Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss reglering i kommunallag av kommunal upphandling.

1964-11-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1964:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss reglering i kommunallag av kommunal upphandling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3& år 196b

1

Nr 30

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om viss reglering i kommunallag av kommunal upphandling.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 142

i första kammaren av herr Enarsson och nr 182 i andra kammaren a\

herr Magnusson i Tumhult m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt kommunalrättskommittén

att utreda huruvida stadganden lämpligen kan intagas

i kommunallagen av innebörd att kommunal upphandling skall ske opartiskt

och på lika villkor för den som erbjuder varor eller tjänster, att ej

annat anbud må antagas än det som i fråga om pris och kvalitet bäst tillgodoser

kommunens behov, samt att för upphandlingsverksamheten skall

finnas ett av kommunens fullmäktige antaget reglemente».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Om upphandling och arbeten för statens behov ävensom försäljning av

staten tillhörig lös egendom stadgas i kungörelse den 6 juni 1952 (upphand

lin gskun gör elsen SFS nr 496 med senare ändringar; jfr SFS nr 455/

1959 och nr 493/1960).

Någon liknande författning gäller icke för den kommunala verksamheten.

Före ikraftträdandet av 1959 års sjukhusstadga skulle visserligen sjukhusdirektionen

i den mån det lämpligen kunde ske iakttaga vad i upphandlingskungörelsen

vore stadgat i upphandling för lasarett och vid mei a omfattande

byggnadsarbeten. Men motsvarigheter till dessa stadganden medtogs

inte i 1959 och 1963 års stadgor. Vid tillkomsten av upphandlingskungörelsen

övervägdes huruvida inte skyldighet att iakttaga dess bestämmelser

borde föreskrivas, då statsbidrag lämnades kommuner till byggnadsverksamhet.

De sakkunniga fann fog härför men menade att det borde

ankomma på Kungl. Maj :t att från fall till fall pröva behovet därav. Denna

tanke mötte under förslagets remissbehandling kritik från kommunförbunden.

Några generella bestämmelser i detta syfte har inte utfärdats.

Möjligheten att förbinda statsbidrag till kommuner med skyldighet att följa

upphandlingskungörelsens bestämmelser synes sällan ha utnyttjats.

Tanken på eu reglering i kommunallag av förfarandet i kommunala upphandlingsärenden

har tidigare framförts i en interpellation vid 1945 års

riksdag (II kam. prot. 39 s. 8, 43 s. 103) och i framställning från Sveriges

Biliang till riksdagens protokoll 196b. 5 samt. 2 avd. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1964-

köpmannaförbund den 14 okt. 1948 till kommunallagskommittén. Till stöd

härlör åberopades vid dessa tillfällen att den kommunala friheten i fråga

om upphandlingen — särskilt de kommunala organens möjlighet att efter

hand som anbud inkomma formlöst taga del av dessa och inleda underhandstörhandlingar

med anbudsgivarna — stundom missbrukats och lett

till beslut, vilkas objektivitet kunnat ifrågasättas.

Kommunallagskommittén (SOU 1952: 14 s. 252) ansåg sådant missbruk

utgöra undantagsföreteelser, som ingalunda kunde motivera, att kommunerna

i gemen i författningsväg bundes vid iakttagandet av mer eller mindre

detaljerade former i sin upphandling. Detta skulle byråkratisera och tynga

upphandlingsväsendet utan att medföra någon häremot svarande nytta för

kommunerna. Den av den kommunala representationen utövade kontrollen

och den offentliga kritik som kommunalförvaltningen vore underkastad

utgjorde enligt kommitténs åsikt tillräckliga garantier mot avvikelser från

sunda och riktiga principer i upphandlingsärenden.

Senare har vid flera tillfällen — åren 1956, 1960, 1961 och 1963 — motioner

väckts om intörande av enhetliga regler för kommunal upphandling

men hittills alltid avslagils. Samtliga gånger har vederbörande riksdagsutskott

— allmänna beredningsutskottet samt år 1961 statsutskottet berett

kommunförbunden, ävensom kommerskollegium eller (1961) dåvarande

statens sakrevision tillfälle att yttra sig i ämnet. 1960 hördes även Kooperativa

lörbundet, Sveriges köpmannaförbund och Svenska byggnadsentreprenörtöreningen.

Kommunförbunden har härvid alltid avstyrkt motionerna.

