Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1964-12-10 · 52 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:48, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr b8 år 196b

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer

för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

I en den 16 oktober 1964 dagtecknad proposition, nr 185, vilken hänvisats

till bankoutskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik

m. m. som föredragande departementschefen förordat.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må följande anföras.

På grundval av betänkanden av kommittén för näringslivets lokalisering

framläggs i propositionen förslag till riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik.

Denna bör enligt förslaget syfta till att främja en sådan lokalisering

av näringslivet, att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt

utnyttjade och fördelas så att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas.

Samhället bör också genom aktiv näringspolitik söka styra utvecklingen

i sådana banor att det stigande välståndet fördelas på ett rättvist sätt och att

människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social och

kulturell service. De försvarspolitiska synpunkterna får heller inte förbises

vid lokaliseringspolitiska avgöranden. Det betonas att samhället har ett ansvar

för att strukturomvandlingen och den ekonomiska expansionen sker i

sådana former och i sådan takt att de enskilda individernas trygghet värnas.

Det finns därför starka sociala och mänskliga skäl för samhället att vidta

åtgärder som modifierar verkningarna av omvandlingsprocessen. Lokaliseringspolitiken

bör följaktligen även inriktas på att minska de anpassningssvårigheter

som den enskilde ställs inför i ett utvecklingsskede kännetecknat

av omfattande strukturrationalisering inom näringslivet med åtföljande

befolkningsomflyttning.

Det framhålls att en aktiv och förutseende samhällsplanering är en av

grundförutsättningarna för en lokalisering som på bästa sätt skall främja

det ekonomiska framåtskridandet. Samhällsplaneringen måste både anpassas

till strukturomvandlingen i samhället och stödja en lokalisering till områden

eller orter med goda allmänna förutsättningar för en företagslokalisering.

I detta sammanhang understryks betydelsen av att samhällsbyggandet

nära samordnas i tid och rum med förändringar inom näringslivet. För att

möta de växande anspråken på en väl planerad utbyggnad av de samhälleliga

1 — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 8 sand. AV b8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

basinvesteringarna krävs bl. a. att kunskaperna om de lokaliseringspolitiska

förutsättningarna ökas genom intensifierad utredningsverksamhet.

Då arbetsmarknadspolitikens framtida utformning för närvarande övervägs

av arbetsmarknadsutredningen upptas de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas

användningsområde inte till närmare behandling.

För att i särskilda fall kunna påverka den näringsgeografiska utvecklingen

anses det erforderligt att statligt ekonomiskt stöd kan lämnas till näringslivet

i de orter eller områden där man önskar påverka omvandlingstakten.

De lokaliseringspolitiska stödåtgärderna föreslås i första hand skola inriktas

på det område där investeringsfonderna nu kan tas i anspråk i lokaliseringssyfte.

Detta område omfattar de fyra nordligaste länen samt Hälsingland,

norra delen av Kopparbergs län, nordvästra Värmland, Dalsland och

norra Bohuslän. I särskilda fall förutsätts stöd också kunna lämnas i övriga

delar av landet.

I förslaget understryks nödvändigheten av att stödåtgärderna försöksvis

prövas under en begränsad tid för att lösa omställningsproblemen framför

allt i de angivna länen och länsdelarna. Denna period föreslås till fem år.

Den upplysnings- och rådgivningsverksamhet som bedrivs av arbetsmarknadsmyndigheterna

i samverkan med Sveriges industriförbund bör enligt

propositionen intensifieras och förstärkas.

För att inom det angivna stödområdet stimulera till etablering och utbyggnad

av företag i orter och områden, som från samhällsekonomisk synpunkt

framstår som lämpliga lokaliseringsorter, skall enligt förslaget ekonomiskt

stöd i form av statliga bidrag och lån kunna lämnas. Stöd i dessa

former skall kunna utgå vid ny-, om- och tillbyggnad av industrianläggning

och turistanläggning. Vidare föreslås att lån skall kunna lämnas vid anskaffning

av maskiner m. m. Medelsramen för det statliga lokaliseringspolitiska

stödet under den ifrågavarande femårsperioden föreslås till 800 milj. kr. Av

detta belopp beräknas 300 milj. kr. till investeringsbidrag och 500 milj. kr.

för direkt långivning från en för ändamålet inrättad statlig utlåningsfond.

Medel anses böra ställas till förfogande fr. o. m. budgetåret 1965/66.

Propositionen innehåller vidare förslag om flyttningsbidrag för att i

särskilda fall underlätta rekrytering av kvalificerad arbetskraft i samband

med nyetablering eller utvidgning av företag. Fråga om förhöjda utbildningsbidrag

vid industrilokalisering förutsätts skola upptas till behandling i

samband med prövningen av arbetsmarknadsutredningens kommande förslag.

Vissa särskilda åtgärder för att främja en gynnsam produktionsutveckling

i de nordliga länen behandlas i propositionen. Härvid avvisas förslag till åtgärder,

som skulle medföra direkta driftsubventioner.

I glesbygderna i Norrlands inland och nordvästra Svealand förutsätts

andra åtgärder än lokaliseringspolitiska kunna bli erforderliga för att lösa

serviceproblemen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr b8 år 196b

3

Kommunala subventioner, som syftar till att påverka enskilda företags

lokalisering, avvisas.

Lagstiftning om tillståndstvång i syfte att hindra från samhällssynpunkt

olämplig lokalisering av företag anses inte påkallad.

I propositionen behandlas även en utredning rörande befolkningsutveckling

och näringsliv i Jämtlands län.

På det regionala planet föreslås utrednings- och planeringsverksamhet

bli de dominerande uppgifterna. Detta arbete bör ledas och samordnas av

länsstyrelsen. För handläggning av hithörande frågor föreslås till länsstyrelsen

skola knytas ett rådgivande organ, benämnt planeringsråd, med tre

av Ivungl. Maj :t och fyra av landstinget utsedda ledamöter.

Som centralt lokaliseringsorgan föreslås arbetsmarknadsstyrelsen. Styrelsens

huvuduppgifter i denna egenskap blir rådgivnings- och upplysningsverksamhet

samt handläggning av ärenden rörande stödåtgärder i lokaliseringspolitiskt

syfte. Ansökningar om bidrag och lån intill visst belopp till

företagslokalisering inom det angivna stödområdet skall avgöras av styrelsen,

medan frågor om ekonomiskt stöd i övrigt skall prövas av Kungl. Maj :t.

För samordning i Kungl. Maj :ts kansli av lokaliseringspolitiska frågor inrättas

ett särskilt organ, benänmt lokaliseringsberedningen. I beredningen

skall ingå företrädare för berörda departement och myndigheter samt näringslivets

organisationer. För handläggningen av ärenden rörande särskilda

lokaliseringsåtgärder samt för planeringsverksamhet bör inrikesdepartementets

organisation förstärkas.

Frågor om anslag och personalorganisation för lokaliseringsverksamheten

avses skola upptagas till behandling i 1965 års statsverksproposition.

Beträffande det närmare innehållet i de förordade riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

och beträffande det material som ligger till grund för

detta förslag hänvisar utskottet till propositionen. Departementschefens förslag

till riktlinjer återfinnes där på s. 179—215.

Till utskottet har även hänvisats ett stort antal i anledning av propositionen

väckta motioner, vilka utskottet här nedan redovisar grupperade med

hänsyn till deras huvudsakliga innebörd.

I vissa motioner behandlas det i propositionen framlagda förslaget i sin

helhet. Dessa motioner är följande, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 1:870 av herr Bengtson in. fl. och

nr II: 1079 av herr Hedlund m. fl., vari hemställes,

att riksdagen måtte

I. godkänna vad i motionerna har anförts som riktlinjer för en aktiv

lokaliseringspolitik och därvid uttala, att målsättningen skall vara att skapa

och upprätthålla ett nät av livskraftiga tätorter över hela landet;

II. beträffande det statliga företagsstödet i lokaliseringspolitiskt syfte

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

a) medge att ifrågavarande stöd inriktas på de sysselsättningssvaga områdena

i östra Götaland enligt samma grunder som skall gälla för norra

stödområdet;

b) uttala

1) att samtliga kommunblockscentra och till karaktär och funktion motsvarande

tätorter i de nämnda stödområdena bör kunna komma i fråga för

det direkta företagsstödet,

2) att planeringsrådets vid länsstyrelsen bedömning av vilka orter eller

områden som skall komma i fråga för det statliga företagsstödet bör tillmätas

avgörande vikt;

c) anhålla hos Kungl. Maj :t om att förslag till företagsstöd för det första

verksamhetsåret under femårsperioden måtte framläggas enligt följande:

1) investeringsbidrag till ett belopp av 100 milj. kr.,

2) låneanslag till ett belopp av 100 milj. kr.,

3) statliga kreditgarantier intill ett belopp av 50 milj. kr.;

III. medge att investeringsfonderna må användas i lokaliseringspolitiskt

syfte tills vidare enligt nu gällande grunder;

IV. beträffande lokaliseringsorganisationen besluta,

1) att i lokaliseringsberedningen bör ingå representanter även för de politiska

partierna samt att beredningens arbete bör redovisas för riksdagen,

2) att samtliga sju ledamöter av planeringsrådet vid länsstyrelsen bör

utses av landstinget;

V. hos Kungl. Maj :t anhålla

1) om undersökning beträffande vilken typ av näringslivslokalisering

som från såväl sociala som ekonomiska synpunkter kan bedömas vara den

lämpligaste för vårt land,

2) om skyndsam utredning av

a) frågan om den lämpligaste utformningen av ett skattepolitiskt lokaliseringsinstrument,

b) frågan om möjligheterna att skapa en tillfredsställande serviceutrustning

i områden, som icke helt förmår bära en sådan på grundvalen av det

egna näringslivet;

dels de likalydande motionerna nr I: 876 av herrar Lager och Adolfsson

och nr II: 1080 av herr Hermansson in. fl., vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa om snabb utredning

för att komplettera de i propositionen föreslagna åtgärderna med

förslag till utbyggnad, nyanläggning och samordning av statlig verksamhet

på det sätt som angivits i motionerna,

att riksdagen skall besluta att utöver i propositionen föreslagna belopp

såsom förslagsanslag för utbyggnad av statlig industriell verksamhet

fr. o. m. budgetåret 1965/66 för vart och ett av de fem närmaste budgetåren

anvisa i genomsnitt 160 milj. kr.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa att ett särskilt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

o

departement — industridepartement — inrättas för handläggning av bl. a.

den statliga lokaliseringspolitiken, samt

att riksdagen vid behandling av propositionen i övrigt skall ta hänsyn

till de synpunkter som framförts i motionerna;

dels de likalydande motionerna nr 1:878 av herr Lundström m. fl. och

nr II: 1089 av herr Ohlin m. fl., vari hemställes,

I. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till känna

1) att lokaliseringspolitikens målsättning bör vara att främja ett snabbt

framåtskridande i vårt lands olika delar men också att öka den enskildes

valfrihet beträffande arbets- och bostadsort,

2) att företagens egen bedömning beträffande lokaliseringsort skall tillmätas

stor betydelse, vilket ökar utsikterna till ett i längden gynnsamt resultat

av lokaliseringspolitiken,

3) att konkurrensförhållandena mellan olika företag inom stödområdet

och mellan företag inom detta område och företag utanför områdets gränser

måste beaktas,

4) att lagstiftningsåtgärder, som ger samhället möjligheter att tvångslokalisera

företag, icke skall ifrågakomma,

5) att utöver de av departementschefen föreslagna stödåtgärderna en kreditgarantiram

på 50 milj. kr. per år bör anvisas och att dessutom en snabbare

avskrivning av industribyggnader under de första fem åren enligt i

motionerna angivna riktlinjer bör medges,

6) att gemensamma zontaxor för buss och tåg om möjligt bör genomföras

samt att staten bör medverka till att flyget blir mer tillgängligt i Norrlands

inland,

7) att ett särskilt servicestöd bör utgå till vissa skogsorter i Norrlands inland,

8) att länens lokaliseringsråd bör bestå av åtta personer varav fyra väljes

av landstinget och fyra av länsstyrelsen,

9) att detta lokaliseringsråd bör ges stort inflytande när det gäller att

fastställa de geografiska riktlinjerna för företagslokalisering med samhällets

stöd,

10) att en central lokaliseringsdelegation bör inrättas i anslutning till

arbetsmarknadsstyrelsen för att i stället för denna handlägga lokaliseringsärenden,

11) att ärenden rörande stödåtgärder i norra stödområdet bör avgöras i

inrikesdepartementet endast om investeringarna överstiger 5 milj. kr., samt

12) att investeringsbidraget bör fastställas till 35 % av investeringskostnaden;
II.

alt riksdagen i övrigt skall beakta vad i motionerna anförts angående

lokaliseringspolitikens utformning, medel och organisation;

dels ock de likalydande motionerna nr I: 889 av herr Virgin in. fl. och nr

II: 1078 av herr Heckscher in. fl., vari hcmställes,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

att riksdagen måtte

A. besluta

att, med avvisande av Kungl. Maj :ts förslag om inrättande av en statlig

fond för lokaliseringsändamål, statliga kreditgarantier intill ett belopp av

100 miljoner kronor per år under en femårsperiod från och med budgetåret

1965/66 skall ställas till förfogande i lokaliseringspolitiskt syfte;

B. besluta

1) att antalet ledamöter i de av Kungl. Maj.t föreslagna planeringsråden

vid länsstyrelserna skall fastställas till nio, varav fem utses av landstinget

och fyra av Kungl. Maj :t, och

2) att en särskild lokaliseringsdelegation skall utses vid arbetsmarknadsstyrelsen

i enlighet med vad som föreslagits av kommittén för näringslivets

lokalisering;

C. i skrivelse till Kungl. Maj :t

1) hemställa, att Kungl. Majrt måtte låta verkställa utredning och framlägga

förslag om åtgärder syftande till en effektiv översiktlig samhällsplanering,

varvid bland annat byggnadslagstiftningen göres till föremål för

översyn;

2) hemställa, att Kungl. Maj :t måtte låta skyndsamt utreda och för riksdagen

framlägga förslag om vilka åtgärder som bör vidtagas för att befolkningen

i landets glesbygder skall på ett rättvist sätt få del av det stigande

välståndet och erbjudas en tillfredsställande social och kulturell service;

3) uttala, att dels frågan om en utjämning av drivmedelskostnaderna

mellan olika delar av landet genom differentiering av den särskilda bensinskatten,

dels ock frågan om fördelningen av kommunalskatten mellan produktions-

och huvudkontorskommuner bör upptagas till övervägande i samband

med en kommande reformering av företagsbeskattningen;

D. i övrigt beakta vad i motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för de nu redovisade yrkandena hänvisas till

motionerna II: 1079, II: 1080, II: 1089 och II: 1078.

I vissa motioner behandlas huvudsakligen den geografiska avgränsningen

av de i propositionen föreslagna lokaliseringspolitiska stödåtgärderna. Dessa

motioner är följande, nämligen

dels de likalydande motionerna I: 869 av herr Möller m. fl. och II: 1075 av

herr Ekström i Iggesund m. fl., vari hemställes, att riksdagen skall besluta

hänföra hela Gävleborgs län till det norra stödområdet;

dels de likalydande motionerna 1:871 av herr Eric Carlsson m. fl. och

II: 1097 av herr Östrand m. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte uttala

att en generös tillämpning av det lokaliseringspolitiska stöd, som föreslås

utgå i särskilda fall, må komma i fråga inom områden av Kopparbergs län,

vilka icke ingår i norra stödområdet, i syfte att där förebygga en fortsatt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964 7

nedgång i sysselsättningsmöjligheterna främst på grund av ensidighet i näringslivet

;

dels de likalydande motionerna 1:875 av herrar Jonasson och Källqvist

och II: 1091 av herrar Ståhl och Tågmark, vari hemställes, att riksdagen

måtte besluta att det för Värmland föreslagna stödområdet måtte omfatta

jämväl skogs- och bergslagsområdet i länets östra del;

dels de likalydande motionerna I: 877 av herr Nils Theodor Larsson och

II: 1076 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta,

att de lokaliseringsstödjande åtgärder som avses utgå till norra stödområdet

även måtte utgå till och tillämpas för sydöstra Götaland, varvid särskilt

beaktas möjligheterna till lokalisering av företag till Öland och Gotland,

att lån och bidrag måtte utgå för anläggande av turistanläggningar i de

ovan nämnda områdena, samt

att hos Kungl. Maj :t begära skyndsam prövning och förslag beträffande

ett statligt ekonomiskt stöd till fraktkostnadslindring för gods som transporteras

mellan Öland och fastlandet, att utgå intill dess att fast förbindelse

etableras;

dels de likalydande motionerna I: 882 av herrar Manne Olsson och Erik

Jansson och II: 1088 av herrar Nyström och Trana, vari hemställes, att riksdagen

måtte beträffande det statliga lokaliseringsstödets målsättning och

utformning uttala att sådant stöd skall kunna lämnas till orter som av samhällsekonomiska

och allmänpolitiska skäl behöver hjälp till en positiv utveckling

;

dels de likalydande motionerna I: 883 av fröken Ranmark och II: 1077 av

herr Eskel m. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte besluta att gränserna

för det norra stödområdet må fastställas av Kungl. Maj :t efter närmare

prövning och gälla för den del av försöksperioden, som vid varje tidpunkt

bedömes lämplig för att kunna ernå bästa möjliga effekt av de samlade

lokaliseringspolitiska åtgärderna;

dels ock motionen I: 886 av herr Svanström, vari hemställes, att riksdagen

måtte som riktlinje för en aktiv lokaliseringspolitik godkänna, att det

statliga ekonomiska stödet i lokaliseringssyfte insättes även i Kalmar län,

på Gotland och i övriga områden, där den föreliggande långsiktiga trenden

i befolkningsutvecklingen är ogynnsam, enligt de mera generella grunder,

som avses för norra stödområdet.

Beträffande motiveringen för de i denna grupp av motioner gjorda yrkandena

hänvisas till motionerna 1:869, 11:1097, 11:1091, 11:1076, 11:1088,

II: 1077 och I: 886.

