Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande av kravet att valsedel skall upptaga valbart namn m. m.

1964-04-07 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1964:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande av kravet att valsedel skall upptaga valbart namn m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1964

1

Nr 9

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om slopande av kravet att valsedel skall upptaga valbart

namn m. m.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna vid 1963

års riksdag nr 98 i första kammaren av herrar Thorsten Andersson och

Ernst Olsson samt nr 115 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och

Svensson i Va, vilka motioner uppskjutits till innevarande års riksdag, föreslås

att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om prövning av sådana ändringar

i vallagstiftningen, att kravet att valsedel skall upptaga valbart namn

slopas och att postverket ålägges skyldighet att möjliggöra för partier att på

postanstalterna lägga ut valsedlar under den tid röstmottagning pågår.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I. Kravet att valsedel skall upptaga giltigt namn

Gällande bestämmelser. Med avseende å val till första kammaren stadgas

i 17 § lagen om val till riksdagen, att valsedel är ogill, vilken icke för själva

riksdagsmannavalet upptager något giltigt namn. Enligt 18 § första stycket

skall bl. a. namn, som avser icke valbar person, anses obefintligt. Andra

stycket föreskriver bl. a., att där valsedel efter tillämpning av första stycket

upptager flera namn än som är medgivet enligt 15 §, de övertaliga

namnen skall anses obefintliga.

För val till andra kammaren stadgar 79 § nyssnämnda lag, att valsedel är

ogill, vilken ej upptager något giltigt namn, dock att sådan valsedel likväl

skall tillgodoräknas den A-grupp, B-grupp och C-grupp sedeln på grund av

sin välj arbeteckning skall tillhöra, därest samtliga namn skall anses obefintliga

till följd av 80 § andra stycket. Enligt den provisoriska vallagstiftning,

som tillämpats från och med valperioden 1953—1956 och som enligt

nyligen antagen lag skall tillämpas även under valperioden 1965—1968,

skall i stället för sistnämnda stadgande gälla, att valsedel i det angivna fallet

skall tillgodoräknas det parti, vars partibeteckning den bär. I 80 § första

stycket stadgas bl. a., att där valsedel upptager namn på någon som ej är

valbar, sådant namn skall anses obefintligt. Enligt 80 § andra stycket skall

samtliga namn på valsedel anses obefintliga, där på sedeln utsatts registrerad

partibeteckning men som första namn ej upptagits namnet på någon av

de kandidater, som anmälts av partiet i fråga. Vid bedömandet, vilket namn

som skall anses som det första, skall hänsyn icke tagas till namn, som en
1

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 5 samt. 2 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1964

ligt första stycket skall betraktas som obefintliga. I 80 § tredje stycket stadgas

ytterligare bl. a., att där efter tillämpning av första stycket valsedel upptager

flera namn än som är medgivet enligt 59 g, de övertaliga skall anses

obefintliga.

Med avseende å kommunala val stadgar 25 § kommunala vallagen, att valsedel

är ogill, vilken ej upptager något giltigt namn. Enligt 23 § gäller bl. a.,

att namn på någon som ej är valbar skall anses obefintligt, och att där, efter

tillämpning av vad förut sagts om att namn i vissa fall skall anses obefintliga,

flera namn återstår på valsedel än som är medgivet enligt 24 §, de övertaliga

skall anses obefintliga.

Historik. Den behandlade frågan har i första hand aktualiserats i vad den

berör val till andra kammaren. De för dessa val gällande reglerna,

för vilka ovan redogjorts, har tillkommit i tre etapper, vid 1921, 1935 och

1962 års riksdagar.

I lagen om val till riksdagen saknades ursprungligen en bestämmelse om

att valsedel är ogill, då den ej upptager något valbart namn. Ett stadgande

därom infördes genom lagändring 1921. Omfattande reformer i vallagstiftningen

genomfördes detta år på grundval av proportionsvalssakkunnigas

samma år avgivna betänkande. På den punkt, som i detta sammanhang är

av betydelse, åsyftades emellertid icke någon ändring i förhållande till gällande

rätt. Valsedel utan giltigt namn hade redan tidigare i besvärspraxis

ansetts ogill. Med det införda stadgandet, vilket upptogs i 79 § och allenast

utsade, att valsedel skulle vara ogill »vilken icke upptager något giltigt

namn», avsågs blott att klart uttrycka den i rättstillämpningen redan antagna

regeln.