En mot motionsyrkandena avvisande hållning intog också statens sakrevision,

Kooperativa förbundet samt före 1963 kommerskollegium. Övriga

remissinstanser däribland av kommerskollegium hörda handelskammare har

tillstyrkt förslagen.

Sista gången ämnet behandlades av riksdagen (1963) motiverade kommerskollegium

sitt tillstyrkande av utredningsyrkandet med att kollegium

under hand från olika handelskammare erfarit, att klagomål från enskilda

företag inte sällan anförts beträffande kommunernas handläggning av

upphandlingsärenden. Som ett ytterligare skäl för utredning erinrade kollegium

om konventionen angående upprättande av Europeiska frihandelssammanslutningen

(EFTA). Denna konvention innehåller nämligen en bestämmelse

om att medlemsstaterna skall verka för att regionala och lokala

myndigheter eller företag, som står under deras kontroll, iakttager bestämmelserna

i konventionen om en gradvis avveckling av diskriminering i handeln

med hänsyn till nationalitet.

Av kommunförbunden hänvisade landstingsförbundet och stadsförbundet

till tidigare avgivna avstyrkande yttranden över motioner med enahanda

syfte. Landstingsförbundet hade därvid uttalat att inga bärande motiv funnes

för en lagstiftning. Utmönstringen ur sjukhusstadgan av föreskrifterna

om upphandlingskungörelsens tillämpning hade varit ett steg i rätt rikt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 196b

3

ning. Den landstingskommunal upphandlingen försiggick inte i lösliga

former. Tvärtom kunde ett strängare iakttagande av formföreskrifter iakttagas.

En sådan utveckling på frivillighetens grund vore ur alla synpunkter

att föredraga framför en lagstiftning, som skulle beskära den kommunala

självbestämmanderätten och föga överensstämma med önskemålen om

minskning av detaljregleringen av landstingens verksamhet. I sista hand

hänvisades också till att offentlighetsprincipen gällde för landstingskommunal

beslut i upphandlingsärenden.

1 sina tidigare yttranden hade stadsförbundet erinrat om att åtskilliga

städer hade särskilda upphandlingsreglementen, att en inom Stadskamerala

föreningen i samråd med förbundskansliet tillsatt rationaliseringskommitté

framlagt förslag till uniformering av reglerna för upphandling m. m. och

att förbundets styrelse med uppmärksamhet följde frågans vidare utveckling.

Intet hade därefter inträffat som kunde föranleda förbundet att avvika

från sin vid dessa tillfällen intagna ståndpunkt att bärande motiv saknades

för att underkasta landstingskommuner och primärkommuner den statliga

upphandlingskungörelsens bestämmelser.

Landskommunernas förbund — numera Kommunförbundet — fann det

av praktiska skäl ogörligt för kommunerna att generellt tillämpa upphandlingskungörelsen.

Därtill kom att en lagstiftning i sådant syfte skulle uppfattas

som ett intrång i den kommunala självstyrelsen. Vid den kommunala

upphandlingen hade en praxis utvecklats som i stora drag överensstämde

med upphandlingskungörelsens principer. Konferenser och kurser hade under

senare år hållits för kommunala förtroendemän och tjänstemän, varvid

upphandlingsfrågorna ägnats ingående uppmärksamhet. Överläggningar påginge

mellan förbundet och Svenska byggnadsentreprenörföreningen om

lämplig utformning av en rekommendation till kommunerna angående anbudsför

farandet.

Vid intet tidigare tillfälle har inträffat att vederbörande riksdagsutskott

tillstyrkt motioner i förevarande syfte. I sina av riksdagen godkända utlåtanden

(jfr ABU nr 17/1956, nr 19/1960, nr 12/1963, SU nr 155/1961) har

utskotten emellertid framhållit önskvärdheten av möjligast fasta normer för

den kommunala upphandlingen och med tillfredsställelse konstaterat att

spörsmålet uppmärksammats av kommunförbunden samt att åtgärder i

detta syfte vidtagits genom deras försorg.

Under hand har konstitutionsutskottet inhämtat att kommunförbundens

strävanden att på egen hand lösa frågan om en fastare reglering av den

kommunala upphandlingsverksamheten fortsatt och att positiva resultat

nu ligger inom räckhåll. Utskottet har fått taga del av ett inom stadsförbundet

och kommunförbundet gemensamt utarbetat förslag till Allmänna

bestämmelser om upphandling och arbeten för kommuns behov, över detta

förslag har en rad städer och landskommuner beretts tillfälle att yttra sig.

