Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för lantbruksnämnderna att förvärva mark för fritidsändamål.
1964-11-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1964:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för lantbruksnämnderna att förvärva mark för fritidsändamål.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 196b
1
Nr 23
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för lantbruksnämnderna
att förvärva mark för fritidsändamål.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:309 av herr Larfors och herr Gustavsson, Bengt,
samt 11:403 av herr Ekström i Björkvik in. fl. har hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en översyn av
gällande författning, så att lantbruksnämnderna får rätt att under ledning
av lantbruksstyrelsen förvärva mark för fritidsändamål utan samband med
yttre rationalisering.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna tår utskottet hänvisa
till motionen 11:403.
över motionerna har utskottet inhämtat yttranden av domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsnämnd. Riksförbundet Landsbygdens
folk och 1962 års fritidsutredning.
1962 års fritidsutredning lämnar i sitt yttrande den upplysningen att det
av motionärerna väckta förslaget redan är föremal för övervägande inom
utredningen på dess eget initiativ. Enligt utredningens arbetsplan kommer
spörsmålet att behandlas som eu delfråga i ett större markpolitiskt och
organisatoriskt sammanhang i utredningens första betänkande, som kommer
att avhandla fritidsbebyggelsen och som torde kunna avlämnas i slutet
av år 1964. Med anledning härav anser utredningen motionen ej behöva föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Av samma uppfattning är lantbruksstyrelsen, som härvid hänvisar till
vad som meddelats från 1962 års fritidsutredning. Styrelsen uttalar emellertid
samtidigt, att den ställer sig positiv till motionernas syfte. Sålunda
delar styrelsen motionärernas uppfattning, att vidgade statliga aktiva insatser,
jämsides med kommunernas insatser i förevarande syfte, ertordras
för att fritidsbebyggelsens och fritidsverksamhetens i övrigt ianspråktagande
av mark fortlöpande skall utvecklas på ett ur allmän synpunkt lämpligt
sätt och för tillgodoseende av behovet av tillgång till lämplig sådan
mark. Styrelsen anför härom närmare följande.
Lantbruksnämnderna får i sin verksamhet olta kontakt med dylika frågor
om fritidsbebyggelsens in. in. markbehov. Vid all dylik exploatering
bär nämnderna i första hand alt bevaka att denna lokaliseras på sådant
sätt att ej kvalificerade bestående jordbruksintressen skadas. Men nämnderna
kan även, vid sidan av sina egentliga åligganden, aktivt medverka
Hihang till riksdagens protokoll 196b. It) samt. Nr 23
2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 ur 1964
för att främja fritidsintressena. Ett av de viktigaste momenten i planeringen
lör jordbrukets rationalisering är att bedöma, i vilka områden jordbruket
kommer att långsiktigt bestå och i vilka områden man får räkna med att
jordbruket definitivt viker. Fritidsintressena torde väl främst komma att
soka sig till dylika områden, där vitala jordbruksintressen ej längre kvarstår.
Genom sin överblick över dessa förhållanden i fråga om bur långt jordbrukets
intressen med avseende å markanvändningen sträcker sig och sin
kännedom om förhållandena i fråga om fastighetsmarknaden i berörda områden
skulle nämnderna kunna ha betydande möjligheter att på tidigt stadium
medverka till lösning av frågor om markbehov för fritidsbebyggelsen
tlhi andra fritidsändamål. Som motionärerna berört har emellertid lantbruksnämnderna
ej befogenhet att inköpa mark med mindre ett någorlunda
kvaliticerat jordbruksrationaliseringsintresse föreligger med avseende å
lörvärvsegendomen eller någon del av densamma. Dessa befogenheter är
väl snäva ur de synpunkter motionärerna anlagt och torde därför böra utvidgas
till att omfatta markförmedling för det aktuella ändamålet i alla de
situationer då ett väsentligt intresse för landsbygdens utveckling därigenom
främjas.
Statens natnruårdsnämnd framhåller likaledes, med hänsyn till behovet
av mark för fritidsändamål, angelägenheten av att en aktiv verksamhet bedrivs
från det allmännas sida i syfte att förvärva för ändamålet lämpliga
områden. För sådan verksamhet äger lantbruksnämnderna enligt nämnden
otvivelaktigt goda resurser bl. a. genom sina erfarenheter i samband med
jordbrukets yttre rationalisering och den överblick som de därvid erhåller
over tastighetsmarknaden. Nämnden erinrar emellertid om att frågan huruvida
lantbruksnämnderna utöver rationaliseringsarbetet även bör vara
verksamma för att förvärva fritidsområden behandlades av 1963 års riksdag.
