Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

1964-05-13 · 19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1964:13, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

1

Nr 13

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen

samt i ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottet har båda kamrarna den 14 april 1964 hänvisat

en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 133, vari Kungl.

Maj :t till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt här nedan

intagna förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen.

Förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 kap.

3

Har meddelande,--------

Uppenbarar den som på grund av

allmän befattning eller i och för utövande

av allmän tjänsteplikt erhållit

kännedom om förhållande, vars

röjande skulle innefatta brott mot

rikets säkerhet eller varom han eljest

enligt lag haft att iakttaga tystnad,

vad han sålunda erfarit, må,

ehuru sådant meddelande skett för

offentliggörande i tryckt skrift, gärningen

åtalas och straffas enligt vad

därom är stadgat.

Om ansvar---—---i 2

§•

---är stadgat.

Om någon genom att lämna meddelande

till annan förövar uppror,

högförräderi, landsförräderi, landssvek,

spioneri, grovt spioneri eller

försök, förberedelse eller stämpling

till sådant brott, så ock om någon

som på grund av allmän befattning

eller i och för utövande av lagstadgad

tjänsteplikt erhållit kännedom

om förhållande, varom han eljest

enligt lag har att iakttaga tystnad,

uppenbarar vad han sålunda erfarit,

må, ehuru meddelandet skett för offentliggörande

i tryckt skrift, gärningen

åtalas och ansvar därför ådömas

enligt vad därom är stadgat,

kap. 1 §.

4 §•

Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet

skall såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligt lag straffbar

framställning som innefattar:

1 Bihang till riksdagens protokoll I96''i. 5 saml. 2 avd. Xr 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

<Nuvarande lydelse)

1. högförräderi, förövat med uppsåt

att riket eller del därav skall

med våldsamma eller eljest lagstridiga

medel eller med utländskt bistånd

läggas under främmande makt

eller bringas i beroende av sådan

makt eller att del av riket skall sålunda

lösryckas eller att åtgärd eller

beslut av Konungen, riksdagen

eller högsta domarmakten skall med

utländskt bistånd framtvingas eller

hindras, såframt gärningen innebär

fara för uppsåtets förverkligande;

försök eller förberedelse till sådant

högförräderi;

2. uppror, förövat med uppsåt att

statsskicket skall med vapenmakt

eller eljest med våldsamma medel

omstörtas eller att åtgärd eller beslut

av Konungen, riksdagen eller

högsta domarmakten skall sålunda

framtvingas eller hindras, såframt

gärningen innebär fara för uppsåtets

förverkligande;

försök eller förberedelse till sådant

uppror;

3. krigsförräderi, i vad därigenom,

då riket är i krig eller eljest i lag

meddelade bestämmelser om krigsförräderi

äga tillämpning, någon förleder

krigsfolk hörande till rikets eller

med riket förbunden stats krigsmakt

till modlöshet eller myteri eller

genom osann framställning sprider

sådan misströstan bland allmänheten

att försvaret kan avsevärt försvåras

eller begår annan dylik förrädisk

gärning som är till avsevärt

men för försvaret eller för motståndsverksamhet

inom ockuperad

del av riket;

försök eller förberedelse till sådant

krigsförräderi;

(Föreslagen lydelse)

1. högförräderi, förövat med uppsåt

att riket eller del därav skall

med våldsamma eller eljest lagstridiga

medel eller med utländskt bistånd

läggas under främmande makt

eller bringas i beroende av sådan

makt eller att del av riket skall sålunda

lösryckas eller att åtgärd eller

beslut av Konungen, riksdagen

eller högsta domarmakten skall med

utländskt bistånd framtvingas eller

hindras, såframt gärningen innebär

fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling

till sådant högförräderi;

2. krigsanstiftan, såframt fara för

att riket skall invecklas i krig eller

andra fientligheter framkallas med

utländskt bistånd;

3. uppror, förövat med uppsåt att

statsskicket skall med vapenmakt eller

eljest med våldsamma medel omstörtas

eller att åtgärd eller beslut

av Konungen, riksdagen eller högsta

domarmakten skall sålunda framtvingas

eller hindras, såframt gärningen

innebär fara för uppsåtets

förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling

till sådant uppror;

4. landsförräderi eller landssvek,

i vad därigenom, då riket är i krig

eller eljest i lag meddelade bestämmelser

om sådant brott äga tillämpning,

någon förleder krigsfolk hörande

till rikets eller med riket förbunden

stats krigsmakt eller andra

som äro verksamma för försvaret av

riket till myteri, trolöshet eller modlöshet

eller genom osann framställning

sprider misströstan bland allmänheten

eller begår annan dylik

förrädisk gärning som är till men

för försvaret eller för folkförsörjningen

eller, om riket är helt eller

delvis ockuperat av främmande makt

utan att militärt motstånd förekommer,

för motståndsverksamheten;

försök, förberedelse eller stämpling

till sådant landsförräderi eller

landssvek;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

3

(Nuvarande lydelse)

4. gärning av sådan beskaffenhet

som avses under 3, om den förövats

av oaktsamhet;

5. smädelse eller annan missfirmlig

gärning mot Konungen eller annan

medlem av konungahuset, skymfande

av riksstyrelse, som är satt i

Konungens ställe, eller riksdagen,

dess avdelning eller utskott, eller av

Sveriges flagga eller vapen eller annat

rikets höghetstecken;

6. smädelse eller annan missfirmlig

gärning mot någon som innehar

eller innehaft ämbete eller annan

befattning, varmed ämbetsansvar är

förenat, eller någon som enligt

Konungens förordnande åtnjuter

skydd såsom ämbetsman, om missfirmelsen

sker i eller för hans befattning;
7.

skymfande av främmande

makts flagga eller vapen eller annat

dess höghetstecken eller smädelse

eller annan missfirmlig gärning mot

främmande makts statsöverhuvud

eller representant här i riket;

8. uppvigling, varigenom någon söker

förleda till brottslig gärning, svikande

av medborgerlig skyldighet eller

ohörsamhet mot myndighet;

9. spridande av falskt rykte eller

annat osant påstående, som är ägnat

att framkalla fara för rikets säkerhet,

folkförsörjningen eller allmän

ordning och säkerhet eller att undergräva

aktningen för myndighet

eller annat organ, vilket äger besluta

i allmänna angelägenheter;

10. hot, förtal eller smädelse mot

folkgrupp med viss härstamning eller

trosbekännelse;

11. skymfande av sådant som av

svenska kyrkan eller annat, här i ri
lt

rtihang titt riksdagens protokoll IDGi.

