Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksgäldskontoret angående medgivande för riksgäldskontoret att lämna dagslån, m. m.

1964-03-03 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1964:5, Utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksgäldskontoret angående medgivande för riksgäldskontoret att lämna dagslån, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av framställning av fullmäktige i riksgäldskontoret

angående medgivande för riksgäldskontoret att

lämna dagslån, m. m.

I skrivelse till bankoutskottet den 30 januari 1964 bär fullmäktige i riksgäldskontoret

hemställt att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen medgiva

riksgäldskontoret rätt att placera sina överskottskassor på dagslånemarknaden

i enlighet med vad fullmäktige i skrivelsen förordat.

Fullmäktiges framställning har såsom bilaga fogats till detta utlåtande.

Utskottet

De kraftiga säsongrörelserna i statsbudgetens kassamässiga utfall medför

otvivelaktigt betydande olägenheter, framför allt av penningpolitisk natur;

utskottet finner anledning att i detta sammanhang påpeka de svårigheter

som kan uppstå när det gäller att vid en viss tidpunkt bedöma det verkliga

likviditetsläget. Det föreliggande förslaget tar sikte på en metod att åstadkomma

en utjämning av de angivna säsongrörelserna, nämligen utlåning av

riksgäldskontorets överskottskassor på dagslånemarknaden. I den till grund

för riksgäldsfullmäktiges framställning liggande promemorian, i remissyttrandena

över denna och även i själva framställningen diskuteras emellertid

också andra, alternativa eller kompletterande, åtgärder i samma syfte,

vilka i detta sammanhang likaledes påkallar uppmärksamhet.

Strävandena att undanröja de påtalade olägenheterna bör enligt utskottets

mening särskilt inriktas på att påverka de omständigheter som framkallar

säsongsvängningarna; det synes stå klart att en bristande samordning i tiden

av statens inkomster och utgifter därvidlag spelar en central roll och att

bl. a. redan tämligen obetydliga förskjutningar av uppbörd och utbetalning

av skattemedel skulle kunna väsentligt minska de fluktuationer som nu förekommer.

Utskottet noterar därför med tillfredsställelse, att fullmäktige till

chefen för finansdepartementet överlämnat promemorian jämte remissyttrandena

över denna och därvid framhållit det önskvärda i reformer beträffande

de statliga in- och utbetalningarna. Då utskottet således anser sig

kunna räkna med att här avsedda frågor kommer att prövas i annan ordning,

kan utskottet nu inskränka sig till att behandla de åtgärder på kreditmarknaden

som skulle kunna reducera olägenheterna hos de tills vidare

ofrånkomliga säsongvariationerna i budgetutfallet.

I likhet med fullmäktige finner utskottet att en kombination av olika åt1

—Bihang till riksdagens protokoll 1964. S saml. Sr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1961

gärder torde få tillgripas för att vinna detta syfte; utöver placering av riksgäldskontorets

överskottsmedel på dagslånemarknaden synes, såsom också

flera remissinstanser understrukit, särskilt de olika tänkbara systemen med

statliga inlåningsräkningar hos bankerna vara beaktansvärda möjligheter.

Utskottet anser sig kunna räkna med att fullmäktige fortsätter undersökningarna

beträffande sådana inlåningsräkningar och därvid beaktar de vid

remissbehandlingen framkomna synpunkterna.

Med framhållande av att den föreslagna reformen är att betrakta allenast

såsom en dellösning, vilken på längre sikt bör kombineras med andra åtgärder

i likartat syfte, får utskottet uttala, att utskottet finner dess genomförande

väl motiverat. Utskottet tillstyrker alltså bifall till framställningen;

därest riksdagen beslutar i enlighet härmed bör det ankomma på fullmäktige

att sedermera framlägga förslag om härav föranledd ändring av reglementet

för riksgäldskontoret.

Utskottets tillstyrkan gäller också de av fullmäktige föreslagna reglerna

om formerna för dagslånegivningen. Riksgäldskontorets rätt att lämna sådana

lån bör alltså begränsas till att avse affärsbankerna, postbanken och

allmänna pensionsfonden. Med hänsyn till rådande praxis på dagslånemarknaden

och till den speciella kretsen av kontrahenter bör kontoret icke vara

skyldigt att kräva säkerhet för utlämnade dagslån; ett sådant medgivande

utgör självfallet intet hinder för kontoret att därest omständigheterna så

påkallar likväl ställa krav på säkerhet. Någon maximering av dagslånegivningens

totala omfattning eller av lånebeloppet för varje enskild låntagare

synes icke erforderlig. Dagslånens tillåtna löptid synes enligt fullmäktiges

förslag kunna begränsas till högst två månader. Utskottet förutsätter, att

dagslånegivningen öppet redovisas på riksgäldsfonden på sådant sätt att av

redovisningen framgår såväl de utlämnade lånens summa vid varje tidpunkt

som storleken av de inflytande ränteinkomsterna.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte medgiva riksgäldskontoret rätt att

placera sina överskottskassor på dagslånemarknaden i enlighet

med vad utskottet ovan förordat.

Stockholm den 3 mars 1964

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande :

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Åke Larsson, Palm,

Åkerlund, Larfors*, Mattsson* och Risberg*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Skänninge,

Berglund, Hansson i önnarp, Larsson i Umeå*, Bengtsson i LandskroTTa och

Haglund.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

3

FULLMÄKTIGE I RIKSGÄLDSKONTORET Bilaga

ang. medgivande för riksgäldskontoret att lämna dagglån, m. m.

Till

Riksdagens Bankoutskott

I en promemoria, som utarbetats inom riksgäldskontoret under hösten

1963, togs upp till diskussion vissa olägenheter ur bl. a. penningmarknadssynpunkt,

som sammanhänger med att statsbudgeten på kort sikt visar kraftiga

och snabba växlingar mellan över- och underskott. I promemorian förordades

att riksgäldskontoret skulle ges möjlighet att inte endast, som nu är

fallet, upptaga dagslån utan även lämna sådana lån, varigenom en jämnare

kassatillgång i banksystemet skulle kunna ernås.

För närvarande företer bankernas kassatillgång en kraftig säsongmässig

rörelse med växlingar mellan å ena sidan betydande upplåning i riksbanken

och å andra sidan antingen tillgodohavanden på checkräkning i riksbanken

eller kortfristiga fordringar hos riksgäldskontoret. Dessa rörelser är till en

del resultatet av sådana faktorer som valutareservens utveckling och förändringarna

i allmänhetens scdelbehov, men är främst betingade av statsbudgetens

utfall med snabba växlingar mellan inkomst- och utgiftsöverskott.

Den kraftiga säsongvariationen försvårar bedömandet av den reella innebörden

av likviditetsläget vid varje särskild tidpunkt, vilket är till nackdel

för penningpolitiken och till nackdel också för banker och andra som har

anknytning till penningmarknaden. Växlingarna i statsbudgetens utfall medför

vidare, att riksgäldskontoret tidvis kan få stora kassaöverskott stående

räntelösa med ett icke ringa utslag i statens ränteutgifter som följd.

Bland de möjligheter, som står till buds för att eliminera eller minska

ifrågavarande olägenheter, namnes i promemorian reformer av budget- och

uppbördssystem, innebärande att statens inkomster och utgifter skulle i tiden

bättre anpassas till varandra. Härigenom skulle budgetutfallet själv1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1964. 8 samt. Nr 5

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

klart komma att ge ett svagare utslag i likviditetsrörelserna. Som eu annan

utväg att ernå en likviditetsutjämning nämnes en intensifierad statlig upplåningsverksamhet.

Vidare skisseras ett system med statliga inlåningsräkningar

hos bankerna. Slutligen påvisas att riksgäldskontoret genom att placera

sina överskottskassor såsom dagslån på marknaden skulle kunna bidra

till att lindra den kassaknapphet, som uppstår hos bankerna till följd av

säsongmässigt uppträdande statliga inkoinstöverskott. Såsom nämnts utmynnar

promemorian i ett förslag att kontorets dagslåneverksamhet skulle

utvidgas på angivet sätt.

Fullmäktige remitterade i november 1963 promemorian för yttrande till

riksbanken, generalpoststyrelsen, bankinspektionen, riksrevisionsverket,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund.

Promemorian jämte yttrandena över densamma bifogas

denna skrivelse (bil. A—H).

Ingen av remissinstanserna har intagit eu negativ hållning till förslaget

om rätt för riksgäldskontoret att lämna dagslån. De flesta, bl. a. riksbanken,

har direkt tillstyrkt förslaget. Därtill har i flera av yttrandena, liksom i

promemorian, framhållits att en bättre anpassning av tidpunkten för inbetalningar

till och utbetalningar från budgeten exempelvis genom förändring

av skatteuppbördsbestämmelser skulle i väsentlig mån bidraga till en

jämnare likviditetsutveckling. Bankinspektionen, Svenska bankföreningen

och Sveriges jordbrukskasseförbund har ansett, att ett system med statliga

räkningar hos bankerna för placering av statliga överskottsmedel synes ha

vissa fördelar framför dagslån från riksgäldskontoret och därför bör prövas

närmare.

Fullmäktige får för egen del till en början erinra om att fullmäktige i

yttrande över stabiliseringsutredningens betänkande »Mål och medel i stabiliseringspolitiken»,

upptagit frågan om budgetrörelsens betydelse för likviditetsutvecklingen

och olägenheterna med de kraftiga säsongmässiga förändringarna.

