Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående självstyrelsen på länsplanet.

1964-12-01 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1964:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående självstyrelsen på länsplanet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196b

1

Nr 39

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående självstyrelsen på länsplanet.

I de likalydande till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 456

i första kammaren av herr Sundin m. fl. och nr 543 i andra kammaren av

herr Gustafsson i Kårby m. fl. hemställes, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan rörande ersättande

av nu gällande landstingslag med lag om länsparlament och självstyrelseorganisation

på länsplanet i enlighet med vad i motionerna anförts».

I motionen nr 62 i andra kammaren av herr Lundberg hemställes, såvitt

motionen nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta utreda frågan »att

i huvudsak sammanföra länsstyrelsernas uppgifter med landstingens och

därmed skapa en demokratisk länsorganisation».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas

i det följande, hänvisa till motionerna, vilkas behandling i nu förevarande

delar uppskjutits till höstsessionen.

Historik. Länsförvaltningens nuvarande organisation har uppbyggts under

en stegvis fortgående utveckling. Särskilt under 1940-talet ägde en väsentlig

utbyggnad rum. Då tillskapades för olika förvaltningsändamål i

länsinstansen nya statliga organ, nämligen vägförvaltning, länsvägnämnd,

länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd. Tillkomsten av

dessa fristående organ väckte farhågor att länsstyrelsernas ledande ställning

i länen skulle försvagas genom att de för länens utveckling centrala

problemen komine att handhas av andra organ, varigenom bl. a. länsstyrelsernas

möjlighet att utöva en samordnad ledning av utvecklingen kunde

äventyras. Denna problematik var ett huvudskäl för tillkallandet av 1948

års länsstyrelseutredning. Utredningen avgav år 1950 betänkande angående

länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU

1950:28). I detta behandlades dels länsstyrelsens yttre organisation och

arbetsuppgifter och dels dess inre organisation.

Beträffande den yttre organisationen föreslog utredningen, att i länsstyrelsen

skulle inordnas länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, mödrahjälpsnämnd,

länsnykterhctsnämnd och länsvägnämnd. I samband härmed

skulle lek mannamedverkan i länsstyrelsens beslut införas.

Efter remissbehandling av betänkandet, varvid åsikterna om förslaget i

vissa delar gick ganska mycket isär, överarbetades förslaget, varefter proposition

år 1952 (nr 155) förelädes riksdagen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19G''t. 5 samt. 2 avd. yir 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964

Propositionen, som godkändes av riksdagen (SU: 129, skr. 240) innebar

i huvudsak att utredningens iörslag rörande den inre organisationen genomfördes,

medan den yttre organisationen i stort sett lämnades orubbad.

I statsrevisorernas berättelse över 1958 års granskning (g 36) upptogs

ånyo länsförvaltningens organisation till diskussion. Revisorerna hemställde

att av dem framförda organisationsförslag beträffande länsförvaltningen

skulle upptas till övervägande. Dessa förslag gick i stort efter samma

linjer som länsstyrelseutredningens och betonade vikten av samordning

inom länsförvaltningen. Målet borde vara att åstadkomma en organisation

där samordningen kunde vinnas rutinmässigt och utan den nuvarande omständliga

samråds- och kontrollverksamheten. I första hand borde övervägas

att inordna länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd och mödrahjälpsnämnd

i länsstyrelsen. Även frågan om länsskolnämndernas ställning

borde övervägas.

\ id remissbehandlingen av revisorernas förslag vanns större anslutning

än vad som gällt länsstyrelseutredningens förutnämnda förslag. I sitt

utlåtande i ärendet anförde statsutskottet (SU 1959:87) bl. a., att revisorernas

framställning innehöll flera beaktansvärda synpunkter och förslag.

Utskottet ansåg emellertid tiden ännu icke vara inne för något ställningstagande

till de föreliggande problemen.

I två likalydande vid 1960 års riksdag väckta motioner (1:253 och II:

311) påtalades särskilt nybildningen av nämnder på länsplanet, vilken utveckling

enligt motionärerna hade påtagliga nackdelar. Den försvårade

överblicken över den statliga verksamheten i regional instans och ledde

till dubbelarbete. Motionerna utmynnade i hemställan, att riksdagen måtte

anhålla om utredning angående bl. a. möjligheterna till decentralisering

och till sammanslagning av statliga organ på såväl det centrala som det

regionala planet. Under hänvisning bl. a. till det ombildade statskontorets

uPP8ifter hemställde statsutskottet (SU:107) i utlåtande att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av

första kammaren medan andra kammaren biföll motionerna, varför frågan

förföll.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 april 1961 tillkallade

chefen för inrikesdepartementet sakkunniga för utredning rörande grunderna

för den statliga länsförvaltningens ordnande för framtiden (länsförvaltningsutredningen).

Resultatet av utredningens arbete torde inte vara

att förvänta förrän tidigast under år 1965.

Frågan om en allmän översyn av länsindelningen har aktualiserats vid

ett flertal tillfällen under senare år. 1959 års länsindelningsutredning hade

sålunda i uppdrag att göra en förberedande undersökning rörande omfattningen

av de egentliga Stockholms- och göteborgsregionerna samt de närmast

utanför dessa regioner belägna städernas influensområden och dessa

områdens gruppering i regioner, allt i den utsträckning som erfordrades

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr SO år 196b

3

för att fastställa eu lämplig länsindelning. Sedan utredningen 1961 avlämnat

betänkande (SOU 1961:40) ansågs emellertid frågan om ny länsindelning

i stockholmsområdet böra ytterligare utredas, innan en allmän

översyn av länsindelningen kunde komma till stånd. Med hänsyn härtill

uppdrogs år 1961 åt eu särskild sakkunnig med experter — 1961 års storstadsutredning

— att bl. a. pröva frågan om att sammanföra den regionala

förvaltningen i Stockholms stad och län till eu administrativ enhet.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för inrikesdepartementet

den 25 januari 1963 en sakkunnig, biträdd av en rådgivande

nämnd för eu allmän översyn av länsindelningen.

I direktiven för utredningen framhålles bl. a.:

Tidpunkten synes nu vara inne, då en allmän översyn av länsindelningen

bör komma till stånd. I enlighet med 1962 års riksdags beslut håller sålunda

nu planer på att färdigställas för indelning av landet i kommunblock,

som utgör näringsgeografiskt sammanhängande regioner. Syftet med

denna indelning är att åstadkomma ett utvidgat och lämpligt inriktat kommunalt

samarbete samt att underlätta lämpliga kommunsammanläggningar.

Kommunblocken torde i åtskilliga fall komma att omfatta kommuner på

ömse sidor om nuvarande länsgränser. En indelning i sådana kommunblock

torde naturligen böra läggas till grund för övriga administrativa och

judiciella indelningar. Vidare pågår f. n. inom åtskilliga utredningar överväganden

rörande den statliga länsadministrationens organisation. Eu

central ställning i detta sammanhang intar länsförvaltningsutredningen,

som 1961 tillkallades för att förutsättningslöst granska den statliga länsförvaltningen

och framlägga förslag rörande dess ordnande för framtiden.

Ett rationellt ordnande av länsförvaltningen torde förutsätta, att länen

uppfyller vissa krav i fråga om storlek och arrondering samt lämplighet

i övrigt som förvaltningsområden. Samtidigt måste emellertid dessa krav

påverkas av hur man bedömer frågan om länsförvaltningens lämpliga omfattning

och organisation. Övervägandena om länsförvaltningens organisation

och en ny länsindelning bör därför ske parallellt.

För den allsidiga utredning rörande rikets indelning i län, som alltså nu

bör komma till stånd, bör följande synpunkter vara vägledande.

Utredningen skall ytterst syfta till ett fullständigt förslag rörande ändringar

i nuvarande länsindelning, som av olika skäl kan anses påkallade,

dock att frågan om att sammanföra Stockholms stad och län skall prövas

av 1961 års storstadsutredning.

Som underlag för detta förslag har utredningen att — med utnyttjandet

av det av 1959 års länsindelningsutredning framlagda materialet — ingående

undersöka hur länen som områden främst för statlig förvaltning

och landstingskommunal verksamhet bör vara uppbyggda tör att såväl

allmänhetens berättigade krav på eu välordnad service som det allmännas

intresse av eu effektiv förvaltningsapparat bäst skall tillgodoses. I detta

sammanhang bör jämväl beaktas att eu med hänsyn till totaltörsvarets ledningsorganisation

lämplig länsindelning erbålles.

Ett av de problem som måste allsidigt belysas är vad som för en rationellt

bedriven statlig och landstingskommunal verksamhet bör uppställas som

riktpunkt i fråga om länens storlek, främst i fråga om det befolkningsmässiga

underlaget. Vad beträffar den statliga verksamheten torde som tidigare

berörts bedömningen i nämnda avseende delvis sammanhänga med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964

vUka förvaltningsgrenar som bör ha länen som regionala distrikt samt

förutsättningarna för ett effektivt utnyttjande av personella, tekniska och

andra resurser i verksamheten, liksom med frågan, hur länsförvaltningen

i stort för framtiden bör vara organiserad. Med avseende på den landstingskommunal

verksamheten gäller att på motsvarande sätt söka klarlägga vad

olika nu aktuella eller för framtiden sannolika förändringar i verksamheten

kan antagas innebära i tråga om krav på befolkningsmässigt och ekonomiskt

underlag i landstingskommunerna. Som framgår av det sagda bör

utredningen vid dessa undersökningar utgå från att sambandet mellan län

och landstingsområde i princip skall bibehållas.