(Föreslagen lydelse)

5. landsskadlig vårdslöshet, i vad

därigenom någon av oaktsamhet begår

gärning som avses under 4;

6. ärekränkning mot Konungen eller

annan medlem av konungahuset

eller mot regent som är satt i

Konungens ställe eller skymfande av

Sveriges flagga eller vapen eller annat

rikets höghetstecken;

7. förolämpning mot någon som

innehar eller innehaft ämbete eller

annan befattning, varmed ämbetsansvar

är förenat, eller någon som enligt

Konungens förordnande åtnjuter

skydd såsom ämbetsman, om

missfirmelsen sker i eller för hans

befattning;

8. skymfande av främmande

makts flagga, vapen eller annat dess

höghetstecken eller ärekränkning

mot främmande makts statsöverhuvud

eller ledamot av dess regering

eller dess representant här i riket;

9. uppvigling, varigenom någon söker

förleda till brottslig gärning, svikande

av medborgerlig skyldighet eller

ohörsamhet mot myndighet;

10. spridande av falskt rykte eller

annat osant påstående, som är ägnat

att framkalla fara för rikets säkerhet,

eller gärning innebärande att

någon till främmande makt framför

eller låter framkomma sådant rykte

eller påstående;

11. spridande av falskt rykte eller

annat osant påstående, som är ägnat

att framkalla fara för folkförsörjningen

eller för allmän ordning

och säkerhet eller att undergräva

aktningen för myndighet eller annat

organ, som äger besluta i allmänna

angelägenheter;

12. hot, förtal eller smädelse mot

folkgrupp med viss härstamning eller

trosbekännelse;

13. skymfande av sådant som av

svenska kyrkan eller annat, här i ri
,

5 samt. 2 avd. Nr l.i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 196b

(Nuvarande lydelse)

ket verksamt trossamfund hålles heligt;
12.

förfarande, som sårar tukt

och sedlighet; eller

13. ärekränkning mot enskild person

genom beskyllning för brott eller

för annan gärning, som är menlig

för hans ära, goda namn och

medborgerliga anseende, yrke, näring

eller fortkomst, eller genom

smädligt yttrande eller annan missfirmlig

gärning.

6

Vad i lag är stadgat angående

straff för brott, som avses i 4 och

5 §§, gälle ock då brottet är att anse

som tryckfrihetsbrott.

Angående enskilt anspråk på

grund av tryckfrihetsbrott stadgas

i 11 kap. Fälles den tilltalade för

brott, som avses i 4 § 6 eller 13, må

ock, då fråga är om periodisk skrift,

på yrkande förordnas att domen

skall införas i skriften.

8

I samband med konfiskering av

periodisk skrift, må, då fråga är om

otillåtet yttrande, som avses i 4 §

1—3, eller sådant enligt 5 § andra

stycket otillåtet offentliggörande som

innefattar spioneri, meddelas förbud

att utgiva skriften under viss, av rät
-

(Föreslagen lydelse)

ket verksamt trossamfund hålles heligt;
lb.

förfarande, som sårar tukt och

sedlighet; eller

15. ärekränkning mot enskild person.

Med ärekränkning förstås i denna

paragraf förtal och förolämpning.

Förtal innebär, att någon utpekar

annan såsom brottslig eller klandervärd

i sitt levnadssätt eller eljest

lämnar uppgift som är ägnad att utsätta

denne för andras missaktning,

dock ej om det med hänsyn till omständigheterna

var försvarligt att

lämna uppgift i saken och han visar

att uppgiften var sann eller att han

hade skälig grund för den. Förtal av

avliden innefattar att gärningen är

sårande för de efterlevande eller att

den eljest kan anses kränka den frid,

som bär tillkomma den avlidne.

Förolämpning innebär att någon

smädar annan genom kränkande

tillmäle eller beskyllning eller genom

annat skymfligt beteende mot

honom.

§•

Vad i lag är stadgat angående påföljd

för brott, som avses i 4 och

5 §§, gälle ock då brottet är att anse

som tryckfrihetsbrott.

Angående enskilt anspråk på

grund av tryckfrihetsbrott stadgas i

11 kap. Fälles den tilltalade för

brott, som avses i 4 § 7 eller 15, må

ock, då fråga är om periodisk skrift,

på yrkande förordnas att domen

skall införas i skriften.

§•

I samband med konfiskering av

periodisk skrift må, då fråga är om

otillåtet yttrande, som avses i 4 §

1—b, eller sådant enligt 5 § andra

stycket otillåtet offentliggörande som

innefattar spioneri, meddelas förbud

att utgiva skriften under viss, av rät
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 196b

5

(Föreslagen lydelse)

ten bestämd tid, högst sex månader

från det domen i tryckfrihetsmålet

vinner laga kraft. Förbud som nu

sagts må dock meddelas allenast då

riket befinner sig i krig.

Angående konfiskering — — ----

(Nuvarande lydelse)

ten bestämd tid, högst sex månader

från det domen i tryckfrihetsmålet

vinner laga kraft. Förbud som nu

sagts må dock meddelas allenast då

riket befinner sig i krig.

---av brott.

Samtidigt med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

därav väckta motioner, nämligen dels de likalydande motionerna I: 748 av

herrar Svanström och Thorsten Larsson samt II: 922 av herrar Larsson i

Norderön och Fälldin, dels de likalydande motionerna I: 754 av herrar Lager

och Adolfsson samt II: 921 av herr Hermansson m. fl., dels de likalydande

motionerna I: 779 av fröken Mattson m. fl. och II: 960 av herr Braconier

m. fl., dels de likalydande motionerna I: 792 av herrar Palm och Lennart

Geijer samt II: 975 av fröken Bergegren och herr Martinsson, dels ock de

likalydande motionerna I: 793 av fru Segerstedt Wiberg m. fl. och II: 976

av herr Spångberg m. fl.

För motiveringen till propositionen samt för vad som yrkats och anförts

i motionerna redogöres något i det följande. I övrigt hänvisas till propositionen

samt motionerna II: 922, I: 754, I: 779, II: 975 och 1: 793.

Svenska journalistförbundet, Svenska tidningsutgivareföreningen och

Publicistklubben har inkommit med framställningar till utskottet; dessa

fogas vid utlåtandet som bilagor.

Propositionens väsentliga syfte är att sådana ändringar skall göras i

tryckfrihetsförordningen som är betingade av den år 1962 antagna brottsbalken;

denna skall träda i kraft den 1 januari 1965. Samtidigt föreslås en

viss utvidgning av möjligheterna att med åtal och straff ingripa mot dem som

har lämnat meddelande för offentliggörande i tryckt skrift. Slutligen föreslås

att som otillåtet yttrande i tryckt skrift skall anges icke blott ärekränkning

av främmande makts statsöverhuvud eller dess representant här i riket

utan även, till skillnad från vad som gäller enligt brottsbalken, ärekränkning

av ledamot av främmande makts regering.