Sin nuvarande lydelse i här avsedda delar erhöll 79 § lagen om val till riksdagen

i samband med lagändring 1935. Huvudinnebörden i de då genomförda,

vittgående och principiellt betydelsefulla reformerna var, att officiella

valförberedelser genom registrering av partibeteckningar och anmälan av

kandidater infördes i syfte att tillskapa skydd mot illojalt begagnande av

välj arbeteckningar. Som ett led häri intogs i 80 § andra stycket en bestämmelse

av huvudsakligen samma innehåll som stadgandets nuvarande första

punkt. Sålunda föreskrevs att samtliga namn på valsedel skulle anses obefintliga,

därest på sedeln utsatts registrerad partibeteckning, men första

namnet ej avsåg person, som av partiet i fråga anmälts som kandidat. Härtill

anknöt det i 79 § tillagda stadgandet, att valsedel, på vilken 80 § andra

stycket tillämpats, skall tillgodoräknas de på valsedeln angivna grupperna,

oaktat den saknar giltigt namn och därför enligt huvudregeln bort anses

ogill. Rörande lämpligheten av denna bestämmelse hade olika meningar

framförts under lagfrågans behandling. Till grund för reformerna låg sålunda

dels ett 1930 avlämnat betänkande, dels en av särskilt tillkallade utredningsmän

1934 upprättad promemoria, innefattande en överarbetning av

betänkandet. I det sistnämnda hade ifrågavarande regel föreslagits, varemot

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 196-t

3

någon motsvarighet ej upptagits i promemorian. Departementschefen, vars

mening delades av riksdagen, anslöt sig trots uttalade principiella betänkligheter

till betänkandet, enär det syntes angeläget, att nya kassationsanledningar

icke tillskapades utan tvingande skäl.

Frågan om valsedels ogiltighet på grund av saknat giltigt namn berördes

härefter i samband med 1952 års reformer i vallagstiftningen, varigenom infördes

möjlighet att på valsedel utsätta valkretsbeteckning. Bakgrunden till

de då genomförda lagändringarna utgjorde den inom riksdagen vid flera tillfällen

påtalade olägenheten av gällande regler, att valsedlar i stort antal blev

kasserade, därför att de avsåg fel valkrets och därför saknade inom valkretsen

valbart namn. I ett remissyttrande över den till grund för reformerna

liggande promemorian hade en länsstyrelse anvisat möjligheten att avskaffa

ogiltighetsgrunden, att valsedel saknar giltigt namn. I den av riksdagen

bifallna propositionen uttalade departementschefen, att han ej ansåg sig i

förevarande sammanhang böra upptaga en reform, som åtminstone ur principiell

synpunkt var så genomgripande som den sålunda föreslagna. Kassationerna

borde i stället begränsas genom införande på valsedlarna av sådana

upplysningar, att väljaren i största möjliga utsträckning undginge att begagna

en valsedel, som kunde bli ogiltigförklarad på den nämnda grunden.

Spörsmålet upptogs härefter till behandling av 1955 års valutredning i

dess 1961 avlämnade betänkande (SOU 1961: 20). Utredningen uttalade inledningsvis,

att valsystemet i princip utformats som ett val av person, ehuru

genom utvecklingen valet av parti kommit att få väsentligt större betydelse

för de allra flesta väljare. På grundval av den officiella valstatistiken, varom

närmare nedan, visade utredningen, att saknad av giltigt namn utgör

den ojämförligt viktigaste kassationsanledningen bland de inför röstmottagare

avgivna valsedlarna, men att en minskning av det totala antalet på

ifrågavarande grund ogiltigförklarade sedlar inträtt vid 1960 års andrakammarval

i förhållande till 1958 års val, oaktat röstkortsreformen 1960 lett till

en väsentlig ökning av antalet poströster. Det var emellertid enligt utredningens

mening uppenbart, att införandet av möjlighet att anbringa valkretsbeteckning

på valsedel icke fått åsyftad verkan. Med hänsyn härtill upptogs

till prövning, huruvida ifrågavarande kassationsfall borde helt elimineras

genom avskaffande av kravet på att valsedel upptager giltigt namn. Utredningen

avvisade denna utväg. Därom uttalades i betänkandet:

