Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motiotioner om vissa planeringsorgans konstitutionella ansvar.

1964-04-02 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1964:8, Utlåtande i anledning av väckta motiotioner om vissa planeringsorgans konstitutionella ansvar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 196i

1

Nr 8

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motiotioner

om vissa planeringsorgans konstitutionella ansvar.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 391

i första kammaren av herr Virgin m. fl. och nr 466 i andra kammaren

av herr Heckscher m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa att den av Kungl. Maj :t aviserade utredningen rörande

den framtida utbyggda organisationen för långsiktig planering får

till särskild uppgift att fastställa de olika planeringsinstansernas konstitutionella

ansvarsförhållande samt att säkerställa ett reellt riksdagsinflytande

(parlamentariskt inflytande) på alla stadier av planeringsverksamheten.

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse inte lämnas

i det följande, hänvisa till motionerna.

Organisationen och utbyggnaden av den långsiktiga planeringen har under

de senaste åren aktualiserats i skilda sammanhang. Sålunda anförde

chefen för finansdepartementet vid anmälan av 1963 års reviderade finansplan

bl. a. följande:

Angelägenheten av att till grund för handlandet ha en bedömning av

den långsiktiga utvecklingen i fråga om den efterfrågan som skall tillgodoses

— det må gälla offentliga verksamheter eller enskilda företag — innebär

inte att en fast bindning av årliga planer bör ske. Ur ett vidare samhällsekonomiskt

effektivitetsperspektiv måste planeringen ske med ett

ständigt beaktande av möjliga variationer i konjunkturen. Någon motsättning

mellan en långtidsplanering och ett tillgodoseende av de krav en aktiv

konjunkturpolitik ställer föreligger därför inte. En genomarbetning av

långsiktproblemen skapar i stället förutsättningarna för en sådan anpassbarhet

av planerna att förändringar i konjunkturen kan mötas effektivt

och på ett sätt som ger den högsta samhällsekonomiska avkastningen. Det

är sådana synpunkter som är vägledande för det nyligen inledda arbetet på

att utbygga långsiktsplaneringen.

I bilaga 2 till årets statsverksproposition upptager chefen för finansdepartementet

under punkten 4 för flera huvudtitlar gemensamt frågan om

förstärkning av departementens resurser för långsiktig planering. Inledningsvis

exemplifieras aktuella planeringsuppgifter med större räckvidd,

och det konstateras att det 1962 inrättade ekonomiska planeringsrådet in
1

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 5 samt. 2 avd. Nr S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 196i

tar en framskjuten plats i arbetet med en utbyggnad av långsiktsplaneringen.

För den vidare utvecklingen av planeringsarbetet framhålles som angeläget

att ägna de grundläggande metodproblemen vid planeringen ett fördjupat

studium. Av särskild vikt är också frågan om samordning av planeringsarbetet

på olika nivåer och inom olika områden. Föredragande departementschefen

redovisar de för departementen i detta sammanhang aktuella

organisationsfrågorna sålunda:

Inom flertalet departement finns personal med uppgifter inom långsiktsplanering.

Inom några departement har även särskilda avdelningar eller

grupper för långsiktigt planerings- och utredningsarbete inrättats. Finansdepartementets

ekonomiska avdelning är sålunda sekretariat till det

ekonomiska planeringsradet och har bl. a. att utföra de kontinuerliga långtidsutredningarna

av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Inom handelsdepartementet

har en industriavdelning inrättats med huvudsakliga

arbetsuppgifter inom den långsiktiga näringspolitikens område. Jag vill

vidare erinra om den genom Ivungl. Maj :ts beslut i december 1962 inrättade

forskningsberedningen som utgör ett forum för samråd om den långsiktiga

inriktningen av den svenska forskningspolitiken. I beredningen,

som leds av statsministern i närvaro av de statsråd, som berörs av de "frågor

som behandlas, ingår representanter för forskning, näringsliv och annan

viktig samhällsverksamhet. Ecklesiastikdepartementets prognos- och

Planeringsgrupp har översynen över det långsiktiga planeringsarbetet på

utbildningsområdet. I annat sammanhang i årets statsverksproposition förordas

att den nu inom arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna utbildnings- och

yrkesprognosverksamheten överföres till statistiska centralbyrån och att i

samband därmed den till arbetsmarknadsstyrelsen knutna prognosdelegaupplöses.