1. Inskränkning i meddelarskyddet

Enligt 1 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen står det i princip

envar fritt att för offentliggörande i tryckt skrift till dess författare eller

utgivare eller, om för skriften finns särskild redaktion, till denna eller till

företag för yrkesmässig förmedling av nyheter till periodiska skrifter meddela

uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Innebörden av den
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

na bestämmelse är att den som lämnat sådant meddelande icke kan ställas

till ansvar för meddelandets innehåll. Är detta lagstridigt, kan ansvar utkrävas

endast såframt meddelandet publicerats och då av den enligt 8 kap.

förordningen för skriften ansvarige, i princip skriftens upphovsman eller,

då skriften är periodisk, dess ansvarige utgivare. Till stadgandet i 1 kap.

1 § andra stycket ansluter sig bestämmelser i förordningens 3 kap. om rätt

till anonymitet för meddelare (4 g). I 7 kap. 3 § stadgas inskränkningar i

rätten att fritt meddela uppgifter och underrättelser. Den som lämnar

meddelande för offentliggörande i tryckt skrift kan i där avsedda fall åtalas

och dömas i vanligt brottmål. Rätten till anonymitet kan i sådant mål

genombrytas av vittnesplikten (3 kap. 1 och 4 §§).

Jämlikt 7 kap. 3 § andra stycket kan meddelare lagforas och ansvar ådömas

honom enligt allmän strafflag, om han uppenbarar förhållande vars

röjande skulle innefatta brott mot rikets säkerhet eller varom han eljest enligt

lag haft att iakttaga tystnad. Förutsättning härför är dock att han erhållit

kännedom om förhållandet på grund av allmän befattning eller i och

för utövande av allmän tjänsteplikt. Ansvaret för meddelaren gäller vare

sig meddelandet publiceras eller icke.

Straffrättskommittén vände sig i sitt år 1953 avgivna betänkande med

förslag till brottsbalk (SOU 1953: 14) mot den begränsning av ansvarigheten

som följde av att endast befattningshavare och tjänstepliktiga kunde

dömas för brott mot rikets säkerhet i fall då brottet bestått i meddelande

för offentliggörande i tryckt skrift. De värden som i en för riket kritisk situation

äventyrades genom ett allvarligt brott av detta slag var, menade kommittén,

så stora att det icke kunde anses tillfredsställande att värdet av anonymitetsskyddet

skulle väga över. Den inskränkning i meddelarskyddet som

stadgas i 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen skulle därför

enligt kommitténs förslag avse envar som genom att lämna meddelande till

annan förövade uppror, högförräderi, landsförräderi, grovt spioneri eller försök,

förberedelse eller stämpling till något av nämnda brott.

Propositionen ansluter sig i detta hänseende nära till straffrättskommitténs

förslag. En meddelare, som icke är befattningshavare eller tjänstepliktig,

skall kunna bestraffas för meddelande lämnat för offentliggörande i

tryckt skrift när meddelandet innefattar uppror, högförräderi, landsförräderi,

landssvek, spioneri eller grovt spioneri eller ock försök, förberedelse

eller stämpling till något av dessa brott. Beträffande befattningshavare och

tjänstepliktiga skall enligt propositionen den nuvarande inskränkningen i

skyddet för meddelare bibehållas i oförminskad omfattning. Uttrycket »allmän

tjänsteplikt» skall, i anslutning till 20 kap. 12 § brottsbalken, ändras

till »lagstadgad tjänsteplikt».

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot propositionens förslag

i nu förevarande del.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

7

II. Följdändringar till brottsbalken

Ett yttrande i tryckt skrift kan bestraffas såsom otillåtet endast om del

är straffbart enligt såväl tryckfrihetsförordningen som allmän lag. Beskrivningarna

på de brott som enligt nuvarande lag kan bestraffas såsom otilllåtet

yttrande återfinnes med samma innebörd i både strafflagen och 7 kap.

4 § tryckfrihetsförordningen. Straffsatserna anges däremot hara i strafflagen;

7 kap. 6 § första stycket tryckfrihetsförordningen hänvisar härom

till »vad i lag är stadgat». Att brottsbeskrivningarna infördes även i tryckfrihetsförordningen

motiverades vid dennas tillkomst med att ett angivande

av brotten endast genom brottsbeteckningar eller på annat kortfattat sätt

skulle innebära ett betänkligt försvagande av de konstitutionella garantierna

för tryckfrihetens materiella innehåll (prop. 1948: 280 s. 92).

Vissa av de brott som för närvarande är angivna i 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen

har i brottsbalken beskrivits på annat sätt än i strafflagen. För

alt ändringarna skall kunna återverka på bedömningen av yttranden i tryckta

skrifter fordras att motsvarande ändringar görs i 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen.

Sådana ändringar föreslås nu i propositionen. Bl. a. införes

i paragrafens andra stycke beskrivningar av ärekränkningsbrotten förtal och

förolämpning (se 5 kap. 1 och 8 §§ brottsbalken).

I motionerna I: 748 och II: 922 yrkas att det föreslagna andra stycket av

4 § måtte utgå. Motionärerna framhåller att styckets definition av ärekränkningsbrotten

sammanfaller med brottsbalkens samt fortsätter :

Det synes då icke påkallat att i tryckfrihetsförordningen upprepa vad som

redan framgår av brottsbalken. Att så likväl skett torde bero på att straffrättskommittén

i sitt förslag till brottsbalk upptagit ett stadgande motsvarande

det nu föreslagna. Det av kommittén gjorda utkastet torde ha ansetts

påkallat av den speciella reglering utav ärekränkningsbrotten som kommittén

förordat. Denna reglering har emellertid icke följts vid brottsbalkens

slutliga utformning, och det torde därför icke längre föreligga anledning att

i tryckfrihetsförordningen medtaga någon definition av ärekränkning.

Svenska journalistförbundet hemställde i en till justitiedepartementet den

4 december 1963 inkommen skrift, att bestämmelsen under 7 kap. 4 § punkt

11 rörande brott mot trosfrid måtte utmönstras ur tryckfrihetsförordningen.

Att med lagens hjälp skapa sektorer, som åtnjuter ett speciellt helighetsskydd

bara därför att eu viss grupp människor anser dem och kallar

dem »heliga», är enligt förbundets mening ett så allvarligt ingrepp i ell

demokratiskt lands fria meningsutbyte och fria åsiktsbildning, att sådana

ingrepp icke under några omständigheter kan försvaras (se vidare bilaga till

bilaga 1).