I vissa motioner föreslås i andra hänseenden särskilda avvikelser från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

de i propositionen, föreslagna riktlinjerna. De motioner som huvudsakligen

har denna innebörd är följande, nämligen

dels de likalvdande motionerna I: 872 av herr Per Jacobsson och II: 1095

av herr Westberg, vari hemställes, att riksdagen måtte uttala att begreppet

turistanläggning inte skall begränsas på det sätt som i propositionen föreslagits

utan ges den vidare innebörd som i motionerna angivits;

dels de likalydande motionerna I: 873 av herrar Per Jacobsson och ATi/sEric

Gustafsson och II: 1087 av herr Nilsson i Tvärålund in. fl. vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta

1. att det inom länsstyrelserna i norra stödområdet inrättas eu lokaliseringssektion

vartill knytes ett lokaliseringsråd enligt vad som föreslås i

motionerna,

2. att uttala sig för, att särskilda befattningshavare med lokaliseringspolitiska

uppgifter fr. o. m. 1 juli 1965 tillsättes i länsarbetsnämnderna

inom i första hand norra stödområdet,

3. att 50 procent bidrag till industribyggnader företrädesvis ges inom

orter i jordbruks- och skogsbygderna, som av länsorganet anses nödvändiga

för bygdens samhällsbildning och som behöver särskild stimulans,

4. att den påbörjade försöksverksamheten med utbildning av företagare

fortsättes, och

5. att rörelsestimulerande medel utgår efter gängse grunder till kvalificerad

arbetskraft, som flyttar till stödområdena;

dels ock de likalydande motionerna I: 881 av herr Hjalmar Nilsson m. fl.

och II: 1092 av herr Svanberg m. fl., vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta:

a) att det statliga lokaliseringsstödet skall omfatta högst Vs av det sammanlagda

kapitalbehovet för investeringar i byggnader och maskiner samt

nödvändigt rörelsekapital, Kungl. Maj :t eller, efter medgivande av Kungl.

Maj:t, det centrala lokaliseringsorganet dock obetaget att i särskilda fall

medgiva högre belopp,

b) att beträffande prövningen av ifrågakommande lokaliseringsprojekt

och beträffande statens risktagande uttala: De projekt som avses ifrågakomma

för statligt lokaliseringsstöd skall underkastas en grundlig teknisk,

företagsekonomisk och marknadsmässig prövning. Denna prövning bör ske

i nära kontakt med andra finansieringsorgan som t. ex. banker eller andra

kreditinstitut. Vid denna prövning måste självklart den största vikt läggas

vid bedömningen av projektets lönsamhet på sikt samt till de personliga

förutsättningar och den lämplighet för företagsledning som den ifrågasatta

företagsledaren kan bedömas besitta. En fördelning av risktagandet till flera

instanser, därvidlag inte minst företagaren själv, bör eftersträvas och ej

åvila staten ensam. En sådan spridning av risktagandet uppnås till en del

genom begränsningen av statens engagemang i form av bidrag och lån. Vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankontskottets nllåtande nr 48 år 196-t

9

prövningen av säkerheterna skall Kungl. Maj :t och det centrala lokaliseringsorganet

äga frihet att från fall till fall pröva frågan och i särskilda fall

bevilja lån, som bedömes värdefulla ur etableringssynpunkt, även om de

säkerheter som står till buds måste betraktas som icke fullgoda,

c) att anstånd med amortering av statliga lån i lokaliseringssyfte får

medges under högst fem år,

d) att det statliga kreditstöd, som genom kommerskollegium och företagareföreningarna

lämnas till hantverk och småindustri, skall kunna beviljas

utöver det statliga lokaliseringsstödet.

Beträffande motiveringen för de i denna grupp av motioner gjorda yrkandena

hänvisas till motionerna II: 1095, II: 1087 och II: 1092.

I vissa motioner behandlas huvudsakligen speciella Norrlands-frågor.

Dessa motioner är följande, nämligen

dels de likalydande motionerna 1:885 av fröken Stenberg m. fl. och

II: 1086 av herr Nilsson i Tvärålund, vari hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t

måtte låta verkställa utredning och framlägga förslag om att:

A. till samhällsvetenskapliga och näringsgeografiska grenarna vid Umeå

universitet anknyta forskare med inriktning på den framtida utvecklingen

samt lokaliseringsproblematiken,

B. i övrigt beakta vad i motionerna anförts;

dels de likalydande motionerna I: 887 av herrar Widén och Nils-Eric Gustafsson

och II: 1083 av herr Larsson i Norderön m. fl., vari hemställes, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära skyndsam prövning av

förslag beträffande en rimlig differentiering av lokaliseringsstödet med hänsyn

till de lokala förutsättningarna i de avsedda delarna av Norrlands inland

i enlighet med vad i motionerna anförts;

dels de likalydande motioneerna I: 888 av herrar Wikner och Erik Olsson

och II: 1085 av herr Nilsson i Östersund m. fl. vari hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla, att de synpunkter som i motionerna

framförts med avseende på Jämtlands län måtte beaktas vid den fortsatta

handläggningen av berörda frågor inom skilda departement;

dels ock motionen II: 1084 av herr Larsson i Hedenäset in. fl., vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

dels att, med hänsyn till angelägenheten av att främja näringslivets utveckling

i Norrland, beredskapsarbeten för sysselsättning åt friställd norrländsk

arbetskraft så långt möjligt må anordnas i respektive län,

dels att Kungl. Maj :t medverkar till en sänkning av vattenfallsstyrelsens

eltariffer i det norrländska taxeområdet enligt lokaliseringsutredningens

förslag,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

dels ock om snar utredning och därav föranledda förslag till utvecklingsstimulans

vid beskattning av företagsamhet, lokaliserad till sysselsättningssvaga

områden.

Beträffande motiveringen för de i denna grupp av motioner gjorda yrkandena

hänvisas till motionerna I: 885, II: 1083, II: 1085 och II: 1084.

I återstående motioner väckes andra förslag, vilka i huvudsak går utöver

vad som föreslås i propositionen, eller understrykes mera allmänt synpunkter

som anses böra beaktas vid ärendets behandling. Dessa motioner är följande,

nämligen

dels de likalydande motionerna I: 874 av herr Paul Jansson m. fl. och

II: 1082 av fru Hörnlund m. fl., vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

ytterligare utredning, syftande till en utvidgad lokaliseringspolitik;

dels de likalydande motionerna I: 879 av fröken Mattson m. fl. och II: 1081

av fru Holmberg m. fl., vari hemställes,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen skall beakta de i motionerna

framförda synpunkterna och understryka vikten av att planeringen

av lokaliseringspolitiken inriktas så, att även den kvinnliga arbetskraften

kan tillvaratas;

dels motionen I: 880 av herr Ferdinand Nilsson, vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala,

att i anslutning till principen om lika lön för lika arbete den för lokaliseringen

skadliga ortsgraderingen av den statliga lönesättningen måtte snarast

avvecklas och genom effektiva lokaliseringspolitiska åtgärder den i

bristande lokalisering bottnande överhettning av arbetsmarknaden, som tar

sig uttryck i s. k. marknadsmässiga höglöner, löneglidning o. s. v. i storstadsregioner

eller annorstädes, måtte dämpas,

att av för lokaliseringspolitiska ändamål avsedda resurser medel måtte

kunna disponeras ej blott för åtgärder inom avfolkningsområden utan även i

särskilda fall för lindring av svårigheter i övergångsskeden vid stark expansion

inom inflyttningskommuner,

att behovet av s. k. kollektiva trafikmedel måtte i samband med lolcaliseringspolitisk

planering vederbörligen beaktas i första hand i glesbygder med

stora avstånd men även beträffande de stora tätortsbebyggelserna med omnejd,

att av fonderade autoinobilskattemedel väsentligt ökade resurser måtte i

lokaliseringssyfte disponeras för utbyggande och upprustning av enskilda

vägar liksom för det kommunala vägväsendet i expanderande tätorter,

att likaledes av fonderade automobilskattemedel ökade anslag måtte lämnas

för inhämtande av eftersläpning av bidrag för vatten och avlopp liksom

för reningsverk m. m., ävensom

att de i propositionen avsedda lokaliseringsråden inom länen måtte ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 196i

11

rustas med klart angiven, kompetens att inverka på användning av de medel

som ställes till förfogande för aktiv lokalisering och upprustning av länens

närings- och kulturliv i enlighet med innebörden av begreppet länsdemokrati;

dels de likalydande motionerna I: 884 av herr Risberg m. fl. och II: 1096

av herrar Östlund och Nordgren, vari hemställes, att riksdagen måtte besluta

uttala att — med uteslutande sikte på lokaliseringspolitiska ändamål i de i

propositionen angivna stödområdena —- i skattelagstiftningen bör intagas

regler om dels fria avskrivningar å maskiner och inventarier och dels en initialavskrivning

å industrifastigheter å30 procent;

dels motionen II: 1090 av herr Ståhl, vari hemställes,

att riksdagen måtte besluta

1. att understryka vikten av att ökad uppmärksamhet ägnas de allmänna

förutsättningarna i fråga om kommunikationer och annan service för expansionen

av redan befintliga eller nylokaliserade företag,

2. att hos Kungl. Maj :t anhålla om att förslagsvis vid tre länsstyrelser i

olika delar av landet snarast möjligt inrättas planeringskontor för försöksverksamhet

i fråga om aktiv regionplanering i enlighet med i motionen

skisserade riktlinjer;

dels motionen II: 1093 av herr Westberg, vari hemställes, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag innebärande att

pristillägget på bensin och olja för zonerna 3, 4 och 5 tas bort och att en

motsvarande prisreduktion genomförs för eldningsolja, varvid Kungl. Maj :t

särskilt bör beakta möjligheten att åstadkomma prisutjämningen genom en

differentiering av skatten på bensin och olja;

dels ock motionen II: 1094 av herr Westberg, vari hemställes, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om snabb utredning

angående en omläggning av taxorna på fjärr- respektive närtrafik

inom SJ :s godstransportorganisation på det sätt som i motionen föreslagits.

Beträffande motiveringen för de senast redovisade yrkandena hänvisas till

motionerna II: 1082, II: 1081, I: 880, I: 884, II: 1090, II: 1093 och II: 1094.

I en till utskottet inkommen skrivelse har representanter för samtliga

tretton kommuner i Gästrikland förklarat sig instämma i den i motionerna

I: 869 och II: 1075 gjorda hemställan.

Utskottet

Det förslag till riktlinjer för lokaliseringspolitiken som framlagts genom

propositionen syftar till en vidareutveckling av sedan länge pågående Statliga

insatser på detta område. Frågan om en lämplig lokalisering av näringslivet

började närmare uppmärksammas av statsmakterna under 1940-talet.

År 1947 tillsattes den första statliga utredningen med uppdrag att avge förslag

i ämnet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Intresset för lokaliseringsfrågor har i första hand föranletts av de kraftiga

befolkningsförskjutningar som under de senare årtiondena ägt rum i

vårt land. Genom rationalisering av jordbruk och skogsbruk har sysselsättningsmöjligheterna

i glesbygderna minskat. Samtidigt har såväl industrien

som olika servicenäringar svarat för en stark efterfrågan på arbetskraft i

tätorterna (ett begrepp som enligt vid den senaste folkräkningen tillämpade

principer omfattar orter med minst 200 invånare). Befolkningsförskjutningen

har tagit sig uttryck i en flyttningsström inte enbart från glesbygd

till tätorter inom de olika regionerna utan också mellan olika regioner. Medan

bl. a. storstadsregionerna kännetecknats av en stark befolkningstillväxt

har i synnerhet stora delar av Norrland blivit avfolkningsområden.

En annan faktor av stor betydelse för de lokaliseringspolitiska övervägandena

är näringsstrukturen i tätorterna. Många industriorter kännetecknas

av ett ensidigt näringsliv med en enda industribransch och ofta ett enda

industriföretag såsom dominerande på den lokala arbetsmarknaden. Den

kvinnliga befolkningens yrkesverksamhetsgrad visar sig vid jämförelse

mellan olika regioner variera starkt. Arbetslösheten, som under de senaste

årtiondena allmänt sett varit låg, har på somliga håll, huvudsakligen i

Norrland, skapat kännbara problem. Samtidigt har bl. a. i storstadsområdena

uppstått brist på arbetskraft.

Mot denna bakgrund får de samhälleliga åtgärder ses som efter hand blivit

prövade i syfte att påverka näringslivets lokalisering. Början gjordes under

1940-talets senare hälft med en verksamhet som inriktades på upplysning

och rådgivning. På grundval av den år 1947 tillsatta utredningens betänkande

fastslog 1952 års riksdag att samhället borde bedriva en aktiv lokaliseringspolitik,

samordnad med strävandena att maximalt utnyttja tillgängliga

arbetskraftsresurser och att stödja näringslivets utbyggnad på de platser

där de totala produktionskostnaderna var lägst. Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

borde preciseras på grundval av undersökningar avseende

dels landet i dess helhet, dels skilda län. Såsom medel för samhällets lokaliseringspolitiska

strävanden borde främst upplysning och rådgivning utnyttjas.

Individuella statsbidrag borde i regel inte förekomma, och tillståndstvång

i syfte att hindra olämplig lokalisering ansågs inte vara erforderligt.

De år 1952 angivna riktlinjerna har därefter i stort sett varit normgivande

för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. Organisatoriskt har

denna främst haft sin förankring i arbetsmarknadsstyrelsen, vars för detta

ändamål avsedda personalresurser undan för undan har utökats. I motsättning

till av 1952 års riksdag uttalade önskemål har kommunala subventioner

i lokaliseringspolitiskt syfte även under senare år förekommit i betydande

utsträckning.

Vid 1956 års riksdag behandlades lokaliseringspolitiken i samband med

frågan om byggnadstillståndslagens förlängning. I propositionen härom

underströks de negativa verkningarna av arbetskraftens fortgående kon
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr iS år W64

13

centration till stora befolkningscentra och framställdes det som angeläget

att söka hejda särskilt de största tätorternas tillväxt. Samtidigt betonades

dock, såväl i propositionen som i utskottsutlåtandet däröver, att orealistiska

föreställningar om det värdefulla i en spridning av näringslivet borde

undvikas och att de företagsekonomiska förutsättningarna för ett företags

placering på viss ort måste tillmätas primär betydelse. I avsaknad av erforderligt

kunskapsmaterial att lägga till grund för samhällets lokaliseringspolitik

borde man enligt riksdagens vid detta tillfälle uttalade mening även

fortsättningsvis iakttaga försiktighet, när det gällde att från samhällets sida

utöva påverkan i lokaliseringspolitiskt syfte.

Lokaliseringsfrågans behandling i det här angivna sammanhanget var ett

uttryck för att byggnadsregleringen i viss utsträckning kommit att användas

som ett lokaliseringspolitiskt instrument. Detta förhållande låg till grund

för den förnyade uppmärksamhet som ägnades frågan, när byggnadstillståndslagen

vid 1958 års utgång hade upphört att tillämpas. I motioner till

1959 års riksdag anfördes att samhället genom att häva byggnadsregleringen

hade avhänt sig en väsentlig möjlighet att påverka näringslivets lokalisering.

I bankoutskottets utlåtande över motionerna (1959 nr 28) uttalades

att samhällets lokaliseringspolitiska strävanden i första hand borde inriktas

på positiva åtgärder för att stimulera företag till att etablera sig på orter

där samhället ansåg en lokalisering angelägen. Något ställningstagande till

olika lokaliseringspolitiska medel gjordes inte. Motionerna föranledde riksdagen

att hos Ivungl. Maj :t anhålla om utredning i ämnet. Denna verkställdes

av kommittén för näringslivets lokalisering, vars förslag ligger till grund

för den nu förevarande propositionen.

Före avslutandet av utredningsarbetet har ytterligare samhälleliga åtgärder

på lokaliseringspolitikens område börjat prövas. Tillåtelse har givits

att ta avsättningar till investeringsfonder i anspråk för lokaliseringspolitiska

ändamål inom ett område omfattande huvudparten av Norrland samt

delar av Svealand och nordvästra Götaland. De statskommunala beredskapsarbetena

har i många fall fått lokaliseringspolitisk betydelse. Detta gäller

särskilt om den försöksverksamhet som sedan våren 1963 pågår i nyssnämnda

landsdelar i form av uppförande eller ombyggnad av industrilokaler,

för vilka vederbörande kommun är huvudman. Den statliga kreditgivning

till hantverk och småindustri, som administreras av kommerskollegium och

företagareföreningarna, har ävenledes fått betydelse för lokalisering av

mindre och medelstora företag till orter i behov av sysselsättningsstimulans.

För utbildning vid företag som etablerat sig på sådana orter har statliga

bidrag beviljats. Norrlandsfondens verksamhet kan slutligen nämnas i

detta sammanhang.

Även om förutsättningar saknas för att närmare mäta verkningarna av de

samhälleliga insatser som här berörts är det av intresse att med dem som

bakgrund notera vissa av kommittén redovisade drag i den industriella

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr bS år 196b

utvecklingen under senare år. Antalet industrianställda har efter år 1950

ökat avsevärt mindre inom storstadsregionerna än inom riket som helhet.

Även åtskilliga regioner som domineras av starkt industripräglade medelstora

städer har fått sin andel av de industrianställda minskad. För befolkningstillväxten

torde i dessa fall främst servicenäringarna ha svarat. Samtidigt

har en icke obetydlig omlokalisering av industriföretag ägt rum, i det

att företag i storstadsregionerna flyttat ut sina anläggningar till eller upprättat

filialer i mindre orter. Denna omlokalisering har dock huvudsakligen

berört Svealand och Götaland, medan i Norrland blott få orter utanför Gävleoch

Sundsvalls-regionerna tillförts industriföretag på detta sätt.

I kommitténs betänkande har även redovisats beräkningar rörande den

framtida arbetskraftsbalansen. Av grundläggande betydelse är att befolkningen

i arbetsför ålder under 1960- och 1970-talen kommer att öka endast

obetydligt. Inom jordbruk och skogsbruk kommer arbetskraftsbehovet att

ytterligare minska, en utveckling som ger särskilt kraftigt utslag i Norrland.

Den största sysselsättningsökningen beräknas komma till stånd inom

kyggnads- och anläggningsverksamhet samt inom servicenäringarna. Tillgången

på manlig arbetskraft kommer att öka endast i vissa områden och

blir totalt sett tämligen oförändrad; däremot ökar tillgången på kvinnlig

arbetskraft. Stora regionala skillnader kommer att känneteckna arbetskraftstillgången.

Befolkningsförskjutningen från glesbygd till tätorter kan

väntas fortsätta.

