Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad organisation av postverket, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1964-05-22 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1964:136, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad organisation av postverket, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

1

Nr 136

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

ändrad organisation av postverket, m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 141 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 10 april

1964, föreslagit riksdagen dels godkänna i statsrådsprotokollet föreslagna

riktlinjer för omorganisation av postverket, dels bemyndiga Kungl. Maj:t

att i personalförteckningen för postverket vidtaga i statsrådsprotokollet

angivna ändringar, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsanordningar

som erfordras i anledning av omorganisationen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 april 1956 tillkallade

chefen för kommunikationsdepartementet särskilda sakkunniga för att

verkställa en översyn av postverkets arbetsuppgifter och organisation. De

sakkunniga, som antagit benämningen postutredningen 1956, har tidigare

framlagt förslag till ändrad organisation av postbanken (prop. 1961: 189,

SU 190, rskr 397). Med skrivelse den 5 december 1962 har de sakkunniga

därefter avlämnat sitt egentliga betänkande, benämnt Postverkets organisation

(SOU 1962: 52).

Utredningens förslag har i huvuddrag redovisats i propositionen (s.

7—31).

Beträffande yttranden över betänkandet får utskottet hänvisa till propositionen

(s. 32—48).

Departementschefen har beträffande postverkets uppgitter och allmänna

målsättning samt de ekonomiska principerna för postverksamheten i huvudsak

anfört följande.

»I sitt i december 1962 avgivna betänkande har postutredningen lagt

fram förslag om en ändrad och förstärkt organisation för generalpoststyrelsen.

Förslaget syftar i första hand till en utbyggnad av sådana organ

och funktioner, som har betydelse för rationalisering och effektivisering

av postverkets verksamhet. Vidare avser förslaget att ge ökad handlingsfrihet

åt verksledningen samt att möjliggöra delegering av beslutanderätt

inom centralförvaltningen och decentralisering av befogenheter från denna

till distriklsförvaltningarna. I anslutning till sina överväganden av organi
1

liihang till riksdagens protokoll 1961. 6 sam/. Nr 136

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

sationen har utredningen även tagit upp vissa andra betydelsefulla frågor,

som sammanhänger med och kan sägas bilda grundvalen för både verksamhetens

inriktning och organisationens utformning. Det gäller då exempelvis

postverkets uppgifter och allmänna målsättning, dess förhållande till

andra myndigheter och företag samt dess företagsform.

Vad först angår postverkets uppgifter och allmänna målsättning

konstaterar utredningen, att postverket är ett allmännyttigt

företag. Därmed anses följa en skyldighet i princip att tillhandahålla verkets

tjänster till självkostnadspriser samt att genom ett över hela landet utbrett

nät av postanordningar erbjuda erforderlig postal service och att uppehålla

denna service även i områden, i vilka rörelsen icke är bärkraftig.

Utredningen betonar, att postverkets allmännyttiga karaktär och delvis

sociala inriktning givetvis icke får utesluta företagsekonomiska bedömanden.

Tvärtom bör ökat utrymme ges för sådana i fortsättningen. — Vad

utredningen sålunda uttalat i fråga om de mera generella riktlinjerna för

postverkets verksamhet kan jag i likhet med det stora flertalet remissinstanser

allmänt ansluta mig till. I sammanhanget anser jag mig dock

böra särskilt understryka vikten av att verksledningen strävar efter att

grunda sina dispositioner på företagsekonomiska analyser och bedömningar,

så att den ekonomiska innebörden av ett genomförande av en aktuell

servicepolitisk åtgärd eller anordning föreligger helt klar.

Enligt instruktionen för generalpoststyrelsen åligger det denna att vidtaga

och vidmakthålla sådana anordningar, som erfordras för ett tidsenligt

postväsende. Styrelsen har sålunda ansvaret för att postverket successivt

anpassas efter utvecklingen i samhället. Genom denna utveckling förändras

fortlöpande såväl kundernas behov av postala tjänster som postverkets

möjligheter att tillgodose dessa behov. I sista hand blir givetvis

utformningen av servicepolitiken beroende på de ekonomiska resurser i

form av främst postavgiftsmedel som står till förfogande. Då det ekonomiska

utrymme som via taxehöjningar står till förfogande för serviceförbättringar

har sin givna gräns, blir det — som generalpoststyrelsen

framhåller i sitt yttrande — alltid en fråga om avvägning mellan olika

servicealternativ. Det innebär enligt styrelsen, att en förbättring av servicen

inom ett område minskar verkets möjligheter att tillfredsställa andra

i och för sig angelägna behov.

Det är mot den angivna bakgrunden man har att se den bild av serviceläget,

som tecknas i betänkandet och remissyttrandena. Å ena sidan påvisas

förbättringar i form av kraftigt utbyggda postala anordningar i tätorterna,

fortsatt motorisering och utsträckning av lantbrevbäringen och snabbare

postförbindelser över huvud genom ökat utnyttjande av flyg- och landsvägstransporter.

Å andra sidan påvisas försämringar. Det gäller exempelvis

servicebegränsningarna vid veckosluten, systemet för postutdelning i villaoch

radhusområden och brister i expressutdelningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

3

I likhet med utredningen är jag införstådd med de svårigheter, som postverket

står inför, då det i fortsättningen gäller att ta ställning till angelägna

servicekrav. Man får sålunda här inte bortse från bl. a. sådana förhållanden

som postverksamhetens personalkrävande karaktär i förening med successivt

stigande lönekostnader och ökade rekryteringssvårigheter samt det

begränsade utrymmet för tekniska rationaliseringsåtgärder. Med dessa förutsättningar

aktualiserar praktiskt taget varje mera betydelsefullt övervägande

i fråga om servicepolitiken också en diskussion om taxenivån. Vidare

får i dylika sammanhang hänsyn givetvis även tagas till elasticitetsförhållandena

på kundsidan, som kan medföra att avgiftshöjningar föranleder

trafikbortfall.