Frågan om landstingens organisation och arbetsformer har varit föremål

för utredning genom landstingsutredningen. Utredningens betänkande

(SOU 1963:64) är för närvarande föremål för remissbehandling. Beträffande

omfattningen av utredningens uppdrag framgår följande av direktiven

:

Redan den expansion av landstingens uppgifter som f. n. kan överblickas

utgör som nämnts tillräckligt skäl för en översyn av landstingens organisation

och arbetsformer. Det torde emellertid inte vara otänkbart att en

reform i dessa hänseenden kan sätta landstingen i stånd att åtaga sig än

tlera arbetsuppgifter. Gällande regler om landstingens kompetens hindrar

inte att landstingen på eget initiativ söker nya föremål för sin verksamhet.

I vilken omfattning nya uppgifter framdeles bör åläggas landstingen är

inte enbart en fråga huruvida landstingen med hänsyn till organisation

och arbetssätt kan handha uppgifterna, men de överväganden, som är påkallade

ur andra synvinklar, synes böra göras i samband med översyn av

bestämmelserna i fråga om varje ämnesområde för sig. Den utredning jag

nu förordat bär därför inte taga upp frågan, vilka konkreta nya uppgifter

som landstingen efter en organisatorisk reform bör kunna åläggas. Däremot

bör det ingå i utredningsuppdraget att söka utforma organisationen och

verksamhetsformerna så att landstingen blir i stånd att handha ytterligare

uppgifter.

Vid 1963 års riksdag väcktes likalydande motioner (1:416 och 11:499)

vari hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

att, i samband med pågående utredningar angående länsstyrelse- och landstingsfrågor,

frågan om eu parlamentariskt baserad länsförvaltning och

på grundval därav decentralisering av statliga förvaltningsuppgifter till

iänsplanet måtte upptagas till prövning, över motionerna inhämtade statsutskottet

yttrande från länsförvaltningsutredningen. 1 yttrande anförde

utredningen, att den enligt direktiven skulle syfta till att ge eu grundval

för ett principiellt ställningstagande rörande den statliga länsförvaltningens

organisation. Utredningens uppdrag omfattade sålunda ej direkt den i motionerna

avsedda frågan om en parlamentariskt organiserad länsförvaltning.

Utredningen skulle emellertid utreda frågan om lekmannamedverkan

i länsstyrelsen och ansåg sig oförhindrad att också ingå på frågan om

överflyttning av viss eller vissa uppgifter från staten till landstinget.

I utlåtande över motionerna uttalade statsutskottet (SU: 180) att den i

motionerna berörda frågan från principiell synpunkt var av betydande in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964

5

tresse men att det samtidigt var uppenbart att den innefattade problem av

genomgripande natur berörande själva grundvalarna för förvaltningsorganisationen

i länen. Under hänvisning till länsförvaltningsutredningens

yttrande fann utskottet det naturligt att den av motionerna omfattade frågan

ej upptogs till prövning förrän länsförvaltningsutredningen framlagt

förslag i ämnet. Utskottet avstyrkte sålunda motionerna, och riksdagen

följde utskottets förslag.

I Kungl. Maj :ts nyligen avlämnade proposition (nr 185) angående riktlinjer

för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. har förslag framlagts berörande

bl. a. den samhälleliga lokaliseringsverksamhetens regionala organisation.

Utrednings- och planeringsverksamheten bör enligt förslaget ledas

och samordnas av länsstyrelsen. För handläggning av hithörande frågor föreslås

att till länsstyrelsen knytes ett rådgivande organ, benämnt planeringsråd,

med tre av Kungl. Maj :t och fyra av landstinget utsedda ledamöter.

Föredragande departementschefen uttalar i detta sammanhang

bl. a.:

Det hade givetvis varit önskvärt att frågan om den för lokaliseringsverksamheten

erforderliga organisationen på länsplanet nu kunnat bedömas

i det vidare samanhang, som det ingår i länsförvaltningsutredningens

uppdrag att utreda. Resultatet av denna utredning torde emellertid icke

vara att vänta förrän tidigast nästa år. I avvaktan härpå är det enligt min

mening nödvändigt med vissa ställningstaganden, vilka dock bör kunna

omprövas när nämnda utredning framlagt sina förslag.

Motionerna. I motionerna I: 456 och II: 543 framhålles att debatten om

den förestående författningsreformen i huvudsak gällt de centrala statsorganen

-— riksdag och regering — men att det kan ifrågasättas om frågorna

rörande de bästa formerna för folkviljans utövande enbart eller huvudsakligen

bör begränsas till dessa centrala statsorgan.

Motionärerna pekar på olika utvecklingstendenser i samhällslivet, som

motiverar att uppgifter, vilka nu åvilar centrala statliga organ och myndigheter

samt statliga myndigheter på länsplanet delegeras till en för ändamålet

på länsplanet inrättad självstyrelseorganisation. Sålunda framhålles

att statens inflytande och de statliga beslutens räckvidd nu får anses vara

större än någonsin tidigare. Samhällsuppgifternas expansion har medfört

dels att betydelsefulla uppgifter överlåtits åt förvaltningsorgan, dels att möjligheterna

till överblick och kontroll försvårats för folkrepresentation och

enskilda. Samordning och planering får allt större betydelse men medför, att

folkrepresentationen ofta ställs inför fullbordat faktum. I samma riktning

verkar olika slag av överenskommelser mellan samhällsorgan och intresseorganisationer.

Utvecklingen har enligt motionärerna i och för sig medfört

stora fördelar, men för den folkliga självstyrelsen har den medfört icke

önskvärda konsekvenser. Tendenserna till centralisering och administrativt

maktutövande är påtagliga. Detta anses bero på att formerna för folkviljans

lf Bihang till riksdagens protokoll 196b. 5 samt. 2 and. Nr 39

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964

utövande inte anpassats och utvecklats i takt med samhällsuppgifternas

och förvaltningens tillväxt. De folkrepresentativa organen bör ges ökat inflytande.

Genom inrättande av en ny form av självstyrelse på länsplanet

skulle riksdagen och regeringen i långt större utsträckning kunna ägna sig

åt större och riksomfattande uppgifter. Först en närmare utredning kan

ange den lämpligaste utformningen av självstyrelsen i länen, men motionärerna

pekar på möjligheter för en tänkbar reform.

En vittgående delegering bör exempelvis kunna ske från den centrala

statsmakten till länens självstyrelse, och denna bör ges en med kommunerna

motsvarande kompetens. Det högsta organet inom organisationen föreslås

vara en folkrepresentation eller ett länsparlament. Närmast under parlamentet

skall finnas en styrelse eller länsregering, kallad länskollegium. Den

direkta förvaltningen bör omhänderhas av länsnämnder. Denna självstyrelseorganisation

bör handha dels från den centrala statsmakten delegerade

uppgifter, dels nuvarande landstingsuppgifter. Den bör därför ha beskattnings-

och förordningsmakt. Bland uppgifter som inte bör tillkomma den

tänkta självstyrelsen anger motionärerna som exempel försvarsangelägenheter,

domstolsväsen och statens affärsdrivande verk.

I motion II: 62 framföres olika förslag till stärkande av det svenska folkstyret.

Såvitt motionen nu är i fråga framhålles att det är ett livsproblem

för vårt folkstyre, att den folkvalda representationen i riksdagen, landsting,

kommuner och förvaltning utökas och förstärkes. Från folkstyrets synpunkt

är det en aktuell fråga av vikt, att innan de grundläggande förändringarna

i vår författning genomförs, man både ur grundlag och författningar

rensar ut för ett demokratiskt samhälle helt främmande utväxter.

Det gäller enligt motionären främst våra länsstyrelser. Landshövdingen har

enligt motionären en enväldesfullmakt med utomordentliga maktbefogenheter,

som omspänner de viktigaste samhällsområdena. Under hänvisning till

länsförvaltningsutredningens direktiv att pröva frågan om lekmannamedverkan

i länsstyrelserna finner motionären det naturligt att frågan om en

sammanslagning av länsstyrelsernas uppgifter med landstingens allvarligt

prövas.

Remissyttrandena. Över nu förevarande motioner har utskottet inhämtat

yttranden från länsförualtningsutredningen samt länsstyrelserna i Kronobergs,

Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län. Tillfälle att inkomma

med yttrande har beretts Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Hallands läns landsting, Malmöhus

läns landsting, Malmö stad, Kopparbergs läns landsting samt Västernorrlands

läns landsting.

De inkomna yttrandena har som bilaga fogats till utlåtandet (Bilaga).

