Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av LKAB.s huvudkontor.
1964-11-03 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1964:148, Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av LKAB.s huvudkontor.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr lb8 år 196b
1
Nr 148
Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av
LKAB.s huvudkontor.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Per Petersson m. fl. (I: 13) och den andra inom andra kammaren av
fru Boman m. fl. (II: 15), har hemställts att riksdagen måtte besluta att
LKAB:s huvudkontor skall flyttas från Stockholm till ort inom Norrbottens
län.
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen
I: 13.
över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens län, varjämte
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag begagnat sig av erhållet tillfälle
att yttra sig över motionerna.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har till sitt utlåtande i ärendet fogat infordrade
yttranden från Kiruna och Luleå städer samt Norrbottens läns
landstings förvaltningsutskott.
Samtliga ifrågavarande yttranden fogas såsom bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor var — såsom
i motionerna erinras — föremål för prövning av 1956 års riksdag i
samband med frågan om det fortsatta samarbetet i LKAB mellan staten
och TGO. Riksdagen avslog härvid framförda motionsyrkanden om åtgärder
från riksdagens sida i syfte att huvudkontoret skulle förläggas till Norrbotten.
Samtidigt uttalade riksdagen emellertid, att om erfarenheten skulle
visa att en förflyttning av huvudkontoret till Norrbotten kunde verkställas
utan nackdelar för bolaget frågan härom borde upptas till förnyad prövning.
I de nu föreliggande motionerna yrkas att riksdagen måtte besluta att
LKAB:s huvudkontor skall flyttas från Stockholm till ort inom Norrbottens
län. Enligt motionärernas mening är tiden nu inne att ta upp frågan
om placeringen Ull förnyad prövning i enlighet med nyssnämnda uttalande
av 1956 års riksdag.
De i ärendet avgivna remissyttrandena ger inte uttryck åt någon entydig
opinion i förevarande fråga. Kiruna stad anser att bedömningen bör ske
X Bihang till riksdagens protokoll 196b. 6 samt. Nr US
2
Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964
enbart på den grund att huvudkontoret bör vara lokaliserat till den ort
där syftet att bedriva verksamheten på det effektivaste sättet mest kan
främjas. Luleå stad uttalar sig klart för bifall till motionerna. Norrbottens
läns landstings förvaltningsutskott anser väsentligt hur man inom LKAB:s
ledning nu bedömer frågan huruvida förhållandena ändrats därhän att
en flyttning av huvudkontoret skulle kunna komma till stånd. Länsstyrelsen
i Norrbottens län framhåller att det ur länets synpunkt är ett naturligt
och angeläget önskemål att LKABrs huvudkontor förläggs till Norrbotten;
om detta ej kan ske på grund av försämrad effektivitet i företagets
skötsel är det av stor betydelse för länet att största möjliga del av huvudkontorets
personal placeras i länet. LKAB slutligen belyser ingående problemet
om huvudkontorets förläggning och anser intet av de anförda motiven
för en flyttning vara av sådan styrka att de kan anses överväga de skäl
för företagsorganisationen som företagsledningen funnit avgörande.
Såväl i motionerna som i de avgivna remissyttrandena berörs den skattepolitiska
aspekten på frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor.
I detta hänseende vill utskottet erinra om att enligt gällande skattelagstiftning
viss del av rörelseinkomsten för ett företag beskattas i den kommun
där huvudkontoret är beläget. Denna del, den s. k. huvudkontorsandelen,
utgör för LKABrs vidkommande jämlikt ett utslag av regeringsrätten
f. n. 7,5 procent av bolagets i Sverige till kommunal inkomstskatt beskattningsbara
inkomst. Denna procentsats överstiger emellertid den som i flertalet
fall tillämpas, nämligen 5 procent. Frågan om storleken av företagens
huvudkontorsandel har nyligen varit föremål för riksdagens prövning.
I anledning av de vid årets riksdag väckta motionerna I: 35 och II: 47
samt I: 202 och II: 250 har bevillningsutskottet nämligen i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 36 gjort vissa uttalanden i ämnet. Enligt
bevillningsutskottets mening bör vid huvudkontorsandelens bestämmande
— därest intresseprincipen skall upprätthållas i den utsträckning som förutsatts
vid fördelningsregelns tillkomst — restriktivitet iakttas när det gäller
att gå utöver den för normalfallen fixerade femprocentsgränsen. Vidare
har bevillningsutskottet anfört att den i motionerna aktualiserade frågan
om huvudkontorsandelens storlek torde kunna lösas i rättstillämpningen
— d. v. s. utan ändring av lagstiftningen på detta område.
Förutom en hänvisning till vad bevillningsutskottet sålunda uttalat i
fråga om huvudkontorsandelens storlek vill statsutskottet för egen del endast
tillägga, att utskottet i sitt utlåtande 1956: 155 framhöll att inom ramen
för nuvarande skattelagstiftning möjlighet beräknades föreligga att bestämma
huvudkontorsandelen för LKAB till allenast 5 procent. Vidare vill utskottet
omnämna att enligt vad utskottet inhämtat frågan om huvudkontorsandelens
storlek besvärsvägen ånyo underställts skattedomstols prövning,
d. v. s. kommer att avgöras inom ramen för rättstillämpningen på
sätt bevillningsutskottet förutsatt.
Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964
3
Vad därefter angår det till statsutskottets prövning hänskjutna yrkandet
i motionerna I: 13 och II: 15 om att riksdagen skulle besluta att LKAB:s
huvudkontor skall flyttas från Stockholm till ort inom Norrbottens län vill
utskottet framhålla, att den dominerande synpunkten vid bedömning av
frågan om huvudkontorets förläggning enligt utskottets mening bör vara
hänsynen till verksamhetens bedrivande på det ur olika utgångspunkter
effektivaste och mest ändamålsenliga sättet. Det måste anses i första hand
ankomma på företagsledningen att bedöma denna fråga. Härmed sammanhänger
prövningen av huruvida i anslutning till 1956 års riksdags uttalande
i ämnet tillräckliga erfarenheter numera vunnits för ett bedömande av
om en förflyttning av huvudkontoret kan ske utan nackdelar för bolaget.
En bedömning av ifrågavarande slag torde inte kunna ske enbart med utgångspunkt
från de förutsättningar som förelåg 1956 utan givetvis måste
beaktas den utveckling som ägt rum sedan dess. Utskottet finner sig inte
kunna tillstyrka att riksdagen nu skulle fatta beslut i enlighet med motionsyrkandet.
Då utskottet sålunda avstyrker nämnda yrkande anser sig
utskottet emellertid kunna utgå ifrån att företagsledningen med uppmärksamhet
följer frågan om huvudkontorets mest ändamålsenliga förläggning
och vidtar de åtgärder i detta hänseende vartill utvecklingen kan föranleda.
Hit hör även frågan om fördelningen på olika orter av huvudkontorets förvaltande
personal. Det bör slutligen understrykas att genom sammansättningen
av LKAB :s styrelse garantier torde finnas för att norrlandsintressena
blir behörigen beaktade inom företagsledningen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna I: 13 och II: 15 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 november 1964
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ivar Johansson,
Bergman, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson,
fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson, Söderberg, Mårtensson,
Åkerlund och Harry Carlsson; samt
från andra kammaren: herrar Gustafsson i Stockholm, Karlsson i
Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, Nilsson i Göingegården, fru
Lewén-Eliasson, herrar Svensson i Ljungskile, Lassinantti, Johansson i
Norrköping, Carbell, fröken Karlsson, herrar Löfroth, Berg, Anlonsson och
Nelander.
4
Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964
Reservationer
1) av herrar Axel Johannes Andersson, Virgin, Per Jacobsson, Åkerlund,
Nilsson i Göingegården, Svensson i Ljungskile och fröken Karlsson, vilka
ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 3, som börjar med »Vad
därefter» och slutar med »inom företagsledningen», bort ha följande lydelse
:
»Vad därefter angår det till statsutskottets prövning hänskjutna yrkandet
i motionerna I: 13 och II: 15 om att riksdagen skulle besluta att LKAB:s
huvudkontor skall flyttas från Stockholm till ort inom Norrbottens län vill
utskottet framhålla, att den dominerande synpunkten vid bedömning av
frågan om huvudkontorets förläggning enligt utskottets mening bör vara
hänsynen till verksamhetens bedrivande på det ur olika utgångspunkter
effektivaste och mest ändamålsenliga sättet. Det måste anses i första hand
ankomma på företagsledningen att bedöma denna fråga. Företagsledningen
har också anfört tungt vägande skäl för sin ståndpunkt att behålla
nuvarande förläggningsort. Av den anledningen vill dock utskottet inte förbise
den vikt som befolkningen i Norrbottens län tillmäter frågan om huvudkontorets
förläggning, varom remissinstansernas yttranden vittnar. De
psykologiska och lokaliseringspolitiska motiven för en förflyttning av huvudkontoret
till produktionsorten förtjänar otvivelaktigt också beaktande vid
bedömningen av vad som från företagets synpunkt är mest ändamålsenligt.
Utskottet vill även erinra om ett flertal exempel på förflyttning av storföretags
huvudkontor till produktionsorten eller dess närhet med från effektivitetssynpunkt
lyckat resultat. Vid en avvägning av dessa synpunkter
anser sig utskottet emellertid inte kunna biträda motionsyrkandet, att
riksdagen nu skulle besluta en förflyttning av huvudkontoret till Norrbottens
län. Utskottet vill däremot i anledning av motionerna förorda, att frågan
om huvudkontorets förläggning göres till föremål för en skyndsam utredning
under medverkan av företagsledningen och representanter för
Norrbottens län.»
dels ock att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 13 och
II: 15, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
utredning av frågan om förläggning av LKAB:s huvudkontor
under medverkan av företagets ledning och representanter
för Norrbottens län.»
2) av herr Bengtson
3) av herr Löfroth.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 1A8 år W6i
o
Bilaga
Remissyttranden till motionerna 1:13 och II: 15
Kiruna stad
Kiruna stad har förklarat sig ansluta sig till de åsikter som allmänt beträffande
lokaliseringsfrågorna anförts av den Näslundska lokaliseringsutredningen
och har såsom sitt yttrande anfört följande.
Såsom i motionen anföres har frågan om förläggningen av LKAB.s huvudkontor
varit föremål för ingående prövning av 19o6 års riksdag. Denna
prövning föranledde icke riksdagen att frångå den föreslagna placeringen
av huvudkontoret i Stockholm även om eu viss omprövningsmöjlig
het
lämnades öppen. .
Redan i detta stadium förbands spörsmålet med skattefragan i vad avsåg
bolagets beskattning i Stockholm. Statsutskottet fann i detta sammanhang
att man torde kunna räkna med att inom ramen för nuvarande skattelagstiftning
ha möjlighet att bestämma huvudkontorsandelen till det nya
LKAB till allenast 5 procent. Denna fråga har sedermera prövats och år
1963 fastställde regeringsrätten andelen till 7,5 procent.