I syfte att säkerställa ett fortlöpande samråd i planeringsfrågor

rörande utbildningsväsendet bör inrättas ett utbildningsråd sammansatt

av företrädare för berörda departement, ämbetsverk och organisationer.

Prognos- och planeringsgruppen i ecklesiastikdepartementet bör

fungera som sekretariat åt detta utbildningsråd. Chefen för ecklesiastikdepartementet

kommer att anmäla frågorna rörande utbildningsrådets tillsättande

samt dess sammansättning och arbetsformer.

Mot denna bakgrund anmäler chefen för finansdepartementet behoven

av ökade resurser för planeringsverksamheten inom olika departement. I

avvaktan på departementsutredningens förslag får förstärkningarna betraktas

som provisoriska. Det framhålles vidare:

En framsynt planering på samhällslivets olika områden i syfte att skapa

balans mellan behov och resurser och uppnå en smidig anpassning till

nya betingelser har en hög angelägenhetsgrad. Som ett led i utvecklingen

av en effektiv och samordnad planeringsverksamhet inom samhällssektorn

måste även planeringsresurserna i verk och myndigheter förstärkas,

där tyngdpunkten i utredningsarbetet bör ligga. De rent organisatoriska

frågorna rörande detta arbete skall närmare utredas, liksom formerna för

samarbetet och samråd i planeringsfrågor på olika områden. Förslag härom

torde kunna framläggas inför 1965 års riksdag. Redan till årets riksdag

kommer dock förslag rörande planeringsverksamhetens utbyggnad inom

utbildningens och forskningens områden att redovisas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr $ år 196b

3

Över bil. 2 till statsverkspropositionen har statsutskottet avgivit utlåtande

(nr 14) och därvid inte funnit anledning till särskilt uttalande. En

minoritet inom utskottet avgav särskilt yttrande. Riksdagen biföll utskottets

förslag.

Ekonomiska planeringsrådet. Kungl. Maj:t förordnade den 2 november

1962 att ett organ — benämnt ekonomiska planeringsrådet — skulle inrättas

för samråd med näringslivet, arbetsmarknadsorganisationerna och

den samhällsekonomiska forskningen i frågor, som avser den svenska ekonomiens

utveckling på längre sikt. Rådet, som sammanträder under finansministerns

ordförandeskap, har 14 ledamöter och har under år 1963 sammanträtt

sju gånger.

Forskningsberedningen. Kungl. Maj :t förordnade den 14 december 1962

om inrättande av en forskningsberedning om högst 30 ledamöter varjämte

statsministern bemyndigades att utse högst fem av beredningens ledamöter

att jämte representanter för ecklesiastik- och handelsdepartementen

ingå i en arbetsgrupp inom statsrådsberedningen med uppgift att förbereda

och behandla frågor av betydelse vid utformningen av forskningspolitiken.

Föredragande departementschefen, statsrådet Kling, anförde därvid bl. a.

följande:

Beredningen skall utgöra ett forum för samråd om den långsiktiga inriktningen

av den svenska forskningspolitiken. Vid beredningens sammanträden,

som bör ledas av statsministern, bör därjämte övriga statsråd som

beröres av de frågor som behandlas, främst cheferna för försvars-, finans-,

ecklesiastik-, jordbruks- och handelsdepartementen, närvara.

Beredningens uppgift skall självfallet inte vara att söka dirigera den

fria, vetenskapliga forskningen. Den skall fylla ett behov av samråd och

möta ett sedan länge uttryckt önskemål från forskarnas sida om bättre

kontakt med regeringen. De organisatoriska formerna för detta samråd

och denna kontakt får bli föremål för omprövning på grundval av den

praktiska erfarenheten.

Enligt forskningsberedningens verksamhetsberättelse för år 1963 har

beredningen in pleno sammanträtt två gånger. Arbetsgruppen har haft nio

sammanträden.