Mot bakgrund av de här antydda utvecklingstendenserna har kommittén

utformat sitt förslag. Detta baseras på tre av kommittén angivna syften för

samhällets lokaliseringspolitik. Denna bör främja en sådan lokalisering av

näringslivet, att produktionsfaktorerna utnyttjas och fördelas på olika

områden på sådant sätt att nationalinkomsten blir så stor som möjligt och

arbetskraften fullt sysselsatt. Den bör vidare skapa en harmonisk samhällsmiljö

som i möjligaste mån ger människor med olika bostadsort en likvärdig

social och kulturell service. Slutligen bör den leda till att rikets försvar

underlättas. Den närmare utformning av lokaliseringspolitiken som kommittén

har förordat utgör i stort sett grunden för propositionens förslag

och belyses alltså vid den följande genomgången därav. En väsentlig skillnad

mellan kommitténs och propositionens förslag bör dock beröras i detta

sammanhang. När det gällt att geografiskt avgränsa de områden där lokaliseringspolitiska

stödåtgärder ansetts böra sättas in har kommittén utgått

från vissa i huvudsak statistiskt definierade kriterier. Kommittén har därvid

skilt på »utvecklingsområden», där »särskilda stödåtgärder» av mera

långtgående slag betraktats som erforderliga, och »allmänna stödområden»,

där stödåtgärderna ansetts kunna vara av mera begränsad natur (»allmänna

stödåtgärder»). Systemet med fastställda kriterier har avvisats av departementschefen.

Remissbehandlingen av kommitténs förslag har varit mycket omfattande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 196b

15

Behovet av vidgade lokaliseringspolitiska åtgärder från samhällets sida har

i allmänhet vitsordats av remissinstanserna. Delade meningar har emellertid

rått icke endast i frågor av mera teknisk natur utan även i vissa mera

centrala frågor rörande lokaliseringspolitikens utformning.

I departementschefens framställning av riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

behandlas dennas målsättning, utformning och medel samt den statliga

lokaliseringsverksamhetens organisation i fyra skilda avsnitt. Utskottet

kommer i detta utlåtande att i ett sammanhang beröra såväl lokaliseringspolitikens

målsättning som dess utformning. Utskottets yttrande begränsas

till att väsentligen gälla förslagets huvuddrag och de särskilda

punkter däri som upptagits till kritisk granskning i motionerna. I den mån

utskottet icke anger annat tillstyrker utskottet departementschefens förslag.

Lokaliseringspolitikens målsättning och utformning

Inledningsvis vill utskottet understryka ett väsentligt drag hos det program

som nu föreslås. Det gäller, såsom i propositionen klart uttalas, en

försöksverksamhet. De föreslagna riktlinjerna avser en femårsperiod; för

samma tidrymd är den förutsatta medelsramen avpassad. Lokaliseringsverksamhetens

inriktning och innehåll bindes sålunda icke för en längre framtid.

Även under femårsperioden bör denna verksamhet för övrigt kunna anpassas

med hänsyn till vunna erfarenheter och ändrade förutsättningar. Enligt propositionen

sker en kraftig utbyggnad av förvaltningsorganisationen på detta

område genom en förstärkning av personalresurserna samt inrättande av

planeringsråd på länsplanet och en lokaliseringsberedning inom Kungl.

Maj :ts kansli. Härigenom skapas organisatoriska förutsättningar för att

fortlöpande följa verkningarna av vidtagna åtgärder, göra undersökningar

och ta initiativ till ytterligare insatser. Åtskilliga av de utredningsönskemål

vilka framförs i nu föreliggande motioner kan enligt utskottets mening

väntas bli tillgodosedda genom den utvidgade verksamhet som både de redan

befintliga och de nytillkommande lokaliseringsorganen blir i stånd att bedriva.

Samtidigt vill utskottet dock framhålla, att det måste ankomma på statsmakterna

att med så stor precision som möjligt ange de riktlinjer enligt

vilka denna försöksverksamhet skall bedrivas. Även om den lokaliscringspolitiska

verksamheten redan tidigare fått ett visst inslag av ekonomiskt

stöd till enskilda företag är det nu fråga om en väsentlig utvidgning av detta

stöd. Kungl. Maj :t och de Kungl. Maj :t underställda lokaliseringsorganen

måste otvivelaktigt äga en viss frihet att i praktiken ta hänsyn till särskilda

förhållanden och önskemål, men i sina grunddrag bör lokaliseringspolitikens

utformning vara bestämd på förhand. Därigenom skapas också bättre för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilankoutskottets utlåtande nr 48 ur 1964

in

utsättningar för att i efterhand värdera resultaten av den förda politiken.

Utskottet vill slutligen understryka att regering och riksdag vid sitt fastställande

av riktlinjer för fortsatta lokaiiseringspolitiska åtgärder kan bygga

på nu utförligt redovisade erfarenheter av statlig verksamhet på detta område

under mer än ett årtionde.

Vad beträffar själva målsättningen för lokaliseringspolitiken måste denna,

såsom framhålles i propositionen, få en allmän och vid formulering. I

anslutning till kommitténs ovan berörda synpunkter anför departementschefen

härvidlag sammanfattningsvis följande. Lokaliseringspolitiken bör

medverka till en sådan lokalisering av näringslivet, att landets tillgångar på

kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på sådant sätt

att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas. Den bör vidare syfta

till en rättvis fördelning av det stigande välståndet; sålunda bör en tillfredsställande

social och kulturell service erbjudas människorna i olika delar

av landet. Den bör beakta de försvarspolitiska synpunkterna. Ytterligare

bör den ta sikte på att värna de enskilda individernas trygghet och minska

deras anpassningssvårigheter i samband med den strukturomvandling och

den ekonomiska expansion som pågår. Till den lokaiiseringspolitiska målsättning

som angivits i propositionen kan utskottet uttala sin fulla anslutning.

I vissa motioner förekommer särskilda uttalanden och yrkanden i denna

fråga. Sålunda hemställes i motionerna 1:878 och 11:1089 att riksdagen

skall ge till känna att lokaliseringspolitikens målsättning hör vara att främja

ett snabbt framåtskridande i vårt lands olika delar men också att öka den

enskildes valfrihet beträffande arbets- och bostadsort. I motionerna 1:889

och II: 1078 betonas särskilt att lokaliseringspolitiken måste utformas så

att icke den fria marknadshushållningen hindras eller konkurrensförutsättningarna

snedvrides; generella medel i näringsvänlig riktning anges såsom

de mest effektiva i strävan efter ökat allmänt välstånd. Enligt utskottets

mening har i dessa fall motionärerna, vilka i övrigt förklarat sig instämma

med departementschefen beträffande den lokaiiseringspolitiska målsättningen,

från sina speciella utgångspunkter framhävt principer vilka ingår

i det program som framlagts genom propositionen.

En kritisk inställning till departementschefens målsättningsresonemang

präglar däremot motionerna 1:870 och 11:1079. Propositionens huvudinriktning

säges där vara att passivt eller aktivt godtaga ett i hög grad koncentrerat

och centraliserat näringsliv och samhälle; såväl den hittills tillämpade

målsättningen för lokaliseringspolitiken som den av kommittén föreslagna

har därmed, anser motionärerna, blivit ändrad. Motionärerna finner

vidare att departementschefen tilldelat två lokaiiseringspolitiska huvudsyften,

nämligen att skapa en harmonisk samhällsmiljö och att underlätta

rikets försvar, en alltför underordnad roll. Lokaliseringspolitikens målsättning

bör enligt motionärerna vara att skapa och upprätthålla ett nät av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

17

livskraftiga tätorter över hela landet med ett så långt de företags- och

samhällsekonomiska möjligheterna medger decentraliserat näringsliv.

I den mån motionärernas argumentation avser urvalet av de orter i vilka

det lokaliseringspolitiska stödet skall sättas in återkommer utskottet därtill

i ett senare sammanhang. Utskottet kommer likaledes senare att beröra

vad i propositionen och motionerna nämnts om storstadsområdenas

speciella problem. Motionärernas uppfattning att de försvars- och miljöpolitiska

synpunkterna undervärderats av departementschefen kan utskottet

inte dela. Beträffande kravet på en harmonisk samhällsmiljö har departementschefen

särskilt understrukit de anspråk på social och kulturell

service i form av sjukhus, skolor, etc. som invånarna i det nutida samhället

har rätt att framställa. Hithörande problem har i hög grad varit aktuella

vid den indelning av riket i kommunblock som nyligen företagits. Avsikten

har därvid varit att åstadkomma kommunala enheter med sådant ekonomiskt

och befolkningsmässigt underlag att grundläggande krav på samhällelig

service skulle kunna uppfyllas inom kommunens ram.

Vid en jämförelse mellan propositionens och de här ifrågavarande motionernas

lokaliseringspolitiska program blir huvudfrågan huru statsmakterna

skall handla inför den pågående strukturomvandlingen av vårt samhälle.

I likhet med såväl departementschefen som motionärerna vill utskottet

slå fast, att denna strukturomvandling medför vissa påtagliga nackdelar,

särskilt för invånarna i avfolkningsområdena. Det står emellertid enligt utskottets

mening också klart, att den i allt väsentligt är ett uttryck för rationaliserings-

och expansionstendenser inom näringslivet som har stor betydelse

för vårt lands ekonomiska framåtskridande. De större tätorternas

dragningskraft betingas till stor del av en arbetskraftsefterfrågan från expansiva

företag. Såsom framhållits såväl av kommittén som i propositionen

kan det därför inte vara realistiskt att räkna med att folkminskningen

1 glesbygder och mindre tätorter nu skall kunna stoppas. En sådan strävan

kan icke alltid förenas med den strävan att främja ett snabbt framåtskridande

som är grundläggande för vår ekonomiska politik. Däremot bör genom

lokaliseringspolitiska åtgärder omflyttningstakten kunna dämpas och

samhällets liksom individernas omställningssvårigheter kunna väsentligt

reduceras.

Med lokaliseringspolitiken står arbetsmarknadspolitiken i nära samband.

Denna måste, framhåller departementschefen, alltfort inriktas på att främja

arbetskraftens rörlighet för att möjliggöra ett rationellt tillvaratagande av

våra begränsade arbetskraftsresurser. Genom den motsvarande rörlighet

hos kapitalet som lokaliseringspolitiken åsyftar åstadkommes enligt departementschefen

eu mera allsidig näringspolitik. I motionerna 1:870 och

11:1079 hävdas, att i propositionen skett en icke acceptabel avvägning

mellan arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik, innebärande att önske
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1964. 8 sand. Nr 48

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

målet att stimulera arbetskraftens rörlighet övervärderats. Utskottet finner

för sin del inte underlag i propositionen för en sådan tolkning av departementschefens

inställning. I likhet med departementschefen uppfattar

utskottet arbetsmarknadspolitik och lokaliseringspolitik såsom alternativ

vilka båda bör begagnas redan i syfte att så fullständigt som möjligt

utnyttja den arbetskraft som står till buds. Att starka skäl även av annan

art talar för en aktiv lokaliseringspolitik i sysselsättningssvaga områden

får enligt utskottets mening inte tagas till intäkt för att, såsom i de sistnämnda

motionerna begärs, låta rörlighetsstimulans ifrågakomma endast

i den mån lokaliseringspolitiska åtgärder på en avfolkningsort inte bedömes

vara ekonomiskt möjliga. Varken kommittén eller departementschefen

har ansett det realistiskt att kunna höja yrkesverksamhetsgraden i

avfolkningsområdena till en sådan nivå att utflyttningen av arbetskraft

till mera expansiva regioner skulle bringas att upphöra.

En särskild fråga av arbetsmarknadspolitisk art väckes i motionen

II: 1084, vari uttalas önskemålet att beredskapsarbeten avsedda att skapa

sysselsättning åt friställd norrländsk arbetskraft så långt möjligt skall

anordnas i vederbörandes hemlän. Motionärerna kritiserar en varslad reduktion

av norrländska beredskapsarbeten i form av vägbyggen och framhåller

att det för näringslivets utveckling i Norrland är angeläget att förbättra

vägförbindelserna där. Utskottet vill erinra om att denna fråga

tidigare behandlats av årets riksdag, som beslutat att ett i motionerna

1:513 och 11:628 framställt yrkande av samma lydelse som det nu förevarande

icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet finner

det icke lämpligt att riksdagen i nu förevarande sammanhang ånyo tar

ställning i denna fråga.

Frågor rörande den kvinnliga arbetskraften behandlas i flera motioner.

I synnerhet gäller detta motionerna I: 879 och II: 1081, vari bl. a. anföres

att i propositionen kvinnornas sysselsättningsproblem icke tillmätts tillräcklig

vikt. Motionärerna fäster uppmärksamheten på den situation som

uppstår, när i en ort eller region arbetsmöjligheterna ensidigt inriktats på

män, och önskar att riksdagen skall slå fast att de föreslagna planeringsråden

inom länen bör beakta dessa förhållanden. I detta sammanhang hänvisas

till kommitténs uttalande, att både samhällsekonomiska och sociala

skäl talar för lokaliseringsfrämjande åtgärder på orter där svårigheter föreligger

att bereda viss arbetskraft, i synnerhet de gifta kvinnorna, sysselsättning.

Vidare pekas på den stora dolda arbetslöshet som finnes särskilt

bland gifta kvinnor. Likartade tankegångar återfinnes i motionerna I: 874

och II: 1082. Utskottet fäster stor vikt vid de här redovisade synpunkterna

och vill för sin del instämma i de önskemål som uttalas i motionerna. Avsaknaden

av en närmare behandling i propositionen av de för »kvinnlig

arbetskraft» speciella problemen har utskottet dock icke tolkat så att dessa

problem skulle ha förbisetts. Utan hänvisning till könsfördelningen fram
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottetx utlåtande nr ''t8 år I96i

19

håller departementschefen allmänt, att ett för arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken

gemensamt syfte måste vara att möjliggöra fullt utnyttjande

av den tillgängliga arbetskraften. I annat sammanhang understryker departementschefen

särskilt behovet av lokaliseringspolitiska stödåtgärder på

ensidiga industriorter för att skapa en mera differentierad arbetsmarknad.

Dessa uttalanden uppfattar utskottet som ett instämmande i den av

motionärerna framförda uppfattningen att i framtiden en helhetsbild över

arbetsmarknaden bör åstadkommas och att det inte längre finns anledning

att göra en uppdelning i specifikt manliga och kvinnliga sysselsättningar.

Samhällsplaneringens betydelse för lokaliseringsverksamheten betonas

starkt i propositionen. De många olika former av planering som utövas i

samband med den pågående kommunindelningsreformen ställer, framhålles

det, krav på en ytterligare samordning. Utskottet instämmer till fullo i

vad departementschefen anför rörande samhällsplaneringens arbetsuppgifter

och roll. Denna fråga ägnas särskild uppmärksamhet i motionerna

I : 889 och II : 1078. Det rättsliga underlaget för planeringsverksamheten

är, uttalar motionärerna, i många hänseenden moget för en genomgripande

översyn. De olika konkreta lokaliseringsåtgärder som nu föreslås räcker

uppenbarligen inte till för att förverkliga den erforderliga nära samverkan

mellan samhällets basinvesteringar och näringslivets insatser. Förutsättningar

saknas för närvarande för att bedriva den behövliga centrala planeringen,

och resurser saknas för en häremot svarande regional planeringsverksamhet.

Den i dag förekommande general- och regionalplaneringen

inom ramen för gällande byggnadslagstiftning måste enligt motionärernas

uppfattning sägas mera ge uttryck för rent kommunala intentioner än för

medvetet samlande insatser, koordinerade med en hela riket omspännande

planeringsverksamhet. I motionerna föreslås därför en utredning om åtgärder

syftande till en effektiv översiktlig samhällsplanering.

Utskottet, som finner de här återgivna synpunkterna beaktansvärda, förutsätter

att den centrala planeringen kommer att bli föremål för en betydande

uppmärksamhet från den föreslagna lokaliseringsberedningens

sida. För planeringen på det regionala planet bör de nytillkommande planeringsråden

fylla en motsvarande funktion. Vad beträffar planeringen på

lokal nivå har utskottet sig bekant att hithörande frågor nyligen aktualiserats

inom byggnadsstyrelsen och det till styrelsen knutna rådet för samhällsplanering.

En för ändamålet bildad arbetsgrupp har inom Hudiksvalls-blocket

igångsatt en försöksverksamhet avseende en typplanering, som

skall kunna ligga till grund för utarbetandet av generella råd och anvisningar

rörande den översiktliga planeringen för kommunblocken. Detta

initiativ synes till en del motsvara motionärernas önskemål. På grundval

av de erfarenheter som det nu inledda arbetet ger torde berörda myndigheter

samt Kungl. Maj:t sedermera få överväga vilka vidare åtgärder som

kan vara önskvärda på detta område.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

De i propositionen framlagda förslagen tar främst sikte på glesbygdernas

och avfolkningsområdenas problem. Vid utformningen av den samhälleliga

lokaliseringspolitiken måste hänsyn emellertid också, framhåller departementschefen,

tagas till befolkningens tendens att koncentreras i storstadsområdena

och landets övriga expansiva områden och till de svårigheter,

t. ex. i fråga om bostadsförsörjningen, som härigenom skapas. De problem

som är förknippade med storstadsområdenas tillväxt bör enligt departementschefens

mening ingående undersökas till ledning för lokaliseringspolitikens

fortsatta utformning.

Önskvärdheten av att eu sådan undersökning kommer till stånd betonas

i flera motioner, önskemålet utvidgas i motionerna 1:870 och II: 1079 till

att gälla en undersökning avsedd att skapa en säkrare bild av vilken typ av

näringslivslokalisering som från såväl ekonomiska soin miljöpolitiska synpunkter

kan bedömas vara den lämpligaste för vårt land. I detta sammanhang

skulle även förhållandet mellan rörlighetsfrämjande åtgärder och en

aktiv lokaliseringspolitik upptagas till granskning.

Utskottet finner den i propositionen aviserade undersökningen av storstadsområdenas

tillväxtproblem angelägen och förutsätter att den så snart

som möjligt kommer till stånd. Vad beträffar den i motionerna I: 870 och

II: 1079 begärda mera långtgående undersökningen vill utskottet hänvisa dels

till vad utskottet tidigare anfört om de i propositionen föreslagna lokaliseringspolitiska

åtgärdernas karaktär av försöksverksamhet vars resultat

kommer att följas av de olika berörda instanserna, dels till vad i propositionen

uttalas om en intensifierad forsknings- och utredningsverksamhet

på detta område. I likhet med departementschefen förutsätter utskottet att

bl. a. forskningsberedningen kommer att överväga, hur en sådan fördjupad

utredningsinsats skall kunna åstadkommas, och avstyrker därför bifall

till motionärernas yrkande att riksdagen nu skall anhålla om den ifrågavarande

undersökningen. På liknande grunder avstyrker utskottet även

det i motionerna I: 874 och II: 1082 väckta förslaget, att riksdagen nu skall

hemställa om en ytterligare utredning, syftande till en utvidgad lokaliseringspolitik.