I propositionen avvisas förbundets hemställan; enligt föredragande departementschefen

bör brott mot trosfrid kunna beivras även när det förövats

genom tryckt skrift.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

I motionerna 1: 754 och II: 921 yrkas att punkten om brott mot trosfrid —

i propositionen 4 § punkt 13 — utgår ur paragrafen. Motionärerna anför:

Vi tror inte att man genom åtal och fällande domar skyddar det som trossamfunden

och deras anhängare anser vara heligt. Den kyrka och de trossamfund

som anser sig höra ropa på åtal för att skydda det de anser vara

heligt har uppenbarligen blivit efter i utvecklingen.

Även i motionerna 1: 792 och II: 975 framföres viss kritik mot tryckfrihetsförordningens

stadgande om brott mot trosfrid. Motionärerna framhåller

att det i följande avsnitt behandlade förslaget om ärekränkning av ledamot

av främmande makts regering går längre än blott till en anpassning av

tryckfrihetsförordningen efter brottsbalken och yttrar vidare:

Om längre gående ändringar skall göras i tryckfrihetsförordningen kan

ifrågasättas om icke också andra delar av densamma borde bli föremål för

omprövning. Så kan t. ex. punkt 13 i ovannämnda 7 kap. 4 §, om den överhuvud

taget skall bibehållas, böra utvidgas till att även ge motsvarande

skydd åt andra än religiösa grupper, som kan ha ett lika starkt behov avfredande

av sina ståndpunkter i etiska frågor.

Motionerna utmynnar i detta hänseende i eu hemställan om en förutsättningslös

utredning av tryckfrihetslagstiftningen.

Utskottet. Såsom framhålles i motionerna I: 748 och II: 922, sammanfaller

den beskrivning av ärekränkningsbrotten förtal och förolämpning, som enligt

propositionen skall ges i 7 kap. 4 § andra stycket tryckfrihetsförordningen,

med beskrivningen i brottsbalken. Härvidlag avviker propositionen

icke från vad som eljest iakttagits vid avfattningen av tryckfrihetsförordningens

stadganden om vad som skall anses som otillåtet yttrande; skillnaden

består endast i att definitionen av ärekränkningsbrotten av redaktionella

skäl lämnats i ett särskilt stycke. Att stadgandena i tryckfrihetsförordningen

om otillåtet yttrande kom att innehålla utförliga brottsbeskrivningar

och icke blott hänvisningar till den allmänna strafflagstiftningen, betraktades,

såsom framhållits i det föregående, vid tryckfrihetsförordningens

tillkomst som ett moment i de konstitutionella garantierna för tryckfrihetens

materiella innehåll. Det kan enligt utskottets mening icke komma

i fråga att med avseende på ärekränkningsbrotten frångå denna metod. Utskottet

kan därför icke biträda yrkandet att det föreslagna andra stycket i

7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen skall utgå.

Såsom brott mot trosfrid anses enligt brottsbalken, att någon offentligen

skymfar sådant som av svenska kyrkan eller annat i riket verksamt trossamfund

hålles heligt. Enligt vad som uttalades under förarbetena omfattar

bestämmelsen icke kritik vilken såsom vapen använder ironien; saklig kritik

åsyftas icke utan endast användande av skymflig form (prop. 1948: 80

s. 204). Icke desto mindre har det ifrågasatts, om straffstadgandet är behövligt

som skydd för människors religiösa känslor. Vad beträffar tryckta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 196i

9

skrifter har anförts att skyddet för den religiösa känslan mera är en angelägenhet

för publicitetsorganens självsanering och för den offentliga kritiken

än för strafflagstiftningen. Enligt utskottets mening är det dock svårt

att utan en allsidig utredning laga ställning till frågan. Utskottet förutsätter

att Kungl. Maj:t utan särskild framställning från riksdagens sida med

uppmärksamhet följer domstolarnas praxis på området med särskilt beaktande

av den fria åsiktsbildningens krav. — Att på grundval av kritik mot

bestämmelsen om brott mot trosfrid nu begära en allmän översyn av tryckfrihetslagstiftningen

kan enligt utskottets mening inte komma i fråga.

Utskottet kan således icke biträda de här ovan redovisade yrkandena i

motionerna I: 748 och II: 922, I: 754 och II: 921 samt I: 792 och II: 975.

Utskottet har inte heller i övrigt funnit skäl till erinran mot propositionens

förevarande förslag om anpassning av tryckfrihetsförordningen till

brottsbalken eller mot vad föredragande departementschefen anfört i motiveringen

till förslagen.

III. Ärekränkning mot ledamot av främmande makts regering

Vår strafflagstiftning stadgar sedan gammalt straff för den som smädar

främmande inakts regent eller dess sändebud här i riket. Några år under

och efter det andra världskriget stadgades straff under vissa förutsättningar

även för offentliga smädelser mot främmande makt såsom sådan eller mot

dess regering. Samtidigt med bestämmelsen härom infördes ett stadgande

om straff för den som offentligen skymfade främmande makts flagga eller

vapen eller annat dess höghetstecken. I samband med tillkomsten av den nya

tryckfrihetsförordningen och 1948 års revision av lagstiftningen om brott

mot staten och allmänheten borttogs den särskilda kriminaliseringen av

smädelser mot främmande makt eller dess regering; den nu gällande bestämmelsen

i ämnet stadgar straff för den som offentligen skymfar främmande

makts flagga eller vapen eller annat dess höghetstecken samt för den

som med smädelse eller annan missfirmlig gärning förgriper sig mot främmande

makts statsöverhuvud eller representant här i riket.