Flera av remissinstanserna kan ansluta sig till vissa grundtankar i motionerna

I: 456 och II: 543.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3!) ur 1964

7

Svenska landstingsförbundet anför:

Motionerna berör en central fråga inom vårt starkt expanderande samhällsliv.

Det är ett uppenbart samhällsintresse att folkviljan kommer till uttryck

i en med kraft utövad i demokratien djupt förankrad självstyrelse.

Detta gäller såväl på riksplanet som på det lokala planet. En överflyttning

av nuvarande statliga förvaltningsangelägenheter på länsplanet till eu länskommunal

självstyrelseorganisation borde ge större möjligheter till en breddning

och fördjupning av demokratien. Styrelsen kan sålunda i princip ansluta

sig till de grundtankar som återspeglas i motionerna.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott framhåller:

Förvaltningsutskottet finner tankegångarna i motionerna intressanta,

emedan de ge uttryck för huru komplicerat samspelet mellan de i sista

hand beslutande organen riksdag och landsting å ena sidan och de administrerande

organen centrala ämbetsverk, länsstyrelser m. fl. å andra sidan

har blivit i och med att samhället — i dess olika verksamhetsformer: staten,

landstingskommunerna och kommunerna — allt mera engagerat sig inom

olika verksamhetsfält. Motionärerna betona, att tendenserna till centralisering

och administrativt maktutövande äro påtagliga och att de representativa,

beslutande organen icke ha ett tillräckligt stort inflytande. Enligt

utskottets mening kan det icke förnekas, att landstingens förhållande

till staten i vissa delar präglas av att landstingen såsom beslutande organ i

landstingskommunala angelägenheter ha fått sitt inflytande beskuret genom

administrativa myndigheters föreskrifter och anvisningar och att deras

beslut måste anpassas härefter.

Då grundtanken, att de representativa organens ställning och inflytande

bör bevaras och i möjligaste mån förstärkas, omfattas av förvaltningsutskottet,

förordar det att en utredning företages i huvudsak enligt de riktlinjer

som motionärerna angivit.

Drätselkammaren i Malmö anför bl. a.:

Då tankegången bakom motionerna utan tvekan ligger i tidens anda, finner

drätselkammaren det önskvärt att en närmare utredning kommer till

stånd om hur dessa mål skall kunna nås.

Några remissinstanser har i motionsförslagen funnit risker för en utveckling

mot delstater och därmed följande risker för enhetlighet och planmässighet

i samhällets åtgärder.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför sålunda:

Länsstyrelsen vill dock här framhålla, att den för närvarande föreliggande

möjligheten till inkomstomfördelning över statsbudgeten mellan olika

delar av riket skulle komma att minskas, om statsskatten kommer att utgöra

eu mindre del av den samlade skatteintäkten än fallet är för närvarande. Vissa

län skulle därigenom få större möjligheter att sörja för sina invånare än

andra.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott framhåller:

Tanken att överföra statliga uppgifter till ett organ för regionalt uppbyggd

självstyrelse är i och för sig intressant. En sådan åtgärd skulle emel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964

lertid bl. a. medföra att länets konstitution skulle få karaktären av delstat,

varav följer att många frågor som f. n. löses enhetligt för hela riket skulle

kunna komma att behandlas olika av de skilda delstaterna. Fördelarna med

ett sådant system synes förvaltningsutskottet vara mindre än nackdelarna.

Vidare kan ifrågasättas om berörda sammanförande av statliga och kommunala

funktioner kan överensstämma med önskemålet om skydd för den

kommunala självstyrelsen.

Ett flertal instanser anser att länsförvaltningsutredningens arbete bör

avvaktas och att motionerna därför ej nu bör föranleda någon riksdagens

åtgärd. Denna mening uttalas av länsförvaltningsutredningen, länsstyrelserna

i Kronobergs, Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län samt Svenska

stadsförbundet och Kopparbergs läns landstings förvalningsutskott.

Utskottet

Vårt lands demokratiska styrelseform bygger på parlamentariskt statsskick

och kommunal självstyrelse. De snabbt ökande uppgifterna för folkstyrelsens

olika organ har emellertid under senare år aktualiserat problem

berörande såväl det parlamentariska statsskickets och den kommunala självstyrelsens

former som fördelningen av uppgifter mellan olika organ. Problemen

har i första hand gällt att bevara och vidareutveckla folkstyrelsen under

en tid då nya och ständigt växande uppgifter tillkommer samhället. Det demokratiska

systemet måste för att vara arbetsdugligt anpassas till de nya

krav samhällsomdaningen ställer.

Författningsutredningen har avgivit förslag till statsskickets reformering.

Utredningen har funnit sin uppgift vara begränsad till statsskickets utformning

och har därför i förslaget till regeringsform endast fastslagit den kommunala

självstyrelsens princip.

I de likalydande motionerna 1: 456 och II: 543 framhålles att debatten om

den förestående författningsreformen i huvudsak har kommit att gälla de

centrala statsorganen — riksdag och regering. Det kan, enligt motionärerna,

ifrågasättas om frågorna rörande de bästa formerna för folkviljans utövande

enbart eller huvudsakligen bör begränsas till dessa centrala statsorgans

utformning. Utskottet delar motionärernas uppfattning härvidlag och

anser starka skäl tala för att även de regionala och lokala organens ställning

inom folkstyrelsen prövas. En sådan prövning motsvarar också syftet

med de förslag till åtgärder till stärkandet av det svenska folkstyret som

framförts i motionen II: 62, såvitt motionen nu är i fråga.

Den offentliga verksamhetens snabba expansion har möjliggjorts genom

att verkställigheten av statsmakternas lagstiftning decentraliserats till lokala

och regionala organ. Det har till betydande del åvilat kommunerna att

svara för verkställigheten av den politik, som kommit att karakterisera det

moderna svenska samhället. Denna utveckling mot ökad decentralisering av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1961

9

verkställighetsfunktionerna kan väntas fortsätta. Det är två frågor, som

härvid aktualiserats av utvecklingen, nämligen för det första: behovet av

ökad effektivitet hos de kommunala och regionala organ, som omsätter politikens

mål i praktiskt handlande, och för det andra: fördelningen av uppgifter

och ansvar mellan å ena sidan riksstyrelsen och å andra sidan de regionala

och lokala organen för den kommunala självstyrelsen.

Medan den primärkommunala självstyrelsens organisation under senare

år varit föremål för statsmakternas beslut — resulterande i kommunreformerna

— har däremot den regionala förvaltningens organisation — avseende

såväl länsstyrelser som landsting — ännu inte varit föremål för statsmakternas

prövning.

Den regionala förvaltningen företer en bild av betydande splittring. Ett

stort antal länsorgan har vuxit upp vid sidan av länsstyrelser och landsting.

Sedan flera år har denna splittring varit uppenbar och föranlett tvenne

länsförvaltningsutredningar, av vilka den senare ännu inte avslutat sitt

arbete. Förutom frågan om länsförvaltningens framtida organisation har

också frågan om landstingens kompetens fått aktualitet. Detta har givit anledning

till skilda synpunkter på omfattningen och inriktningen av en reformering

avseende den regionala förvaltningen. I nu förevarande motioner

framföres uppfattningen att en del av de uppgifter, som nu åvilar centrala

statliga organ och myndigheter samt statliga myndigheter på länsplanet, bor

överföras till en för ändamålet inrättad självstyrelse, närmast då landstinget.

Såsom framgått av redogörelsen för remissyttrandena har motionernas

syfte av några instanser uppfattats som synnerligen omfattande; de skulle

kunna avse en utveckling mot delstater. Utskottet finner en sådan reformlinje

helt inaktuell för vårt lands vidkommande.

I andra remissyttranden, bl. a. från Svenska landstingsförbundet, uttalas

förståelse för grundtankar, som återspeglas i motionerna. Förbundet

framhåller sålunda, att en överflyttning av nuvarande statliga förvaltningars

angelägenheter på länsplanet till en länskommunal självstyrelseorganisation

borde ge större möjligheter till en breddning och fördjupning av demokratien.

En framgångslinje förordas, som innebär att man genom partiella

reformer vidgar den kommunala självstyrelsen på länsplanet.

En helhetsbedömning av denna fråga försvåras av att väsentliga delar av

frågekomplexet befinner sig under utredning, nämligen i länsförvaltningsuIredningen,

hos länsindelningssakkunniga samt i utredningen om taxerings-

och uppbördsväsendets organisation. Dessutom befinner sig landslingsutredningens

betänkande under remissbehandling. Det är naturligt att

det material och de förslag, som kan framkomma i dessa utredningar är av

största betydelse för förevarande fråga. Men angelägenheten av att samordna

och förstärka den nu splittrade regionala förvaltningen och att stärka den

kommunala självstyrelsen på det regionala planet är en författningspolitisk

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196i

fråga av vidare räckvidd än vad som aktualiseras inom ramen för de ovannämnda

utredningarna.

Ovan anfördes att den ena frågan, som aktualiserades av utvecklingen,

var behovet av ökad effektivitet hos de kommunala och regionala organen.

