Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av lantmästare.
1964-11-03 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1964:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av lantmästare.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av
lantmästare.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 139 av fru Olsson m. fl. och II: 167 av herr Elmwall
m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa
om skyndsam prövning och förslag om inrättande av lantmästarkurs
på ort i Mellansverige i enlighet med vad i motionerna anförts.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till
motionen II: 167.
Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden av lantbruksstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
Riksförbundet landsbygdens folk, 1960 års jordbruksutredning och Sveriges
lantmästarförbund.
Lantbruksstyrelsen har i sitt remissvar den 17 mars 1964 anfört i huvudsak
följande.
De studerande i lantmästarkursen utgöres dels av blivande ägare till och
anställda driftsledare vid större egendomar, dels av blivande tjänsteman i
den statliga och statsunderstödda lantbruksadministrationen och -undervisningen,
i jordbrukets föreningsrörelse samt i industrier och försäljningsorganisationer
i övrigt med inriktning på jordbruket. _ _
Antalet årligen utexaminerade lantmästare har sedan utbildningens början
ökat. Från 1933/34 t. o. m. 1941/42 var antalet ca 30 st per år. Siffran
höjdes därefter successivt och var fr. o. m. läsåret 1949/50 ca 50 st per år.
Under åren 1959/60—1962/63 utexaminerades ca 60 lantmästare per år och
läsåret 1963/64, som utgör det första verksamhetsåret efter den nya stadgans
ikraftträdande, har intagits 24 studerande i den tvååriga kursen och
72 i den ettåriga. Inga elever kommer att utexamineras från den tvååriga
kursen hösten 1964, och hela antalet som utexamineras blir sålunda högst
72 st. I underlaget för sin beräkning i petita för läsåret 1964/65 har lantbruksstyrelsen
räknat med en intagning av ca 30 st i den ettåriga kursen och
ca 60 st i den tvååriga. Detta antal torde vara det största som Alnarpsinstitutet
samtidigt kan undervisa med hänsyn till befintliga resurser och övrig
kursverksamhet vid institutet. .
Vissa anpassningar har sålunda gjorts för att möta den stora efterfrågan
som råder. Samtidigt är svårigheterna stora att realistiskt bedöma det verkliga
utbildningsbehovet på lång sikt, och att avgöra vilka investeringar som
böra göras långsiktiga och vilka som bör få en mer provisorisk karaktär.
Det stora antalet sökande under sistförflutna höst kan delvis vara att söka i
det faktum att under en kortare övergångstid de äldre inträdesbestämmel
1
Dihang till riksdagens protokoll 196i. 10 samt. Nr 21
2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964
serna gäller vid sidan av de nya, som i vissa hänseenden är strängare. I utbildningsprogrammet
vid lantbruksskolorna har intagits nya teoretiskt kvalificerade
kurser (exempelvis arbets- och driftsledarkurs), vilkas effekt på
utbildningsbehovet ifråga om lantmästare ännu ej kan mätas. Samtidigt visar
den sista översiktliga prognos, som gjorts av arbetsmarknadsstyrelsen
viss brist på lantmästare. Denna brist har bl. a. visat sig däri att lantbruksstyrelsen
på senare tid icke kunnat besätta vissa vakanta tjänster med lantmastare,
ehuru lantmästarexamen är normalt behörighetskrav. Mot bakgrunden
av det anförda har lantbruksstyrelsen med Alnarpsinstitutet tagit
upp vissa förberedande överläggningar om möjligheterna att under de närmaste
åren, genom samarbete med närliggande lantbruksskolor, provisoriskt
utoka antalet platser i den ettåriga kursen med ytterligare 30—40 st per år.
Styrelsen vill vidare meddela att inom styrelsen för närvarande planlägges
en landsomfattande prognos över utbildningsbehovet på lantbrukets område.
De resultat som härvid framkommer torde komma att vara av viss betydelse
också när det gäller en bedömning av lantmästarbehovet.
Som framgår av det redan anförda är en bedömning av behovet av vtterligare
platser för lantmästareutbildning, ev. förlagd till ytterligare någon plats
i landet, beroende av ytterligare utredning. Därest så befinnes lämpligt är
lantbruksstyrelsen beredd åtaga att genomföra en sådan utredning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt remissyttrande uttalat bl. a. följande.
Arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut har fem år i rad varje höst genomfört
en enkät rörande arbetsmarknadsläget för olika utbildningsgrupper,
däribland lantmästare. Åren 1959 och 1960 redovisades överskott på
lantmästare, år 1961 balans och åren 1962 och 1963 brist.