Frågan om straff för smädelse mot främmande makt eller dess regering

uppkom på nytt under förarbetena till brottsbalken. Föredragande departementschefen,

dåvarande statsrådet Lindell, anförde emellertid bl. a. att uppfattningen

om vad som skall anses som skymfande för ett land eller dess

regering var i hög grad subjektiv och beroende på från vilken sida man såg

saken. Vidare framhöll han att ett stadgande i ämnet kunde göra det svårt

för den svenska statsledningen att i politiskt oroliga tider värja sig för utländska

påtryckningar med syfte att hämma pressfriheten (prop. 1962: 10

It s. 281 f.). Någon erinran mot dessa uttalanden gjordes icke av någon av

statsrådets övriga ledamöter och icke heller under riksdagsbehandlingen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 196i

I enlighet härmed inflöt icke i brottsbalken någon föreskrift om ärekränkning

av ledamot av främmande makts regering, inte heller någon föreskrift

om skymfande av främmande makt som sådan. Stadgandet om offentligt

skymfande av främmande makts flagga eller vapen eller annat dess höghetstecken

överfördes däremot i huvudsak oförändrat till brottsbalken (19

kap. 10 §). Bestämmelsen om smädelse mot främmande makts statsöverhuvud

eller representant här i riket anpassades närmare än i strafflagen

till de allmänna bestämmelserna om ärekränkning och utformades som en

föreskrift om straffskärpning för det fall att ärekränkning innebär att någon

genom förgripelse på sådan person kränker den främmande makten

(19 kap. 11 §). Ärekränkning mot ledamot av främmande makts regering

kan bestraffas enligt de allmänna ärekränkningsbestämmelserna i 5 kap.

brottsbalken; härför krävs i regel åtal av målsäganden.

I propositionen har under punkt 8 i 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen

intagits ett stadgande av innebörd att såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift

skall kunna anses skymfande av främmande makts flagga, vapen eller annat

dess höghetstecken samt ärekränkning mot främmande makts statsöverhuvud

eller ledamot av dess regering eller dess representant här i riket. Utvidgningen

till regeringsledamot har av föredragande departementschefen

motiverats med de stora olikheter i fråga om statsskick, som råder i skilda

länder. Departementschefen har uttalat att motsvarande ändring vid lämpligt

tillfälle borde vidtagas i brottsbalken.

Yrkanden av innebörd att straff stadgandet icke skall utsträckas så att det

kommer att avse ledamot av främmande makts regering har väckts i samtliga

inledningsvis nämnda motioner. Flera av motionärerna framför tankegångar

liknande dem åt vilka statsrådet Lindell gav uttryck under förarbetena

till brottsbalken. Vissa av motionärerna anmärker dessutom att ändringsförslaget

inte på vanligt sätt underkastats granskning genom remissförfarande.

Längre gående yrkanden väcks i vissa av motionerna. Sålunda innebär

yrkandena i motionerna 1: 754 och II: 921 samt I: 793 och II: 976 att straffbestämmelsen

om otillåtet yttrande i tryckt skrift om främmande makts

statsöverhuvud eller representant här i riket skall upphävas. Enligt yrkandet

i sistnämnda två motioner skall den föreslagna punkten 8 helt utgå;

detta yrkande innebär således att även den bestämmelse som rör främmande

makts flagga, vapen eller annat dess höghetstecken skall upphävas.

Utskottet delar den uppfattning som torde ligga bakom föredragande departementschefens

motivering till den föreslagna bestämmelsen om ärekränkning

mot ledamot av främmande makts regering, nämligen att skäl

saknas att göra tillämpningen av bestämmelsen beroende av om den angripne

har ställning av statsöverhuvud. Det kan emellertid enligt utskottets me
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 dr

11

ning inte heller anses riktigt att genomgående göra skillnad mellan å ena

sidan statsöverhuvud och regeringsmedlem och å andra sidan andra personer

med en central politisk position i sitt land. Att i lagtext på ett särskiljande

sätt beskriva sådana personer möter dock betydande svårigheter.

Härtill kommer att vissa nackdelar kan vara förenade med möjligheten att

med straff ingripa mot sådana kränkningar som här avses. Enligt utskottets

mening kan de betänkligheter, som vid brottsbalkens tillkomst åberopades

som skäl mot att beteckna angrepp mot främmande makt eller dess

regering som brott, inte lämnas utan beaktande.

Av nu anförda skäl vill utskottet förorda att tryckfrihetsförordningen icke

skall innehålla något stadgande som avser att skydda statsöverhuvud eller

regeringsmedlem i främmande makt mot smädliga eller kränkande angrepp;

de allmänna bestämmelserna om ärekränkning torde lämna tillräckligt

skydd. Även det särskilda skyddet för främmande staters representanter

här i riket mot angrepp i tryckta skrifter torde vara överflödigt.

Utskottet hyser icke heller i och för sig några starkare betänkligheter mot

förslaget att skyddet för främmande makters höghetstecken mot angrepp i

tryckta skrifter skall avskaffas. Frågan därom står emellertid inte i omedelbart

samband med frågan om skydd för statsmän i främmande länder.

Utskottet har därför stannat vid att icke nu framlägga något förslag i förevarande

hänseende.

IV. Utskottets hemställan

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med anledning av proposition nr 133

samt de i ärendet väckta motionerna, måtte såsom vilande

för vidare grundlagsenlig behandling antaga det vid propositionen

fogade förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen

med den ändringen att 7 kap. 4 § första stycket

punkten 8 erhåller följande, såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag)

8. skymfande av främmande makts

flagga, vapen eller annat dess höghetstecken

eller ärekränkning mot

främmande makts statsöverhuvud

eller ledamot av dess regering eller

dess representant här i riket;

(Utskottets förslag)

8. skymfande av främmande makts

flagga, vapen eller annat dess höghetstecken

;

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

B. att 1) motionerna I: 748 och II: 922,

2) motionerna I: 754 och II: 921,

3) motionerna 1:792 och 11:975,

4) motionerna 1:793 och 11:976,

i vad de icke besvarats genom vad utskottet hemställt under

A, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande vid behandlingen av punkten III, Ärekränkning mot ledamot

av främmande makts regering:

från törsta kammaren: herrar Elmgren, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Olsén, Erik Olsson*, Dahlén,

Hernelius och Harald Pettersson*; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen, Adamsson,

Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund, Hamrin i Jönköping, Braconier,

Henningsson, Boo och Anners.

* Ej närvarande vid justeringen.

Närvarande vid behandlingen av ärendet i övrigt:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Olsén, Erik Olsson*, Dahlén,

Harald Pettersson* och Hubinette*; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen, Magnusson i

Tumhult, Adamsson, Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund, Hamrin i

Jönköping, Braconier, Henningsson och Boo.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Hamrin i Jönköping beträffande den del av utskottets motivering

som rör brott mot trosfrid.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år W64

13

Bilagn 1

Till riksdagens konstitutionsutskott

Svenska Journalistförbundet (SJF.) ber härmed att till Konstitutionsutskottet

få framföra sina synpunkter på det förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen,

som framlagts för riksdagen i propositionen nr 133 år

1964.

Det som SJF framförallt finner anledning att reagera mot i denna proposition

är den föreslagna punkt 8 i 4 § 7 kapitlet tryckfrihetsförordningen.

