Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av lantmästare.

1964-11-03 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1964:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av lantmästare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av

lantmästare.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 139 av fru Olsson m. fl. och II: 167 av herr Elmwall

m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa

om skyndsam prövning och förslag om inrättande av lantmästarkurs

på ort i Mellansverige i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till

motionen II: 167.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden av lantbruksstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

Riksförbundet landsbygdens folk, 1960 års jordbruksutredning och Sveriges

lantmästarförbund.

Lantbruksstyrelsen har i sitt remissvar den 17 mars 1964 anfört i huvudsak

följande.

De studerande i lantmästarkursen utgöres dels av blivande ägare till och

anställda driftsledare vid större egendomar, dels av blivande tjänsteman i

den statliga och statsunderstödda lantbruksadministrationen och -undervisningen,

i jordbrukets föreningsrörelse samt i industrier och försäljningsorganisationer

i övrigt med inriktning på jordbruket. _ _

Antalet årligen utexaminerade lantmästare har sedan utbildningens början

ökat. Från 1933/34 t. o. m. 1941/42 var antalet ca 30 st per år. Siffran

höjdes därefter successivt och var fr. o. m. läsåret 1949/50 ca 50 st per år.

Under åren 1959/60—1962/63 utexaminerades ca 60 lantmästare per år och

läsåret 1963/64, som utgör det första verksamhetsåret efter den nya stadgans

ikraftträdande, har intagits 24 studerande i den tvååriga kursen och

72 i den ettåriga. Inga elever kommer att utexamineras från den tvååriga

kursen hösten 1964, och hela antalet som utexamineras blir sålunda högst

72 st. I underlaget för sin beräkning i petita för läsåret 1964/65 har lantbruksstyrelsen

räknat med en intagning av ca 30 st i den ettåriga kursen och

ca 60 st i den tvååriga. Detta antal torde vara det största som Alnarpsinstitutet

samtidigt kan undervisa med hänsyn till befintliga resurser och övrig

kursverksamhet vid institutet. .

Vissa anpassningar har sålunda gjorts för att möta den stora efterfrågan

som råder. Samtidigt är svårigheterna stora att realistiskt bedöma det verkliga

utbildningsbehovet på lång sikt, och att avgöra vilka investeringar som

böra göras långsiktiga och vilka som bör få en mer provisorisk karaktär.

Det stora antalet sökande under sistförflutna höst kan delvis vara att söka i

det faktum att under en kortare övergångstid de äldre inträdesbestämmel
1

Dihang till riksdagens protokoll 196i. 10 samt. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964

serna gäller vid sidan av de nya, som i vissa hänseenden är strängare. I utbildningsprogrammet

vid lantbruksskolorna har intagits nya teoretiskt kvalificerade

kurser (exempelvis arbets- och driftsledarkurs), vilkas effekt på

utbildningsbehovet ifråga om lantmästare ännu ej kan mätas. Samtidigt visar

den sista översiktliga prognos, som gjorts av arbetsmarknadsstyrelsen

viss brist på lantmästare. Denna brist har bl. a. visat sig däri att lantbruksstyrelsen

på senare tid icke kunnat besätta vissa vakanta tjänster med lantmastare,

ehuru lantmästarexamen är normalt behörighetskrav. Mot bakgrunden

av det anförda har lantbruksstyrelsen med Alnarpsinstitutet tagit

upp vissa förberedande överläggningar om möjligheterna att under de närmaste

åren, genom samarbete med närliggande lantbruksskolor, provisoriskt

utoka antalet platser i den ettåriga kursen med ytterligare 30—40 st per år.

Styrelsen vill vidare meddela att inom styrelsen för närvarande planlägges

en landsomfattande prognos över utbildningsbehovet på lantbrukets område.

De resultat som härvid framkommer torde komma att vara av viss betydelse

också när det gäller en bedömning av lantmästarbehovet.

Som framgår av det redan anförda är en bedömning av behovet av vtterligare

platser för lantmästareutbildning, ev. förlagd till ytterligare någon plats

i landet, beroende av ytterligare utredning. Därest så befinnes lämpligt är

lantbruksstyrelsen beredd åtaga att genomföra en sådan utredning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt remissyttrande uttalat bl. a. följande.

Arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut har fem år i rad varje höst genomfört

en enkät rörande arbetsmarknadsläget för olika utbildningsgrupper,

däribland lantmästare. Åren 1959 och 1960 redovisades överskott på

lantmästare, år 1961 balans och åren 1962 och 1963 brist.