I motionerna I: 885 och II: 1086 föreslås eu utredning av möjligheterna

att till universitetet i Umeå knyta forskare med inriktning på lokaliseringsproblematiken.

Utskottet vill erinra om att fr. o. in. innevarande budgetår

en professur i kulturgeografi med samhällsplanering inrättats vid universitetet

och att samtidigt en särskild samhällsplanerarutbildning försöksvis

införts där. Den samhällsvetenskapliga forsknings- och utbildningsorganisationen

i Umeå håller även i övrigt på att utbyggas. Under sådana omständigheter

torde något särskilt initiativ av den art som motionärerna föreslagit

inte vara erforderligt.

En fråga av grundläggande betydelse för lokaliseringspolitikens bedrivande

är hur de föreslagna ekonomiska stödåtgärderna skall regionalt och lokalt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

21

avgränsas. Departementschefen föreslår att stöd i första hand skall ntgå

till investeringar i företag inom ett sammanhängande område, benämnt

norra stödområdet och omfattande de fyra nordligaste länen samt Hälsingland,

norra delen av Kopparbergs län, nordvästra Värmland, Dalsland och

norra Bohuslän. Området sammanfaller med det för vilket medgivande

lämnats att temporärt använda investeringsfonder i lokaliseringspolitiskt

syfte. Områdets gränser har nyligen justerats så att de genomgående sammanfaller

med kommunblocksgränser. I särskilda fall skall härutöver stöd

kunna ges även i övriga delar av landet, varvid dock åtgärderna mera

direkt skall inriktas på att komma till rätta med förhållandena i vissa

speciella situationer. Särskilt nämnes att det bör finnas möjlighet att stimulera

till nyetablering på orter där goda industriella förutsättningar föreligger

och där omställningsproblem uppstått på grund av industrinedläggelse

i samband med omfattande branschrationalisering eller av liknande

mera krisartade orsaker. Även åtgärder för att tillföra ensidiga industriorter

ytterligare industri anses i särskilda fall böra kunna ifrågakomma

utanför det norra stödområdet. Skillnaden mellan detta och landets övriga

delar kan enligt departementschefen allmänt sett sägas vara att utanför det

norra stödområdet avståndsfaktorn inte har samma utslagsgivande betydelse

i lokaliseringssammanhang.

Ändrade grunder för de ekonomiska stödåtgärdernas regionala begränsning

påkallas i ett stort antal motioner. I motionerna I: 869 och II: 1075 begäres

att även Gästrikland skall hänföras till det norra stödområdet, och i

motionerna I: 875 och II: 1091 framställs ett motsvarande yrkande i fråga

om skogs- och bergslagsområdet i östra delen av Värmlands län. I motionerna

I: 870 och II: 1079 hemställes att stöd skall ges i de sysselsättningssvaga

områdena i östra Götaland enligt samma grunder som skall gälla för norra

stödområdet. Liknande yrkanden med något olika geografisk precisering

förekommer i motionen I: 886 samt i motionerna I: 877 och II: 1076. Beträffande

de delar av Kopparbergs län som icke ingår i norra stödområdet

yrkas i motionerna I: 871 och II: 1097 på en generös tillämpning av det lokaliseringspolitiska

stöd som enligt propositionen skall kunna utgå i särskilda

fall. Med utgångspunkt i önskemål beträffande särskilda områden

utanför norra stödområdet föreslås i vissa motioner att den geografiska avgränsningen

av stödområdet skall ske på ett mindre preciserat sätt. I motionerna

1:883 och II: 1077, där särskilt gränsdragningen i Värmland beröres,

föreslås att riksdagen skall besluta att gränserna för norra stödområdet

må fastställas av Kungl. Maj :t efter närmare prövning och gälla för den

del av försöksperioden som vid varje tidpunkt bedömes lämplig. I motionerna

I: 882 och II: 1088, som speciellt uppmärksammar roslagsregionen, föreslås

riksdagen uttala att lokaliseringsstöd skall kunna lämnas till orter som

av samhällsekonomiska och allmänpolitiska skäl behöver hjälp till eu positiv

utveckling. Med viss tvekan godtages förslaget beträffande norra stöd
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

området i motionerna I: 878 och II: 1089; motionärerna säger sig emellertid

utgå från att frågan på nytt skall underställas riksdagen sedan verksamheten

varit i gång någon tid. I motionerna I: 889 och II: 1078 understrykes

att stödområdets gränser måste vara elastiska. Argument mot en geografisk

begränsning anföres i motionerna I: 876 och II: 1080, där dock lokaliseringsstödet

säges i första hand böra ges inom de föreslagna områdena. I motionerna

I: 874 och II: 1082 hävdas, att den geografiska avgränsningen av stödåtgärderna

kan starkt ifrågasättas. Under hänvisning till inverkan på sysselsättningsmöjligheterna

av konjunkturförsämringar och strukturomvandling

framhålles behovet av lokaliseringspolitiska stödåtgärder även i mellersta

och södra Sverige.

En regional avgränsning av det lokaliseringspolitiska stödet är enligt utskottets

mening ofrånkomlig. De resurser som kan anslås för ändamålet

maste sättas in i de områden där behovet är störst; en spridning av stödet

över hela landet eller större delar därav skulle leda till att dessa områden

bleve otillräckligt tillgodosedda. Varje gränsdragning av den art det här är

fråga om är givetvis förenad med svårigheter; i ett flertal motioner har också

krävts att den nu föreslagna gränsen skall justeras. Enligt utskottets mening

måste den avgränsning av stödområdet som departementschefen förordar i

dagens läge anses väl avvägd. Strukturomvandlingen med åtföljande omställningsproblem

gör sig särskilt gällande i Norrland. Framför allt är detta en

töljd av den omfattande rationalisering inom jord- och skogsbruksnäringarna,

som hittills satt sin prägel på det norrländska näringslivet. Trots en

snabb expansionstakt har industrien inom dessa områden därför haft svårt

att sysselsätta den arbetskraft som på detta sätt blivit friställd. Allmänt sett

gäller vidare att olika slags samhällelig service är svårare åtkomlig för invånarna

inom norra stödområdet än för dem som är bosatta söder därom.

Utskottet kan därför icke biträda det i ett flertal motioner framförda kravet

på att ett särskilt stödområde skall inrättas i östra Götaland och bli föremål

för lokaliseringsåtgärder enligt samma regler som norra stödområdet. Utanför

detta bör de statliga insatserna begränsas till särskilda fall av den typ

som anges i propositionen.

Beträffande norra stödområdets gränser tillstyrker utskottet att dessa nu

fastställes i enlighet med departementschefens förslag. Utskottet, som tidigare

betonat de nu föreslagna lokaliseringsåtgärdernas karaktär av försöksverksamhet,

finner det emellertid naturligt att man särskilt söker följa utvecklingstendenserna

i de områden som gränsar till norra stödområdet. Enligt

utskottets mening bör Kungl. Maj :t under försöksperioden äga att företaga

mindre förändringar av norra stödområdets gränser i den mån sådana

visar sig påkallade.

Utskottet avstyrker det i motionen I: 880 väckta yrkandet att för lokaliseringspolitiska

ändamål avsedda medel skall i särskilda fall kunna disponeras

för att lindra svårigheter i övergångsskeden vid stark expansion inom

inflyttningskommuner.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 196b

23

Beträffande frågan om på vilka orter inom norra stödområdet eller i särskilda

fall utanför detta som det lokaliseringspolitiska stödet skall sättas in uttalas

i propositionen att stödåtgärderna måste inriktas på orter där det från

samhällelig synpunkt är mest angeläget att utvecklingen främjas och som har

goda förutsättningar att bära upp en industriell verksamhet och fungera som

centra för samhällelig service. Även om härför i första hand krävs ett visst

befolkningsunderlag, skall dock inte endast sådana företagslokaliseringar

som sker till större tätorter kunna bli föremål för stöd. Det framhålles att

med nutida kommunikationsmöjligheter en spridning av arbetsplatser och

bosättning inom regionerna ofta kan vara både möjlig och lämplig. Vid bedömningen

av befolkningsunderlaget bör hänsyn alltså tagas icke endast till

själva tätorten utan därjämte till den kringliggande bygden. Några bestämda

krav på storlek och karaktär hos de orter och regioner där stödåtgärder

skall vidtagas bör enligt propositionen icke uppställas. En lämplig handlingslinje

anges emellertid vara att vid den fortsatta lokaliseringsplaneringen

välja orter för stödet bland kommunblockscentra. Varje sådan centralort

skall dock inte automatiskt kunna påräkna stöd, utan försiktighet bör iakttagas

när det gäller små centralorter i svaga kommunblock. Å andra sidan

bör det inte vara uteslutet att lämna stöd även i sådana tätorter vid sidan av

kommunblockscentra som bedömes ha goda utvecklingsmöjligheter.

Mot detta angivande av principerna för urvalet av orter där stöd skall

kunna ges framföres kritik i motionerna I: 870 och II: 1079, i vilka hävdas

att samtliga kommunblockscentra och till karaktär och funktion motsvarande

tätorter inom stödområdet bör kunna komma i fråga för det direkta företagsstödet.

Utskottet ansluter sig i denna fråga till vad som uttalas i propositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att bland kommunblockscentra

inom norra stödområdet finnes flera med lågt invånarantal, i ett par fall föga

mer än 400.

I motionerna I: 878 och II: 1089 begäres att riksdagen skall ge till känna

dels att företagens egen bedömning beträffande lokaliseringsort skall tillmätas

stor betydelse, dels att länets planeringsråd skall ges stort inflytande när

det gäller att fastställa de geografiska riktlinjerna för företagslokalisering

med samhällets stöd. Ett yrkande av sistnämnda innebörd förekommer också

i motionerna I: 870 och II: 1079. Utskottet finner motionärernas synpunkter

befogade.

Såsom utskottet redan framhållit måste det enligt propositionen betraktas

som realistiskt att en fortsatt successiv utflyttning kommer att ske från

glesbygder och åtskilliga små tätorter inom norra stödområdet. Därmed försämras

ytterligare förutsättningarna för att upprätthålla en tilllredsstäilande

servicestandard för den kvarvarande befolkningen. Även i områden där

lokaliseringspolitiska insatser inte blir möjliga måste, uttalar departementschefen,

samhället bära ansvaret för att befolkningen tillförsäkras en rimlig

servicestandard; för ändamålet får övervägas åtgärder av annan art.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

I flera motioner har krav rests på omedelbara initiativ i detta hänseende.

Sålunda yrkas i motionerna I: 870 och II: 1079 samt I: 889 och II: 1078 på

en skyndsam utredning rörande möjligheterna att tillhandahålla glesbygdsbefolkningen

en tillfredsställande social och kulturell service. I motionerna

1:878 och II: 1089 begäres att ett särskilt servicestöd skall utgå till vissa

skogsorter i Norrlands inland. Slutligen framföres i motionerna 1:887 och

II: 1083 tanken på en differentiering av lokaliseringsstödet med hänsyn till

de lokala förutsättningarna i vissa delar av Norrlands inland; en skyndsam

prövning begäres av förslaget att låta Jämtland, Härjedalen, västra Ångermanland

och den del av Lappland som ingår i Västerbottens län bilda ett särskilt

stödområde, där vissa i motionerna angivna särskilda stödåtgärder

skulle genomföras.

Utskottet är för sin del icke berett att nu stödja förslag om en särskild utredning

rörande stödet till det norrländska inlandets glesbygder. Enligt utskottets

uppfattning bör erfarenheter av det allmänna lokaliseringsstödets

verkningar avvaktas innan ställning tages till frågan om en sådan utredning.

Även ställningstagandena till skatteutjämningskommitténs förslag torde

böra avvaktas. Utskottet vill betona, att vad här förordats icke innebär att de

ifrågavarande problemen lämnas obeaktade. Det måste vara en arbetsuppgift

för planeringsråden i berörda län att närmare överväga glesbygdsbefolkningens

speciella situation och framlägga härav föranledda förslag.

Lokaliseringspolitikens medel

Till förverkligande av den lokaliseringspolitiska målsättningen föreslår

departementschefen i huvudsak tre slag av medel: samhällsplanering, upplysnings-

och rådgivningsverksamhet samt statliga ekonomiska stödåtgärder.

Härutöver behandlas vissa särskilda åtgärder, som föreslagits av kommittén.

Utskottet har i det föregående betonat samhällsplaneringens centrala roll

för lokaliseringsverksamheten och även framhållit vikten av intensifierade

insatser på detta område.

Upplysnings- och rådgivningsverksamheten inom det lokaliseringspolitiska

fältet avser att ge företagen allsidig och tillförlitlig information om alla

de förhållanden som har betydelse för deras bedömning av lokaliseringsfrågor.

Sådan verksamhet har alltifrån mitten av 1940-talet bedrivits av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Departementschefen framhåller att det är angeläget

att den erhåller ökade resurser. Denna uppfattning delas av utskottet,

som anser åtgärder inom detta område vara en viktig del av lokaliseringsverksamheten.

Sedan länge äger samverkan rum mellan arbetsmarknadsmyndigheterna

och Sveriges industriförbund i upplysnings- och rådgivningsfrågor. Kommittén

har förordat att denna samverkan skall utsträckas till att även avse förhandsinformationer

beträffande planerade utbyggnader och omlokalise
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr b8 år I96i

25

ringar. Departementschefen konstaterar med tillstyrkan att ett varselsystem

av detta slag avsevärt skulle förbättra lokaliseringsorganens möjligheter att

i ett tidigt skede bedöina konsekvenserna av föreliggande planer. Utskottet

vill uttala sin anslutning till att överenskommelser av åsyftat slag kommer

till stånd. Härutöver vill utskottet emellertid föreslå att arbetsmarknadsorganens

kontakter utsträcks till att även omfatta andra organisationer inom näringslivet

som är verksamma med lokaliseringsfrågor.

Beträffande det statliga ekonomiska företagsstödet föreslog kommittén

att tyngdpunkten skulle ligga på kreditgarantier. Denna stödform skulle

komma i fråga såväl i utvecklingsområdena som i stödområdena. I de förra

skulle härjämte investeringsbidrag och statliga lån kunna utgå. Kommittén

föreslog en medelsram om sammanlagt 800 miljoner kronor under

den femåriga försöksperioden. Härav hänfördes 475 miljoner kronor till

kreditgarantier, 175 miljoner kronor till statliga lån och 150 miljoner kronor

till investeringsbidrag.

I propositionen understrykes att de ekonomiska stödåtgärderna bör

utformas så att de kan väntas få största möjliga stimulerande effekt på

den företagslokalisering som från samhällets synpunkt betraktas som angelägen.

Stödet bör inte splittras på alltför många likartade stödformer.

Vidare gäller att stödsystemet i möjligaste mån bör kunna fungera oberoende

av allmänna konjunkturer och läget på kapitalmarknaden. Med hänsyn

härtill bör enligt departementschefens mening det ekonomiska stödet utgöras

av direkta statliga bidrag och lån.

Vad gäller omfattningen av det statliga ekonomiska stödet förordar

departementschefen att medelsramen för den femåriga försöksperioden

bestämmes till det av kommittén föreslagna beloppet, 800 miljoner kronor.

Härav avses 300 miljoner kronor bli anvisade för investeringsbidrag

och 500 miljoner kronor för långivning. I genomsnitt innebär detta 60

miljoner kronor i bidrag och 100 miljoner kronor till lån för vart och ett

av de fem närmaste budgetåren.

I motionerna I: 889 och II: 1078 hemställes att förslaget om inrättandet

av en statlig fond för lokaliseringsändamål skall avvisas. I stället bör statliga

kreditgarantier ställas till förfogande intill ett belopp av 100 miljoner

kronor per budgetår under femårsperioden. I motionerna I: 878 och II: 1089

hemställes att, utöver de av departementschefen föreslagna stödformerna,

en kreditgarantiram på 50 miljoner kronor per budgetår skall anvisas. I

motionerna 1:870 och II: 1079 hemställes att för det första verksamhetsåret

under femårsperioden förslag skall framläggas om statliga kreditgarantier

intill ett belopp av 50 miljoner kronor samt i investeringsbidrag

anvisas 100 miljoner kronor. I motionerna 1:876 och 11:1080 hcmställes

slutligen alt, utöver den i propositionen föreslagna medelsramen, i genomsnitt

160 miljoner kronor skall anvisas såsom förslagsanslag under

vart och ett av de fem närmaste budgetåren för utbyggnad av statlig indu
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

striell verksamhet. Detta yrkande har samband med ett av motionärerna

framställt förslag om en snabb utredning rörande utbyggnad och samordning

av statlig industriell verksamhet.

Utskottet behandlar först förslagen om införandet av kreditgarantier

och därefter frågan om omfattningen av det ekonomiska stödet.

Vid en jämförelse mellan ekonomiskt stöd i form av direkta statliga lån

och i form av kreditgarantier finner utskottet i likhet med departementschefen

det förra systemet vara att föredraga. Utskottet fäster sig därvid

främst vid att möjligheterna att utnyttja kreditgarantierna knappast skulle

kunna undgå att bli beroende av läget på kreditmarknaden. Den i motionerna

I: 889 och II: 1078 framförda tanken att riksdagen skulle fastställa en prioritering

av dessa kreditgarantier väcker enligt utskottets mening principiella

betänkligheter. Utskottet är inte berett att förorda en sådan lokaliseringspolitiskt

betingad reglering av kreditmarknaden. Med hänsyn till

vad här sagts avstyrker utskottet det ifrågavarande yrkandet i motionerna

I: 889 och II: 1078.

Att, såsom i motionerna I: 870 och II: 1079 samt I: 878 och II: 1089 föreslagits,

införa ett kreditgarantisystem såsom komplettering av det kreditstöd

som utgår i form av direkta statliga lån kan utskottet icke heller tillstyrka.

Alldeles bortsett från de invändningar som kan riktas mot utvidgningen

av den ekonomiska ramen finner utskottet en uppdelning av det

statliga stödet på tre olika stödformer olämplig. På anförda grunder avstyrker

utskottet, såvitt nu är i fråga, motionerna I: 870 och II: 1079 samt

I: 878 och II: 1089.

Den av departementschefen föreslagna medelsramen för den femåriga

försöksperioden är av samma storlek som den av kommittén förordade. Utskottet

anser att ett samhälleligt ekonomiskt stöd av denna omfattning

kommer att kunna få betydande verkningar på den industriella utvecklingen

inom det norra stödområdet och på orter i andra delar av landet där särskilda

stödåtgärder blir aktuella. De motionsledes väckta kraven om en utvidgning

av medelsramen kan utskottet inte tillstyrka.