Fullmäktige framhöll därvid, att frågan om en utjämning av

säsongvariationerna var av så stor betydelse, att den snarast borde få en

tillfredsställande lösning. Bland olika utvägar att komma till rätta med de

påtalade olägenheterna vore enligt fullmäktiges mening utan tvivel den betydelsefullaste,

att en bättre tidsmässig anpassning kom till stånd beträffande

vissa större statliga in- och utbetalningar, varvid främst pekades på

ett förläggande av utbetalningar av överskjutande skatt och inbetalningar

av kvarstående skatt till en och samma period. Som ett komplement till en

sådan omläggning, möjligen som ett alternativ, kunde även andra åtgärder

behöva övervägas.

Fullmäktige vill i förevarande sammanhang ånyo understryka, att mycket

skulle vara att vinna genom reformer, som tog sikte på en bättre samordning

i tiden av statens inkomster och utgifter. Som betydelsefulla exempel

kan i anslutning till flera av remissinstanserna nämnas en förskjutning på

s. 1964 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcotteis utlåtande nr 5 år 1964

o

en dryg vecka av utbetalningarna av kommunernas skatteandelar och förläggning

av uppbörden av varuskatt till månader utan källskatteuppbörd.

I skrivelse denna dag till statsrådet och chefen för finansdepartementet har

fullmäktige för kännedom överlämnat förevarande promemoria jämte yttranden

och därvid för egen del understrukit det önskvärda i att, där så är

möjligt, reformer kommer till stånd i syfte att utjämna budgetens säsongmässiga

fluktuationer. Fullmäktige, som i det följande framlägger förslag

om rätt för riksgäldskontoret att utlämna dagslån, vill i detta sammanhang

understryka, att ett avhjälpande av de brister i penningmarknadens tekniska

funktion, som sammanhänger med budgetfluktuationerna, måste ske genom

en kombination av lämpliga åtgärder; någon enkel generallösning torde

nämligen inte finnas.

Vad gäller ovan berörda system med statliga räkningar hos bankerna kan

man, såsom gjorts i promemorian, skilja på åtminstone två varianter, med

i praktiken olika egenskaper och olika förutsättningar för ett genomförande.

Den ena varianten, motsvarande ett system som under en lång följd av år

tillämpats i Förenta staterna, skulle innebära, att de statliga skatteinkomsterna

samlades hos de i skatteuppbörden deltagande bankerna genom automatisk

överföring inom resp. bank till den statliga räkningen och kvarlåg

där till dess riksgäldskontoret, i den takt som bestämdes av utgiftsbehovet,

genom uttag disponerade medlen. Ett dylikt system skulle utan tvivel verksamt

bidraga till att utjämna de stora svängningar i bankernas likviditet,

som föranledes av skatteuppbörderna. Införandet av en sådan teknik förutsätter

emellertid bl. a. relativt djupgående förändringar i det nuvarande

uppbördssystemet liksom i bokföringen och kontrollen av statsverkets inkomster

och utgifter. Det måste därför bedömas som en möjlighet som

först på något längre sikt och efter ingående överväganden även från andra

än kreditmarknadstekniska utgångspunkter kan tänkas bli realiserad.

Den andra varianten av systemet med statliga bankräkningar skulle innebära

att hos banksystemets olika institut öppnades räkningar, på vilka riksgäldskontoret

skulle kunna sätta in sina överskottsmedel, vid skatteuppbörderna

eller eljest. Härvid skulle alltså icke erfordras några ingrepp i nuvarande

uppbördssystem. Däremot uppkommer frågan hur penningmedlen

skall fördelas bankerna emellan. Vid det amerikanska systemet föreligger

inga fördelningsproblem såvitt gäller insättningarna, då ju dessas fördelning

på olika banker blir automatiskt beroende av var skattebetalarna erlägger

sina skattelikvider. Vid den här berörda varianten uppstår frågan

efter vilka normer riksgäldskontoret skall fördela insättningarna mellan

olika banker. Skall principen vara den, att medlen skall återgå till resp. bank

i den omfattning banken förmedlat skatteinbetalningar, krävs ett dagligt

rapportsystem, som kompliceras bl. a. av avgränsningssvårigheter beträffande

de olika slagen av skatte- och andra uppbördsmedel. Fördelningsproblem

uppkommer också, liksom för övrigt även vid ett system av den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 196b

amerikanska typen, vid uttag från bankräkningarna. Kan å andra sidan en

»automatik» av antytt slag, varigenom man försöker efterlikna det amerikanska

systemets egenskaper så långt det är möjligt, inte byggas in i systemet,

måste denna variant inte minst ur de synpunkter som bankföreningen

framhävt vara ett sämre alternativ än det i det följande närmare berörda

dagslånealternativet.

Trots att sålunda enligt fullmäktiges uppfattning införandet av ett system

med statliga räkningar i bankerna möter så stora svårigheter att det för

närvarande inte utgör en praktiskt framkomlig väg, synes systemet principiellt

dock ha så stora fördelar att undersökningarna enligt denna linje är

värda att fullföljas. Härvid torde även frågan om förräntningen av på ifrågavarande

räkningar innestående statsmedel få belysas.

Det bör understrykas, att en eventuell introduktion i framtiden av ett

system med statliga inlåningsräkningar i bankerna — liksom givetvis önskvärda

reformer i uppbördssystemet in. in. och eu ytterligare intensifiering

av statsskuldpolitiken i stort —• inte utesluter och inte bör utesluta ett samtidigt

tillämpande av placering av kontorets överskottskassor på dagslånemarknaden.

Sistnämnda möjlighet bör under alla förhållanden stå till förfogande

som ett smidigt komplement vid den dagliga anpassningen av statens

medelsförsörjning. I dagens läge framstår den därtill som eu lätt genomförbar

och enkelt fungerande metod att verksamt utjämna en del av de

nuvarande svängningarna i bankernas kassalikviditet. Fullmäktige föreslår

därför, att riksgäldskontoret medges rätt att placera kontorets överskottskassor

på dagslånemarknaden.

Vad beträffar formerna för dagslånegivningen föreslås i promemorian,

att dylika lån skall kunna lämnas till affärsbankerna, postbanken och allmänna

pensionsfonden. Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Även fullmäktige finner ur praktiska synpunkter

den sålunda föreslagna avgränsningen i fråga om låntagarna lämplig.

Rörande eventuell skyldighet för låntagaren att ställa säkerhet för dagslån

från riksgäldskontoret har i promemorian framhållits, att i princip sådan

säkerhet borde ställas. I anslutning till den praxis, som f. n. tillämpas

på dagslånemarknaden, syntes emellertid enligt promemorian kravet på säkerhet

i betydande utsträckning kunna eftergivas. I den mån remissinstanserna

upptagit förevarande spörsmål har i allmänhet den synpunkten anlagts,

att riksgäldskontoret icke bör bindas för hårt i berörda avseende.

Bankinspektionen finner det sålunda vara både opraktiskt och obehövligt,

att bankerna ställer säkerhet för sina korta lån, då man ju i lagstiftningen

accepterat att bankernas förbindelser gäller utan säkerhet. Riksbankens

yttrande i frågan utmynnar i den uppfattningen, att riksgäldskontoret bör

ges tillfälle att uppträda på dagslånemarknaden på ungefär samma villkor

som övriga parter. Sistnämnda synpunkt har även betonats i flera andra

remissyttranden. Ett för såväl bankerna som riksgäldskontoret administra
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964 7

tivt betungande krav att vid lån av här ifrågavarande typ ordna med säkerheter

skulle otvivelaktigt försvåra för riksgäldskontoret att på ett effektivt

sätt agera på dagslånemarknaden. Fullmäktige får för sin del förorda, att

riksgäldskontoret självfallet skall äga rätt att, när kontoret så finner befogat,

kräva säkerhet för utlämnade dagslån men att kontoret icke ålägges

skyldighet att normalt kräva sådan säkerhet.

Beträffande frågorna om eventuell maximering av dagslånegivningens

omfattning och av lånens löptid har remissinstanserna i allmänhet biträtt

eller lämnat utan erinran den i promemorian framförda meningen, att de

praktiska förhållandena på dagslånemarknaden icke motiverar några särskilda

regler härvidlag. Riksrevisionsverket har dock beträffande lånens

löptid förordat en övre tidsgräns av två månader. För egen del anser fullmäktige,

att riksgäldskontoret jämväl i dessa avseenden bör ges en betydande

handlingsfrihet. Då erfarenheten visar, att dagslånen som regel har

en relativt kort löptid, har fullmäktige emellertid intet att invända mot en

begränsning av löptiden för dagslån till högst två månader.

Den bokföringsmässiga redovisningen av dagslånen, vilken fråga berörts

av riksrevisionsverket i dess yttrande, torde i enlighet med vad verket anfört

böra ske på riksgäldsfonden och på så sätt att därav framgår såväl hur

mycket som vid varje tidpunkt är utlämnat i sådana lån som storleken av

därav härrörande ränteinkomster.

Såsom i promemorian påpekas, torde ett medgivande av rätt för riksgäldskontoret

att placera överskottskassor såsom lån på dagslånemarknaden

böra föranleda ändring av reglementet för kontoret. Förslag till sådan

ändring torde i händelse av bifall till föreliggande framställning senare få

underställas utskottet.

Med hänvisning till det anförda får fullmäktige hemställa,

att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen medgiva riksgäldskontoret

rätt att placera sina överskottskassor på dagslånemarknaden

i enlighet med vad ovan förordats.

Stockholm den 30 januari 1964

På fullmäktiges vägnar:

Gösta Renlund

1 Torsten Bjerlöw

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 8 saml. Nr 5

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

Bil. A

P. M.

angående placering på dagelåneniarknaden av riksgäldskontorets överskottekassor.