Planeringsorgan i andra länder. Ur en såsom bilaga till 1963 års proposition

angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1963/64

fogad promemoria (prop. 150/1963 Bih. F) kan följande uppgifter om planeringsorgan

i några västeuropeiska länder anföras:

Antalet länder med företrädesvis marknadsmässig hushållning vilka inrättat

sig för ekonomisk långtidsplanering bar vuxit snabbt under senare

år. Vidgad övertygelse om att planering främjar en hög och jämn framstegstakt,

exemplets makt, de regionala ekonomiska grupperingarna i Västeuropa

samt förbättrad statistisk information är bland de faktorer vilka

medverkat till långtidsplaneringens ökade utbredning. Den ökade planeringsaktiviteten

bland företagen har vidare krävt underlag i form av översiktliga

prognoser för totalekonomien. Planer förekommer eller förbereds i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1961

samtliga europeiska OECD-länder med undantag för Danmark, Schweiz,

Västtyskland och Österrike. Av de övriga industriländerna utanför östblocket

ägnar sig även Finland och Japan åt långtidsplanering.

Till skillnad från öststaterna där planeringen, förenklat uttrycket, genomgående

är imperativ eller normativ är den samtida planeringen i Västeuropa

övervägande av indikativ eller vägledande natur. I princip torde

planerna i högre grad komma att betraktas som riktpunkter för myndigheterna,

åtminstone vad angår den offentliga sektorns egen utveckling

i de länder där planerna förelägges regering och parlament och därmed

tår officiell prägel. Detta förfarande är regel i Norge, tillämpades i Frankrike

för den senaste (fjärde) planen och i Belgien för dess nu löpande

törsta plan. Italien och Island synes komma att tillämpa samma procedur

medan i Nederländerna liksom i Sverige planerna inte formellt stadfästs

av myndigheterna. De motiveringar vilka dikterat de skilda regeringarnas

val av status för planerna är inte klarlagda.

Ett planeringsråd med uppgift att ha överinseendet över långtidsplaneringen

och på det nationella planet diskutera dess olika aspekter har etablerats

i samtliga här berörda länder. Dessa organs kompetens är genomgående

av konsultativ karaktär. Det belgiska rådet — »Comité National de 1’Expansion

Economique» — upptar representanter för myndigheterna och arbetsorganisationerna

och förefaller inte ta någon aktiv del i planeringsarbetet.

Motsvarigheten i Nederländerna, kommissionen för centralplanen, består av

ca 30 medlemmar. Förutom departementen och arbetsmarknadens parter är

centralbanken, forskningsinstituten och vetenskapen företrädda. Rådet diskuterar

plankommissionens arbete och framlagda rapporter. Storbritanniens

planeringsråd — National Economic Development Council (NEDC) — räknar

förutom finansministern (ordförande), handelsministern och arbetsministern

17 medlemmar varav sex från arbetsgivarsidan, sex från arbetstagarsidan

samt fem övriga bestående av experter (bland dessa chefen för kansliet)

och representanter för statliga företag. Den brittiska LO (TUC) vägrade

länge att låta sig representera då man befarade att rådet skulle komma

att utveckla sig till ett instrument för statlig lönepolitik. Med hänvisning till

regeringens åtagande att underkasta utformningen av sin ekonomiska politik

rådets bedömande och med förbehållet att de fackliga representanterna

skulle förbli fria att rapportera till organisationerna och offentligt reservera

sig mot den ekonomiska politiken lät sig dock TUC sedermera övertala att

inträda i rådet. Publiceringssvårigheterna av rapporten angående ekonomisk

politik antyder vissa svårigheter hos NEDC att finna en smidig form för lösandet

av sina uppgifter. Rådets uppgift var, förutom att anvisa utvägar ur

den akuta betalningsbalanskris som rådde vid dess tillsättande, att utreda

förutsättningarna för en tillfredsställande ekonomisk tillväxttakt och den

ekonomiska politik som skulle erfordras för detta. Det italienska planeringsrådet

består av 31 ledamöter under ordförandeskap av budgetministern. Av

dessa är 13 experter medan de övriga representerar näringsgrenarna och arbetsmarknadens

organisationer. Sammansättning, arbetsuppgifter och arbetsmetoder

för det norska planeringsrådet förefaller inte ha fastställts ännu;

