Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av LKAB.s huvudkontor.

1964-11-03 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1964:148, Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av LKAB.s huvudkontor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lb8 år 196b

1

Nr 148

Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av

LKAB.s huvudkontor.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Per Petersson m. fl. (I: 13) och den andra inom andra kammaren av

fru Boman m. fl. (II: 15), har hemställts att riksdagen måtte besluta att

LKAB:s huvudkontor skall flyttas från Stockholm till ort inom Norrbottens

län.

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen

I: 13.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens län, varjämte

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag begagnat sig av erhållet tillfälle

att yttra sig över motionerna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har till sitt utlåtande i ärendet fogat infordrade

yttranden från Kiruna och Luleå städer samt Norrbottens läns

landstings förvaltningsutskott.

Samtliga ifrågavarande yttranden fogas såsom bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor var — såsom

i motionerna erinras — föremål för prövning av 1956 års riksdag i

samband med frågan om det fortsatta samarbetet i LKAB mellan staten

och TGO. Riksdagen avslog härvid framförda motionsyrkanden om åtgärder

från riksdagens sida i syfte att huvudkontoret skulle förläggas till Norrbotten.

Samtidigt uttalade riksdagen emellertid, att om erfarenheten skulle

visa att en förflyttning av huvudkontoret till Norrbotten kunde verkställas

utan nackdelar för bolaget frågan härom borde upptas till förnyad prövning.

I de nu föreliggande motionerna yrkas att riksdagen måtte besluta att

LKAB:s huvudkontor skall flyttas från Stockholm till ort inom Norrbottens

län. Enligt motionärernas mening är tiden nu inne att ta upp frågan

om placeringen Ull förnyad prövning i enlighet med nyssnämnda uttalande

av 1956 års riksdag.

De i ärendet avgivna remissyttrandena ger inte uttryck åt någon entydig

opinion i förevarande fråga. Kiruna stad anser att bedömningen bör ske

X Bihang till riksdagens protokoll 196b. 6 samt. Nr US

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964

enbart på den grund att huvudkontoret bör vara lokaliserat till den ort

där syftet att bedriva verksamheten på det effektivaste sättet mest kan

främjas. Luleå stad uttalar sig klart för bifall till motionerna. Norrbottens

läns landstings förvaltningsutskott anser väsentligt hur man inom LKAB:s

ledning nu bedömer frågan huruvida förhållandena ändrats därhän att

en flyttning av huvudkontoret skulle kunna komma till stånd. Länsstyrelsen

i Norrbottens län framhåller att det ur länets synpunkt är ett naturligt

och angeläget önskemål att LKABrs huvudkontor förläggs till Norrbotten;

om detta ej kan ske på grund av försämrad effektivitet i företagets

skötsel är det av stor betydelse för länet att största möjliga del av huvudkontorets

personal placeras i länet. LKAB slutligen belyser ingående problemet

om huvudkontorets förläggning och anser intet av de anförda motiven

för en flyttning vara av sådan styrka att de kan anses överväga de skäl

för företagsorganisationen som företagsledningen funnit avgörande.

Såväl i motionerna som i de avgivna remissyttrandena berörs den skattepolitiska

aspekten på frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor.

I detta hänseende vill utskottet erinra om att enligt gällande skattelagstiftning

viss del av rörelseinkomsten för ett företag beskattas i den kommun

där huvudkontoret är beläget. Denna del, den s. k. huvudkontorsandelen,

utgör för LKABrs vidkommande jämlikt ett utslag av regeringsrätten

f. n. 7,5 procent av bolagets i Sverige till kommunal inkomstskatt beskattningsbara

inkomst. Denna procentsats överstiger emellertid den som i flertalet

fall tillämpas, nämligen 5 procent. Frågan om storleken av företagens

huvudkontorsandel har nyligen varit föremål för riksdagens prövning.

I anledning av de vid årets riksdag väckta motionerna I: 35 och II: 47

samt I: 202 och II: 250 har bevillningsutskottet nämligen i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 36 gjort vissa uttalanden i ämnet. Enligt

bevillningsutskottets mening bör vid huvudkontorsandelens bestämmande

— därest intresseprincipen skall upprätthållas i den utsträckning som förutsatts

vid fördelningsregelns tillkomst — restriktivitet iakttas när det gäller

att gå utöver den för normalfallen fixerade femprocentsgränsen. Vidare

har bevillningsutskottet anfört att den i motionerna aktualiserade frågan

om huvudkontorsandelens storlek torde kunna lösas i rättstillämpningen

— d. v. s. utan ändring av lagstiftningen på detta område.

Förutom en hänvisning till vad bevillningsutskottet sålunda uttalat i

fråga om huvudkontorsandelens storlek vill statsutskottet för egen del endast

tillägga, att utskottet i sitt utlåtande 1956: 155 framhöll att inom ramen

för nuvarande skattelagstiftning möjlighet beräknades föreligga att bestämma

huvudkontorsandelen för LKAB till allenast 5 procent. Vidare vill utskottet

omnämna att enligt vad utskottet inhämtat frågan om huvudkontorsandelens

storlek besvärsvägen ånyo underställts skattedomstols prövning,

d. v. s. kommer att avgöras inom ramen för rättstillämpningen på

sätt bevillningsutskottet förutsatt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964

3

Vad därefter angår det till statsutskottets prövning hänskjutna yrkandet

i motionerna I: 13 och II: 15 om att riksdagen skulle besluta att LKAB:s

huvudkontor skall flyttas från Stockholm till ort inom Norrbottens län vill

utskottet framhålla, att den dominerande synpunkten vid bedömning av

frågan om huvudkontorets förläggning enligt utskottets mening bör vara

hänsynen till verksamhetens bedrivande på det ur olika utgångspunkter

effektivaste och mest ändamålsenliga sättet. Det måste anses i första hand

ankomma på företagsledningen att bedöma denna fråga. Härmed sammanhänger

prövningen av huruvida i anslutning till 1956 års riksdags uttalande

i ämnet tillräckliga erfarenheter numera vunnits för ett bedömande av

om en förflyttning av huvudkontoret kan ske utan nackdelar för bolaget.

En bedömning av ifrågavarande slag torde inte kunna ske enbart med utgångspunkt

från de förutsättningar som förelåg 1956 utan givetvis måste

beaktas den utveckling som ägt rum sedan dess. Utskottet finner sig inte

kunna tillstyrka att riksdagen nu skulle fatta beslut i enlighet med motionsyrkandet.

Då utskottet sålunda avstyrker nämnda yrkande anser sig

utskottet emellertid kunna utgå ifrån att företagsledningen med uppmärksamhet

följer frågan om huvudkontorets mest ändamålsenliga förläggning

och vidtar de åtgärder i detta hänseende vartill utvecklingen kan föranleda.

Hit hör även frågan om fördelningen på olika orter av huvudkontorets förvaltande

personal. Det bör slutligen understrykas att genom sammansättningen

av LKAB :s styrelse garantier torde finnas för att norrlandsintressena

blir behörigen beaktade inom företagsledningen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 13 och II: 15 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 november 1964

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ivar Johansson,

Bergman, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson,

fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson, Söderberg, Mårtensson,

Åkerlund och Harry Carlsson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafsson i Stockholm, Karlsson i

Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, Nilsson i Göingegården, fru

Lewén-Eliasson, herrar Svensson i Ljungskile, Lassinantti, Johansson i

Norrköping, Carbell, fröken Karlsson, herrar Löfroth, Berg, Anlonsson och

Nelander.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964

Reservationer

1) av herrar Axel Johannes Andersson, Virgin, Per Jacobsson, Åkerlund,

Nilsson i Göingegården, Svensson i Ljungskile och fröken Karlsson, vilka

ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 3, som börjar med »Vad

därefter» och slutar med »inom företagsledningen», bort ha följande lydelse

:

»Vad därefter angår det till statsutskottets prövning hänskjutna yrkandet

i motionerna I: 13 och II: 15 om att riksdagen skulle besluta att LKAB:s

huvudkontor skall flyttas från Stockholm till ort inom Norrbottens län vill

utskottet framhålla, att den dominerande synpunkten vid bedömning av

frågan om huvudkontorets förläggning enligt utskottets mening bör vara

hänsynen till verksamhetens bedrivande på det ur olika utgångspunkter

effektivaste och mest ändamålsenliga sättet. Det måste anses i första hand

ankomma på företagsledningen att bedöma denna fråga. Företagsledningen

har också anfört tungt vägande skäl för sin ståndpunkt att behålla

nuvarande förläggningsort. Av den anledningen vill dock utskottet inte förbise

den vikt som befolkningen i Norrbottens län tillmäter frågan om huvudkontorets

förläggning, varom remissinstansernas yttranden vittnar. De

psykologiska och lokaliseringspolitiska motiven för en förflyttning av huvudkontoret

till produktionsorten förtjänar otvivelaktigt också beaktande vid

bedömningen av vad som från företagets synpunkt är mest ändamålsenligt.

Utskottet vill även erinra om ett flertal exempel på förflyttning av storföretags

huvudkontor till produktionsorten eller dess närhet med från effektivitetssynpunkt

lyckat resultat. Vid en avvägning av dessa synpunkter

anser sig utskottet emellertid inte kunna biträda motionsyrkandet, att

riksdagen nu skulle besluta en förflyttning av huvudkontoret till Norrbottens

län. Utskottet vill däremot i anledning av motionerna förorda, att frågan

om huvudkontorets förläggning göres till föremål för en skyndsam utredning

under medverkan av företagsledningen och representanter för

Norrbottens län.»

dels ock att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 13 och

II: 15, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning av frågan om förläggning av LKAB:s huvudkontor

under medverkan av företagets ledning och representanter

för Norrbottens län.»

2) av herr Bengtson

3) av herr Löfroth.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1A8 år W6i

o

Bilaga

Remissyttranden till motionerna 1:13 och II: 15

Kiruna stad

Kiruna stad har förklarat sig ansluta sig till de åsikter som allmänt beträffande

lokaliseringsfrågorna anförts av den Näslundska lokaliseringsutredningen

och har såsom sitt yttrande anfört följande.

Såsom i motionen anföres har frågan om förläggningen av LKAB.s huvudkontor

varit föremål för ingående prövning av 19o6 års riksdag. Denna

prövning föranledde icke riksdagen att frångå den föreslagna placeringen

av huvudkontoret i Stockholm även om eu viss omprövningsmöjlig
het

lämnades öppen. .

Redan i detta stadium förbands spörsmålet med skattefragan i vad avsåg

bolagets beskattning i Stockholm. Statsutskottet fann i detta sammanhang

att man torde kunna räkna med att inom ramen för nuvarande skattelagstiftning

ha möjlighet att bestämma huvudkontorsandelen till det nya

LKAB till allenast 5 procent. Denna fråga har sedermera prövats och år

1963 fastställde regeringsrätten andelen till 7,5 procent.

Frågan om LKAB:s beskattning har redan före förstatligandet varit föremål

för utredningar och framställningar. I det sammanhanget har emellertid

ändring av huvudkontorets förläggning icke varit aktuell.

LKAB har i sin skrivelse till den Eckerbergska lokaliseringsutredningeu

anfört ett flertal förhållanden som enligt bolagets mening talar för att huvudkontoret

borde kvarbli i Stockholm. Bl. a. har omnämnts den fortlöpande

kontakten med Grängesbergsbolaget, AB Malmexport och med institutioner,

organisationer och besökare i Stockholm in. m. En flyttning av huvudkontoret

från Stockholm skulle enligt bolaget innebära att en lokalorganisation

ändock måste finnas i Stockholm.

Nämnda lokaliseringsutredning har icke ansett föreliggande utredningsmaterial

tillräckligt för att kunna avväga för- och nackdelarna med utflyttning

av huvudkontoret, varför utredningen icke lämnat något förslag i

denna del. ......

Enligt stadens mening bör frågan om huvudkontorets förläggning i forsta

hand bedömas utifrån synpunkterna av att företaget beredes möjligheter

till effektivaste möjliga verksamhet. Det torde få anses sannolikt, att företagets

möjligheter till kontakter med malmköparna och dess möjligheter att

fortlöpande och effektivt kunna följa utvecklingen beträffande forskningen

på malinförädlingsområdet, såväl inom landet som utomlands, ävensom

beträffande de marknadspolitiska följderna därav och utvecklingstendenserna

på malmmarknaden är gynnsammare i Stockholm än i en ort i Norrbotten.

Skulle eu utflyttning därtill medföra att någon form av förvaltning

ändock måste finnas i huvudstaden, kan detta vara en belastning för företagets

skötsel och därmed menligt påverka dess effektivitet och lönsamhet.

Ur dessa och andra synnerligen väsentliga synpunkter bör en ändring avnuvarande

förhållanden bli föremål för ingående utredning och provning,

innan något ställningstagande kan ske.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr V18 år Hd i /

Ä andra sidan torde, såsom lokaliseringsutredningen framhållit, huvudkontorets

förläggning till en ort, där en stor produktionsenhet är belägen,

kunna medföra vissa fördelar ur ekonomiska och administrativa synpunkter.

Huruvida dessa iördelar emellertid är av sådan storlek att desamma

uppväger ovan berörda olägenheter undandrar sig stadens bedömande. Under

alla förhållanden torde något klart ställningstagande icke vara möjligt

att göra på grundval av nu föreliggande uppgifter och utredningar. Uppenbart

är däremot att det icke är något särskilt intresse — allraminst ur kommunal

synpunkt — att ändringar sker i bolagets förvaltning med risk för

därav förorsakade svårigheter eller olägenheter för företagets effektiva och

iationella skötsel. Det är icke ett intresse för berörda kommuner att medverka

till en omlokalisering som kan ha till följd olägenheter för drift och

ledning av denna synnerligen betydelsefulla industri. Företaget måste beredas

de bästa möjligheter för sin verksamhet.

Såsom ovan anförts har den i motionen aktuella frågan ett samband med

frågan om bolagets beskattning. Ur många aspekter är denna fråga av större

räckvidd och betydelse än huvudkontorets förläggning. Skattefrågan tilldrar

sig särskild uppmärksamhet på två vägar, dels genom huvudkontorsandelen

och dels genom det s. k. malmfraktavtalet.

Beträffande huvudkontorsandelen bär den praktiska tillämpningen icke

uppfyllt det antagande som statsutskottet gjorde i sitt år 1956 avgivna och

av riksdagen godkända utlåtande. I detta hänseende synes ändring f. n.

endast kunna åstadkommas genom omprövning av kommunalskattelagens

bestämmelser. En dylik omprövning är med hänsyn till verksamhetens art

och frågans stora räckvidd befogad. Gruvföretagens naturligt betingade

bundenhet till viss ort bör motivera särskild bedömning med hänsyn bl. a. till

de i förhållande till huvudkontorskommunen alldeles särskilda krav som

ställts på produktionskommunerna. Exempel härpå utgör den pågående

exploateringen inom Svappavaarafältet. Starka skäl kan således anföras

för en omprövning av bestämmelserna om huvudkontorsandelen i syfte att

begränsa beskattningsandelen i huvudkontorsorten till lägre andel än vad

som kommunalskattelagens nuvarande minimum i regel medger. En tillfredsställande

lösning av denna fråga torde ur kommunal synpunkt på

längre sikt vara mera betydelsefull än huvudkontorets förläggning.

En omprövning av malmfraktavtalet, vilket även i förbigående beröres

i motionen, är för kommunerna av lika stor eller större vikt. Fraktavgifterna

bör icke, som nu kan sägas vara fallet, fungera som ett slags exporttull

på den viktiga exportprodukten. Härigenom påverkas malmbolagets

ekonomiska möjligheter negativt. Nuvarande fraktsatser kan icke anses

vara för berörda handel trafikekonomiskt betingade, vilket i realiteten betyder

att företagets verksamhet inom länet begränsas. Frågan har därför

på sikt en synnerligen stor betydelse även ur den i motionen särskilt betonade

lokaliseringssynpunkten.

Skulle emellertid en kommande utredning utvisa att en flyttning av huvudkontoret

till ort inom Norrbottens län icke medför nackdelar för företaget,

uppkommer frågan om valet av utflyttningsort. Detta val synes i sådant

fall komma att stå mellan de båda produktionsorterna Gällivare-Malmberget

och Kiruna samt utskeppningsorten Luleå. Utgångspunkterna härvid

bör av naturliga skäl vara att huvudkontoret förlägges tillsammans med

en stor produktionsenhet, där de största ekonomiska och administrativa

fördelarna i form av förvaltningsmässig och annan samordning stär att

vinna. Dessa fördelar måste vid en förläggning till utskeppningsorten vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr H8 år 19(ii

tämligen begränsade enär den övervägande delen av utskeppningen sker och

konnner att ske över Narvik, där antalet anställda till följd härav är betydligt

större och där utskeppningen pågår året runt. Ur kommunikationssynpunkt

är skillnaden mellan Luleå och Stockholm i förhållande till bolagets

stora lokalförvaltningar icke av någon betydenhet. Detta alternativ

ger därför icke de åsyftade fördelarna i förhållande till nuvarande förläggning

av kontoret. Den största ekonomiska och administrativa vinsten uppnås"

uppenbarligen genom kontorets förläggning till Kiruna, där den stora

lokalförvaltnings- och produktionsenheten finnes. Denna enhet kommer

under de närmaste åren att ytterligare ökas genom tillkomsten av den

inom staden belägna gruvan vid Svappavaara samt genom den ökade förädlingen

i Kiruna C. Vid sådant förhållande synes det uppenbart att — om

en utflyttning av bolagets huvudkontor från Stockholm kan befinnas vara

till fördel — kontoret bör förläggas till Kiruna. Denna uppfattning synes

även ha präglat lokaliseringsutredningens uttalande i frågan.

Sammanfattningsvis får "staden under hänvisning till det ovan anförda

såsom sin utgångspunkt för frågans bedömning framhålla att huvudkontorets

förläggning i första hand bör betingas av målsättningen att företaget

beredes alla möjligheter att bedriva sin verksamhet på det effektivaste sättet.

Huvudkontoret bör därför vara lokaliserat till den ort där detta syfte

kan mest främjas. Ur Norrbottenskommunernas synpunkt och även ur långsiktig

lokaliseringssynpunkt i övrigt är en bedömning enbart på denna

grund att förorda. Frågans uppenbara samband med spörsmålet om bolagets

beskattning och malmfraktavtalet innebär att dessa förhållanden fiämst

bör bli föremål för omprövning i ovan angiven riktning. Skulle därefter

övervägandena leda till det resultatet att eu flyttning av huvudkontoret från

huvudstaden icke medför nackdelar för företaget, bör kontorets verksamhet

förläggas tillsammans med bolagets största och mest betydelsefulla produktionsenhet.

Luleå stad

För norrbottningarna i gemen innebar ovedersägligt statsmakternas beslut

i fråga om LKAB:s huvudkontors förläggning liksom deras ställningstagande

till vissa andra organisatoriska spörsmål i samband med bolagets

förstatligande en stor besvikelse. De uttalanden, som i riksdagen gjorts i

debatten om inlösningen av TGO:s aktier, samt vad statsutskottet anfört

och chefen för finansdepartementet angivit i direktiven för Organisationskommittén

för LKAB hade ingivit förhoppningar om att ledningen for detta

för länets näringsliv så betydelsefulla företag skulle få sin huvudort

inom länet och även i övrigt få en fastare förankring här, än vad soin tidigare

varit fallet. I skrivelse till organisationskommittén den 23 augusti 1955

ifrågasatte också länsstyrelsen i länet på anförda skäl om det icke vore

lämpligt, att det blivande statliga gruvbolagets huvudförvaltning förlädes

till någon plats inom Norrbotten. Frågan diskuterades sedermera vid överläggningar

i Kiruna den 27—28 oktober 1955 mellan organisationskommittén

"och representanter för länsstyrelsen, Norrbottens läns landsting,

malmkommunerna, LKAB och av inlösenfrågan berörda arbelstagai oi ganisationer.

Samtliga företrädare för länet tryckte därvid under skilda motiveringar

starkt på alt huvudkontoret skulle förläggas till Norrbotten. Härvid

underströks från flera håll särskilt den stimulans för länet i dess helhet

detta skulle innebära. Vad lokaliseringen inom länet angår rådde bland

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr l-\8 år W(i''i

malmkommunerna enighet om att förläggningsorten borde vara Luleå. Några

direkta erinringar från organisationskommitténs sida föranledde icke

dessa diskussionsinlägg av länsrepresentanterna. Det enda yttrande, som

förekom från den sidan, var ett påpekande från kommittéledamoten Belgien

om det i det dåvarande LKAB:s huvudkontor intima samarbetet mellan

försäljningsavdelningen och övriga avdelningar och detta samarbetes

betydelse för en riktig skötsel av företaget.

Mot bakgrunden av vad som sålunda förevarit hade man nog som sagts

i allmänhet tänkt sig, att kommittén skulle intaga en mer positiv attityd

emot de norrbottniska önskemålen än som blev fallet. Kommittén avfärdade

norrbottningarnas propos om huvudkontoret rätt knapphändigt. Den

sade härom följande: »Som framgår av skrivelsen» — den åsyftade skrivelsen

är länsstyrelsens förenämnda skrivelse den 23 augusti 1955 -- »har länsstyrelsen gjort sin hemställan om förläggning av LKAB:s huvudkontor

till Norrbottens län beroende av om bolagets drift frigöres

från Jen existerande organisatoriska och administrativa samordningen

med 1GO. Jämväl vid organisationskommitténs överläggningar med representanter

för Norrbotten har man utgått från liknande förutsättningar.

Överenskommelsen mellan staten och TGO om fortsatt samarbete i fråga

om försäljnings- och skeppningsorganisationen nödvändiggör ett nära samarbete

mellan LKAB :s huvudkontor och den för LKAB och TGO gemensamma

försäljningsorganisationen samt TGO:s skeppningsorganisation. Det

torde icke vara rationellt att försvåra ett sådant samarbete, som förutsätter

praktiskt taget daglig kontakt mellan LKAB:s ledning och ledningen för den

med TGO gemensamma försäljningsorganisationen ävensom med ledningen

för 3GO:s rederirörelse, genom att placera LKAB:s huvudkontor i Norrbotten.

Under sådana förhållanden saknar organisationskommittén anledning

att närmare ingå på frågan om en förflyttning av LKAB:s huvudkontor

från den ort, där TGO:s huvudkontor är beläget.»

Det synes ock som om kommittén velat förringa betydelsen ur norrbottnisk

synpunkt av var huvudkontoret är beläget. Kommittén sade sig nämligen

antaga att vid huvudkontoret, förutom rutinpersonal, endast komme

att vara placerade något tiotal av företagets stora tjänstemannastab. Ur

detta yttrande kan mellan raderna utläsas, att enligt kommitténs mening

huvudkontorets förläggning till Norrbotten icke kunde 1m den stimulerande

inverkan på länets utveckling, som dess innevånare hoppades på. Trenden

i fråga om huvudkontorets personaluppsättning synes dock vara en helt

annan än den kommittén antog. Därpå pekar, bl. a., nu föreliggande byggnadsplaner

för huvudkontorets räkning.

Visserligen kan man i referaten av de från norrbottniskt håll gjorda uttalandena

vid överläggningarna i Kiruna den 27—28 oktober 1955 icke, såsom

organisationskommittén påstår, finna att ställningstagandet i fråga

om huvudkontorets förläggning gjorts beroende av att bolagets drift »frigöres

från den existerande organisatoriska och administrativa samordningen

med TGO», men självklart är, att vid den bedömningen företagsekonomiska

synpunkter måste tillmätas avgörande betydelse. I likhet med reservanten

i organisationskommittén, landstingsdirektören Wildund, fann emellertid

staden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 april 1956, i vilken staden framlade

sina synpunkter på organisationskommitténs betänkande — staden lika

litet som övriga malmkommuner och landstinget hade icke fått betänkandet

på remiss men tillät sig likväl göra sin stämma hörd —- skälen för huvudförvaltningens

förläggning till huvudstaden föga övertygande. Staden är allt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr li8 år W6i

9

fort av samma mening. Det är möjligt, att sådana skäl finnas, men hitintills

ha de icke framlagts. Snarare vill man ur tillgängliga handlingar utläsa,

att den av länsstyrelsen gjorda, av organisationskommittén citerade förutsättningen

för huvudkontorets förläggning till Norrbotten infriats i och med

att ett för LKAB och TGO gemensamt särskilt försäljningsbolag bildats för

handhavande av synnerligen omfattande och viktiga uppgifter i försäljningsarbetet.

Härigenom har i allt väsentligt frigörandet från TGO skett

och LKAB:s delägarskap i det samägda bolaget synes icke motivera att

dess huvudkontor skall kvarbli i Stockholm. Väl sköts väl själva försäljningsförhandlingarna

av LKAB men dessa röra sig, såsom motionärerna

framhållit, i regel om årsförsäljningar och böra alltså utan olägenhet kunna

försiggå här i Norrbotten likaväl som i Stockholm. De delar av försäljningsarbetet,

som fordra kontinuerlig tillsyn och uppföljning, synas i huvudsak

vara överlåtna att med stor självständighet skötas av försäljningsbolaget

och dess utländska dotterföretag (jfr §§ 7—12 i avtalet om försäljningssamarbete).

Man kan icke komma till annat resultat än att talet om

behovet av dagligt samarbete med detta försäljningsbolag är överdrivet.

Samma är förhållandet vad angår skeppningarna.

Såvitt staden kan bedöma ha de dominerande arbetsuppgifterna för

LKAB:s ledning alltsedan förstatligandet varit att bemästra de problem,

som uppkommit i samband med övergång från dagbrott till under jordsbrytning,

samt att rationalisera driften vid gruvorna och i utskeppningshamnarna,

och för lösandet av de uppgifterna förefaller det i allt fall för

den, som utifrån följer arbetet, att det borde vara en avgjord fördel, om

ledningen vore förlagd i närheten av den plats, där dessa problem finnas.

Där är en direkt och kontinuerlig kontakt med problemen och de människor

och samhällen, som äro beroende av problemlösningarna, av avgörande

betydelse.

Staden saknar anledning att på nu tillgängligt material frångå den åsikt,

den tidigare deklarerat, bl. a. i ovannämnda skrivelse den 6 april 1956 —

snarare har utvecklingen styrkt den i dess ståndpunkt. Staden ansluter sig

till vad motionärerna anfört och hemställer alltså, att länsstyrelsen ville

uttala sig för bifall till motionen.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott

Från landstingets synpunkt måste det betraktas som ett naturligt och angeläget

önskemål, att LKAB:s huvudförvaltning blir förlagd till Norrbotten.

När denna fråga var aktuell år 1956, sökte man på allt sätt också från

landstingets sida påverka utvecklingen i sådan riktning, tyvärr dock utan

framgång. Huruvida förhållandena numera ändrats därhän, att en flyttning

av huvudkontoret skulle kunna komma till stånd, undandrager sig förvaltningsutskottets

närmare bedömning. Väsentligt torde i detta sammanhang

bl. a. vara, hur man inom LKAB:s ledning nu bedömer denna fråga. För

den händelse en flyttning av huvudkontoret icke heller nu skulle kunna

genomföras, kan och bör emellertid enligt utskottets mening en rimligare

andel av beskattningsunderlaget för LKAB:s verksamhet tillföras länet genom

ändringar i skattelagstiftningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 1 i8 år 196i

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Vid behandlingen under 1956 års riksdag av frågan om lokaliseringen av

LKAB :s huvudkontor anfördes enligt statsutskottets utlåtande åtskilliga

synpunkter, som kunde anses tala till förmån för en förläggning av kontoret

till Norrbotten. Detta resulterade i att riksdagen i samband med beslutet

om huvudkontorets stationering till Stockholm ansåg sig böra göra följande

uttalande: »Skulle emellertid erfarenheten visa att en förflyttning av

huvudkontoret till Norrbotten kan verkställas utan nackdelar för bolaget,

bör frågan härom upptagas till förnyad prövning».

Frågan om den framtida lokaliseringen av huvudkontoret lämnades härigenom

öppen tills vidare.

I sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1963: 69) har lokaliseringsutredningen

rörande statlig verksamhet emellertid aktualiserat frågan om en

utflyttning av LIvAB:s huvudkontor och därvid bl. a. anfört följande: »Lokaliseringsutredningen

har vid sina överväganden funnit det upj>enbart, att

en utflyttning av LKAB:s huvudkontor förutsätter en omläggning av nuvarande

former och rutiner för samarbetet med Grängesbergsbolaget och AB

Malmexport. Det skulle vara värdefullt för lokaliseringsfrågans bedömning

att få möjligheterna till en sådan omläggning belysta. Nu föreliggande material

gör det svårt för utredningen att avväga de verkliga fördelarna och

nackdelarna vid en utflyttning av LKAB:s huvudkontor. I LKAB:s skrivelser

synes man ha lagt mindre vikt vid huvudkontorets samarbete med

lokalförvaltningarna i Norrbotten. Såvitt lokaliseringsutredningen kan bedöma

torde dock huvudkontorets förläggning tillsammans med en stor produktionsenhet

kunna innebära fördelar från ekonomiska och administrativa

synpunkter. Kontakter och samarbete med de stora lokalförvaltningarna

i Norrbotten borde kunna främjas, om LKAB:s huvudkontor förlädes

exempelvis till Kiruna. Det förefaller icke osannolikt, att antalet befattningshavare

skulle kunna nedbringas genom administrativ samordning med

lokalkontoret på platsen. Såvitt utredningen kan bedöma bör även sådana

frågeställningar belysas och ingå bland de premisser, som bör bli avgörande

för frågans slutliga lösning.»

Länsstyrelsen delar lokaliseringsutredningens här citerade uttalande och

vill i övrigt anföra följande.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är förläggningen av ett företags huvudkontor

främst en fråga om effektiviteten i företagets skötsel. Länsstyrelsen

saknar kompetens att bedöma, huruvida en förflyttning av LKAB:s

huvudkontor till Norrbotten skulle innebära sänkt effektivitet och ekonomisk

resultatförsämring. Även ur länets synpunkt är en sådan utveckling

ej önskvärd. Denna fråga kan säkrast bedömas av företagets styrelse och

ledning.

Enligt LKAB:s skrivelse till lokaliseringsutredningen skulle en förflyttning

av huvudkontoret leda till dubbelorganisation, högre omkostnader och

andra olägenheter. Om så är fallet, vilket undandrar sig länsstyrelsens bedömande,

vill länsstyrelsen framhålla angelägenheten av att så stor del av

huvudkontoret som möjligt förlägges till Norrbotten genom en ändamålsenlig

delegering av huvudförvaltningens arbetsuppgifter till lokalförvaltningarna.

Betydelsen härav vill länsstyrelsen i princip närmare utveckla.

Kommittén för näringslivets lokalisering har i sitt betänkande »Aktiv lokaliseringspolitik»

starkt understrukit den industriella miljöns betydelse

för lokalisering av industrier till en ort. Mot denna bakgrund synes det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964

11

länsstyrelsen uppenbart, att en förläggning av ett huvudkontor av den storleksordning

varom här är fråga skulle utgöra en väsentlig och önskvärd

stimulans för den industriella utvecklingen på lokaliseringsorten och för

länet i övrigt.

Den högt utbildade tekniska, ekonomiska och administrativa expertis,

som ingår i LKAB:s huvudförvaltning, skulle enligt länsstyrelsens mening

vid sidan av de ordinarie arbetsuppgifterna i hög grad kunna berika den

industriella miljön och främja näringslivets utveckling i länet. Härtill kommer

den rent psykologiska betydelsen av att ett företag av LKAB:s storlek

flyttar sitt huvudkontor till länet.

Om av företagsekonomiska skäl en flyttning av hela huvudkontoret ej

bör ske, är det dock ur ovan angivna synpunkter av stor betydelse för länet,

att LKAB:s förvaltningspersonal i största möjliga omfattning placeras i

Norrbotten och att huvudkontoret i Stockholm ej har mer stabspersonal

än vad företagets ändamålsenliga skötsel kräver.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang även beröra skattesynpunkterna.

Enligt statsutskottets utlåtande nr 155/1950 räknade utskottet med att

det inom ramen för gällande skattelagstiftning skulle föreligga möjlighet att

bestämma liuvudkontorsandelen för kontorets beskattning till allenast 5 %

av den i Sverige beskattningsbara inkomstcin. Procenttalet har emellertid

genom taxeringsmyndigheternas prövning numera fixerats till 7,5 % av inkomsten.

Med hänsyn till den betydelse en sänkning av huvudkontorsandelen

skulle få för vederbörande primärkommuners och landstingets inkomster

synes det angeläget, att eu omprövning av kommunalskattebestämmelserna

snarast kommer till stånd.

Sammanfattningsvis vill länsstyrelsen framhålla, att det ur länets synpunkt

är ett naturligt och angeläget önskemål att LKAB:s huvudkontor

förlägges till Norrbotten. Om detta ej anses böra ske på grund av försämrad

effektivitet i företagets skötsel, vilket länsstyrelsen ej kan bedöma, anser

länsstyrelsen det vara av stor betydelse för länet, att största möjliga del

av huvudkontorets förvaltande personal placeras i länet. Vidare bör enligt

länsstyrelsens mening en rimligare andel av beskattningsunderlaget för

LKAB:s verksamhet tillföras länet genom ändring av skattelagstiftningen.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

Då frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor behandlades vid

1956 års riksdag, uttalade riksdagen, att frågan borde upptagas till förnyad

prövning, om erfarenheten skulle visa, att en förflyttning av huvudkontoret

till Norrbotten kunde verkställas utan nackdelar för bolaget. Uttalandet

gjordes vid en tidpunkt, då den nya ordning, som skapats genom

olika avtal i samband med statsinlösen av aktier i LKAB, ännu icke trätt i

kraft. Detta skedde först den 1 oktober 1957.

Erfarenheten under de gångna åren har visat, att huvudkontorets förläggning

till Stockholm är riktig ur företagets effektivitetssynpunkt. Vid

frågans tidigare behandling hade särskilt framhållits, att försäljnings- och

skepp ningssamar be tet med Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund skulle

underlättas genom förläggning av LKAB:s huvudkontor till Stockholm.

Denna synpunkt har — tvärtemot motionärernas uppfattning — av utvecklingen

understrukits på ett sätt, som 1956 icke kunde helt förutses. Den

hårdnande konkurrensen på marknaden jämte de mycket snabba tekniska

förändringarna i fråga om de metallurgiska processerna har i hög grad

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964

komplicerat de med marknadsföringen av malmen sammanhängande verksamheterna.

Prispolitik och marknadsinriktning samt bestämmande av kapacitet,

produktionsvolym och kvalitetsinriktning är avhängiga av informationer

från marknaden. En pålitlig och smidig kontraktsavveckling har

vidare i den skärpta konkurrensen blivit allt betydelsefullare. Dessa omständigheter

medför, att företagsledningen med stöd av försäljnings- och

annan stabspersonal i allt högre grad måste ha sin uppmärksamhet inriktad

på marknadsförhållandena.

En annan omständighet av vikt är, att LKAB vid organisationen av sin

administration beaktat att till Stockholm endast förlägga sådan verksamhet,

som av trängande skäl måste dit förläggas. Av inemot 1 500 tjänstemän

finns sålunda vid huvudkontoret i Stockholm totalt endast 66 personer. En

del huvudkontorspersonal är förlagd till Norrbotten, där 46 anställda tillhör

huvudkontoret, avlönas därifrån och innehar för företaget centrala funktioner,

avseende transportplanering, geologi, kontorsrationalisering, malmbehandlingsforskning

in. in. Då en sådan organisationsprincip följts, är det

icke överraskande att vid en analys av Stockholms-personalens arbetsuppgifter

finna, att större delen av personalen måste bli kvar i Stockholm vid

en eventuell förflyttning av vad som benämnes »huvudkontoret». Denna

personal utgör för närvarande samtidigt stabsorgan för direktionen. Vid

en förflyttning av direktionen skulle den i Stockholm placerade personalen

icke längre kunna fullgöra sina stabsfunktioner utan måste på ur organisatorisk

synpunkt oklart sätt dubbleras med stabspersonal på direktionens

förläggningsort.

Ett företag, som icke kan ha hela sin verksamhet förlagd till en plats,

har alltid att avväga fördelar och nackdelar, som är förenade med lokaliseringen

av olika delar av verksamheten, bl. a. direktionens förläggning.

Konferenser och föredragningar inom företaget kan planläggas på ett rationellt

sätt, oavsett om resorna till och från sådana konferenser är något

längre eller kortare. Sålunda kan LKAB:s direktion behandla lokalt vid

olika förvaltningar föreliggande frågor under sammanhängande sammanträdesperioder

med effektivt utnyttjande av 10—14 på varandra följande

dagar. Konferenser och förhandlingar med utomstående kan däremot icke

planläggas på motsvarande sätt som de interna konferenserna, eftersom

utomstående parter har stort inflytande på val av tidpunkter. Vid en förläggning

av huvudkontoret långt från Stockholm, där de flesta i Sverige

förekommande externa kontakterna måste tagas, skulle ledande personal

tvingas till ideligt resande med mycken spilltid mellan sammanträdena.

Icke minst direktionens resor skulle därvid bli så talrika, att direktionens

inre samarbete skulle allvarligt försvåras. De interna konferenserna skulle

däremot komma att organiseras i stort sett såsom för närvarande med mycket

obetydliga vinster i restider.

Av det sagda framgår, att begreppet »huvudkontor» ingalunda är entydigt.

Om LKAB hade sin verksamhet förlagd till en plats, vore det tänkbart

att ha ett enda kontor med inemot 1 500 anställda. För närvarande är

huvudkontoret reellt och formellt fördelat på Stockholm och Norrbotten,

men därtill har till förvaltningarna delegerats arbetsuppgifter, som i de

flesta företag handlägges inom ett huvudkontor. En hel del av den i Stockholm

bedrivna verksamheten måste alltid utövas där.

I anledning av den utredning rörande lokalisering av statlig verksamhet,

som redovisats i betänkandet SOU 1063: 69, gjorde LKAB en utredning om

huru stort Stockholms-kontor, som LKAB måste ha, om direktionen för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964

13

lades till annan plats. I dagens läge skulle det ofrånkomliga Stockholmskontoret,

utöver försäljningspersonal, omfatta ca 45 personer, en naturlig

följd av att decentraliseringen av LKAB:s administrativa verksamhet redan

drivits så långt som den rimligen kan drivas. Detta förhallande bör hållas

i minnet vid bedömningen av de lokaliseringspolitiska skäl, som från olika

håll anförts för huvudkontorets förflyttning.

Motionärerna anger, att »en kraftig och ständig ökning» av antalet anställda

vid huvudkontoret har ägt rum och illustrerar detta med personalsiffrorna

44 år 1957 och 78 år 1963. LKAB vill erinra om, att långt in på

1956 hade LKAB:s nya huvudkontor en anställd, nämligen den blivande

verkställande direktören, och 1957 fanns det minimum av personal, som i

startögonblicket för den nya organisationen var oundgängligen nödvändigt.

I siffran 78 är inräknade 12 personer, anställda vid kurs- och semestergården

Rosenön, som icke ligger i Stockholm och icke torde kunna flyttas,

ökningen av till huvudkontoret hörande personal har under de gångna

åren väsentligen skett i Norrbotten. Vänner av decentraliserad administration

torde i LKAB snarare kunna finna ett ideal än ett exempel på förkastlig

och kraftig tillväxt av central stabspersonal.

Det synes vara väsentligen två motiv, som ligger bakom önskemålen inom

vissa kretsar, att LKAB:s huvudkontor skulle flyttas till Norrbotten. Det

ena önskemålet är att minska folkmängden i Stockholm och öka den i

Norrbotten. Det rör sig dock, som framgår av det sagda, om ett så ringa

antal personer, att synpunkten förefaller oviktig i förhållande till följderna

för företagets skötsel av en opraktisk organisation. Den andra synpunkten

är, att genom en förflyttning av huvudkontoret Stockholms stad skulle göra

en förlust av skatteunderlag och Norrbotten en vinst. Den sistnämnda frågan

har upptagits i andra motioner vid årets riksdag men kan dock förtjäna

någon belysning i nu förevarande sammanhang, då det otvivelaktigt är skattefrågan,

som i den allmänna debatten tilldragit sig det största intresset i

samband med lokaliseringsfrågan.

Tidigare betalade LKAB i Stockholm skatt på 10 % av sin i Sverige beskattningsbara

inkomst. Efter statsinlösen fastställde Mellankommunala

prövningsnämnden motsvarande procentsats till 5. Kammarrätten höjde

emellertid procentsatsen till 7,5 synbarligen med hänsynstagande till

att även försäljningsbolaget är beläget i Stockholm. Regeringsrätten fastställde

detta utslag. Om försäljningsbolagets personal fördelas i proportion

till malmförsäljningarnas omfattning på de tre företag bolaget betjänar,

nämligen LKAB, TGO och Lameo, skulle inom bolaget 20 personer arbeta

för LKAB:s räkning. Bolaget fungerar som försäljningsavdelning inom

LKAB. Man finner sålunda, att LKAB i sin huvudkontorsverksamhet i Stockholm

sysselsätter 66 -j- 20 — 86 personer och i Norrbotten 46 av eu sammanlagd

personalstyrka på över 7 000 personer. Personalen i Stockholm

utgör sålunda ca 1,2 % av företagets totala personal. Då det väsentligen

är de anställda, som orsakar kommunerna utgifter, kan lätt intrycket uppstå,

att fördelningen på kommunerna av det från LKAB härrörande skatteunderlaget

är orättvis i förhållande till de utgifter LKAB orsakar olika

kommuner. Delta kan vara eu fråga om skattelagstiftningens utformning

eller en tolkningsfråga. Det synes däremot irrationellt att söka komma till

en annan ordning genom att organisera företaget på ett ineffektivt sätt,

vilket kunde orsaka förluster av helt annan storleksordning än de skattebelopp,

om vilka Stockholms stad och Norrboltens-kommunerna konkurrerar.

LKAB erladc för verksamhetsåret 1962 till Stockholms stad skatt med 2,55

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1964

milj. kr., vilket belopp med hänsyn till den verksamhet LKAB under alla

förhållanden måste bedriva i Stockholm icke kan tänkas bli i sin helhet

överfört till Norrbotten. Till kommuner och landsting i Norrbotten erlade

LKAB för samma år skatt med 37,66 milj. kr.

LKAB finner sålunda intet av de anförda motiven för en flyttning av huvudkontoret

vara av sådan styrka, att de kan anses överväga de skäl för

företagsorganisationen, som företagsledningen funnit avgörande.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640019

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.