1. Inledning

Statsbudgetens kassamässiga utfall, som över statsverkets och riksgäldskontorets

checkräkningar i riksbanken dagligen regleras av riksgäldskontoret,

påverkar likviditeten såväl inom som utom bankväsendet. Även andra

faktorer är av betydelse för likviditetsutvecklingen, men de svängningar

budgetutfallet har från dag till dag, från vecka till vecka, från månad till

månad och från halvår till halvår slår kraftigt igenom på bankernas kassaställning

och i likviditetsläget på marknaden i övrigt.

Kastningarna i likviditetsläget, vilka för riksgäldskontoret och affärsbankerna

är förenade med ett växelvis utnyttjande av antingen tillgodohavanden

eller krediter i riksbanken, försvårar bedömandet av den reella innebörden

av likviditetsläget vid varje särskild tidpunkt. Med olika säsongrensningsmetoder

kan en viss uppfattning om trenden i likviditetsrörelsen

ernås, men säsongmönstret är inte enhetligt från år till år och tillförlitligheten

i den bild säsongrensade serier ger blir därför inte tillfredsställande.

Svårigheten att bedöma likviditetsläget är självklart till nackdel för banker

och övriga ekonomiska subjekt, men den är också till nackdel för den

ekonomiska politiken, i första hand penningpolitiken. För denna skulle en

av tillfälliga svängningar ostörd likviditetsutveckling utgöra ett bättre underlag

för åtgärder. Räntebildningen på penningmarknaden påverkas vidare

av de häftiga förändringarna i penningtillgången på marknaden. Härtill

kommer att växlingar mellan stora statliga utgifts- och inkomstöverskott

under vissa betingelser kan resultera i att riksgäldskontoret får stora kassaöverskott

stående räntelösa med ett icke ringa utslag i statens ränteutgifter

som följd.

I det följande lämnas eu redogörelse för säsongkaraktären hos det kassamässiga

budgetutfallet, bankernas kassalikviditet och upplåningen i riksbanken.

Därefter beröres några möjliga metoder att avhjälpa de ovan nämnda

olägenheterna, och i anslutning därtill framlägges förslag om likviditetsutjämnande

placeringar på dagslånemarknaden av riksgäldskontorets överskottskassor.

2. Budgetutfallets säsongrörelse

Till belysning av säsongsvängningarna i budgetens kassamässiga utfall

under loppet av de olika månaderna har i tabell 1 sammanställts veckouppgifter

dels för de månader då uppbörd av preliminärskatt och omsättningsskatt

förekommer (skattemånader), dels för de månader då sådan uppbörd

inte förekommer (icke-skattemånader). Under skattemånadernas andra

vecka, då statsverket till kommunerna utbetalar de senares andelar i den

statliga skatteuppbörden, uppkommer kraftiga budgetunderskott. Under

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

9

Tabell 1. Statsbudgetens kassamässiga utfall budgetåren 1901162—1962/63

a) Veckouppgifter för skattemånader, mkr

V: a

Juli

September

November

Januari

Mars

Maj

nr

1961

1962

1961

1962

1961

1962

1962

1963

1962

1963

1962

1963

i

— 766

— 424

97

20

— 22

16

101

— 18

130

379

856

479

2

— 679

— 1 440

— 618

— 1 174

— 791

— 996

— 1 009

— 1 207

— 886

— 1 081

— 619

— 1 035

3

1 384

1 855

1 336

2 074

1 533

1 949

1 626

1 994

1 839

2 044

2 297

2 347

4

88

— 24

—197

— 149

— 171

— 114

3

— 154

— 96

— 54

— 91

308

b) Veckouppgifter för icke-skattemånader, mkr

V: a

Augusti

Oktober

December

Februari

April

Juni

nr

1961

1962

1961

1962

1961

1962

1962

1963

1962

1963

1962

1963

i

— 76

in

— 194

— 136

— 462

— 382

— 81

78

— 275

— 109

113

84

2

— 384

— 444

— 438

— 616

— 812

— 1 302

— 161

— 226

— 424

— 693

— 430

— 524

3

— 18

—15

— 174

— 235

— 293

— 193

154

56

— 406

— 176

— 329

— 242

4

— 29

— 3

— 141

— 199

— 167

87

67

— 209

18

241

— 59

— 38

Anm. Vecka nr 1 omfattar i allmänhet tiden 1—7 i månaden, nr 2 den 8—15, nr 3 den 16—23 och nr 4

den 24 till och med den sista.

tredje veckan, till vilken den statliga skatteuppbörden är koncentrerad,

uppstår å andra sidan betydande budgetöverskott. Det bör observeras, att det

här är fråga om mycket stora belopp; underskotten under andra veckan

uppgår ofta till över 1 miljard kronor och överskotten under tredje veckan

till över 2 miljarder. I första och fjärde veckorna är saldona mindre, varjämte

under- och överskott växlar. Under de månader, då uppbörd av preliminärskatt

och omsättningsskatt icke förekommer, är säsongsvängningarna

betydligt mindre än under skattemånaderna, men även då förekommer en

viss säsongrörelse med koncentration av utgifterna till månadens andra

vecka.

Som helhet betraktade ger skattemånaderna i allmänhet ett överskott och

övriga månader ett underskott (tabell 2). Undantag förekommer emellertid.

Sålunda redovisas i regel för juli månad, som är skattemånad, ett underskott,

bl. a. beroende på att staten då betalar ATP-avgifter och på att olika

myndigheter ofta gör stora utbetalningar omedelbart efter ingången av ett

nytt budgetår. Det har dock hänt, att mönstret med underskott varannan

månad och överskott varannan brutits även av andra månader än juli.

Av intresse är emellertid inte blott frågan om över- eller underskott utan

även storleken av dessa. Under december då utbetalning sker av överskjutande

skatt, föreligger regelmässigt det största underskottet och under maj,

då flera slag av skatter inflyter, det största överskottet. Stora överskott erhålles

i allmänhet under vårens uppbördsmånader, då utöver preliminäroch

omsättningsskatt även kvarskatt och fyllnadsskatt inbetalas. För vårhalvåren

som helhet tagna uppkommer härigenom stora överskott och för

hösthalvåren stora underskott (nederst i tabell 2). Ännu mera markerade

utslag crhålles vid en summering av å ena sidan beloppen för tiden juni—

februari och å den andra mars—maj (summeringen ej utförd i tabellen).

opaginerad Kontrollera mot PDF

*

10 ’

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 196h

Tabell 2. Statsbudgetens kassamässiga utfall budgetåren 1959/60—1962/63

Månads- och halvårsuppgifter, mkr

Period

Budgetår

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

Juli................

— 331

— 81

26

— 33

Augusti.............

— 104

— 169

— 506

— 351

September...........

30

373

617

771

Oktober.............

— 808

— 978

— 949

— 1 185

November...........

300

457

551

855

December...........

— 1 693

— 1 705

— 1 737

— 1 790

Januari.............

164

739

723

615

Februari.............

— 323

— 197

— 20

— 300

Mars................

923

934

984

1 288

April...............

— 140

— 483

— 1 085

— 736

Maj.................

1 014

2 113

2 435

2 100

Juni................

— 615

— 746

— 706

— 721

Hösthalvåret........

— 2 607

— 2 102

— 1 995

— 1 731

Vårhalvåret..........

1 023

2 360

2 330

2 244

3. Utvecklingen av kassalikviditeten hos affärsbankerna

I fråga om banklikviditeten intresserar här främst kassatillgången, definierad

som affärsbankernas nettoställning gentemot riksbanken. Denna

påverkas av många faktorer. Det statliga budgetutfallet är en av dem. Riksbankens

köp och försäljningar av obligationer och utländska valutor utgör

exempel på hur riksbanken genom sina transaktioner med marknaden kan

påverka likviditetsutvecklingen. Riksgäldskontorets emission och inlösen

av skattkammarväxlar och andra statspapper på marknaden spelar vidare

en kvantitativt mycket stor roll. Till bilden hör även behovet av sedlar i den

allmänna rörelsen. Bortsett från att en mängd faktorer sålunda påverkar

bankernas kassaställning, visar det sig emellertid att denna i regel ansträngs

kraftigt under skatteuppbörderna och förbättras under perioder av

stora budgetunderskott. Detta framgår vid en jämförelse mellan uppgifterna

i tabell 1 a, som innehåller veckouppgifter om budgetunderskotten under

skattemånaderna, och tabell 3, som innehåller veckouppgifter om förändringen

av affärsbankernas nettoställning gentemot riksbanken, huvudsakligen

bestående i förändring i skulderna till banken. Samvariationen är långt

ifrån fullständig; en sådan skulle förutsätta att alla andra likviditetspåver
-

Tabcll 3. Förändring av affärsbankernas nettofordringar hos riksbanken

Veckouppgifter för skattemånader, mkr

V: ä

Juli

September

November

Januari

Mars

Maj

nr

1961

1 1962

1961

1962

1961

1962

1962

1963

1962

1963

1962

1963

i

273

389

145

297

14

222

— 118

— 95

20

42

7

— 265

2

230

14

3

9

— 20

0

2

— 17

— 1

288

— 17

760

3

— 423

— 61

— 444

— 808

— 256

— 688

— 70

— 275

— 155

— 675

— 760

— 884

4

117

— 7

— 193

— 286

— 242

— 308

— 214

— 132

— 14

— 114

— 66

— 346

Anm. Affärsbankernas nettofordringar i riksbanken har beräknats som skillnaden mellan deras

checkräkningstillgodohavanden hos riksbanken och riksbankens inrikes växlar, hypotekslån och utestående

krediter i checkräkning enligt uppgifter i riksbankens veckorapporter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlels utlåtande nr 5 år 196b

11

kände faktorer än budgetunderskottet skulle utvecklas på ett sådant sätt

att de tog ut varandra. Samvariationen är minst under månadens första och

sista vecka, då bankernas kassaställning kraftigt påverkas av förändringarna

i allmänhetens sedelbehov med anledning av betalningsströmmarnas

ökning vid månadsskiftena. Den är störst under månadens andra och tredje

vecka, då budgetunderskott resp. överskott är av betydande storlek och dominerar

penningmarknaden. Det är också då som förändringarna i affärsbankernas

nettoställning till riksbanken är absolut sett störst.