Den andra frågan var ansvarsfördelningen mellan å ena sidan riksstyrelsen

och å andra sidan de lokala och regionala representationerna. Denna senare

fråga är av stor betydelse, bl. a. därför att behandlingen av centrala samhällsfrågor

inom utbildning, arbetsmarknadspolitik, sjukvård, socialvård,

bostads- och markpolitik, trafikpolitik etc. förutsätter nära samverkan mellan

olika beslutande och verkställande statliga, regionala och kommunala

instanser. Från denna synpunkt gäller det att finna vägar för att befästa

denna samverkan.

Under höstens remissdebatt visades ett betydande intresse för att ifrågavarande

spörsmål borde bli föremål för prövning i anslutning till den översyn

av förfatlningsfråg^n, som måste följa efter den nu avslutade remissbehandlingen

av författningsutredningens betänkanden. Utskottet, som finner

det angeläget att det inledda reformarbetet för statsskickets del inte försenas,

anser emellertid att detta inte får undanskymma vikten av att nu berörda

problem upptages till ett samlat bedömande. Sålunda utgår utskottet

från att här berörda synpunkter och förslag som framförts i förevarande motioner

blir föremål för prövning vid den fortsatta beredningen av författningsfrågan.

Utskottet finner därför icke anledning att i detta sammanhang

ytterligare behandla de i motionerna framförda yrkandena och hemställer

alltså att,

a) motionerna I: 456 och II: 543; samt

b) motionen II: 62, såvitt den nu är i fråga,

måtte anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 1 december 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson, Damström,

fru Segerstedt Wiberg*, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Dahlén,

fröken Stenberg, herrar Dahlberg och Palm; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen, Magnusson i

Tumhult*, Adamsson, Larsson i Luttra, Henningsson, Andersson i Billingsfors,

Iveijer, Anners och Johansson i Trollhättan.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 19(>i

11

Bilaga

Yttranden

Länsförvaltningsutredningen

Till riksdagens konstitutionsutskott

Genom Kungl. Maj :ts remiss den 4 juni 1964 har länsförvaltningsutredningen

anmodats att till konstitutionsutskottet avgiva utlåtande över de

inom riksdagen innevarande år väckta och till utskottet hänvisade motionerna

I: 456 och II: 543 om organisation för självstyrelsen på länsplanet.

Med anledning härav får länsförvaltningsutredningen anföra följande.

Länsförvaltningsutredningen avgav den 29 mars 1963 efter remiss från

statsutskottet utlåtande över två vid 1963 års vårriksdag väckta motioner,

I: 416 och II: 499, vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla att, i samband med pågående utredningar angående länsstyrelse-

och landstingsfrågor, frågan om en parlamentariskt baserad länsförvaltning

och på grundval därav decentralisering av statliga förvaltningsuppgifter

till länsplanet måtte upptagas till prövning.

I sitt utlåtande erinrade länsförvaltningsutredningen om att enligt direktiven

för utredningen denna ytterst skall syfta till att ge en grundval för

ett principiellt ställningstagande rörande den statliga länsförvaltningens organisation,

att utredningen därvid även skall utreda frågan om lekmannamedverkan

i länsstyrelsen och vad därmed sammanhänger, samt att jämväl

decentraliseringsfrågor skall behandlas, enär dessa har nära samband med

frågan om länsförvaltningens organisation, bl. a. på det sättet att decentraliseringar

underlättas genom förstärkning av länsorganens allmänna eller

speciella kompetens och kvalité. Utredningen framhöll härvidlag, att därest

så av organisatoriska skäl syntes särskilt påkallat, utredningen torde vara

oförhindrad att ingå på frågan om överflyttning av viss eller vissa uppgifter

från staten till landstinget. Visserligen, uttalade utredningen vidare,

finge man det bestämda intrycket att motionärerna åsyftade en mera djupgående

omgestaltning av länsförvaltningen än som innefattas i länsförvaltningsutredningens

direktiv, men det ville å andra sidan synas, som om motionärernas

syfte vore av beskaffenhet att kunna bli delvis tillgodosett genom

de slutliga ståndpunktstaganden vartill utredningen kunde komma.

Utredningen framhöll att inom utredningen förda, mera allmänna diskussioner

i ämnet kunde sägas återspegla en i sin mån positiv inställning till

tanken på en viss lekmannamedverkan i den statliga länsförvaltningen —

utöver vad som nu förekommer i länsnämnderna —- liksom på en inom ramen

för utredningens direktiv möjlig och lämplig decentralisering av statliga

förvaltningsuppgifter från riks- till länsplanet.

De av den nu föreliggande remissen omfattade båda motionerna om ny

organisation för självstyrelsen på länsplanet synes i sak ha samma syfte

som de ovannämnda, vid 1963 års riksdag väckta motionerna, ehuru de utförligare

och konkretare än de tidigare motionerna i ämnet utvecklar tanken

på ett överförande i vidsträckt omfattning av förvaltningsuppgifter,

som nu åvilar statliga centrala myndigheter och länsorgan, till en tolkre
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964

presentativ självstyrelseorganisation i länen, vilken jämväl skulle handha

nuvarande landstingsuppgifter.

Länsförvaltningsutredningen har icke hunnit så långt i sitt arbete, att någon

ståndpunkt ännu tagits i frågorna om lekmannamedverkan i länsstyrelsen

och decentralisering av statliga förvaltningsuppgifter. Utredningen

får därför härutinnan hänvisa till vad utredningen enligt ovan anfört i sitt

utlåtande den 29 mars 1963. I anledning av vad i motionerna anföres rörande

det ständigt ökande behovet av samordning och inbördes anpassning av

olika åtgärder och beslut i förvaltningen bör här tillfogas, att en av de huvudfrågor,

som länsförvaltningsutredningen enligt direktiven har att behandla,

gäller samordningen både inom de olika verksamhetsområdena i

länsförvaltningen och mellan dessa verksamhetsområden.

Det synes länsförvaltningsutredningen vara anledning att avvakta resultatet

av utredningens arbete, innan de i motionerna behandlade frågorna

upptages till prövning. Stockholm den 11 augusti 1964.

För länsförvaltningsutredningen

STEN WALBERG

B. Svanström

Länsförvaltningsutredningen

Till riksdagens konstitutionsutskott

Genom Kungl. Maj :ts remiss den 4 juni 1964 har länsförvaltningsutredningen

anmodats att till konstitutionsutskottet avgiva utlåtande över en

inom riksdagen innevarande år väckt och till utskottet hänvisad motion

II: 62 om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret. Med anledning

härav får länsförvaltningsutredningen — som begränsar sitt utlåtande till

att avse de delar av motionens innehåll som berör myndigheter och institutioner

på länsnivå — anföra följande.

Länsförvaltningsutredningen har i uppdrag att verkställa utredning av

frågan om länsförvaltningens organisation m. m. Utredningen skall enligt

de för densamma givna direktiven ytterst syfta till att ge en grundval för

ett principiellt ställningstagande rörande den statliga länsförvaltningens organisation.

Utredningen skall därvid även utreda frågan om lekmannamedverkan

i länsstyrelsen samt behandla decentraliseringsfrågor som kan ha

betydelse för organisationsfrågorna. Härvid må framhållas att utredningen,

därest så av organisatoriska skäl synes särskilt påkallat, torde vara oförhindrad

att ingå på frågan om överflyttning av viss eller vissa uppgifter

från staten till landstinget.

Uppenbart torde sålunda vara, att en del av vad som anföres i motionen

avser frågor vilka faller inom ramen för länsförvaltningsutredningens uppdrag.

Länsförvaltningsutredningen har icke hunnit så långt i sitt arbete, att utredningen

tagit någon ståndpunkt i de ovannämnda, i dess uppdrag ingående

frågorna. Det synes emellertid uppenbart att någon ändring i den av

motionären åsyftade riktningen icke bör övervägas innan utredningen hunnit

redovisa sitt arbetsresultat. Stockholm den 11 augusti 1964.

För länsförvaltningsutredningen

STEN WALBERG

B. Svanström

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964

13

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Till riksdagens konstitutionsutskott

Genom nådig remiss den 4 juli 1964 har länsstyrelsen anmodats att till

riksdagens konstitutionsutskott avgiva utlåtande över inom riksdagen väckta

och till utskottet hänvisade motionerna I: 456 och II: 543, om ny organisation

för självstyrelsen på länsplanet samt motion II: 62 om åtgärder till

stärkande av det svenska folkstyret.

Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Den statliga länsförvaltningens organisation har undan för undan utbyggts

i samband med tillkomsten av nya eller utökning av förutvarande

arbetsuppgifter.

Länsstyrelsernas organisation har bland annat utretts av 1948 års länsstyrelseutredning.

Huvudskälet för tillkallandet av denna utredning var farhågor

att länsstyrelsernas centrala ställning i länen skulle försvagas genom

att de för länens utveckling centrala problemen komme att handhas av

andra organ, varigenom länsstyrelsernas möjlighet att utöva en samordnande

ledning av utvecklingen kunde äventyras. Utredningen föreslog bland

annat lekmannamedverkan i länsstyrelserna samt att i länsstyrelserna skulle

inordnas vissa fristående nämnder. På grundval av utredningens förslag

beslöt 1952 års riksdag väsentliga förändringar beträffande länsstyrelsernas

inre organisation, medan den yttre organisationen i stort sett lämnades

orubbad. Någon inordning i länsstyrelserna av fristående organ kom inte

till stånd. Icke heller genomfördes förslaget om lekmannamedverkan.