För landskommunernas del är remissförfarandet redan avslutat. Beträffande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1964

städerna torde det ännu dröja någon tid innan alla remissvar inkommit.

Meningen är att förbunden under det fortsatta arbetet skall tillgodogöra sig

den kritik som på detta sätt framkommer samt därefter framlägga ett av

förbundsstyrelserna godkänt normalförslag. Detta skall sedermera rekommenderas

förbundsmedlemmarna till antagande.

Utskottet. I anledning av motioner i liknande syfte har riksdagen år 1963

framhållit önskvärdheten av att den kommunala upphandlingen normeras

på frivillighetens väg. Kommunförbundens redan då begynta arbete på att

åstadkomma ett normalreglemente för kommunal upphandling har nu

framskridit så långt att positiva resultat ligger inom räckhåll. Det vill

alltså synas som om någon ytterligare åtgärd i detta hänseende inle vore

erforderlig.

Oavsett detta kan ur lagteknisk synpunkt vägande invändningar resas

mot motionärernas förslag. Införandet av bestämmelser i kommunallagen

om att ett visst slags ärenden skall behandlas objektivt och på sätt som häst

tillgodoser kommunens intressen skulle skapa ett missvisande intryck av

att dessa principer inte vore allmängiltiga inom kommunförvaltningen. Sådana

särbestämmelser skulle kunna fresta besvärsmyndigheterna till avgöranden

som mindre väl överensstämmer med grunderna för kommunalbesvärsinstitutet.

I likhet med på sin tid kommunallagskommittén finner utskottet den

kommunala revisionen, det kommunala interpellationsinstitutet och den

offentliga kritik som kommunalförvaltningen eljest är underkastad utgöra

tillräckliga garantier mot missbruk på förevarande område. Utskottet hemställer

sålunda,

att motionerna I: 142 och II: 182 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 november 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Torsten Andersson*, Damström, Sveningsson*,

Georg Pettersson, Olsén*, Erik Olsson, Dahl, Källqvist*, Hilding*

och Hiibinette; samt

från andra kammaren: herrar von Friesen, Magnusson i Tumhult,

Adamsson, Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund, Braconier*, Henningsson,

Westberg*, fru Thunvall och herr Boo.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 196b

5

Reservation

av herrar Sveningsson, Hiibinette, Magnusson i Tumhult och Braconier,

vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Den kommunala expansionen, med dess omfattande verkningar inom alla

kommuntyper, gör en utredning av det slag som föreslås i motionerna I. 142

och II: 182 berättigad. Det är av stor vikt för den kommunala självstyrelsens

framtid och för den kommunala demokratiens utveckling att alla anledningar

till misstro mot den kommunala förvaltningen undanröjes. Det förhållandet

att bestämmelser för den kommunala upphandlingen saknas utgör,

och vill det synas icke utan orsaker, en anledning till sådan misstro.

Att bestämmelser angående den kommunala upphandlingens oväld och

opartiskhet skulle tynga det kommunala arbetet har icke övertygande kunnat

visas, och även om så i någon mån skulle vara fallet, är det icke något

godtagbart skäl för att lämna kommunerna en större frihet i deras upphandlingsverksamhet,

än vad man ansett sig böra lämna staten vid dess

upphandlingar.

Kommuninnevånarnas berättigade krav på att skattemedel användes på

bästa sätt och under betryggande kontroll väger här tyngre än de kommunala

myndigheternas intresse av att vara obundna av bestämmelser i sitt

handlande.

Utskottet finner det angeläget att en utredning omfattande bestämmelser

för såväl sekundärkommunernas som primärkommunernas upphandlingsverksamhet

företoges.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen med anledning av motionerna I: 142 och

II: 182 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt Kommunalrättskommittén

att utreda huruvida stadganden lämpligen kan intagas

i kommunallagen av innebörd att kommunal upphandling

skall ske opartiskt och på lika villkor för den som erbjuder

varor eller tjänster, att ej annat anbud må antagas

än det som i fråga om pris och kvalitet bäst tillgodoser kommunens

behov samt att för upphandlingsverksamheten

skall finnas ett av kommunens fullmäktige antaget reglemente.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.