Vad särskilt gäller förslagen i motionerna I: 876 och II: 1080 om en utökning

av medelsramen för utbyggnad av statlig industriell verksamhet vill

utskottet utöver vad nu anförts erinra om departementschefens uttalande

att frågan om lokaliseringspolitiska insatser i form av anläggande av statliga

företag kommer att bli föremål för fortsatta överväganden. Under hänvisning

till detta uttalande avstyrker utskottet även det i samma motioner

gjorda utredningsyrkandet. För att täcka de medelsbehov som anläggande

av statlig verksamhet kan komma att aktualisera torde förslag i vanlig ordning

få föreläggas riksdagen. Av vad utskottet nu anfört följer även, att utskottet

icke anser en fortsatt utbyggnad av statlig företagsamhet inom stödområdet

böra finansieras med de för lokaliseringspolitiska ändamål avsedda

resurserna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 196i

27

Syftet med lokaliseringsstödet är att underlätta och påskynda en industriell

utveckling. De statliga stödåtgärderna skall i enlighet härmed utgå

till såväl uppförandet av nya industrianläggningar som om- och tillbyggnad

av befintliga industrianläggningar. Utskottet vill starkt understryka att en

förutsättning för att stöd skall kunna utgå är att det kan beräknas medföra

en påtaglig, varaktig sysselsättningseffekt. Såsom departementschefen framhåller

får det statliga stödet givetvis inte leda till att annan produktionsteknik

kommer i fråga än den som är mest ekonomisk.

Mot bakgrunden bl. a. av att turistnäringen erbjuder möjligheter att upprätthålla

enskild och samhällelig service åt glesbygdsbefolkningen föreslår

departementschefen att även turistanläggningar skall kunna komma i fråga

för statligt lokaliseringsstöd. Förutom lån bör investeringsbidrag undantagsvis

få lämnas. Till turistanläggning hänföres hotellbyggnad med personalutrymmen

och andra anordningar som är nödvändiga för att anläggningen

skall kunna tjäna sitt syfte. I motionerna I: 872 och II: 1095 föreslås att

begreppet turistanläggning icke skall begränsas på det angivna sättet utan

ges en vidare innebörd, innefattande bl. a. större campinganläggningar, semesterbyar

och skidliftar. I motionerna I: 877 och II: 1076 hemställes, i anslutning

till förslag om utvidgning av det geografiska stödområdet till att

omfatta även sydöstra Götaland, att lokaliseringsstöd skall kunna utgå

för turistanläggningar även i detta område.

I likhet med departementschefen anser utskottet att skäl föreligger för

att lokaliseringsstöd skall kunna lämnas till uppförande samt om- och

tillbyggnad av turistanläggningar. Även beträffande lokaliseringsstöd till

sådana anläggningar måste riktpunkten dock enligt utskottets mening

vara att investeringarna kan väntas ge upphov till en fortvarig sysselsättningseffekt.

Vad beträffar de anläggningar utöver hotellbyggnader etc.

som av motionärerna föreslagits kunna komma i fråga för stödåtgärder,

anser utskottet att de inte bör vara uteslutna från möjligheten att få stöd

om de uppfyller det av utskottet i det föregående angivna kravet. Förslaget

om att möjligheten att erhålla här ifrågavarande stöd skall utvidgas

till att även avse sydöstra Götaland är utskottet inte berett att tillstyrka. I

den mån lokaliseringsstöd kan ges åt turistanläggningar bör det enligt utskottets

mening komma glesbygdsområdena i norra stödområdet till godo.

En viktig förutsättning för att statligt lokaliseringsstöd skall utgå är att

företaget bedömes vara bärkraftigt från företagsekonomisk synpunkt. Den

statliga kapitalinsatsen skall i princip täcka det kapitalbehov som återstår

efter det att företaget skjutit till sin egen kapitalinsats och sedvanlig upplåning

företagits på den allmänna kreditmarknaden. Utskottet ansluter sig

till departementschefens uttalande att det är väsentligt att det statliga

stödet inte får sådan form och inriktning att risktagandet uteslutande begränsas

till staten. Detta syfte får tillgodoses dels genom alt en viss gräns

siittes för det statliga åtagandet, dels genom alt företaget får stiilla godtag
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr t8 år 196b

bär säkerhet. I motionerna 1:881 och II: 1092 framhålles att frågan om

säkerhet bör prövas från fall till fall och att lån skall kunna beviljas i särskilda

fall även om de säkerheter som står till buds icke kan betraktas som

fullgoda. Enligt utskottets mening måste vid bedömningen av frågan huruvida

en statlig finansieringsinsats skall göras större vikt fästas vid företagets

utsikter på längre sikt än vid dess möjlighet att ställa fullgod säkerhet.

Med iakttagande av att en fördelning av risktagandet sker bör kraven

på säkerheterna för statens åtagande enligt utskottets mening inte ställas

alltför högt.

I motionerna I: 878 och II: 1089 fästes uppmärksamheten på den i propositionen

icke behandlade frågan om lokaliseringspolitikens inverkan på

konkurrensförhållandet mellan nylokaliserade företag och redan befintlig

industri. Vid stödverksamheten måste enligt motionärerna beaktas dels

att de områden som ligger intill stödområdet riskerar att få sin konkurrenskraft

försämrad, dels att statligt stöd icke bör ges till företag som kan allvarligt

skada inom området redan verksamma företag. De angivna riskerna

gäller särskilt företag som producerar för en lokal marknad. Utskottet instämmer

i dessa synpunkter och finner det angeläget att de beaktas vid fördelningen

av det lokaliseringspolitiska stödet.

I propositionen föreslås att gränsen för det statliga ekonomiska lokaliseringsstödet

i form av lån och bidrag skall utgöra två tredjedelar av de

totala kostnaderna för företagets investeringar i byggnader och maskiner.

Efter särskild prövning av Kungl. Maj :t, eller efter Kungl. Maj :ts medgivande

av det centrala lokaliseringsorganet, bör undantagsvis denna gräns

kunna överskridas. I motionerna I: 881 och II: 1092 hemställes att till grund

för beräkningen av det sammanlagda stödet även skall medtagas företagets

behov av nödvändigt rörelsekapital. Enligt utskottets mening bör beräkningsunderlaget

för den statliga insatsens storlek vara entydigt och lätt

bestämbart. En utvidgning av beräkningsunderlaget på det sätt motionärerna

föreslår skulle medföra svåra awägningsproblem vid tillämpningen. Utskottet

avstyrker motionärernas förslag i denna del.

I propositionen understrykes att frågorna rörande de statliga insatserna

vid finansieringen av nyetablering och utbyggnad av företag måste bedömas

från fall till fall. Storleken och kombinationen av statliga lån och bidrag

får bli beroende av investeringarnas omfattning och inriktning, företagets

egna finansieringsresurser och samhällets önskemål av att företaget

lokaliseras till viss ort. Den andel av investeringskostnaden i byggnader som

skall utgå i form av direkta bidrag bör i princip inte överstiga 35 procent;

i särskilda undantagsfall bör bidrag dock kunna lämnas med upp till 50

procent. I motionerna I: 878 och II: 1089 uttalas att det bör föreligga enhetliga

regler för investeringsbidragens storlek. Med hänsyn härtill föreslår motionärerna,

att bidragen alltid skall utgå med 35 procent. I motionerna

I: 873 och II: 1087 hemställes att maximalt bidrag — 50 procent — före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 196t

29

trädesvis skall ges inom orter i jordbruks- och skogsbygder, som av länsorganet

anses nödvändiga för bygdens samhällsbildning och som behöver

särskild stimulans.

Enligt utskottets mening står det klart att lokaliseringsförutsättningarna

kommer att vara av mycket varierande slag. Av detta skäl synes det önskvärt

att investeringsbidraget inom vissa gränser kan anpassas efter vad som

i varje särskilt fall är lämpligt. Fastställandet av en enhetlig bidragsprocent

skulle bl. a. förhindra eu reduktion av bidragsandelen i vissa fall och därigenom

kunna vara ägnat att ogynnsamt påverka konkurrensförhållandet

mellan ett företag som tillföres lokaliseringsstöd och andra företag inom

samma bransch. Utskottet vill därför uttala sin anslutning till departementschefens

förslag på denna punkt. Vad gäller förslaget att ett till 50 procent

utsträckt investeringsbidrag företrädesvis skall ges inom vissa jordbruksoch

skogsorter vill utskottet uttala att eu generell bindning av detta slag

inte är lämplig.

Utskottet har ingen erinran mot att den räntesats som skall tillämpas för

lokaliseringslånen skall motsvara den räntesats som gäller för industrigarantilånen.

I särskilda fall bör lånen få kunna vara räntefria under högst

tre år. Utskottet ansluter sig också till förslaget att amorteringstiden för

lånen skall uppgå till högst tjugo år. Amorteringstidens längd kommer härigenom

att överensstämma med den längsta tid som gäller för den statliga

långivningen till hantverk och småindustri. Därest lånet huvudsakligen

användes för maskinanskaffning bör återbetalning ske inom tio år. Utskottet

avstyrker det i motionerna I: 878 och II: 1089 väckta förslaget att amorteringstiden

för byggnader skall kunna uppgå till 25 år. I fråga om anstånd

med amortering föreslår departementschefen att tiden härför bestämmes till

högst tre år. I motionerna 1:881 och II: 1092 liemställes att anstånd med

amortering av statliga lån i lokaliseringssyfte skall få medges under högst

fem år. I motionerna 1:870 och II: 1079 föreslås att den amorteringsfria

tiden skall kunna utsträckas till tio år. Utskottet anser för sin del att anstånd

med amortering, i den mån sådant kan bli aktuellt, normalt icke bör

medges för längre tid än tre år. I särskilda undantagsfall bör dock Kungl.

Maj:t eller efter Kungl. Maj :ts medgivande det centrala lokaliseringsorganet

äga rätt att medge utsträckning av denna tid till högst fem år.

Utskottet övergår härefter till de i propositionen behandlade frågorna om

utbildningsbidrag och flyttningsbidrag. Kommittén har föreslagit att företag

inom stödområdena för utbildning av arbetskraft i särskilda fall skall kunna

erhålla utbildningsbidrag med väsentligt högre belopp än som kan utgå vid

omskolning och utbildning av vuxna i andra delar av landet. Under hänvisning

till att utformningen av utbildningsbidragen är föremål för överväganden

av arbetsmarknadsutredningen, förklarar departementschefen sig inte

beredd att nu pröva förslaget om förhöjda utbildningsbidrag i vissa delar av

landet. Utskottet instämmer häri.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

I propositionen redogöres för att vissa kurser innevarande år har anordnats

för företagare eller personer som tänker etablera sig som företagare.

Departementschefen, som finner uppslaget med dessa kurser värt att pröva,

anser att frågan huruvida utbildningsbidrag skall få utgå till ifrågavarande

kursverksamhet bör behandlas i samband med prövningen av arbetsmarknadsutredningens

förslag. I motionerna 1:873 och 11:1087 hemställes att

den påbörjade försöksverksamheten med utbildning av företagare skall fortsätta.

Utskottet vill uttala sitt intresse för att så sker; prövningen av frågan

huruvida utbildningsbidrag skall kunna utgå bör dock anstå.

I syfte att underlätta rekrytering av kvalificerad arbetskraft i samband

med nyetablering eller utvidgning av befintliga företag i norra stödområdet

föreslås i propositionen att flyttningsbidrag i särskilda fall skall kunna utgå.

Bidragen bör avse respenning — vari innefattas ersättning för resekostnader,

traktamentskostnader och flyttningskostnader — samt familjebidrag. Bidrag

bör endast komma i fråga där initiativet till flyttningen tas av den enskilde

arbetstagaren. Bidragsgivningen bör enligt departementschefens mening ske

restriktivt och förläggas centralt hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Förevarande förslag har kommenterats i flera motioner. Delade meningar

har härvid bl. a. framkommit i frågan huruvida bidragsgivningen skall vara

restriktiv. Vidare har föreslagits att bidrag även skall kunna ges där initiativ

till flyttningen tas av arbetsförmedlingen. I motionerna I: 873 och II: 1087

yrkas att bidragen bör utgå efter gängse grunder. Härmed torde avses att

även starthjälp och utrustningsbidrag skall kunna inkluderas i ersättningen.

Utskottet delar departementschefens åsikt att försiktighet bör iakttagas vid

bidragsgivningen och att bidrag bör utgå endast när den enskilde själv tar

initiativet till flyttningen. Utskottet tillstyrker även att flyttningsbidraget

bör utgå i form av respenning och familjebidrag.

I propositionen behandlas vissa särskilda åtgärder som kommittén föreslagit

i syfte att förstärka näringslivet i Norrland och nordvästra Svealand.

Förslagen gäller främst vissa kommunikationsfrågor men berör även prissättningen

på elkraft samt bensin och olja in. in. Med understrykande av att

det är i hög grad angeläget att statsmakterna främjar en gynnsam produktionsutveckling

i de nordliga länen, hävdar departementschefen att principiellt

det kravet måste upprätthållas, att statligt stöd inte lämnas i sådana

former som innebär fortlöpande direkta driftssubventioner till företagen.

Utskottet delar helt denna principiella uppfattning.

Förevarande frågor har behandlats i ett flertal motioner. Härvid betonas

allmänt vikten av goda kommunikationer som en viktig förutsättning för

lokaliseringspolitiska åtgärder. I motionen II: 1090 hemställes, att riksdagen

skall understryka vikten av att ökad uppmärksamhet ägnas de allmänna

förutsättningarna i fråga om kommunikationer och annan service för expansionen

av redan befintliga eller nylokaliserade företag. I motionen I: 880

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr iS år 196i

31

yrkas dels att behovet av s. k. kollektiva trafikmedel skall beaktas i samband

med lokaliseringspolitisk planering i första hand i glesbygder med stora

avstånd, men även beträffande de stora tätortsbebyggelserna med omnejd,

dels att fonderade automobilskattemedel i lokaliseringspolitiskt syfte skall

disponeras för utbyggnad av det kommunala och enskilda vägväsendet. I

motionerna I: 878 och II: 1089 uttalas att staten bör medverka till att flyget

blir mer tillgängligt i Norrlands inland. Med anledning av motionärernas

synpunkter och förslag vill utskottet för sin del uttala, att strävan att bygga

ut kommunikationsnätet och därmed skapa förbättrade transportförhållanden

givetvis är angelägen, inte minst från lokaliseringspolitisk synpunkt.

Utskottet finner emellertid inte anledning att i detta sammanhang ange några

närmare riktlinjer för statsmakternas investeringspolitik. Vad särskilt förslaget

om inrikesflyget beträffar, vill utskottet erinra om att frågan om fortsatta

investeringar för inrikesflyget för närvarande är föremål för prövning

inom 1963 års luftfartsutredning.

Vissa taxefrågor inom kommunikationsområdet har berörts i några motioner.

I motionerna 1:878 och II: 1089 hemställes att riksdagen skall ge

till känna att gemensamma zontaxor för buss och tåg om möjligt bör genomföras.

En snabb utredning, syftande till en omläggning av statens järnvägars

godstransporttaxor, begäres i motionen II: 1094. Utskottet, som vill erinra

om att riktlinjerna för statens järnvägars taxesättning fastlagts av föregående

års riksdag, anser sig icke kunna biträda de i motionerna framförda

förslagen.

Utskottet vill också avstyrka det i motionerna I: 877 och II: 1076 väckta

förslaget om statligt fraktstöd för godstransporter mellan Öland och fastlandet.

I propositionen avvisas kommitténs förslag om en sänkning av vattenfallsstyrelsens

eltaxor i Norrland under hänvisning bl. a. till att de nuvarande

eltaxorna innebär avsevärt lägre elkraftskostnader i Norrland än i övriga

delar av landet. Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning

och avstyrker det i motionen II: 1084 gjorda yrkandet att kommitténs förslag

skall genomföras.

Utskottet övergår härefter till att behandla förhållandet mellan vissa hittillsvarande

lokaliseringspolitiska medel och det nu föreslagna statliga lokaliseringsstödet.

Vad först beträffar den statliga kreditgivning till hantverk

och småindustri som sker genom kommerskollegium och företagareföreningarna,

gäller att den främst skall grundas på en företagsekonomisk

bedömning. Särskild hänsyn skall dock tagas till sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter.

Enligt departementschefens mening bör det lokaliseringspolitiska

stödet i fortsättningen koncentreras till de tidigare redovisade

stödformerna, nämligen statliga bidrag och lån. Kreditstödet till hantverk

och småindustri bör bibehållas, men det bör inte längre primärt tjäna något

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

lokaliseringspolitiskt syfte. I motionerna 1:870 och 11:1079 förordas att

det statliga kreditstödet till hantverk och småindustri även i fortsättningen

skall användas i sådana syften. Vidare yrkas i motionerna I: 881 och II: 1092

att ifrågavarande kreditstöd skall kunna lämnas även till företag som erhållit

statligt lokaliseringsstöd.

Utskottet instämmer i att det lokaliseringspolitiska stödet i fortsättningen

bör koncentreras till de av utskottet i det föregående behandlade stödformerna.

Det statliga kreditstödet genom kommerskollegium och företagareföreningarna

bör främst utgöra ett komplement till den ordinarie kreditgivningen

på den allmänna kreditmarknaden. Utskottet, som således inte

tillstyrker bifall till motionerna I: 870 och II: 1079, såvitt nu är i fråga, vill

emellertid betona att en lokaliseringspolitisk inriktning av ett låneärende

givetvis inte skall utesluta detta från stöd genom företagareföreningarna.

Utskottet avstyrker det i motionerna I: 881 och II: 1092 väckta förslaget att

samma företag skall kunna erhålla såväl lokaliseringspolitiskt stöd som stöd

genom företagareföreningar. Som även departementschefen understrukit

bör berörda organ i nära samverkan lösa uppkommande gränsdragningsfrågor.

Såsom utskottet erinrat om i det föregående har sedan 1963 försöksvis

tillämpats ett system med investeringsbidrag till industrilokaler i form av

statskommunala beredskapsarbeten. Utskottet tillstyrker att sådana beredskapsarbeten

främst användes vid arbetslöshet av konjunktur- och säsongmässig

natur och inte som ett lokaliseringspolitiskt medel.

Utskottet ansluter sig vidare till att investeringsfondernas användning i

lokaliseringspolitiskt syfte upphör. Investeringsfonderna har tillkommit som

ett konjunkturpolitiskt medel. När särskilda former nu tillskapas för det

lokaliseringspolitiska stödet bör investeringsfonderna reserveras för sin

egentliga uppgift. Utskottet vill särskilt peka på att ett fortsatt lokaliseringspolitiskt

utnyttjande av fonderna skulle medföra, särskilt för norrlandslänens

del, att fonderna inte längre skulle kunna påräknas som ett verksamt

medel vid en konjunkturnedgång. Med det nu anförda har utskottet också

velat avstyrka den i motionerna 1:870 och II: 1079 gjorda hemställan att

investeringsfonderna tills vidare skall få användas i lokaliseringspolitiskt

syfte.