Med hänsyn till anförda förhållanden synes det mig angeläget, att postverket

— samtidigt som en allmänt godtagbar standard upprätthålles —

söker utveckla, anpassa och differentiera servicen på ett sådant sätt och i

sådana former, att den på en gång både tillgodoser näringslivets och allmänhetens

speciella önskemål och dessutom på ett naturligt sätt kan inpassas

i verkets organisations- och arbetsmönster. Åtskilligt synes sålunda

kunna vinnas genom ett effektivare utnyttjande av den postala apparaten,

som f. n. kännetecknas av kostnadskrävande driftberedskap föranledd av

de kraftiga belastningsvariationerna i postarbetet. Ett lämpligt organ för

överväganden avseende en sålunda inriktad serviceutveckling utgör den

kommitté, som nyligen tillsatts inom generalpoststyrelsen och som har till

uppgift att kartlägga serviceläget på postbehandlingens område, att inventera

vilka ytterligare servicebehov som finnes samt att utreda de posttekniska,

personella, ekonomiska och sociala förutsättningarna för olika servicealternativs

genomförande. Jag vill i anslutning härtill också hänvisa

till den kommersiella byrå, som i det följande föreslås inrättad inom styrelsen

för att bl. a. syssla med serviceutveckling av det slag jag nyss

nämnde.

Vad postutredningen uttalat i sitt betänkande om de krav på snabbhet,

säkerhet och regelbundenhet i postbefordran som bör uppställas, föranleder

ingen erinran från min sida. Detta gäller också det handlingsprogram

för den inrikes postbefordran, som utredningen uppställt när det gäller

snabbheten i postförbindelserna. I vad mån och i vilken takt detta program

sedan kan omsättas i praktiken kommer — som generalpoststyrelsen framhåller

— nära att sammanhänga med utvecklingen av det inrikes trafiknätet

och av själva trafikmedlen.

I likhet med utredningen vill jag i fråga om poströrelsen på landsbygden

understryka vikten av att verket fortsätter sina rationaliseringssträvanden

och förbättrar snabbheten i postföringen genom bl. a. motorisering

av lantbrevbäringen. — Vad angår tätorterna har i betänkandet och i remissyttrandena

särskild uppmärksamhet ägnats frågan om tillämpningen

av de där förekommande två formerna för postutdelning, nämligen höghus
lf

Bihang till riksdagens protokoll 6 samt. Nr 136

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196A

och villabrevbäring. Med hänsyn till att postverkets sätt att tillämpa reglerna

för ifrågavarande postutdelning varit omtvistat, har utredningen liksom

vissa remissinstanser ifrågasatt om icke statsmakterna bör ange närmare

riktlinjer i frågan. — För egen del har jag den uppfattningen, att

det liksom hittills principiellt bör ankomma på postverket att handlägga

servicefrågor i överensstämmelse med statsmakternas allmänna direktiv

för postverksamheten. En sådan ordning synes mig så mycket mera böra

gälla i fortsättningen, som den tidigare i princip beslutade lekmannastyrelsen

för verket avses skola inrättas i samband med omorganisationen. I

denna styrelse skall ingå företrädare för olika områden av svenskt samhällsliv,

varför den bör vara särskilt väl skickad att ta ställning till postverkets

framtida servicepolitik. Avsikten med den nyligen tillsatta servicekommittén

inom generalpoststyrelsen har också varit att få fram ett aktuellt

och tillförlitligt grundmaterial angående servicebehov och servicealternativ,

som kan bilda utgångspunkt för överväganden och ställningstaganden

inom lekmannastyrelsen. Att statsmakterna under sådana förhållanden

föregriper styrelsens prövning av serviceområdet genom bindande ställningstaganden

till enstaka serviceformer anser jag icke vara lämpligt.

I anslutning till vad jag här anfört vill jag emellertid kraftigt understryka,

att enligt min uppfattning den fortsatta undersökningen av de servicepolitiska

frågor, som tagits upp i utredningens betänkande, bör ske i

en positiv anda, såtillvida att möjligheterna att från organisatoriska och

ekonomiska synpunkter genomföra olika serviceförbättringar ingående

överväges i konstruktivt syfte.

De ekonomiska principerna för postverksamheten

har närmare övervägts av utredningen, som betonar att en klarare utformning

av den ekonomiska målsättningen för postverket bör eftersträvas. 1

första hand bör enligt utredningen den principen gälla, att intäkterna totalt

och för längre perioder skall täcka kostnaderna för verksamheten, vilka

därvid innefattar avskrivningar på återanskaffningsvärden. Resultatet av

rörelsen bör också medge en tillfredsställande förräntning av det investerade

kapitalet. Härvidlag är det enligt utredningen angeläget att ett preciserat

avkastningskrav uppställes, detta även med hänsyn till det framförda

förslaget att överskottsmedel i resultatsutj ämnande syfte bör hållas kvar

inom verket.

Vad utredningen anfört om önskvärdheten av en någorlunda preciserad

målsättning för postverket kan jag helt ansluta mig till. Jag anser mig

emellertid i nuvarande läge icke böra gå närmare in på spörsmålet, då en

särskild sakkunnigutredning — affärsverksutredningen —- f. n. är sysselsatt

med att utreda och överväga den ekonomiska målsättningen för de

olika affärsverken och med utgångspunkt härifrån utarbeta riktlinjer för

dessas pris- och taxepolitik.

Vad utredningen allmänt uttalat om kostnadstäckning för varje särskild

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136 år lcJ6b

5

rörelsegren, kan jag i princip ansluta mig till. Som framgår av utredningens

uttalanden prepresenterar tidningsrörelsen från denna synpunkt särskilda

problem. Jag är för dagen icke beredd att här göra några uttalanden.

Bl. a. bör den nyligen tillsatta utredningen angående tidningspressens ekonomiska

förutsättningar först redovisa sitt resultat.

Utredningen anser, att en större rörelsefrihet för postverket i fråga om investeringar

skulle underlätta en affärsmässig drift och möjliggöra en smidigare

anpassning av resurserna till rörelsens behov. Enligt utredningen bör

därför möjligheter till självfinansiering tillskapas genom inrättandet av någon

slags förnyselsefond. I anledning härav vill jag framhålla, att jag icke

finner några skäl att för postverkets del frångå det system för finsiering

av investeringar, som tillämpas för de affärsdrivande verken överlag och

som innebär bruttoredovisning av investeringsutgifter över kapitalbudgeten.»

Beträffande frågan om postbankens ställning inom postverket anför

departementschefen att utredningen har övervägt huruvida banken alltjämt

bör vara en del av detta eller brytas ut och bli ett självständigt företag.

