Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om kontroll genom riksdagens justitieombudsman över taxering sm gndigheterna.

1964-10-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1964:26, Utlåtande i anledning av motioner om kontroll genom riksdagens justitieombudsman över taxering sm gndigheterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 196b

1

Nr 26

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner om

kontroll genom riksdagens justitieombudsman över

taxering sm gndigheterna.

I de till konstitutionsutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 454

i första kammaren av herr Bengtson m. fl. samt nr 544 i andra kammaren

av herrar Hedlund och Eliasson i Sundborn hemställes, att riksdagen måtte

i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag till de lagändringar

som erfordras för att taxeringsmyndigheterna skall vara underkastade

samma kontroll av riksdagens justitieombudsman som statens

tjänstemän.

Beträffande skälen till yrkandet hänvisas, i den mån redogörelse icke lämnas

i det följande, till motionen II: 544.

I 113 § regeringsformen stadgas, att »taxeringsmän, som riksdagens bevillnings

föreskrifter å dess vägnar tillämpa,» ej skall »för debitering eller

taxering kunna till något ansvar ställas». Stadgandet kvarstår praktiskt taget

oförändrat sedan 1809.

Bakgrunden till stadgandet är följande: Den allmänna bevillning, som

ständerna i äldre tid åtog sig, infördes, specificerad på olika yrkesgrupper

m. m., i ständernas bevillningsförordning. Vad var och en av de skattskyldiga

skulle erlägga i bevillning bestämdes sedan av taxeringsmännen. Sådana

valdes inom varje pastorat och ansågs som ständernas förtroendemän.

Deras beslut kunde icke överklagas. De var emellertid ansvariga inför

Kungl. Maj:t och kronan, om kronans rätt eftersatts. Ansvaret gentemot

Kungl. Maj:t och kronan borttogs genom 113 § regeringsformen.

Skyddet för taxeringsmännen gentemot kronan anses numera icke ha någon

större praktisk betydelse. Stadgandet har emellertid tolkats så, att taxeringsmän

icke kan ställas till ansvar från de skattskyldigas sida för felaktigheter

vid beslut avseende taxering.

Enligt vedertagen uppfattning innefattas under uttrycket »taxeringsmän»

i varje fall ordförande och ledamöter i de skilda slagen av taxeringsnämnder.

Huruvida prövningsnämndernas ledamöter omfattas av beskrivningen

i 113 § regeringsformen torde få betraktas som en öppen fråga. Den där

stadgade ansvarsfriheten omfattar debiteringen och taxeringen men inte

förfarandei. Skulle eu ordförande eller ett kronoombud i en taxeringsnämnd

åsidosätta gällande föreskrifter om förfarandet, exempelvis om underrättelse

till skaltskyldig, kan han fällas till ansvar för tjänstefel. Justitieombudsmannen

har också ingripit mot felaktigheter av detta slag. Beträffande alla

X llihang till riksdagens protokoll 19G''t. 5 samt. 2 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 196b

ledamöter i taxeringsnämnder gäller vidare att de är underkastade ett begränsat

ämbetsansvar, nämligen i huvudsak för tagande av muta och brott

mot tystnadsplikt (20 kap. 12 § andra stycket brottsbalken).

Med anledning av en vid 1956 års riksdag väckt motion (II: 477) angående

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning av frågan om

taxeringsmäns straffrättsliga ansvar och om behovet av det skydd för taxeringsmän

som § 113 regeringsformen stadgar anförde konstitutionsutskottet

(uti. nr 12) bl. a. följande.

Enligt vedertagen uppfattning innefattas under uttrycket taxeringsmän

i § 113 regeringsformen i varje fall ordförande och ledamöter i de olika beskattningsnämnderna.

Därmed kan dock icke anses klarlagt, om stadgandet

i fråga icke också bereder straffskydd för vissa andra personer, som

möjligen skulle kunna karakteriseras som taxeringsmän. Denna oklarhet

sammanhänger med att bestämmelsen tillkommit under helt andra organisatoriska

förhållanden på taxeringsväsendets område än de nuvarande. Redan

detta förhållande kunde motivera en utredning angående grundlagsstadgandet

i fråga. Men även andra skäl kunna anföras härför. Sålunda kan det

ifrågasättas, om en bestämmelse i förevarande ämne numera bör ha sin

plats i grundlag. Stadgandet i fråga bör emellertid icke uteslutas ur regeringsformen

utan att ersättas av särskild föreskrift i annan lag eller författning.

I varje fall lekmannarepresentanterna i beskattningsnämnderna

böra enligt utskottets åsikt med hänsyn till arten av sina arbetsuppgifter åtnjuta

ett särskilt skydd för sina åtgärder i taxeringsfrågor. En utredning

genom Kungl. Maj :ts försorg i nu berörda och därmed nära sammanhängande

spörsmål anser utskottet därför böra föregå ett ställningstagande till

trågan om upphävande eller ändring av 113 § regeringsformen.

Under hänvisning härtill hemställde utskottet, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad utskottet i utlåtandet anfört. Riksdagen

beslöt (skrivelse nr 275) i enlighet med vad utskottet sålunda hemställt.

Härefter har författningsutredningen (SOU 1963: 17 s. 517 ff) övervägt

om stadgandet borde få någon motsvarighet i en framtida regeringsform.