näringslivet och den politiska oppositionen har med hänvisning till dessa

oklarheter intagit en relativt reserverad hållning till rådet. För flertalet

bär omnämnda planeringsråd gäller att de varit i verksamhet under alltför

kort period för att några påtagliga erfarenheter skall kunna noteras. De

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1964

o

övervakande och kontrollerande organen i Frankrike är planeringsrådet

(Conceil Supérieur du Plan) samt en interdepartemental samordningskommitté

(Comité interministériel) den senare med uppgift att samordna departementens

arbete. Planeringsrådet, tillsatt 1953, består av tjugo representanter

för bl. a. arbetsmarknadens parter, med uppgift att på det nationella

planet diskutera och godkänna planens allmänna orientering. I själva

verket sammankallades aldrig planeringsrådet vid utarbetandet av den tredje

planen och vid arbetet på den fjärde planen först då moderniseringskommissionerna

var nästan klara med sina uppgifter. En av orsakerna till att

rådet kringgicks synes vara att man befarade att vad arbetsutskotten uträttat

eljest skulle riskera att rivas upp. Inte heller den ovannämnda samordningskommittén

har sammankallats utan dess tilltänkta funktioner utövas

av finansministern. Betydelse har emellertid det ekonomiska och sociala rådet

(Conceil Economique et Social) vilket i stort sett representerar samma

intressen som planeringsrådet men enbart har konsultativa uppgifter. Före

anbefallande av planperiodens tillväxttakt konsulterar t. ex. regeringen detta

råd. Plankommissarien har framhållit att ekonomiska och sociala rådet

»stärker den ekonomiska demokratin och ger dem som ofta orättvist kallas

teknokrater möjligheten till vida kontakter».

Parlamentens uppgifter i planeringsarbetet har inte diskuterats särskilt

ingående, inte ens i de länder där planerna underställs parlamenten för godkännande.

I motiveringen till den belgiska planen uttalas att regeringen är

medveten om nödvändigheten av att parlamentet framgent i högre utsträckning

engageras i planeringsarbetet. Programmet drar, framhålls det, upp ett

antal riktlinjer som kommer att få inflytande på landets ekonomiska och

sociala politik bortom 1965. Parlamentets godkännande av dessa riktlinjer

skulle, heter det vidare, möjliggöra för regeringen alt ge planbyrån de nödvändiga

indikationerna för utarbetandet av kommande plan. »Det är självklart

att parlamentet bör ombes uttala sig om denna andra plans allmänna

målsättningar och de väsentliga alternativen (grandes options) innan planbyråns

arbete har fått en definitiv inriktning.» Planens finansiering diskuteras

inte närmare men parlamentets godkännande av densamma innebär

väl i princip också en skyldighet att ställa medel till förfogande, samtidigt

som bevillningsmakten ger parlamentet Aissa kontrollmöjligheter. Som redan

nämnts fick det franska parlamentet ta del av den fjärde planen först

sedan denna \rar klar. I »remissdebatten» kritiserades regeringen för att parlamentet

inte varit tillräckligt underrättat om förarbetena till planen, \rilket

medfört att de deputerade i praktiken inte hade möjlighet att framlägga några

egna ändringsförslag. Premiärministern lovade emellertid att parlamentet

skulle informeras om den fjärde planens förverkligande samt i god tid

få ta del av målsättningar och huvudlinjer för den femte planen. Även utanför

parlamentarikernas krets har önskemål om en bättre parlamentarisk

kontroll framförts.

Motionerna. I motiveringen till motionerna I: 391 och II: 466 hänvisas till

de i bil. 2 till årets statsverksproposition gjorda uttalandena om angelägenheten

av eu ytterligare utbyggnad av den långsiktiga planeringen. Motionärerna

konstaterar att den framväxande ekonomiska och övriga planeringen

i Sverige hittills har en i konstitutionellt hänseende oklar ställning. Det

framhålles som sannolikt att eu utvidgning av planeringen kommer att med
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr S år 1064

föra ett väsentligt inflytande på regeringens beslut och dispositioner och på

olika myndigheters verksamhet. Det anses också troligt att det inrättade planeringsrådet,

forskningsberedningen samt det planerade utbildningsrådet

kommer att få ett betydelsefullt inflytande på långsiktsplaneringen. Motionärerna

anser det vara betänkligt och otillfredsställande att riksdagen helt

lämnas utanför detta planeringsarbete.