Departementschefen biträder utredningens ståndpunkt att postbanken

alltjämt bör utgöra en del av postverket bl. a. med hänsyn till att bankverksamheten

helt bygger på förutsättningen att den kan utnyttja postverkets

över hela landet utspridda nät av postanstalter. Likaledes tillstyrker departementschefen

postutredningens förslag att gemensamt bokslut fortsättningsvis

skall upprättas för postsparbanks- och postgirorörelserna.

1 fortsättningen anför departementschefen beträffande diligenstrafiken,

postverkets relationer med vissa andra företag samt företagsformen för postverket

i huvudsak följande.

»I betänkandet behandlas även den linjetrafik med postdiligenser,

som postverket bedriver i Norrland huvudsakligen norr om en

linje Östersund—Sollefteå och som omfattar, förutom postbefordran, även

person- och godstrafik. Utredningen redovisar i detta sammanhang de sedan

länge pågående övervägandena av frågan, om huvudmannaskapet i fortsättningen

bör kvarligga hos postverket eller om det bör överföras till statens

järnvägar. För sin del har utredningen funnit avgörande skäl tala för

att den nuvarande ordningen bibehålies.

För egen del kan jag ansluta mig till de av utredningen anförda synpunkterna.

En sådan ordning har också ansetts vara den riktiga av de

remissinstanser, som yttrat sig i ämnet.

I betänkandet har utredningen betonat vikten av att diligensrörelsens lönsamhet

fortlöpande ägnas uppmärksamhet, bl. a. för att klarlägga i vad

mån den egentliga poströrelsen belastas med kostnader i en utsträckning,

som innebär subventionering av person- och godstrafiken. Mot att så sker

kan nämligen enligt utredningen resas principiella invändningar, och utred
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196k

ningen anser, att trafiken i dylikt fall bör stödjas genom särskild medelsanvisning

över riksstaten. I anledning härav vill jag erinra om att i årets statsverksproposition

under det på sjätte huvudtiteln uppförda anslaget Ersättning

till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer medel beräknats

för bidrag till postverket till täckning av underskott i diligensrörelsen.

I betänkandet har utredningen vidare behandlat postverkets relationer

med vissa andra företag. Det gäller här närmast företag,

vilkas tjänster postverket tar i anspråk eller vilka i vissa avseenden fullgör

uppgifter liknande postverkets. Främst är då fråga om sådana företag

som televerket, statens järnvägar och flygföretagen. Vad utredningen i sammanhanget

uttalat om angelägenheten av att en effektiv samordning och ett

smidigt samarbete kommer till stånd kan jag ansluta mig till.

Särskild uppmärksamhet ägnar utredningen förhållandet till statens

järnvägar.

Beträffande de båda verkens paketrörelser framhåller utredningen, att

dessa bör ges en sådan utformning att de på ett för kunderna fördelaktigt

sätt kompletterar varandra. Därvid bör vardera verket inrikta sin trafik på

det slag av sändningar, som bäst passar dess organisation, postverket närmast

på befordran av det mindre godset och statens järnvägar på transporter

av det tyngre och mera skrymmande godset.

I fråga om den av postverket utgivna ersättningen för statens järnvägars

postbefordran har de grunder som gäller för bestämningen av angivna ersättning

sedan länge varit omtvistade mellan verken. För drygt tio år sedan

utsåg dessa särskilda delegerade med uppdrag att gemensamt utreda frågan

om posttransportersättningen. Några resultat av detta arbete har ännu icke

redovisats, vilket utredningen beklagar. För egen del finner jag det anmärkningsvärt,

att angivna utredningsarbete icke kunnat drivas fram fortare,

och det är min avsikt att påskynda detsamma. Inom kommunikationsdepartementet

kommer vidare att närmare undersökas de förut berörda, av utredningen

aktualiserade samordningsproblemen i fråga om de båda verkens

paketrörelser.

I anslutning till behandlingen av postverkets förhållande till andra myndigheter

går utredningen också in på frågan om en samman f öring

av postverkets fri märkstryckeri och riksbankens sedeltryckeri.

Den erinrar därvid om generalpoststyrelsens tidigare planer

på att flytta ut sitt frimärkstryckeri från de nuvarande lokalerna i centralposthuset

i Stockholm till en nybyggnad i anslutning till verkets industrianläggningar

i Ulvsunda. Det var i anledning av bl. a. dessa planer,

som 1957 års riksdag uttalade, att förutsättningarna för en samordning av

de båda tryckerierna borde klarläggas, innan de aktuella byggnadsplanerna

sattes i verket. Utredningen har också låtit utföra en i betänkandet redovisad

expertundersökning. Med hänsyn till resultatet av denna och då generalpoststyrelsen

numera anser, att frimärkstryckeriet tills vidare bör vara

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136 ur 196b

7

kvar i nuvarande lokaler, finner jag i likhet med utredningen, att frågan

om en sammanföring av tryckerierna icke nu är aktuell.

1 fråga om tjänstebrevsrätten för statliga mydigheter anser jag

i likhet med postutredningen, att den bör bibehållas med i huvudsak hittillsvarande

utformning. Detsamma gäller det system, som tillämpas med

summarisk beräkning och betalning av ersättningen till postverket för dess

hantering av den statliga tjänstebrevsposten. Jag kan dock ansluta mig till

vad utredningen och vissa remissinstanser uttalat om önskvärdheten av förbättringar

av nu tillämpade metoder för beräkning av postverkets ersättning.

Enligt vad jag inhämtat undersöker generalpoststyrelsen f. n. ifrågavarande

problem. Resultatet beräknas kunna redovisas mot slutet av detta

år.

Vad angår den tjänstebrevsrätt, som tillerkänts vissa icke statliga institutioner,

har utredningen föreslagit dess slopande. För egen del kan jag i

likhet med generalpoststyrelsen icke finna skäl att nu ompröva denna

fråga, till vilken statsmakterna tog ställning så sent som 1957. Däremot

anser jag, att generalpoststyrelsen bör genomföra en tidigare anbefalld

men av olika skäl länge uppskjuten undersökning av icke-statliga myndigheters

tillämpning av tjänstebrevsrätten.

1 postutredningens betänkande ägnas ett ganska betydande utrymme åt

frågan om den lämpliga företagsformen för postverket och

om de ekonomiska befogenheter som bör tillkomma detta. I och

för sig anser utredningen önskvärt, att en ny företagsform skapas för postverket.

