Utlåtande i anledning av väckt motion om revisionen av vågoch vattenbgggnadsverkets verksamhet.
1964-11-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1964:160, Utlåtande i anledning av väckt motion om revisionen av vågoch vattenbgggnadsverkets verksamhet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1964
5
Nr 160
Utlåtande i anledning av väckt motion om revisionen av vågoch
vattenbgggnadsverkets verksamhet.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Wachtmeister väckt motion (II: 244)
har hemställts att riksdagen måtte besluta om vidtagande av sådana åtgärder,
att riksrevisionsverket beredes möjlighet att utöva en etfektiv revision
av de mycket betydande medel, som ställas till väg- och vattenbyggnadsverkets
förfogande.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
riksrevisionsverket.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört följande.
Fram till juli 1952 reviderades väg- och vattenbyggnadsverkets räkenskaper
dels av riksräkenskapsverket (numera riksrevisionsverket) genom personal
placerad i styrelsens tjänstelokaler, dels av ett internt revisionskontor.
Härvid granskades styrelsens räkenskaper av riksräkenskapsverket, medan
de lokala förvaltningarna granskades av revisionskontoret.
Den personal som under tiden från förstatligandet fram till 1952 var placerad
i revisionsarbete var nödvändigtvis till antalet förhållandevis stor,
enär större delen av verkets anställda tidigare icke torde haft erfarenhet av
statlig verksamhet. Detta krävde en omfattande och ingående revision från
reviderande organ. När personalen så småningom blivit mer insatt i de för
den statliga verksamheten speciella arbetsformerna kunde revisionsarbetet
begränsas. Även revisionens inriktning blev en annan än tidigare. Styrelsens
revisionskontor hade till huvuduppgift en övervägande formell granskning
av vägförvaltningarnas räkenskaper innebärande en kontroll av att verkställda
utbetalningar skett enligt gällande författningar och föreskrifter. Det
för denna granskning mest betydelsefulla materialet var av typen reseräkningar
och avlöningslistor för tjänstemän. Från och med juli 1952 upphörde
revisionskontorets verksamhet och denna flyttades i huvudsak över till dåvarande
riksräkenskapsverket. Viss siffergranskning skulle dock kvarbliva
och vara placerad inom styrelsens kamerala avdelning. Även denna detalj
överflyttades från och med juli 1958 till riksrevisionsverket. Inom styrelsens
kamerala avdelning utövas alltjämt en fortlöpande tillsyn av vägförvaltningarnas
räkenskapsföring samt en internkontroll av bilinspektionens
uppbörd av avgifter.
6 Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1964
0rtmri§t I,1Cd 1 e vi si o n s k o n t or e t s avskaffande tillfördes styrelsen ett nytt
kontrollen H °n^iSk granskningsverksamhet, benämnt sak
onti
ollen. Tyngdpunkten i sakkontrollens verksamhet var de första 5—6
Hktninf nåadeenn mbl-nerad T^008'' °Ch rådgivningsverksamhet med ind
v sgkött,nu ^ Vag/(°?''al nmiarna själva bedrivna internkontrollen,
kon!IolIen att kostnaderna inom verksamheten motsvaras av
reella prestationer och resultat.
har sakkontrollens arbete förskjutits alltmera mot en
egentlig teknisk-ekonomisk förvaltningsrevision, d. v. s. en prövning av
ändamålsenligheten av beslut och åtgärder med ekonomisk innebörd. §Här
må namnas att den teknisk-ekonomiska planläggningen och därmed också
den löpande uppföljningen av driften allt sedan styrelsens omorganisation
vid och etter vagforstatligandet varit fördelade på de fyra stora tekniska
farkbyraerna, vagbyran, byggnads- och underhållsbyrån, förråds- och verkstadsbyran
samt beträffande brobyggandet konstruktionsbyrån. Den interna
revisionen i vidare bemärkelse är således ej en specialuppgift för några få,
trädJ"a 1 P ace.rade tjänsteman utan en vitt förgrenad verksamhet med före~
,da ,båf,e lnom de tekniska fackbyråerna och inom de regionala organen.
derinåntr° ^nS IW1? barvldla8 blev att svara för eu centralt samlad värmg
av den teknisk-ekonomiska verksamheten, bl. a. frågan huruvida
organisation och arbetssätt i stort var ändamålsenliga. § huruvida
väcdvf V1ode Slg’ nar sakkontrollens arbete försköts från effektivisering av
va^foryaltningarnas interna kontrollverksamhet mot driftekonomiska frå
Stt
r-n tr_addlonella form av statlig anslagsredovisning som alltjämt tilllampus
för vagvasendets del icke var ett adekvat underlag för en^bjektiv
värdering av prestationer och resultat inom verksamheten.