Paragrafen föreslås få det innehållet att såsom straffbar framställning i

tryckt skrift skall anses »skymfande av främmande makts flagga, vapen

eller annat dess höghetstecken eller ärekränkning mot främmande makts

statsöverhuvud eller ledamot av dess regering eller dess representant här i

riket».

Det nya, som justitieministern här vill införa i grundlagen, är möjligheten

att bestraffa ärekränkning även av regeringsledamot i ett annat land.

Redan i sin nuvarande lydelse är detta moment (som nu har nr 7 i 4 §) enligt

vår mening så otidsenligt, att det utan vidare borde kunna mönstras ut

ur vår tryckfrihetsförordning. Straffbeläggande av »skymfande av främmande

makts flagga, vapen eller annat dess höghetstecken» skulle — för att

ta ett exempel — kunna innebära, att om någon stat skulle återuppliva hakkorssymbolen

i sin flagga eller som ett »höghetstecken», skulle detta tecken

åter bli skyddat enligt svensk tryckfrihetslag och en svensk tidning tvingas

iaktta vördnadsfull försiktighet vid omnämnande av denna förhatliga symbol

för en diktaturs maktutövande. Att i våra tryckfrihetslagar lägga sådana

band på debatt- och kritikrätten saknar enligt förbundets mening varje motivering.

Redan i sin nuvarande formulering ger alltså detta moment anledning til!

berättigad kritik. Skälen härtill förstärkes då det nu föreslås afl man — i

stället för att slopa dessa föråldrade regler — skall utvidga det straffbara

området till att omfatta uttalanden även om ledamöter av ett främmande

lands regering. En sådan ändring skulle innebära, att den svenska pressen

inte fritt skulle kunna säga sin mening ens om företrädarna för de för oss

mest motbjudande diktaturregimer utan att riskera tryckfrihetsåtal. Olika

slag av ministrar representerande terror, ras- och åsiktsförtryck in. m. skulle

i vår tryckfrihetslag få ett skydd, som skulle tvinga svensk press alt avstå

frän ur allmänt demokratiska synpunkter säl motiverad kritik.

Fått sådant ingrepp i den fria pressens rätt att kritisera finner förbundet

djupt motbjudande och så allvarligt, att vi vill uttala den bestämda förhoppningen,

att riksdagen ser till att vårt lands journalister aldrig skall behöva

bli på detta sätt klavbundna i utövandet av sin samhällskritiska uppgift.

Erfarenheterna från det senaste världskriget och liden därefter av de försök,

som från främmande makters representanter gjorts att få den svenska

pressen att dämpa eller stoppa kritik, borde väl också tala sitt tydliga språk.

Dessa erfarenheter säger nämligen, att ett av de bästa vapen vår regering

haft i sin hand när det gällt alt tillbakavisa sådana försök till inblandning i

vår yttrande- och debattfrihet just har varit möjligheten att alltid hänvisa

till våra grundlagsfästa tryckfrihetsregler.

Det är minst sagt förvånande all justitieministern vill rasera en försvarsposition,

som erfarenhetsmässigt visat sig mycket bra att ha både i kritiska

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 År 1964

och i mera normala situationer. Även denna synpunkt borde tala för att

man använder just ett lugnt och normalt läge som det nuvarande till att

stärka detta försvar i stället för att undergräva det. SJF kan inte finna att

någonting inträffat som ändrar riktigheten av det uttalande, som dåvarande

justitieministern gjorde när han för ett tiotal år sedan bestämt avstyrkte eu

propå från straffrättskommittén att straffbelägga kränkningar av utländska

regeringsledamöter: »Om eu ansvarsregel med den av kommittén föreslagna

innebörden införes i lagen, kan svårigheter uppkomma för den svenska

statsledningen att i politiskt oroliga tider värja sig för utländska påtryckningar

med syfte att hämma pressfriheten.» Det omdömet står sig.

Justitieministerns motivering, att det nuvarande stadgandet bör utsträckas

från att gälla statsöverhuvuden till att gälla också regeringsledamöter

därför att det i skilda länder råder »stora olikheter i fråga om statsskick»,

finner förbundet snarare vara ett skäl att i lagen slopa även det speciella

skyddet för statsöverhuvuden. Att kunna fritt säga sin mening även om

diktaturregimernas statschefer får väl ändå anses vara rimligt i ett land

med pressfrihet.

I sin sammanfattning på sidan 1 i propositionen säger justitieministern,

att de ändringar som här föreslås innebär »en anpassning av tryckfrihetsbrotten

till motsvarande gärningar i brottsbalken; därvid anges såsom olilllåtet

yttrande även ärekränkning av ledamot av främmande makts regering».

Även om detta vore situationen — att brottsbalken innehölle stadganden för

vilka en viss korrespondens mellan grundlag och vanlig lag skulle anses

önskvärd — skulle förbundet bestämt hävda, att en korrespondens av här

diskuterat slag i det nu aktuella fallet skulle ske inte genom ändring av

grundlagen till att passa in på brottsbalken utan tvärtom. Som så betydelsefull

betraktar vi nämligen tryckfriheten och de möjligheter den skall ge till

fri samhällskritik.

Men inte ens denna formella grund tycks här föreligga. Justitieministern

motsäger nämligen sig själv — såvitt förbundet kan finna — på denna

punkt genom att på sidan 12, första stycket, i propositionen uttala (sedan

han sökt motivera grundlagsändringen om skydd för ledamöterna av främmande

lands regering): »Motsvarande ändring bör vid lämpligt tillfälle vidtagas

i brottsbalken.»

SJF finner det slutligen anmärkningsvärt, att detta förslag till grundlagsändring

inte i någon form diskuterats med de närmast berörda — tidningarna

och deras journalister — innan det plötsligt läggs fram för riksdagen.

Under hänvisning till vad vi här anfört får vi därför i tryckfrihetens och

i den fria samhällskritikens intresse hemställa till Konstitutionsutskottet

alt propositionen nr 133 måtte avslås av riksdagen i de här berörda punkterna

och att initiativ i stället tas till slopande av nuvarande mom. 7 i 7 kap.

4 S tryckfrihetsförordningen i enlighet med önskemålen i denna skrivelse.

1 anslutning till det ovan sagda vill SJF också framhålla att vi i skrivelse

av den 3.12 1963 till Konungen framförde önskemål om ändringar i

tryckfrihetslagen med syfte bl. a. att det särskilda skyddet för trosfrid

skulle utgå ur lagen. Vi beklagar att justitieministern i den nu framlagda

propositionen avvisar förbundets framställning genom att ej ha beaktat våra

synpunkter.

Avskrift av skrivelsen till Konungen bifogas. Stockholm den 15 april 1964.