Härvid tänker den sig ett slags fristående offentligrättsligt rättssubjekt

med betydande ekonomisk rörelsefrihet. Förslaget har emellertid endast

en skissartad karaktär, och utredningen förutsätter, att denna irån

olika synpunkter komplicerade fråga får i särskild ordning närmare undersökas

och övervägas. I avvaktan härpå förordas för postverkets del vissa

reformer inom affärsverksformens ram. Dessa reformer

siktar dels till ökad rörelsefrihet i fråga om avgiftssättning, resultatutjämning

och investeringar, dels till ökade befogenheter i fråga om personal-

och lönepolitiken. I senare hänseendet föreslås vidgade möjligheter att

inrätta tjänster, rätt till tjänsteförteckningsrevision etc.

Vad angår den skiss till ny företagsform för postverket, som postutredningen

framlagt, anser jag i likhet med flera remissinstanser den vara ett

värdefullt bidrag till den allmänna debatten kring formerna för den statliga

affärsverksamheten. Fortsatta överväganden i ämnet — som knappast

skulle kunna begränsas till enbart postverket -—- synes dock tills vidare böra

anstå. Närmast till bands ligger sålunda enligt min mening att söka klarlägga,

i vad mån inom ramen för den nuvarande affärsverksformcn åtgärder

kan vidtagas, som ger verksledningarna möjlighet till ökad ekonomisk

rörlighet och affärsmässighet i deras handlande.

Vad jag nu sagt innebär i stort sett, att jag för postverkets del icke fin
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

ner anledning att nu föreslå någon ändring i gällande fördelning av befogenheterna

på de ekonomiska och lönepolitiska områdena mellan riksdagen,

Kungl. Maj :t och ifrågavarande affärsverk.»

Beträffande den externa revisionen framhåller departementschefen sammanfattningsvis

att denna enligt utredningen även i fortsättningen bör utövas

av statsrevisorerna och riksrevisionsverket. Vad angår postbanken föreslår

utredningen, att revision dessutom skall utföras av ett särskilt för

ändamålet inrättat re vision sinstitut. I likhet med de remissinstanser,

som yttrat sig i frågan, kan departementschefen icke biträda utredningens

förslag i denna del. Enligt departementschefen bör i stället till

riksrevisionsverket knytas den särskilda expertis, som må erfordras för bär

avsedd granskning av postbankens verksamhet.

I fråga om bestämmanderätten över post in edlen anför

departementschefen att utredningen föreslagit, att postavgifternas karaktär

av bevillning slopas samt att en fördelning av inflytandet över avgifterna

böra komma till stånd på så sätt att riksdagen anger de allmänna riktlinjerna

för taxepolitiken, medan Kungl. Maj :t och postverket har att bestämma

taxans struktur och de enskilda avgifterna. Departementschefen anser

att avgjorda fördelar skulle stå att vinna med ett genomförande av utredningens

förslag. Då även författningsutredningen i sitt nyligen avgivna slutbetänkande

föreslagit, att postavgifternas bevillningskaraktär upphäves och

ifrågavarande problem sålunda kommer upp till behandling i ett vidare sammanhang

vid den fortsatta beredningen av författningsutredningens förslag

anser sig departementschefen icke böra framlägga förslag om ändring av

postmedlens statsrättsliga karaktär.

I fråga om postverkets organisation anför departementschefen i huvudsak

följande.

»Härefter skall jag övergå till alt behandla postverkets och då i första

hand generalpoststyrelsens organisation. Centralförvaltningen

är f. n. behäftad med vissa klart framträdande brister. Sålunda är

arbets- och ansvarsfördelningen mellan byråer och andra organisatoriska

enheter i åtskilliga fall oklar. Vidare är funktionssambandet mellan olika

arbetsuppgifter icke tillräckligt beaktat. Detta är särskilt markant i fråga

om ekonomi- och personalärendena, där handläggningen är splittrad på ett

flertal byråer. Ett för stort antal organisatoriska enheter är också direkt

underställda generaldirektören, vilket gör ledningsutövningen tungrodd.

Det är dessutom angeläget att överväga organisationen av styrelsen med

hänsyn till de ökade krav, som enligt det föregående bör ställas på denna

i fråga om affärsmässighet och företagsekonomiskt riktig uppläggning av

verksamheten.

Nu angivna förhållanden har beaktats av postutredningen, som i sitt be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

tänkande lagt fram förslag om ändring och förstärkning i olika hanseenden

av centralförvaltningens organisation. Utredningens förslag har

i allt väsentligt tillstyrkts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag

det väl ägnat att läggas till grund för en omorganisation av styrelsen. I

fråga om postbanken får jag erinra om att denna så sent som år 1961 fått

ny intern organisation, varför banken här huvudsakligen behandlas från

synpunkten av dess ställning i huvudenhetsorganisationen och dess relationer

till verksstyrelsen.

Innan jag går vidare, vill jag först nämna att utredningen förordat, att

benämningen generalpoststyrelsen på postverkets centralförvaltning ändras

till poststyrelsen. Jag har icke något att erinra mot att så sker.

Utredningens förslag till byråindelning innebär, att styrelsens

nuvarande fem byråer och en fristående avdelning ersättes med sex byråer

jämte en särskild avdelning, nämligen en driftbyrå, en personalbyrå, en

fastighets- och förrådsbyrå, en försvarsbyrå, en ekonomibyrå, en kommersiell

byrå och en juridisk avdelning. Fn byrå tillkommer sålunda genom

att den nuvarande försvarsavdelningen omvandlas till en försvarsbyrå.

Den särskilda juridiska avdelningen har i sin tur bildats genom

en utbrytning av ombudsmannaexpeditionen ur den nuvarande personalbyrån.

Allmänt kan sägas att de av utredningen föreslagna byråerna

i ganska betydande utsträckning har sin motsvarighet i de nuvarande.

Detta utesluter icke, att väsentliga omfördelningar skett av uppgifter och

befogenheter och att vissa byråer organisatoriskt utbyggts.