Utskottet. Inom skilda samhällsområden har den långsiktiga planeringen

under senare år blivit alltmer angelägen. Den går i vårt land ut på ett systematiskt

studerande av utvecklingsperspektiven över en längre tidsrymd i avsikt

att skissera handlingsalternativ för att lösa långsiktiga uppgifter. Denna

planering bedrives i olika former och inom olika verk och myndigheter.

Ännu befinner sig verksamheten i flera avseenden på ett inledande stadium,

men en utbyggnad har igångsatts.

Departementsutredningens huvudsyfte är sålunda att stärka departementens

ställning som organ för den centrala planeringen genom att förbättra

deras organisation och resurser för planering och samordning. Genom inrättande

av ekonomiska planeringsrådet, forskningsberedningen och det planerade

utbildningsrådet ges möjligheter för departementen att kontinuerligt

samråda med representanter för organisationer, näringsliv och forskning.

Därigenom vinnes en vidare information och ett säkrare underlag för

regeringens och riksdagens ställningstaganden.

Förslag om organisationen av och formerna för planeringsarbetet inom

verk och myndigheter kan väntas till 1965 års riksdag.

Planeringsarbetet avser att vara ett led i departementens och myndigheternas

beredning av ärenden till vilka regering och riksdag senare skall taga

ställning. Ett införande av konstitutionellt ansvar inom de fria former av

samråd, som hittills präglat beredningsarbetet, kan utskottet inte finna påkallat.

Ett sådant ansvar skulle — tvärtemot motionärernas avsikt — kunna

medföra ett inflytande för de berörda organen och i dem representerade

grupper, som sträcker sig utöver den rådgivande funktionen.

Genom en utbyggd långsiktig planering inom departement, verk och myndigheter

kommer enligt utskottets mening riksdagen att ges en ökad information

och en fastare grund för olika frågors avgörande. Något skäl för ett

särskilt riksdagsinflytande över dessa former av beredning synes därför inte

finnas.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna 1:391 och 11:466 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 april 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 196b

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Olsén, Erik Olsson, Dahlén*,

Harald Pettersson* och Hubinette*; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen, Magnusson i

Tumhult, Adamsson*, Bengtsson i Halmstad*, Nilsson i Östersund, Hamrin

i Jönköping, Braconier, fru Thunvall* och herr Wahlund*.

* Ej närvarande vid justeringen

Reservation

av fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Dahlén, Harald Pettersson,

Hubinette, von Friesen, Magnusson i Tumhult, Hamrin i Jönköping, Braconier

och Wahlund, vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Den långsiktiga planeringen av samhällsverksamheten blir med den

snabba utvecklingen på olika områden alltmer angelägen, men kan samtidigt

medföra risker för riksdagens möjligheter att erhålla informationer och

inflytande. Det kan sålunda konstateras att inrättandet av ekonomiska planeringsrådet,

forskningsberedningen och det planerade utbildningsrådet innebär

nya element i författningslivet samtidigt som det torde vara ovedersägligt

att dessa organ kan få ett betydande inflytande. Som exempel kan

nämnas att representanter för näringsliv och organisationer genom dessa

organ på ett helt annat och snabbare sätt än riksdagen kan ta initiativ till

olika utredningar. När ett nytt och på detta sätt politiskt betydelsefullt led

tillföres författningslivet synes det nödvändigt att riksdagens roll i sammanhanget

närmare utredes. Vid den utbyggnad och utredning av planeringsverksamheten

som nu förestår borde det bl. a. av dessa skäl vara av vikt att

närmare utreda planeringsverksamhetens utformning.

Under hänvisning till vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa

att den av Kungl. Maj :t planerade utredningen rörande den

framtida utbyggda organisationen för långsiktig planering

får till särskild uppgift att förutsättningslöst undersöka de

olika planeringsinstansernas roll i författningslivet liksom

riksdagens inflytande i planeringsverksamheten.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.