Frågan om länsstyrelsernas organisation har även berörts i statsrevisorernas

berättelse över 1958 års granskning samt i motioner till 1959 års

riksdag. Även här betonades vikten av samordning inom länsförvaltningen.

Med hänsyn till dels att 1952 års beslut icke innebar någon slutgiltig lösning

av samordningsproblemen inom länsförvaltningen och dels till att problem,

avseende den statliga länsförvaltningens organisation är aktuella

även i samband med åtskilliga andra utredningar, tillkallades 1961 särskilda

sakkunniga för att verkställa en förutsättningslös och allsidig undersökning

rörande grunderna för den statliga länsförvaltningens ordnande för

framtiden.

Enligt direktiven skall 1961 års utredning bland annat undersöka följande

problem:

1. Fördelar och nackdelar av å ena sidan en till länsstyrelserna koncentrerad

länsförvaltning och å andra sidan en på olika specialorgan uppdelad

förvaltning.

2. Samordning både inom de olika verksamhetsgrenarna i länsförvaltningen

och mellan dessa verksamhetsområden.

3. Den lämpligaste arbetsfördelningen mellan olika instanser i förvaltningen.

4. Lekmannamedverkan i länsstyrelserna.

Länsstyrelsen vill vidare erinra om att 1963 års länsindelningsutredning

har till uppgift att undersöka hur länen som områden främst för statlig

förvaltning och landstingskommunal verksamhet bör vara uppbyggda för

att så väl allmänhetens berättigade krav på eu välordnad service som det

allmännas intresse av en effektiv förvaltningsapparat bäst skall tillgodoses.

Beträffande landstingets organisation är 1963 års landstingsutrednings

förslag till ändringar i landstingens organisation och arbetsformer — vilket

förslag avser alt effektivisera landstingets arbete inom nu gällande ram

—- för närvarande föremål för remissbehandling.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196b

Flera av de i motionerna berörda spörsmålen är således föremål för utredningar.

Chefen för inrikesdepartementet har i interpellationssvar den 21

april 1964 förklarat att länsförvaltningsutredningen kan beräknas bli färdig

under år 1965 och länsindelningsutredningen det därpå följande året.

Länsstyrelsen anser icke att det finnes anledning föregripa dessa utredningar

genom att i enlighet med motionerna verkställa nya utredningar av förvaltningsorganisationen

på länsplanet. Den nuvarande uppdelningen av förvaltningsuppgifter

mellan landstingen och statens länsorgan har i stort sett

visat sig ändamålsenlig. Samarbetet mellan länsstyrelsen och landstinget

sker smidigt och friktionsfritt. Både landstingen och länsstyrelserna har vittomfattande

arbetsuppgifter, som tendera att öka år från år. Ett överförande

av länsstyrelsernas arbetsuppgifter till landstinget enligt motionen II: 62

eller inrättandet av ett länsparlament i enlighet med motionen II: 543 måste

medföra tillskapandet av en tungrodd och svåradministrerad förvaltningsapparat,

som knappast har förutsättningar att arbeta effektivare och

smidigare än landstingen och de nuvarande statliga länsorganen. Länsstyrelsen

instämmer med vad motionären anfört i motionen II: 543 om önskvärdheten

av ökad decentralisering av ärenden från centrala organ till länsorgan.

En dylik decentralisering kan ske utan tillskapandet av länsparlament.

Under åberopande av vad ovan anförts anser länsstyrelsen att motionerna

icke bör föranleda till någon riksdagens åtgärd.

THORWALD BERGQUIST

Erik Rönquist

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Riksdagens konstitutionsutskott

Genom nådig remiss den 4 juni 1964 har länsstyrelsen i Malmöhus län

anbefallts att till utskottet överlämna utlåtande över de inom riksdagen

väckta motionerna I: 456 och II: 543 om ny organisation för självstyrelsen

på länsplanet samt II: 62 om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.

De i motionerna berörda spörsmålen synes äga ett sådant samband med

bl. a. de frågor, som behandlas inom länsförvaltningsutredningen, att resultatet

av denna utrednings arbete bör avvaktas, innan ställning tages till

frågan om en särskild utredning i de avseenden, som angivits i motionerna.

Med hänsyn till den uppfattning åt vilken länsstyrelsen sålunda givit uttryck

saknar länsstyrelsen anledning att närmare ingå på de i motionerna

framförda förslagens detaljer. Länsstyrelsen vill dock här framhålla, att

den för närvarande föreliggande möjligheten till inkomstomfördelning över

statsbudgeten mellan olika delar av riket skulle komma att minskas, om

statsskatten kommer att utgöra en mindre del av den samlade skatteintäkten

än fallet är för närvarande. Vissa län skulle därigenom få större möjligheter

att sörja för sina invånare än andra.

Genom att den samhälleliga servicen skulle kunna utbyggas i större omfattning

i vissa län, som därigenom bleve mera attraktiva för företag och

enskilda, kan fara uppstå för att en centralt driven aktiv lokaliseringspolitik

försvåras. Därest »länsparlamenten» erhåller utökad beskattningsrätt,

kan —- såvitt länsstyrelsen kan bedöma — svårigheter uppstå vid ett genom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964

15

förande från statens sida av exempelvis en aktiv skattepolitik i konjunkturstyrande

syfte. Vidare kan svårigheter befaras uppstå vid samordningen av

den ekonomiska politiken mellan centrala och regionala myndigheter om

»länsparlamenten» kommer att förfoga över betydande delar av den samlade

skatteintäkten i riket.

I detta ärendes handläggning har förutom undertecknade, deltagit jämväl

t.f. landskamreraren Steneborn samt byrådirektören Emilsson. Malmö i

landskansliet den 25 augusti 1964.

GÖSTA NETZÉN

Sten Lundberg

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Till riksdagens konstitutionsutskott

Kungl. Maj :t har genom remiss den 4 juni 1964 anbefallt länsstyrelsen att

senast den 1 september 1964 till Eder överlämna utlåtande över följande

inom Riksdagen väckta och till Eder hänvisade motioner, nämligen I: 456

och II: 543 om ny organisation för självstyrelsen på länsplanet samt II: 62

om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret.

I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Motionerna I: 456 och II: 543

Den ledande synpunkten i motionerna synes vara tanken på ett samhälle,

grundat på den primärkommunala enheten och i skilda nivåer organiserat

efter den kommunala förvaltningsapparatens mönster. Det skulle bliva en

kommunens styrelse, en länets styrelse och en rikets styrelse, samtliga i

nära samarbete med en folkrepresentativ församling, vilken skulle tillförsäkras

det avgörande inflytandet och ledningen i stort av förvaltningsförfarandet.

Som främsta skäl för en så genomgripande omdaning av samhället

åberopa motionärerna främst svårigheter i nuläget för folkrepresentationen

till överblick och kontroll över den alltmer utökade och vidgade förvaltningsapparaten.

Den tilltänkta organisationen inom länet, som motionärerna ägna sitt huvudintresse,

skulle innefatta ett folkvalt länsparlament och en av denna utsedd

styrelse, ett länskollegium, som ledande verkställighets- och beredningsorgan.

Som ett led i reformen skulle en omfördelning ske av förvaltningen

inom central och regional instans. Till det regionala planet skulle

sålunda nedflyttas en rad arbetsuppgifter. Den närmare ledningen av arbetsuppgifterna

skulle inom länen handhas av länsnämnder, utsedda av

länsparlamentet och underställda länskollegiet, vars ledamöter skulle intaga

en ställning inom viss gren av förvaltningen med befogenheter ungefär

som ett borgarråd. I en så uppbyggd förvaltning inom länen skulle enligt

motionärerna företrädarna för folkrepresentationen, länsparlamentet, få

möjlighet att leda och samordna förvaltningsförfarandet och folkrepresentalionen

icke vidare behöva befara att »ställas inför mer eller mindre fullbordat

faktum», framför allt i frågor rörande samhällsplanering. Beträffande

ämbetsmännens ställning äro motionärerna mycket förbehållsamma

och uttala endast att »någon nämnvärd ändring i fråga om ämbetsmännens

ställning icke synes behöva följa av självstyrelseorganisationens etablerande».

Ett genomförande av förslagen i motionerna innebär i verkligheten ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år

helt nytt samhälle med en centralregering och ett antal regionala regeringar

i anknytning till länen. Samtliga ämbetsmän i ledande ställning försvinna

och ersättas med förtroendevalda befattningshavare. Det är enligt länsstyrelsens

mening tveksamt om en sådan ordning verkligen ger ett »bättre

samhälle». Man frågar sig om ett sådant samhälle verkligen kan skapa möjligheter

för en lugn och följdriktig utveckling av förvaltningen. En politisk

maktförskjutning kan få omedelbara och omfattande följder i fråga om

ledningen av förvaltningsapparaten. Några av de mera positiva inslagen i

förvaltningen, de svenska ämbetsmännens objektivitet och lojalitet, kunna

sättas i fara.