I stora drag synes mig utredningens förslag innebära en lämplig fördelning

av arbetsområdet mellan de olika berörda enheterna. Särskilt betydelsefullt

anser jag vara, att enligt förslaget väsentligt ökade resurser skall

ställas till förfogande för ekonomisk planering, kostnadskalkylering och

kostnadskontroll samt för rationaliseringsverksamhet. Enligt min mening

borde dock i ett viktigt hänseende den funktionellt betingade omfördelningen

av uppgifterna mellan byråerna ha drivits längre, nämligen i fråga om

de juridiska samt reglements- och instruktionsbetonade göromålen. Likaså

anser jag, att den kommersiella funktionens betydelse bort ytterligare

beaktas. Mina egna förslag i dessa liksom i vissa andra hänseenden kommer

jag att redovisa i det följande i samband med en översiktlig genomgång

av de olika byråernas verksamhetsfält.

Vad först angår driftbijrån kommer den liksom nu att svara för bl. a.

frågor, som rör postdirektionernas och postanstalternas organisation och

administration, hantering och befordran av post mellan olika orter och

postutdelning i alla former. Den förstärkning av rationaliseringsverksamheten

inom verket, som bedömts erforderlig, skall närmast ske genom tillskapandet

av en särskild rationaliseringsavdelning inom driftbyrån.

Enligt utredningens förslag avses på driftbyrån tills vidare böra hand
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

läggas de uppgifter, som sammanhänger med administrationen av diligenstrafiken.

Utredningen har emellertid övervägt, om icke den sektion

där diligensärendena handläggs lämpligen skulle kunna förläggas till en

med hänsyn till diligensnätets geografiska utbredning lämplig ort i Norrland,

exempelvis Umeå. Utredningen anser, att förutsättningarna härför

bör undersökas i särskild ordning. I sitt remissyttrande har arbetsmarknadsstyrelsen

uttalat, att den finner en utflyttning önskvärd från olika

synpunkter. Styrelsen anser Lycksele vara en lämplig ort, eftersom postverket

där redan har en service- och reparationscentral för diligenstrafiken.

För egen del finner jag flera skäl tala för att den verksamhet inom

styrelsen, som innefattar den löpande förvaltningen av diligensrörelsen, decentraliseras

till en ort inom det betjänade trafikområdet i övre Norrland.

Mina sålunda gjorda överväganden har lett mig till uppfattningen, att en

undersökning syftande till en utflyttning bär genomföras utan tidsutdräkt.

Undei sökningen synes i första hand böra inriktas på en förläggning till

Lycksele, som redan i dagens läge är en betydelsefull replipunkt för diligensrörelsen.

Jag ämnar senare för Kungl. Maj:t anmäla frågan om denna

undersökning.

Utöver de uppgifter, som enligt utredningen bör åvila driftbyrån, vill jag

förorda att ytterligare en ärendegrupp föres dit. Jag tänker på den verksamhet,

som f. n. bedrivs av styrelsens försvarsavdelning. Denna enhet föreslås

av utredningen omvandlad till en särskild försvarsbyrå, Enligt min

mening föreligger icke tillräckliga skäl att för här avsedda arbetsuppgiftei

tillskapa en särskild byrå. Ifrågavarande organisationsenhet, som även

i fortsättningen skall förestås av arvodesanställd militärassistent, synes

i stället — och då lämpligen med bibehållande av benämningen försvarsavdelning

— böra sortera under driftbyrån. Den postala beredskapsplanläggningens

nära anknytning till driftfunktionen talar för ett sådant

arrangemang, vilket icke bör försvåra den samordnande verksamhet, som

försvarsorganet utövar i förhållande till styrelsens övriga byråer samt postbanken.

Vad angår personalbyrån innebär utredningens förslag, att alla löne- och

avtalsfrågor samt rekryterings-, personalvårds- och utbildningsfrågor sammanföres

till denna byråenhet. Jag finner detta riktigt och anser, att bättre

förutsättningar därigenom skapas för en progressiv och målmedveten personalpolitik.

Fastighets- och förrådsbyrån i utredningens organisationsplan motsvarar

i stort sett den nuvarande intendentsbyrån. Enligt min mening föreligger

icke tillräckliga skäl för en ändring av byråns benämning. Den bör därför

även fortsättningsvis benämnas intendentsbyrån.

Den av utredningen föreslagna kommersiella byrån har stora likheter

med den nuvarande författningsbyrån. Dess uppgifter kan i stort sett indelas

i två huvudgrupper. Den ena avser kommersiell verksamhet i vid
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1064

11

sträckt mening. Däri innefattas då i första hand frågor avseende rörelsegrenarnas

eller servicens anpassning till förändrade behov hos allmänheten

samt vidare frågor rörande villkoren för postverkets tjänster och då

bl. a. prissättningen på dessa. Den andra gruppen av uppgifter har en kanslioch

författningsbetonad karaktär.

För egen del har jag vid mina överväganden beträffande den föreslagna

kommersiella byråns uppbyggnad och arbetsuppgifter känt tveksamhet från

två olika synpunkter. Sålunda kan jag icke finna, att sammanföringen av

de författningsbetonade och kommersiella uppgifterna är ändamålsenlig.

Ifrågavarande båda slag av uppgifter har olikartad karaktär, och arbetstekniskt

och med hänsyn till personalens utbildning och erfarenheter ställer

de skilda krav. Vad angår de författningsbetonade göromålen, synes

det mig mera naturligt att i stället sammanföra dessa med den verksamhet,

som skall utövas av den föreslagna juridiska avdelningen. Vidare kan

jag beträffande de kommersiella aktiviteterna icke finna, att dessa enligt

utredningens förslag fått det stöd i organisationen, som måste anses önskvärt.

Jag har i det föregående redogjort för de svårigheter, som postverket

i dagens läge ställs inför, då det gäller att tillgodose näringslivets och allmänhetens

krav på postal service. Jag kan härjämte peka på den kännbara

konkurrens, varunder vissa av postverkets rörelsegrenar f. n. arbetar.

Det är under sådana förhållanden av utomordentligt stor betydelse, att det

inom verkets centralförvaltning finnes en organisatorisk enhet, som effektivt

kan driva de kommersiella aktiviteterna. Dessas omfattning och

särskilda karaktär motiverar enligt min uppfattning, att en särskild byrå

anförtros uppgiften att svara för dem.

Under hänvisning till det anförda föreslår jag, att postverkets nya organisation

skall innefatta en kommersiell byrå, uteslutande inriktad på de

i det föregående redovisade kommersiella arbetsuppgifterna, samt en kanslibyrå

som skall svara för både de nyssnämnda författnings- och kanslibetonade

uppgifterna och de ärenden, som enligt utredningens förslag skulle

handläggas på den juridiska avdelningen.

