktion

på den allmänna in- och utländska marknaden, bör kunna handla för att vara

ett effektivt arbetande och konkurrenskraftigt företag. Ej minst betydelsefullt

är det att bruket skulle i aktiebolagsform få ökade möjligheter att rekrytera och

behålla kvalificerad teknisk och administrativ personal, och därigenom även

bidraga till att på längre sikt åt samtliga i företaget arbetande säkra trygghet

och arbctsstimulans.

De mera väsentliga frågor av administrativ och finansiell natur som uppkomma

vid ombildning till aktiebolag torde vara följande.

Som huvudlinje för allmänna anställningsvillkor, löneavtal, pensionsförhållanden

och eventuella övriga förmåner förutsattes samma normer som de vilka allmänt

gälla inom pappersindustrin. Det bör ankomma på bolagsstyrelsen och

verkställande direktören att närmare förhandla och göra upp om löner och

anställningsvillkor.

Om nämnda huvudlinjer sålunda förutsättas i fråga om nyanställningar och

i fall av individuella löneförändringar som föranledas av ändrade arbetsuppgifter,

får man utgå ifrån att särskilda övergångsnormer få gälla för de nu anställda

såväl tjänstemän som arbetsledare och arbetare, så att någon försämring av desammas

samlade ekonomiska förmåner, såsom beträffande de statliga pensionsgrunderna,

semesterförmåner o. dyl. ej sker. Förhandlingar härom bör kunna följa

samma linjer som vid övergång till aktiebolagsform gjorts beträffande t. ex. Statens

Reproduktionsanstalt, Karlskronavarvel och Statens Skogsindustrier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr tf dr 1 Uti ''i

Dä bruket efter övergång till bolagsform icke rimligen ur konkurrenssynpunkt

bör belastas med högre utgifter för pensioner, semesterförmåner el. dyl., föranledda

av de statliga bestämmelserna för bolagsbildningen i relation till motsvarande

villkor inom pappersindustrin i övrigt, förutsattes att Itiksbanken eller

Statsverket kompenserar bolaget för dessa särskilda utgifter. Av samma anledning

bör bolaget ej heller belastas med pensionskostnader för vid övergångstillfället

redan pensionerad personal. En skriftlig avräkning rörande de personer som

beröras av dessa särskilda förmåner med angivande av kostnadsbelopp bör lämpligen

upprättas.

För egen del uttalade fullmäktige i denna fråga, att fullmäktige delade

»utredningsmannens mening, att i samband med ett sådant beslut (om brukets

utbyggnad) bruket organisatoriskt bör ombildas till ett aktiebolag, varigenom

det såväl med avseende på skattebelastning och annat som möjligheter

till smidig och affärsmässig förvaltning och drift likställes med andra

industriföretag.» Vad speciellt gällde den i samband med en bolagsbildning

aktualiserade frågan om regleringen av de anställdas löne- och övriga anställningsförmåner,

utgick fullmäktige ifrån att denna fråga i sedvanlig ordning

skulle få göras till föremål för förhandlingar med arbetstagarpartens

organisationer. Fullmäktige räknade därvid, liksom utredningsmannen, med

att beträffande förmånerna för den personal, som var anställd redan före

förändringen av brukets organisatoriska status, särskilda problem skulle

uppkomma, dvs. i realiteten att för denna personal sådana tidigare utgående

förmåner, som ginge utöver vad motsvarande enskilda företag normalt finge

vidkännas, icke skulle kunna reduceras utan fortsatt få bäras av antingen

riksbanken eller bolaget. Fullmäktiges ståndpunkt i denna fråga liksom fullmäktiges

mening rörande fördelningen mellan riksbanken och bolaget av

de »merprestationer», det här kunde bli fråga om, framgick med erforderlig

tydlighet av följande uttalande i fullmäktiges framställning till riksdagen:

Liksom vid andra tillfällen då statlig verksamhet överförts i aktiebolagsform

skulle vid bifall till fullmäktiges framställning vissa frågor avseende reglering

av riksbankens förpliktelser mot de anställda vid pappersbruket respektive mot

pensionerade tidigare anställda och dessas anhöriga i fråga om anställningsförmåner,

pensioner etc. komma att aktualiseras. Enligt fullmäktiges mening bör

vid den slutliga regleringen av dessa frågor den synpunkten vara vägledande,

att bolaget med avseende på här avsedda förpliktelser skall placeras i samma

ställning som ett jämförbart enskilt företag. Förpliktelser, som i dag åvilar riksbanken

och som går utöver vad ett sådant enskilt företag skulle få vidkännas,

bör i princip stanna pa riksbanken. Eftersom slutlig reglering av dessa frågor

ej torde vara möjlig förrän efter förhandlingar med de anställda, får fullmäktige

i denna punkt hemställa om bemyndigande att med utgångspunkt från nyss angivna

princip genomföra erforderliga förhandlingar och preliminärt träffa behövliga

överenskommelser med de anställda och med aktiebolaget. Dessa preliminära

överenskommelser torde därefter få underställas riksdagen för godkännande.

De uttalanden och förslag avseende regleringen av de anställdas löne- och

anställningsförmåner i samband med den föreslagna utbyggnaden av pappersbruket,

som gjordes av fullmäktige i samband med att hela frågan om

utbyggnaden förelädes riksdagen och som av riksdagen lämnades utan erinran,

har här återgivits med viss utförlighet, eftersom de har avgörande

betydelse för bedömningen av de efterföljande förhandlingarna med de an2*

Bihani) till riksdagens protokoll I It Cdi. 8 sand. Nr tf

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 47 år 1964

ställdas organisationer och därmed för utvecklingen av hela utbyggnadsfrågan.

Det enligt riksdagsbeslutet till aktiebolag ombildade pappersbrukets

styrelse ansåg sig, liksom fullmäktige, på grundval av det sålunda tillkomna

riksdagsbeslutet väl ha erhållit riksdagens bemyndigande att förhandla och

träfta uppgörelse med de anställdas organisationer om löne- och anställningsförmåner

för den före bolagsbildningen anställda personalen, som i

omvandlad eller oomvandlad form kunde fä motsvara högst värdet av tidigare

utgående förmåner, där dessa översteg den privata pappersindustrins

motsvarande villkor. Fullmäktige och styrelsen kunde däremot icke anse sig

ha riksdagens bemyndigande att för därefter anställd personal träffa uppgörelser

om anställningsförmåner, som innebar motsvarande eller över

huvud taget någon väsentlig avvikelse från den enskilda pappersindustrins

villkor. En annan tolkning av innebörden av ovan återgivna, av fullmäktige

föreslagna och av riksdagen godtagna principer för fördelningen mellan bolaget

och riksbanken av kostnaden för gent emot personalen gjorda åtaganden

— enligt vilka alltså kostnader, som gick utöver vad ett enskilt företag skulle

få vidkännas, skulle belasta banken — skulle ha inneburit ett knäsättande

av en så anmärkningsvärd ordning, att den rimligen inte skulle ha kunnat

ens övervägas. Den skulle ha inneburit, att en part, bolagsstyrelsen, i princip

och icke endast som en begränsad och överblickbar övergångsordning för

tidigare anställd personal skulle ha kunnat träffa uppgörelser om förmåner,

för vilkas kostnader en anan part, riksbanken, sedan haft att svara. En

sådan ordning skulle heller icke ha tett sig rimligare ens om man förutsatt,

att bolagsstyrelsen icke skulle ha kommit att ikläda sig sådana förpliktelser

utan att i förväg ha inhämtat bankofullmäktiges godkännande — även med

en sådan utformning skulle anordningen i vart fall ha kunnat sägas innebära

det orimliga, att det allmänna hade tillskapat ett industriföretag, som

placeras i den unika positionen, att det för all framtid kunnat undgå att

själv bära en större eller mindre del av sina löne- och övriga personalkostnader,

som i stället skulle ha fått betalas av i detta fall riksbanken.

När förhandlingar inleddes med de olika personalgruppernas organisationer,

kunde uppgörelser snabbt träffas med tjänstemän och arbetsledare, i

stort sett innebärande beträffande lönerna en anpassning till medianlönenivån

inom den enskilda pappersindustrin och beträffade pensionerna, att

tidigare anställda tjänstemän och arbetsledare lämnades viss tids valfrihet

att själva avgöra, om de ville övergå till pensionsrätt enligt den enskilda

industrins s. k. ITP-system eller kvarstå i tidigare pensionsrätt enligt statliga

regler. Bolagets styrelse ansåg sig med denna uppgörelse icke ha iklätt

sig förpliktelser, som »går utöver vad ett . . . enskilt företag skulle få ''vidkännas»,

och avsåg icke att med åberopande av förut angivna regler enligt riksdagsbeslutet

göra anspråk på att riksbanken skulle bära någon del av kostnaderna.

— Då avtalet därmed icke engagerade riksbanken, ansåg sig fullmäktige

icke ha anledning underställa riksdagen avtalet för godkännande,

så som eljest enligt 1963 års riksdagsbeslut skulle ha skett.

Tyvärr kunde de samtidigt inledda förhandlingarna med den återstående

gruppen av anställda, företrädd av Civilförvaltningens personalförbund, icke

slutföras till ett resultat, som var acceptabelt för bolaget och riksbanken

och samtidigt förenligt med riksdagens beslut, så som såväl bolagsstyrelsen

som fullmäktige ansåg sig böra tolka detta. Bolaget önskade vid förhandlingarna,

liksom skett för tjänstemän och arbetsledare, genomföra en anpassning

till pappersindustriens avtal beträffande kontantlönerna, vilket enligt

bolagets framlagda förhandlingsbud för såväl tidigare anställda som ny
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr h 1 år 196b

11

anställda arbetare med avgivna förslag till yrkesgruppering och av produktionen

beroende premieackord skulle ha givit samma lönenivå som tidigare

eller högre vid högre produktion. Bolaget begärde samtidigt arbetarpartens

medgivande till kontinuerlig drift, vilket för driftpersonalen skulle ha medfört

både en med 3 timmar förkortad genomsnittlig veckoarbetstid och vissa

lönetillägg, som skulle ha motsvarat en årsinkomstökning per arbetare av

mellan 2 200 och 2 600 kr. I fråga om pensionsvillkor, sjuklön och läkarvård

var bolaget berett till medgivanden, innebärande att samtliga tidigare anställda

skulle realiter bibehållas vid förut utgående förmåner, medan nyanställda

erbjöds komma i åtnjutande av samma villkor som den privata

marknadens, alltså pension enligt ATP och sjukförmåner enligt den då avvaktade

blivande uppgörelsen mellan LO och SAF. Innan förhandlingarna

avbröts, lämnade arbetarparten medgivande till kontinuerlig drift endast

för den tänkta nyutbyggda sektionen av pappersbruket — senare pressuppgifter

om att motsvarande medgivande skulle ha lämnats jämväl för driften

av den nuvarande anläggningen motsvaras icke av förhandlingsdata som

meddelades bolagets förhandlare. Beträffande pensionsvillkoren krävde arbetarpartens

organisation primärt samma pensionsålder för såväl tidigare

anställda som nyanställda, alltså som f. n. 60 år, men lät mot slutet av förhandlingarna

förstå, att ITP-pensionsvillkor (65 års pensionsålder för manliga

och 60 år för kvinnliga samt villkor i övrigt motsvarande tjänstemännens)

skulle kunna accepteras för nyanställda. I fråga om sjuklön och läkarvård

krävde arbetstagarparten oförändrat nuvarande statliga villkor för nyanställda

lika väl som för tidigare anställda. — Kostnadsmässigt kan skiljaktigheterna

mellan de angivna förhandlingsståndpunkterna icke preciseras

närmare än inom vissa gränsvärden, eftersom kostnadsskillnaderna blir

beroende av sådana faktorer som personalens köns- och åldersfördelning,

med ålder och kön varierande sjukfrekvens etc. Men av bolaget utförda beräkningar,

utgående från att en uppgörelse kunnat nås på ITP-pensioner

för de nyanställda och med sjuklöner och läkarvårdskostnader kalkylerade

på basis av Tumba bruks aktuella statistik, har givit vid handen, att den

totala kostnadsskillnaden mellan parternas bud skulle utgöra mellan 10 och

15 % av kontantlönekostnaden. Räknat på nuvarande kontantlöner skulle

denna skillnad ha motsvarat belopp av mellan 1 600 och 2 400 kr. per anställd

och år, vilka alltså vid ett tillmötesgående av arhetstagarpartens krav

skulle ha utgjort de belopp, som bolaget enligt riksdagsbeslutet skulle ha

behövt gottskrivas av riksbanken.

