Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om rätt att överklaga departementschefs beslut rörande utbekommande av allmän handling.

1964-03-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1964:6, Utlåtande i anledning av motioner om rätt att överklaga departementschefs beslut rörande utbekommande av allmän handling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 196b

1

Nr 6

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner om

rätt att överklaga departementschefs beslut rörande

utbekommande av allmän handling.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 388

i första kammaren av herr Kaijser och nr 471 i andra kammaren av herr

Palm hemställes, »att riksdagen som vilande måtte antaga följande förslag

till ändring i 2 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen:

2 kap.10 §

Har myndighet avslagit framställning om utbekommande av allmän handling

och anser sökanden att beslutet icke är lagligen grundat, äge han, i den

ordning nedan sägs, söka ändring i beslutet.»

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas

i det följande, hänvisa till motionen II: 471.

År 1937 bröts bestämmelserna om inskränkningar i handlingsoffentligheten

ut ur 1812 års tryckfrihetsförordning och överfördes till särskild lag, lagen

den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar (den s. k. sekretesslagen). Samtidigt infördes ett besvärsinstitut:

part som fått en ansökan att utfå allmän handling avslagen fick möjlighet

att fullfölja talan i högre instans, i sista hand högsta domstolen eller regeringsrätten.

Från möjligheten att överklaga undantogs dock departementschefs

beslut; departementschef kunde meddela beslut dels med avseende på

handlingar förvarade hos det under honom lydande statsdepartementet, dels

på grund av förordnande om s. k. kvalificerad hemligstämpling (2 § 4 mom.

tredje stycket i den år 1937 antagna lydelsen av tryckfrihetsförordningen;

se 2 kap. 14 § andra stycket i 1949 års tryckfrihetsförordning).

Förarbetena till lagstiftningen om besvärsinstitutet innehåller icke någon

närmare redovisning av skälen till att departementschefs beslut undantogs

från besvärsrätten (SOU 1935: 5 s. 38, prop. 1936: 140 s. 47).

I 1944 års tryckfrihetssakkunnigas betänkande med förslag till tryckfrihetsförordning

(SOU 1947:60) upptogs icke någon motsvarighet till det

stadgande, enligt vilket departementschefs beslut inte kunde överklagas. De

sakkunniga anförde härom (s. 79):

Mot klagorätt i fråga om departementschefs beslut att vägra utlämna allmän

handling kunna uppenbarligen vissa betänkligheter anföras, särskilt

med hänsyn till att klagorätt i allmänhet icke föreligger i departementsärenden.

Ä andra sidan innebär frånvaron av klagorätt i nu avsedda fall ett av
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1961

steg från de principer som ansetts böra gälla beträffande fullföljden i ärenden

om utlämnande av allmän handling. Därav följer exempelvis att i fråga

om skriftväxlingar mellan departement och annan myndighet sökandens

rätt att fullfölja talan till regeringsrätten blir beroende på om hans begäran

avser det hos departementet eller hos den andra myndigheten förvarade exemplaret

av handlingen. Även eljest kan tydligen på grund av denna frånvaro

av klagorätt olika praxis i likartade frågor uppkomma mellan departement

och övriga myndigheter. Behovet av ett gemensamt bedömande i högsta

instans synes böra vara avgörande även i fråga om rätten till fullföljd mot

departementschefs beslut; enligt de sakkunnigas uppfattning tala alltså

övervägande skäl för att fullföljdsrätt medgives även i nu ifrågavarande fall.

De sakkunnigas ståndpunkt i denna fråga vann icke anslutning av föredragande

departementschefen, och i propositionen med förslag till ny tryckfrihetsförordning

upptogs på nytt föreskriften, att beslut, som meddelats av

departementschef, ej må överklagas (prop. 1948: 230, 2 kap. 10 § förslaget

till tryckfrihetsförordningen, motivering s. 138). Konstitutionsutskottet förordade

däremot de sakkunnigas förslag (uti. 1948: 30 s. 39 f). Fem av utskottets

ledamöter anslöt sig i en reservation till propositionen. Sedan kamrarna

stannat i skilda beslut och, efter sammanjämkning, både propositionens

och utskottets förslag antagits som vilande, beslöt 1949 års riksdag vid

den slutliga prövningen att antaga 2 kap. 10 § i den i propositionen föreslagna

lydelsen.

I enlighet härmed innehåller 2 kap. 10 § i 1949 års tryckfrihetsförordning

en föreskrift om att departementschefs beslut i fråga om utlämnande av

handling ej må överklagas.

Motionerna. I motionerna anföres bl. a.:

Sedan beslutet fattades 1948 har skett en påtaglig koncentration av viktiga

avgöranden till statsdepartementen. Detta har medfört att ett växande antal

viktiga handlingar undandragits den kontroll över offentlighetsprincipens

tillämpning, som ligger i möjligheten att hos regeringsrätten överklaga

beslut varigenom utlämnande vägrats. De farhågor för mindre enhetlig praxis

i detta hänseende som uttalades av 1944 års tryckfrihetssakkunniga vinner

därigenom i styrka. I vissa på senare tid aktuella fall har det också

framgått, att detta kan medföra allvarliga olägenheter för den offentliga debatten

och kritiken också i viktiga frågor. Några principiella invändningar

torde icke heller kunna resas mot en sådan fullföljdsrätt, som på sin tid

förordades av tryckfrihetssakkunniga och av 1948 års konstitutionsutskott.

