Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående heltidsanställda kommunala förtroendemän.

1964-11-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1964:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående heltidsanställda kommunala förtroendemän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 196b

1

Nr 36

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående heltidsanställda kommunala förtroendemän.

I de likalydande motionerna nr 58 i första kammaren av herrar Schött

och Enarsson och nr 120 i andra kammaren av herr Palm hemställes, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning

i syfte att klarlägga heltidsanställda kommunala förtroendemäns såväl

kommunalrättsliga ställning som de riktlinjer som bör gälla för de ekonomiska

förmåner som förenas med uppdragen».

Behandlingen av motionerna, vilka hänvisats till konstitutionsutskottet,

har uppskjutits till innevarande höstsession.

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas

i det följande, hänvisa till motionerna.

Kommunallagarna. Några särskilda bestämmelser, som avser heltidsengagerade

förtroendemän, återfinnes ej i kommunallagarna utom såvitt gäller

borgarrådsberedningen i Stockholm, från vilken kan bortses i detta sammanhang.

De för förtroendeuppdragen gällande allmänna reglerna blir sålunda

tillämpliga vare sig uppdraget innehas som heltidsarbete eller som

vanlig förtroendesyssla vid sidan av annan verksamhet. De stadganden,

som närmast är av intresse, är de som avser valbarhet och behörighet till

samt ersättning för förtroendeuppdrag. Om innebörden av dessa regler må

antecknas följande, varvid bortses från kommunallagen för Stockholm och

lagen om församlingsstyrelse.

För valbarhet till förtroendeuppdrag uppställer kommunallagarna dels

vissa allmänna villkor, vilka i stort sett är desamma enligt samtliga dessa

lagar, och dels vissa speciella, vilka varierar mellan de olika lagarna. För de

allmänna villkoren, vilka i huvudsak innebär krav på medlemskap, rösträtt

och faktisk bosättning i kommunen, har en redogörelse lämnats i utskottets

utlåtande nr 33 till innevarande höstsession. Av betydelse i detta

sammanhang är i första hand det speciella villkor, som uppställts i 7 §

kommunallagen (KomL), andra stycket sista punkten. I kommunens tjänst

anställd befattningshavare, vilken som föredragande hos kommunens styrelse

eller eljest på grund av sina tjänsteåligganden intar den ledande ställningen

inom kommunens samfällda förvaltning, må enligt detta stadgande ej

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 5 samt. 2 avd. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 196i

utses till fullmäktig. Till följd av 32, 45, 47 och 48 §§ KomL kan sådan

person icke heller väljas till kommunens styrelse eller annan kommunal

nämnd. Villkoret i fråga motsvaras i 8 § andra stycket landstingslagen

(LtL) av en bestämmelse, enligt vilken landstingsdirektör eller motsvarande

befattningshavare icke må utses till landstingsman eller suppleant. Jämlikt

43 och 54 §§ LtL är regelns tillämplighet utsträckt till att avse även förvaltningsutskott

eller annan nämnd.

I de stadganden, som avser valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag,

töreskrives, att den som upphör att vara valbar skall frånträda mottaget

uppdrag. Behörighet förutsätter sålunda valbarhet.

Om ersättning för förtroendeuppdrag innehåller kommunallagarna, med

smärre avvikelser utan betydelse i detta sammanhang, likartade regler.

Grundläggande stadganden återfinnes i 28 § KomL och 39 § LtL. Innehållet

är väsentligen följande. Ersättning kan utgå såsom traktamente för

särskilda av uppdraget föranledda kostnader för uppehälle, ersättning för

resekostnader och andra med uppdraget förenade utgifter, arvode för det

arbete, som är förenat med uppdraget, samt pension i form av ålderspension,

förtidspension och familjepension. Det har överlämnats till fullmäktige

resp. landstinget att besluta om ersättningar. De enda begränsningar, som

lagfästs, innehåller, att arvode icke må »överstiga vad som är skäligt med

hänsyn till göromålens omfattning och art samt den tid som kan beräknas

åtgå för uppdraget», och att pension endast må beviljas, »då särskilda skäl

äro därtill». Ersättningsreglerna är generellt tillämpliga på varje förtroendeuppdrag.

För arvodesbestämmelserna och deras bakgrund har en närmare redogörelse

lämnats i utskottets denna dag avgivna utlåtande nr 35.

