Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för lantbruksnämnderna att förvärva mark för fritidsändamål.

1964-11-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1964:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för lantbruksnämnderna att förvärva mark för fritidsändamål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 196b

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för lantbruksnämnderna

att förvärva mark för fritidsändamål.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen 1:309 av herr Larfors och herr Gustavsson, Bengt,

samt 11:403 av herr Ekström i Björkvik in. fl. har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en översyn av

gällande författning, så att lantbruksnämnderna får rätt att under ledning

av lantbruksstyrelsen förvärva mark för fritidsändamål utan samband med

yttre rationalisering.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna tår utskottet hänvisa

till motionen 11:403.

över motionerna har utskottet inhämtat yttranden av domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsnämnd. Riksförbundet Landsbygdens

folk och 1962 års fritidsutredning.

1962 års fritidsutredning lämnar i sitt yttrande den upplysningen att det

av motionärerna väckta förslaget redan är föremal för övervägande inom

utredningen på dess eget initiativ. Enligt utredningens arbetsplan kommer

spörsmålet att behandlas som eu delfråga i ett större markpolitiskt och

organisatoriskt sammanhang i utredningens första betänkande, som kommer

att avhandla fritidsbebyggelsen och som torde kunna avlämnas i slutet

av år 1964. Med anledning härav anser utredningen motionen ej behöva föranleda

någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Av samma uppfattning är lantbruksstyrelsen, som härvid hänvisar till

vad som meddelats från 1962 års fritidsutredning. Styrelsen uttalar emellertid

samtidigt, att den ställer sig positiv till motionernas syfte. Sålunda

delar styrelsen motionärernas uppfattning, att vidgade statliga aktiva insatser,

jämsides med kommunernas insatser i förevarande syfte, ertordras

för att fritidsbebyggelsens och fritidsverksamhetens i övrigt ianspråktagande

av mark fortlöpande skall utvecklas på ett ur allmän synpunkt lämpligt

sätt och för tillgodoseende av behovet av tillgång till lämplig sådan

mark. Styrelsen anför härom närmare följande.

Lantbruksnämnderna får i sin verksamhet olta kontakt med dylika frågor

om fritidsbebyggelsens in. in. markbehov. Vid all dylik exploatering

bär nämnderna i första hand alt bevaka att denna lokaliseras på sådant

sätt att ej kvalificerade bestående jordbruksintressen skadas. Men nämnderna

kan även, vid sidan av sina egentliga åligganden, aktivt medverka

Hihang till riksdagens protokoll 196b. It) samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 ur 1964

för att främja fritidsintressena. Ett av de viktigaste momenten i planeringen

lör jordbrukets rationalisering är att bedöma, i vilka områden jordbruket

kommer att långsiktigt bestå och i vilka områden man får räkna med att

jordbruket definitivt viker. Fritidsintressena torde väl främst komma att

soka sig till dylika områden, där vitala jordbruksintressen ej längre kvarstår.

Genom sin överblick över dessa förhållanden i fråga om bur långt jordbrukets

intressen med avseende å markanvändningen sträcker sig och sin

kännedom om förhållandena i fråga om fastighetsmarknaden i berörda områden

skulle nämnderna kunna ha betydande möjligheter att på tidigt stadium

medverka till lösning av frågor om markbehov för fritidsbebyggelsen

tlhi andra fritidsändamål. Som motionärerna berört har emellertid lantbruksnämnderna

ej befogenhet att inköpa mark med mindre ett någorlunda

kvaliticerat jordbruksrationaliseringsintresse föreligger med avseende å

lörvärvsegendomen eller någon del av densamma. Dessa befogenheter är

väl snäva ur de synpunkter motionärerna anlagt och torde därför böra utvidgas

till att omfatta markförmedling för det aktuella ändamålet i alla de

situationer då ett väsentligt intresse för landsbygdens utveckling därigenom

främjas.

Statens natnruårdsnämnd framhåller likaledes, med hänsyn till behovet

av mark för fritidsändamål, angelägenheten av att en aktiv verksamhet bedrivs

från det allmännas sida i syfte att förvärva för ändamålet lämpliga

områden. För sådan verksamhet äger lantbruksnämnderna enligt nämnden

otvivelaktigt goda resurser bl. a. genom sina erfarenheter i samband med

jordbrukets yttre rationalisering och den överblick som de därvid erhåller

over tastighetsmarknaden. Nämnden erinrar emellertid om att frågan huruvida

lantbruksnämnderna utöver rationaliseringsarbetet även bör vara

verksamma för att förvärva fritidsområden behandlades av 1963 års riksdag.