När förhandlingarna i detta läge och efter strejkvarsel från arbetstagarpartens

sida avbröts, fann sig bolagets styrelse utifrån sin tidigare angivna

tolkning av innebörden i här förevarande avseende av riksdagens beslut om

pappersbrukets utbyggnad, nödsakad att förklara, att den icke kunde taga

på sitt ansvar att fullfölja den avsedda utbyggnaden. Fullmäktige prövade

för sin del frågan och intog samma ståndpunkt. Det igångsatta projekteringsarbetet

för utbyggnaden liksom övriga förberedelser härför avbröts.

För att undvika en i detta läge för alla parter meningslös konflikt beslöt fullmäktige

samtidigt vidare att på arrende från bolaget tills vidare återtaga den

hittillsvarande driften av bruket. Denna har därefter fortgått ostört, anordnad

så att riksbanken ånyo träffat avtal i tidigare former med Civilförvaltningens

personalförbund, vad avser arbetarpersonalen vid bruket, medan

tjänstemän och arbetsledare liksom bolagets verkställande direktör kvarstått

i tidigare träffade avtal med bolaget och av detta med gottgörelse från riksbanken

för de faktiska kostnaderna stiillts till förfogande för driften.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1964

Redan samtidigt med sitt nyssnämnda ställningstagande till frågan om

brukets utbyggnad förklarade bolagets styrelse, att den för sin del fann, att

en inhiberad utbyggnad av bruket också på sikt måste innebära, att även

den hittillsvarande driften där måste nedläggas. Styrelsen förutsatte därvid

emellertid, att med ett för situationen adekvat handhavande av verksamheten,

återhållsamhet med nya investeringar och övriga för framtiden bindande

och kostsamma engagemang, eu avveckling av driften icke skulle

behöva ske alltför brådstörtat utan först efter en väl tilltagen övergångstid,

under vilken tillfredsställande arrangemang skulle kunna träffas för att tillgodose

såväl den berörda personalens legitima intressen som riksbankens

intressen med avseende på sedelpappersförsörjningens ordnande. Bolagsstyrelsens

ställningstagande i frågan om brukets framtid var helt i överensstämmelse

med den uppfattning, som fullmäktige deklarerat redan när frågan om

brukets utbyggnad förelädes riksdagen, då fullmäktige som nämnt uttalade,

att de enda realistiska framtidsalternativen för bruket svntes vara antingen

brukets nedläggning eller dess utbyggnad till en ekonomiskt livsduglig storlek.

Fullmäktige hade ånyo bekräftat denna sin uppfattning, innan avtalsförhandlingarna

slutförts. De ytterligare överväganden och undersökningar

i frågan, som därefter såväl genom bolagets som riksbankens försorg föranstaltats,

kan icke sägas ha givit fullmäktige anledning till någon annan

bedömning. Fullmäktige vill emellertid i det följande redovisa resultaten

härav.

Dels med hänsyn allmänt till önskvärdheten att få till stånd eu ny omprövning

av frågan om Tumbas framtid, som aktualiserades i och med att

utgången av förhandlingarna med arbetarpersonalens organisation gjorde

vägen med en utbyggnad av bruket oframkomlig, dels med hänsyn till att

fullmäktiges och bolagsstyrelsens bedömning av brukets ekonomiska situation

och rationaliseringsmöjligheter vid nuvarande omfattning av driften

ifrågasatts i diskussionen, har det synts angeläget att ytterligare anlita

utomstående opartisk sakkunskap för en genomgång och granskning av brukets

läge i nyssnämnda avseenden. Så har skett genom att två särskilda

utredningsuppdrag lämnats. Dels har uppdragits åt professorn i företagsekonomi

vid Handelshögskolan i Stockholm T. Paulsson Frenckner att med

utgångspunkt från brukets faktiska bokföring, till vilken utredningsmannen

lämnats fri tillgång, upprätta en lönsamhetskalkyl och analys av räntabilitetssituationen

för bruket vid bibehållen drift i nuvarande omfattning. Dels

har på motsvarande sätt åt den inom pappersindustriområdet inom hela

Norden verksamma, kända finska ingenjörs- och konsultfirman Ingenjörshyrå

Jakko Pöyry & Co, Helsingfors, uppdragits att med utgångspunkt från

eu genomgång och granskning av Tumba bruks nuvarande tekniska och

andra driftsbetingelser jämte övriga för frågeställningen relevanta förhållanden

utreda och avgiva ett utlåtande över brukets möjligheter till eu sådan

ytterligare rationalisering, som skulle erfordras för att uppnå en ekonomiskt

lönsam drift, räknat på nuvarande omfattning av denna. De båda

meddelade utredningsuppdragen har genomförts oberoende av men kan

ändå sägas komplettera varandra. Professor Paulsson Frenckners utredning

har utan beaktande av eventuellt förefintliga möjligheter till ytterligare rationalisering

av driften men ur olika synpunkter och med anläggande av olika

tidsaspekter på frågan — t. ex. innebärande å ena sidan en mera kortsiktigt

och med ett minimum av nya investeringar bedriven fortsatt drift under en

»nedslitningsperiod» respektive å andra sidan en långsiktigare bedriven fort
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr M år JDtii

13

satt drift med den normala nyinvesteringsverksamhet, som erfordras för ett

fullt vidmakthållande av företagets standard och produktionsförmåga —- sökt belysa räntabilitetsläget och -utsikterna, sådana dessa tedde sig utifrån

vid utredningstidpunkten givna omständigheter och betingelser för driften,

alltså bl. a. med då rådande prisläge för producerat civilpapper men med ett

till 15 kr. per kg fixerat pris på till riksbanken levererat sedelpapper. Det åt

Ingenjörsbyrå Jakko Pöyry & (io meddelade uppdraget däremot har avsett

den specifika uppgiften att söka utröna och bedöma de eventuella möjligheterna

att med ytterligare rationaliseringsåtgärder avgörande påverka och

förbättra räntabilitetsläget. — Då båda utredningarna innehåller uppgifter

av intern företagsekonomisk natur, återges i det följande endast deras uppläggning

och konklusioner, medan utredningarna in extenso torde få ställas

till bankoutskottets förfogande.

I professor Paulsson Frenckners utredning presenteras tre olika kalkyler,

nämligen en betalningskalkyl, eu självkostnadskalkyl och en alternativ kostnadskalkyl.

De båda förstnämnda skiljer sig med avseende på den sikt för

vilken kalkylen utföres. Kalkylerna kan sägas avse, den förra lönsamheten

på kort sikt med utnyttjande i stort sett av nuvarande anläggningar så länge

dessa utan egentliga nyinvesteringar kan utnyttjas, den senare lönsamheten

på lång sikt med erforderlig förnyelse av de utnyttjade anläggningarna. Den

tredje kalkylen, alternativkostnadskalkylen, avser att belysa lönsamheten

vid bibehållen nuvarande drift av pappersbruket jämfört med utfallet av en

eventuellt möjlig alternativ användning av i bruket bundna resurser, rörelsekapital,

tomtmark in. in.

Den renodlade betalningskalkylen kan närmast sägas belysa, vilka direkta

utbetalningar riksbanken får förväntas bli åsamkad för fortsatt drift i nuvarande

omfattning vid Tumba, sedan den först erlagt ett som »normalt»

och »acceptabelt» betraktat pris av 15 kr. per kg för det till riksbanken levererade

sedelpapperet,1 och sedan brukets utgifter för pensioner från handbrukstiden

såsom icke hänförliga till den nuvarande driften frånräknats.

Kalkylen bortser i stort sett från vad som händer med det kapital, som anläggningarna

representerar, dvs. den siktar icke till ett långsiktigt vidmakthållande

av brukets kapitalutrustning och belastas följaktligen icke med

sådana normala avskrivningar, som långsiktigt erfordras härför, ej heller

med räntekostnader för i rörelsen engagerat kapital. Kalkylen belastas endast

med kostnader för sådana ofrånkomliga reparationer, underhållsåtgärder,

renoveringar och nyanläggningar, som betraktas som nödvändiga för att

över huvud taget även pa kort sikt sett hålla verksamheten vid bruket i gång.

Betalningskalkylen skulle sålunda kunna sägas ge ett uttryck för vad eu

bibehållen nuvarande drift vid pappersbruket skulle kosta riksbanken i direkta

utbetalningar, sedan sedelpapperet betalats med ett normalt pris och

pensionskostnaderna från handbrukstiden bestritts på annat sätt, allt utan

beaktande av att samtidigt sannolikt eller eventuellt en viss kapitalförtäring

äger rum. Betalningskalkylen kan tillmätas giltighet bara på kort sikt. Utsträckes

prognosen för längre tid, brister den därför att större förnyelsekostnader

för nedsliten kapitalutrustning måste till och då rimligen öven ränte
-

1 Antagandet om sedelpapperspriset är behäftat med viss ofrånkomlig osäkerhet, detta eftersom

det knappast kan sägas, att någon öppen marknadsprisbildning existerar för sedelpapper

och kvalitetsskillnader dessutom försvårar jämförelser. Det antagna priset, 15 kr. bar grundats

på inhämtade uppgifter om vad andra centralbanker f. n. får erlägga för köpt sedelpapper och

inkluderar hänsynstagande till de extrakostnader för kontroll etc. det skulle medföra för riksbanken

att försörja sig med sedelpapper utifrån.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr M år 196i

kostnader för investerat kapital. Samtidigt kan det vara berättigat att för en

bedömning, som avser enbart en kortsiktig fortsatt drift, helt bortse såväl

från räntekostnader som från den eventuella »kapitalförtäringen», eftersom

sådan kapitalutrustning, som över huvud taget kan gå till spillo, i praktiken

närmast allting utom tomtmarken, även vid en omedelbar driftsnedläggelse

kunde visa sig redan sakna realiserbart värde.