De principiella betänkligheterna mot en sådan reform skulle måhända

kunna övervinnas, om bestämmelsen härom utformades på sådant sätt, att

den finge karaktär av ett undantag på samma sätt som den tidigare omnämnda

bestämmelsen, vilken sammanhänger med skyddet för registrerad

partibeteckning. Om valsedel visserligen upptoge namn på eu person som

vore valbar som riksdagsman ehuru icke i den valkrets, för vilken valsedeln

använts, skulle valsedeln icke kasseras utan tillgodoräknas partiet. Eu ytterligare

begränsning kunde också ske genom att undantagsbestämmelsen endast

skulle gälla, därest valsedeln avgivits inför särskild röstmottagare.

Även med den ovan angivna utformningen skulle dock reformen komma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1964

att i så hög grad strida mot gällande valsystems karaktär av personval, att

valutredningen icke ansett sig kunna i nuvarande läge framlägga något förslag

därom.

I stället borde enligt utredningen vidtagas lagändringar för att underlätta

begagnandet av »riksvalsedlar», upptagande ett giltigt namn för varje

valkrets. Tvekan kunde sålunda råda om tillämpningen å sådana valsedlar

av 80 § andra och tredje styckena lagen om val till riksdagen. Det

borde därför i dessa stadganden klart anges, att namn, som är att anse

som obefintligt enligt stadgandets första stycke — t. ex. enär det avser

person, som ej är valbar inom valkretsen — icke skall beaktas vid bedömningen

enligt andra stycket, vilket namn som skall anses som det

första, eller vid beräkningen enligt tredje stycket av övertaliga namn.

Valutredningens förslag lades till grund för lagändring 1962, varvid 80 §

andra och tredje styckena lagen om val till riksdagen erhöll det innehåll,

för vilket ovan redogjorts.

Även med avseende å val till första kammaren infördes först

genom lagändring 1921 uttryckligt stadgande om att valsedel är ogill, där

den ej upptager giltigt namn. Regeln har därefter ej undergått någon

ändring eller blivit föremål för särskilda överväganden. I samband med

1962 års ovannämnda reformer med avseende å val till andra kammaren

infördes även för första kammarens del ett förtydligande i 18 § lagen om

val till riksdagen angående beräkningen av övertaliga namn.

Reglerna för kommunala val skiljer sig från dem för val till

andra kammaren i här berörda delar främst därigenom, att motsvarande

skydd för partibeteckningar icke tillskapats. Regeln, att valsedel, som saknar

giltigt namn, är ogill, gäller till följd därav undantagslöst vid kommunala

val. Dess lämplighet har icke diskuterats annat än i sammanhang

med de överväganden rörande andrakammarvalen, för vilka ovan

redogjorts. Även i kommunala vallagen vidtogs 1962 motsvarande ändringar,

som genomförts i lagen om val till riksdagen med avseende å beräkningen

av övertaliga namn.

Valen 19X8—1962. Ur den officiella statistiken rörande valen till andra

kammaren och landstingsvalen 1948—1962 inhämtas följande uppgifter om

antalet valsedlar, vilka kasserats såsom saknande giltigt namn. Vid valen

till andra kammaren 1948 ogiltigförklarades 3 546 valsedlar på den angivna

grunden. Motsvarande siffror var för valen 1952, 1956 och 1958, vilka

förrättades sedan möjlighet öppnats att på valsedel utsätta valkretsbeteckning,

respektive 1 982, 2 340 och 3 279. Vid 1960 års val, då röstkortsreformen

tillämpades, kasserades 2 667 valsedlar på ifrågavarande grund.

Av de angivna totalsiffrorna utgjorde valsedlar, som avgivits inför röstmottagare,

för de fem valen respektive 2 396, 1 027, 1 280, 2 310 och 1 846.

Vid landstingsvalen 1950 kasserades 890 valsedlar såsom saknande giltigt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr !) år

5

namn. Motsvarande siffror var för valen 1954 och 1958, efter införandet av

möjligheten att utsätta valkretsbeteckning, respektive 1 041 och 991. Vid

1962 års val, där både röstkortsreformen och lagändringarna till underlättande

av riksvalsedlar tillämpades, kasserades 1 309 valsedlar på ifrågavarande

grund. Av de angivna totalsiffrorna utgjorde valsedlar, som avgivits

inför röstmottagare, för de fyra valen respektive 461, 39o, 391 och

661.