Enkätresultaten återspeglar två motverkande tendenser nämligen dels en
minskad efterfrågan pa lantmästare till driftsledarebefattningar inom jordbruket,
dels en ökad efterfrågan till befattningar som jordbruks-, husdjursoch
maskininstruktörer vid hushållningssällskap, som lantbruksinspektörer
vid lantbruksnämnder och som maskininstruktörer och yrkeslärare m. m.
vid lantbruksundervisningsanstalter. Enligt enkäten förväntas en öknin« i
efterfrågan på lantmästare under 1964.
Arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut har inte utfört någon prognos
över det framtida behovet av lantmästare. Vid beräkningarna av detta behov
måste beaktas att i första hand den nya arbets- och driftsledareutbildningen
och den nya lantmästareutbildningen kommer att betraktas som substitut
till den traditionella lantmästareutbildningen. Den årliga utexaminationen
av cirka 60 lantmästare under de senaste åren bör därför jämföras med intagningen
av 32 elever till arbets- och driftsledareutbildningen och 96 till
lantmästareutbildningen innevarande år. Detta innebär således en kraftig
ökning av utbildningskapaciteten.
Det framtida behovet av lantmästare och därmed substituerbar utbildning
ar i stor utsträckning avhängigt statsmakternas kommande beslut rörande
jordbrukspolitikens utformning och organisationen av de olika organ som
skall handha denna. Såvitt arbetsmarknadsstyrelsen kan bedöma kommer
emellertid efterfrågan pa lantmästare till driftsledarebefattningar även fortsättningsvis
att minska samtidigt som ökningen i efterfrågan till lärare- och
instruktörsbefattningar endast kan komma att omfatta ett förhållandevis
ringa antal personer. Mot denna bakgrund finnes enligt arbetsmarknadsstyrelsen
f. n. inga skäl för en fortsatt ökad utbildning av lantmästare. I likhet
med motionärerna anser emellertid arbetsmarknadsstyrelsen det å andra si
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964
3
dan önskvärt att blivande egna företagare inom jordbruket ges ökade möjligheter
att erhålla vidgade yrkeskunskaper och med hänvisning härtill vill
styrelsen inte motsätta sig en ökad utbildning av lantmästare.
Arbetsmarknadsstyrelsen saknar möjligheter att bedöma olika utbildningsanstalters
förutsättningar att utbilda lantmästare men anser angeläget
att förutom Ulfhälls lantbruksskola andra alternativ i Mellansverige, i första
hand i Västra Svealand, prövas för den föreslagna utbildningen.
Alnarps mejeri- och lantbruksundervisningsinstitut har i sitt den 12 mars
1964 avgivna remissvar yttrat bl. a. följande.
Institutsstyrelsen anser att möjligheten att erhålla lantmästarutbildning i
princip bör vara obegränsad så att näringsutövare och anställda på lantbrukets
område i den mån de så önskar skall kunna få denna utbildning. En
utökning av undervisningen så att samtliga formellt kompetenta sökande
kan antagas varje år är dock knappast nödvändig. Vissa möjligheter till urval
vid intagningarna leder till enhetligare förkunskaper hos eleverna och
medför ökade möjligheter att hålla undervisningen på en hög nivå.
Tidigare har 60 elever antagits varje år men från och med i år är antalet
96. Under innevarande år kommer 72 lantmästare att utbildas och påföljande
år 96 om antagningen icke ändras. Detta innebär en ökning med 60 %.
Antalet elever i varje undervisningsavdelning är för närvarande 24, vilket
visat sig vara ett ur undervisningssynpunkt lämpligt antal. Även om en utökning
till 30 i varje avdelning medför en del olägenheter, bör det dock ligga
inom möjligheternas ram och det skulle därigenom bli möjligt att redan
år 1966 utexaminera 120 lantmästare vid Alnarp.
Styrelsen är icke helt övertygad om att de senaste årens stora tillströmning
av ansökningar kommer att bli bestående. Omkring 30 % av ansökningarna
kommer från personer som sökt tidigare och vid ökad intagning
skulle dessa minska väsentligt eller kanske helt försvinna.
Under den senaste tiden har ett stort antal befattningar tillkommit för vilka
erfordras lantmästarkompetens och detta har otvivelaktigt påverkat sökandefrekvensen
till kursen.
I fråga om undervisningens förläggning inom landet vill styrelsen framhålla,
att vid lantmästarkursen förekommer inget praktiskt arbete utan endast
vissa övningar jämsides med den teoretiska undervisningen. Ur utbildningssynpunkt
bör det vara en fördel för studerande från olika delar av landet
att under kurstiden på nära håll kunna följa den intensiva jordbruksdrift
som förekommer i landets sydligaste delar.