I. Säsongrörelserna i riksgäldskontorets upplåning i riksbanken

Sambandet på något längre sikt mellan budgetutfall och riksgäldskontorets

upplåningsverksamhet lämnas här åsido. I fråga om de säsongmässiga

rörelserna, som här främst intresserar, kan konstateras att riksgäldskontoret

under senare år ofta lånat betydande belopp i riksbanken under veckor

av statliga utgiftsöverskott och gjort återbetalningar under veckor av inkomstöverskott

(jfr tabell 1 a och 4). Det bör poängteras att detta förlopp

ej är självklart. Statsutgifter ökar ju likviditeten på marknaden och därigenom

möjligheten att där finansiera utgifter genom upplåning. Upplåning

i riksbanken skulle för riksgäldskontoret närmast vara aktuell (förutsatt

att behov av upplåning föreligger), när allmänheten ökar sedelinnehavet

(t. ex. vid månadsskiften och helger) och möjligheterna att låna på marknaden

därigenom minskar. När riksgäldskontoret nu likväl lånat stora belopp

i riksbanken under perioder av budgetunderskott och återbetalat då

budgetöverskott uppkommit, kan detta sägas ha haft sin förklaring i att

affärsbankerna under senare års relativt strama penningpolitik ej varit försedda

med en tillräcklig mängd likvida tillgångar för att möta kassapåfrestningarna

vid skatteuppbörderna. De har därför under dessa måst låna i riksbanken.

Under perioder av budgetunderskott har de sedan i första hand

återbetalat lånen hos riksbanken i stället för att placera i korta statspapper,

förfallande vid kommande skatteuppbörder, eller att på annat sätt bygga

upp sina likvida tillgångar. Riksgäldskontoret och affärsbankerna har sålunda

kommit att växelvis förändra sina skuldkonton hos riksbanken. Genom

en bättre anpassning av mängden förfallande statspapper, placerade

hos affärsbankerna eller på marknaden i övrigt, till skatteuppbördernas

storlek skulle denna växelvisa lånerörelse över riksbanken bringas att upphöra.

Just upplåningens växelvisa rörelser skulle naturligtvis också upphöra

vid en mycket lätt penningpolitik, men då skulle svängningarna i stället

komma att utspelas på affärsbankernas och riksgäldskontorets checkräkningar

i riksbanken.

I tabell 4 har veckouppgifter för skattemånaderna sammanställts avseende

riksgäldskontorets nettoskuldförändring hos riksbanken, beräknad

som differensen mellan riksgäldskontorets direkta upplåning i riksbanken

och förändringen av riksgäldskontorets checkräkningstillgodoliavanden hos

denna. Jämföres uppgifterna i tabell 4 med uppgifterna i tabell 3 om förändringen

av affärsbankernas nettofordringar hos riksbanken, finner man

att just under skatteuppbördsveckan affärsbankerna minskat dessa sina

nettofordringar och riksgäldskontoret minskat sina nettoskulder och alt

det är fråga om stora belopp. Som nämnts har förändringarna utspelats

främst på affärsbankernas och riksgäldskontorets skuldsidor; check räkningsförändringarna

har varit relativt små.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år I96i

Tabell 4. Förändring av riksgäldskontorets nettoskuld hos riksbanken budgetåren

1961/62—1962163

Ycckouppgifter för skattemånader, mkr

V: a

Juli

September

November

Januari

Mars

Maj

nr

1961

1962

1961

1962

1961

1962

1962

1963

1962

1963

1962

1963

t

689

194

— 6

97

— 189

— 53

— 500

— 480

.....-183

— 233

— 337

— 639

2

— 450

-213

— 5

1

— 98

— 39

— 270

— 217

—124

191

— 144

668

3

— 388

— no

— 524

— 916

-- 274

— 704

—144

— 307

— 234

— 740

— 939

— 922

4

89

49

132

36

211

132

21

60

322

324

123

— 108

Anm. 1''örändringen av nettoskulden är beräknad som skillnaden mellan riksgäldskontorets upplåning

i riksbanken (endast direkta transaktioner) och förändringen av riksgäldskontorets checkräkningstillgodohavanden

hos denna.

5. Olägenheter med kraftiga säsongrörelser

Beträffande de olägenheter, som är förenade med de kraftiga säsongrörelserna

i budgetens utfall, i affärsbankernas kassalikviditet och i riksgäldskontorets

riksbanksupplåning, har inledningsvis påpekats svårigheten att

på ett realistiskt sätt bedöma likviditetsläget, när detta är underkastat kraftiga,

tillfälliga förändringar. En viss osäkerhet åstadkommes på varu- och

tjänstemarknaderna, men något påtagligt omedelbart samband mellan här

ifrågavarande mycket kortfristiga likviditetsförändringar och efterfrågan

på varor och tjänster torde inte föreligga. I första hand är det penningmarknaden

som blir störd. De enskilda bankerna, genom vilka medlen strömmar,

kan svårligen avgöra, i vilken utsträckning exempelvis en riktig kassatillgång

är betingad av säsongsvängningarna i det statliga budgetutfallet

eller hör betraktas som uttryck för en allmänt lättad ekonomisk politik.

För riksbanken och andra ekonomisk-politiska organ innebär vidare de

kraftiga, ej fullt regelbundna säsongrörelserna att möjligheterna till ett

tillförlitligt bedömande av läge och tendenser minskas och att underlaget för

en rationell politik försämras. Härtill bidrar att rörelsen hos de korta räntorna

blir föga informativ vad gäller utvecklingstendenserna på marknaden,

så länge den i så hög grad är betingad av den säsongmässiga variationen

i statens inkomster och utgifter.

I detta sammanhang bör riksgäldskontorets ränteutgifter något beröras.

Dessa utgifter påverkas naturligtvis av de svängningar i dagslåneräntan,

som bl. a. beror på växlingarna i statens inkomster och utgifter. För riksgäldskontoret

har emellertid räntefrågan även en annan sida. Oregelbundenheten

i budgetutfallen ökar risken för att riksgäldskontoret under perioder

med budgetöverskott ej i tillräcklig utsträckning har lån som då

kan inlösas. Sannolikheten härför är särskilt stor om oregelbundenheten

är förenad med en utveckling mot växande budgetöverskott, som inte i god

tid kunnat förutses. Riksgäldskontoret får då under längre eller kortare

perioder stora belopp stående på sin checkräkning i riksbanken. De kan

småningom förbrukas under följande perioder av utgiftsöverskott eller för

inlösen av förfallande statsskuld, men till dess så skett står medlen räntelösa,

samtidigt som ränta måste betalas på utestående skulder. Hittills har

någon mera betydande anhopning av medel på de statliga checkräkningarna

i riksbanken inte förekommit, eftersom statspapper efter hand förfallit

till betalning. Senare års relativt omfattande avveckling av kortfristiga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 dr 1961 1«*

skulder har emellertid ökat sannolikheten för att kassaöverskott kommer

att uppstå. Särskilt gäller detta om budgetutvecklingen blir betydligt

gynnsammare än som prognostiserats.

6. Möjligheter till utjämning av säsongrörelserna

Flera möjligheter att mer eller mindre fullständigt lösa berörda säsongproblem

finns. Här skall några beröras, de flesta endast flyktigt. En möjlighet,

nämligen att låta riksgäldskontoret låna ut sina överskottskassor

på dagslånemarknaden, kommer dock att något mera ingående diskuteras.

a. Förändring av budget- och uppbördssystem

Alldeles uppenbart skulle en omläggning av uppbördssys temet i riktning

mot en jämnare fördelning i tiden av statens inkomster innebära en utjämning

av budgetutfallen och en jämnare likviditetsutveckling. Utgiftsströmmen

från staten skulle också kunna antingen göras jämnare eller åtminstone

i vissa fall samordnas med inkomstströmmen så att nettot, budgetsaldot, blev

jämnare fördelat i tiden. Man bör dock inte överskatta möjligheterna häividlag.

Även om reformer av uppbördssystemet kan vara möjliga, som radikalt

skulle påverka inkomstströmmen, skulle utgiftsströmmen med hänsyn

till en mängd faktorer inte helt kunna anpassas till denna, utan betydande

variationer i nettot likväl kvarstå.

b. Intensifierad kortfristig statlig upplåningsverksamhet

De kraftiga svängningarna i likviditeten och i affärsbankernas och riksgäldskontorets

riksbanksupplåning skulle i princip kunna helt elimineras

genom en intensifierad statlig upplåningsverksamhet hos bankerna eller

på marknaden i övrigt. Metoden förutsätter, att beräkningar kan göras över

hur mycket förfallande statspapper, som banker och allmänhet bör inneha

vid olika skatteuppbörder, och att banker och allmänhet kan förmås

att skaffa sig just de prognostiserade beloppen.

En upplåningsverksamhet av denna typ — som redan tillämpas i betydande

utsträckning — kan ändock aldrig medföra annat än en dellösning

av här berörda problem. Prognoser kan aldrig bli fullt tillförlitliga;

framtiden är alltid mer eller mindre oviss. Det skulle vidare sannolikt inte

i alla situationer vara lämpligt att låta de korta räntorna gå upp till den

höga nivå, som kan erfordras för att sälja de kalkylerade mangderna statspapper.