Om totala antalet röster, som avgivits inför röstmottagare vid ifrågavarande

val, må följande antecknas. Vid de fem valen till andra kammaren

avlämnades respektive 119 054, 105 572, 112 076, 136 085 och 192 977 valsedlar

till röstmottagare. Valdeltagandet utgjorde respektive 82,7 %, 79,1 %,

79,8 %, 77,5 % och 85,9 %. Vid de fyra landstingsvalen avgavs respektive

75 598, 72 663, 76 550 och 108 179 röster inför röstmottagare. Valdeltagandet

var respektive 80,1 %, 78,5 %, 79,0 % och 81,0 %.

Utskottet. Såväl riksdagsmannavalen som de kommunala valen har utformats

som val av person, icke som endast val av parti. Redan innan uttryckliga

stadganden införts i lagstiftningen om att valsedel utan giltigt

namn är ogill, ansågs sålunda denna regel följa av valsystemets uppbyggnad.

Att valet av parti med tiden kommit att för de allra flesta väljare

framstå som det väsentligaste har icke föranlett, att principen övergivits.

Det enda undantag från huvudregeln, som stadgats, tillkom i samband

med att bestämmelser till skydd för partibeteckningar infördes med avseende

å val till andra kammaren och motiverades av önskan att förekomma,

att den ifrågavarande reformen skulle medföra en väsentlig ökning av antalet

kasserade valsedlar. Undantagsstadgandet infördes emellertid under

uttalande av principiella betänkligheter.

De kassationer av valsedlar, som föranleds av kravet på giltigt namn, har,

såsom den föregående redogörelsen visat, vid flera tillfällen varit föremål för

uppmärksamhet och föranlett lagändringar 1952, då möjlighet öppnades att

på valsedel utsätta valkretsbeteckning, och 1962, då begagnandet av riksvalsedlar

underlättades. Dessa reformer har givit väsentliga resultat, oaktat

antalet poströster, för vilka ifrågavarande ogiltighetsgrund har den största

betydelsen, undergått en stark ökning. De senaste lagändringarna har

ännu icke tillämpats vid val till andra kammaren.

I samband med såväl 1952 års som 1962 års reformer upptogs till övervägande,

huruvida kravet, att valsedel skall upptaga giltigt namn, borde slopas.

De principiella betänkligheter, som anfördes däremot, måste uppenbarligen

framträda med ökad styrka, sedan lagändringarna nämnda år möjliggjort

en väsentlig minskning av de kassationer, vartill kravets upprätthållande

föranleder. Enligt utskottets mening kan önskvärdheten i att ytterligare

nedbringa antalet ogiltigförklaradc valsedlar ej utgöra tillräcklig grund

för att uppgiva eu för vallagstiftningen så viktig princip som att valet skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år Wtii

avse person och icke blott parti. Häremot talar även de önskemål om ett vidgat

inslag av personval, vilka framkommit under senare år. Utskottet vill

särskilt erinra om det förslag i denna riktning, som framlagts av författningsutredningen.

Denna har även särskilt övervägt, om personval bör vara

obligatoriskt, och uttalat sig för en sådan ordning.

Av anförda skäl kan utskottet icke tillstyrka motionärernas hemställan på

denna punkt.

II. Rätt att utlägga valsedlar vid valförrättning

Gällande bestämmelser. Med avseende å val till första kammaren stadgas

i 15 § lagen om val till riksdagen, att blanketter till valsedlar skall finnas

tillgängliga vid valet.

För val till andra kammaren och kommunala val finnes likalydande stadganden

i 60 § lagen om val till riksdagen och 26 § kommunala vallagen. Dessa

har endast avseende å röstavgivning inför valförrättare. Bestämmelserna

innehåller, att blanketter till valsedlar skall tillhandahållas i vallokalen och

att särskilt utrymme, där valsedlar kan utläggas, skall finnas anordnat antingen

i anslutning till vallokalen eller, om så icke lämpligen kan ske, i denna.

Bestämmelser om tillhandahållande av valsedlar eller blanketter till sådana

vid röstavgivning inför röstmottagare saknas.