Frågan om LKAB:s beskattning har redan före förstatligandet varit föremål
för utredningar och framställningar. I det sammanhanget har emellertid
ändring av huvudkontorets förläggning icke varit aktuell.
LKAB har i sin skrivelse till den Eckerbergska lokaliseringsutredningeu
anfört ett flertal förhållanden som enligt bolagets mening talar för att huvudkontoret
borde kvarbli i Stockholm. Bl. a. har omnämnts den fortlöpande
kontakten med Grängesbergsbolaget, AB Malmexport och med institutioner,
organisationer och besökare i Stockholm in. m. En flyttning av huvudkontoret
från Stockholm skulle enligt bolaget innebära att en lokalorganisation
ändock måste finnas i Stockholm.
Nämnda lokaliseringsutredning har icke ansett föreliggande utredningsmaterial
tillräckligt för att kunna avväga för- och nackdelarna med utflyttning
av huvudkontoret, varför utredningen icke lämnat något förslag i
denna del. ......
Enligt stadens mening bör frågan om huvudkontorets förläggning i forsta
hand bedömas utifrån synpunkterna av att företaget beredes möjligheter
till effektivaste möjliga verksamhet. Det torde få anses sannolikt, att företagets
möjligheter till kontakter med malmköparna och dess möjligheter att
fortlöpande och effektivt kunna följa utvecklingen beträffande forskningen
på malinförädlingsområdet, såväl inom landet som utomlands, ävensom
beträffande de marknadspolitiska följderna därav och utvecklingstendenserna
på malmmarknaden är gynnsammare i Stockholm än i en ort i Norrbotten.
Skulle eu utflyttning därtill medföra att någon form av förvaltning
ändock måste finnas i huvudstaden, kan detta vara en belastning för företagets
skötsel och därmed menligt påverka dess effektivitet och lönsamhet.
Ur dessa och andra synnerligen väsentliga synpunkter bör en ändring avnuvarande
förhållanden bli föremål för ingående utredning och provning,
innan något ställningstagande kan ske.
6
Statsutskottets utlåtande nr V18 år Hd i /
Ä andra sidan torde, såsom lokaliseringsutredningen framhållit, huvudkontorets
förläggning till en ort, där en stor produktionsenhet är belägen,
kunna medföra vissa fördelar ur ekonomiska och administrativa synpunkter.
Huruvida dessa iördelar emellertid är av sådan storlek att desamma
uppväger ovan berörda olägenheter undandrar sig stadens bedömande. Under
alla förhållanden torde något klart ställningstagande icke vara möjligt
att göra på grundval av nu föreliggande uppgifter och utredningar. Uppenbart
är däremot att det icke är något särskilt intresse — allraminst ur kommunal
synpunkt — att ändringar sker i bolagets förvaltning med risk för
därav förorsakade svårigheter eller olägenheter för företagets effektiva och
iationella skötsel. Det är icke ett intresse för berörda kommuner att medverka
till en omlokalisering som kan ha till följd olägenheter för drift och
ledning av denna synnerligen betydelsefulla industri. Företaget måste beredas
de bästa möjligheter för sin verksamhet.
Såsom ovan anförts har den i motionen aktuella frågan ett samband med
frågan om bolagets beskattning. Ur många aspekter är denna fråga av större
räckvidd och betydelse än huvudkontorets förläggning. Skattefrågan tilldrar
sig särskild uppmärksamhet på två vägar, dels genom huvudkontorsandelen
och dels genom det s. k. malmfraktavtalet.
Beträffande huvudkontorsandelen bär den praktiska tillämpningen icke
uppfyllt det antagande som statsutskottet gjorde i sitt år 1956 avgivna och
av riksdagen godkända utlåtande. I detta hänseende synes ändring f. n.
endast kunna åstadkommas genom omprövning av kommunalskattelagens
bestämmelser. En dylik omprövning är med hänsyn till verksamhetens art
och frågans stora räckvidd befogad. Gruvföretagens naturligt betingade
bundenhet till viss ort bör motivera särskild bedömning med hänsyn bl. a. till
de i förhållande till huvudkontorskommunen alldeles särskilda krav som
ställts på produktionskommunerna. Exempel härpå utgör den pågående
exploateringen inom Svappavaarafältet. Starka skäl kan således anföras
för en omprövning av bestämmelserna om huvudkontorsandelen i syfte att
begränsa beskattningsandelen i huvudkontorsorten till lägre andel än vad
som kommunalskattelagens nuvarande minimum i regel medger. En tillfredsställande
lösning av denna fråga torde ur kommunal synpunkt på
längre sikt vara mera betydelsefull än huvudkontorets förläggning.
En omprövning av malmfraktavtalet, vilket även i förbigående beröres
i motionen, är för kommunerna av lika stor eller större vikt. Fraktavgifterna
bör icke, som nu kan sägas vara fallet, fungera som ett slags exporttull
på den viktiga exportprodukten. Härigenom påverkas malmbolagets
ekonomiska möjligheter negativt. Nuvarande fraktsatser kan icke anses
vara för berörda handel trafikekonomiskt betingade, vilket i realiteten betyder
att företagets verksamhet inom länet begränsas. Frågan har därför
på sikt en synnerligen stor betydelse även ur den i motionen särskilt betonade
lokaliseringssynpunkten.