Svenska Journalistförbundet

CH HERNLUND

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

15

Bilaga till bilaga 1

Till KONUNGEN

I syfte att stärka garantierna för ett fritt meningsutbyte och en fri information

får Svenska Journalistförbundet (SJF) härmed hemställa att vissa

ändringar vidtages i tryckfrihetsförordningen och i strafflagen på punkter,

där gällande lagbestämmelser enligt förbundets mening är föråldrade och

kan vara ett hinder för yttrandefrihet och informationsfrihet.

Anonymitetsskyddet

Den grundläggande garanti för en fri information till publicitetsorganen,

som ett lagstadgat anonymitetsskydd för meddelare innebär, har genom eu

rad uppseendeväckande händelser i utlandet på senaste tid ställts undei

livlig debatt. . . ,

Mest diskussion har väckts genom fängelsedomarna mot nagra engelska

journalister, som vägrat röja sina källor och som då stött sig på den yrkeshederskodex

som gäller för journalister i en rad länder och som ålägger

journalisterna att aldrig röja den, som i anonymitetens hagn lamnat informationer

till journalisten.

Under debatten om de engelska fallen — då den engelska ordningen Iran

alla håll starkt kritiserades — visade det sig, att det här i landet ar en vitt

spridd uppfattning, att en liknande situation inte skulle kunna inträffa i

Sverige. .......

Tyvärr är ju läget det, att exakt detsamma kan mtraffa har, sa som vara

anonymitetsregler är konstruerade. En domstol —- och därtill lägsta instans

_kan i en rad av lagen angivna situationer ålägga en journalist att röja

sin källa. f

Den svenska tryckfrihetsförordningen brukar — med all ratt t ram

ställas som en av världens mest pressvänliga och mest liberala då det

gäller att säkra full pressfrihet. SJF instämmer i det omdömet.

Men förbundet finner det då desto beklagligare att denna grundlag alltjämt

skall bibehålla möjligheten för domstolarna att genombryta anonynntetsskvddet

och detta utan att numera några praktiska erfarenheter eller nagra

bärande skäl över huvud taget kan anföras för en ordning, vars konsekvenser

allmänt fördömts överallt där den leder till akuta situationer, sådana

som t. ex. den nämnda i England. Våra lagregler på denna punkt står enligt

förbundets mening inte i överensstämmelse med svenska traditioner pa

press- och informationsfrihetens område och med svensk syn på hur dessa

friheter skall fungera.

Enligt förbundets mening bör det också övervägas, om inte en ordning

kan skapas som gör det otillåtet även för enskilda att söka förmå journalisten

att röja en meddelares eller en författares identitet, då denne vill vara

anonym.

Den Internationella Journalistfederationen, till vilken SJF är ansluten,

har också sedan åtskilliga år gång på gång aktualiserat dessa frågor och

i resolutioner vädjat till sina medlemsförbund att verka för att den för

journalisten grundläggande hedersregeln om ovillkorligt skydd för källor

blir inskriven i de olika ländernas lagar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

Förbundet tar därför hemställa att tryckfrihetsförordningen ändras så,

att det lagstadgade anonymitetsskyddet för meddelare blir fullständigt.

Handlingars offentlighet

1 ett utslag den 9 oktober 1963 har regeringsrätten fastslagit, att tryckfrihetsförordningens

regler i 2 kap. 2 § om handlingars offentlighet inte

kan tillämpas på sådana »handbrev» som en biskop under »sin särskilda

ämbetsutövning som pastor pastorurn» — eller »själasörjare» som den populära

termen lyder — tillställer underlydande präster.

Att tryckfrihetslagen skall tolkas så, vilket härmed fastslagits, finner

förbundet vara tillräcklig anledning att hemställa om eu snabb ändring.

Redan det taktum, att regeringsrätten — i sin formulering av domen

om sådana brev använder ordet »ämbetsutövning» är ju ett konstaterande

av att handbreven ifråga inte är något slags privatbrev utan är ämbetshandlingar.

Domen betyder följaktligen, att en viss obestridlig ämbetshandling,

utövad av en person som är i statstjänst och avlönad med allmänna

medel, redan till sin natur är undandragen offentlig insyn.

Att detta överensstämmer med tryckfrihetsförordningens nuvarande lydelse

måste enligt förbundets mening kunna öppna vägen för ett obegränsat

användande av sådana brev för undvikande av offentlig insyn. Förbundet

är övertygat om att tendenserna till hemlighetsmakeri och påtryckningar

härmed kommer att förstärkas

För ungefär 10 år sedan — i en skrivelse till Konungen daterad 3.12 1953

-7 påtalade Militieombudsmannen användandet av »handbrev» i det militära

och föreslog sådana lagändringar, att det skulle bli omöjligt att »i handbrevform

avlåtna meddelanden, avsedda att ligga till grund för någon åtgärd

i tjänsten, undandragas offentligheten». Förbundet bär svårt att bedöma,

om förhållandena inom försvarsmakten sedan dess ändrats till det bättre.

Det är möjligt att så skett.

Men inom svenska kyrkans område kvarstår missförhållandena och förbundet

befarar att de kommer att tillta efter regeringsrättens utslag.

Förbundet hemställer därför om sådana ändringar i tryckfrihetförordningen,

att möjligheten att undandra ämbetsåtgärder från offentligheten

genom att kamouflera dem som »handbrev» undanröjs och att under alla

förhållanden statskyrkoanställdas ämbetsskrivelser skall vara offentliga

även om de kallas »själavårdande verksamhet».

Begreppet »brott mot trosfridt>

Bestämmelsen i 7 kap. 4 § 11 mom. i tryckfrihetsförordningen och i 11

kap. 8 § strafflagen, där det heter att »den som offentligt skymfar sådant

som av svenska kyrkan eller annat här i riket verksamt trossamfund hålles

heligt, dömes för brott mot trosfrid till böter eller fängelse», har i dagarna

medfört att Riksåklagaren — efter anmälan — ålagt statsåklagare^!

i Stockholm att göra förundersökning mot några anställda i Sveriges Radio

för att de i en programpunkt den 24 oktober i år skulle ha brutit mot den

citerade lagbestämmelsen och därmed »kränkt religiös helgd» genom ironiska

anspelningar på vissa av svenska kyrkans kulthandlingar. Fvra åtal

har därpå väckts.

Utan att ta någon ställning till de yttranden som fälldes i radioprogrammet

måste SJF finna det alldeles orimligt att i vår tid behålla en lagbestämmelse

sådan som den nyss citerade. Dess formulering innebär, att allt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

17

som ett trossamfund här i landet, vilket det än vara må, skulle finna för

gott att förklara heligt skall vara undandraget full offentlig kritik och fri

allmän debatt, i vilken även skämtet och satiren måste ha möjlighet till

spelrum.