Professor Paulsson Frenckners på detta sätt utförda kortsiktiga betalningskalkyl

utmynnar i ett betalningsunderskott, som för de närmaste åren

anges till omkring 200 000 kr. per år. Utredningsmannen betonar, att detta

beräknade belopp är starkt beroende av uppskattningen av storleken av förutnämnda,

även i kortsiktsperspektivet erforderliga kostnader för det nödvändiga

vidmakthållandet av anläggningarna. De belopp (200 000 kr. för i bokföringen

upptagna »fabriksreparationer» samt 300 000 kr. för i bokföringen

»balanserade nyanläggningar, större renoveringar in. m.»), varmed kalkylen

belastats för dessa kostnader, är högre än motsvarande faktiska kostnader

för de senaste åren men långt under utgifterna därför under 1950-talets

senare del. Utredningsmannen sammanfattar själv resultatet av den genomförda

betalningskalkylen på förande sätt:

. . . den hittills utförda betalningskalkylen för fortsatt drift bär syftat till att

belysa förhållandena just nu för Tumba bruk med bortseende från handbrukspensionerna.

Beräkningarna har intresse blott så länge bruket kan arbeta utan

investeringar i ny pappersmaskin eller fabriksbyggnader. De utgör sålunda ett

slags nedslitningskalkyl. Dock har antagits att byggnads- och maskinkapitalet i

bruket kräver en viss mindre förnyelse, samt fortlöpande renovering och reparation

för att kapacitet, kvalitet och sortiment skall kunna upprätthållas.

Trots att betalningskalkylen för fortsatt drift torde gälla endast för de närmaste

åren och torde vara relativt optimistiskt beräknad, ger den klart uttryck

för att bruket vid ett sedelpapperspris av 15 kr. per kg måste räkna med ett

löpande betalningsunderskott av ett par hundra tusen kronor per år. Om bruket

emellertid under en sådan nedslitningsperiod får avsättningssvårigheter och därigenom

lägre intäkter, kan underskottet stiga ytterligare. Tar man även hänsyn

till förväntningar om produktpriser, löner, reparationsbehov in. m. synes det

uppenbart, att sannolikheten för ett större betalningsunderskott klart överväger

sannolikheten för lägre underskott. Särskilt den höga lönekostnadsandelen visar

kalkylens känslighet för fortgående löneökning. Redan en löneökning med 5 %

skulle betyda drygt hundra tusen kronor i ytterligare underskott.

Skulle nuvarande anläggningspark kunna bibehållas och betalningskalkylen

utsträckas över mer än de allra närmaste åren, skulle betalningsunderskottet sålunda

sannolikt snabbt öka.

Den i professor Paulsson Frenckners utredning presenterade självkostnadskalkylen.

som alltså närmast kan sägas avse att belysa räntabilitetsutsikterna

på längre sikt, utgår från den nyssnämnda betalningskalkylens beräknade

betalningsunderskott och innebär i princip, att kalkylen därtill belastas

med kostnader för vid eu långsiktigare drift av pappersbruket erforderliga

fulla avskrivningar och räntor för i rörelsen engagerat kapital. Vad avskrivningsantagandena

beträffar, kan nämnas att utredningsmannen, som omnämner

inom pappersindustrin gängse förekommande avskrivningssatser,

3 % på byggnader, 5 % på maskiner och 10 % på inventarier, ändock med

hänvisning till Tumbas speciella förhållanden nöjer sig med att i sin kalkyl

räkna med lägre avskrivningssatser, nämligen 2 % på byggnader och 3 %

på maskiner och övriga tillgångar. Utgående från återanskaffningsvärden

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr bl år 196b

15

(= bolagets brandförsäkringsvärden) på 12 milj. kr. för byggnaderna och

8,5 milj. kr. för maskiner och inventarier, kommer kalkylen sålunda fram

till ett sammanlagt årligt avskrivningsbelopp på 500 000 kr., som utredningsmannen

dock anger kan behöva något uppjusteras. Räntekostnaderna beräknas

motsvara 5 % på halva återanskaffningsvärdet för maskiner samt på

mellan en fjärdedel och en tredjedel av nuanskaffningsvärdet på byggnaderna.

På samma sätt räknas med 5 % på ett i lager och andra tillgångar

bundet rörelsekapital, som dock anses kunna reduceras till 1,5—2,0 milj. kr.

att jämföras med det enligt senaste bokslut faktiskt engagerade rörelsekapitalet

2,5 milj. kr. Sammanlagt beräknas räntebelastningen utifrån dessa

grunder uppgå till 5 % på 9—10 milj. kr. eller 450 000—500 000 kr. per år.

_ Utredningsmannen sammanfattar resultatet av självkostnadskalkylen på

följande sätt:

Sammanfattningsvis skulle avskrivningar och ränta med här förda resonemang

kunna beräknas uppgå till ett belopp av omkring 1 milj. kr. per år.

Enligt den kortsiktiga betalningskalkylen ovan skulle Tumba bruk förväntas

ge ett löpande betalningsunderskott på ett par hundra tusen kronor per år vid

bibehållen drift under de närmaste åren. I kalkylen upptogs utbetalningar för

större renoveringar och komplettering av anläggningar med 300 000 kr. Lat oss

ersätta dessa med här beräknade på längre sikt erforderliga avskriv ningskostnader

och ett krav på 5 % ränta på de pengar som i framtiden skulle i genomsnitt

bindas i bruket vid bibehållen drift. Då kan underskottet beräknas till omkring

0,9 milj. kr. per år (—200 000 + 300 000 — 1 000 000). Ändå torde flera

kostnadsposter i denna kalkyl ha beräknats snarare i underkant än i överkant.

I gengäld kan det dock tänkas att utbyte av anläggningarna skulle kunna leda

till viss effektivitetshöjning och därmed lägre driftskostnader än i dag. Siffrornas

osäkerhet motiverar ej en närmare prognos av det långsiktiga underskottet än till

bortemot eller omkring 1 milj. kr. per År.

Vad slutligen gäller professor Paulsson Frenckners tredje kalkyl, alternativkostnadskaikylen,

avsedd att belysa vad en eventuell alternativ användning

av i bruket bundna resurser skulle ge, är det i detta sammanhang tillräckligt

att nämna, att utredningsmannen uppskattar, att den av själva driften

och bruket upptagna tomtmarken (30 har) jämte byggnader, råvaror

in. m. skulle kunna ge upphov till ett värde i alternativ användning av

storleksordningen 3—10 milj. kr. »Per år räknat skulle detta innebära ett

alternativvärde av t. ex. 5 % på nämnda belopp, dvs. 150 000 500 000 kr.»

Utredningsmannen anför därefter följande:

De av handlingsalternativet »bibehållen drift» utestängda handlingsalternativen

för tomtmark, råvaror in. in. synes emellertid ej möjliga att utnyttja för bruket eller

banken utan reduktion, förflyttning eller nedläggning av driften och därmed uppkommande

uppoffringar. De senare (t. ex. pensioner) skulle troligen eliminera eller

kraftigt reducera berörda alternativvärden.

En justering av betalningskalkylen för »bibehållen drift» med en bedömning

med hänsyn till bästa aktuella handlingsalternativ synes sålunda fortfarande leda

till ett underskott på kort sikt till minst ett par hundra tusen kr. En alternativkalkyl

synes ej heller inverka på det långsiktiga underskottet på bortemot eller omkring

1 milj. kr. per år.

Resultatet av hela professor Paulsson Frenckners utredning sammanfattas

sedan på följande sätt:

Bibehållen drift för Tumba bruk kan vid ett beräknat sedelpapperspris av 15 kr.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kankoutskottets utlåtande nr kl år 196k

vantas leda till ett årligt betalningsunderskott redan för de allra närmaste åren

på ungefär 200 000 kr. som sedan sannolikt stiger. Om bruket under en sådan ncdslitningsperiod

får avsättningssvårigheter och därigenom lägre intäkter, kan underskottet

stiga mycket starkt. Om driften skall bibehållas pa sä läng sikt, att åtminstone

flertalet av brukets anläggningar skulle successivt förnyas, kan ett underskott

på i genomsnitt bortemot eller omkring 1 milj. kr. per år beräknas, om en

räntekostnad på 5 % skall krävas för det kapital som satsas i bruket. Både det

kortsiktiga och det långsiktiga underskottet ökar givetvis med stigande lönenivå.

Enligt det givna uppdraget har beräkningarna begränsats till antagandet att nuvarande

rörelse pa kortare eller längre sikt bibehålies till omfattning, inriktning och

verksamhetssätt.

Ingenjörsbyrå Jakko Pöyry & Co utgår i sitt utlåtande över möjligheterna

till ytterligare rationalisering av driften vid Tumba från en utförlig, av byrån

upprättad redovisning av nuvarande driftsbetingelser och -data, drifttid,

produktion och personalförhållanden samt från likaledes av byrån upprättade

egna driftskalkyler. Brukets nuvarande organisation och personalens

fördelning på olika funktioner redovisas och bedömes. Fullmäktige får i

dessa delar hänvisa till det in extenso till Bankoutskottet överlämnade utlåtandet.

Fullmäktige begränsar sig här till en redovisning av utlåtandets

konklusioner.

Byrån har på grundval av framdragna data sökt bedöma dels möjligheterna

till rationalisering av driften med bibehållen produktionsvolym och

kvalitetsinriktning, dels möjligheterna att förbättra det ekonomiska resultatet

genom en ökning av produktionen såväl vid bibehållen intermittent

drift som vid övergång till kontinuerlig drift. Vad gäller den först angivna

frågeställningen, anför byrån:

Vid bedömandet av möjligheterna till rationalisering av fabriksdriften

kan följande konstateranden göras. i

1. Fabrikens organisationsschema och arbetsfördelningsplan synes vara ändanålsenliga

med klart definierade arbetsuppgifter och ansvarsområden. Inköpsverksamheten

synes dock vara splittrad på många olika avdelningar, men inverkar

mappast inom denna specifika art av drift på resultatet.

2. Vad fabriksanläggningarna beträffar kan man konstatera att den tillbudsitående

maskinparken tekniskt sett synes vara ändamålsenlig och i gott skick, en

ndikation på att undei''hållet av maskinparken är väl skött. Såväl lumpberedningens,

holländeriets, pappersmaskinsalens och efterbehandlingens maskinpark är

till stor del ny eller moderniserad under de senaste åren. Processystemen är enkla,

vilket säkerligen bör möjliggöra snabba kvalitetsbvten utan nämnvärda fiberförluster

vid tömning av kar etc.

3. Beträffande fiberförlusterna kan dock konstateras att de äro överraskande

höga. För en bruttoproduktion av 1 002 ton papper har man använt 1 252 ton

fiberråvara vilket utgör 250 ton/år i fiberförluster.

Om man beräknar 30 cfc fiberförluster för lumpfiberråvaran, vilket totalt är 477

ton, erhålles en total lumpfiberförlust på 143 ton. Differensen i fiberförluster är

sålunda 107 ton och bör kunna tillskrivas cellulosafraktionen. Förlusten av cellulosafiber

är därigenom 13,7 9fc.

4. Beträffande lönekostnadernas andel av totala produktionskostnaderna svnes

de vara synnerligen höga, eller närmare 45 9fc. Enligt vår uppfattning är dock

vakansförteckningen i sin nuvarande form helt berättigad. En rationalisering eller

mekanisering av arbetsförloppen kan icke i högre grad verkställas vare sig i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 19(>i

17

lumphuset eller i massaberedningen. Detta på grund av att produktionen dels är

så liten och dels på grund av de tillverkade kvaliteternas mångfald.