Vad slutligen angår ekonomibyrån kan jag i allt väsentligt tillstyrka vad

utredningen föreslagit i fråga om dess utformning och uppgifter. Härigenom

koncentreras den f. n. på flera byråer uppdelade handläggningen av

ekonomifrågor till en byrå. Denna skall bl. a. svara för postverkets centrala

bokföring och den kamerala revisionen.

Vid sina överväganden av ekonomibyråns uppgifter har utredningen funnit,

att vissa göromål som åvilar styrelsens nuvarande ekonomiorgan närmast

av datatekniska skäl bör överföras till postbanken. Det gäller gransknings-

och revisionsuppgifter beträffande postanvisnings-, folkpensionsoch

barnbidragsrörelserna. Jag finner en sådan åtgärd riktig. - Däremot

kan jag icke dela utredningens uppfattning, att även ansvaret för postanvisningsrörelsens

administration nu skall överföras till postbanken. Frågan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

om en sådan överflyttning synes böra anstå i avvaktan på resultatet av den

expertutredning, som styrelsen tillsatt för att få närmare undersökt vissa

med den kontantlösa betalningsförmedlingen sammanhängande utvecklingsproblem.

Utredningens förslag om att tillskapa ett särskilt sekretariat åt verkets

generaldirektör tillstyrker jag. Som generalpoststyrelsen framhållit i sitt

yttrande bör detta sekretariat jämväl ha till uppgift att betjäna verksstyrelsen

och den i det följande nämnda direktionen.

Mina ställningstaganden i det föregående innebär, att poststyrelsens organisation

skall omfatta följande sex byråer, nämligen en driftbyrå, en personalbyrå,

en intendentsbyrå, en kanslibyrå, en ekonomibyrå och cn kommersiell

byrå. Som ytterligare organisatorisk enhet tillkommer postbanken.

Jag delar utredningens uppfattning, att en direktion, som innefattar förutom

generaldirektören, cheferna för så många enheter, blir alltför stor för

att kunna arbeta effektivt. En mindre krets för ledningsutövningen bör eftersträvas.

Utredningen har härvidlag funnit en lämplig lösning vara att

organisera centralförvaltningen på tre huvudenheter, vilkas chefer

jämte generaldirektören ingår i en direktion. Därvid skulle postbanken utgöra

en huvudenhet, och styrelsens övriga byråer sammanföras till två andra

huvudenheter. Utredningens förslag i denna del, som tillstyrkts av nästan

alla remissinstanser, anser jag medföra betydande fördelar, och jag biträder

därför detsamma. Ett genomförande av förslaget synes mig på ett

väsentligt sätt underlätta arbetet för verksledningen och möjliggöra för

denna att i ökad utsträckning inrikta sig på från verkets synpunkt principiella

och väsentliga frågeställningar.

Beträffande byråernas fördelning på huvudenheter föreslår jag — med

hänsyn tagen till de av mig i det föregående föreslagna ändringarna i byråorganisationen

— att drift-, personal-, intendents- och kanslibijråerna sammanföres

till en huvudenhet. Dessa byråer har det gemensamt, att de mera

direkt har anknytning till de postala driftfunktionerna. De återstående två

byråenheterna, d. v. s. ekonomibijrån och kommersiella byrån, bildar i sin

tur med de funktioner som tilldelats dem en naturlig huvudenhet.

Högsta beslutande instans i verket blir en kollegialt beslutande

le k mannastyrelse. Inrättandet av sådana styrelser vid de affärsdrivande

verken kan sägas i princip ha beslutats redan vid 1962 års riksdag.

För postverkets del har emellertid med beslutets genomförande hittills

fått anstå i avvaktan på ställningstagandet till postutredningens förslag.

Då en lekmannastyrelse nu skall tillskapas, anser jag, att den bör få i huvudsak

den storlek och sammansättning, som utredningen föreslagit. Antalet

ledamöter torde sålunda utgöra högst sju. Då styrelsens ansvarsområde

skall innefatta såväl den egentliga poströrelsen som bankrörelsen, bör bland

ledamöterna finnas lämpligen två sakkunniga i fråga om bank- och kredit
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196b

13

väsendet. Vidare synes i styrelsen böra ingå företrädare för kundintressena

och en ledamot med ekonomisk sakkunskap.

Då styrelsen förutsättes innefatta banksakkunniga, saknas enligt utredningen

anledning att längre bibehålla de särskilda postbanksfullmäktige.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att de jourhavande uppgifter

i fråga om postbanken, som postbanksfullmäktige hittills haft mellan styrelsemötena,

enligt utredningens förslag skall övertagas av en särskild

delegation bestående av generaldirektören, de båda banksakkunniga

i styrelsen och postbankschefen. Vad sålunda föreslagits föranleder ingen

erinran från min sida. Detsamma gäller vad utredningen förordat i fråga

om beslutsformer och befogenhetsfördelning inom poststyrelsen.

Den här förordade omorganisationen synes lämpligen böra genomföras

vid årsskiftet 1964/6 5.

Utredningen utgår vid sina organisationsöverväganden bl. a. från förutsättningen,

att en ytterligare decentralisering av befogenheter

och uppgifter skall ske från poststyrelsen till di s t r i k t sförvaltningarna

(postdirektionerna). Några mera preciserade förslag

har visserligen icke utarbetats härvidlag. Men cheferna för distriktsförvaltningarna

avses böra få ökade befogenheter att inrätta tjänster och bestämma

deras antal samt att besluta om utnämningar. Avsikten är vidare, att

de skall få det fulla ansvaret för organisationen av de postala anordningarna

på landsbygden. För egen del stöder jag i princip tanken på en ytterligare

decentralisering av befogenheter till distriktsförvaltningarna. Det

torde böra åvila poststyrelsen att närmare pröva den lämpliga omfattningen

av en dylik decentralisering.

Inom ramen för här framlagda organisationsförslag bör vissa chefstjänster

inrättas i poststyrelsen, i första hand eu driftdirektör i Bp 6

som chef för drifthuvudenheten och en ekonomidirektör i Bp 5 som chef

för den ekonomiska och kommersiella huvudenheten. I samband därmed

bör en befattning som överdirektör i Bp 5 utgå ur personalförteckningen.