Utredningen fann att stadgandet icke var av den karaktären att det borde

ha sin plats i grundlag. Det skydd, som grundlagen för närvarande ger,

torde, yttrade utredningen, vara garanterat av brottsbalken. Utredningen

fann icke anledning att ytterligare ingå på frågan om utformningen av

taxeringsmäns straffrättsliga ansvar. Detta spörsmål kunde nämligen, menade

utredningen, icke ses isolerat från frågan om omfattningen av ärnbetsansvaret

i allmänhet. Den sistnämnda frågan komme enligt ett av utredningen

återgivet uttalande av chefen för justitiedepartementet (prop. 1963:

156 s. 28) att i hela sin vidd upptas till omprövning när arbetet på en lösning

av problemet om statstjänstemännens förhandlingsrätt lett till resultat.

Motionärerna framhåller att det är en allmänt erkänd princip i vårt land

att myndigheterna är underkastade kontroll. Bestämmelserna i regeringsformen

och brottsbalken om ansvarsbegränsning för taxeringsmän är, framhåller

motionärerna, så mycket mer obegripliga som de ledande personerna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1964 3

i taxeringsnämnderna, nämligen ordförandena och kronoombuden, inte är

förtroendevalda utan tillsatta av offentlig myndighet. Motionärerna yttrar

att bestämmelserna uppenbarligen bör upphävas.

Utskottet. Det ålderdomliga stadgandet i 113 § regeringsformen tillförsäkrar

»taxeringsmän» skydd mot straff och skadeståndsskyldigliet på

grund av fel vid »debitering eller taxering». Ansvartriheten gäller själva

beslutet om debitering eller om taxering; av betydelse är särskilt beslutet

att åsätta en fastighet ett visst taxeringsvärde eller att bestämma en inkomstpost

till ett visst belopp. Ansvarsfriheten medför motsvarande begränsning

av JO:s tillsyn.

Själva förfarandet hos taxeringsmyndigheterna är emellertid inte undandraget

ansvar. Har exempelvis ordföranden i en taxeringsnämnd underlåtit

att, i enlighet med taxeringsförordningens föreskrifter, underrätta en skattskyldig

om en avvikelse från hans självdeklaration, kan ordföranden fällas

till ansvar för tjänstefel; därav följer att hans förfaringssätt i nu förevar ande

hänseende kan bli föremål för granskning av JO. Alla som deltar i taxeringsarbetet

såsom ledamöter av beslutande organ är också underkastade

ansvar för tagande av muta och brott mot tystnadsplikt enligt de regler som

gäller för tjänstemän i allmänhet.

Den ovan angivna ansvarsfriheten för taxeringsmän utgör en inskränkning

i regeln om att myndigheterna arbetar under ansvar och kontroll. En

skattskyldig kan visserligen genom att anföra besvär vinna rättelse i ett felaktigt

taxeringsbeslut. På andra förvaltningsområden anses dock besvärsrätten

icke utgöra tillräcklig anledning att avstå från personlig ansvarighet

för dem som fattar beslut.

Frågan om eller i vad mån det är motiverat att behålla regeln om taxeringsmäns

ansvarsfrihet har samband med flera spörsmål som är föremål

för övervägande i skilda sammanhang.

Sålunda har 1963 års JO-utredning bl. a. att beakta de skattskyldigas

intresse av att få sina tillbörliga krav på rättsskydd i skatteärenden uppfyllda.

Stadgandet i 113 § regeringsformen beröres också av det pågående

arbetet på en reform av författningen; enligt författningsutredningens förslag

skulle stadgandet inte få någon motsvarighet i den nya regeringsformen.

Spörsmålet om taxeringsmäns straffrättsliga ansvar kan vidare inte ses

isolerat från frågan om omfattningen av ämbetsansvaret i allmänhet. Denna

fråga, som fått en viss belysning under förarbetena till brottsbalken, kommer,

enligt vad som anmärkts i det föregående, alt tas upp till omprövning,

när arbetet på lösning av problemet om statstjänstemännens förhandlingsrätt

har lett till resultat. Slutligen vill utskottet framhålla, att frågan om

skadeståndsansvar för fel i tjänsten är av betydelse när det gäller att avskaffa

eller inskränka ansvarfriheten för taxeringsmän; det kunde nämligen

te sig oskäligt att utkräva fullt skadestånd av dem som, på grund av viss

oaktsamhet men likväl i god tro, medverkat till att t. ex. en fastighets värde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 26 år 1964

eller en inkomstpost har bestämts till ett oriktigt belopp. Skadeståndsproblem

av betydelse på detta område har behandlats i två betänkanden (SOU

1958:43 och 1964:31), vilka är under övervägande inom vederbörande

departement.

De i förevarande motioner till behandling upptagna spörsmålen är sålunda

i skilda sammanhang under utredning eller övervägande. De resultat,

vartill dessa utredningar och överväganden kan leda, bör så snart sig göra

låter underställas riksdagen för bedömande. Med hänsyn till ämnets principiella

vikt finner utskottet denna uppfattning böra bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen med anledning av förevarande motioner i

skrivelse till Kungl. Maj :t ville giva till känna vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 28 oktober 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

TORSTEN ANDERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Torsten Andersson, Damström, Sveningsson,

Georg Pettersson, Hernelius, Källqvist och Dahlberg; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen, Magnusson i

Tumhult, Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund, Braconier, fru Thunvall,

herrar Wahlund, Wedén och Johansson i Trollhättan.

Reservation

av herrar Damström, Georg Pettersson, Dahlberg, Spångberg, Bengtsson i

Halmstad, Nilsson i Östersund, fru Thunvall och herr Johansson i Trollhättan,

vilka ansett att utskottet bort anföra följande.

Det ålderdomliga---(lika med utskottet)---vederbörande

departement.

De i törevarande motioner till behandling upptagna spörsmålen är sålunda

i skilda sammanhang under utredning eller övervägande. Någon framställning

till Kungl. Maj :t i enlighet med motionärernas yrkande finner

utskottet därför ej påkallad. Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.