Länsstyrelsen vill understryka vad motionärerna anfört om behovet av

samarbete och inbördes anpassning mellan olika myndigheter. De möjligheter

till dylikt samarbete, som redan nu erbjudas, tillvaratagas också i stor

omfattning. Ytterligare åtgärder i sådant hänseende författningsvägen äro

att förvänta. Länsstyrelsen har här närmast i tanke det lokaliseringsråd

för överläggningar i lokaliseringsfrågor, som föreslagits skola inrättas i länen,

med bland annat företrädare för kommunala intressen. Länsstyrelsen

vill även instämma i vad motionärerna anfört om värdet i och för sig av insyn

i förvaltningsarbetet och om betydelsen av att förvaltningen och förvaltningsorganen

åtnjuta allmänhetens förtroende. Länsstyrelsen förmenar

dock att det främst är myndighetens och befattningshavarnas sätt att sköta

sina åligganden som skapar förtroende. Om myndigheten härvid är organiserad

som en nämnd med folkvalda representanter eller som en ren ämbetsmyndighet

torde spela mindre roll. Länsstyrelsen vill för övrigt ifrågasätta

om icke allmänheten erhåller den bästa insynen i förvaltningsapparaten genom

det intresse och den uppmärksamhet som de olika publicitetsorganen

visa för ämbets- och tjänstemännens göranden och låtanden.

Enligt länsstyrelsens mening ha motionärerna icke redovisat tillräckliga

skäl för en så genomgripande omdaning av förvaltningen som de ytterst synas

åsyfta. Länsstyrelsen finner därjämte tveksamt om den av motionärerna

skisserade förvaltningsformen verkligen leder fram till en vidare insyn

i förvaltningen och en utökad kontroll från folkrepresentationens sida. Om

den rent organisatoriskt äger företräde framför den nuvarande är väl även

ovisst. Däremot torde med skäl kunna uttalas att ett sådant statssystem,

som motionärerna föreslagit, med ökade krav på kontroll och insyn blir

dyrt och personalkrävande. Antalet samhälleliga arbetsuppgifter torde icke

bliva mindre endast för att en ny förvaltningsform kommer till stånd.

Länsstyrelsen avstyrker en utredning i den av motionärerna angivna omfattningen.

Att avskaffa den rikscentrala förvaltningen torde, såvitt länsstyrelsen

har förmåga att bedöma, icke kunna komma i fråga. Därmed vill

länsstyrelsen icke ha sagt att arbetsfördelningen mellan central och regional

instans är något för alla tider givet. Alltjämt komma att finnas arbetsuppgifter

som efter hand kunna flyttas ned från högre till lägre instans. Så

sker ju även oavlåtligen.

Uppenbart är att samordning och samarbete mellan myndigheter måste

sökas. Icke minst betydelsefullt är att så sker på länsplanet. För en dylik

verksamhet kräves emellertid ekonomiska och personella resurser. Att

»folkrepresentationen» — varmed motionärerna i detta sammanhang synas

åsyfta den primärkommunala — ofta genom myndigheternas åtgöranden

kommit att stå inför ett mer eller mindre fullbordat faktum torde icke sällan,

enligt vad länsstyrelsen från sin verksamhet tjTckt sig kunna finna, ha

berott på att kommunerna icke ställt — eller snarare icke kunnat ställa —

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964 17

erforderliga resurser till förfogande för de egna planeringsorganen. På detta

område bör det emellertid, sedan kommunblockstanken tagit fastare

form, kunna förväntas en annan tingens ordning.

Förhållandena inom länsförvaltningen äro förvisso icke i alla avseenden

tillfredsställande. En översyn pågår beträffande såväl länsindelning som

länsförvaltning. Genom dessa utredningar komma många av de problemställningar

som motionärerna berört att belysas. Det är angeläget att dessa

utredningar skyndsamt föras fram till ett slut. Det kan icke vara lämpligt

att fördröja dessa utredningar genom att nu ställa ytterligare problem under

granskning, även om dessa i och för sig äro betydelsefulla. Ett sådant

problem finner länsstyrelsen vara frågan om utvidgat samarbete mellan

landsting och länsstyrelse. Denna fråga förtjänar väl en utredning, men den

bör enligt länsstyrelsens mening tagas upp i ett senare sammanhang.

Länsstyrelsen har icke funnit anledning att ingå på det utkast till framtida

länsförvaltning som motionärerna framlagt.

Motionen II: 62

Länsstyrelsen finner icke skäl att yttra sig över motionen i annat än vad

den berör frågan att sammanföra länsstyrelsernas uppgifter med landstingens.

Länsstyrelsen hänvisar i sådant hänseende till vad länsstyrelsen här

ovan anfört. Därest i anledning av motionerna I: 456 och II: 543 en utredning

blir tillsatt, synes lämpligen även förevarande motion kunna överlämnas

till utredningen för det beaktande som den kan förtjäna.

I länsstyrelsens handläggning av detta ärende ha utom undertecknade,

landshövdingen Hjalmar son och förste länsassessorn Rydin, föredragande,

deltagit, landssekreteraren Mattsson och landskamreraren Hellman. Gävle

i landskansliet den 29 augusti 1964.

JARL HJALMARSON

Carl-Axel Rydin

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Till riksdagens konstitutionsutskott

Länsstyrelsen i Norrbottens län har genom remiss den 4 juni 1964 anmodats

avgiva utlåtande till konstitutionsutskottet över inom riksdagen väckta

och till utskottet hänvisade motioner I: 456 och II: 543 om ny organisation

för självstyrelsen på länsplanet samt motion II: 62 om åtgärder till stärkande

av det svenska folkstyret. Till efterkommande härav får länsstyrelsen

anföra följande.

De förstnämnda motionerna syftar bland annat till att delegera de uppgifter,

som nu åvilar länsstyrelserna, till för ändamålet på länsplanet inrättade

självstyrelseorganisationer och den andra motionen till att sammanföra

länsstyrelsernas uppgifter med landstingens. I båda fallen avses salunda

ett avskaffande av länsstyrelserna. För närvarande pågår tre utredningar

som rör länsorganisationen, nämligen länsförvaltnings- och länsindclningsutredningarna

samt den nyligen påbörjade utredningen angående frågan

om taxerings- och uppbördsväsendets organisation. Såvitt länsstyrelsen

kan bedöma saknas anledning att — innan resultatet av pågående utredningar

föreligger — låta ytterligare utreda dessa frågor. Däremot kan

ifrågasättas om icke landstingens arbetsuppgifter och arbetsformer hör bli

föremål för en allmän utredning. Motionerna synes icke — i vad desamma

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 är 1964

berör länsstyrelsernas verksamhet — böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknade landshövding

och landssekreterare. Luleå i landskansliet den 9 juli 1964.

MANFRED NÄSLUND

L. Hultman

Svenska landstingsförbundet

Till riksdagens konstitutionsutskott

Genom skrivelse den 29 maj 1964 har Riksdagens Konstitutionsutskotts

Herr Ordförande berett Svenska landstingsförbundet tillfälle att avgiva yttrande

över två vid vårriksdagen väckta motioner nämligen dels likalydande

motionerna nr 456 i första kammaren av herr Sundin m. fl. och nr 543 i

andra kammaren av herr Gustafsson i Kårby m. fl. om ny organisation för

självstyrelsen på länsplanet dels ock motion nr 62 i andra kammaren av

herr Lundberg om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret såvitt

denna motion avser i de förstnämnda berörd fråga. I anledning härav får

förbundets styrelse anföra följande.

Motionerna berör en central fråga inom vårt starkt expanderande samhällsliv.

Det är ett uppenbart samhällsintresse att folkviljan kommer till uttryck

i en med kraft utövad i demokratien djupt förankrad självstyrelse.

Detta gäller såväl på riksplanet som på det lokala planet. En överflyttning

av nuvarande statliga förvaltningsangelägenheter på länsplanet till en länskommunal

självstyrelseorganisation borde ge större möjligheter till en

breddning och fördjupning av demokratien. Styrelsen kan sålunda i princip

ansluta sig till de grundtankar som återspeglas i motionerna.

Landstingen befinner sig för närvarande i ett mycket expansivt skede.

Detta gäller både den verksamhet som landstingen har skyldighet att fullgöra

och de varierande engagemangen inom andra och helt nya verksamhetsfält.

Detta förhållande har föranlett en översyn av landstingslagen i syfte

att bl. a. åstadkomma ökade möjligheter för förtroendemännen att utöva

självstyrelsen i smidiga former och med god överblick över eif allt mer utökat

verksamhetsfält. Landstingen ute i landet kommer sålunda vid sina

lagtima möten nu i oktober månad att taga ställning till landstingsutredningens

förslag till utveckling av självstyrelsefunktionens utövande. Vidare

kan här erinras om att »länsförvaltningsutredningen», som har sig ålagt

att överse formerna för den statliga lokalförvaltningen, bl. a. har att behandla

frågan om ett vidgat lekmannainflytande i länsstyrelserna.