De här i korthet angivna reglerna innebär, att kommunerna äger möjlighet

att inom ramen för de allmänna arvodes- och pensionsbestämmelserna

utforma ett förtroendeuppdrag som en heltidssyssla, därest detta skulle

tramstå som påkallat. Att så sker medför i och för sig icke någon förändring

av förtroendemannens kommunalrättsliga ställning. Skulle emellertid

vederbörande ges en sådan ställning, som avses i de nämnda stadgandena

i 7 § KomL och 8 § LtL, blir han icke längre att betrakta som en vanlig

förtroendeman utan nödgas avgå ur kommunens fullmäktige, styrelse och

nämnder resp. ur landstinget och dess förvaltningsutskott och nämnder. I

praxis har uppdrag som ordförande i kommuns styrelse i stor utsträckning

kommit att utformas som heltidssysslor.

Rättsfall. Frågan om en lieltidsengagerad förtroendeman borde anses intaga

eu i .sådan ställning inom kommunen, att han jämlikt 7 § KomL icke

längre var valbar till kommunala uppdrag, har prövats av regeringsrätten i

ett uppmärksammat, under år 1961 avgjort besvärsmål. Då i förevarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 1964 3

motioner bl. a. hänvisas till detta rättsfall, torde en kort redogörelse böra

lämnas för detsamma.

Kommunalfullmäktige hade, efter viss utredning rörande lämplig organisation

av den kommunala förvaltningen, beslutit, att kommunalnämndens

ordförande skulle som chef för förvaltningen tillika vara personalchef och

att för honom skulle gälla följande arvodes- och anställningsförhållanden.

Vederbörande skulle erhålla arvode i enlighet med en viss lönegrad med

rätt att för lönegradsuppflyttning tillgodoräknas viss gången tid. Det tjänsteoch

pensionsreglemente, som vid varje tidpunkt gällde för kommunens

tjänstemän, skulle vara tillämpligt även på ordföranden. Denne garanterades

vid eventuellt byte på ordförandeposten likvärdig tjänst hos kommunen

med samma arvodes-, löne- och pensionsförmåner som han vid sin avgång

hade. Fråga uppkom, om vederbörande erhållit sådan ställning, att han

förlorat sin behörighet som ledamot av fullmäktige och kommunalnämnden.

Spörsmålet besvarades nekande av länsstyrelsen. Motsatt ståndpunkt intogs

av regeringsrätten, som anförde, att ordförandearvodet förenats med sådana

villkor att vederbörande i verkligheten kommit att intaga ställning

som en i kommunens tjänst anställd befattningshavare, att han tillika på

grund av sina åligganden intog den ledande ställningen inom kommunens

samfällda förvaltning, och att hans valbarhet därmed gått förlorad.

En närmare redogörelse för rättsfallet återfinnes i Regeringsrättens Årsbok

1961, s. 109.

Frågans behandling år 1962. Spörsmålet om heltidsengagerade förtroendemäns

ställning blev föremål för överväganden i samband med att kommunallagarnas

regler om ersättning för kommunala uppdrag reviderades år

1962. En närmare redovisning för reformens innebörd har lämnats i utskottets

nyssnämnda utlåtande nr 35. I detta sammanhang är till fyllest att

anteckna, att i huvudsaklig överensstämmelse med ett av kommunairättskommittén

framlagt förslag (SOU 1961: 54) en allmän liberalisering av ersättningsnormerna

genomfördes. Huvudtanken var, att kommunerna borde

anförtros befogenheten att efter eget bestämmande ersätta förtroendemännen

i gemen för det arbete, som är förenat med uppdragen. De allmänna

arvodesregler, vilka ovan i korthet antytts, tillkom som ett uttryck för

denna uppfattning.

I remissyttrande över kommunalrättskommitténs ifrågavarande förslag

uttalade Svenska landskommunernas förbund farhågor för att de nya normerna

skulle kunna leda till svårigheter vid gränsdragningen mellan kommunala

förtroendemän och kommunala tjänstemän. Härvid hänvisades särskilt

till det här ovan anmärkta rättsfallet. I den proposition till 1962 års

riksdag (nr 71), vari Kungl. Maj:t för riksdagen framlade förslag till nya

ersättningsregler, uttalade departementschefen härom:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 196i