Räntenivån för korta krediter måste helt naturligt avpassas med

hänsyn till det ekonomiska läget och inte enbart till här berörda statsupplåning.

c. Statliga inlåningsräkningar hos bankerna

En möjlig metod vore att, såsom t. ex. förekommer _i USA, statsmedel

(skattemedel och dylikt), som bankerna eljest haft att för kunders räkning

omedelbart inbetala till statsverket, automatiskt överföres till särskilda

statliga inlåningsräkningar hos bankerna, där de skulle helt eller delvis fa

innestå, tills staten har behov av dem för sina utgifter. Bankerna skulle

då på ett helt annat sätt än nu komina att ingå i det statliga uppbordssystemet

De skulle bli ett slags kassahållare åt statsverket precis som de nu

är kassahållare åt allmänheten. När staten då drog på sina räkningar för

betalning till allmänheten, skulle statens räkningar minska och allmän
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

hetens öka och när allmänheten drog på sina räkningar för betalning till

staten, skulle allmänhetens minska och statens öka. Den totala bankinlåningen

och banklikviditeten skulle inte påverkas. Även denna metod aktualiserar

likväl en rad frågor som är svåra att lösa.

Eu besläktad metod vore att riksgäldskontoret finge möjlighet att tillfälligt

deponera statsmedel på särskilda inlåningsräkningar hos bankerna.

Enligt nu gällande bestämmelser skall riksgäldskontoret placera kassamedel,

såvitt och så länge de inte behöver användas till verket åliggande utbetalningar,

antingen på checkräkning i riksbanken eller på postgiro eller

»i lätt förytterliga valutor». Därest statliga inlåningsräkningar funnes i

bankerna, skulle riksgäldskontoret vid skatteuppbörderna och när medel

i övrigt inflöt till kontoret kunna placera dessa kassamedel på nämnda

bankräkningar. Statsinkomster skulle härvid ej bli liktydiga med kassaförluster

för bankerna. En bank skulle förlora kassa först när staten verkställde

utbetalningar, som direkt eller indirekt gick till andra banker, stannade

helt utanför bankerna eller gick till riksbanken. Banksystemet som

helhet skulle förlora kassa genom statliga åtgärder endast i den mån staten

överförde medel till riksbanken eller i den mån statliga transaktioner

bidrog till att medel stannade utanför banksystemet. Ett system med statliga

inlåningsräkningar i affärsbankerna har emellertid'' åtminstone en

nackdel, den nämligen att fördelningsnormer för inlåningen är svåra att

utforma.

</. Placering au riksgäldskontorets överskottskassor på dagslånemarknaden

Medan riksgäldskontoret lånar upp betydande belopp på dagslånemarknaden

har kontoret ej någon klart uttryckt rätt att låna ut medel på denna.

Möjligheten att vad avser dagslån agera också på utlåningssidan skulle

emellertid tillsammans med en i övrigt aktiv statsskuldpolitik kunna bli

ett verksamt instrument för utjämning av de likviditetsmässiga säsongsvängningarna.

Ungefär samma resultat skulle kunna erhållas som genom

insättning och uttag på statliga inlåningsräkningar i bankerna. Vid skatteuppbörder

eller vid inflytande statsinkomster i övrigt, som leder till kassaöverskott,

skulle riksgäldskontoret kunna lämna dagslån och andra korttidslån,

i det följande enligt gängse språkbruk gemensamt kallade dagslån.

Om man på detta sätt placerade de statliga kassaöverskotten skulle bankernas

kassaställning kunna bibehållas opåverkad av den statliga inkomstströmmen.

Vid statliga utbetalningar skulle riksgäldskontorets dagslånefordringar

kunna användas. Bankernas dagslåneskulder skulle då minska,

inlåningen från allmänheten öka och bankernas kassatillgång kunna förbli

oförändrad.

Metoden att placera statliga kassamedel på dagslånemarknaden har eu

obestridlig fördel framför insättning på räkning i bank. Vid placering av

medlen på dagslånemarknaden uppträder bankerna som aktiv part i ett

låneavtal. Vid insättning och uttag på inlåningsräkningar är de i viss mån

passiva. När de är direkta parter vid ingående av ett avtal kan de bevaka

sina intressen och erhålla del i riksgäldskontorets överskottskassor i den

utsträckning de är villiga att betala ränta.

o Skulle riksgäldskontoret komma att uppträda som långivare på dagslånemarknaden,

komme naturligtvis detta att påverka dagslåneräntan.

För närvarande fluktuerar denna ränta mycket kraftigt med topplägen vid

månadsskiften och skatteuppbörder och bottenlägen i början av månader
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

15

na, då medel strömmar in till bankerna från allmänheten, samt under perioder,

då staten gör stora utbetalningar. Placeringar av riksgäldskontorets

överskottskassor på dagslånemarknaden skulle i och för sig medföra en

tendens till sänkt dagslåneränta (vid given riksbankspolitik). Men topplägen

kan likväl komma att noteras vid skatteuppbörder liksom vid månadsskiften,

då allmänhetens efterfrågan på kassamedel kraftigt ökar.

Låga dagslåneräntor skulle å andra sidan fortfarande konnna att noteras,

när marknaden lättas genom återströmningen av medel från allmänheten

och då staten gör stora utbetalningar, som ej neutraliseras med ökad statlig

upplåning. Vilken effekt eu statlig utlåning på dagslånemarknaden kan

få för dagslåneräntan beror naturligtvis till sist på hur denna utlåning bedrivs

och på riksbankens transaktioner.

Det tidigare berörda problemet, att riksgäldskontoret under nuvarande

förhållanden kan komma att göra ränteförluster, genom att tillgodohavanden

hopar sig på checkräkningarna i riksbanken samtidigt som möjlighet

till återbetalning av statsskuld saknas, får vid placering av överskottskassorna

på dagslånemarknaden en enkel lösning. Naturligtvis kan den situationen

likväl uppstå, att inte heller vid rätt till placering på dagslånemarknaden

riksgäldskontoret kan få influtna medel förräntade. Detta förutsätter

emellertid en mycket lätt penningpolitik, varvid bankerna skulle sakna

behov av upplåning och tendera att i likhet med riksgäldskontoret få relativt

stora belopp stående på sina checkräkningar i riksbanken.

Vad som ovan anförts talar för att riksgäldskontoret bör uttryckligen beredas

möjlighet att på dagslånemarknaden placera sina överskottskassor.

Därigenom skulle riksgäldskontoret erhålla ytterligare ett instrument i sin

verksamhet, innebärande en förbättring av förutsättningarna för en effektiv

statsskuldspolitik.

7. Förslag till rätt för riksgäldskontoret att lämna lån på dagslånemarknaden

Dagslån mellan affärsbankerna har förekommit sedan lång tid tillbaka.

Under senare år har dagslånemarknaden vidgats och postbanken, allmänna

pensionsfonden m. fl. kommit med i bilden. Sedan 1957 har riksgäldskontoret

agerat på denna marknad. Riksgäldskontoret har dock, som framgått,

uppträtt endast som låntagare.

Dagslånen ovannämnda banker emellan sker huvudsakligen på basis

av postväxlar via clearingen i riksbanken. Några särskilda skuldförbindelser

utfärdas icke såvida det ej gäller lån, som bindes på viss tid, då reverser utfärdas.

Riksgäldskontorets nuvarande dagslåneverksamhet, vilken som

nämnt avser lån till riksgäldskontoret, sker genom checkar och utan skuldförbindelser.

Eu utvidgning av riksgäldskontorets dagslåneverksamhet till att omfatta

även utlåning bör naturligen avse lån till affärsbankerna och postbanken

samt allmänna pensionsfonden.

På dagslånemarknaden gäller för närvarande alt affärsbankerna och

postbanken samt allmänna pensionsfonden vid lån sinsemellan inte lämnar

någon säkerhet för lånen. Ej heller vid lån till riksgäldskontoret erfordras

någon säkerhet. 1 sammanhanget bör erinras om alt bankerna måste ställa

säkerhet vid lån i riksbanken. Sådan säkerhet utgöres av obligationer eller,

vanligen, certifikat för sådana. Belåningsvärdet av dessa fastställes efter

vissa normer.

Vid dagslån, som riksgäldskontoret skulle komma att lämna affärsbanker
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

na in. fl., borde i princip säkerhet ställas för lånen. I anslutning till den

praxis som för närvarande tillämpas på dagslånemarknaden synes emellertid

kravet på säkerhet i betydande utsträckning kunna eftergivas. För

dagslån till allmänna pensionsfonden torde säkerhet över huvud taget inte

erfordras, medan för dagslån till affärsbankerna och postbanken säkerhetskravet

skulle kunna begränsas till lån, som bindes för viss tid, samt för

lån, som avser betydande belopp, oavsett bindningstiden.

Frågan kan ställas om några uttryckliga bestämmelser krävs för att begränsa

omfattningen av riksgäldskontorets utlåningsverksamhet på dagslånemarknaden.

Härvid kunde tänkas antingen en maximering av det totala

utlåningsbeloppet eller en maximering av beloppet för varje enskild

låntagare eller en kombination av båda. En maximering i fråga om varje

enskild låntagare skulle exempelvis kunna sättas i relation till vederbörandes

aktiekapital och fonder. Det möjliga lånebeloppet till varje enskild

låntagare begränsas emellertid av de krav på säkerheter, som kan ställas

för lånen i enlighet med vad som föreslagits i det föregående. Den totala

volymen av riksgäldskontorets utlämnade dagslån kommer vidare ytterst

att vara beroende av penningpolitiken. Med hänsyn till anförda förhållanden

synes några maximibestämmelser av ifrågavarande slag ej behövas.