Förbundet har med glädje hälsat den fulla religionsfrihetens genomförande

i vårt land. Men denna frihet måste vara förenad med full yttrandefrihet

och full kritikrätt också mot de samfund och företeelser, som vill

verka i skydd av religionsfrihetslagen. Att med lagens hjälp skapa sektorer,

som åtnjuter ett speciellt helighetsskydd bara därför att en viss grupp

människor anser dem och kallar dem »heliga», är enligt förbundets mening

ett så allvarligt ingrepp i ett demokratiskt lands fria meningsutbyte

och fria åsiktsbildning, att sådana ingrepp icke under några omständigheter

kan försvaras.

Förbundet hemställer därför om sådan ändring av strafflagen på ovan

citerade punkt, att begreppet »trosfrid» i dess här angivna betydelse utmönstras

ur tryckfrihetsförordningen och strafflagen och de religiösa samfunden

helt jämställs med vilka andra sammanslutningar som helst när

det gäller de enskilda medborgarnas och publicitetsorganens rätt att utöva

kritik och yttra sig fritt om deras verksamhet. Nu gällande lagar om ärekränkning

av enskilda medborgare ger på denna punkt enligt förbundets

mening så fullt betryggande skydd, att bevarande av en speciell privilegieställning

för sammanslutningar som kallar sig trossamfund saknar varje

hållbar motivering.

Det är förbundets uppfattning, att här föreslagna lagändringar torde kunna

genomföras utan ett mera tidsödande utredningsarbete. Att exempelvis

avvakta pågående revision av den särskilda sekretesslagen betraktar förbundet

som onödigt, då våra förslag inte kan sägas vara beroende av hur denna

lag kan väntas bli omarbetad.

Förbundet tillåter sig därför hemställa att våra förslag tas under snabbt

övervägande och att ett förberedelsearbete för att möjliggöra deras genomförande

startas så snart som möjligt i de former som kan befinnas vara de

mest praktiska. Stockholm den 3 dec. 1963.

Underdånigst

Svenska Journalistförbundet

K G MICHANEK

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år 1964

Bilaga 2

Till riksdagens konstitutionsutskott

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU), som tagit del av såväl Kungl.

Maj :ts proposition nr 133 med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen

som i anledning därav väckt motion av fröken Mattson m. fl. i första

kammaren och herr Braconier m. fl. i andra kammaren, får härmed anföra

följande:

Den föreslagna ändringen i TF 7 kap. 4 § punkt 7 avser att vidga kretsen

av de utländska politiker som skall åtnjuta lagskydd mot nedsättande omdömen

i svensk press.

Lagändringen skulle ge ökade möjligheter till åtal och därmed innebära

en begränsning av pressens kritikrätt.

Enligt TU:s mening krävs utomordentligt starka skäl för varje lagändring

som syftar till att inskränka hävdvunnen yttrandefrihet. Den ifrågavarande

propositionen synes inte ha påvisat några sådana tvingande skäl.

Med hänvisning till den förpliktande svenska traditionen på tryckfrihetslagstiftningens

område måste TU därför bestämt avstyrka den föreslagna

lagändringen. Föreningen kan inte heller underlåta att ge uttryck åt sin

förvåning över att förslaget — som dock syftar till en grundlagsändring —

lagts fram utan några som helst föregående konsultationer med företrädare

för pressen.

Angelägnare än att öka räckvidden av nuvarande straffbestämmelser och

därmed kringskära den allmänna kritikrätten vore enligt TU :s uppfattning

att överväga huruvida hittillsvarande bestämmelse helt kan utgå.

Till detta uttalande vill TU foga följande synpunkter på konsekvenserna

av ett beslut i propositionens anda:

Det förefaller vara ett rimligt antagande att de utländska regeringsledamöter

som främst löper risken att bli skarpt kritiserade i svensk press —

och som erfarenhetsmässigt visat sig vara mest känsliga för sådan kritik —

är sådana som representerar diktatoriska eller åtminstone ur demokratisk

synvinkel otillfredsställande regimer. Just i fråga om länder med långt gående

personlig maktkoncentration är det emellertid särskilt svårt att kritisera

system och metoder på sätt som inte av maktägarna uppfattas som kränkande.

Risken synes alltså uppenbar att den i propositionen avsedda vidgningen

av lagskyddet främst skulle komma att hämma svensk presskritik av odemokratiska

regimer och därmed i synnerhet komma diktaturrepresentanter

till godo. En dylik konsekvens av en lagskärpning ter sig stötande för svensk

rättskänsla och torde sakna stöd i den allmänna opinionen.

På anförda grunder — och med instämmande i de synpunkter som framförts

i ovannämnda motion — får TU hemställa att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 133 måtte avslå förslaget i den del som berör TF

7: 4 punkt 7. Stockholm den 23 april 1964.

Svenska Tidningsutgivareföreningen

TORE G. WÄRENSTAM

Ivar Hallvig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 år W6i

19

Bilaga 3

Till riksdagens konstitutionsutskott

Publicistklubben, som erhållit del av den till Konstitutionsutskottet av

Svenska Journalistförbundet (SJF) avgivna skrivelsen med anledning av det

förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen som framlagts för riksdagen

i propositionen nr 133, vill uttala sitt fulla instämmande i SJF:s avvisande

inställning till den föreslagna punkt 8 i 7 kapitlet 4 § tryckfrihetsförordningen.

Det är Publicistklubbens bestämda uppfattning att en förändring som den

i propositionen föreslagna skulle innebära ett allvarligt ingrepp i den fria

pressens rätt att kritisera för oss motbjudande politiska system och deras

företrädare, liksom att införandet av en ansvarsregel med den föreslagna

innebörden skulle, för att citera en tidigare justitieminister, skapa svårigheter

för den svenska statsledningen »att i politiskt oroliga tider värja sig för

utländska påtryckningar med syfte att hämma pressfriheten».

Publicistklubben hemställer därför till Konstitutionsutskottet att proposition

nr 133 i den här berörda punkten måtte avslås av riksdagen och initiativ

i stället tagas till slopande av nuvarande mom. 7 i 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen.

Samtidigt vill Publicistklubben uttala sin förvåning över att ingen kontakt

tagits med pressens organisationer innan ett förslag med denna för pressen

utomordentligt betydelsefulla innebörd framlagts för riksdagen. Stockholm

den 24/4 1964.

För Publicistklubben

LENNART HIRSCHFELDT

Ordförande

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.