Enkätresultaten återspeglar två motverkande tendenser nämligen dels en

minskad efterfrågan pa lantmästare till driftsledarebefattningar inom jordbruket,

dels en ökad efterfrågan till befattningar som jordbruks-, husdjursoch

maskininstruktörer vid hushållningssällskap, som lantbruksinspektörer

vid lantbruksnämnder och som maskininstruktörer och yrkeslärare m. m.

vid lantbruksundervisningsanstalter. Enligt enkäten förväntas en öknin« i

efterfrågan på lantmästare under 1964.

Arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut har inte utfört någon prognos

över det framtida behovet av lantmästare. Vid beräkningarna av detta behov

måste beaktas att i första hand den nya arbets- och driftsledareutbildningen

och den nya lantmästareutbildningen kommer att betraktas som substitut

till den traditionella lantmästareutbildningen. Den årliga utexaminationen

av cirka 60 lantmästare under de senaste åren bör därför jämföras med intagningen

av 32 elever till arbets- och driftsledareutbildningen och 96 till

lantmästareutbildningen innevarande år. Detta innebär således en kraftig

ökning av utbildningskapaciteten.

Det framtida behovet av lantmästare och därmed substituerbar utbildning

ar i stor utsträckning avhängigt statsmakternas kommande beslut rörande

jordbrukspolitikens utformning och organisationen av de olika organ som

skall handha denna. Såvitt arbetsmarknadsstyrelsen kan bedöma kommer

emellertid efterfrågan pa lantmästare till driftsledarebefattningar även fortsättningsvis

att minska samtidigt som ökningen i efterfrågan till lärare- och

instruktörsbefattningar endast kan komma att omfatta ett förhållandevis

ringa antal personer. Mot denna bakgrund finnes enligt arbetsmarknadsstyrelsen

f. n. inga skäl för en fortsatt ökad utbildning av lantmästare. I likhet

med motionärerna anser emellertid arbetsmarknadsstyrelsen det å andra si
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964

3

dan önskvärt att blivande egna företagare inom jordbruket ges ökade möjligheter

att erhålla vidgade yrkeskunskaper och med hänvisning härtill vill

styrelsen inte motsätta sig en ökad utbildning av lantmästare.

Arbetsmarknadsstyrelsen saknar möjligheter att bedöma olika utbildningsanstalters

förutsättningar att utbilda lantmästare men anser angeläget

att förutom Ulfhälls lantbruksskola andra alternativ i Mellansverige, i första

hand i Västra Svealand, prövas för den föreslagna utbildningen.

Alnarps mejeri- och lantbruksundervisningsinstitut har i sitt den 12 mars

1964 avgivna remissvar yttrat bl. a. följande.

Institutsstyrelsen anser att möjligheten att erhålla lantmästarutbildning i

princip bör vara obegränsad så att näringsutövare och anställda på lantbrukets

område i den mån de så önskar skall kunna få denna utbildning. En

utökning av undervisningen så att samtliga formellt kompetenta sökande

kan antagas varje år är dock knappast nödvändig. Vissa möjligheter till urval

vid intagningarna leder till enhetligare förkunskaper hos eleverna och

medför ökade möjligheter att hålla undervisningen på en hög nivå.

Tidigare har 60 elever antagits varje år men från och med i år är antalet

96. Under innevarande år kommer 72 lantmästare att utbildas och påföljande

år 96 om antagningen icke ändras. Detta innebär en ökning med 60 %.

Antalet elever i varje undervisningsavdelning är för närvarande 24, vilket

visat sig vara ett ur undervisningssynpunkt lämpligt antal. Även om en utökning

till 30 i varje avdelning medför en del olägenheter, bör det dock ligga

inom möjligheternas ram och det skulle därigenom bli möjligt att redan

år 1966 utexaminera 120 lantmästare vid Alnarp.

Styrelsen är icke helt övertygad om att de senaste årens stora tillströmning

av ansökningar kommer att bli bestående. Omkring 30 % av ansökningarna

kommer från personer som sökt tidigare och vid ökad intagning

skulle dessa minska väsentligt eller kanske helt försvinna.

Under den senaste tiden har ett stort antal befattningar tillkommit för vilka

erfordras lantmästarkompetens och detta har otvivelaktigt påverkat sökandefrekvensen

till kursen.

I fråga om undervisningens förläggning inom landet vill styrelsen framhålla,

att vid lantmästarkursen förekommer inget praktiskt arbete utan endast

vissa övningar jämsides med den teoretiska undervisningen. Ur utbildningssynpunkt

bör det vara en fördel för studerande från olika delar av landet

att under kurstiden på nära håll kunna följa den intensiva jordbruksdrift

som förekommer i landets sydligaste delar.