Ej heller synes några uttryckliga bestämmelser erforderliga rörande löptiden

för av riksgäldskontoret lämnade dagslån. Det ligger i dagslånens natur

att de i regel blir mycket korta, och även om bindning skulle förekomma

torde denna endast undantagsvis komma att överstiga 3—4 veckor. Längre

bindningstid än ett par månader torde över huvud taget ej vara aktuell.

I denna promemoria påvisas, att betydande fördelar skulle stå att vinna

om riksgäldskontoret kunde uppträda på dagslånemarknaden även som

långivare. Rätt för riksgäldskontoret att placera överskottskassor såsom

lån på dagslånemarknaden bör därför utverkas. Härför erfordras en ändring

av reglementet för riksgäldskontoret. Förslag härom bör underställas

riksdagen. Innan så sker synes denna promemoria böra remitteras till vissa

myndigheter och institutioner för yttrande.

Stockholm den 20 november 1963.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

17

SVERIGES RIKSBANK

Bil. B

T ill Riksgäldskontoret

Genom remiss den 22 november 1963 har Sveriges riksbank beretts tillfälle

avgiva yttrande över en inom riksgäldskontoret utarbetad promemoria

angående placering på dagslånemarknaden av riksgäldskontorets överskottskassor.

I anledning härav får fullmäktige anföra följande.

Penningtillgången i banksystemet visar kraftiga säsongmässiga rörelser.

Dessa är betingade av flera orsaker. De mera betydande utgörs av variationen

i allmänhetens sedelbehov, rörelsen i utländska valutor och förändringarna

i statsbudgetens utfall. Vid månadsskiften och helger ökar allmänhetens

behov av sedlar, vilket leder till dragningar på inlånings- och

utlåningsräkningar hos bankerna. Bankerna å sin sida täcker sitt sedelbehov

hos riksbanken. Bankernas checkräkningstillgodohavanden hos denna

belastas och om tillgodohavandena inte räcker till, tvingas bankerna att låna

hos riksbanken. När å andra sidan sedelbehovet hos allmänheten avtar, går

strömmen i motsatt riktning, och bankernas nettoställning gentemot riksbanken,

deras »kassaställning», förbättras.

Rörelsen i utländska valutor har inte samma regelbundenhet som sedelströinmen.

Men minskning under våren och ökning under hösten har varit

ett relativt ofta förekommande säsongmönster. Valutarörelsen påverkar inte

heller bankernas kassaställning på samma direkta sätt som sedelrörelsen,

men under perioder av valutainflöde växer bankernas möjligheter att förse

sig med kassa genom försäljning av valutor till riksbanken, och under perioder

av valutautströmning måste ofta köp av valutor hos riksbanken företas,

varigenom bankernas kassaställning försämras.

En i hög grad regelbunden säsongrörelse visar statsbudgetens utfall. Budgetutfallet

svänger mellan utgiftsöverskott och inkomstöverskott, dessa saldon

är därtill mycket stora och de får kraftiga återverkningar på bankernas

kassaläge och på likviditetssituationen i allmänhet. Av betydelse i detta sammanhang

är också att de säsongmässiga utgifts- resp. inkomstöverskotten

tenderar att från år till år öka i volym, vilket bl. a. framgår av det härtill

fogade diagrammet.1

Till belysning av budgetutfallets utveckling lämnas i diagrammet uppgifter

per vecka om statens inkomst- och utgiftsöverskott. Inkomstöverskotten

är som framgår koncentrerade till tredje veckan i januari, mars, maj,

juli, september och november, då skatter av olika slag uppbäres. Utgiftsöverskotlen

å sin sida är särskilt stora under nämnda månaders andra vecka,

då kommunernas skatteandelar utbetalas, samt under andra veckan av december,

då stora belopp av överskjutande skatt återbetalas. Med budgetutfallet

korresponderar naturligtvis i hög grad riksgäldskontorets lånerörelse.

Kastningarna mellan utgifts- och inkomstöverskott ger utslag ömsom i om
-

1 E] avtryckt här.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr ö ur 1964

fattande statlig upplåning hos riksbanken, ömsom i återbetalning. För affärsbankerna

följes omvänt de statliga utgiftsöverskotten av skuldåterbetalningar

till riksbanken och inkomstöverskotten av omfattande upplåning

hos denna.

Ur penningpolitik synpunkt skulle det otvivelaktigt vara eu fördel om

säsongvariationerna i upplåningen hos riksbanken kunde minskas. Låntagarna

uppfattar under nuvarande förhållanden ofta sitt behov av upplåning

som helt säsongmässigt betingat och att avgöra i vad mån det förhåller sig

så eller om marknaden, korrigerad för de säsongmässiga förändringarna,

verkligen undergått en mera bestående åtstramning låter sig svårligen göra.

Det förslag som riksgäldskontoret framlagt om placering av överskottsmedel

på dagslånemarknaden synes därför även enligt bankofullmäktiges

mening verksamt kunna bidraga till en utjämning av bankernas penningtillgång

och till en dämpning av variationerna i upplåningen hos riksbanken.

När bankernas kassaställning anstränges genom .statliga inkomstöverskott,

skulle i den män förfallande statspapper ej ger ett tillräckligt medelstillskott,

bankerna kunna erhålla dagslån i riksgäldskontoret, vars kassaställning förbättrats

genom inkomstöverskottet. Kontorets ev. dagslånefordringar skulle

å andra sidan kunna inkrävas då dess kassaställning anstränges, sålunda

vid utgiftsöverskott eller vid återbetalning av förfallande statsskuld, vid vilken

situation bankernas kassor samtidigt ökar. De svängningar i penningtillgången

och i upplåningen hos riksbanken, som är betingade av allmänhetens

sedelbehov och av valutarörelsen skulle visserligen inte komma att

neutraliseras genom dagslånegivning från riksgäldskontorets sida, men

skulle otvivelaktigt resultera i att penningtillgången hos bankerna skulle

kunna göras mera oberoende av statsbudgetens utfall. Vidare skulle bankernas

upplåning i riksbanken bättre än nu återspegla den allmänna tendensen

i utvecklingen av penningtillgången.

Eftersom variationerna i penningtillgången hos bankerna på ett avgörande

sätt är betingad av statsbudgetens utfall, kan det synas ligga nära till hands

att söka nå en jämnare tillgång på pengar genom en bättre samordning i tiden

av statens inkomster och utgifter. Även en begränsad samordning av

denna innebörd torde emellertid kräva väsentliga förändringar i det statliga

uppbörds- och betalningssystemet, förändringar som måhända inte utan

vidare kan anses motiverade av de i riksgäldsfullmäktiges PM berörda förhållandena.

I ett avseende synes det dock enligt bankofullmäktiges mening

vara möjligt att med en begränsad reform nå betydande resultat. Det gäller

tidsförläggningen av utbetalningen av kommunernas skatteandelar. Den

nuvarande ordningen med utbetalning av kommunernas skatteandelar halvannan

vecka före redovisningen av skatteuppbörden bidrar nämligen i hög

grad till de beskrivna variationerna i penningtillgången. Det synes böra

eftersträvas, att dessa utbetalningar företas i samband med redovisningen

av skatteuppbörden. Även efter en sådan reform skulle emellertid kastningar

— från vecka till vecka eller från dag till dag — mellan utgiftsöverskott

och inkomstöverskott komma att uppstå och olägenheterna därav,

ehuru beloppsmässigt mindre markerade, bestå. Utplaceringen på marknaden

av riksgäldskontorets överskottsmedel skulle alltjämt vara motiverad

som en utjämnande faktor.

På grund av det anförda har fullmäktige i riksbanken intet att erinra

mot att riksgäldskontoret erhåller rätt att på dagslånemarknaden placera

sina överskottsmedel. Fullmäktige har inte heller något att erinra mot den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 196 t

19

i promemorian föreslagna utformningen av långivningen. Avgränsningen av

denna till att gälla lån endast till affärsbankerna, postbanken och allmänna

pensionsfonden kan synas snäv. Men i praktiken torde knappast några andra

låntagare vara aktuella. I fråga om säkerheter för lånen sägs i promemorian

att sådana i princip bör ställas. Undantag görs för lån till allmänna

pensionsfonden och för mindre, kortfristiga lån till affärsbankerna och

postbanken. Det skulle kunna övervägas om inte kravet på säkerhet borde

göras generellt, men med hänsyn till den praxis som råder på dagslånemarknaden

synes det lämpligt att riksgäldskontoret här ges en viss frihet. Kontoret

bör bli i tillfälle att uppträda på dagslånemarknaden på ungefär samma

villkor som övriga parter.

Stockholm den 19 december 1963.

Å Fullmäktiges vägnar:

PER EDVIN SKÖLD

/Karin Winberg

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr ö år 196b

KUNGL. GENER ALPO STSTYRELSE.\

Bil. C

Till Riksgälds/ullmäktige

Riksgäldsfullmäktige har för yttrande tillställt generalpoststyrelsen en

den 20 november 1903 dagtecknad »PM angående placering på dagslånemarknaden

av riksgäldskontorets överskottskassor». I anledning härav får

styrelsen anföra följande.

I nyssnämnda promemoria frainhålles att den ordning, som f. n. råder

i fråga om statens utbetalningar och skatteuppbörd, föranleder stora svängningar

i riksgäldskontorets och kreditinstitutens likviditet. Styrelsen kan för

Postbankens del vitsorda, att de praktiska nackdelarna härav vid likviditetsplanering

är avsevärda. Som exempel kan nämnas, att medelstillgången hos

Postbanken under varje skatteuppbördsperiod stiger med f. n. 1 000 å 1 200

mkr för att sedan återigen reduceras med ungefär samma belopp, allt under

loppet av en 12-dagarsperiod. Svårigheten att placera ifrågavarande medel

till tillfredsställande förräntning utan att därför eftersätta likviditetskravet

framgår därav, att sagda belopp motsvarar inemot en tredjedel av postgirots

genomsnittliga kontobehållning.