Sammanfattningsvis vill institutsstyrelsen framhålla att även om vissa
variationer kan förekomma torde intresset för lantmästarutbildningen komma
att bli stort även i framtiden. Detta motiverar att ett ökat antal sökande
beredes möjlighet att genomgå kursen. För att i möjligaste mån begränsa
kostnaderna och för att lättast kunna anpassa undervisningens omfattning
efter antalet ansökningar bör möjligheterna att förlägga en utökad lantmästarutbildning
till Alnarp i första hand utnyttjas. Om hela utbildningsbehovet
icke kan tillgodoses vid Alnarp har styrelsen intet att erinra mot att sådan
utbildning ordnas i andra delar av landet och då i första hand i Mellansverige.
Riksförbundet Landsbygdens folk har i sitt remissyttrande tillstyrkt motionerna
och därvid anfört bl. a. följande.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964
De synpunkter, som riksförbundet anförde i sitt yttrande över 1955 års
lantbruksundervisningskommittés betänkande angående lantbrukets yrkesskolor,
överensstämmer i princip med vad som framhålles i motionerna.
Utvecklingen efter år 1961 torde ha inneburit ett ytterligare understrykande
av behovet av kvalificerad utbildning på jordbruksområdet, liksom också
behovet av en ökad informations- och upplysningsverksamhet. För uppgifter
av detta senare slag torde lantmästare vara lämpliga befattningshavare.
Vid en utökning av utbildningskapaciteten på området har man att
antingen ytterligare öka antalet elevplatser vid Alnarp eller att lokalisera
utbildningen till någon annan skola. Riksförbundet finner det senare alternativet
ha betydande fördelar och anser också att Ulfhäll skulle vara lämplig
för ändamålet.
1960 års jordbruks utredning har i remissvar den 2 mars 1964 anfört i
huvudsak följande.
Såvitt utredningen utifrån sina utgångspunkter kan bedöma, synes det
framtida behovet av lantmästare inom såväl rådgivningsverksamhet som
praktiskt jordbruk komma att bli så betydande, att en''ökad utbildningskapacitet
redan nu synes befogad.
Huruvida en ökad utbildning av lantmästare bör komma till stånd genom
en ökad intagning vid Alnarpsinstitutet eller genom att en ny skola inrättas
på annat håll i landet anser sig utredningen ej ha anledning ta ställning
till.
Sveriges lantmästarförbund har i sitt remissyttrande av den 10 mars 1964
uttalat bl. a. följande.
Enligt beslut vid 1962 års riksdag skall lantbruksstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
gemensamt utföra kontinuerliga prognoser över utbildningsbehovet
av lantmästare. I avvaktan på dessa prognoser vill vi anföra
några synpunkter på omfattningen av lantmästarutbildningen.
När man i dag talar om att det föreligger brist på lantmästare, framför
allt i statliga tjänster placerade i lönegrad 13, torde detta främst bero på
den alltför låga lönegradsplaceringen. När affärsföretag söker lantmästare
har man däremot ofta ett 20-tal välkvalificerade sökanden.
Även om man i dag har ett visst underskott på lantmästare, måste man
fråga sig, om det kan vara nödvändigt eller riktigt att inrätta ytterligare en
kurs. Under åren 1934—1963 har utexaminerats 1 237 lantmästare = 41
i medeltal per år. Med en utökning och en årlig utexaminering av 102 st.
(Alnarp 72, Mellansverige 30) skulle man på 12 år få lika många lantmästare
som vi hittills fått på 30 år. Härvid är att märka, att lantmästarna
är en så ung kår, att under de närmaste 12 åren knappast någon enda lantmästare
torde avgå ur produktionen på grund av åldersskäl.
Ovannämnda förhållande talar för att man vid planering av en utvidgning
av antalet lantmästare bör göra det på ett sätt, som tillåter en snabb
anpassning till ev. ändrade förhållanden. Vi är nämligen av den uppfattningen,
att det är tvivelaktigt, huruvida jordbruksnäringen kan uppsuga
en alltför stor mängd lantmästare.
Med ledning av det sagda och med stöd av nedanstående anser vi med
bestämdhet, att det ur många synpunkter vore fördelaktigare att utöka antalet
lantmästare vid Alnarp framför motionärernas förslag om en kurs
i Mellansverige. Som motiv får vi anföra följande:
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 196b 5
a) Alnarp liar mycket stor erfarenhet beträffande utbildningen av lantmästare.