Sammanfattningsvis vill institutsstyrelsen framhålla att även om vissa

variationer kan förekomma torde intresset för lantmästarutbildningen komma

att bli stort även i framtiden. Detta motiverar att ett ökat antal sökande

beredes möjlighet att genomgå kursen. För att i möjligaste mån begränsa

kostnaderna och för att lättast kunna anpassa undervisningens omfattning

efter antalet ansökningar bör möjligheterna att förlägga en utökad lantmästarutbildning

till Alnarp i första hand utnyttjas. Om hela utbildningsbehovet

icke kan tillgodoses vid Alnarp har styrelsen intet att erinra mot att sådan

utbildning ordnas i andra delar av landet och då i första hand i Mellansverige.

Riksförbundet Landsbygdens folk har i sitt remissyttrande tillstyrkt motionerna

och därvid anfört bl. a. följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964

De synpunkter, som riksförbundet anförde i sitt yttrande över 1955 års

lantbruksundervisningskommittés betänkande angående lantbrukets yrkesskolor,

överensstämmer i princip med vad som framhålles i motionerna.

Utvecklingen efter år 1961 torde ha inneburit ett ytterligare understrykande

av behovet av kvalificerad utbildning på jordbruksområdet, liksom också

behovet av en ökad informations- och upplysningsverksamhet. För uppgifter

av detta senare slag torde lantmästare vara lämpliga befattningshavare.

Vid en utökning av utbildningskapaciteten på området har man att

antingen ytterligare öka antalet elevplatser vid Alnarp eller att lokalisera

utbildningen till någon annan skola. Riksförbundet finner det senare alternativet

ha betydande fördelar och anser också att Ulfhäll skulle vara lämplig

för ändamålet.

1960 års jordbruks utredning har i remissvar den 2 mars 1964 anfört i

huvudsak följande.

Såvitt utredningen utifrån sina utgångspunkter kan bedöma, synes det

framtida behovet av lantmästare inom såväl rådgivningsverksamhet som

praktiskt jordbruk komma att bli så betydande, att en''ökad utbildningskapacitet

redan nu synes befogad.

Huruvida en ökad utbildning av lantmästare bör komma till stånd genom

en ökad intagning vid Alnarpsinstitutet eller genom att en ny skola inrättas

på annat håll i landet anser sig utredningen ej ha anledning ta ställning

till.

Sveriges lantmästarförbund har i sitt remissyttrande av den 10 mars 1964

uttalat bl. a. följande.

Enligt beslut vid 1962 års riksdag skall lantbruksstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen

gemensamt utföra kontinuerliga prognoser över utbildningsbehovet

av lantmästare. I avvaktan på dessa prognoser vill vi anföra

några synpunkter på omfattningen av lantmästarutbildningen.

När man i dag talar om att det föreligger brist på lantmästare, framför

allt i statliga tjänster placerade i lönegrad 13, torde detta främst bero på

den alltför låga lönegradsplaceringen. När affärsföretag söker lantmästare

har man däremot ofta ett 20-tal välkvalificerade sökanden.

Även om man i dag har ett visst underskott på lantmästare, måste man

fråga sig, om det kan vara nödvändigt eller riktigt att inrätta ytterligare en

kurs. Under åren 1934—1963 har utexaminerats 1 237 lantmästare = 41

i medeltal per år. Med en utökning och en årlig utexaminering av 102 st.

(Alnarp 72, Mellansverige 30) skulle man på 12 år få lika många lantmästare

som vi hittills fått på 30 år. Härvid är att märka, att lantmästarna

är en så ung kår, att under de närmaste 12 åren knappast någon enda lantmästare

torde avgå ur produktionen på grund av åldersskäl.

Ovannämnda förhållande talar för att man vid planering av en utvidgning

av antalet lantmästare bör göra det på ett sätt, som tillåter en snabb

anpassning till ev. ändrade förhållanden. Vi är nämligen av den uppfattningen,

att det är tvivelaktigt, huruvida jordbruksnäringen kan uppsuga

en alltför stor mängd lantmästare.

Med ledning av det sagda och med stöd av nedanstående anser vi med

bestämdhet, att det ur många synpunkter vore fördelaktigare att utöka antalet

lantmästare vid Alnarp framför motionärernas förslag om en kurs

i Mellansverige. Som motiv får vi anföra följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 196b 5

a) Alnarp liar mycket stor erfarenhet beträffande utbildningen av lantmästare.