Sålunda anmäldes i propositionen 1963:71 en av länsstyrelsen i Östergötlands
län hos Kungl. Maj:t gjord framställning om att lantbruksnämnden
i länet måtte tå inköpa och förvalta fastigheter i länets skärgård och
kustbygd. I gemensamt utlåtande över denna framställning anförde lantmäteristyrelsen
och lantbruksstyrelsen bl. a., att lantbruksnämndernas inköpspolitik
med nu gällande riktlinjer ej i första hand kan syfta till att lösa
markfrågor som sammanhänger med tätbebyggelseplanering eller naturvård.
Enligt ämbetsverkens mening föreligger dock icke hinder mot inköp i sådana
fall, där en del av den förvärvade egendomen avses att användas för
jordbruksrationaliseringsändamål, medan kanske eu annan del avses att
tas i anspråk för tätbebyggelse eller såsom fritidsområde. Ämbetsverken
tillstyrkte så till vida länsstyrelsens framställning, att de fann lantbruksnämnd
böra aktivera sin inköpsverksamhet i de fall, där jordbruksintressena
kan anses utgöra ett primärt syfte med ifrågavarande markförvärv,
samt därvid kunna inköpa fastigheter även när egendom delvis är avsedd
för fritidsändamål. Med anledning av vad sålunda förekommit uttalade chefen
för jordbruksdepartementet i propositionen, att han fann det angeläget
att lantbruksnämnderna så långt gällande lagbestämmelser och andra
föreskrifter medger — i sin verksamhet med jordbrukets rationalisering
tillvaratar naturvårdsintressena. Detta uttalande föranledde icke någon erinran
från riksdagens sida.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 196i
3
Naturvårdsnämnden anser det vara för tidigt att redan i år uppta frågan
till omprövning och avstyrker således bifall till motionerna. Nämnden
framhåller emellertid i sammanhanget, att vunna erfarenheter visat värdet
av medverkan från lantbruksnämndernas sida i naturvårdsarbetct. Även
inom ramen för sina nuvarande befogenheter kan lantbruksnämnderna sålunda
göra betydelsefulla insatser när det gäller att säkerställa mark lör
naturvårdsändamål. Nämnden kommer att i sin verksamhet söka utvidga
och befästa det samarbete med lantbruksnämnderna som inletts på ifrågavarande
område.
Dornänstyrclsen avstyrker bifall till motionerna med hänvisning till att
det redan nu föreligger möjlighet för lantbruksnämnderna att tillvarata
naturvårdsintressen. Härvid åberopar styrelsen följande yttrande av departementschefen
i proj). 1963:71, s. 118.
Vid behandlingen av de allmänna riktlinjerna för naturvården har jag
förordat, att kronan med äganderätt förvärvar vissa värdefulla naturområden
och att för ändamålet en särskild delfond av domänfonden tillförs medel
genom investeringsanslag å kapitalbudgeten. Det bör åvila länsstyrelserna
och naturvårdsnämnden att ta initiativ till sådana markförvärv. Givetvis
bör också naturområden å mark, som lantbruksnämnd förvärvar med anlitande
av jordfonden, kunna mot ersättning överföras till nämnda delfond.
Då lantbruksnämnd finner alt sådan överföring kan ifrågakomina, bör
nämnden anmäla förhållandet för länsstyrelsen.
Styrelsen anför vidare bl. a.
Nämnderna har i sin verksamhet stora möjligheter att erhålla kännedom
om för fritids- och naturvårdsändamål lämpliga områden, vilka är avsedda
att försäljas. Det är självfallet värdefullt att nämnderna i sådana fall tar
kontakt med länsstyrelse eller statens naturvårdsnämnd.
Enligt k. brev den 3 maj 1963 har numera inrättats en delfond av domänfonden
för förvärv av vissa värdefulla naturområden. För budgetåret
1963/64 har till sådana markförvärv anvisats ett investeringsanslag av
2 000 000 kronor. Därest anvisade medel för inköp av markområden för fritids-
och naturvårdsändamål skulle visa sig otillräckliga hör enligt styrelsens
mening anslaget till nämnda delfond under domänfonden ökas.