Skulle emellertid en kommande utredning utvisa att en flyttning av huvudkontoret
till ort inom Norrbottens län icke medför nackdelar för företaget,
uppkommer frågan om valet av utflyttningsort. Detta val synes i sådant
fall komma att stå mellan de båda produktionsorterna Gällivare-Malmberget
och Kiruna samt utskeppningsorten Luleå. Utgångspunkterna härvid
bör av naturliga skäl vara att huvudkontoret förlägges tillsammans med
en stor produktionsenhet, där de största ekonomiska och administrativa
fördelarna i form av förvaltningsmässig och annan samordning stär att
vinna. Dessa fördelar måste vid en förläggning till utskeppningsorten vara
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Statsutskottets utlåtande nr H8 år 19(ii
tämligen begränsade enär den övervägande delen av utskeppningen sker och
konnner att ske över Narvik, där antalet anställda till följd härav är betydligt
större och där utskeppningen pågår året runt. Ur kommunikationssynpunkt
är skillnaden mellan Luleå och Stockholm i förhållande till bolagets
stora lokalförvaltningar icke av någon betydenhet. Detta alternativ
ger därför icke de åsyftade fördelarna i förhållande till nuvarande förläggning
av kontoret. Den största ekonomiska och administrativa vinsten uppnås"
uppenbarligen genom kontorets förläggning till Kiruna, där den stora
lokalförvaltnings- och produktionsenheten finnes. Denna enhet kommer
under de närmaste åren att ytterligare ökas genom tillkomsten av den
inom staden belägna gruvan vid Svappavaara samt genom den ökade förädlingen
i Kiruna C. Vid sådant förhållande synes det uppenbart att — om
en utflyttning av bolagets huvudkontor från Stockholm kan befinnas vara
till fördel — kontoret bör förläggas till Kiruna. Denna uppfattning synes
även ha präglat lokaliseringsutredningens uttalande i frågan.
Sammanfattningsvis får "staden under hänvisning till det ovan anförda
såsom sin utgångspunkt för frågans bedömning framhålla att huvudkontorets
förläggning i första hand bör betingas av målsättningen att företaget
beredes alla möjligheter att bedriva sin verksamhet på det effektivaste sättet.
Huvudkontoret bör därför vara lokaliserat till den ort där detta syfte
kan mest främjas. Ur Norrbottenskommunernas synpunkt och även ur långsiktig
lokaliseringssynpunkt i övrigt är en bedömning enbart på denna
grund att förorda. Frågans uppenbara samband med spörsmålet om bolagets
beskattning och malmfraktavtalet innebär att dessa förhållanden fiämst
bör bli föremål för omprövning i ovan angiven riktning. Skulle därefter
övervägandena leda till det resultatet att eu flyttning av huvudkontoret från
huvudstaden icke medför nackdelar för företaget, bör kontorets verksamhet
förläggas tillsammans med bolagets största och mest betydelsefulla produktionsenhet.
Luleå stad
För norrbottningarna i gemen innebar ovedersägligt statsmakternas beslut
i fråga om LKAB:s huvudkontors förläggning liksom deras ställningstagande
till vissa andra organisatoriska spörsmål i samband med bolagets
förstatligande en stor besvikelse. De uttalanden, som i riksdagen gjorts i
debatten om inlösningen av TGO:s aktier, samt vad statsutskottet anfört
och chefen för finansdepartementet angivit i direktiven för Organisationskommittén
för LKAB hade ingivit förhoppningar om att ledningen for detta
för länets näringsliv så betydelsefulla företag skulle få sin huvudort
inom länet och även i övrigt få en fastare förankring här, än vad soin tidigare
varit fallet. I skrivelse till organisationskommittén den 23 augusti 1955
ifrågasatte också länsstyrelsen i länet på anförda skäl om det icke vore
lämpligt, att det blivande statliga gruvbolagets huvudförvaltning förlädes
till någon plats inom Norrbotten. Frågan diskuterades sedermera vid överläggningar
i Kiruna den 27—28 oktober 1955 mellan organisationskommittén
"och representanter för länsstyrelsen, Norrbottens läns landsting,
malmkommunerna, LKAB och av inlösenfrågan berörda arbelstagai oi ganisationer.
Samtliga företrädare för länet tryckte därvid under skilda motiveringar
starkt på alt huvudkontoret skulle förläggas till Norrbotten. Härvid
underströks från flera håll särskilt den stimulans för länet i dess helhet
detta skulle innebära. Vad lokaliseringen inom länet angår rådde bland
8
Statsutskottets utlåtande nr l-\8 år W(i''i
malmkommunerna enighet om att förläggningsorten borde vara Luleå. Några
direkta erinringar från organisationskommitténs sida föranledde icke
dessa diskussionsinlägg av länsrepresentanterna. Det enda yttrande, som
förekom från den sidan, var ett påpekande från kommittéledamoten Belgien
om det i det dåvarande LKAB:s huvudkontor intima samarbetet mellan
försäljningsavdelningen och övriga avdelningar och detta samarbetes
betydelse för en riktig skötsel av företaget.
Mot bakgrunden av vad som sålunda förevarit hade man nog som sagts
i allmänhet tänkt sig, att kommittén skulle intaga en mer positiv attityd
emot de norrbottniska önskemålen än som blev fallet. Kommittén avfärdade
norrbottningarnas propos om huvudkontoret rätt knapphändigt. Den
sade härom följande: »Som framgår av skrivelsen» — den åsyftade skrivelsen
är länsstyrelsens förenämnda skrivelse den 23 augusti 1955 -- »har länsstyrelsen gjort sin hemställan om förläggning av LKAB:s huvudkontor
till Norrbottens län beroende av om bolagets drift frigöres
från Jen existerande organisatoriska och administrativa samordningen
med 1GO. Jämväl vid organisationskommitténs överläggningar med representanter
för Norrbotten har man utgått från liknande förutsättningar.