Sålunda anmäldes i propositionen 1963:71 en av länsstyrelsen i Östergötlands

län hos Kungl. Maj:t gjord framställning om att lantbruksnämnden

i länet måtte tå inköpa och förvalta fastigheter i länets skärgård och

kustbygd. I gemensamt utlåtande över denna framställning anförde lantmäteristyrelsen

och lantbruksstyrelsen bl. a., att lantbruksnämndernas inköpspolitik

med nu gällande riktlinjer ej i första hand kan syfta till att lösa

markfrågor som sammanhänger med tätbebyggelseplanering eller naturvård.

Enligt ämbetsverkens mening föreligger dock icke hinder mot inköp i sådana

fall, där en del av den förvärvade egendomen avses att användas för

jordbruksrationaliseringsändamål, medan kanske eu annan del avses att

tas i anspråk för tätbebyggelse eller såsom fritidsområde. Ämbetsverken

tillstyrkte så till vida länsstyrelsens framställning, att de fann lantbruksnämnd

böra aktivera sin inköpsverksamhet i de fall, där jordbruksintressena

kan anses utgöra ett primärt syfte med ifrågavarande markförvärv,

samt därvid kunna inköpa fastigheter även när egendom delvis är avsedd

för fritidsändamål. Med anledning av vad sålunda förekommit uttalade chefen

för jordbruksdepartementet i propositionen, att han fann det angeläget

att lantbruksnämnderna så långt gällande lagbestämmelser och andra

föreskrifter medger — i sin verksamhet med jordbrukets rationalisering

tillvaratar naturvårdsintressena. Detta uttalande föranledde icke någon erinran

från riksdagens sida.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 196i

3

Naturvårdsnämnden anser det vara för tidigt att redan i år uppta frågan

till omprövning och avstyrker således bifall till motionerna. Nämnden

framhåller emellertid i sammanhanget, att vunna erfarenheter visat värdet

av medverkan från lantbruksnämndernas sida i naturvårdsarbetct. Även

inom ramen för sina nuvarande befogenheter kan lantbruksnämnderna sålunda

göra betydelsefulla insatser när det gäller att säkerställa mark lör

naturvårdsändamål. Nämnden kommer att i sin verksamhet söka utvidga

och befästa det samarbete med lantbruksnämnderna som inletts på ifrågavarande

område.

Dornänstyrclsen avstyrker bifall till motionerna med hänvisning till att

det redan nu föreligger möjlighet för lantbruksnämnderna att tillvarata

naturvårdsintressen. Härvid åberopar styrelsen följande yttrande av departementschefen

i proj). 1963:71, s. 118.

Vid behandlingen av de allmänna riktlinjerna för naturvården har jag

förordat, att kronan med äganderätt förvärvar vissa värdefulla naturområden

och att för ändamålet en särskild delfond av domänfonden tillförs medel

genom investeringsanslag å kapitalbudgeten. Det bör åvila länsstyrelserna

och naturvårdsnämnden att ta initiativ till sådana markförvärv. Givetvis

bör också naturområden å mark, som lantbruksnämnd förvärvar med anlitande

av jordfonden, kunna mot ersättning överföras till nämnda delfond.

Då lantbruksnämnd finner alt sådan överföring kan ifrågakomina, bör

nämnden anmäla förhållandet för länsstyrelsen.

Styrelsen anför vidare bl. a.

Nämnderna har i sin verksamhet stora möjligheter att erhålla kännedom

om för fritids- och naturvårdsändamål lämpliga områden, vilka är avsedda

att försäljas. Det är självfallet värdefullt att nämnderna i sådana fall tar

kontakt med länsstyrelse eller statens naturvårdsnämnd.

Enligt k. brev den 3 maj 1963 har numera inrättats en delfond av domänfonden

för förvärv av vissa värdefulla naturområden. För budgetåret

1963/64 har till sådana markförvärv anvisats ett investeringsanslag av

2 000 000 kronor. Därest anvisade medel för inköp av markområden för fritids-

och naturvårdsändamål skulle visa sig otillräckliga hör enligt styrelsens

mening anslaget till nämnda delfond under domänfonden ökas.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför inledningsvis, att den kraftiga

expansionen inom fritidsverksamheten under de senaste åren kommit att

ställa allt större krav på samhällets medverkan vid lösandet av med lritiden

sammanhängande frågor samt all fritidsfrågorna I. n. är under behandling

inom 1962 års fritidsutredning, som bl. a. torde kunna förväntas komma

att uppmärksamma de synpunkter, som framförts i motionerna.