Vad angår chefsskapet för de sex byråerna i organisationsförslaget finnes

i personalförteckningen redan upptagna en överintendent i Bp 4 som chef

för intendentsbyrån och tre byråchefer i Bo 3. Ifrågavarande överintendentstjänst

synes böra omvandlas till tjänst i Bo 4. Vidare bör två nya byråchefstjänster

inrättas, den ena i Bo 4 och den andra i Bo 3, varav den

förra hänför sig till drifthyrån. För generaldirektörens sekretariat bör tillskapas

eu tjänst som avdelningsdirektör i Be 1. Inom postbanken finnes

— i nivå med byråcheferna i poststyrelsen i övrigt — tre avdelningschefer,

varav två i Be 3 och en i Be 1. Alla tre bör i fortsättningen vara placerade

i Be 3 med tjänstebenämningen bankdirektör. Slutligen bör cheferna för

de sju distriktsförvaltningarna uppflyttas från nuvarande Bp 3 till Bp 4.

I samband därmed bör deras tjänstebenämning ändras från distriktschef

till postdirektör.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196b

I det föregående har organisationsövervägandena begränsats till verksamhetens

fördelning på byråer och huvudenheter. Utredningen har emellertid

även framfört förslag angående dels uppdelning av verksamheten

inom byråerna på avdelningar, dels lönegradsplaceringen

av avdelningschefstjänsterna. Det bör enligt min mening

ankomma på poststyrelsen själv att inom ramen för den här föreslagna

organisationen och med ledning av utredningsbetänkandet och remissyttrandena

genomföra en lämplig avdelningsorganisation. Möjlighet att inrätta

byrådirektörstjänster för ledning av avdelningarna har styrelsen redan.

För de fall avdelningsdirektörsbefattningar i B 1 aktualiseras, får styrelsen

inkomma till Kungl. Maj:t med förslag om inrättande av sådana.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Skärman (I: 796) och den andra inom andra kammaren av herr Kollberg

in. fl. (II: 980), i vilka hemställts att riksdagen vid sin behandling av

proposition nr 141 måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att i servicekommittén

skall ingå ledamöter med kunskap om respektive företagens,

glesbygdernas och tätorternas särskilda behov av postal service, dels uttala

att ändring av postbankens ställning och uppgifter icke må vidtagas utan

att fråga härom ånyo underställes riksdagen;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fru Carlqvist m. fl. (1:806) och den andra inom andra kammaren av

herr Carlsson i Västerås in. fl. (Il: 992), i vilka hemställts att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte framhålla, att postverkets brevbäringsformer

i görligaste mån inrättas som höghusbrevbäring;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fröken Stenberg och herr Arvidson (1:820) och den andra inom andra kammaren

av herr Björkman (II: 1009), i vilka hemställts att riksdagen vid

sin behandling av proposition nr 141 måtte uttala, att postutdelning i städer

och tätorter bör i största möjliga utsträckning ske i form av höghusbrevbäring;
dels

ock en inom andra kammaren av herrar Kelander och Rimmerfors

väckt motion (II: 993), vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t framhåller vikten av att poststyrelsen vid den kommande behandlingen

av verkets allmänna service i möjligaste mån tar hänsyn till i motionen

anförda synpunkter.

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden

får utskottet hänvisa till motionerna II: 980, II: 992, I: 820 och II: 993.

Utskottet. I förevarande proposition framlägges, på grundval av ett av

postutredningen avgivet betänkande, förslag till ny organisation för centralförvaltningen

inom postverket. Förslaget innebär bl. a. en funktionell

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

15

uppdelning av arbetsuppgifterna på de olika organisationsenheterna och en

ändrad utformning av verksledningen samt en ytterligare decentralisering

av befogenheter från centralförvaltningen till distriktsförvaltningarna. Enligt

förslaget skall poststyrelsen — vartill benämningen generalpoststyrelsen

föreslås ändrad — i fortsättningen vara organiserad på sex byråer jämte

postbanken. De sex byråerna, driftbyrån, kanslibyrån, personalbyrån, intendentsbyrån,

ekonomibyrån och kommersiella byrån, avses skola fördelas

på två huvudenheter, varav den ena skall omfatta de fyra förstnämnda byråerna

och den andra de båda sistnämnda. En tredje huvudenhet utgöres av

postbanken. De tre huvudenheternas chefer — driftdirektören, ekonomidirektören

och postbankschefen — skall jämte generaldirektören bilda styrelsens

direktion. Högsta beslutande instans blir en lekmannastyrelse om högst

sju ledamöter, bland vilka förutsättes ingå banksakkunniga, varför särskilda

postbanksfullmäktige i fortsättningen ej erfordras. Den föreslagna

organisationen avses skola genomföras vid årsskiftet 1964/65.

Vissa av postutredningen aktualiserade frågor rörande bl. a. postverkets

servicepolitik samt verkets förhållande till vissa andra myndigheter och

företag behandlas även i propositionen. I anslutning härtill erinrar departementschefen

om den inom generalpoststyrelsen nyligen tillsatta s. k. servicekommittén,

som bl. a. har till uppgift att kartlägga serviceläget på postbehandlingens

område, att inventera vilka ytterligare servicebehov som finnes

samt att utreda de posttekniska, personella, ekonomiska och sociala

förutsättningarna för olika servicealternativs genomförande.

I propositionen erinras om att postverket är ett allmännyttigt företag och

att därmed anses följa en skyldighet i princip att tillhandahålla verkets

tjänster till självkostnadspriser samt att genom ett över hela landet utbrett

nät av postanordningar erbjuda erforderlig postal service ävensom att uppehålla

denna service också i områden, i vilka rörelsen icke är bärkraftig.

Verkets allmännyttiga karaktär och delvis sociala inriktning får emellertid

icke utesluta företagsekonomiska bedömanden, och vikten av att verksledningen

strävar efter att grunda sina dispositioner på företagsekonomiska

analyser och bedömningar understrykes särskilt. Utskottet, som för sin del

ansluter sig till sålunda anförda synpunkter, har icke heller i övrigt funnit

anledning till erinran mot vad i sammanhanget uttalats beträffande de allmänna

riktlinjerna och ekonomiska principerna m. m. för verkets verksamhet.