Överenskommelsen mellan staten och TGO om fortsatt samarbete i fråga
om försäljnings- och skeppningsorganisationen nödvändiggör ett nära samarbete
mellan LKAB :s huvudkontor och den för LKAB och TGO gemensamma
försäljningsorganisationen samt TGO:s skeppningsorganisation. Det
torde icke vara rationellt att försvåra ett sådant samarbete, som förutsätter
praktiskt taget daglig kontakt mellan LKAB:s ledning och ledningen för den
med TGO gemensamma försäljningsorganisationen ävensom med ledningen
för 3GO:s rederirörelse, genom att placera LKAB:s huvudkontor i Norrbotten.
Under sådana förhållanden saknar organisationskommittén anledning
att närmare ingå på frågan om en förflyttning av LKAB:s huvudkontor
från den ort, där TGO:s huvudkontor är beläget.»
Det synes ock som om kommittén velat förringa betydelsen ur norrbottnisk
synpunkt av var huvudkontoret är beläget. Kommittén sade sig nämligen
antaga att vid huvudkontoret, förutom rutinpersonal, endast komme
att vara placerade något tiotal av företagets stora tjänstemannastab. Ur
detta yttrande kan mellan raderna utläsas, att enligt kommitténs mening
huvudkontorets förläggning till Norrbotten icke kunde 1m den stimulerande
inverkan på länets utveckling, som dess innevånare hoppades på. Trenden
i fråga om huvudkontorets personaluppsättning synes dock vara en helt
annan än den kommittén antog. Därpå pekar, bl. a., nu föreliggande byggnadsplaner
för huvudkontorets räkning.
Visserligen kan man i referaten av de från norrbottniskt håll gjorda uttalandena
vid överläggningarna i Kiruna den 27—28 oktober 1955 icke, såsom
organisationskommittén påstår, finna att ställningstagandet i fråga
om huvudkontorets förläggning gjorts beroende av att bolagets drift »frigöres
från den existerande organisatoriska och administrativa samordningen
med TGO», men självklart är, att vid den bedömningen företagsekonomiska
synpunkter måste tillmätas avgörande betydelse. I likhet med reservanten
i organisationskommittén, landstingsdirektören Wildund, fann emellertid
staden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 april 1956, i vilken staden framlade
sina synpunkter på organisationskommitténs betänkande — staden lika
litet som övriga malmkommuner och landstinget hade icke fått betänkandet
på remiss men tillät sig likväl göra sin stämma hörd —- skälen för huvudförvaltningens
förläggning till huvudstaden föga övertygande. Staden är allt
-
Statsutskottets utlåtande nr li8 år W6i
9
fort av samma mening. Det är möjligt, att sådana skäl finnas, men hitintills
ha de icke framlagts. Snarare vill man ur tillgängliga handlingar utläsa,
att den av länsstyrelsen gjorda, av organisationskommittén citerade förutsättningen
för huvudkontorets förläggning till Norrbotten infriats i och med
att ett för LKAB och TGO gemensamt särskilt försäljningsbolag bildats för
handhavande av synnerligen omfattande och viktiga uppgifter i försäljningsarbetet.
Härigenom har i allt väsentligt frigörandet från TGO skett
och LKAB:s delägarskap i det samägda bolaget synes icke motivera att
dess huvudkontor skall kvarbli i Stockholm. Väl sköts väl själva försäljningsförhandlingarna
av LKAB men dessa röra sig, såsom motionärerna
framhållit, i regel om årsförsäljningar och böra alltså utan olägenhet kunna
försiggå här i Norrbotten likaväl som i Stockholm. De delar av försäljningsarbetet,
som fordra kontinuerlig tillsyn och uppföljning, synas i huvudsak
vara överlåtna att med stor självständighet skötas av försäljningsbolaget
och dess utländska dotterföretag (jfr §§ 7—12 i avtalet om försäljningssamarbete).
Man kan icke komma till annat resultat än att talet om
behovet av dagligt samarbete med detta försäljningsbolag är överdrivet.
Samma är förhållandet vad angår skeppningarna.
Såvitt staden kan bedöma ha de dominerande arbetsuppgifterna för
LKAB:s ledning alltsedan förstatligandet varit att bemästra de problem,
som uppkommit i samband med övergång från dagbrott till under jordsbrytning,
samt att rationalisera driften vid gruvorna och i utskeppningshamnarna,
och för lösandet av de uppgifterna förefaller det i allt fall för
den, som utifrån följer arbetet, att det borde vara en avgjord fördel, om
ledningen vore förlagd i närheten av den plats, där dessa problem finnas.
Där är en direkt och kontinuerlig kontakt med problemen och de människor
och samhällen, som äro beroende av problemlösningarna, av avgörande
betydelse.
Staden saknar anledning att på nu tillgängligt material frångå den åsikt,
den tidigare deklarerat, bl. a. i ovannämnda skrivelse den 6 april 1956 —
snarare har utvecklingen styrkt den i dess ståndpunkt. Staden ansluter sig
till vad motionärerna anfört och hemställer alltså, att länsstyrelsen ville
uttala sig för bifall till motionen.
Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott
Från landstingets synpunkt måste det betraktas som ett naturligt och angeläget
önskemål, att LKAB:s huvudförvaltning blir förlagd till Norrbotten.