Riksförbundet Landsbygdens folk anför inledningsvis, att den kraftiga
expansionen inom fritidsverksamheten under de senaste åren kommit att
ställa allt större krav på samhällets medverkan vid lösandet av med lritiden
sammanhängande frågor samt all fritidsfrågorna I. n. är under behandling
inom 1962 års fritidsutredning, som bl. a. torde kunna förväntas komma
att uppmärksamma de synpunkter, som framförts i motionerna.
Därefter framhåller riksförbundet, att lantbruksnämndernas huvuduppgift
hittills varit att medverka och underlätta vid jord- och skogsbrukets rationalisering.
Den pågående snabba strukturrationaliseringen kommer sannolikt,
anför riksförbundet vidare, att under den närmaste framtiden i detta
avseende kräva allt större insatser från lantbruksnämndernas sida. Mot
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 är 196i
denna bakgrund finner riksförbundet det vara tveksamt, om lantbruksnämnderna
bör engageras i någon större utsträckning för anskaffandet av
fritidsmark för tillgodoseende av tätortsbefolkningens behov. Detta hindrar
emellertid inte att lantbruksnämnderna i samband med sina uppgifter beträffande
jord- och skogsbrukets rationalisering bör kunna uppmärksamma
även de i motionerna berörda frågorna.
Riksförbundet anför vidare, att i anslutning till den översyn av bl. a. den
statliga rationaliseringsverksamheten, som f. n. pågår inom 1960 års jordbruksutredning,
även lantbruksnämndernas verksamhetsområde behandlas
och att det finns anledning anta, att man därvid beaktar det behovav
samordning mellan olika intressen som kan föreligga. Motionerna torde
emellertid enligt riksförbundet lämpligen böra överlämnas till jordbruksutredningen.
Härutöver understryker riksförbundet sin principiella inställning, att
mark som redan är i samhällets ägo i första hand bör utnyttjas vid tillskapandet
av fritidsområden. Domänverket torde således förfoga över åtskilliga
för ändamålet lämpliga marker, något som torde gälla även flera städer
och tätorter.
Utskottet
Den ökade fritiden samt den allmänna levnadsstandardens stegring har
bland annat medfört ett allt större intresse för fritidsbebyggelse och skapat
behov av nya grönområden samt mark för fritidsändamål över huvud laget.
Statsmakterna har också sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor. Sålunda
har exempelvis 1962 års fritidsutredning fått i uppdrag att verkställa
utredning angående fritidsområden, fritidsbebyggelse och därmed sammanhängande
spörsmål. Utredningen har den 3 augusti 1964 överlämnat ett
första betänkande, benämnt Friluftslivet i Sverige, utgångsläge och utvecklingstendenser
(SOU 1964:47) och avser att i närmast följande del framlägga
förslag om bland annat lokalisering och översiktlig planering av fritidsbebyggelsen
samt vissa lagstiftnings- och organisationsåtgärder.
I motionerna 1:309 och 11:403 har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en översyn av gällande författning
så att lantbruksnämnderna får rätt att under ledning av lantbruksstyrelsen
förvärva mark för fritidsändamål utan samband med yttre rationalisering.
Motionärerna anför härvid, att utvecklingen på ifrågavarande
område går sa snabbt, att innan resultatet av 1962 års fritidsutrednings arbete
föreligger för beslut i riksdagen risk finns att ur allmän och enskild
synpunkt skadliga följdverkningar uppkommer, som framdeles blir svåra att
avhjälpa. Som exempel härpå nämner motionärerna markspekulation och
vissa olämpliga former av markexploatering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1961 b
Som framgår av det av 1962 års fritidsutredning avlämnade yttrandet
över ifrågavarande motioner är det av motionärerna väckta förslaget redan
föremål för övervägande inom utredningen. Enligt vad utskottet numera
erfarit kommer spörsmålet att behandlas i utredningens närmast följande
betänkande, vilket avses att överlämnas i början av år 1965. Vid sådant
förhållande finner utskottet motionerna ej behöva föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må lämna motionerna 1:309 och Il:4Urf
utan åtgärd.
Stockholm den 10 november 1964
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson*, Lage Svedberg, Nils
Hansson, Carl Eskilsson, Hedström, Magnusson, Gunnar Pettersson, Isacson,
Manne Olsson och Harald Pettersson, # .... T • a *
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegne, Skold, Lindström ,
Antby, Anveson, Nilsson i Lönsboda, Franzén, Trana , Stiernstedt och
Hedin.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.