Tillkommer en ny kurs i Mellansverige^ måste man rakna me
att det tar flera år innan samma erfarenhet förvärvats.
b) Redan nu uppstår svårigheter vid tillsättning av lektorer pa Alnarp,
och det torde icke bli lättare att få kompetenta sådana pa en taroanstaU i
Mellansverige. Det måste ur alla synpunkter vara riktigare att utnyttja nu
befintliga lärarresurser på Alnarp och förstärka dessa med assistenter
(agronomer) och yrkeslärare (lantmästare). Det ar sannolikt att man pa
detta sätt även kan få en god rekrytering till lediga lektorsJ^fattmngMT;
c) Det måste bli avsevärt billigare att forlagga en utökad kurs till Alnarp
än att ha lantmästarutbildning på två platser. „ftPrfrä^nn nå
d) Om man, vilket kan befaras, kommer i ett lage, da efterfrågan pa
lantmästare skulle bli mindre än tillgången, är det lattare att g^a e
minskning av antalet utexaminerade om hela utbildningen ligger p P
e)
Hittills torde knappast någon lantmastare icke ha haft nytta av att ha
haft någon del av sin utbildning förlagd till Skane, som dock maste ai
ha vårt lands mest intensiva jordbruksdrift Motionärernas uppfattning att
det för lantmästare med verksamhet i Mellansverige och Norr and skulle
vara mindre tillfredsställande med utbildning på Alnarp, ar enligt var
stämda uppfattning helt felaktig. .. . Hp]st bör
f) Alnarp bör ges resurser för en okad lantmästarutbildning. Helst nor
förhållandena bli§sådana, att man samtidigt med en utökad ettane; lan - mästarutbildning kan fortsätta med den nyligen P^ade tvaariga *
bildningen. Skulle ej nödvändiga resurser erhallas, anser vi det klart tor
delaktigt, att Alnarp3 erhåller hela lantmästarutbildningen och att den tvååriga
lantmästarutbildningen i så fall tillsvidare nedlägges.
Med ledning av vad ovan anförts föreslår förbundet att arbetsmarknad - stvrelsens och lantbruksstyrelsens utredning angaende lantmastarutbild
Sngen avvaktas, samt att, därest ökad utbildning av lantmastare anses erforderlig,
Alnarp ges resurser därtill.
Utskottet. I föreliggande motioner understrykes behovet av ökad kapacitet
i fråga om lantmästarutbildningen. Motionärerna åberopar härvid särskilt
att lantmästare i allt större omfattning erfordras för rådgivningsverksamheten
inom jordbruket. Vidare framhålles angelagenheten av att nytillträdande
jordbrukare kan erhålla lantmästarutbildning. Da motionärerna
finner det mindre tillfredsställande att denna utbildning ar förlagd enbart
till Alnarp, anser de att frågan om förläggning av densamma aven till ort
i Mellansverige, förslagsvis Ulfhälls lantbruksskola vid Strängnäs, bor upptagas
till prövning.
Utskottet har inhämtat, att lantbruksstyrelsen i sin anslagsframställning
för budgetåret 1965/66 i anledning av ett utav Kungl. Maj :t meddelat
uppdrag föreslagit, att intagningen av studerande till lantmästarutbildning
ökas från f. n. 96 till 120 år 1965 och 128 fr. o. m. år 1966. Antalet lantmästarstuderande
skulle därvid komma att uppgå till 144 ar lJ6o och ti
160 år 1966. Det förutsättes därvid att den ökade utbildningen skal in egreras
i Alnarpsinstitutets lantmästarutbildning.
För egen del finner utskottet det angeläget att behovet av lantmastare i
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1964
f“ån tillg0d0Ses'' 1 likhet med »otalet remissinstanser anser utskotM
darfor att verksamma åtgärder bör vidtas för att möta den ökade
efterfrågan pa lantmastarutbildning, som de senaste åren kunnat konstaeras
Såsom av det föregående framgår är denna fråga föremål för Kungl
Maj: s provning. I avvaktan på de förslag som kan komma att framläggas
i detta hanseende torde anledning nu ej finnas för utskottet att ingå på
narmare provning av förevarande spörsmål.
Skulle senare framkomma omständigheter, som talar för att ytterligare
antmastarutbildnmg anordnas, utgår utskottet från att jämväl frågan om
förläggningen av utbildningen upptas till övervägande
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna 1:139 och 11:167 ej måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 november 1964
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Lage Svedberg Nils
HedStrÖm’ Magngusson,
Antby ösVu^ HanSSOn 1 Skegrie> Sköld- öström,
■ Väs,er"k-’Ni,sson 1
Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
640150
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.