I den av riksgäldsfullmäktige översända promemorian diskuteras olika

metoder att åvägabringa en jämnare fördelning av likviditeten. Styrelsen är

av den uppfattningen, att en genomgripande utjämning av likviditetssvängningarna

bäst skulle åstadkommas, om statens utgifter synkroniseras med

dess inkomster. Härvidlag torde det i första hand vara önskvärt, att utbetalningen

av kommunernas skatteandelar bättre än som nu är fallet samordnas

med skatteuppbördsperioderna.

Det framhålles, att riksgäldskontorets behov av att låna ut överskottsmedel

hänför sig till vissa återkommande kortare perioder. Dessa torde i huvudsak

omfatta tiden den 19 varje udda månad till omkring den 5 varje därpå

följande månad. Vidare understrykes, att oavsett vilken metod, som väljes

för att placera riksgäldskontorets överskottskassor, elimineras därmed inte

alla mer eller mindre svårförutsebara svängningar i likviditeten inom och

utanför banksystemet. Enligt styrelsens mening torde innebörden av det

förslag, vari promemorian utmynnar, närmast kunna karakteriseras så,

att den kortfristiga utlåning till banksystemet, vilken f. n. handhaves avriksbanken,

i fortsättningen i viss utsträckning och under vissa kortare perioder

skulle komma att ombesörjas av riksgäldskontoret.

I promemorian diskuteras skilda sätt att placera riksgäldskontorets tillfälliga

överskottsmedel, och den förordar ett förslag att riksgäldskontoret

skall få bemyndigande att företaga utlåning på dagslånemarknaden. Enligt

styrelsens mening har detta förslag stora fördelar och styrelsen tillstyrker

därför detsamma.

Som en annan tänkbar utväg nämnes i promemorian, att överskottsmedlen

skulle kunna sättas in på räkningar hos affärsbankerna och därigenom göras

räntebärande. Styrelsen förutsätter, att för den händelse nämnda förfarande

skulle förverkligas, dylik inlåning kommer att ske även hos Post
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 196b

21

banken. Riksgäldskontoret bär f. n. möjlighet alt placera medel på postgirokonton,

ehuru endast räntelösa sådana. Styrelsen vill i detta sammanhang

erinra om att den av Kungl. Maj:t erhållit bemyndigande att lämna ränta

på medel, som innestår på särskilt konto i postgirorörelsen i huvudsak motsvarande

den räntegottgörelse, som andra penninginstitut lämnar vid inlåning

av medel av liknande slag.

I promemorian behandlas vissa formella aspekter av dagslåneverksamheten.

Enligt den erfarenhet, som vunnits inom Postbanken, kan avtal om

dagslån praktiskt taget helt slutas telefonledes och verksamheten i övrigt

bedrivas med ett minimum av formaliteter. Med hänsyn till att endast väl

etablerade och konsoliderade företag deltager som parter, torde det inte vara

nödvändigt att ställa säkerheter för lån eller att utfärda reverser.

I avgörandet av detta ärende har deltagit generaldirektören Swartling,

postbanksfullmäktige Hagberg, Apelqvist och Äsbrink samt postbankschefen

Lönnqvist (föredragande).

Stockholm den 20 december 1963.

KUNGL. GENERALPOSTSTYRELSEN

Erik Swartling

Sven Lönnqvist

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

KUNGL. BANKINSPEKTIONEN

Bil. D

Till Riksgäldskontoret

I skrivelse den 22 november 1963 har riksgäldskontoret hemställt att bankinspektionen

ville avge yttrande över en inom kontoret upprättad PM angående

placering på dagslånemarknaden av riksgäldskontorets överskottskassor.

Med anledning härav får inspektionen anföra följande.

I promemorian angives några alternativ som skulle kunna bidraga att

lösa problemet med säsongsvängningarna i den statliga budgetens kassamässiga

utfall. Först beröres sålunda helt kort möjligheten att omlägga

uppbördssystemet i riktning mot en jämnare fördelning i tiden av statens

inkomster. Denna möjlighet utvecklas icke närmare och anses tydligen av

promemorieförfattaren mindre lämplig. Inspektionen vill emellertid ifrågasätta

om ej en del av de ifrågavarande olägenheterna skulle kunna angripas

via uppbördssystemet, eventuellt genom en omläggning av uppbördsterminerna

för den allmänna varuskatten. En sådan ändring bör enligt inspektionens

mening närmare övervägas. I detta sammanhang må nämnas, att

1952 års kommitté för indirekta skatter (SOU 1957: 13) föreslog att redovisningsperioderna

för den preliminära varuskatten skulle bestämmas så

att förfallodagarna för denna skatt inföll under de sex månader som var

fria från den vanliga källskatteuppbörden (jfr prop. 1959: 162 s. 309).

Såsom ett annat alternativ nämnes metoden med statliga inlåningsräkningar

hos bankerna. Inspektionen har ej av promemorian blivit upplyst

om vilka skäl som anses utgöra hinder mot detta i och för sig goda system

och har således ej blivit övertygad om att alternativet är mindre användbart.

Enligt inspektionens mening borde denna utväg undersökas närmare.

I den mån de nu nämnda åtgärderna ej skulle medföra erforderliga resultat,

finner inspektionen det ej onaturligt att — såsom i promemorian förordas

— Riksgäldskontoret beredes möjlighet att placera sina överskottskassor

på dagslånemarknaden. I så fall torde det emellertid vara både opraktiskt

och obehövligt, att bankerna ställer säkerhet för sina korta lån, då

man ju i lagstiftningen accepterat att bankernas förbindelser gäller utan

säkerhet. Ej heller synes några maximibestämmelser om lånebelopp eller

löptid erforderliga.

Inspektionen kan dock icke underlåta att framhålla det anmärkningsvärda

i att fyra statliga inrättningar — riksgäldskontoret, postbanken, Sveriges

kreditbank och allmänna pensionsfonden — konkurrerar på dagslånemarknaden.

Ämbetsverket vill därför ifrågasätta om ej en viss samordning av

dessa instituts resurser kunde underlätta de problem som riksgäldskontoret

har aktualiserat.

Stockholm den 27 december 1963.

K. WULFF

K. W. Ström

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

23

Bil. E

RIKSREVISIONSVERKET

Till Riksgäldskontoret

I skrivelse till riksrevisionsverket den 22 november 1963 har riksgäldskontoret

anhållit om riksrevisionsverkets yttrande över en inom riksgäldskontoret

upprättad promemoria angående placering på dagslånemarknaden

av riksgäldskontorets överskottskassor. Med anledning härav får riksrevisionsverket

anföra följande.

Riksgäldskontorets förslag om kortfristig utlåning av statens överskott

av likvida medel utgör inte något fullt tillfredsställande svar på frågan, hur

man skall komma till rätta med de nuvarande kraftiga svängningarna i inoch

utflödet av medel till och från statskassan. Däremot synes förslaget erbjuda

vissa fördelar, när det gäller att avhjälpa de likviditetssvårigheter,

som förorsakas därav. Riksrevisionsverket, som anser att nu gällande bestämmelser

rörande placering av riksgäldskontorets kassamedel inte medger

någon utlåning av dessa medel i form av s. k. dagslån, har i princip ej något

att invända mot att riksgäldskontoret erhåller rätt att bedriva en dylik

utlåning.

Den föreslagna utlåningen avses skola ske till affärsbankerna och postbanken

samt allmänna pensionsfonden. För lån till allmänna pensionsfonden

anses någon säkerhet ej erforderlig. Riksrevisionsverket ifrågasätter, om

inte även postbanken bör undantas från kravet på säkerhet.

Säkerhetskravet förutsättes skola begränsas till lån, som bindes för viss

tid, samt lån, som avser betydande belopp, oavsett bindningstiden. Enligt

riksrevisionsverkets mening är det önskvärt, att det närmare preciseras i

vilka fall säkerhet inte skall behöva ställas. En övre gräns, förslagsvis två

månader, torde även böra anges för lånens löptid.

Riksrevisionsverket förutsätter slutligen, att den ifrågasatta utlåningen

öppet redovisas å riksgäldsfonden och att av denna redovisning framgår

inte blott, hur mycket som vid varje tidpunkt är utlämnat i sådana lån, utan

även storleken av från ifrågavarande utlåning inflytande ränteinkomster.

Stockholm den 13 december 1963.

GÖSTA RENLUNI)

Stig Siif st rom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 196b

Bil. F

Till Riksgäidskontoret

Med anledning av hemställan om yttrande över en den 20 november 1963

dagtecknad promemoria angående placering på dagslånemarknaden av riksgäldskontorets

överskottskassor får Svenska Bankföreningen anföra följande.

Bankföreningen kan vitsorda att de kraftiga säsongsvängningarna i budgetens

kassamässiga utfall medför avsevärda olägenheter för affärsbankerna.

De försvårar likviditetspolitiken i bankerna, och de utgör också en kostnadsfördyrande

faktor, i den mån bankerna tvingas bygga upp extra betalningsberedskap

inför väntade kassapåfrestningar under skatteterminerna.