Även enligt utskottets uppfattning är det, såsom departementschefen

framhållit, angeläget att verket — samtidigt som en allmänt godtagbar

standard upprätlhålles — söker utveckla, anpassa och differentiera servicen

på ett sådant sätt och i sådana former, att den tillgodoser näringslivets och

allmänhetens önskemål och dessutom på ett naturligt sätt kan inpassas i

verkets organisations- och arbetsmönster.

I anledning av Kungl. Maj :ts förevarande förslag har i motionerna I: 796

och II: 980 hemställts att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

anhålla att i servicekommittén skall ingå ledamöter med kunskap om företagens,

glesbygdernas och tätorternas särskilda behov av postal service,

dels uttala att ändring av postbankens ställning och uppgifter icke må vidtagas

utan att frågan härom ånyo underställes riksdagen. Vad det förstnämnda

yrkandet beträffar må till en början framhållas att utskottet i likhet

med departementschefen finner det liksom hittills böra ankomma på

postverket självt att handlägga servicefrågorna i överensstämmelse med

statsmakternas allmänna direktiv för postverksamheten. Vidare må erinras

om att servicekommittén är en inom verket arbetande tjänstemannakommitté

med beredande och planerande uppgifter. Avsikten med densamma

har angivits vara att få fram ett aktuellt och tillförlitligt grundmaterial

angående servicebehov och servicealternativ, som sedan kan bilda utgångspunkt

för överväganden och ställningstaganden inom den nya lekmannastyrelsen.

I denna skall ingå företrädare för olika områden av svenskt samhällsliv,

varför den av departementschefen anses bliva väl skickad att taga

ställning till postverkets framtida servicepolitik. Då även enligt utskottets

uppfattning en sådan ordning för servicefrågornas handläggning bör eftersträvas

och motionärernas önskemål därigenom i väsentliga avseenden synes

kunna tillgodoses har utskottet icke funnit sig böra i denna del tillstyrka

motionerna. Vad åter beträffar motionärernas yrkanden rörande postbanken

vill utskottet erinra om att den i propositionen nämnda kreditinstitututredningen

jämlikt meddelade direktiv bl. a. har att klarlägga postbankens ställning

och uppgifter i relation till övriga kreditinstitut och att därvid även

pröva behovet av ändringar i postbankens verksamhetsformer. Vid sådant

förhållande och då utskottet förutsätter att utredningens förslag i sinom tid

kommer att i sedvanlig ordning underställas riksdagens prövning synes

motionerna icke heller i nu berört avseende böra föranleda någon riksdagens

särskilda åtgärd.

I motionerna I: 806 och II: 992 har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t framhålla att postverkets brevbäringsformer i görligaste

mån inrättas som höghusbrevbäring. I motionerna I: 820 och II: 1009

har likaledes yrkats att riksdagen måtte uttala att postutdelningen i släder

och tätorter i största möjliga utsträckning skall ske i form av höghusbrevbäring.

Slutligen har i motionen II: 993 hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t framhåller vikten av att poststyrelsen vid den kommande

behandlingen av verkets allmänna service i möjligaste mån tar hänsyn till

i motionen framförda synpunkter — berörande främst frågan om en förbättring

av brevbäringsservicen i städernas och tätorternas villaområden.

Vad i förenämnda motioner anförts finner utskottet i och för sig värt

beaktande. Frågan om tillämpning av höghus- respektive villabrevbäring,

som f. ö. ingående behandlats av postutredningen i dess betänkande, berör

emellertid spörsmål av stor ekonomisk, personell och organisatorisk räckvidd.

Med hänsyn härtill ävensom till utskottets i det föregående deklare
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

17

rade uppfattning att det bör ankomma på postverket självt att handlägga

servicefrågorna har utskottet icke funnit sig berett att biträda motionärernas

yrkanden. Utskottet, som dock förutsätter att utvecklingen på området

uppmärksamt följes samt att i anledning härav eventuellt erforderliga åtgärder

vidtages, vill också i sammanhanget understryka departementschefens

uttalande, att den fortsatta undersökningen av de servicepolitiska frågorna

bör ske i en positiv anda, så till vida att möjligheterna att från organisatoriska

och ekonomiska synpunkter genomföra olika serviceförbättringar

ingående överväges i konstruktivt syfte.

Vad av departementschefen anförts beträffande postverkets diligenstrafik

samt verkets relationer med vissa andra myndigheter och företag har utskottet

funnit sig kunna till alla delar biträda.

Utskottet delar vidare departementschefens uppfattning rörande angelägenheten

av att få till stånd en ändrad organisation av postverkets centrala

förvaltning med hänsyn till de ökade krav som bör ställas på denna i fråga

om affärsmässighet och företagsekonomiskt riktig uppläggning av verksamheten.

Det nu föreliggande organisationsförslaget har också såvitt utskottet

kan finna fått en sådan utformning att det synes väl ägnat att avhjälpå

de klart påtagliga brister som f. n. föreligger samt skapa förutsättningar

för en rationalisering och effektivisering av den betydelsefulla och omfattande

verksamhet verket bedriver. Utskottet, som alltså biträder departementschefens

förslag beträffande bl. a. centralförvaltningens indelning i byråer

och huvudenheter samt sammansättningen m. m. av den nya lekrnannastyrelsen,

tillstyrker jämväl i övriga delar ett genomförande av Kungl.

Maj :ts organisationsförslag.

Vad av departementschefen i propositionen ytterligare anförts och förordats

har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) godkänna i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 10 april 1964 föreslagna riktlinjer för omorganisation

av postverket;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för postverket som föranledes av vad

i förenämnda statsrådsprotokoll föreslagits;

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsanordningar

som erfordras i anledning av omorganisationen;

II. att motionerna I: 796 och II; 980 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

III. att motionerna I; 806 och II: 992 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

IV. att motionen II: 993 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196b

V. att motionerna I: 820 och II: 1009 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 22 maj 1964

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, fröken

Andersson, herrar Einar Persson, Axel Johannes Andersson, Fritz Persson,

Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson, Söderberg,

Bertil Petersson, Åkerlund och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Andreasson,

Eliasson i Sundborn, Svensson i Ljungskile, Cassel, Johansson i Norrköping,

Carbell, Löfroth, Heidenberg och Nelander.

Reservation

av herr Nelander.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640019

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa tjänster vid kommunikations a1 i texten