Sett mot bakgrund av vad här sist nu anförts finner styrelsen sig böra

uttala tveksamhet om tidpunkten nu kan anses lämplig för eu så genomgripande

utredning som påkallas för en omvandling av hela den sekundärkommunala

verksamheten med ett generellt överförande av statliga lokala förvaltningsuppgifter

till landstingen (länsparlament). Verksamheten inom

landstingen har — trots den mycket starka expansionen — kunnat sammanhållas

till gagn för en ur lokala behovsbedömningar direkt framsprungen

utbyggnad. Med en språngvis utveckling i den omfattning som i motionerna

förutsättes, föreligger risker för att mycket av vad som utgjort styrkan

i landstingens hittillsvarande verksamhet, kan gå förlorad.

Styrelsen vill för sin del förorda att det ökade inflytandet för den kommunala

självstyrelsen på länsplanet åstadkommes genom ett successivt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964

19

överförande av vissa begränsade uppgifter från statlig lokalförvaltning till

kommunal självstyrelse. Detta kan i så fall ske vid tidpunkter som bedömes

lämpliga ur olika synpunkter och med syfte att de nya uppgifterna organiskt

skall kunna inlemmas i den övriga landstingsverksamheten. I varierande

omfattning har landstingen frivilligt åtagit sig olika uppgifter. Ett

område som synes kunna övervägas är ett landstingskommunalt engagemang

i den regionala samhällsplaneringen. Styrelsen finner icke anledning

att i detta sammahang närmare gå in på dessa frågor utan inskränker sig

till att uttala sitt intresse för att hithörande problem göres till föremål för

närmare överväganden.

Sammanfattningsvis vill styrelsen, som finner sig böra förorda en framgångslinje

med partiella reformer för ernående av en vidgad kommunal

självstyrelse på länsplanet, avstyrka att de föreliggande motionerna nu föranleder

någon framställning till Kungl. Maj :t om en utredning avseende

vittsyftande ändringar i formerna för och omfattningen av den kommunala

självstyrelsen på länsplanet.

Vad angår motion nr 62 AK inskränker sig styrelsen till att härutöver

hänvisa till att frågan om ökad lekmannarepresentation inom den statliga

lokalförvaltningen är under utredning inom den sittande länsförvaltningsutredningen.

Stockholm den 29 september 1964.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

FRIDOLF THAPPER

Bengt Olsson

Svenska Stadsförbundet

Riksdagens konstitutionsutskott

Ny organisation för självstyrelsen på länsplanet m. m.

Sedan Svenska stadsförbundet beretts tillfälle att avgiva yttrande över

motionerna 1:456 av herr Sundin m. fl. och 11:543 av herr Gustafsson i

Kårby m. fl. om ny organisation för självstyrelsen på länsplanet samt motionen

II: 62 av herr Lundberg om åtgärder för stärkande av det svenska

självstyret, såvitt den avser samma ämne, får förbundets styrelse anföra

följande.

De i motionerna aktualiserade frågorna om självstyrelseorganisationen

på länsplanet avser utan tvivel spörsmål av stor både principiell och praktisk

betydelse, icke minst med tanke på det behov av samordning och planering,

som samhällsutvecklingen skapar. I och för sig kunde det därför

vara befogat, att formerna för den regionala självstyrelsen finge bli föremål

för särskild utredning. Trots detta anser styrelsen, att man med hänsyn till

pågående utredningsarbete har anledning att ställa sig tveksam inför en utredning

efter i huvudsak de riktlinjer, som skisseras i motionerna. Den nyligen

avslutade landstingsutredningen, som enligt sina direktiv haft att pröva

frågan om landstingens organisation och arbetsformer, skulle icke taga

upp frågan om vilka nya uppgifter landstingen efter en organisatorisk reform

borde kunna åläggas och ej heller ingå på problematiken kring självstyrelseorganisationen

på länsplanet. I viss utsträckning har däremot länsförvaltningsutredningen

att behandla spörsmål sammanhängande med sistnämnda

problem, då ju dessa sakkunniga bl. a. skall undersöka i vilka ärendegrupper

en medverkan av lekmän kan anses behövlig eller önskvärd inom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år i96k

länsstyrelsens och länsnämndernas nuvarande verksamhetsområden och de

organisatoriska konsekvenserna av lekmannainflytande i länsstyrelsen. Vidare

omfattar länsindelningsutredningens uppdrag en undersökning av hur

länen som områden främst för statlig förvaltning och landstingskommunal

verksamhet bör vara uppbyggda. I detta läge bör enligt styrelsens mening

något nytt utredningsinitiativ i hithörande ämnen icke nu ifrågakomma.

Styrelsen vill i sammanhanget meddela, att styrelsen har för avsikt att i

ett blivande remissyttrande över landstingsutredningens betänkande redovisa

sin principiella uppfattning i fråga om åtgärder, som gör det möjligt

att inom ramen för den kommunala självstyrelsen lösa problem av skilda

slag, vilka har samband med samhällsutvecklingens alltmer ökande krav på

regionala handlingsprogram.

Svenska stadsförbundet

Hj. Mehr

Mats Edling

Svenska kommunförbundet

Till riksdagens konstitutionsutskott

Sedan Svenska kommunförbundet beretts tillfälle att avge yttrande över

vid innevarande års riksdag väckta likalydande motionerna I: 456 av herr

Sundin m. fl. och II: 543 av herr Gustafsson i Kårby in. fl. om ny organisation

för självstyrelsen på länsplanet, samt motionen II: 62 av herr Lundberg,

om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret — såvitt den avser

samma fråga — får förbundets styrelse anföra följande.

Ifrågavarande motioner syftar till mycket genomgripande ändringar i

fråga om framförallt länsstyrelsernas och landstingens ställning och uppgifter.

Genom reformer på här berörda områden önskar motionärerna motverka

tendenserna till centralisering och administrativ maktutövning samt

öka folkrepresentationens inflytande. Motionen II: 62 av herr Lundberg går

för övrigt ett steg längre, i det att motionären anser att »enmansstyrda ämbetsverk,

som länsstyrelser, JO, MO, JK eller andra institutioner» bör antingen

avskaffas eller ges en sådan sammansättning, att folkvalda representanter

får ett avgörande inflytande vid handläggning och beslut. I detta avseende

intages i motionerna I: 456 av herr Sundin m. fl. och II: 543 av herr

Gustafsson i Kårby in. fl. en i viss mån annan ståndpunkt, i det att motionärerna

ifråga vill stärka rättssäkerheten genom inrättande vid länsparlament

av en motsvarighet till befattningen som JO. Dessa motionärer synes

alltså ej hysa några betänkligheter mot s. k. enmansstyrda institutioner.

Även om mycket av den kritik mot nuvarande självstyrelseorganisation,

som ligger till grund för motionerna, är berättigad, kan på goda grunder

ifrågasättas om detta utgör tillräckligt skäl för att överväga så genomgripande

reformer som motionärerna förordar. De i motionerna påtalade bristerna

i nuvarande självstyrelseorganisation och dess sätt att fungera torde

i stället kunna i huvudsak avhjälpas genom partiella reformer aktualiserade

bland annat i samband med pågående utredningar om den statliga förvaltningsorganisationen

på länsplanet samt vissa länsindelningsfrågor. Fråga

om landstingens organisation och arbetsformer har också nyligen varit

föremål för utredning (SOU 1963: 64). På grund av vad sålunda anförts

och då resultatet av i det föregående nämnda pågående utredningar kunde

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr il!) år

21

komma att avsevärt fördröjas, om de av motionärerna begärda utredningarna

kommer till stånd, hemställer styrelsen att ifrågavarande motioner icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Stockholm den 16 september 1964.

Styrelsen för Svenska kommunförbundet

OLOF WIKLUND

Vilhelm Berg

Hallands låns landsting

Till riksdagens konstitutionsutskott

Genom remiss den 29 maj 1964 har konstitutionsutskottet berett Hallands

läns landstings förvaltningsutskott tillfälle att avgiva yttrande över likalydande

motionerna I: 456 och II: 543 samt motionen II: 62, samtliga väckta

vid 1964 års riksdag. Med anledning härav får förvaltningsutskottet anföra

följande.

I de förstnämnda motionerna skisseras en självstyrelse- och förvaltningsorganisation

på länsplanet, som förutsättes skola övertaga en betydande del

av det arbete, som nu utföres inom centrala ämbetsverk och inom länsstyrelserna.

Dessutom torde motionärerna avse att landstingens nuvarande obligatoriska

och frivilliga uppgifter skola inlemmas i den tänkta organisationen.