När denna fråga var aktuell år 1956, sökte man på allt sätt också från
landstingets sida påverka utvecklingen i sådan riktning, tyvärr dock utan
framgång. Huruvida förhållandena numera ändrats därhän, att en flyttning
av huvudkontoret skulle kunna komma till stånd, undandrager sig förvaltningsutskottets
närmare bedömning. Väsentligt torde i detta sammanhang
bl. a. vara, hur man inom LKAB:s ledning nu bedömer denna fråga. För
den händelse en flyttning av huvudkontoret icke heller nu skulle kunna
genomföras, kan och bör emellertid enligt utskottets mening en rimligare
andel av beskattningsunderlaget för LKAB:s verksamhet tillföras länet genom
ändringar i skattelagstiftningen.
10
Statsutskottets utlåtande nr 1 i8 år 196i
Länsstyrelsen i Norrbottens län
Vid behandlingen under 1956 års riksdag av frågan om lokaliseringen av
LKAB :s huvudkontor anfördes enligt statsutskottets utlåtande åtskilliga
synpunkter, som kunde anses tala till förmån för en förläggning av kontoret
till Norrbotten. Detta resulterade i att riksdagen i samband med beslutet
om huvudkontorets stationering till Stockholm ansåg sig böra göra följande
uttalande: »Skulle emellertid erfarenheten visa att en förflyttning av
huvudkontoret till Norrbotten kan verkställas utan nackdelar för bolaget,
bör frågan härom upptagas till förnyad prövning».
Frågan om den framtida lokaliseringen av huvudkontoret lämnades härigenom
öppen tills vidare.
I sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1963: 69) har lokaliseringsutredningen
rörande statlig verksamhet emellertid aktualiserat frågan om en
utflyttning av LIvAB:s huvudkontor och därvid bl. a. anfört följande: »Lokaliseringsutredningen
har vid sina överväganden funnit det upj>enbart, att
en utflyttning av LKAB:s huvudkontor förutsätter en omläggning av nuvarande
former och rutiner för samarbetet med Grängesbergsbolaget och AB
Malmexport. Det skulle vara värdefullt för lokaliseringsfrågans bedömning
att få möjligheterna till en sådan omläggning belysta. Nu föreliggande material
gör det svårt för utredningen att avväga de verkliga fördelarna och
nackdelarna vid en utflyttning av LKAB:s huvudkontor. I LKAB:s skrivelser
synes man ha lagt mindre vikt vid huvudkontorets samarbete med
lokalförvaltningarna i Norrbotten. Såvitt lokaliseringsutredningen kan bedöma
torde dock huvudkontorets förläggning tillsammans med en stor produktionsenhet
kunna innebära fördelar från ekonomiska och administrativa
synpunkter. Kontakter och samarbete med de stora lokalförvaltningarna
i Norrbotten borde kunna främjas, om LKAB:s huvudkontor förlädes
exempelvis till Kiruna. Det förefaller icke osannolikt, att antalet befattningshavare
skulle kunna nedbringas genom administrativ samordning med
lokalkontoret på platsen. Såvitt utredningen kan bedöma bör även sådana
frågeställningar belysas och ingå bland de premisser, som bör bli avgörande
för frågans slutliga lösning.»
Länsstyrelsen delar lokaliseringsutredningens här citerade uttalande och
vill i övrigt anföra följande.
Enligt länsstyrelsens uppfattning är förläggningen av ett företags huvudkontor
främst en fråga om effektiviteten i företagets skötsel. Länsstyrelsen
saknar kompetens att bedöma, huruvida en förflyttning av LKAB:s
huvudkontor till Norrbotten skulle innebära sänkt effektivitet och ekonomisk
resultatförsämring. Även ur länets synpunkt är en sådan utveckling
ej önskvärd. Denna fråga kan säkrast bedömas av företagets styrelse och
ledning.
Enligt LKAB:s skrivelse till lokaliseringsutredningen skulle en förflyttning
av huvudkontoret leda till dubbelorganisation, högre omkostnader och
andra olägenheter. Om så är fallet, vilket undandrar sig länsstyrelsens bedömande,
vill länsstyrelsen framhålla angelägenheten av att så stor del av
huvudkontoret som möjligt förlägges till Norrbotten genom en ändamålsenlig
delegering av huvudförvaltningens arbetsuppgifter till lokalförvaltningarna.
Betydelsen härav vill länsstyrelsen i princip närmare utveckla.
Kommittén för näringslivets lokalisering har i sitt betänkande »Aktiv lokaliseringspolitik»
starkt understrukit den industriella miljöns betydelse
för lokalisering av industrier till en ort. Mot denna bakgrund synes det
Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964
11
länsstyrelsen uppenbart, att en förläggning av ett huvudkontor av den storleksordning
varom här är fråga skulle utgöra en väsentlig och önskvärd
stimulans för den industriella utvecklingen på lokaliseringsorten och för
länet i övrigt.
Den högt utbildade tekniska, ekonomiska och administrativa expertis,
som ingår i LKAB:s huvudförvaltning, skulle enligt länsstyrelsens mening
vid sidan av de ordinarie arbetsuppgifterna i hög grad kunna berika den
industriella miljön och främja näringslivets utveckling i länet. Härtill kommer
den rent psykologiska betydelsen av att ett företag av LKAB:s storlek
flyttar sitt huvudkontor till länet.
Om av företagsekonomiska skäl en flyttning av hela huvudkontoret ej
bör ske, är det dock ur ovan angivna synpunkter av stor betydelse för länet,
att LKAB:s förvaltningspersonal i största möjliga omfattning placeras i
Norrbotten och att huvudkontoret i Stockholm ej har mer stabspersonal
än vad företagets ändamålsenliga skötsel kräver.