Vad beträffar en eventuell rationalisering i pappersalen kan man konstatera

att man säkerligen icke kan komma ifrån de hantverksmässiga arbetsfaserna med

nuvarande kvalitetsregister samt högt ställda krav pa kvalitet och kontroll.

5. Pappersmaskinens driftsverkningsgrad är 90,3 r/c och kan knappast höjas.

En ökning av produktionen vid bibehållen interniittent drift upp till 1 000

ton civilpapper vid en samtidig produktion av 75 ton sedelpapper antages

vid existerande maskinkapacitet teoretiskt vara möjlig, och den anges i

byråns utlåtande ge en viss förbättring av driftsresultatet men icke en tillräcklig

sådan för att täcka erforderliga avskrivningar och räntor.

En motsvarande ökning av produktionen, åvägabragt genom övergång til!

kontinuerlig drift, visas främst genom lönekostnadspostens ökning, ge ett

sämre resultat, t.o.m. ett sämre resultat än nuvarande med mindre produktion.

Byrån sammanfattar sin bedömning på följande sätt:

Inom ramen för detta uppdrag har man strävat till att belysa nagra av de kostnadsfaktorer,

som inverkar på produktionskostnaderna i Tumba för att därigenom

erhålla en klarare uppfattning av kostnadssammansättningen och möjligheterna

att genom rationalisering eller produktionsökning förbättra det ekonomiska resultatet.

Enligt vårt förmenande förefinnes icke möjligheter att med bibehållet kvalitetsregister

rationalisera driften i Tumba, så att intäkterna skulle ge täckning över

för räntor och avskrivningar till deras fulla belopp om man beaktar ett medelpris

för sedelpapperet på 15 000 kr./ton och 4 200 kr./ton för civilpapperet.

Dels kan man icke tänka sig en utvecklad mekanisering eller rationalisering av

driften på grund av att den icke kan ställa sig ekonomiskt bärande för denna

fabriksenhet med så liten och mångskiftande produktion. Dels kan man icke

tänka sig en rationalisering i högre grad av en drift, som huvudsakligen baserar

sig på personligt tekniskt kunnande och yrkestraditioner.

Någon ekonomisk fördel står ej att finna i en övergång till 21 skiftesvecka eller

kontinuerlig drift. Orsaken härtill står närmast att finna i lönekostnadernas höga

andel av de totala produktionskostnaderna. Underskottet är vid intermittent drift

85 095 kr./år och vid kontinuerlig drift 100 000 kr./år före avdrag av räntor, amorteringar,

investerings- samt större reparationskostnader.

Det bör anmärkas att ovan angivna tal för det beräknade underskottet

skiljer sig såväl från bokslutssiffror som från t. ex. professor Paulsson

Frenckners kalkyler, eftersom de utförts oberoende av dessa och utgått från

andra metoder och delvis andra antagna utgångsdata.

Fullmäktige anser sig för egen del i detta sammanhang icke ha någon

anledning att närmare kommentera vare sig professor Paulsson Frenckners

eller ingenjörsbyrån Pöyrys utredningar. Fullmäktige kan inskränka sig till

att konstatera, att båda pekar i samma riktning som fullmäktiges egen tidigare

bedömning av det ekonomiska läget och räntabilitets- och rationaliseringsmöjligheterna

för det nuvarande pappersbruket. Även om det är riktigt

och bör anmälas i delta sammanhang, att driftsutfallet för innevarande år

tack vare vissa verkningsfullt genomförda åtgärder synes komma att ge eu

förbättring jämfört med tidigare, är det fullmäktiges allmänna bedömning,

att de konklusioner vartill de båda anförda utredningarna kommit, icke överbetonat

de ekonomiska vanskligheter. som Tumba bruk i nuvarande form

och storlek har att räkna med.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 196A

Nar fullmäktige i det nya läge, som avtalsförhandlingarnas utgång skapat,

gar att pröva den återigen öppna frågan om Tumbas framtid, står det lika

klart som tidigare, att fullmäktige för sin del icke kan tillstyrka ett långsiktigt

fortsättande av brukets drift i nuvarande form och under nuvarande

förutsättningar i övrigt. En långsiktig förlust på driften av storleksordningen

eu miljon kr. om året måste, även om den egna sedelpapperstillverkningen

medför obestridliga och, som nedan skall visas, i synnerhet för de närmaste

aren mycket beaktansvärda fördelar för riksbanken, betraktas som orimlig

och oacceptabel. En sådan förlust skulle, utslagen på det lilla antalet anställda

vid bruket, motsvara ett årligt »tillskott» per anställd av storleksordningen

8 000 kr. per år, och sysselsättningsläget nu och säkerligen även för

framtiden i Stockholms-regionen kan näppeligen motivera någon sådan kostnad.

Att förvänta att utvecklingen av sig själv i framtiden skall medföra

några i positiv riktning ändrade förutsättningar för driften, som kan göra

dagens bild av läget ljusare, vore säkerligen också alltför djärvt. Allt —

teknisk utveckling, löneutveckling, integrationssträvanden och koncentrationstendenser

inom övrig pappersindustri av betydelse för den framtida

konkurrensen i branschen — talar snarare för eu motsatt utveckling.

Samtidigt som man kan konstatera, att den sannolika förlusten på ett

långsiktigt fortsättande av nuvarande verksamhet vid Tumba måste antagas

bli av en sådan storleksordning, att den synes utesluta varje beslut om i vart

tall en oförändrad dylik fortsatt drift, torde det i och för sig vara riktigt, att

på kort sikt och vid en för kortsiktsperspektivet adekvat politik i fråga om

nyinvesteringar in. in. ett fortsättande av den nuvarande driften under eu

avvecklingsperiod för bruket kan genomföras utan större direkta merutgifter

härför än som kan försvaras mot bakgrunden av de fördelar av annat

slag, som därmed står att vinna. Dessa fördelar består, som redan antytts,

förutom i ökade möjligheter att tillgodose personalens legitima intressen i

sammanhanget, däri att det framför allt för en period, som kan sägas avse

i vart fall de allra närmaste åren, skulle mer än eljest vara olägligt och icke

riskfritt för riksbanken att lägga om sin sedelpappersförsörjning och utsätta

sig för möjligheten av störningar i denna. Fullmäktige vill först utveckla

sina synpunkter på läget i detta avseende.

Riksbanken förbereder f. n. eu övergång till nya sedeltyper, som innebär

att inom de närmaste åren samtliga nuvarande sedeltyper utom de kvantitativt

betydelselösa 1 000- och 10 000-kronorsvalörerna skall ersättas med

nya sedlar av modernare format och nytt typografiskt utförande, det senare

liksom anspråken på den s. k. vattenmärkningen av papperet delvis bl. a.

anpassade till det nya rotationstryckförfarande, som riksbankens sedeltryckeri

nyligen infört. Det har ofta betonats av de härför ansvariga inom riksbanken

och torde vara obestridligt, att det varit av stort värde för banken —

som jämte en enda centralbank till i världen är ensam om att tillämpa rotationstryekförfarandet

för sin sedelframställning — att den själv förfogat

över en egen papperstillverkning, som möjliggjort ett nära, smidigt och helt

hinderfritt samarbete mellan de för sedeltrycket respektive papperstillverkningen

ansvariga personerna, övergången till den nya tryckmetoden i tryckeriet

och till de häremot svarande rullpappersleveranserna i pappersbruket

har icke desto mindre mött problem. »Inkörningstiden» har icke varit alldeles

kort, ej heller kan den ännu betraktas som helt avslutad. Det kan på

goda grunder befaras, att ett byte av pappersleverantör nu eller inom kort

skulle innebära, att åtskilligt av detta inkörnings- och inslipningsarbete

finge göras om på nytt med trassel och förseningar som sannolik följd, vilket

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr ''i7 år 196-4

19

uu skulle vara särskilt olägligt med tanke på det nya sedelprogrammet. Riksbanken

kan icke gärna acceptera nya förseningar i detta program, eftersom

förrådet av sedlar av de gamla typerna av ekonomiseringsskäl — och för att

undvika en alltför långt utdragen period, under vilken sedlar av både de

gamla och de nya typerna parallellt är i omlopp — naturligen tagits ned för

att vara i görligaste mån slutförbrukat vid den tidpunkt, då tillräckliga förråd

av de nya sedeltyperna beräknats vara tillverkade för att möjliggöra

dessas introduktion. Då därtill tidsprogrammet för de nya sedlarna redan

är ansträngt, bl. a. på grund av kapacitetsbrist i gravyrstadiet i förberedelserna,

understrykes angelägenheten av att nya störningar så vitt möjligt undvikes.

En nv pappersleverantör kunde sökas antingen inom landet eller i

utlandet. Av inhemska kvalitetspapperstillverkare, som kunde komma i

fråga, torde ingen ha erfarenhet av sedelpapperstillverkning, knappast

någon heller ha erforderlig specialutrustning härför, varför en rätt lång förberedelsetid

sannolikt bleve ofrånkomlig. Av utländska etablerade sedelpapperstillverkare

torde bara en enda förut ha erfarenhet av rullpappersproduktion

för rotationstryck. Vare sig denna tillverkares rullpapper skulle vara

bättre eller sämre än den redan fastställda och införda papperstyp, riksbankens

sedeltryckeri utnyttjar och ej gärna ntan vidare kan ändra, kan det

fastslås, att det icke är identiskt med det svenska, varmed följer tillverkningsproblem,

som icke kan avklaras utan tidsutdräkt. Att vara beroende

av en enda möjlig utländsk papperstillverkare skulle vidare icke vara tilltalande

— att undgå ett sådant beroende återigen skulle troligen åsamka

riksbanken ansträngningar för att förmå andra tillverkare att nyupptaga

och »lära sig» en sådan tillverkning med åtföljande ännu större tidsförlustei,

inkörningsproblem och sannolikt extra kostnader. Det direkta och oundgängligen

erforderliga fortlöpande samarbetet mellan sedeltryckeriet och

den nye papperstillverkaren skulle vara i jämförelse med nu avsevärt försvårat

redan om denne vore svensk men som sannolikt lokaliserad till annan

ort än Stockholm. Vore den nye pappersleverantören utländsk, skulle svårigheterna

med detta samarbete bli ännu mera påtagliga. Reklamationer och

returer, som åtminstone i ett inledningsskede skulle vara ofrånkomliga, bleve

besvärligare att reglera etc.

Om kostnaden för riksbanken för att under den speciella period som nu

anses behålla sedelpapperstillverkningen i egen hand och undgå de risker,

som ovan berörts, kan begränsas till ett par hundra tusen kronor per år, kan

det enligt fullmäktiges mening icke gärna bli tal om att något annat beslut

kan fattas. Fullmäktige tror för sin del också, att för denna period och under

förutsättningar i övrigt, som förut antytts, det direkta löpande underskottet,

betalningsunderskottet, kan begränsas till denna storleksordning. Det innebär

ett slags nedslitningsutnyttjande av brukets nuvarande anläggningar,

och det innebär även alt brukets kapitalutrustning utom sådana tillgångar,

som har permanent värde, t. ex. tomtmarken, betraktas som redan värdemässigt

förlorade, varför förräntningsanspråk av den anledningen blir inaktuella.

Även om fullmäktige menat, och fortfarande menar, att en adekvat

utbyggnad av bruket bort kunna rädda dessa värden, är det angivna betraktelsesättet

i dag, med utbyggnaden omintetgjord, enligt fullmäktiges mening

realistiskt.

Svårigheten med etL endast kortsiktigt bibehållande av pappersbrukets drift

ligger självfallet däri att ett företag, som av anställda och kunder väntas

komma att nedläggas, kan få problem med att för den tid som är i fråga

få behålla sin personal och sina tidigare avnämare. Vad särskilt gäller frå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21)

Bankoutskottets utlåtande nr M år 1961

gan om personalen kan under fullsysselsättningsförhållanden och på en ort

med Stockholms-regionens rika sysselsättningsmöjligheter dessa svårigheter

eventuellt bli accentuerade. En arbetsgivare i riksbankens position står här

i ett särskilt dilemma: samtidigt som den allmänt kan vänta krav på sig att

bereda personalen en lång och välvarslad avvecklingstid och en sådan i hög

grad kan motsvara vissa anställdas intresse, kan riksbanken lika litet som

någon annan arbetsgivare skydda sig mot att andra anställda försvinner i

törväg. De problem, som det här är fråga om, stod redan för ögonen, när

fullmäktige tidigare tog ställning till förslaget om en utbyggnad av pappersbruket,

och var en av de omständigheter som i någon mån påverkade ställningstagandet,

eftersom även i det läget riksbanken inte gärna som något

piaktiskt alternativ kunde tänka sig att genomföra en alltför brysk och

snabb avveckling av bruket. När frågan om Tumbas framtid nu genom inträffade

omständigheter på nytt påkallar ett ställningstagande, framstår det

alltjämt som ett intresse, att någon form av kontinuitet i verksamheten där

kunde tänkas och att några sysselsättningsmöjligheter på platsen kunde

ställas i utsikt för personal, som eljest alltför starkt kunde frestas att förtidsaweckla

sig själv. Detta intresse kan ses i samband med — även om det

icke kan vara och icke för fullmäktige är något ensamt avgörande motiv för

- aktualiserandet av den fråga, som fullmäktige nu vill upptaga, nämligen

frågan om en eventuell förflyttning av riksbankens sedeltryckeri till Tumba.

Frågan om en förflyttning av riksbankens sedeltryckeri från dess nuvarande

lokaler på Norr Mälarstrand i Stockholm har flera gånger tidigare

varit föremål för överväganden och diskussion, bl. a. efter uttalanden från

riksdagen. De f. n. för tryckeriet disponibla lokalerna liksom det för nuvarande

transportbehov och -teknik erforderliga tomtutrymmet kring dessa

framstod redan för flera år sedan som otillräckliga, och särskilda åtgärder

måste då vidtagas för att möjliggöra tryckeriets fortsatta drift där. Sedeltryckeriet

disponerar tillsammans med myntverket kvarteret Kungl. Myntet

vid Norr Mälarstrand, som genom en stadsplaneförändring kommer att bli

föremål för ett visst intrång, som både minskar kvarterets areal och försämrar

infartsmöjligheterna till tomten. Frågan om myntverkets framtida

lokalisering är f. n. föremål för en utredning. Tidigare sonderingar från

riksbankens sida om möjligheterna att få disponera en större del av kvarterets

tomtareal för en tillbyggnad till sedeltryckeriets nuvarande byggnad

har mött motstånd, eftersom det ansetts tveksamt om en så centralt belägen

och värdefull tomtmark för framtiden borde disponeras för nuvarande ändamål.

Skulle pågående utredning leda till myntverkets förflyttning, vilket

förefaller sannolikt, aktualiseras förmodligen ånyo frågan om hela kvarterets

framtida utnyttjande, eftersom sedeltryckeriets byggnad, som bara disponerar

ett hörn av kvarteret, kan förväntas ligga i vägen för en rationell

ny disposition av kvartersmarken. Oavsett vartill sådana överväganden kan

leda, kan det konstateras, att inom icke alltför lång tid sedeltryckeriets egna

utrymmesbehov, såväl inom- som utomhus, måste komma att på nytt resa

frågan, om tryckeriet kan ligga kvar på nuvarande plats. Kvarstår tidigare

betänksamhet mot att avdela mera mark för tryckeriets behov på nuvarande

tomt, en betänksamhet som fullmäktige i och för sig kan förstå, måste tryckeriet

förflyttas. Genom att för några år sedan vissa i tryckeribyggnaden då

ännu befintliga bostadsutrymmen utrymdes och iordningställdes för tryckeriets

beho\, vanns en viss tidsfrist tör ytterligare åtgärder men så vitt nu kan

bedömas endast en begränsad tidsfrist. Med nuvarande utveckling kan det

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 47 dr 7,%''4

21

bedömas, att tryckeriet senast i början av 70-talet måste ha beretts ytterligare

ökade lokalutrymmen.

Redan tidigare har inom riksbanken och dess industristyrelse tanken på

en förflyttning av sedeltryckeriet till Tumba tagits upp till övervägande.

Trots att tanken ur flera synpunkter varit lockande, främst ur synpunkten

av närmare anknytning till pappersbruket, minskade transporter etc., är det

naturligt, att den fått falla, så länge nuvarande tryckerilokaler fått disponeras

och varit eller kunnat göras åtminstone någorlunda tillräckliga för sitt

ändamål. Därtill har tryckeriets kvarliggande i Stockholm ur säkerhets- och

bevakningssynpunkter bedömts innebära en fördel.

I och med att myntverkets förflyttning synes vara på väg att bli en sannolik

möjlighet, kan som nämnts frågan komma i ett annat läge. På samma

sätt kan det nya läge, vari frågan om Tumba pappersbruks framtid kommit,

enligt fullmäktiges mening, förtjäna att tagas med i övervägandena rörande

sedeltryckeriets framtida placering.

Skälen för att nu överväga en placering av sedeltryckeriet i Tumba kan

kort sammanfattas på följande sätt. Riksbanken förfogar i Tumba över mark

för ändamålet, en mark som så snart sedeltryckeriets förflyttning ut ur den

centrala stenstaden överväges måste betraktas som en lämpligt belägen

sådan. Vid en nedläggning av pappersbruket skulle sedeltryckeriets placering

till Tumba ge orten och kommunen en ersättning för den nuvarande

industriella, lokalt sysselsättningsskapande verksamhet, som därmed förlorades.

Det stora och åtminstone delvis goda bostadsbestånd, som pappersbruket

nu förfogar över och som vid en avveckling av detta kan befaras

åsamka riksbanken samma värdeförluster som övriga anläggningar eller

avsevärda fastighetsförvaltningsbekymmer för att undgå dem, skulle kunna

fortsatt utnyttjas och rent av erbjuda ett stöd för möjligheterna att genomföra

en omlokalisering av sedeltryckeriet utan besvärande personalförluster

för detta. Åtminstone vissa av pappersbrukets befintliga anläggningar i

övrigt skulle kunna direkt utnyttjas för sedeltryckeriets behov. Vissa möjligheter

till att övertaga och sysselsätta från pappersbruket avvecklad personal

borde kunna uppkomma — både beträffande sådana kategorier av

personal, som vid en avveckling av pappersbruksdriften bleve svårplacerad

på andra håll och därför finge befaras åsamka riksbanken extrakostnader

för förtidspensioner otc., och sådana som det vore särskilt angeläget att kvarhålla

och besvärande att mista i pappersbruksdriften, så länge denna bedreves.

Sist men inte minst, en placering av sedeltryckeriet i Tumba kunde

påverka själva förutsättningarna för att förbättra och öka i vart fall slututnyttjandet

av de till pappersbruket hörande anläggningarna, vilka alltjämt

är i gott skick och har en god återstående teknisk livslängd, men som

ändock i samma ögonblick som driften upphör praktiskt taget kommer atl

sakna värde. Fullmäktige vill först diskutera denna fråga.

Om sedeltryckeri och pappersbruk vore förlagda till samma plats och

driften vid båda i största möjliga grad samordnades, borde vissa och icke

helt obetydliga kostnadsbesparingar kunna uppnås. Kontorsadministrationen

och i viss mån även den tekniska ledningen borde kunna göras gemensam,

bevaknings- och kontrollapparaten likaså. Verkstads- och service-organ och

personal borde i viss utsträckning kunna utnyttjas av bada verksamheterna

och totalt draga mindre kostnader än förut. Fn gemensam värmecentral

borde vara möjlig. Fastighetsunderhåll och en del lagerhållning även av

driftsförnödenheter borde kunna förbilligas osv. Bestämda uttalanden

om storleken av de besparingar, som kunde uppnås, kan inte göras utan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr hl år VJtih

konkretare utredningar, och fullmäktige är angelägna att betona, att de med

sin allmänna, förut redovisade bedömning av de ekonomiska framtidsutsikterna

för pappersbruksdriften knappast ser möjligheter att enbart genom

sådana besparingar permanent kunna rädda denna, fortfarande under förutsättning

att den skulle bedrivas i nuvarande skala. Fullmäktige ser fastmera

fördelarna med den tänkta kombinationen ligga däri att den skulle ge ökad

tid och ökade ekonomiska möjligheter att slututnyttja de produktionsresurser,

som bruket ändock representerar, och över huvud taget hålla möjligheterna

öppna för andra utvägar, som måhända alltjämt kan yppa sig. — Bruket

har under det senaste året under den nya ledningen uppnått förbättringar

av det ekonomiska utfallet av rörelsen, som fullmäktige visserligen

måste betona icke får tagas till intäkt för nya falska förhoppningar, men som

heller icke skall nedvärderas. Dessa förbättringar har uppnåtts genom delvis

drastiska ingrepp i produktionsprogrammet men kanske framför allt genom

framgångsrika åtgärder på försäljningssidan. Det är angeläget, att dessa ansträngningar

får vidareföras och att man får tillfälle att kontrollera, vilka

varaktiga resultat som här står att vinna. Också i detta avseende kunde eu

närmare samordning mellan sedeltryckeriet och pappersbruket resultera i

nya möjligheter, t. ex. i nya gemensamma produkter.

En förflyttning av sedeltryckeriet till pappersbrukets område kan ske

utan störningar för pappersbrukets drift och utan att den behöver föregripa

beslut rörande dennas framtida öde. Även vid ett föregående beslut om en

total nedläggning av pappersbruksdriften skulle i varje fall huvudlokalerna

för tryckeriet icke kunna inrymmas i några av pappersbrukets nuvarande

lokaler, utan att dessa behövde undergå ombyggnads- och upprustningsarbeten,

som enligt experter icke skulle ställa sig billigare än nya byggnader

för tryckeriet. Nya tryckeribyggnader förlagda till Tumba skulle emellertid

i så måtto bli ekonomiskt förmånligare än vid annan förläggning, eftersom

riksbanken redan förfogar över tomtmarken och åtminstone i viss utsträckning

har ledningar och servicesystem framdragna och färdiga etc. — Fördelarna

med att Tumbas bostadsbestånd står till förfogande har redan påpekats.

Vid behov skulle även tomtmark för ny egnahemsbebyggelse kunna

erbjudas.

Som bekant har frågan om sedeltryckeriets lokalisering varit föremål för

behandling och förslag inom lokaliseringsutredningen (SOU 1963:69 och

70). Lokaliseringsutredningens förslag går ut på att sedeltryckeriet förflyttas

till landsorten, närmast till Sala (alternativt till någon av städerna

Nyköping, Gävle eller Norrköping). Fullmäktige har redan under utredningens

arbete med frågan haft tillfälle att ge till känna sina invändningar

mot tanken på denna förflyttning, och fullmäktige måste fortsätta att bestämt

motsätta sig den. Fullmäktiges ståndpunkt förestavas icke av ovilja

mot att förlägga verksamhet till landsorten och icke heller av vad som skulle

kunna kallas bekvämlighetsskäl. Den är fullmäktiges ofrånkomliga mening

helt enkelt därför att alla förutsättningar saknas för att kunna förmå den

speciella, yrkeskunniga personalen att medfölja vid förflyttningen och därför

att sedeltryckeriet är helt beroende av att kunna tillgodogöra sig denna

personals tjänster. Riksbankens sedeltryckeri är landets enda koppartryckeri,

den enda arbetsplats i landet, som är beroende av utbildade specialister

på detta tryckeriförfarande. Men sedeltryckeriet är dessvärre icke den enda

arbetsplats, där dessa yrkesspecialister kan finna sysselsättning, även för

dem själva god och tillfredsställande sådan. Samtliga skulle lätt kunna absorberas

av övrig grafisk industri i Stockholm. Situationen är kort den, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr bl år 196b

23

tryckeriets ledning kunnat icke förmoda utan fastställa, att praktiskt taget

ingen av de oumbärliga anställda skulle medfölja vid eu förflyttning till

någon plats utanför Stockholins-regionen. En sådan förflyttning är därför

omöjlig att genomföra, framför allt om någon hänsyn skall tagas till de

produktionsbehov, som sedeltryckeriet enligt vad fullmäktige ovan utvecklat

står inför de närmaste åren.

Fullmäktige skall icke dölja, att även en så till rummet begränsad förflyttning

av tryckeriet som till Tumba kan väntas komma att i enskilda fall

medföra problem av det slag som nyss berörts. Närheten till Stockholm,

möjligheten att erbjuda bostäder och fördelen av fortsatt yrkesverksamhet i

arbete, som den speciella utbildningen kvalificerat för, kan dock som gjorda

sonderingar givit vid handen i varje fall i tillräcklig grad förväntas fälla

utslaget så, att fullmäktige vågar känna sig förvissade om att denna förflyttning

skulle vara genomförbar utan allvarligare störningar för driften vid

tryckeriet.

Utan ett föregående ställningstagande från riksdagens sida, angeläget bl. a.

med hänsyn till nyssberörda fråga, har fullmäktige icke velat lägga ned

större arbete och kostnader på mer ingående utredningar av frågan om eu

förflyttning till Tumba av sedeltryckeriet. Fullmäktige anser sig emellertid

ha prövat den tillräckligt för att kunna fastställa, att en förflyttning är ekonomiskt

och i andra avseenden genomförbar och fördelaktig. Till samma

ståndpunkt har jämväl riksbankens industristyrelse kommit. En förflyttning

från nuvarande läge förefaller under alla förhållanden snart komma att

bli nödvändig. Även om den icke under de närmaste åren skulle komma alt

direkt framtvingas, genom att andra anspråk på den nuvarande tomten

framställes, kommer den alltid att vara försvarlig och för markägaren-staten

troligen ekonomiskt fördelaktig, genom att tomtmarken i fråga frigöres för

värdefullare behov. Det finns ingen anledning att antaga, att kostnaden i

samband med förflyttningen, även bortsett från fördelen av den redan disponerade

tomtmarken i Tumba, blir högre vid en förläggning till Tumba än

för någon annan möjlig förläggningsort. I det samband med Tumba pappersbruks

fortsatta öde, i vilket frågan slutligen får ses, skulle enligt fullmäktiges

mening förflyttningen dit av sedeltryckeriet innebära fördelar för riksbanken,

för kommunen och för såväl pappersbrukets som sedeltryckeriets

personal. Fullmäktige får sålunda förorda, att förflyttningen beslutas och

att fullmäktige får riksdagens bemyndigande att utarbeta slutliga bvggnadsförslag

in. in. att senare underställas riksdagen.

Därest riksdagen godkänner fullmäktiges förslag i denna punkt, avser

fullmäktige att omedelbart påbörja projekteringsarbetet för det nya sedeltryckeriet.

Intill dess att riksdagen fattat slutligt beslut med anledning av

därvid uppgjorda förslag och därefter erforderliga byggnader hunnit uppföras,

bör sedeltryckeriets drift fortgå i nuvarande lokaler.

Fullmäktige förordar tillika, att riksdagen godkänner det beslut som fullmäktige

för sin del fattat att icke fullfölja den 1963 beslutade utbyggnaden

av Tumba pappersbruk men att fullmäktige bemyndigas att tills vidare med

sikte närmast på ett slututnyttjande av anläggningarna bibehålla den drift

vid pappersbruket, som fullmäktige finner med hänsyn till riksbankens sedelpappersförsörjning

erforderlig och ekonomiskt försvarlig. Fullmäktige

förutsätter, alt ett sådant bemyndigande skall innefatta rätt att söka och

pröva de nya möjligheter som kan yppa sig att bl. a. genom det produktionsinriktningen

och försäljningen berörande arbete som nu utföres av

bruksledningen och genom de kombinationsmöjligheter med sedeltryckeriet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 47 år 1964

som dettas förläggning till Tumba kan medföra —- förbättra förutsättningarna

för brukets fortsatta drift. Fullmäktige avser icke att utan riksdagens

hörande utnyttja ett dylikt bemyndigande till sådana långsiktigare och för

framtiden bindande dispositioner, som föregriper möjligheten av beslut om

brukets nedläggning. Liksom tidigare menar fullmäktige, att en sådan är

ofrånkomlig, om vägar till en långsiktigt lönsam drift icke kan anvisas.

Fullmäktige föreslår vidare, att den nu etablerade organisatoriska ordningen

vid bruket tills vidare bibehålies. Eftersom brukets tjänstemän och

arbetsledare f. n. är anställda av och ha avtal med det enligt 1963 års riksdagsbeslut

bildade aktiebolaget, och eftersom ett återförande av anställningsformen

till den tidigare ordningen ej blott i avvaktan på den fortsatta utvecklingen

av brukets framtid saknar mening utan även skulle medföra

vissa problem och eljest icke ur någon synpunkt är önskvärd, bör aktiebolaget

redan av dessa skäl tills vidare bibehållas. Enligt vad bruksledningen

omvittnat, har den etablerade ordningen inneburit definitiva fördelar för

driften, som icke i onödan bör tillspillogivas. Riksbanken bör vidare framdeles

ha fria händer att överväga den organisatoriska formen för driften av

de till Tumba lokaliserade anläggningar, varom här varit fråga. Eftersom

det nuvarande aktiekapitalet, 25 milj. kr., torde få betecknas som onödigt

stort även för det fall, att sist antydda möjligheter aktualiseras, avser fullmäktige,

sedan riksdagen i övrigt tagit ställning till här framlagda förslag

återkomma till riksdagen med förslag om lämplig reduktion av aktiekapitalet.

Med hänvisning till det anförda får fullmäktige hemställa, att bankoutskottet

måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna fullmäktiges beslut att icke fullfölja den av

1963 års riksdag beslutade utbyggnaden av Tumba pappersbruk;
2)

godkänna att driften vid pappersbruket tills vidare

fortsätter enligt i det föregående angivna riktlinjer; samt

3) besluta att riksbankens sedeltryckeri skall förläggas

till Tumba samt bemyndiga fullmäktige att utarbeta erforderliga

förslag härför.

Utdrag av fullmäktiges protokoll i ärendet bifogas.

Stockholm den 5 november 1964.

Å fullmäktiges vägnar:

Krister Wickman

/L. Nyström

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 47 år 1964

25

SVERIGES RIKSBANK

Utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken den 5 november

1964.

Närvarande:

Ordföranden herr Wickman,

vice » »

»

»

»

»

»

Persson,

Åsbrink,

Kollberg,

Ahlkvist,

Svärd,

Torsten Bengtson.

§ I
Herr

Åsbrink erinrade om det läge som uppstått i frågan om Tumba bruks

framtid, sedan avtalsförhandlingarna med arbetarparten strandat <se fullm.

särsk. prot. d. 23.1.1964), och om vissa ytterligare utredningar rörande brukets

ekonomiska situation och framtidsutsikter som därefter företagits. I

samband därmed erinrade föredraganden vidare om att lokaliseringsutredningen

i sitt betänkande den 23 oktober 1963 (SOU 1963: 69) framlagt förslag

om förflyttning av sedeltryckeriet från dess nuvarande lokaler till ort

utom Stockholm.

De förslag, berörande såväl frågan om brukets framtid som frågan om

sedeltryckeriets lokalisering, som herr Åsbrink i samråd med bruksledningen

och övriga av ärendet berörda instanser utarbetat, hade sammanfattats i ett

förslag till skrivelse i dessa frågor till bankoutskottet, som före dagens sammanträde

tillställts fullmäktiges ledamöter.

Föredraganden meddelade, att riksbankens industristyrelse (jfr. prot. d.

13.10.1964, § 3) behandlat frågan om förflyttning av sedeltryckeriet och därvid

förordat förflyttning till Tuinba.

Efter diskussion beslöto fullmäktige avlåta skrivelse till bankoutskottet

i enlighet med nämnda förslag med viss formell ändring. Skrivelsens lydelse

framgår av registraturet.

Herr Kollberg, som anslöt sig till fullmäktiges hemställan under punkterna

1) och 3) i den godkända skrivelsen lät till protokollet anteckna, att

han hyste en annan och mera optimistisk bedömning än fullmäktiges majoritet

beträffande pappersbrukets framtid och att han på grund härav ej

kunde dela vissa av majoritetens uttalanden beträffande önskvärdheten att

i en framtid nedlägga bruket. Herr Kollberg anhöll om anstånd till den 9

innevarande månad kl. 10.00 med att avgiva fullständigt yttrande.

Fullmäktige biföllo herr Kollbergs anhållan om anstånd.

Fullmäktiges beslut i ärendet förklarades omedelbart justerat.

I sitt vid anståndstidens slut avlämnade särskilda yttrande anförde herr

Kollberg följande:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr tf år 1964

Under erinran att jag redan i min reservation till fullmäktiges beslut den 14

februari 1963 rörande framställning om utbyggnad av Tumba pappersbruk motsatte

mig sådan utbyggnad, vill jag uttala min tillfredsställelse över att fullmäktige

numera uppgivit denna tanke och i stället framlagt förslag att förflytta sedeltryckeriet

till Tumba i och för möjliggörande av en samordning av driften av tryckeriet

och pappersbruket. Detta är enligt min mening ett synnerligen välbetänkt och

realistiskt förslag. En sådan samordning skulle innebära en kostnadsbesparande

koncentration av riksbankens industriella verksamhet och den skulle uppenbarligen

medföra påtagliga möjligheter till rationalisering och förbilligande av sedelframställningen

i dess helhet.

Däremot kan jag icke finna annat än att majoriteten, även utifrån sina egna premisser,

dragit felaktiga slutsatser i fråga om den framtida driften av pappersbruket.

Jag nödgas därvid först erinra om den reella innebörden i fullmäktiges framställning

år 1963 om en utbyggnad av pappersbruket. Den ifrågasatta utbyggnaden

innebar icke någon effektivitetsförbättring i fråga om den sedelpapperstillverkning,

som redan bedrevs vid bruket, utan en omfattande utvidgning av verksamheten

till att omfatta en ny produktionsgren, för vilken skulle erfordras ytterligare

en pappersmaskin med utrustning och byggnader till en kostnad av cirka 50 miljoner

kronor. Syftet var att den nya produktionen skulle ge ett bredare ekonomiskt

underlag för bruket i dess helhet.

Det är visserligen sant, att den tillämnade nya verksamheten skulle i administrativt

avseende kunna innebära vissa men dock mycket begränsade fördelar för den

redan etablerade fabrikationen, men detta utgjorde en sekundär fördel jämfört

med den vinst som påräknades från den nya produktionen.

I jämförelse härmed ter sig det nu framlagda förslaget om samordning av papperstillverkningen

och sedeltryckeriet såsom en naturlig rationaliseringsåtgärd,

vilken är ägnad att direkt nedbringa kostnaderna såväl för pappersframställningen

som för sedeltryckningen. Riksdagens revisorer har också tidigare pekat på betydelsen

av ett intimare samarbete mellan Riksbankens båda industrier. Enligt revisorernas

uppfattning skulle fördelar stå att vinna om industrierna kunde i större

utsträckning samordnas.

Det är svårt att inse hur fullmäktiges majoritet —• vid bedömande av pappersbrukets

framtid — kan anse den nu föreslagna samordningen som en mindre

vinst ur kostnads- och effektivitetssynpunkt än den vinst som på motsvarande sätt

skulle uppkomma genom upptagande av ny papperstillverkning vid sidan av den

redan pågående.

De synpunkter, som i fullmäktiges skrivelse utvecklats till stöd för förslaget

såvitt det avser nedläggande av pappersbruket efter det sedeltryckeriet etablerats i

Tumba, förefaller mig svårförståeliga och motsägande.

De rationaliseringsvinster som följer av samordningen av de båda verksamhetsgrenarna

kommer givetvis icke att slå igenom med full kraft annat än på relativt

lång sikt. Efter nedläggandet av papperstillverkningen skulle såsom resultat av

hela förfarandet kvarstå, att sedeltryckeriet flyttats från Stockholm till Tumba.

Jag tillåter mig att erinra om att jag redan vid frågans behandling under år 1963

uttryckte den uppfattningen, att bruket borde efter ytterligare rationalisering fortsätta

sin verksamhet i dåvarande omfattning. Intet har förekommit som föranleder

mig att ändra denna uppfattning. Tvärtom förhåller det sig så — som litet motvilligt

omnämnes i skrivelsen — att driftutfallet vid bruket för innevarande år tack

vare vissa verkningsfullt genomförda åtgärder synes komma att ge en förbättring

jämfört med tidigare. För framtiden tillkommer att den föreslagna samordningen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i7 år WGi 27

av brukets verksamhet med sedeltillverkningen kommer att ge möjlighet till ytterligare

besparingar. Något försök till bedömning av de vinster som star att erhålla

genom denna samordning har icke gjorts av fullmäktige.

Fullmäktiges skrivelse upptager referat av två i ärendet avgivna sakkunnigutlåtanden

rörande fortsatt drift av pappersbruket som sådant. I likhet med majoriteten

anser jag mig icke ha någon anledning att närmare kommentera dessa utredningar,

då ju ingendera av dem tager sikte på den situation som skulle föreligga

efter en samordning av pappersbruket och sedeltryckeriet.

Det ligger ett betydande värde i att Riksbanken tillverkar sedelpapper i egen

regi. Särskilt framstår detta såsom nödvändigt på grund av att ett nyinfort hogrationaliserat

tryckningsförfarande vid sedeltryckeriet fordrar ett alldeles speciellt

sedelpapper, tillverkat i rullar i stället för som tidigare i plana ark. Det är

först efter mycket lång tids experimenterande som det av Tumba bruk tillverkade

rullpapperet har uppfyllt de fordringar som det nya tryckförfarandet ställer, och

det bör bemärkas, att förutom Tumba lär det vara endast ett pappersbruk i England

som tillverkar sedelpapper av detta slag. ....

Fullmäktiges majoritet har själv med hänvisning till vissa omständigheter sammanhängande

med övergången till en ny sedeltyp förklarat sig anse det angeläget

att Tumba pappersbruk icke nedlägges omedelbart. Ingenting talar för att man

icke även i framtiden skall befinna sig i situationer då tillgången till ett eget pappersbruk

för sedelpapperstillverkningen skall visa sig lika angelägen.

För att de avsedda rationaliseringsvinsterna skall kunna erhållas erfordras naturligtvis

att de företagsledare och övrig personal som skall bara ansvaret for

rationaliseringarnas planering och genomförande skall ha känslan att deras arbete

fyller ett meningsfullt ändamål. Att bibringa dem en sådan känsla när man samtidigt

uttalar att bruket ändå efter en övergångstid kan komma att avvecklas lär

vara hart när omöjligt. Ett uttalande i sådan riktning motarbetar med andra ord

det syfte som majoriteten anser sig kunna på kort sikt vinna genom samordningen

av de båda tillverkningsgrenarna.

Slutligen kan jag icke underlåta att något anknyta till den omtanke om pappersbrukets

anställda som i så hög grad trädde i förgrunden då fullmäktige för något

mer än ett år sedan föreslog en utbyggnad av bruket. Fullmäktiges majoritet har

nu i detta avseende uttalat att »vissa möjligheter (för sedeltryckeriet) till att övertaga

och sysselsätta från pappersbruket avvecklad personal borde kunna uppkomma».

Även i denna resignerade form kan uttalandet te sig ganska optimistiskt.

Det är förvisso icke förvånande om ett principuttalande av innebörd att bruket kan

komma att nedläggas kommer att väcka en berättigad oro bland de anställda.

Inget företag kan förutse sin framtid. Men jag förmenar att ingen anledning nu

föreligger att ställa bruket på avveckling och att tvärtom alla skäl talar för ett fortsättande

av driften vid bruket under fortgående rationalisering och med utnyttjande

av de ytterligare rationaliseringsmöjligheter som samordningen av denna

drift med sedeltryckeriets verksamhet erbjuder. Endast härigenom tryggas Riksbankens

framtida försörjning med sedelpapper.

Ur protokollet:

L. Nyström

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 47 år 1964

SVERIGES RIKSBANK

Bilaga 2

PM med överslagsberäkningar rörande

möjliga investerings- och driftskostnadsbesparingar

vid eu förläggning av sedeltryckeriet

till Tumba jämfört med annan

möjlig förläggning till tomt utan

samordningsmöjligheter med pappersbruket

och utan sådana för tryckeriet utnyttjningsbara

anläggningar som Tumbatomten

redan förfogar över.

Vid en förflyttning av sedeltryckeriet till Tumba kan man — allt jämfört

med en förflyttning till annan möjlig »ren» tomt inom den Stockholmsregion,

inom vilken man av personalskäJ i praktiken finge hålla sig_räkna

med att uppnå dels vissa in ve steiing sko st na ds be spar in gar på grund av att

i umbatomten redan förfogar över vissa anläggningar in. m_, som kan utnyttjas

även för sedeltryckeriet, dels vissa årligen återkommande driftkostnadsbesparingar

sammanhängande med den tänkta samordningen med

pappersbrukets drift (och alltsa uttagbara i varje fall så länge denna kan

bibehållas). I det följande har gjorts vissa överslagsberäkningar över vad

dessa tänkbara besparingar kan motsvara. Beräkningarna kan göra anspråk

på att vara försiktigt gjorda men måste självklart ändå förses med

alla reservationer, främst med hänsyn till att kostnaderna för varje altemaUy

förläggning av sedeltryckeriet givetvis i sista hand blir starkt beroende

på vilken alternativ tomt det bleve fråga om, dess grundförhållanden, avstånd

till ledningsnät etc.

.t. Möjliga invesleringskostnadsbesparingar

1. Inbesparade kostnader för valvsanläggningar. Varje förläggning av sedeltryckeriet

utanför stenstaden kräver att tryckeriet förses med tillräckliga

valvsutrymmen, i vilka nyproducerade sedlar kan Lagras och från vilka sedeldistribmtionen

kan ske direkt ut till riksbankens avdelningskontor. Tumba

kan här erbjuda en avgjord fördel, därigenom att tryckeriet kan placeras

direkt ovanpå det bergskyddsrum, som bruket inrättat, och detta — med

eller utan eu eventuellt erforderlig ytterligare utvidgning, som i och för sig

är möjlig att genomföra — inredas till erforderliga valvsutrymmen. Bergskyddsrummet

skulle ge ett bättre och säkrare valv än som normalt skulle

kunna åstadkommas på en vanlig byggnadstomt. Anläggningskostnaden

for aven ett i dessa avseenden sämre valv på en alternativ tomt skulle med

de anspråk på utrymme det bleve fråga om kunna uppskattas till minst

oOOOOO kr. Även om hela denna alternativkostnad icke skulle kunna inbesparas,

har det synts rimligt att räkna med eu faktiskt realiserbar besparing

av storleksordningen 400 000 kr. på denna punkt. Till denna bespa1

int> kommer som nämnt att valvet finge en högre kvalitet ur säkerhetssynpunkt

än som normalt skulle kunna åstadkommas. Det är riktigt att fen

kalkyl tillgodogöra sig denna besparing, även om det kan sägas att bergskyddsrummet,

eller vid en alternativ förläggning av sedeltryckeriet till annan

tomt ett annat motsvarande skyddsrum, alltjämt kommer att erfordras

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskvttets utlåtande nr 47 år 1 9 G''i

29

av krigsberedskapsskäl, eftersom i så fall denna bered skapsinves ter ing bör

belasta kalkylen vid varje vald förläggning av sedeltryckeriet. I praktiken

skulle i Tumba krav på ytterligare skyddsrumsutrymmen enklast och billigast

få tillgodoses genom att det nuvarande bergrummet, innan valvsinredning

utfördes, ytterligare förstorades, vilket här skulle kunna utföras till

en sannolikt lägre kostnad än kostnaden för inrättande av etl nytt skyddsrum

på annan förläggningsort.

2. Inbesparade kostnader för värmeanläggning. Tumbas nuvarande ångcentral

för pappersbrukets behov har kapacitet nog för att även utöver

dessa, alltså även om pappersbruket på sikt skulle kunna bibehållas, täcka

värmebehoven för sedeltryckeriet. Den för detta erforderliga anläggningen

skulle följaktligen kunna avvara en egen värmeanläggning och utrymmen

för denna liksom utrymmen för bränslelagring etc. Lågt räknat kan kostnaden

härför, som blir en nettobesparing för Tumba-alternativet jämfört med

annan förläggning av tryckeriet, uppskattas till minst 150 000 kr., fördelat

med ungefär en tredjedel på pannor och installationer och tva tredjedelar

på bvggnadskostnader.