Enligt förbundet är ordföranden i kommunens styrelse numera ofta hellidssysselsatt

med detta uppdrag. Arvode och annan ersättning till honom

avpassas regelmässigt med hänsyn härtill. Förbundet finner det otillfredsställande

alt kommunala förtroendemän i denna framskjutna ställning

skall behöva löpa risk att bli obehöriga att längre vara förtroendemän. Med

detta uttalande åsyftas ett nyligen inträffat fall, då en kommunalnämndsordförande

som intog den ledande ställningen inom kommunens samfällda

förvaltning förklarades ha kommit att i verkligheten intaga ställningen såsom

anställd befattningshavare i kommunens tjänst och således vara obehörig

att längre inneha sitt förtroendeuppdrag. I anslutning härtill vill jag

i första hand erinra om att kommittéförslaget i stort sett inte innebär någon

utökning av redan nu föreliggande möjligheter att utge ersättningar till

den förtroendeman i kommunen på vilken 7 eller 32 § kan bli tillämplig.

Några nya svårigheter att göra gränsdragningen kommer ett genomförande

av förslaget därför inte att medföra. Jag vill ytterligare tillägga att den av

Svenska landskommunernas förbund påtalade risken inte torde föreligga så

länge ersättning till förtroendemannen beslutas att utgå i de former som

regleras i KL. Det måste därvid uppmäksammas, att arvodets storlek skall

bestämmas uteslutande med hänsyn till det arbete uppdraget kan väntas

medföra och den tid som åtgår för uppdraget men däremot inte får göras

beroende av den tid en viss förtroendeman innehaft uppdraget.

Vid riksdagen nämnda år hade även väckts motioner (I: 198 och II: 3001

med samma hemställan som i de nu föreliggande. Dessa motioner upptogs

av konstitutionsutskottet till behandling i samband med nyssnämnda proposition.

I sitt utlåtande (nr 15) uttalade utskottet i den del, som här är av

betydelse, följande, varvid anknöts till det förut berörda rättsfallet:

Det torde finnas anledning förmoda, att regeringsrättsutslaget grundats

bl. a. på det förhållandet, att enligt kommunens klandrade beslut för förtroendemannen

skulle tillämpas det tjänste- och pensionsregleinente, som

vid varje särskilt tillfälle gällde för kommunens tjänstemän. Utskottet ansluter

sig till departementschefens uppfattning, att den av förbundet påtalade

risken inte torde föreligga så länge ersättning till förtroendemannen

beslutas att strikt utgå i de former som regleras i KL. Arvodet skall sålunda

bestämmas med hänsyn till det arbete uppdraget kan förväntas medföra

och den tid som åtgår för uppdraget. Däremot får — vilket förhållandet var

i det ifrågavarande fallet — arvodets storlek inte göras beroende av den tid

förtroendemannen innehaft uppdraget; här gäller sålunda att exempelvis

utfästelser om en automatisk höjning av arvodesbeloppet efter viss angiven

tid ej får göras. Vidare är det uppenbart, att ett för de kommunala tjänstemännen

avsett tjänste- och pensionsregleinente ej kan gälla förtroendeman.

Enligt vad utskottet erfarit har kommunförbunden för avsikt att, med utgångspunkt

från det nyss antydda rättsliga avgörandet, i förekommande

fall medverka till en reglering av formerna för de heltidsanställda förtroendemännens

ersättningar.

Utskottet, som tillstyrkte Kungl. Maj :ts proposition, avstyrkte sålunda

de nyssnämnda motionerna. Riksdagen följde utskottet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 är 1961

5

Motionerna. Som ovan anmärkts upprepar motionärerna den hemställan,

som gjordes i de vid 1962 års riksdag avslagna motionerna i ämnet. Det

framhålles, att uppdraget som ordförande i kommunens styrelse i ej obetydlig

utsträckning bedömts vara av sådan vikt och omfattning, att innehavaren

bör ha uppdraget som huvudsysselsättning. Även om motionärerna

hyser uppfattningen, att systemet som sådant inger vissa betänkligheter,

förklarar de sig å andra sidan medvetna om att de kommunala arbetsuppgifterna

ökar och blir alltmer komplicerade. Särskilt torde utvecklingen mot

storkommuner, baserade på principen centralort och omland, bort medföra

att systemet med heltidssysselsatta förtroendemän vinner ökad utbredning,

uttalas i motionerna. Med hänsyn till att systemet sålunda får ses som en

realitet i dagens samhälle, är det enligt motionärernas mening angeläget att

tillse, att lagstiftningen anpassas till praxis. Under hänvisning till det här

ovan anmärkta rättsfallet understrykes vikten av en klar gränsdragning

mellan förtroendemän och tjänstemän. Lagstiftning om arvoden och pensioner

kan icke lösa ifrågavarande spörsmål, uttalas i motionerna. Sannolikt

är det även nödvändigt att komplettera lagstiftningen med särskilda bestämmelser

om heltidsengagerade förtroendemäns ersättning vid ledighet och om

deras familj epensionering. En utredning bör därför enligt motionärernas

mening komma till stånd. Huruvida frågan bör överlämnas till kommunalrättskommittén