Länsstyrelsen vill i detta sammanhang även beröra skattesynpunkterna.
Enligt statsutskottets utlåtande nr 155/1950 räknade utskottet med att
det inom ramen för gällande skattelagstiftning skulle föreligga möjlighet att
bestämma liuvudkontorsandelen för kontorets beskattning till allenast 5 %
av den i Sverige beskattningsbara inkomstcin. Procenttalet har emellertid
genom taxeringsmyndigheternas prövning numera fixerats till 7,5 % av inkomsten.
Med hänsyn till den betydelse en sänkning av huvudkontorsandelen
skulle få för vederbörande primärkommuners och landstingets inkomster
synes det angeläget, att eu omprövning av kommunalskattebestämmelserna
snarast kommer till stånd.
Sammanfattningsvis vill länsstyrelsen framhålla, att det ur länets synpunkt
är ett naturligt och angeläget önskemål att LKAB:s huvudkontor
förlägges till Norrbotten. Om detta ej anses böra ske på grund av försämrad
effektivitet i företagets skötsel, vilket länsstyrelsen ej kan bedöma, anser
länsstyrelsen det vara av stor betydelse för länet, att största möjliga del
av huvudkontorets förvaltande personal placeras i länet. Vidare bör enligt
länsstyrelsens mening en rimligare andel av beskattningsunderlaget för
LKAB:s verksamhet tillföras länet genom ändring av skattelagstiftningen.
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
Då frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor behandlades vid
1956 års riksdag, uttalade riksdagen, att frågan borde upptagas till förnyad
prövning, om erfarenheten skulle visa, att en förflyttning av huvudkontoret
till Norrbotten kunde verkställas utan nackdelar för bolaget. Uttalandet
gjordes vid en tidpunkt, då den nya ordning, som skapats genom
olika avtal i samband med statsinlösen av aktier i LKAB, ännu icke trätt i
kraft. Detta skedde först den 1 oktober 1957.
Erfarenheten under de gångna åren har visat, att huvudkontorets förläggning
till Stockholm är riktig ur företagets effektivitetssynpunkt. Vid
frågans tidigare behandling hade särskilt framhållits, att försäljnings- och
skepp ningssamar be tet med Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund skulle
underlättas genom förläggning av LKAB:s huvudkontor till Stockholm.
Denna synpunkt har — tvärtemot motionärernas uppfattning — av utvecklingen
understrukits på ett sätt, som 1956 icke kunde helt förutses. Den
hårdnande konkurrensen på marknaden jämte de mycket snabba tekniska
förändringarna i fråga om de metallurgiska processerna har i hög grad
12
Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964
komplicerat de med marknadsföringen av malmen sammanhängande verksamheterna.
Prispolitik och marknadsinriktning samt bestämmande av kapacitet,
produktionsvolym och kvalitetsinriktning är avhängiga av informationer
från marknaden. En pålitlig och smidig kontraktsavveckling har
vidare i den skärpta konkurrensen blivit allt betydelsefullare. Dessa omständigheter
medför, att företagsledningen med stöd av försäljnings- och
annan stabspersonal i allt högre grad måste ha sin uppmärksamhet inriktad
på marknadsförhållandena.
En annan omständighet av vikt är, att LKAB vid organisationen av sin
administration beaktat att till Stockholm endast förlägga sådan verksamhet,
som av trängande skäl måste dit förläggas. Av inemot 1 500 tjänstemän
finns sålunda vid huvudkontoret i Stockholm totalt endast 66 personer. En
del huvudkontorspersonal är förlagd till Norrbotten, där 46 anställda tillhör
huvudkontoret, avlönas därifrån och innehar för företaget centrala funktioner,
avseende transportplanering, geologi, kontorsrationalisering, malmbehandlingsforskning
in. in. Då en sådan organisationsprincip följts, är det
icke överraskande att vid en analys av Stockholms-personalens arbetsuppgifter
finna, att större delen av personalen måste bli kvar i Stockholm vid
en eventuell förflyttning av vad som benämnes »huvudkontoret». Denna
personal utgör för närvarande samtidigt stabsorgan för direktionen. Vid
en förflyttning av direktionen skulle den i Stockholm placerade personalen
icke längre kunna fullgöra sina stabsfunktioner utan måste på ur organisatorisk
synpunkt oklart sätt dubbleras med stabspersonal på direktionens
förläggningsort.
Ett företag, som icke kan ha hela sin verksamhet förlagd till en plats,
har alltid att avväga fördelar och nackdelar, som är förenade med lokaliseringen
av olika delar av verksamheten, bl. a. direktionens förläggning.
Konferenser och föredragningar inom företaget kan planläggas på ett rationellt
sätt, oavsett om resorna till och från sådana konferenser är något
längre eller kortare. Sålunda kan LKAB:s direktion behandla lokalt vid
olika förvaltningar föreliggande frågor under sammanhängande sammanträdesperioder
med effektivt utnyttjande av 10—14 på varandra följande
dagar. Konferenser och förhandlingar med utomstående kan däremot icke
planläggas på motsvarande sätt som de interna konferenserna, eftersom
utomstående parter har stort inflytande på val av tidpunkter. Vid en förläggning
av huvudkontoret långt från Stockholm, där de flesta i Sverige
förekommande externa kontakterna måste tagas, skulle ledande personal
tvingas till ideligt resande med mycken spilltid mellan sammanträdena.
Icke minst direktionens resor skulle därvid bli så talrika, att direktionens
inre samarbete skulle allvarligt försvåras. De interna konferenserna skulle
däremot komma att organiseras i stort sett såsom för närvarande med mycket
obetydliga vinster i restider.