I detta sammanhang vill utskottet även uppta till behandling vissa motionsledes

väckta förslag om användandet av beskattningen som ett lokaliseringspolitiskt

instrument. I motionerna I: 870 och II: 1079 yrkas att riksdagen

skall anhålla om en skyndsam utredning av frågan om den lämpligaste

utformningen av ett skattepolitiskt lokaliseringsinstrument. Ett liknande

förslag framlägges även i motionen II: 1084. I motionerna I: 878 och

II: 1089 föreslås att inom stödområdena avskrivning av industribyggnader

skall få ske med 35 procent av bvggnadskostnaderna under de första fem

åren. I motionerna I: 884 och II: 1096 yrkas, med uteslutande sikte på lokali
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

33

seringspolitiska ändamål i de angivna stödområdena, dels att fria avskrivningar

skall införas för maskiner och inventarier, dels att initialavskrivning

med 30 procent skall få göras i industrifastigheter. I motionerna 1: 889 och

II: 1078 hemställes att riksdagen måtte uttala, att i samband med en kommande

reformering av företagsbeskattningen bör upptagas till övervägande

dels frågan om fördelning av kommunalskatten mellan produktions- och

huvudkontorskommuner, dels frågan om en utjämning av drivmedelskostnaderna

mellan olika delar av landet genom differentiering av bensinskatten.

Ett yrkande liknande det sistnämnda återfinns även i motionen II: 1093.

Såsom utskottet understrukit i det föregående bör enligt dess mening det

statliga ekonomiska stödet för lokalisering ske i de särskilda former som

tillstyrkts av utskottet. Utskottet anser att det skulle vara olämpligt att

jämsides med det föreslagna stödet också införa förmåner av skattemässigt

slag. Utskottet avstyrker således motionskraven rörande utnyttjande av

beskattningen såsom ett lokaliseringspolitiskt medel.

Den i motionerna I: 889 och II: 1078 väckta frågan om fördelningen av

kommunalskatten mellan produktions- och huvudkontorskommuner avser

närmast vattenfallsverkets förhållanden. Motionärernas förslag går ut på

att en ändring skall övervägas av de regler i detta hänseende som 1963 års

riksdag fastställde genom beslut om ändring i kommunalskattelagen

(BevU:s uti. 1963:38). Utskottet är icke berett att i nu förevarande sammanhang

tillstyrka en förnyad prövning av frågan.

Frågan om en utjämning av bensinpriset genom differentiering av bensinskatten

har varit föremål för riksdagens prövning senast år 1962. Riksdagen

uttalade därvid att en skattedifferentiering skulle strida mot den hittills tilllämpade

principen att statlig skatt skall uttagas efter en för hela riket enhetlig

skattesats. Utskottet, som avstyrker de motionsledes väckta kraven i denna

fråga, vill erinra om departementschefens uttalande, att om det kan påvisas

företagsekonomiska skäl för en utjämning av drivmedelspriserna, initiativ

härtill torde komma att tagas av berörda intressenter.

I detta sammanhang vill utskottet även beröra två i motionen I: 880 gjorda

yrkanden, det ena avseende huvudsakligen en avveckling av dyrortsgraderingen

av de statliga lönerna, det andra innebärande att av fonderade automobilskattemedel

ökade anslag måtte lämnas för utbetalning av eftersläpande

bidrag åt kommuner för vatten- och avloppsanläggningar och för reningsverk.

Utskottet avstyrker dessa yrkanden.

I propositionen redovisas huvuddragen av eu särskild utredning rörande

befolkningsutveckling och näringsliv i Jämtlands län. I vissa avseenden

överensstämmer förslagen i denna utredning med de förslag som framlagts

av kommittén för näringslivets lokalisering. Härutöver behandlar Jämtlands-utredningen

frågor som mera omedelbart gäller de speciella förhållandena

i länet. Departementschefen framhåller att strukturproblemen och

3 — intrång till riksdagens protokoll 1964. 8 samt. AV 48

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

befolkningsutvecklingen i Jämtland allmänt sett synes vara av samma karaktär

som i stora delar av övriga norrlandslän. Det statliga lokaliseringsstödet

bör därför inte utgå i andra former eller i vidare män än som eljest

gäller för norra stödområdet. Övriga av Jämtlands-utredningen framförda

förslag spänner över ett stort antal myndigheters och flera olika departements

verksamhetsområden. I motionerna 1:888 och 11:1085 uppmärksammas

vissa av dessa förslag, vilka enligt motionärerna förtjänar fortsatt

beaktande från statsmakternas sida. Utskottet delar departementschefens

uppfattning att det lokaliseringspolitiska stödet i Jämtlands län bör utgå

efter samma grunder som inom övriga delar av norra stödområdet. Vad beträffar

de av motionärerna särskilt aktualiserade frågorna bör de enligt

utskottets mening övervägas i särskild ordning.

Departementschefen motsätter sig bestämt att kommunala subventioner

som syftar till att påverka enskilda företags lokalisering och utveckling i

fortsättningen skall förekomma. Kommunernas uppgift i en aktiv lokaliseringspolitik

skall i stället huvudsakligen vara att sörja för en förutseende

planering och lämna objektiv information. Departementschefen säger sig

ha för avsikt att föranstalta om en särskild utredning rörande gränserna för

kommunernas kompetens i här berört avseende. Utskottet instämmer i vad

departementschefen anför.

I propositionen avvisas tanken på lagstiftning om särskilt tiUståndstvång

i syfte att hindra en från samhällssynpunkt olämplig lokalisering av näringslivet.

Enär man i första hand bör söka påverka näringslivets lokalisering genom

stimulerande åtgärder, anser departementschefen att en lagstiftning

för närvarande inte är påkallad. I motionerna I: 878 och II: 1089 hemställes

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall ge till känna, att lagstiftningsåtgärder

som ger samhället möjligheter att tvångslokalisera företag icke skall

förekomma. Utskottet anser att den kraftiga utvidgning av det lokaliseringspolitiska

stödet »om sker under den femåriga försöksperioden möjliggör

att näringslivets lokalisering kan påverkas i önskvärd omfattning genom

positiva stödåtgärder. Mot bakgrunden av det nu anförda anser utskottet

att något ytterligare uttalande från riksdagens sida icke är aktuellt.

Lokaliseringsverksamhetens organisation

Utgångspunkten vid fastställandet av den samhälleliga lokaliseringsverksamhetens

organisation bör vara att en samordning skall ske med övriga

grenar av samhällsplaneringen. I propositionen betonas att insatserna på

olika områden härigenom kan ge en samlad effekt för en orts eller bygds utveckling.

Vad som anföres i propositionen i fråga om kommunernas uppgifter inom

lokaliseringsverksamhetens organisation föranleder ingen erinran från utskottets

sida. Som departementschefen framhåller, kommer värdet av den

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr b8 år 196b

35

kommunala planeringen att öka från lokaliseringspolitisk synpunkt i den

man kommunindelningsreformen leder till bildandet av större enheter eller

i vart fall om verksamheten inom kommunblocken ger upphov till en samlad

bedömning av regionens utvecklingsmöjligheter.

Utskottet delar uppfattningen att länsstyrelsen skall leda och samordna

lokaliseringsverksamheten på det regionala planet. För att lösa de uppgifter

som härigenom ålägges länsstyrelserna, föreslog kommittén att vid varje

länsstyrelse skulle inrättas dels en särskild lokaliseringssektion, dels ett

särskilt rådgivande organ, benämnt lokaliseringsråd. I de senare skulle bl. a.

ingå chefstjänstemän i olika länsorgan. Under hänvisning till den översyn

av den statliga länsförvaltningens organisation som pågår inom länsförvaltningsutredningen

avvisar departementschefen förslaget om att nu inrätta

särskilda lokaliseringssektioner vid länsstyrelserna. Departementschefen tillstyrker

inte heller att lokaliseringsråd med den av kommittén föreslagna

sammansättningen inrättas. Behovet av samordning mellan de skilda länsorganen

bör i stället kunna tillgodoses genom att chefstjänstemännen deltager

i ärendenas handläggning inom länsstyrelsen och därvid även bildar

arbetsgrupper för beredning av vissa ärenden. Departementschefen föreslår

också att ett rådgivande organ med annan sammansättning knytes till länsstyrelsen

med uppgifter inom samhällsplaneringen och lokaliseringsverksamheten.

Detta organ, benämnt planeringsråd, föreslås bestå av sju ledamöter,

av vilka Kungl. Maj :t skall utse tre och landstinget fyra.

Departementschefens förslag rörande organisationen på det regionala planet

har behandlats i flera motioner. I motionerna I: 873 och II: 1087 yrkas

att inom länsstyrelserna i norra stödområdet skall inrättas en lokaliseringssektion,

vartill knytes ett lokaliseringsråd i enlighet med kommitténs förslag.

Samma motionärer hemställer vidare att riksdagen skall uttala sig för

att särskilda befattningshavare med lokaliseringspolitiska uppgifter tillsättes

vid länsarbetsnämnderna inom i första hand norra stödområdet fr. o. in.

budgetåret 1965/66. I motionen 1:880 föreslås att planeringsråden skall få

beslutanderätt i frågor rörande ekonomiskt lokaliseringsstöd. Frågan om vilket

antal ledamöter planeringsråden skall ha, liksom frågan om hur ledamöterna

skall utses, har berörts i flera motioner. I motionerna 1: 889 och

II: 1078 föreslås att antalet ledamöter skall vara nio, varav fem skall utses

av landstinget och fyra av Kungl. Maj :t. I motionerna 1:878 och II: 1089

föreslås att antalet ledamöter skall vara åtta, varav hälften utses av länsstyrelsen

och hälften av landstinget. Slutligen föreslås i motionerna I: 870 och

II: 1079 att samtliga sju ledamöter i planeringsrådet skall utses av landstinget.

Utskottet biträder inte förslaget att särskilda lokaliseringssektioner skall

inrättas vid länsstyrelserna. Frågan om personalbehovet vid länsarbetsnämnderna

anser utskottet inte böra bli föremål för något ställningstagande i förevarande

sammanhang.

3* Bilxang till riksdagens protokoll 196b. 8 sand. Nr bH

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoiitskottets utlåtande nr 48 år 1961

Utskottet tillstyrker att vid länsstyrelserna inrättas planeringsråd. Dessa

bör ha en rådgivande funktion. I likhet med departementschefen förutsätter

utskottet emellertid att planeringsrådets uppfattning kommer att tillmätas

särskild tyngd vid de olika frågornas fortsatta handläggning. Utskottet delar

uppfattningen att planeringsråden bör bestå av ett förhållandevis litet

antal ledamöter. För att kunna tillgodose önskemålen om en vidgad representation

i rådet föreslår utskottet dock att antalet ledamöter i rådet bestämmes

till nio. Av dessa bör Kungl. Maj :t utse fyra och landstinget fem. De av

Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna bör vara väl förtrogna med länets förhållanden

och representera bl. a. arbetsmarknadens och näringslivets organisationer.

De av landstinget utsedda ledamöterna bör ha kommunal förankring

och i möjligaste mån representera olika delar av länet. Vad utskottet ovan

sagt bör även gälla i fråga om suppleanter.

I förevarande sammanhang vill utskottet även beröra det i motionen

II: 1090 väckta förslaget att vid förslagsvis tre länsstyrelser i olika delar av

landet snarast möjligt skall inråttas planeringskontor för försöksverksamhet

i fråga om aktiv regionplanering. Det av motionären väckta förslaget

har samband med det arbete som utföres inom såväl länsförvaltningsutredningen

som länsindelningsutredningen. Utskottet, som i det föregående

har uttalat sitt intresse för en utbyggnad av samhällsplaneringen, vill i

avvaktan på de nämnda utredningarna icke tillstyrka bifall till förslaget.

Uppgiften att fungera som centralt organ för den statliga lokaliseringsverksamheten

föreslås även efter utbyggnaden av de ekonomiska stödåtgärderna

kvarstanna hos arbetsmarknadsstyrelsen. Departementschefen har

icke biträtt det av kommittén väckta förslaget om inrättande av en särskild

lokaliseringsdelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen för handläggning av

bidrags- och låneärenden, ett förslag som styrelsen själv har avvisat. Som

en lämpligare lösning anger departementschefen att om så befinnes påkallat

antalet ledamöter i styrelsen ökas. Under alla förhållanden bör, framhåller

departementschefen, frågor av större betydelse för lokaliseringspolitiken

handläggas av styrelsen i dess ordinarie sammansättning.

I motionerna I: 878 och II: 1089 samt 1: 889 och II: 1078 har förslaget om

en lokaliseringsdelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen upptagits. I det

senare fallet anföres som motivering att lokaliseringsverksamheten på detta

sätt kan tillföras den sakkunskap som representanter för företagare, arbetstagare,

kommuner och kreditväsen bör besitta. Utskottet vill påpeka

att den önskade representationen till en del är förverkligad redan inom

den nuvarande arbetsmarknadsstyrelsen. Departementschefen har vidare

lämnat vägen öppen för en breddning av styrelsens sammansättning, därest

en sådan skulle visa sig önskvärd. Utskottet avstyrker motionärernas förslag

och instämmer i vad departementschefen anför.

För att Överblick och samordning skall erhållas i lokaliseringspolitiska

frågor som berör flera departements och verks ansvarsområden föreslås i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i8 år 196i

37

propositionen att ett särskilt organ, benämnt lokaliseringsberedningen, skall

tillskapas. I motionerna 1:878 och 11:1089 anföres att denna beredning

inte kan betraktas annat än som en tillfällig lösning till dess andra former

utarbetats. Utskottet vill i anslutning därtill ånyo peka på det drag av

försöksverksamhet som allmänt kännetecknar de nu föreslagna åtgärderna

på området. I motionerna I: 870 och II: 1079 begäres att representanter även

för de politiska partierna skall ingå i beredningen och att dennas arbete

skall redovisas för riksdagen. Att information om beredningens arbete i

lämpliga former delges riksdagen finner utskottet önskvärt. Vad gäller

beredningens sammansättning och ställning i allmänhet är utskottet icke

berett att föreslå någon avvikelse från vad departementschefen uttalat. Utskottet

vill i detta sammanhang hänvisa till vad konstitutionsutskottet i

sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 8 till årets riksdag anfört om vissa

planeringsorgans konstitutionella ansvar. Konstitutionsutskottet, som framhöll

att förslag om organisationen av och formerna för planeringsarbetet

inom verk och myndigheter kunde väntas till 1965 års riksdag, uttalade

bl. a. att planeringsarbetet avser att vara ett led i departementens och myndigheternas

beredning av ärenden till vilka regering och riksdag senare

skall taga ställning samt att genom en utbyggd långsiktig planering inom

departement, verk och myndigheter riksdagen kommer att få en ökad information

och en fastare grund för olika frågors avgörande.

Utskottet finner icke anledning att på grund av vad som yrkats i motionerna

1:876 och II: 1080 föreslå en ändring av departementsindelningen.

Ärenden som gäller norra stödområdet skall enligt propositionen hänskjutas

till Kungl. Maj :ts prövning därest kostnaden överstiger två miljoner kronor.

I motionerna I: 878 och II: 1089 föreslås att denna summa skall höjas

till fem miljoner kronor och arbetsmarknadsstyrelsen sålunda få vidgade

befogenheter att besluta på detta område. Utskottet finner det önskvärt att

Kungl. Maj :t åtminstone under försöksverksamhetens första skede svarar för

prövningen av ärenden av större ekonomisk räckvidd. Utskottet vill dock förorda

att den föreslagna beloppsgränsen höjes från två till tre miljoner kronor.

Därutöver vill utskottet betona att arbetsfördelningen mellan Kungl.

Maj :t och arbetsmarknadsstyrelsen bör kunna omprövas när verksamheten

fått fastare former.

Utskottets hemställan

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition

och de i ämnet väckta motionerna måtte godkänna riktlinjer

för eu aktiv lokaliseringspolitik in. in. i enlighet med vad

utskottet ovan angivit;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

B. att följande motioner, nämligen

1) 1: 869 och II: 1075,

2) I: 871 och II: 1097,

3) I: 872 och II: 1095,

4) I: 875 och II: 1091,

5) I: 879 och II: 1081,

6) I: 882 och II: 1088,

7) I: 883 och II: 1077,

8) I: 888 och II: 1085,

måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och

hemställt;

C. att följande motioner, nämligen

1) I: 870 och II: 1079,

2) I: 873 och II: 1087,

3) I: 878 och II: 1089,

4) I: 881 och II: 1092,

5) I: 885 och II: 1086,

6) I: 889 och II: 1078,

7) II: 1090,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

ågärd;

D. att följande motioner, nämligen

1) I: 874 och II: 1082,

2) I: 876 och II: 1080,

3) I: 877 och II: 1076,

4) 1:880,

5) I: 884 och II: 1096,

6) I: 886,

7) I: 887 och II: 1083,

8) II: 1084,

9) II: 1093,

10) II: 1094,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 december 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1964

39

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Nils Theodor

Larsson, Augustsson, Stefanson, Åkerlund och Risberg;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, fru Renström-Ingenäs,

herrar Hansson i önnarp, Hagnell, Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund och

fru Hörnlund.

Reservationer

1) av herrar Nils Theodor Larsson och Hansson i önnarp, vilka ansett

att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med orden »Vad

beträffar själva målsättningen» och slutar på s. 17 med orden »kunna väsentligt

reduceras» bort ha följande lydelse:

»Vad beträffar själva målsättningen för lokaliseringspolitiken vill utskottet

först erinra om att kommittén för näringslivets lokalisering angivit

följande tre syften:

1. Att främja en sådan lokalisering av näringslivet, att landets tillgångar

av produktionsfaktorer blir utnyttjade och fördelade på olika områden på

ett sådant sätt att nationalinkomsten blir så stor som möjligt och att arbetskraften

bereds full sysselsättning.

2. Att skapa en harmonisk samhällsmiljö, som så långt det är möjligt ger

människorna — oberoende av var de måste bo för alt fullgöra sin uppgift

— en likvärdig standard i fråga om social och kulturell service.

3. Att lokalisera näringslivet så, att rikets försvar underlättas.

Denna målsättning nödvändiggör enligt kommittén att man söker undvika

å ena sidan en stark koncentration av befolkningen till storstäderna,

å andra sidan en splittring av näringslivet på alltför många och små orter,

där varken företagen eller konsumenterna kan erhålla den mångsidiga

service som numera efterfrågas.