Förvaltningsutskottet finner tankegångarna i motionerna intressanta,

emedan de ge uttryck för huru komplicerat samspelet mellan de i sista hand

beslutande organen riksdag och landsting å ena sidan och de administrerande

organen centrala ämbetsverk, länsstyrelser m. fl. å andra sidan har blivit

i och med att samhället — i dess olika verksamhetsformer: staten, landstingskommunerna

och kommunerna — allt mera engagerat sig inom olika

verksamhetsfält. Motionärerna betona, att tendenserna till centralisering

och administrativt maktutövande äro påtagliga och att de representativa,

beslutande organen icke ha ett tillräckligt stort inflytande. Enligt utskottets

mening kan det icke förnekas, att landstingens förhållande till staten i vissa

delar präglas av att landstingen såsom beslutande organ i landstingskommunala

angelägenheter ha fått sitt inflytande beskuret genom administrativa

myndigheters föreskrifter och anvisningar och att deras beslut

måste anpassas härefter.

Förvaltningsutskottet är ingalunda övertygat om att en ändring i berörda

avseenden skulle kunna åstadkommas genom inrättande av länsparlament

med verkställande organ, till vilka beslutanderätt och administration skulle

kunna decentraliseras från statsmakterna. Motionärerna ha icke preciserat

vad de anse kunna decentraliseras och de ha ej heller närmare uppehållit

sig vid vilket inflytande Kungl. Maj :t och ämbetsverken skola få inom de

decentraliserade områdena av samhällsarbetet. Om länsparlamentens beslutanderätt

i högre grad skall göras beroende av direktiv och anvisningar

från dessa myndigheter, erliålles i själva verket icke någon verklig decentralisering

och förmodligen icke någon reell ökning av medborgarinflytandel

på länsplanet. Möjligen skulle i stället samlandet av statliga och landstingskommunala

uppgifter hos ett sådant organ kunna medföra risker för att de

sistnämnda uppgifterna kunna komma i bakgrunden för utövandei av statliga

myndighetsfunktioner, vilket icke vore till fördel för den regionala

självstyrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196i

Även från ekonomisk synpunkt äro motionärernas uttalanden så allmänt

hållna, att de icke ge underlag för närmare ställningstaganden från förvaltningsutskottet.

Skillnaderna i beskattningssystem mellan stat och kommuner

innebära — tillika med de betydande skillnader i ekonomiska förutsättningar,

som föreligga mellan de olika landstingskommunerna — mycket

stora problem vid bedömningen av de i motionerna framlagda skisserna till

organisation.

Förvaltningsutskottet vill erinra om att åtskilliga av de tankegångar, som

ingå i motionerna, voro aktuella och åberopades redan då landstingsinstitutionen

kom till för hundra år sedan. Dess utveckling kom emellertid att

gå i andra banor, och märkligt är, att Sverige därigenom fått en regional

självstyrelse som — trots de reservationer, som gjorts här ovan — är omfattande

och förhållandevis självständig jämfört med motsvarigheten i andra

länder. (Undantag får vid en dylik jämförelse givetvis göras för länder

som Sclnveiz, där den regionala självstyrelsen varit den primära och statsbildningen

är uppbyggd på federal bas.) Det undandrager sig förvaltningsutskottets

bedömande huruvida de allmänna förutsättningarna att förverkliga

dessa tankegångar äro mera gynnsamma nu än för hundra år sedan;

många tendenser i samhällsutvecklingen tyda snarare på motsatsen.

Vid sin granskning av motionerna har förvaltningsutskottet således funnit

dem från många synpunkter intressanta men också att oklarhet råder

på många punkter rörande den verkliga innebörden av den organisation,

som däri skisseras. Då grundtanken att de representativa organens ställning

och inflytande bör bevaras och i möjligaste mån förstärkas, omfattas av

förvaltningsutskottet, förordar det att en utredning företages i huvudsak

enligt de riktlinjer som motionärerna angivit.

Vad här anförts äger tillämpning även på de delar av motionen II: 62,

som beröra samma problem. Förvaltningsutskottet vill emellertid uttryckligen

framhålla, att det icke tagit ställning till vad motionärer anfört om utredning

rörande den ställning justitieombudsmannen, militieombudsmannen,

justitiekanslern och andra av honom nämnda institutioner intaga i

samhällslivet. Halmstad den 1 september 1964.

På förvaltningsutskottets vägnar:

TORE BENGTSSON

Gillis Albinsson

Malmöhus läns landsting

Till riksdagens konstitutionsutskott

Sedan Konstitutionsutskottet genom remiss den 29 maj 1964 berett Malmöhus

läns landstings förvaltningsutskott tillfälle avge yttrande över motioner

angående bl. a. ny organisation för självstyrelsen på länsplanet, i vad

avser denna fråga, får förvaltningsutskottet anföra följande.

Tanken att överföra statliga uppgifter till ett organ för regionalt uppbyggd

självstyrelse är i och för sig intressant. Eu sådan åtgärd skulle emellertid

bl. a. medföra att länets konstitution skulle få karaktären av delstat,

varav,följer att många frågor som f. n. löses enhetligt för hela riket skulle

kunna komma att behandlas olika av de skilda delstaterna. Fördelarna med

ett sådant system synes förvaltningsutskottet vara mindre än nackdelarna.

Vidare kan ifrågasättas om berörda sammanförande av statliga och kommu
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196i 23

nala funktioner kan överensstämma med önskemålet om skydd för den

kommunala självstyrelsen.

Landstingens mest omfattande uppgift är att vara huvudman för hälsooch

sjukvård. Dessutom har under senare år landstingen anförtrotts ett

flertal andra arbetskrävande uppgifter, vartill kommer att nya uppgifter

inom den närmaste tiden kommer att överföras på landstingen. Den starka

expansion som landstingens verksamhet därför nu och under överskådlig

framtid befinner sig i medför betydande organisatoriska problem. Även dessa

omständigheter gör att en omvandling av landstingen på nu föreslaget

sätt icke kan vara till gagn för landstingens verksamhet.

Med hänsyn till det anförda får förvaltningsutskottet avstyrka bifall till

motionerna i remitterade delar. Lund den 21 september 1964.

På förvaltningsutskottets vägnar:

EMIL AHLKVIST

Hans Sandberg

Drätselkammaren i Malmö

Till konstitutionsutskottet

Genom remiss den 29 maj i år har konstitutionsutskottet berett drätselkammaren

i Malmö tillfälle att före den 1 september i år avge yttrande över

vissa vid årets riksdag väckta motioner, nämligen dels likalvdande motionerna

nr 456 i första kammaren av herr Sundin m. fl. och nr 543 i andra

kammaren av herr Gustafsson i Kårby m. fl. om ny organisation för självstyrelsen

på länsplanet och dels motion nr 62 i andra kammaren av herr

Lundberg om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret, såvitt den

avser samma frågor.

Med anledning härav får drätselkammaren anföra följande.

De delar av motionerna som drätselkammaren beretts tillfälle yttra sig

över syftar till att åstadkomma dels en ökning av lekmannainflytandet inom

framför allt statsförvaltningen och dels en ökad decentralisation till

länsplanet av nu centrala förvaltningsuppgifter ävensom ökad självstyrelse

på detta plan. Då tankegången bakom motionerna utan tvekan ligger i

tidens anda, finner drätselkammaren det önskvärt att en närmare utredning

kommer till stånd om hur dessa mål skall kunna nås. Drätselkammaren

anser sig emellertid inte ha anledning att nu ta ställning till hur dessa

frågor skall lösas och ingår därför ej på enskilda detaljer i de i motionerna

framlagda förslagen om exempelvis självstyrelsens utformning utan inskränker

sig till att ge sin anslutning till önskemålet att en närmare undersökning

sker om möjligheterna att förverkliga de mål vartill motionärerna

syftar.

Beträffande utredningens bedrivande vill drätselkammaren avslutningsvis

ifrågasätta om inte utredningen lämpligen bör verkställas av 1961 års

länsförvaltningsutredning, eventuellt med viss utvidgning av dennas uppdrag.

Malmö den 24 augusti 1964.

På Drätselkammarens vägnar:

ANDERS GUSTAFSSON

Oscar Richter

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196i

Kopparbergs läns landsting

Riksdagens konstitutionsutskott

Genom remiss den 29 maj 1964 har Kopparbergs län landstings förvaltningsutskott

beretts tillfälle att avgiva yttrande över vid innevarande års

riksdag väckta motioner, nämligen dels likatydande motionerna nr 456 i

första kammaren och nr 543 i andra kammaren om ny organisation för

självstyrelsen på länsplanet, dels motionen nr 62 i andra kammaren om åtgärder

till stärkande av det svenska folkstyret. Med anledning härav får

förvaltningsutskottet anföra följande.

Den framtida organisationen av länsstyrelsen är av stort intresse. Då

emellertid förvaltningsutskottet förutsätter, att pågående statliga utredningar

om länsstyrelseorganisationen och länsindelningen måste syssla med de

problem, som beröras i motionerna, anser förvaltningsutskottet, att man bör

avvakta resultatet av dessa utredningar, innan nya, av motionärerna föreslagna

utredningar tillsättas. Falun den 31 augusti 1964.

På förvaltningsutskottets vägnar:

EDVIN EKHOLM

Ordförande

G. Zettergren

Stockholm 1964. Isaac Mareus Boktryckeri Aktiebolag 640152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.