Historik. Intill 1960 fanns endast de bestämmelser om tillhandahållande

av blanketter till valsedlar vid valförrättning, för vilka ovan redogjorts. I en

motion till 1958 års A-riksdag upptogs frågan om rätt för partierna att utlägga

tryckta valsedlar i anslutning till vallokal. I anledning av denna motion

hemställde konstitutionsutskottet (uti. 8), att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag till de ändringar i

lagen om val till riksdagen och kommunala vallagen, som erfordrades för

att de politiska partierna skulle få rätt att vid allmänna val utlägga valsedlar

i eller i anslutning till vallokalen. Utskottet underströk, att tillhandahållande

av valsedlar på sätt som avsågs endast borde ske under sådana

former att valhemligheten och valfriheten till fullo bevarades och ordningen

vid valförrättningen kunde upprätthållas. Vid avfattningen av bestämmelser

i ämnet borde även beaktas möjligheten att val kunde bliva upphävt

efter besvär, därför att valförrättaren tagit obehörig befattning med tillhandahållande

av valsedlar. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Sedan riksdagens ifrågavarande skrivelse överlämnats till 1955 års valutredning

för övervägande, överlämnade utredningen 1959 en promemoria, vilken

efter remissförfarande lades till grund för lagändringar vid 1960 års

riksdag. Av hänsyn främst till de av utskottet anförda synpunkterna uttalade

departementschefen, att det såvitt möjligt borde undvikas, att valsedlar

utlägges i själva vallokalen. Någon föreskrift om anslag, som för väljaren

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 196i

7

markerar var de olika partiernas valsedlar finns, bedömdes ej erforderlig.

Sådana anslag borde få förekomma, varvid det borde åligga valförrättaren

att tillse, att anslagen icke missbrukades i propagandasyfte.

Frågan om tillhandahållande av valsedlar vid röstavgivning annorledes än

inför valförrättare berördes ej i samband med 1960 års reform.

Utskottet. Den i motionerna väckta frågan om rätt att tillhandahålla valsedlar

vid poströstning förbigicks, som av den föregående redogörelsen framgått,

då bestämmelser i ämnet infördes 1960 med avseende å röstavgivning

inför valförrättare. Som motionärerna framhållit kan skäl förebringas för

att medge partierna rätt att utlägga röstsedlar även på postanstalter. Sålunda

är vid röstning utom hemorten risken större för att väljaren begagnar en

valsedel, som avser fel valkrets och därför saknar giltigt namn. Ehuru dessa

risker väsentligt minskats genom de reformer, för vilka under föregående

punkt redogjorts, saknar frågan icke betydelse.

Det synes emellertid tydligt, att frågan om rätt att tillhandahålla valsedlar

är vanskligare vid poströstning än vid röstning i vanlig ordning inför valförrättare.

Röstavgivning på postanstalt äger rum från och med trettionde dagen

före valdagen till och med valdagen. Att ålägga postanstalterna att under

denna tid bereda utrymme för alla valsedlar av betydelse för poströstningen

skulle i vissa fall kunna orsaka betydande besvär för den ordinarie

verksamheten. Någon begränsning måste sålunda stadgas. Vidare bör det

beaktas, att valsedlarna normalt skulle få utläggas inne i det postkontor,

där röstningen sker. Med avseende å röstning i vallokal har, av hänsyn

främst till valhemlighetens och valfrihetens bevarande, föreskrivits, att valsedlarna

skall utläggas i anslutning till men utanför vallokalen och endast

där detta icke lämpligen kan ske, i själva vallokalen.

De svårigheter, som synts vara förenade med frågans lösning, har i förhållande

till dess vikt icke framstått som obetydliga. Med hänsyn härtill och

då, som ovan nämnts, ändringar nyligen företagits i vallagstiftningen i samma

syfte, som avses med motionerna, har utskottet funnit sig icke böra nu

tillstyrka en särskild skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Utskottet hemställer sålunda,

att de vid 1963 års riksdag väckta motionerna I: 98 och

II: 115 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 april 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 196i

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Olsén, Erik Olsson, Dahl och fröken Stenberg;

från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen*, Magnusson i

Tumhult, Larsson i Luttra, Nilsson i Östersund, Braconier, Alemyr*, Keijer*,

Andersson i Storfors och Johansson i Trollhättan.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 540152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.