Därefter framhåller riksförbundet, att lantbruksnämndernas huvuduppgift

hittills varit att medverka och underlätta vid jord- och skogsbrukets rationalisering.

Den pågående snabba strukturrationaliseringen kommer sannolikt,

anför riksförbundet vidare, att under den närmaste framtiden i detta

avseende kräva allt större insatser från lantbruksnämndernas sida. Mot

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 är 196i

denna bakgrund finner riksförbundet det vara tveksamt, om lantbruksnämnderna

bör engageras i någon större utsträckning för anskaffandet av

fritidsmark för tillgodoseende av tätortsbefolkningens behov. Detta hindrar

emellertid inte att lantbruksnämnderna i samband med sina uppgifter beträffande

jord- och skogsbrukets rationalisering bör kunna uppmärksamma

även de i motionerna berörda frågorna.

Riksförbundet anför vidare, att i anslutning till den översyn av bl. a. den

statliga rationaliseringsverksamheten, som f. n. pågår inom 1960 års jordbruksutredning,

även lantbruksnämndernas verksamhetsområde behandlas

och att det finns anledning anta, att man därvid beaktar det behovav

samordning mellan olika intressen som kan föreligga. Motionerna torde

emellertid enligt riksförbundet lämpligen böra överlämnas till jordbruksutredningen.

Härutöver understryker riksförbundet sin principiella inställning, att

mark som redan är i samhällets ägo i första hand bör utnyttjas vid tillskapandet

av fritidsområden. Domänverket torde således förfoga över åtskilliga

för ändamålet lämpliga marker, något som torde gälla även flera städer

och tätorter.

Utskottet

Den ökade fritiden samt den allmänna levnadsstandardens stegring har

bland annat medfört ett allt större intresse för fritidsbebyggelse och skapat

behov av nya grönområden samt mark för fritidsändamål över huvud laget.

Statsmakterna har också sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor. Sålunda

har exempelvis 1962 års fritidsutredning fått i uppdrag att verkställa

utredning angående fritidsområden, fritidsbebyggelse och därmed sammanhängande

spörsmål. Utredningen har den 3 augusti 1964 överlämnat ett

första betänkande, benämnt Friluftslivet i Sverige, utgångsläge och utvecklingstendenser

(SOU 1964:47) och avser att i närmast följande del framlägga

förslag om bland annat lokalisering och översiktlig planering av fritidsbebyggelsen

samt vissa lagstiftnings- och organisationsåtgärder.

I motionerna 1:309 och 11:403 har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en översyn av gällande författning

så att lantbruksnämnderna får rätt att under ledning av lantbruksstyrelsen

förvärva mark för fritidsändamål utan samband med yttre rationalisering.

Motionärerna anför härvid, att utvecklingen på ifrågavarande

område går sa snabbt, att innan resultatet av 1962 års fritidsutrednings arbete

föreligger för beslut i riksdagen risk finns att ur allmän och enskild

synpunkt skadliga följdverkningar uppkommer, som framdeles blir svåra att

avhjälpa. Som exempel härpå nämner motionärerna markspekulation och

vissa olämpliga former av markexploatering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1961 b

Som framgår av det av 1962 års fritidsutredning avlämnade yttrandet

över ifrågavarande motioner är det av motionärerna väckta förslaget redan

föremål för övervägande inom utredningen. Enligt vad utskottet numera

erfarit kommer spörsmålet att behandlas i utredningens närmast följande

betänkande, vilket avses att överlämnas i början av år 1965. Vid sådant

förhållande finner utskottet motionerna ej behöva föranleda någon riksdagens

åtgärd. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må lämna motionerna 1:309 och Il:4Urf

utan åtgärd.

Stockholm den 10 november 1964

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson*, Lage Svedberg, Nils

Hansson, Carl Eskilsson, Hedström, Magnusson, Gunnar Pettersson, Isacson,

Manne Olsson och Harald Pettersson, # .... T • a *

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegne, Skold, Lindström ,

Antby, Anveson, Nilsson i Lönsboda, Franzén, Trana , Stiernstedt och

Hedin.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.