Såsom påvisats i motionerna 1:870 och II: 1079 har propositionen en

härifrån avvikande målsättning. Av departementschefens uttalande framgår,

att lokaliseringsåtgärderna i huvudsak skulle begränsas till orter av

redan relativt hög storleksgrad. Det heter vidare i propositionen, att koncentrationen

till storstadsområdena och landets övriga expansiva områden

inte bör gå så snabbt, att uppenbara risker föreligger för en eftersläpning i

utbyggnaden av bostäder, kommunikationer och andra serviceanordningar.

Det lokaliseringspolitiska syftet skall enligt propositionen endast vara att

underlätta de enskilda människornas anpassning till strukturomvandlingen.

Propositionen avser sålunda endast att bromsa takten i koncentrationen till

storstadsområdena och övriga expansiva områden. Såsom konstaterats i de

ovannämnda motionerna skall lokaliseringspolitiken enligt propositionen

uppenbarligen inriktas på ett i hög grad koncentrerat och centraliserat näringsliv

och samhälle.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Fiankoutskottets utlåtande nr \8 år 196i

Den huvudinriktning, som sålunda kännetecknar propositionen, avviker

— såsom motionärerna framhållit — inte endast från kommitténs för näringslivets

lokalisering förslag utan även från den målsättning, som hittills

angivits för lokaliseringspolitiken. I riksdagsbesluten beträffande lokaliseringspolitiken

1952 och 1956 har understrukits angelägenheten av att förutsättningar

skapas för en bättre befolkningsbalans och särskilt framhållits

att den ytterligare tillväxten av främst de största tätorterna bör hejdas.

Denna inställning måste riksdagen också sägas ha givit uttryck åt, när den

1959 begärde utredning om näringslivets lokalisering. 1 bankoutskottets yttrande

över de då förevarande motionerna framhölls, att syftet borde vara

att få till stånd en lämplig differentiering av näringslivet och en spridning

av företagsamheten. De direktiv, som regeringen gav åt kommittén för näringslivets

lokalisering, var också i överensstämmelse härmed. De dominerande

problemen är självfallet, hette det, utflyttningen från landsbygden

och storstädernas tillväxt. I många regioner fanns enligt direktiven ett utpräglat

behov av ett mera differentierat näringsliv för att området skulle

bli mindre konjunkturkänsligt, för att såväl kvinnor som män skulle få

arbete och för att ungdomarna skulle få vidgade möjligheter i sitt yrkesval.

Det torde kunna konstateras, att lokaliseringsverksamheten hittills varit

i god överensstämmelse med riktlinjerna från 1952 och 1956.

Den ändring i den lokaliseringspolitiska inriktningen, som propositionen

representerar i förhållande till de riktlinjer som hittills gällt för lokaliseringsverksamheten,

däribland även direktiven för den utredning som ligger

till grund för propositionen, har inte närmare motiverats av departementschefen.

Såsom framhållits i de ovannämnda motionerna kan man emellertid

förmoda att anledningen är att söka i en uppfattning att ett snabbt

ekonomiskt framåtskridande skulle nödvändiggöra ett i hög grad koncentrerat

och centraliserat näringsliv och att endast ett sådant näringsliv skulle

motsvara det moderna samhällets krav. Såsom framhållits i de nämnda motionerna

1:870 och II: 1079 har en sådan uppfattning emellertid inte stöd

i utförda undersökningar eller utredningar. Motionärerna understryker i

sammanhanget bl. a., att lokalisering i en större tätort i allmänhet torde

medföra de högre etablerings- och arbetskraftskostnaderna och att stora

tätortsbildningar sannolikt inte medger, att de produktiva resurserna utnyttjas

på bästa möjliga sätt. Det sistnämnda påtalades för övrigt även i

den år 1956 framlagda propositionen beträffande lokaliseringspolitiken.

Departementschefen uttalade där, att allt tydde på att vissa tätortsområden

i vårt land nått en sådan storleksordning, att risk förefanns för uppkomsten

av sådana desorganisationsföreteelser, som kunde leda till ett mindre effektivt

utnyttjande av våra totala produktiva resurser.

I de nämnda motionerna bär vidare hävdats, att de miljö- och försvarspolitiska

synpunkterna undervärderats i propositionen. Utskottet finner

denna bedömning riktig. Såsom framhållits i motionerna torde ett starkt

s. 41 Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande nr 48 är 1964

41

koncentrerat och centraliserat näringsliv inte ge de bästa förutsättningarna

för en harmonisk samhällsmiljö. Utskottet vill också understryka, att en

ytterligare centralisering av näringslivet till de stora tätortsområdena

måste betecknas som allvarlig inte minst från försvarssynpunkt.

Av det anförda framgår, att utskottet inte kan godta den i propositionen

angivna målsättningen för lokaliseringspolitiken.

I de nämnda motionerna I: 870 och II: 1079 framhålles, att lokaliseringspolitiken

bör inriktas på en såväl socialt som ekonomiskt riktig spridning

av näringsliv och bebyggelse över hela landet. Näringslivet bör vara decentraliserat

så långt de företags- och samhällsekonomiska möjligheterna kan

bedömas medge. Motionärernas motivering härför baserar sig på förhållandena

i såväl glesbygderna som de större tätorterna. Den pågående folkutflvttningen

från landsbygden och de mindre tätorterna rycker undan det

nödvändiga underlaget för en tillfredsställande allmän och enskild service

för den kvarstannande befolkningen. En folkuttunnad bygd ger inte heller

en miljö med goda förutsättningar för människornas trivsel. För de stora

städerna medför ytterligare befolkningskoncentration svåra problem. Motionärerna

riktar uppmärksamheten särskilt på de svårigheter som följer

i fråga om bostadsförsörjningen och bomiljön, trafikapparaten och vissa

sociala förhållanden. Det bör enligt motionärerna vara ett väsentligt intresse,

att man genom en aktiv lokaliseringspolitik, som stimulerar företagsamheten

och därmed även bosättningen i mindre tätorter, kan lätta trycket

på bostadsmarknaden i de stora tätorterna.

Motionärerna framhåller i likhet med kommittén för näringslivets lokalisering,

att en splittring av näringslivet på alltför många och små orter bör

undvikas. Föreliggande utredningsmaterial säger emellertid, framhåller

motionärerna, att goda lokaliseringsbetingelser finns även i orter av mindre

storlek än som uppenbarligen avses i propositionen. En lokaliseringspolitisk

inriktning på relativt små tätorter är enligt motionärernas mening motiverad

inte endast av miljöpolitiska skäl utan även av ekonomiska. De undersökningar,

som kommittén för näringslivets lokalisering redovisat, torde ge

belägg för att även relativt små tätorter företagsekonomiskt kan ha goda

lokaliseringsbetingelser. Motionärerna erinrar i sammanhanget om att den

industriella ny- och omlokaliseringen under åren 1946—1961 såsom kommittén

för näringslivets lokalisering redovisat i stor utsträckning skedde till

relativt små tätorter. För de relativt små tätorternas möjligheter som lokaliseringsorter

talar också det förhållandet, att den procentuellt starkaste

ökningen av den sammanlagda folkmängden i tätorter av olika storlek mellan

åren 1950 och 1960 förelåg i tätorterna med 2 000—20 000 invånare,

särskilt i industriorterna. De viktigaste lokaliseringsfaktorerna har visat sig

vara tillgång på enskild och allmän service, särskilt goda kommunikationer,

tillgängliga industrilokaler till rimliga kostnader och framför allt tillgången

på arbetskraft. Samhällsekonomiskt kan fördelar vinnas, om lokali
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

sering sker till orter med outnyttjad samhällelig kapitalutrustning. Detta

torde i stor utsträckning gälla för de relativt små tätorterna. Det måste på

sikt anses samhällsekonomiskt riktigt, att den nödvändiga serviceutrustningen

i så stora delar av landet som möjligt baseras främst på ett i orten

och bygden livskraftigt näringsliv. Från ekonomiska synpunkter är det också

enligt motionärerna anledning att uppmärksamma angelägenheten av att

mindre tätorter med ensidigt näringsliv genom en aktiv lokaliseringspolitik

beredes möjligheter till komplettering med ny industriell verksamhet.

Enligt motionärernas mening bör målsättningen för en aktiv lokaliseringspolitik

vara att skapa och upprätthålla ett nät av livskraftiga tätorter över

hela landet. Det är självklart att de lokala betingelserna måste bedömas

olika i olika delar av landet och att tätheten i förekomsten av orter, som

kan bedömas som livsdugliga, kan variera väsentligt. Några mera generella

regler för en sådan tätortsbedömning torde enligt motionärerna inte böra

preciseras. Målsättningen i motionerna är sålunda mera frågan om en inriktning

att så långt det är ekonomiskt möjligt skapa ett decentraliserat

näringsliv och samhälle. Motionärerna understryker emellertid, att kornmunblockscentra

bör kunna godtas som lokaliseringsorter. Detsamma bör

enligt motionärerna gälla beträffande andra tätorter, som kan sägas ha

motsvarande karaktär och funktion.

Den lokaliseringspolitiska målsättning, som sålunda angivits i motionerna

1: 870 och II: 1079, anser sig utskottet helt kunna godta.

Även i vissa andra motioner förekommer särskilda uttalanden och yrkanden

beträffande den lokaliseringspolitiska målsättningen. Sålunda hemställes

i motionerna 1:878 och II: 1089 att riksdagen skall ge till känna att

lokaliseringspolitikens målsättning bör vara att öka även individernas valmöjligheter

i fråga om bosättningsort. Detta syfte främjas givetvis på effektivaste

sätt genom den målsättning, som utskottet ovan anslutit sig till.

I motionerna 1:889 och II: 1078 betonas särskilt att lokaliseringspolitiken

måste utformas så att icke den fria marknadshushållningen hindras eller

konkurrensförutsättningarna snedvrides. Detta bör enligt utskottets mening

vara en självklar målsättning. Även övriga motionsledes framförda synpunkter

beträffande den lokaliseringspolitiska målsättningen torde kunna

anses besvarade med vad utskottet i det föregående anfört.»

2) av herrar Nils Theodor Larsson och Hansson i önnarp, vilka ansett

att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med orden »Med

lokaliseringspolitiken» och slutar på s. 18 med orden »bringas att upphöra»

bort ersättas med ett avsnitt av följande lydelse:

»MedTokaliseringspolitiken står arbetsmarknadspolitiken i nära samband.

Den avvägning, som departementschefen gjort mellan de båda åtgärdsområdena,

kritiseras i motionerna 1:870 och II: 1079. Uttrycket i propositionen,

att lokaliseringspolitiska åtgärder kan vara också samhällsekono
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

43

miskt motiverade endast i orter där en rörlighetsstimulerande arbetsmarknadspolitik

av olika skäl inte kan lösa sysselsättningsfrågorna, utvisar enligt

motionärerna att departementschefen fäster väsentligt större vikt vid

den rörlighetsstimulerande politiken än vid lokaliseringspolitiken.

Med inriktningen på ett så långt möjligt decentraliserat näringsliv och

målsättningen på en lokaliseringspolitik, som kan skapa och upprätthålla

ett nät av livskraftiga tätorter över hela landet, är det motionärernas uppfattning

att en aktiv lokaliseringspolitik i första hand bör utnyttjas i de

sysselsättningssvaga områdena. Först om och i den mån lokaliseringspolitiska

åtgärder inte bedömes ekonomiskt möjliga för orten, bör rörlighetsstimulerande

åtgärder tillgripas och då i första hand inriktas på rörlighet

inom regionen.

Utskottet ansluter sig till den avvägning som motionärerna sålunda förordat.

I sammanhanget finner utskottet även anledning erinra om den nyligen

offentliggjorda undersökning, som visar, att endast omkring en tredjedel

av de arbetstagare, som får arbetsmarknadsverkets starthjälp för platsbyte,

är kvar på den anvisade arbetsplatsen efter ett år.»

3) av herrar Nils Theodor Larsson och Hansson i önnarp, vilka ansett

att det stycke på s. 18 i utskottets yttrande som börjar med orden »En särskild

fråga» och slutar med orden »i denna fråga» bort ha följande lydelse:

»En särskild fråga---(= utskottet)---förbättra vägförbin
delserna

där. Med tanke på de aktuella lokaliseringspolitiska åtgärderna

bör de i motionerna framförda synpunkterna vara värda visst beaktande.»

4) av herrar Nils Theodor Larsson och Hansson i önnarp, vilka ansett

att det stycke på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med orden »Utskottet

finner» och slutar med orden »en utvidgad lokaliseringspolitik» bort ha

följande lydelse:

»Utskottet finner den i propositionen aviserade undersökningen av storstadsområdenas

tillväxtproblem angelägen. Såsom förordats i motionerna

1:870 och II: 1079 bör emellertid undersökningen få ett vidare syfte. Det

bör vara möjligt att genom en sådan undersökning skapa en säkrare bild

av vilken typ av näringslivslokalisering, som från såväl ekonomiska som

miljöpolitiska synpunkter kan bedömas vara den lämpligaste för vårt land.

1 sammanhanget bör även mera exakt kunna bedömas hur rörlighetsstimulerande

åtgärder och en aktiv lokaliseringspolitik samhällsekonomiskt förhåller

sig till varandra. Den av motionärerna förordade undersökningen,

som bör kunna tjäna till viss ledning för såväl lokaliseringspolitiken som

arbetsmarknadspolitiken, bör enligt utskottets mening komma till stånd så

snart som möjligt. I övrigt vill utskottet hänvisa dels till vad utskottet tidigare

anfört om de i propositionen föreslagna lokaliseringspolitiska åtgärdernas

karaktär av försöksverksamhet, vars resultat kommer att följas av

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

de olika berörda instanserna, dels till vad i propositionen uttalas om en

intensifierad forsknings- och utredningsverksamhet. På dessa grunder avstyrker

utskottet det i motionerna I: 874 och II: 1082 väckta förslaget, att

riksdagen nu skall hemställa om ytterligare utredning, syftande till en utvidgad

lokaliseringspolitik.»

5) av herrar Nils Theodor Larsson, Stefanson, Berglund, Hansson i önnarp

och Larsson i Umeå, vilka ansett att det avsnitt på s. 22 i utskottets yttrande,

som börjar med orden »En regional avgränsning» och slutar med

orden »visar sig påkallade» bort ha följande lydelse:

»En regional avgränsning---(= utskottet)---gränsen skall

justeras. Enligt utskottets mening är det angeläget, att de delar av landet

som betecknas som norra stödområdet, blir föremål för en aktiv lokaliseringspolitik.

Avgränsningen i propositionen medför emellertid att andra delar

av landet, som enligt kommitténs för näringslivets lokalisering förslag

skulle ha kommit i fråga för mera långtgående ekonomiska insatser, ställes

utanför och endast i särskilda fall kan få del av ett företagsstöd. Det gäller

främst de områden i östra Götaland, som under en följd av år haft betydande

sysselsättningssvårigheter. Föreliggande prognoser pekar på minskande

folkmängd för dessa områden. I överensstämmelse med vad som uttalats

i flera motioner finner utskottet det därför nödvändigt, att det statliga ekonomiska

stödet i lokaliseringssvfte inriktas på de sysselsättningssvaga områdena

i östra Götaland enligt samma grunder som skall gälla för norra

stödområdet. Förslag till geografisk avgränsning av ett sådant östligt stödområde

bör skyndsamt upprättas, förslagsvis av det centrala lokaliseringsorganet

efter samråd med de regionala instanserna.

Beträffande norra stödområdets gränser tillstyrker utskottet, att dessa

nu fastställes i enlighet med departementschefens förslag. Utskottet, som

tidigare betonat de nu föreslagna lokaliseringsåtgärdernas karaktär av försöksverksamhet,

finner det emellertid naturligt, att man särskilt söker

följa utvecklingstendenserna i de områden, som kommer att gränsa till

stödområdena. Enligt utskottets mening bör Kungl. Maj:t under försöksperioden

äga att företaga mindre förändringar av stödområdenas gränser

i den mån sådana visar sig påkallade.»

6) av herrar Nils Theodor Larsson och Hansson i önnarp, vilka ansett

att det avsnitt på s. 23 i utskottets yttrande som börjar med orden »Mot detta

angivande» och slutar med orden »motionärernas synpunkter befogade»

bort ha följande lydelse:

»Propositionen innebär i nämnda avseende en betydande maktkoncentration

till regeringen och dess organ, som skulle få avgöra den lokaliseringspolitiska

inriktningen utan att riksdagen fått uttala sig om de närmare rikt
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

45

linjerna för densamma. Den av utskottet förordade målsättningen, att lokaliseringspolitiken

skall vara inriktad på att skapa och upprätthålla ett nät

av livskraftiga tätorter över hela landet, ger dock en riktlinje för den lokaliseringspolitiska

tillämpningen. Därutöver vill utskottet i överensstämmelse

med vad som föreslagits i motionerna I: 870 och II: 1079 uttala, att samtliga

kommunblockscentra och till karaktär och funktion motsvarande tätorter

bör kunna komma i fråga som orter för det direkta ekonomiska stödet.

Över huvud taget bör inte en företagare inom stödområdena förvägras det

direkta ekonomiska stödet, såvida inte lokaliseringen till den valda orten

uppenbarligen måste bedömas sakna de nödvändiga ekonomiska förutsättningarna.

Av största vikt är det vidare enligt utskottets mening att fördelningen

av företagsstödet sker i överensstämmelse med den bedömning som

företrädes av den regionala representationen. I överensstämmelse med vad

som förordats i motionerna I: 870 och II: 1079 och i stort sett även i motionerna

I: 878 och II: 1089 bör planeringsrådets bedömning av vilka orter

eller områden, som skall komma i fråga för det statliga företagsstödet, tillmätas

avgörande vikt.»

7) av herrar Nils Theodor Larsson, Stefanson, Åkerlund, Risberg, Berglund,

Regnéll, Hansson i önnarp och Larsson i Umeå, vilka ansett att det

stycke på s. 24 i utskottets yttrande som börjar med orden »Utskottet är

för sin del» och slutar med orden »härav föranledda förslag» bort ha följande

lydelse:

»Både sociala och ekonomiska skäl talar med styrka för att ett särskilt

stöd utgår till vissa regioner i Norrlands inland i syfte att i framtiden åstadkomma

lämpliga stödorter för bebyggelsens serviceutrustning. Som framhålles

i ett flertal motioner är det nödvändigt att Norrlands inland har erforderligt

befolkningsunderlag för att omvårdnaden och utnyttjandet av

våra naturtillgångar skall kunna upprätthållas. För den skull och av sociala

skäl är det motiverat att glesbygdernas befolkning får tillgång till en väl

utbyggd service. Utskottet vill för sin del tillstyrka att en särskild utredning

kommer till stånd rörande stödet till det norrländska inlandets glesbygder.»