3. Inbesparade kostnader för ledningar etc. Tumba har f. n. alla erforderliga

ledningar för vatten, avlopp, ånga och elektricitet, inklusive transformatoranläggningar

för denna, framdragna genom bruksområdet. Den faktiska

kostnadsbesparing, som härigenom blir möjlig, är som redan anmärkts svår

att ange eftersom den bleve beroende av förhållandena i berörda avseenden

vid den alternativa förläggning som komme att väljas, därest Tumba icke

komrne i fråga. Kostnadsbesparingen här har för den skull enkelt anslagits

till 50 000 kr. — den kunde, om en alternativ förläggning hänvisades till en

ur dessa synpunkter ogynnsamt belägen tomt, lätt komma att springa upp

till flera gånger detta belopp.

4. Besparingar genom existerande byggnadsutrymmen. användbara för

sedeltryckeriet. En del nu redan existerande byggnader vid Tumba kan utnyttjas

för sedeltryckeriet, även om pappersbruket tills vidare blir kvar.

Det gäller först verkstadsutrymmena, som redan i nuvarande skick torde

vara tillräckliga även för tryckeriet. Det gäller vidare erforderliga utrymmen

för material- och förnödenhetslager och för kontorsändamål, även om eu

del sådana utrymmen finge tänkas bli anordnade i den nya huvudbyggnad,

som förutsättes bli nyuppförd för själva tryckeriet. Tumbas nuvarande verkstad

och dess maskinutrustning tillsammans med sådan verkstadsutrustuing,

som kan överföras dit från det nuvarande tryckeriet, torde fullt täcka

behovet för det kombinerade tryckeriet och pappersbruket. Kostnadsbesparingen

härför har här försiktigt anslagits till 250 000 kr., men det kan fastslås

att en helt ny verkstad med utrustning icke skulle kunna uppföras

och inrättas för detta belopp. De inbesparade investeringskostnaderna för

sådana material- och förnödenhctslagerutrymmen respektive kontorsutrynvmeu,

som kunde undvaras i huvudbyggnaden, har på samma sätt uppskattats

till för vardera ändamålet 100 000 kr. eller tillhopa 200 000 kr. Den beräknade

kostnadsbesparingen för kontorsutrymmen är liten i förhållande

till de byggnadsvolymer, som både erfordras och kan ställas till förfogande,

beroende på att kontorsutrynimcna förutsatts inrättade i det s. k. Klocktiuset,

som kommer att kräva eu del kostnader för inre upprustning. Med

hänsyn till att detta hus förklarats som kulturminnesmärke och lill atl riksbanken

under alla förhållanden torde fa bära kostnader för att halla huset

i stånd, kunde det ha varit försvarligt alt bär upptaga eu mycket större

kostnadsbesparing.

opaginerad Kontrollera mot PDF

:io

Bankoutskottets utlåtande nr 47 år 196i

Det bör anmärkas, att bär i fråga om inbesparade investeringskostnader

för existerande byggnader, som kan utnyttjas för tryckeriet, endast medtagits

byggnader, som kan disponeras vid en samtidigt bibehållen drift av

pappersbruket. Fördelarna av att kunna fortsatt utnyttja bostadsbeståndet

har av den anledningen icke beaktats i detta sammanhang, sålunda inte heller

fördelarna av att på något sätt kunna använda sådana som kulturminnesmärken

värdefulla 1700-talsbyggnader, som riksbanken under alla förhållanden

torde komma att få åtaga sig att för framtiden bibehålla och

underhålla.

Sammanfattningsvis kan de ovan angivna möjliga investeringskostnadsbesparingarna

vid en förläggning av sedeltryckeriet till Tumba sålunda anslås

till:

för valvsanläggningar 400 000 kr.

för värmeanläggning ................................ 150 000 kr.

för ledningar etc..................................... 50 000 kr.

för inbesparade byggnadsutrymmen 450 000 kr.

1 050 000 kr.

Erforderliga reservationer för dessa beräkningar har redan anförts. Exaktare

kalkyler kan inte upprättas annat än i samband med ett sådant projekteringsarbete,

som bankofullmäktige utan ett riksdagens föregående ställningstagande

i själva lokaliserings!rågan icke ansett sig kunna påbörja,

och det slutliga utfallet av sådana kalkyler bleve som nämnt dessutom beroende

av vilken alternativ förläggningsort och -tomt man närmast hade att

räkna med. Det torde dock vara berättigat att säga, att en investeringsbesparing

av storleksordningen 1 milj. kr. synes vara sannolik och att eu

ännu större sådan besparing kunde uppkomma.

B. Möjliga årliga driftskostnadsbesparingar

De årliga driftskostnadsbesparingar som själva samordningen med pappersbruksdriften

kan möjliggöra, blir om möjligt ännu svårare att i förväg

kvantitativt uppskatta, eftersom de blir beroende av ett kontinuerligt bedrivet

och icke på alla punkter omedelbart effektivt rationaliseringsarbete och

utfallet av detta. Som angivits och utan försök till kvantitativa bestämningar

exemplifierats i bankofullmäktiges skrivelse, torde det vara obestridligt att

sådana besparingar är möjliga att vinna på åtskilliga punkter. Utom på ett

par punkter, där en kvantitativ uppskattning redan nu är möjlig, kostnader

för transporter mellan pappersbruk och tryckeri som kan inbesparas, och

kostnadsbesparingar på grund av gemensam bevakning av de båda anläggningarna,

förefaller det föga meningsfyllt att nu försöka presentera för

varje punkt och varje detaljområde preciserade kalkyler om möjliga kostnadsbesparingar.

Här har i stället i det följande ett försök att belysa besparingsmöjligheterna

genomförts på det sättet, att möjligheterna till och

storleksordningen av en tänkbar total personalbesparing diskuterats och

den däremot svarande kostnaden angivits.

1. Inbesparade kostnader för transporter och kontroll i samband med

dessa. De nuvarande kostnaderna för transporter mellan sedeltryckeriet

och pappersbruket och för den rätt rigorösa och därför kostnadskrävande

kontrollen i samband med dessa är möjliga att ange tämligen exakt och

motsvaras av en ren nettobesparing, eftersom kostnaden för transporterna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bnnkoutskottets utlåtande nr 47 år 1964 41

av de färdiga sedlarna till deras slutliga destinationer knappast påverkas av

om de sker från Tumba eller från det nuvarande sedeltryckeriet. Denna

kostnadsbesparing kan anges till cirka 15 000 kr. per år.

2. Inbesparade kostnader genom gemensam bevakning. Den nuvarande

kostnaden för den i dag organiserade bevakningen av fabriksområdet i

Tumba uppgår till 60 000 kr. per år. Skulle sedeltryckeriet flyttas till någon

annan plats än Tumba och en bevakning organiseras enbart för tryckeriet,

kunde denna bevakning knappast anordnas billigare. A andra sidan bör bevakningen

av Tumbas fabriksområde och byggader inte behöva bli nämnvärt

dyrare, även om den skall avse ett dit vid sidan om pappersbruket förlagt

sedeltryckeri. Besparingen på denna punkt uppskattas därför till 50 000 kr.

per år.

3. Övriga besparingsmöjligheter, uppskattade som möjliga personalbesparingar.

Pappersbruket och sedeltryckeriet har tillsammans i dag en personal

på drygt 200 personer. Även om, på grund av att det alltjämt skulle

bli fråga om två skilda verksamheter och på grund av att dessa verksamheters

art sätter gränser för de möjliga ytterligare rationaliseringarna inom

var och en av dessa, möjligheterna till personalbesparingar efter eu samordning

av deras drift inte får överdrivas, måste sådana besparingar ändock

i viss utsträckning vara möjliga, främst därför att vissa funktioner kan

organiseras gemensamt för båda verksamheterna. En viss personalbesparing

i den administrativa ledningen, i den mera rutinbetonade kontorsorganisationen,

i reparations- och underhållsverksamhet och annat bör kunna

genomföras. Om redan ett så begränsat antal befattningshavare som tio,

alltså mindre än 5 % av den sammanlagda nuvarande personalstyrkan,

skulle kunna inbesparas, skulle, om man räknar med att de fördelades över

hela löneskalan och om man inkluderade samtliga personalkostnader, pensioner

och annat, detta motsvara en årlig kostnadsbesparing av storleksordningen

300 000 kr. Företagna konkretare försök att pröva rimligheten av eu

sådan personalminskning, alltså försök att »placera in» den i den nuvarande

organisationen, har även om de av lätt insedda skäl inte kan närmare

redovisas, inte synts tala emot att den bör kunna realiseras. Om man tar

hänsyn till att en sådan personalbesparing normalt bör åtföljas av eu viss

minskning av även eu del förbrukningsmaterial, kontorsförnödenheter,

bränsle etc., bör man vara ännu mera på den säkra sidan, om man anslår

den totala kostnadsbesparingen på denna punkt till nyssnämnda belopp,

alltså 300 000 kr. per år. Det är överflödigt att påpeka, att kalkylen ändå

bör förses med reservationer. Att den framlägges i denna form och utan försök

till närmare preciseringar kan åtminstone försvaras ur den synpunkten,

att ambitiösare detaljkalkyler på detta stadium bara skulle ge sken av

en precision som inte föreligger och inte kan uppnås.

De totala årliga driftkostnadsbesparingar, som under angivna förutsättningar

kan betraktas som möjliga, skulle sålunda kunna uppskattas till

storleksordningen 350 000 kr. (15 000 + 50 000 4- 300 000 = 365 000 kr.).

realiserbara efter hand som pappersbrukets och sedeltryckeriets drift kan

samordnas och uppnåeliga så länge driften vid pappersbruket kan vidmakthållas.

Sammanfattning

De föregående övervägandena och kalkylerna kan kort sammanfattas så,

att eu förläggning av sedeltryckeriet till Tumba, jämfört med eu alternativ

förläggning av tryckeriet till annan möjlig förläggningsort inom Stockholms
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bankoutskottets utlåtande nr t7 år 196i

regionen, synes kunna medföra dels en investeringskostnadsminskning av

storleksordningen 1 milj. kr. och dels en löpande driftskostnadsbesparing vid

samtidigt bibehållen drift av pappersbruket av storleksordningen 350 000

kr. per år.

Denna beräkning har icke tagit hänsyn till den fördel, som ligger i att en

förflyttning av sedeltryckeriet från den nuvarande tomten skulle tidigare

frigöra det »övervärde» å denna tomt, jämfört med dess nuvarande utnyttjande,

som dess användning för värdefullare ändamål skulle representera.

Beräkningen har heller icke tagit hänsyn till de ekonomiska fördelar för

riksbanken, som kan sägas ligga i att en förflyttning till Tumba av sedeltryckeriet,

även för det fall att i framtiden pappersbruket måste nedläggas,

skulle trygga en praktisk användning av en rad värdefulla och som kulturminnesmärken

betraktade 1700-talsbyggnader vid Tumba, som riksbanken

torde få räkna med att under alla förhållanden få bära ansvar och kostnader

för att vidmakthålla och bibehålla på Tumbaområdet.

26.11.1964.

ESSELTE AB. STHLM 64

41488?

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:398 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken i anledning av dels framställning angående Tumba pappersbruk, m. m., dels i ämnet väckt motion. a1 i texten