Tillkommer en ny kurs i Mellansverige^ måste man rakna me

att det tar flera år innan samma erfarenhet förvärvats.

b) Redan nu uppstår svårigheter vid tillsättning av lektorer pa Alnarp,

och det torde icke bli lättare att få kompetenta sådana pa en taroanstaU i

Mellansverige. Det måste ur alla synpunkter vara riktigare att utnyttja nu

befintliga lärarresurser på Alnarp och förstärka dessa med assistenter

(agronomer) och yrkeslärare (lantmästare). Det ar sannolikt att man pa

detta sätt även kan få en god rekrytering till lediga lektorsJ^fattmngMT;

c) Det måste bli avsevärt billigare att forlagga en utökad kurs till Alnarp

än att ha lantmästarutbildning på två platser. „ftPrfrä^nn nå

d) Om man, vilket kan befaras, kommer i ett lage, da efterfrågan pa

lantmästare skulle bli mindre än tillgången, är det lattare att g^a e

minskning av antalet utexaminerade om hela utbildningen ligger p P
e)

Hittills torde knappast någon lantmastare icke ha haft nytta av att ha

haft någon del av sin utbildning förlagd till Skane, som dock maste ai

ha vårt lands mest intensiva jordbruksdrift Motionärernas uppfattning att

det för lantmästare med verksamhet i Mellansverige och Norr and skulle

vara mindre tillfredsställande med utbildning på Alnarp, ar enligt var

stämda uppfattning helt felaktig. .. . Hp]st bör

f) Alnarp bör ges resurser för en okad lantmästarutbildning. Helst nor

förhållandena bli§sådana, att man samtidigt med en utökad ettane; lan - mästarutbildning kan fortsätta med den nyligen P^ade tvaariga *

bildningen. Skulle ej nödvändiga resurser erhallas, anser vi det klart tor

delaktigt, att Alnarp3 erhåller hela lantmästarutbildningen och att den tvååriga

lantmästarutbildningen i så fall tillsvidare nedlägges.

Med ledning av vad ovan anförts föreslår förbundet att arbetsmarknad - stvrelsens och lantbruksstyrelsens utredning angaende lantmastarutbild

Sngen avvaktas, samt att, därest ökad utbildning av lantmastare anses erforderlig,

Alnarp ges resurser därtill.

Utskottet. I föreliggande motioner understrykes behovet av ökad kapacitet

i fråga om lantmästarutbildningen. Motionärerna åberopar härvid särskilt

att lantmästare i allt större omfattning erfordras för rådgivningsverksamheten

inom jordbruket. Vidare framhålles angelagenheten av att nytillträdande

jordbrukare kan erhålla lantmästarutbildning. Da motionärerna

finner det mindre tillfredsställande att denna utbildning ar förlagd enbart

till Alnarp, anser de att frågan om förläggning av densamma aven till ort

i Mellansverige, förslagsvis Ulfhälls lantbruksskola vid Strängnäs, bor upptagas

till prövning.

Utskottet har inhämtat, att lantbruksstyrelsen i sin anslagsframställning

för budgetåret 1965/66 i anledning av ett utav Kungl. Maj :t meddelat

uppdrag föreslagit, att intagningen av studerande till lantmästarutbildning

ökas från f. n. 96 till 120 år 1965 och 128 fr. o. m. år 1966. Antalet lantmästarstuderande

skulle därvid komma att uppgå till 144 ar lJ6o och ti

160 år 1966. Det förutsättes därvid att den ökade utbildningen skal in egreras

i Alnarpsinstitutets lantmästarutbildning.

För egen del finner utskottet det angeläget att behovet av lantmastare i

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964

f“ån tillg0d0Ses'' 1 likhet med »otalet remissinstanser anser utskotM

darfor att verksamma åtgärder bör vidtas för att möta den ökade

efterfrågan pa lantmastarutbildning, som de senaste åren kunnat konstaeras

Såsom av det föregående framgår är denna fråga föremål för Kungl

Maj: s provning. I avvaktan på de förslag som kan komma att framläggas

i detta hanseende torde anledning nu ej finnas för utskottet att ingå på

narmare provning av förevarande spörsmål.

Skulle senare framkomma omständigheter, som talar för att ytterligare

antmastarutbildnmg anordnas, utgår utskottet från att jämväl frågan om

förläggningen av utbildningen upptas till övervägande

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna 1:139 och 11:167 ej måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 november 1964

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Lage Svedberg Nils

HedStrÖm’ Magngusson,

Antby ösVu^ HanSSOn 1 Skegrie> Sköld- öström,

■ Väs,er"k-’Ni,sson 1

Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640150

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.