Överklagandet kommer ju att gälla beslut icke av Kungl. Maj :t i statsrådet,

utan av statsrådet i hans egenskap av administrativ chef för statsdepartement.

Även om hans åtgöranden också i denna del kan göras till föremål för

granskning i konstitutionsutskottet, följer härmed icke någon möjlighet att

uppnå ändring av det aktuella beslutet. Detta synes ytterst betänkligt såväl

ur allmänna rättssynpunkter som med tanke på värdet av en fri offentlig

debatt.

Såväl principiella som erfarenhetsmässiga skäl talar således för en sådan

ändring av bestämmelsen i 2 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen, att fullföljdsrätt

medgives även mot departementschefs beslut.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 196i

3

Utskottet. Beslut i ärenden om utbekommande av allmänna handlingar

som förvaras i statsdepartement fattas enligt tryckfrihetsförordningen av

departementschefen; här bortses från den preliminära prövning som jämlikt

2 kap. 9 § andra stycket kan ankomma på en denne underställd befattningshavare.

Att beslutanderätten tillkommer departementschefen sammanhänger

med att varje departement vid tillämpningen av bestämmelserna om

allmänna handlingars offentlighet utgör en myndighet för sig. Under de

långvariga förarbetena på en författning som skulle ersätta 1812 års tryckfrihetsförordning

ifrågasattes till en början, att departementen i stället skulle

anses ingå som avdelningar i Kungl. Maj :ts kansli; i så fall skulle det tydligen

ha ankommit på Kungl. Maj :t i statsrådet att fatta beslut.

De praktiska formerna för avgörande av sekretessärendena inom departementen

torde i väsentliga hänseenden sammanfalla med vad som iakttages

i fråga om stora mängder av konseljärenden. Den ordning regeringsformen

anvisar för rättslig granskning av Kungl. Maj :ts beslut i statsrådet tillämpas

även i fråga om departementschefernas beslut om allmänna handlingar; det

kan nämnas att konstitutionsutskottet vissa år rutinmässigt har infordrat

handlingarna angående samtliga av departementscheferna meddelade beslut

av detta slag.

Frågorna om regeringsarbetet och om kontroll av regeringens avgöranden

är nu under övervägande som ett led i författningsreformen. Nya former för

handläggningen inom departementen av ärenden om utbekommande av

handlingar kan komma att utarbetas, och som en följd härav kan frågan om

kontroll av avgörandena komma i ett nytt läge. Det är därför enligt utskottets

mening icke lämpligt att nu till särskild prövning taga upp den i motionerna

avsedda föreskriften i tryckfrihetsförordningen, enligt vilken departementschefs

beslut i ärende om utbekommande av handling inte får överklagas.

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna 1:388 och 11:471 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från f ö r s t a kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson, Damström,

Sveningsson, Georg Pettersson, Olsén, Dahlén, Hernelius, Dahl* och Källqvist*;

samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen*, Adamsson,

Larsson i Luttra, Bengtsson i Halmstad, Hamrin i Jönköping, Braconier,

Alemyr*, Anners och Johansson i Trollhättan.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1961

Reservation

av herrar Torsten Andersson, Sveningsson, Dahlén, Hernelius, Kållqvist,

von Friesen, Larsson i Luttra, Hamrin i Jönköping, Braconier och Anners,

vilka ansett att utskottet bort anföra följande.

Då man som ett led i 1936—37 års reform av sekretesslagstiftningen

införde ett besvärsinstitut, var det ett huvudsyfte att garantera ett enhetligt

bedömande av frågor om utlämnande av handlingar. Förbudet att

föra talan mot departementschefs beslut i sådana frågor leder emellertid

till att detta syfte icke förverkligas beträffande en stor och viktig grupp

av handlingar. Allmänheten har i fråga om alla de handlingar som förvaras

i departementen inte samma garantier för prövningen som i fråga

om handlingar hos andra myndigheter. Det bör understrykas, att departementen

handlägger mängder av ärenden av stor allmän betydelse och att

intresset av offentlig debatt därför i särskilt hög grad anknyter just till

de i departementen förvarade handlingarna. En märklig konsekvens av

den gällande begränsningen i fullföljdsrätten kan inträda när exemplar

av en viss handling finns såväl hos ett departement som hos en annan förvaltningsmyndighet:

besluten kan här gå i olika riktning. Utskottet hyser

icke några konstitutionellt grundade betänkligheter mot en möjlighet att

i här förevarande sammanhang föra talan mot departementschefs beslut.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna 1:388

och II: 471, såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

för sin del antaga följande

Förslag

till

ändrad hjdelse av 2 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen

(Nuvarande lydelse)

Har myndighet avslagit framställning

om utbekommande av allmän

handling och anser sökanden att

beslutet icke är lagligen grundat,

äge han, i den ordning nedan sägs,

söka ändring i beslutet; beslut, som

meddelats av departementschef, må

dock ej överklagas.

(Föreslagen lydelse)

Har myndighet avslagit framställning

om utbekommande av allmän

handling och anser sökanden att

beslutet icke är lagligen grundat,

äge han, i den ordning nedan sägs,

söka ändring i beslutet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.