Det bästa sättet att effektivt motverka dessa olägenheter skulle utan tvivel

vara att genom ändringar i uppbörds- och utbetalningssystemen åstadkomma

en jämnare fördelning i tiden av statens inkomster och utgifter. I promemorian

har möjligheterna att genomföra en sådan utjämning blivit ganska

pessimistiskt bedömda. Bankföreningen vill icke bestrida att vissa svårigheter

kan möta, men detta bör enligt bankföreningens mening icke få

föranleda att frågan utan vidare avföres från diskussionen. Bankföreningen

får därför hemställa att riksgäidskontoret låter närmare utreda problemet

och därefter tar initiativ till sådana reformer som ligger inom ramen för det

praktiskt möjliga. Även om svängningar i budgetsaldot icke helt kan undvikas,

skulle nämligen redan en dämpning av deras storlek och en viss utjämning

av likviditetsverkningarna mellan vår- och hösthalvår vara av

stort värde. Åtskilligt bör sålunda kunna vinnas genom att förlägga uppbörden

av omsättningsskatt till andra månader än preliminärskatteuppbörden.

Även alternativet med statliga inlåningsräkningar i affärsbankerna bör

enligt bankföreningens mening ytterligare övervägas. Ett sådant system är

när det gäller att underlätta bedömningar av likviditetsläget klart överlägset

den i promemorian förordade lösningen att låta riksgäidskontoret uppträda

även som långivare på dagslånemarknaden. Mot metoden med inlåningsräkningar

har i promemorian riktats endast en preciserad invändning,

nämligen att svårigheter skulle uppstå att finna normer för hur insättningarna

skulle fördelas. Dessa svårigheter bör dock ej överdrivas. Erfarenheterna

från Förenta Staterna visar att de i praktiken icke är oöverkomliga.

För den händelse emellertid utvägen att hålla statens kassaöverskotl

stående på bankräkningar icke anses framkomlig, vill bankföreningen dock

tillstyrka att riksgäidskontoret i stället får rätt att placera dem på dagslånemarknaden.

Även därigenom bör nämligen de statliga inkomst- och utgiftsströmmarnas

påverkningar på bankernas kassaställning kunna utjämnas

smidigare än för närvarande är möjligt.

Några särskilda regler för utövandet av riksgäldskontorets ifrågavarande

utlåningsverksamhet torde ej behöva meddelas. I och för sig har bankföreningen

visserligen ingenting emot att ett generellt krav på säkerhet upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år i96i

25

ställes, men av praktiska skäl synes det vara lämpligast att det överlämnas

åt riksgäldskontoret att med hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet avgöra, om säkerhet skall lämnas eller ej. Bankföreningen ansluter

sig till det i promemorian gjorda uttalandet att säkerhetskravet bör kunna

i huvudsak begränsas till lån som bindes för viss tid. Likaså delar bankföreningen

uppfattningen att det ej bör vara erforderligt med någon reglementarisk

maximering vare sig av utlåningsverksamhetens omfattning totalt

eller med avseende å varje särskild låntagare eller av löptiden för utlämnade

dagslån.

Stockholm den 20 december 1963

För SVENSKA BANKFÖRENINGEN

Dess styrelse:

L. E. THUNHOLM

/Sven Strömberg

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1961

Bil. G

Till Riksgäldskontoret

I skrivelse den 22 november 1963 har Riksgäldskontoret hemställt om

Svenska sparbanksföreningens synpunkter på en inom Riksgäldskontoret

upprättad promemoria angående placering på dagslånemarknaden av Riksgäldskontorets

överskottskassor. Med anledning härav får Sparbanksföreningen,

som i denna fråga samrått med Sparbankernas Bank Aktiebolag,

anföra följande.

I likhet med Riksgäldskontoret finner Sparbanksföreningen många skäl

tala för att Riksgäldskontoret bör genom ändring av för Riksgäldskontoret

gällande reglemente beredas möjlighet att på dagslånemarknaden placera

sina överskottskassor. Sparbanksföreningen får därför under hänvisning

till de motiv, som anförts i promemorian, tillstyrka att en dylik reglementsändring

vidtages.

När det gäller utformningen av de nya bestämmelserna väll föreningen

understryka vikten av att dessa smidigt anpassas till de speciella förhållanden,

som råder på dagslånemarknaden. I promemorian föreslås beträffande

dagslån till bl. a. affärsbankerna, att säkerhet skall krävas för lån,

som bindes för viss tid, samt för lån, som avser betydande belopp, oavsett

bindningstiden. Ett sådant krav på säkerhet torde emellertid kunna innebära

risk för att reformen inte helt får de önskade verkningarna. För såväl Riksgäldskontoret

som låntagarna kan ett krav på säkerhet nämligen medföra ett

icke obetydligt administrativt merarbete i de fall säkerheten t. ex. kommer

att utgöras av andra obligationer än statsobligationer, som inte kan utbytas

resp. inte har utbytts mot certifikat. På grund härav och då säkerhetsrisker,

med hänsyn till de låntagare det här är fråga om, inte torde föreligga, bör

enligt Sparbanksföreningens mening något krav på säkerhet inte ställas.

Härigenom skulle även överensstämmelse nås med de regler, som för närvarande

tillämpas för dagslån mellan affärsbankerna, allmänna pensionsfonden

och postbanken eller till Riksgäldskontoret.

Skulle det ändock anses nödvändigt, att säkerhet ställes för ifrågavarande

lån, synes det böra närmare utredas, huruvida detta kan ske på ett

smidigare sätt än det i promemorian föreslagna. Därvidlag torde de lege

ferenda böra undersökas, om det inte kan vara tillräckligt, att låntagaren

utställer en generell förbindelse enligt vilken Riksgäldskontoret, därest ett

lån blir nödlidande, äger rätt att gottgöra sig valuta för lånet genom att

ianspråktaga låntagaren tillhöriga, inskrivna statsobligationer, i den mån

dessa ej pantförskrivits till annan låntagare.

Stockholm den 11 december 1963

SVENSKA SPARBANKSFÖRENINGEN

Sven G. Svenson

/Åke Janson

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1964

27

Bil. H

Till Riksgäldskontoret

Sveriges Jordbrukskasseförbund får härmed anföra några synpunkter

på Eder PM av den 20 november 1963 angående placering på dagslånemarknaden

av riksgäldskontorets överskottskassor.

Förbundet vill först vitsorda att de rådande starka säsongmässiga växlingarna

i likviditetsläget medför åtskilliga olägenheter, främst då svårigheten

att vid varje särskild tidpunkt bedöma den faktiska likviditeten hos

rörelsen. Det torde också vara riktigt att dessa växlingar till mycket väsentlig

del orsakas av periodiciteten i uppbörden av preliminärskatt och

omsättningsskatt samt i utbetalningarna av kommunalskatt och överskjutande

skatt. Vill man råda bot på olägenheterna ligger det ju närmast till

hands att ändra in- och utbetalningsterminerna, så att ett jämnare penningflöde

erhålles. Förbundet anser att det problemet först och främst

borde upptagas till behandling, innan man söker sig fram efter andra vägar,

och vill föreslå riksgäldskontoret alt på lämpligt sätt försöka få en utredning

till stånd härom. Man kan dock icke räkna med mer än en partiell

utjämning av växlingarna i likviditeten på detta sätt. I promemorian diskuteras

därför tre andra möjligheter, av vilka två, nämligen statliga inlåningsräkningar

i bankerna och placering av riksgäldskontorets överskottskassor

på dagslånemarknaden, båda borde kunna få en betydande utjämningseffekt.

Det framhålls i skrivelsen att den förstnämnda metoden skulle medföra

en rad svårlösta problem, som dock inte närmare specificeras. Förbundet

beklagar, att detta alternativ ej blivit föremål för närmare analys.

I varje fall synes den för jordbrukskasserörelsens egen del — där inlåningen

är knuten direkt till de tolv centralkassorna — inte erbjuda några

oöverkomliga administrativa problem eller fördelningssvårigheter. Metoden

förefaller att vara den mest omedelbara och direkta som tänkas kan.

Riksgäldskontorets skrivelse utmynnar i, att kontoret borde söka utverka

rätt att placera överskottskassor såsom lån på dagslånemarknaden. Förbundet

finner det ur flera synpunkter rimligt att riksgäldskontoret erhåller

rätt alt lämna dagslån till affärsbankerna. Denna rätt bör emellertid icke

kringgärdas med alltför många hämmande bestämmelser. Lånen borde kunna

lämnas efter samma grunder som affärsbankerna lämnar dagslån till

varandra, dvs. ulan specifika krav på säkerhet, utan fixerade maxima för

lånens storlek och utan direkta bestämmelser om deras löptid. Under sådana

förhållanden synes rätt för riksgäldskontoret att lämna dagslån kunna

möjliggöra en ej obetydlig utjämning av de säsongmässiga växlingarna

i penningtillgången och i vissa lägen också medföra någon sänkning av

räntan.

Förbundet vill starkt framhålla önskvärdheten av att möjligheterna till

jämnare fördelning av uppbörds- och utbetalningsperioderna blir föremål

för utredning. Det framstår vidare som angeläget att frågan om statliga inlåningsräkningar

i kreditinstituten blir analyserad och att konsekvenser
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1961

na av sådana räkningar för berörda parter blir klart belysta. I avvaktan

på nu nämnda utredningar vill förbundet dock icke motsätta sig att riksgäldskontoret

får rätt att lämna s. k. dagslån, varvid det framstår som

angeläget att lånen kan lämnas utan tyngande formaliteter.

Stockholm den 16 december 1963

SVERIGES JORDBRUKSKASSEFÖRBUND

Per Svensson

/Halvdan Åstrand

ESSELTE AB. STHLM «4

412340

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:91 Skrivelse till fullmäktige i rilcsgäldskontoret i anledning av fullmäktiges framställning angående medgivande för riksgäldskontoret att lämna dagslån, m. m. a1 i texten