8) av herrar Åkerlund, Risberg och Regnéll, vilka ansett, att det stycke

på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med orden »Vid en jämförelse»

och slutar med orden »yrkandet i motionerna I: 889 och II: 1078» bort ersättas

med ett avsnitt av följande lydelse:

»Utskottet kan inte biträda förslaget om inrättande av en statlig lånefond

för direkt långivning. På denna punkt delar utskottet helt den mening, som

framfördes i kommittén för näringslivets lokalisering av ledamoten Slen

Ivällenius. I likhet med denne anser utskottet att lokaliseringsstödet ej får

bli fråga om långsiktig subventionspolitik. Endast företag som bedöms vara

i längden ekonomiskt försvarbara skall sålunda erhålla stöd. En sund eko
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Ilankoutskottcts utlåtande nr 48 år 1964

nomisk princip bör alltså vara att man bedömer att låntagaren skall kunna

förränta och amortera sitt lån med överskott i rörelsen.

Den företagsekonomiska bedömningen av projekt, som skall komma i

åtnjutande av lokaliseringspolitiska stödåtgärder, får central betydelse.

Den sakkunskap som behövs för en sådan bedömning finns redan samlad

hos våra kreditinstitut, inte minst genom deras vitt förgrenade kontorsnät

och genom en ingående lokalkännedom. Det är — inte minst för de företag

som kommer i åtnjutande av stödåtgärder — angeläget att utnyttja denna

erfarenhet och expertis.

Kreditinstitutens företagsekonomiska bedömningar måste vara av grundläggande

betydelse för de lokaliseringsbestämmande organens beslut om

stödlån, eftersom dessa bedömningar klarlägger de risker samhället ikläder

sig ur lokaliseringssvnpunkt. Om åter långivning sker direkt från de lokaliseringsbestämmande

organen, kan de lokaliseringspolitiska och de företagsekonomiska

övervägandena komma att blandas på ett sätt, som gör det

svårt att väga dessa bedömanden mot varandra. Riskerna förefaller då större

att urvalet av låneprojekt icke sker enligt företagsmässigt riktiga förutsättningar.

Utskottet anser sålunda att stödlånen bör förmedlas av de ordinarie kreditinstituten.

Genom deras kreditprövning preciseras villkoren för ett risktagande

utöver vad kreditgivaren kan eller — enligt villkoren för sin verksamhet

— får lämna; man får ett besked om vad ett lokaliseringsbeslut

kostar samhället. Själva beslutet om åtgärden fattas emellertid av lokaliseringsmyndigheterna.

Kreditinstituten styr sålunda inte förloppet. Den selektiva

styrningen sker i stället genom lokaliseringsmyndigheterna.

Det framhålles i propositionen att man skulle få garanti för den berörda

verksamheten endast genom att disponera en fond, som beträffande utnyttjandet

är prioriterad vid inträffande kreditåtstramningar i samhället

och med en kapitaltillgång relativt oberoende av årliga beslut. Därvidlag

kan först framhållas, att en fond som är beroende av årliga anslag ej långsiktigt

säkerställer tillgång på medel, eftersom varje års riksdag är obunden

att fatta sina beslut.

Om svårigheter skulle uppstå att i kreditinstituten placera statsgaranlerade

lokaliseringslån bör riksdagen kunna uttala sig till förmån för en

prioritering av sådan långivning. En tänkbar väg vore att ge de statsgaranterade

lånen en särställning vid beräkning av bankernas likviditetskvoter.

En annan vore att öppna möjlighet till refinansiering i AP-fonderna. Vill

riksdagen fastställa en prioritering i förevarande fall, kan densamma således

enligt utskottets mening genomföras i form av kreditgaranti lika väl

som genom en lånefond.

Utskottet anser att man genom att utforma garantisystemet på här angivet

sätt kan nå samma effekt i lokaliseringsarbetet som genom en lånefond.

Samtidigt får man ett administrativt enklare och därmed billigare

förfarande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

47

På här angivna grunder avstyrker utskottet det i propositionen framlagda

förslaget om inrättande av en statlig fond för lokaliseringsändamål och tillstyrker

i stället att, såsom yrkas i motionerna I: 889 och II: 1078, under en

femårsperiod från och med budgetåret 1965/66 statliga kreditgarantier

intill ett belopp av 100 miljoner kronor per år ställes till förfogande i lokaliseringspolitiskt

syfte.»

9) av herrar Nils Theodor Larsson, Stefanson, Berglund, Hansson i

Önnarp och Larsson i Umeå, vilka ansett att det stycke på s. 26 i utskottets

Yttrande som börjar med orden »Att, såsom i motionerna» och slutar med

orden »såvitt nu är i fråga, motionerna I: 870 och II: 1079 samt I: 878 och

II: 1089» bort ha följande lydelse:

»Även om utskottet anser att lokaliseringsstödet i första hand bör utgå

i form av statliga lån och bidrag, finner utskottet det motiverat att dessa

stödformer kompletteras med ett kreditgarantisystem, så att utlåningen kan

ges en större omfattning. Utskottet föreslår därför att under det första året

av den femåriga försöksperioden statliga kreditgarantier medges inom en

ram av 50 miljoner kronor.»

10)

a) av herrar Nils Theodor Larsson och Hansson i önnarp, vilka ansett

att det stycke på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med orden »Den av

departementschefen» och slutar med orden »kan utskottet inte tillstyrka»

bort ha följande lydelse:

»Den av departementschefen förordade medelsramen för den femåriga

försöksperioden är enligt utskottets mening icke tillfyllest. Det föreslagna

anslaget till investeringsbidrag, 60 miljoner kronor per år, medger inte

tillräckliga resurser för ett ekonomiskt verksamt stöd till den industriella

utvecklingen både innanför stödområdesgränserna och på de orter i andra

delar av landet, där särskilda stödåtgärder blir aktuella. Utskottet ansluter

sig därför till det i motionerna I: 870 och II: 1079 väckta förslaget att till

investeringsbidrag för det första verksamhetsåret skall anslas 100 miljoner

kronor. Medelsbehovet för de därefter följande åren bör, såsom motionärerna

förordat, avgöras senare på grundval av de erfarenheter som verksamheten

ger.»

b) av herrar Stefanson, Berglund och Larsson i Umeå, vilka ansett att

det stycke på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med orden »Den av

departementschefen» och slutar med orden »kan utskottet inte tillstyrka»

bort ersättas med ett avsnitt av följande lydelse:

»Behov av lokaliseringsstöd föreligger enligt utskottets mening i icke

ringa utsträckning även utanför norra stödområdet. Medelsanvisningen för

lokaliseringsstödet bör anpassas med hänsyn härtill. Men även andra om
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

ständigheter, främst behovet av att de lokaliseringspolitiska åtgärderna blir

tillräckligt omfattande, motiverar att medelsramen för investeringsbidraget

det första budgetåret under försöksperioden beräknas till större belopp än

det av Kungl. Maj:t angivna, 60 miljoner kronor. Utskottet förordar att

medelsbehovet för investeringsbidraget för detta år beräknas till 75 miljoner

kronor.

Det underlag som nu finnes tillgängligt för bedömning av den .statliga

lokaliseringsfondens totala medelsbehov nästkommande budgetår, är synnerligen

knapphändigt. Skulle det senare visa sig att behovet av de medel

som nästa budgetår kan få en välplanerad och effektiv användning uppgår

till större belopp, får medelsanvisningen givetvis anpassas därefter inom

ramen för den avvägning som statsfinansiella och konjunkturpolitiska hänsyn

kräver.»

It) av herr Nils Theodor Larsson, som ansett att det stycke på s. 27 i

utskottets yttrande som börjar med orden »I likhet med departementschefen»

och slutar med orden »norra stödområdet till godo» bort ha följande

lydelse:

»I likhet med departementschefen —--(= utskottet)---i det

föregående angivna kravet. Utskottet tillstyrker förslaget att här ifrågavarande

stöd skall kunna utgå även i sydöstra Götaland.»

12) av herrar Stefanson, Berglund och Larsson i Umeå, vilka ansett att

det stycke på s. 31 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Vissa taxefrågor»

och slutar med orden »i motionerna framförda förslagen» bort ha

följande lydelse:

»Vissa taxefrågor inom kommunikationsområdet har berörts i några

motioner. Utskottet vill tillstyrka det i motionerna I: 878 och II: 1089 framställda

yrkandet angående gemensamma zontaxor för buss och tåg, men

anser sig inte kunna biträda det i motionen II: 1094 framlagda förslaget om

en utredning angående omläggning av statens järnvägars godstransporttaxor.

»

13) av herr Nils Theodor Larsson, som ansett att det stycke på s. 31

i utskottets yttrande som börjar med orden »Utskottet vill också» och slutar

med orden »Öland och fastlandet» bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 877 och II: 1076 riktas uppmärksamheten på fraktkostnadernas

negativa verkningar på förutsättningarna för lokalisering på

Öland. I avvaktan på att den planerade bron mellan Öland och fastlandet

blir färdigställd borde det enligt motionärernas uppfattning vara skäligt att

staten lämnade ekonomiskt stöd för att nedsätta kostnaderna för godstransporter

mellan Öland och fastlandet. Utskottet instämmer häri och tillstyrker

således motionärernas förslag att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall be
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr åS år 1961

49

gära skyndsam prövning och förslag beträffande ett sådant statligt stöd.»

14) av herrar Nils Theodor Larsson och Hansson i önnarp, vilka ansett

att det avsnitt på s. 32 i utskottets yttrande som börjar med orden »Utskottet

instämmer i» och slutar med orden »i lokaliseringspolitiskt syfte» bort ha

följande lydelse:

»Det statliga kreditstödet genom kommerskollegium och företagareföreningarna

bör enligt utskottets mening främst utgöra ett komplement

---(= utskottet) — — — ett lokaliseringspolitiskt medel.

Utskottet kan icke ansluta sig till propositionens förslag att investeringsfondernas

användning i lokaliseringspolitiskt syfte nu skall upphöra. Det

utnyttjande av investeringsfonderna i sådant syfte som för närvarande är

möjligt har inte minst för Norrlands del haft stor betydelse. I avvaktan på

resultatet av en utredning rörande möjligheterna att i lokaliseringsbefrämjande

syfte medgiva företag vissa skattelättnader bör investeringsfonderna

enligt utskottets mening liksom hittills få användas i det angivna syftet.

Utskottet tillstyrker därför det i motionerna I: 870 och II: 1079 gjorda yrkandet

därom.»

15) av herrar Nils Theodor Larsson, Stefanson, Åkerlund, Risberg, Berglund,

Regnéll, Hansson i önnarp och Larsson i Umeå, vilka ansett

dels att det stycke på s. 33 i utskottets yttrande som börjar med orden »Såsom

utskottet understrukit» och slutar med orden »ett lokaliseringspolitiskt

medel» bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser att rätt till en snabbare initialavskrivning av industribyggnader

för företag inom stödområdet skulle kunna utgöra ett verksamt

komplement till andra stödåtgärder. En skattelättnad i denna form torde

kunna stimulera redan etablerade och välkonsoliderade företag i Syd- och

Mellansverige att förlägga filialer och dotterföretag inom stödområde. Utskottet,

som finner en beskattningsreform i lokaliseringspolitiskt syfte

angelägen, anser det önskvärt att genom Kungl. Maj :ts försorg en utredning

därom kommer till stånd och att förslag i ämnet därefter förelägges riksdagen.

» ;

dels att — under förutsättning härav — i utskottets hemställan motionerna

I: 884 och II: 1096 bort upptagas bland de under B. förtecknade motionerna

samt motionen II: 1084 bland de under C. förtecknade motionerna.

16) av herrar Åkerlund, Risberg och Regnéll, vilka ansett

dels att det stycke på s. 33 i utskottets yttrande, som börjar med orden

»Frågan om en utjämning» och slutar med orden »av berörda intressenter»

bort ha följande lydelse:

»Frågan om en utjämning---(= utskottet)---för hela riket

enhetlig skattesats. Utskottet vill erinra om departementschefens uttalande,

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

att om det kan påvisas företagsekonomiska skäl för en utjämning av drivmedelspriserna,

initiativ härtill torde komma att tagas av berörda intressenter.

Utskottet finner det likväl rimligt att, såsom föreslagits i motionerna

I: 889 och II: 1078, möjligheten att åstadkomma en differentiering av

den särskilda bensinskatten upptages till övervägande i samband med en

kommande reformering av företagsbeskattningen.»;

dels att — under förutsättning härav —- motionen II: 1093 bort i utskottets

hemställan upptagas bland de under B. förtecknade motionerna.

17) av herrar Stefanson, Åkerlund, Risberg, Berglund, Regnéll och Larsson

i Umeå, vilka ansett att det stycke på s. 36 i utskottets yttrande som

börjar med orden »I motionerna I: 878» och slutar med orden »vad departementschefen

anför» bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 878 och II: 1089 samt I: 889 och II: 1078 har förslaget

om en lokaliseringsdelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen upptagits. I

de förstnämnda motionerna anföres som motivering att det för uppnående

av avsedd effekt med stödverksamheten krävs att arbetsmarknadsstyrelsen

vid beredning av stödärendena har möjlighet att utnyttja den sakkunskap

och erfarenhet i tekniska, ekonomiska och finansiella frågor, som finns

representerad inom näringslivet, i kommunerna och inom kommerskollegium,

vilket organ tidigare handlagt frågor rörande lån till industri och

hantverk. Motionärerna framhåller också att den sakkunskap som representanter

för arbetstagare och kreditväsende besitter bör utnyttjas. Utskottet

finner det angeläget att man tillser att det centrala organ, som har att handlägga

ärenden rörande bidrag, lån och lånegarantier, redan i inledningsskedet

ges en sammansättning med representation från de olika områden

som ovan nämnts. Utskottet tillstyrker därför motionerna I: 878 och II: 1089

samt I: 889 och II: 1078 i vad de avser inrättande av en central lokaliseringsdelegation

som i arbetsmarknadsstyrelsens ställe skall handha ärenden

rörande bidrag, lån och lånegarantier».

18) av fru Hörnlund

beträffande vad utskottet anfört och hemställt i fråga om det i motionerna

1: 874 och II: 1082 gjorda yrkandet.

19) av herrar Stefanson, Berglund och Larsson i Umeå

med avseende på vad som anförts i det stycke på s. 34 i utskottets yttrande

som börjar med orden »I propositionen avvisas» och slutar med orden »icke

är aktuellt».

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 48 dr 1984

51

Särskilt yttrande

av herrar Stefanson, Berglund och Larsson i Umeå, vilka anfört:

Vi instämmer i uppfattningen att lokaliseringspolitiken står i nära samband

med arbetsmarknadspolitiken. Så länge det i vårt land å ena sidan

finns områden med starkt expanderande näringsliv vars arbetskraftsbehov

inte kan tillgodoses av den lokala arbetsmarknaden och å andra sidan områden

med friställd arbetskraft orsakat av strukturförändringar i näringslivet

måste såväl av nationalekonomiska skäl som rent mänskliga rörlighetsfrämjande

medel sättas in för att utnyttja våra arbetskraftsresurser

och bereda den enskilde arbete. Å andra sidan bör det i större utsträckning

än hittills vara möjligt att tillvarata våra arbetskraftsresurser genom att

stimulera utbyggnad och nyetablering av företag i utflyttnings- och arbetslöshetsområden.

Genom en kombination av arbetsmarknadspolitiska och

lokaliseringspolitiska åtgärder bör det också vara möjligt att åstadkomma

en expansiv utveckling i områden där eljest nu pågående utflyttning skulle

fortsätta i accelererande takt. En aktiv lokaliseringspolitik ger därmed även

människorna större valmöjligheter i fråga om arbete och bostadsort.

Vi vill i detta sammanhang något beröra vad departementschefen skriver

om att en lämplig framgångslinje vid den fortsatta lokaliseringsplaneringen

bör vara att välja orter för stödet bland kommunblockcentra. Vi vill erinra

om att kommunblocken i Norrland är geografiskt mycket stora och ofta

inrymmer flera tätorter, vars service på grund av avståndet till centralorten

är av stor betydelse för befolkningen. Dessa tätorter får större möjligheter

att tillhandahålla befolkningen en hygglig service om de kan bli förläggningsorter

för mindre eller medelstora industrier. Företagen som väljer

sådana lokaliseringsorter bör icke av den anledningen gå miste om lokaliseringsstöd.

Vi vill här understryka det som i motionerna I: 878 och II: 1089 framhålles

beträffande följdinvesteringarna i olika lokaliseringsorter. Om en

industri förlägges till ett A-centrum måste man i allmänhet räkna med en

ökning av bostadsefterfrågan som står i nära relation till antalet anställda

i det nya företaget. Förlägges däremot en mindre industri till en satellittätort,

kan i många fall arbetskraften rekryteras från den kringliggande

bygden. En stor del av arbetsstyrkan behöver inte ny bostad emedan de

anställda kan pendla mellan arbetsplatsen och den bostad de redan har.

Härigenom blir följdinvesteringarna mindre och uttunningen av landsbygden

i tätortens omgivningar motverkas. Detta talar också enligt vår mening

för att lokaliscringsorganen inte bör göra några svårigheter när företagen

väljer lokaliseringsort utanför de större tätorterna. Över huvud taget bör

företagarnas egen bedömning tillmätas avgörande betydelse.

Vi vill betona att den lokaliseringspolitiska stödverksamheten har angelägna

uppgifter även på orter utanför stödområdet, vilka har ett alltför

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande nr 48 år 1964

ensidigt näringsliv eller drabbas av industrinedläggelse. I motionerna I: 878

och II: 1089 har med rätta hävdats att mera bestämda kriterier bör åstadkommas

för urval av sådana orter utanför stödområdet som skall få del av

stödet. Ett sådant kriterium, som vi vill fästa vikt vid, är undersysselsättning

för kvinnor.

° ...•■*•■ ■ ''i Vi."

/" il* :;>• i''lt; S/ifi f /fltfjifitii.iu -v X''j 1/f’JliU ;!*>('' >Klt

h •• ;*»< * 1 j; 1 ''< .*? 0*)I> 7 • . J ■ ri if >^ JU J S\H A 1 ff t

Kl u;

tfUiiU S fiU flv

i*

u i ; i/‘ t *

i

ESSELTE AB, STHLM 64

414920

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten