Utlåtande i anledning av väckta motioner om iståndsättande av Läckö slott.
1964-11-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1964:158, Utlåtande i anledning av väckta motioner om iståndsättande av Läckö slott.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 158 år 196k
5
Nr 158
Utlåtande i anledning av väckta motioner om iståndsättande av
Läckö slott.
(4: e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Paul Jansson m. fl. (1:154) och den andra inom andra kammaren
av herr Blomkvist m. fl. (II: 193), har yrkats att riksdagen måtte besluta
hemställa hos Kungl. Maj:t om en utredning med uppgift att undersöka
vilka åtgärder, som kan vidtagas för att sätta Läckö slott i ett värdigt
skick, och att även beakta frågan om att återföra en del av den gamla
splittrade inredningen som möbler, målningar och konstföremål.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionen II: 193.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och
länsstyrelsen i Skaraborgs län.
Byggnadsstyrelsen erinrar om att iståndsättningsarbeten avseende
slottsbyggnadens exteriör bedrivits sedan sommaren 1959 och nu fortskridit
så långt att slottets fasader mot syd- och nordost samt mot köksborggården
är färdigställda. Fullföljandet av fasadreparationerna beräknas taga
ytterligare 3 å 4 år i anspråk. För budgetåret 1964/65 har riksdagen beviljat
ett särskilt anslag på 100 000 kronor för fortsättande av dessa arbeten.
Sedan fasadreparationerna avslutats bör, enligt styrelsens mening, i första
hand åstadkommas en allmän upprustning och i görligaste mån ett återställande
av slottsträdgården och slottets närmaste omgivning. En plan för
dessa åtgärder har uppgjorts, men är uppsatt under klass III som framtida
beredskapsreserv.
Det inre av slottet restaurerades redan under åren 1923—1935 och befinner
sig alltjämt i försvarbart skick enligt styrelsen, som vidare anfört
följande.
Under 1700- och 1800-talen har slottet berövats praktiskt taget samtliga
lösa inventarier och icke obetydliga delar av den fasta inredningen. Vid
1920-talets restaurering och även senare har undersökningar gjorts i syfte
att klarlägga i vad utsträckning rester av slottets skingrade inredning alltjämt
finns bevarade. Vissa återfunna inventarier har även återbördats till
6
Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1964
slottet. Det finns knappast skäl att förmoda, att vidare undersökningar
skulle kunna tillföra slottet ytterligare delar av dess ursprungliga inredning.
Skall slottet nyinredas, måste detta således ske med mobilier, som icke
ursprungligen hört samman med byggnaden.
Sådant slottet nu är — i allt väsentligt präglat av den de la Gardieska
epoken — synes endast sådan lös inredning, som direkt sammanhör med
denna tidsperiod, kunna innebära något positivt tillskott till interiörerna.
Det kan förutsättas, att stora svårigheter kommer att uppstå, då det gäller
att samla möbler, textilier, målningar in. m. från stormaktstiden i sådan
utsträckning, att en någorlunda autentisk miljö kan erhållas ens inom en
begränsad del av slottsbyggnaden.
Det kan ej heller bortses från, att brandrisken och slottets avsaknad
av varje slag av uppvärmningsanordning måste sätta bestämda gränser för
eventuella tillskott till inredningen. En installation av värme i slottet skulle
å andra sidan medföra synnerligen höga kostnader och torde även innebära
svåröverskådliga följder för den nuvarande fasta träinredningen.
Beträffande de på Karlbergs slott förvarade bataljmålningar, som ursprungligen
tillhört Läckö, kan följande anföras. Bataljmålningarna intar
en bestämd och i princip oumbärlig plats i den arkitektoniska och innehållsliga
konceptionen av den s. k. Riddarsalen på Läckö slott. Om det
skulle visa sig möjligt att dit återföra målningarna med garantier för
deras goda fortbestånd därstädes, måste detta sålunda hälsas med största
tillfredsställelse. Dock kan ifrågasättas om ett återförande av målningarna
för närvarande är genomförbart.
Sammanfattningsvis kan sägas, framhåller styrelsen, att själva slottsbyggnaden
i och med alt fasaderna upprustats, inom en nära framtid
kommer att befinna sig i förhållandevis gott skick. Redan i detta skick
bör slottet tillmätas ett synnerligen betydande kulturhistoriskt intresse
och attraktionsvärde.
Med särskild hänsyn till att de anslag, som står till byggnadsminnesvårdens
förfogande, är starkt begränsade, kan emellertid enligt styrelsen
ifrågasättas lämpligheten av att för närvarande avsätta medel för inredning
av Läckö slott.
I sammanhanget anför styrelsen ytterligare följande.
Till innevarande års riksdag har avgivits sex motioner rörande vården
och användningen av byggnadsminnesmärkena Läckö slott, Landskrona
citadell och Bogesunds slott, över samtliga har byggnadsstyrelsen anbefallts
avgiva yttranden.
Styrelsen ser dessa motioner bland annat såsom tecken på ett bland
allmänheten stegrat intresse ej endast för våra historiska byggnadsverk
utan även för byggnadsminnesvården som sådan. Av styrelsens erfarenhet
inom detta område framgår, att insikten om betydelsen av de historiska
minnesmärkena och därmed det aktiva engagemanget i strävan att bevara
dem för framtiden tilltagit på ett markant sätt. Numera måste byggnadsminnesvården
betecknas såsom ett av samtliga samhällsgrupper omfattat
riksintresse.
De tre i motionerna nämnda byggnadsverken redovisas på slottsbyggnadernas
delfond av statens allmänna fastighetsfond under rubriken Historiska
Statsutskottets utlåtande nr 158 år 196b
7
byggnader och byggnadsminnesmärken. I sina senaste petita hemställde
byggnadsstyrelsen att för normala reparations- och underhållskostnader
för dessa byggnadsverk måtte anvisas ett belopp av 500 000 kronor, därvid
framhållande angelägenheten av att vårt lands fåtaliga historiska minnesmärken
åtminstone nöjaktigt kan vårdas och underhållas. I statsverkspropositionen
har detta belopp nedsatts till 400 000 kronor, vilken summa
riksdagen sedermera har beviljat.
För vissa partiella renoverings- och rekonstruktionsarbeten å Landskrona
citadell hemställde styrelsen ytterligare om ett särskilt anslag på
200 000 kronor, för fortsättande av fasadreparationerna å Läckö slott
100 000 kronor, samt för påbörjande av en restaurering av fasaderna på
Kalmar slotts inre borggård 250 000 kronor, varvid anfördes att sistnämnda
fasadrestaurering icke längre kunde uppskjutas, därest de snart utplånade
resterna av fasadernas ursprungliga dekor skulle kunna räddas och rekonstrueras.
I statsverkspropositionen har upptagits och av riksdagen sedermera beviljats
de båda förra delposterna, men icke den sistnämnda.
Byggnadsstyrelsen anser sig icke här böra ingå på angelägenhetsgradering
av en upprustning av de i motionerna aktualiserade objekten i förhållande
till de åtgärder, som erfordras i fråga om övriga av styrelsen förvaltade
historiska byggnader. Det bör understrykas att bland de byggnadsverk,
vilkas underhåll skall bestridas med nyssnämnda, av riksdagen
för budgetåret 1964/65 beviljade anslag på 400 000 kronor, återfinnes
flera av landets främsta byggnadsminnesmärken, där delvis unika kulturhistoriska
värden numera står på spel.
På enstaka undantag när är samtliga hithörande byggnadsverk sådana,
vilka enligt Kungl. Maj :ts beslut skall med hänsyn till egenskap av byggnadsminnesmärke
åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad.
Såsom förvaltande och kulturminnesvårdande myndighet nödgas byggnadsstyrelsen
emellertid konstatera, att nu uigåendc anslag icke är tillräckliga
för att vidmakthålla de kulturhistoriska värdena hos de byggnadsminnesmärken,
som står under styrelsens förvaltning.
Riksantikvarieämbetet erinrar om att under åren 1923—1935 successivt
genomfördes en genomgripande restaurering och konservering av Läckö
slott. I anslutning härtill utfördes även vissa byggnadsarkeologiska undersökningar.
Sedan ett par år tillbaka pågår en grundlig iståndsättning
av slottets exteriör, som kan väntas vara avslutad om tre ä fyra år. Planer
har även upprättats på att iordningställa slottsträdgården. Ämbetet anför
vidare följande.
Sådant Läckö slott bevarats till våra dagar utgör det ett minnesmärke
av hög rang. Genom den goda omvårdnad slottet under många år ägnats
av byggnadsstyrelsen föreligger givetvis ingen risk för byggnadens bestånd.
Att ge slottet en praktisk funktion utöver den användning det eventuellt
skulle kunna få såsom museum torde av antikvariska skäl knappast låta
sig göra. En upplåtelse av vissa rum för musealt bruk torde däremot vara
tänkbar. Skall så ske måste likväl utställningslokalerna ovillkorligen i viss
utsträckning uppvärmas. Kostnaderna för ett dylikt företag torde bli betydande.
Som ett verkligt angeläget krav torde önskemålet att i större utsträck
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1964
ning förse slottet med inventarier eller museiföremål icke kunna betraktas.
Läckö är redan som byggnadsminnesmärke av så stort intresse att det kan
påräkna uppmärksamhet av en stor allmänhet.
BySSnadsminnesvården i vårt land, i den mån den gäller profana minnesmärken,
lider av en beklaglig brist på medel. Det finns ett mycket stort
antal byggnader som behöver upprustas och vårdas. Läckö kan för närvarande
anses vara väl tillgodosett i berörda hänseende. Att under dessa
omständigheter lägga ned de betydande kostnader på slottet, som skulle
erfordras för att göra det tjänligt som museum, kan enligt ämbetets mening
icke betecknas som ett första rangens krav ur kulturminnesvårdens synpunkt.
Skulle den av motionärerna önskade utredningen emellertid komma till
stånd hemställer ämbetet att samråd under utredningsarbetets gång måtte
äga rum med riksantikvarieämbetet.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som i ärendet inhämtat yttrande från
landsantikvarien och länsarkitekten i länet, anser i likhet med motionärerna,
att kraftiga åtgärder bör vidtagas för slottets såväl yttre som inre
upprustning. Länsstyrelsen framhåller i detta sammanhang särskilt önskvärdheten
av att Riddarsalen iståndsättes i sitt ursprungliga skick. Den
av motionärerna föreslagna utredningen tillstyrkes därför.
Utskottet. Av de över förevarande motioner avgivna yttrandena framgår
att iståndsättningsarbeten avseende slottsbyggnadens exteriör bedrivits
sedan sommaren 1959 och beräknas taga ytterligare några år i anspråk. Det
inre av slottet restaurerades redan under åren 1923—1935 och säges alltjämt
befinna sig i godtagbart skick, önskemålet att i större utsträckning
förse slottet med inventarier eller museiföremål betraktas varken av byggnadsstyrelsen
eller riksantikvarieämbetet som verkligt angeläget. Stora svårigheter
anses för övrigt komma att uppstå då det gäller att samla möbler,
textilier och målningar m.m. från stormaktstiden i sådan utsträckning, att
en någorlunda autentisk miljö kan erhållas ens inom en begränsad del av
slottsbyggnaden. Brandrisken jämte slottets avsaknad av varje slag av uppvärmningsanordningar
sätter också bestämda gränser för eventuella tillskott
till inredningen. Slottet anses slutligen redan i sitt nuvarande skick
kunna tillmätas ett synnerligen betydande kulturhistoriskt intresse och
attraktionsvärde.
Med beaktande av anförda förhållanden ävensom övriga av remissmyndigheterna
åberopade omständigheter kan utskottet för sin del icke finna
det motiverat att från riksdagens sida nu begära utredning av det slag motionärerna
förordat. Utskottet får därför hemställa,
Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1964
9
att motionerna 1:154 och 11:193 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 november 1964
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, fröken Andersson,
herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson,
fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson, Mårtensson, Bengt Gustavsson,
Rönnberg, Wååg och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Gustafsson i Stockholm, Ståhl, Karlsson
i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, fröken Elmén, herrar Nilsson
i Göingegården, fru Lewén-Eliasson, herrar Svensson i Ljungskile, Johansson
i Norrköping, Carbell, Bohman, Eskel, Gustafsson i Kårby och Blomkvist.
Reservation
av herr Birger Andersson, fröken Elmén och herr Blomkvist, vilka ansett
att utskottet bort tillstyrka motionerna och därför hemställa,
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 154 och II:
193, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning
med uppgift att undersöka vilka åtgärder, som kan vidtagas
för att sätta Läckö slott i ett värdigt skick, och att även beakta
frågan om att återföra en del av den gamla splittrade
inredningen som möbler, målningar och konstföremål.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.