Av det sagda framgår, att begreppet »huvudkontor» ingalunda är entydigt.
Om LKAB hade sin verksamhet förlagd till en plats, vore det tänkbart
att ha ett enda kontor med inemot 1 500 anställda. För närvarande är
huvudkontoret reellt och formellt fördelat på Stockholm och Norrbotten,
men därtill har till förvaltningarna delegerats arbetsuppgifter, som i de
flesta företag handlägges inom ett huvudkontor. En hel del av den i Stockholm
bedrivna verksamheten måste alltid utövas där.
I anledning av den utredning rörande lokalisering av statlig verksamhet,
som redovisats i betänkandet SOU 1063: 69, gjorde LKAB en utredning om
huru stort Stockholms-kontor, som LKAB måste ha, om direktionen för
-
Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964
13
lades till annan plats. I dagens läge skulle det ofrånkomliga Stockholmskontoret,
utöver försäljningspersonal, omfatta ca 45 personer, en naturlig
följd av att decentraliseringen av LKAB:s administrativa verksamhet redan
drivits så långt som den rimligen kan drivas. Detta förhallande bör hållas
i minnet vid bedömningen av de lokaliseringspolitiska skäl, som från olika
håll anförts för huvudkontorets förflyttning.
Motionärerna anger, att »en kraftig och ständig ökning» av antalet anställda
vid huvudkontoret har ägt rum och illustrerar detta med personalsiffrorna
44 år 1957 och 78 år 1963. LKAB vill erinra om, att långt in på
1956 hade LKAB:s nya huvudkontor en anställd, nämligen den blivande
verkställande direktören, och 1957 fanns det minimum av personal, som i
startögonblicket för den nya organisationen var oundgängligen nödvändigt.
I siffran 78 är inräknade 12 personer, anställda vid kurs- och semestergården
Rosenön, som icke ligger i Stockholm och icke torde kunna flyttas,
ökningen av till huvudkontoret hörande personal har under de gångna
åren väsentligen skett i Norrbotten. Vänner av decentraliserad administration
torde i LKAB snarare kunna finna ett ideal än ett exempel på förkastlig
och kraftig tillväxt av central stabspersonal.
Det synes vara väsentligen två motiv, som ligger bakom önskemålen inom
vissa kretsar, att LKAB:s huvudkontor skulle flyttas till Norrbotten. Det
ena önskemålet är att minska folkmängden i Stockholm och öka den i
Norrbotten. Det rör sig dock, som framgår av det sagda, om ett så ringa
antal personer, att synpunkten förefaller oviktig i förhållande till följderna
för företagets skötsel av en opraktisk organisation. Den andra synpunkten
är, att genom en förflyttning av huvudkontoret Stockholms stad skulle göra
en förlust av skatteunderlag och Norrbotten en vinst. Den sistnämnda frågan
har upptagits i andra motioner vid årets riksdag men kan dock förtjäna
någon belysning i nu förevarande sammanhang, då det otvivelaktigt är skattefrågan,
som i den allmänna debatten tilldragit sig det största intresset i
samband med lokaliseringsfrågan.
Tidigare betalade LKAB i Stockholm skatt på 10 % av sin i Sverige beskattningsbara
inkomst. Efter statsinlösen fastställde Mellankommunala
prövningsnämnden motsvarande procentsats till 5. Kammarrätten höjde
emellertid procentsatsen till 7,5 synbarligen med hänsynstagande till
att även försäljningsbolaget är beläget i Stockholm. Regeringsrätten fastställde
detta utslag. Om försäljningsbolagets personal fördelas i proportion
till malmförsäljningarnas omfattning på de tre företag bolaget betjänar,
nämligen LKAB, TGO och Lameo, skulle inom bolaget 20 personer arbeta
för LKAB:s räkning. Bolaget fungerar som försäljningsavdelning inom
LKAB. Man finner sålunda, att LKAB i sin huvudkontorsverksamhet i Stockholm
sysselsätter 66 -j- 20 — 86 personer och i Norrbotten 46 av eu sammanlagd
personalstyrka på över 7 000 personer. Personalen i Stockholm
utgör sålunda ca 1,2 % av företagets totala personal. Då det väsentligen
är de anställda, som orsakar kommunerna utgifter, kan lätt intrycket uppstå,
att fördelningen på kommunerna av det från LKAB härrörande skatteunderlaget
är orättvis i förhållande till de utgifter LKAB orsakar olika
kommuner. Delta kan vara eu fråga om skattelagstiftningens utformning
eller en tolkningsfråga. Det synes däremot irrationellt att söka komma till
en annan ordning genom att organisera företaget på ett ineffektivt sätt,
vilket kunde orsaka förluster av helt annan storleksordning än de skattebelopp,
om vilka Stockholms stad och Norrboltens-kommunerna konkurrerar.
LKAB erladc för verksamhetsåret 1962 till Stockholms stad skatt med 2,55
14
Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964
milj. kr., vilket belopp med hänsyn till den verksamhet LKAB under alla
förhållanden måste bedriva i Stockholm icke kan tänkas bli i sin helhet
överfört till Norrbotten. Till kommuner och landsting i Norrbotten erlade
LKAB för samma år skatt med 37,66 milj. kr.
LKAB finner sålunda intet av de anförda motiven för en flyttning av huvudkontoret
vara av sådan styrka, att de kan anses överväga de skäl för
företagsorganisationen, som företagsledningen funnit avgörande.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
640019
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.