bör ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra.

Åtgärder av de kommunala förbunden. De spörsmål, som är förknippade

med heltidsengagerade förtroendemän, har under de senaste åren varit föremål

för särskild uppmärksamhet från de kommunala förbundens sida.

Konsekvenserna av regeringsrättens ställningstagande i det ovan berörda

besvärsmålet har sålunda ingående studerats i anslutning till 1962 års reform

av ersättningsreglerna. Övervägandena har lett till att Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet

den 9 april 1964 avlåtit en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning

i ämnet. Huvudsyftet och hemställan har därvid angetts sålunda:

Huvudtanken är sålunda, att primär- och landstingskommunerna allt

efter sin storlek och lokala behov skall kunna välja en eller flera förtroendemän

tillsatta av fullmäktigeförsamlingar respektive landsting på fyraårsperioder,

med rätt till egen- och familjepension, semester, sjuklön in. in., därvid

egenpensionen skall kunna utgå efter viss tid, räknat efter mandatperiodens

längd, oberoende av ålder vid tillträdet respektive frånträdet av

uppdraget. Innehavarna av dessa uppdrag, vilka för att erhålla en enhetlig

benämning bör kallas kommunalråd respektive landstingsråd, skall alltså

bibehålla sin ställning såsom kommunala förtroendemän, varigenom banden

med den politiska församlingen stärkes och en byråkratisering av sysslan

liksom över huvud taget av den kommunala verksamheten undvikes.

Såsom tidigare framhållits går utvecklingen mot heltidsengagerade kommunala

förtroendemän raskt vidare och delta blir helt visst den naturliga

arbetsformen inom all kommunal förvaltning. Denna utveckling kommer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 1964

att ytterligare påskyndas av kommunreformen, där redan kommunblocksbildningen

och det interkommunala samarbetet inom blocken kräver ökade

insatser av förtroendemännen.

Under åberopande av det anförda får kommunförbunden hemställa, att

kommunallagarnas bestämmelser om rätt för kommunerna att utgiva förtroendemannaersättningar

måtte göras till föremål för skyndsam utredning.

Ytterligare må nämnas, att Svenska stadsförbundet den 15 april 1964 utsänt

en cirkulärskrivelse till sina medlemmar, innehållande bl. a. rekommendationer

angående formerna för ersättningar m. m. till heltidsengagerade

kommunala förtroendemän.

Utskottet. Av redogörelsen ovan har framgått, att de i förevarande motioner

upptagna frågorna om heltidsengagerade kommunala förtroendemäns

ställning under de senaste åren varit föremål för uppmärksamhet både från

statsmakterna sida i samband med 1962 års revision av kommunallagarnas

regler om ersättning för förtroendeuppdrag och inom de kommunala förbunden.

Sedan motionerna väcktes, har en framställning i ämnet gjorts till

Kungl. Maj :t av de tre kommunala förbunden gemensamt. Dessa har hemställt

om en utredning rörande de spörsmål, som upptagits i de föreliggade

motionerna. Ifrågavarande framställning är för närvarande under behandling

i vederbörande departement. Utskottet förutsätter, att de av förbunden

antörda synpunkterna därvid kommer att bli föremål för noggrann prövning.

Med hänsyn till att de i motionerna upptagna frågorna sålunda redan är

föremål för Kungl. Maj:ts övervägande, finner utskottet ej anledning att

tillstyrka en skrivelse från riksdagen i ämnet utan hemställer,

att motionerna I: 58 och II: 120 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 25 november 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Erik Olsson, Dahl, Harald

Pettersson, Hilding och Hiibinette; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping*,

Adamsson, Larsson i Luttra, Nilsson i Östersund, Braconier, Alemyr, Westberg,

Keijer och Anners.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.