Sakkontrollens värdering av driftsekonomiska förhållanden har därför
hl, , vayf relativt subjektiv, grundad på observationer ute på arbetsfältet
och kontakter med befattningshavare i ansvarsställning på olika nivåer såväl
ute pa vagförvaltningarna som inom styrelsens byråer.
storoPU!mr-flf11 b1'' a‘ fkkrlli0llens Sida ledde tiU igångsättandet av den
stora, alltjamt pågående utredning om ekonomifunktionens utformnin»
inom väg- och vattenbyggnadsverket, för vilken styrelsen de senaste åren
redovisat i små petita.
Vid en bedömning från styrelsens sida av den lämpliga omfattningen av
en intern revisionsverksamhet vill styrelsen föra följande resonemang. Revision
ar icke en direkt produktiv verksamhet utan ett stöd för den produktiva
verksamheten och vidare ett hjälpmedel för verksledningen att hålla
sådan kontakt med fältarbetet att verksledningen med tillförsikt kan ta ansyaret
for verksamheten vid förfrågningar och undersökningar från externa
statliga revisionsorgan. Såvitt styrelsen hittills kunnat finna har verkets
mternrevismn i stort sett tillfredsställande fyllt denna funktion. Ett framma
lage med en effektivare utformad ekonomifunktion och ett mer rationellt
redovisningssystem kan komma att innebära bättre möjligheter för
den interna revisionen att göra en värdefull insats. Huruvida det då kan vara
motiverat att utbygga den interna revisonen torde få bli en senare fråga
b rågan om den interna revisionens lämpliga omfattning kan också bedömas
ur den externa revisionens synvinkel. Ett väl fungerande internt
kontrollsystem och en effektiv internrevision anses enligt vedertagen uppfattning
minska behovet för den externa revisionen att utföra egen granskning
och egna undersökningar. För den externa revisionen, såväl den mera
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 196b
7
formella räkenskapsgranskningen som den egentliga sakrevisionen, svarar
riksrevisionsverket.
De i motionen förekommande uttrycken »den onaturligt utökade personaladministrationen»
och »inrättandet och tillsättandet utan ledigförklarande
av mängder med extra tjänster o. s. v.» syftar, enligt vad styrelsen kan
förstå, på förhållanden som av styrelsen anmälts i petitasammanhang och
som redovisats i statsverkspropositionen de senaste åren. Alla åtgärder i
form av tjänstetillsättningar, löneklassplaceringar och utbetalningar har i
vederbörlig ordning redovisats till riksrevisionsverket. Då fattade beslut
och vidtagna åtgärder enligt styrelsens mening ligger inom ramen av de befogenheter
som meddelats styrelsen, torde något utförligare uttalande härutinnan
från styrelsens sida ej vara påkallat.
Vad i skrivelsen anförts och hemställts föranleder i övrigt icke något
styrelsens uttalande.
Riksrevisionsverket har anfört följande.
Inledningsvis vill riksrevisionsverket lämna en kort tillbakablick på revisionsverksamhetens
organisation i fråga om väg- och vattenbyggnadsverket
År
1950 förordnade Kungl. Maj :t att översyn skulle verkställas av organisationen
och personalbehovet inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
kansli- och kameralbyråer. Riksräkenskapsverket handhade då granskningen
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper, medan granskningen
av vägförvaltningarnas räkenskaper åvilade det till styrelsens dåvarande
kameralbyrå hörande revisionskontoret. ....
De för översynen tillkallade utredningsmännen anförde i sitt år 1951
framlagda betänkande beträffande revisionskontorets verksamhet att vunna
erfarenheter visat, att revisionen icke hade sådan teknisk-ekonomisk inriktning,
som var nödvändig för att man systematiskt skulle kunna följa
verksamheten i dess tekniskt och ekonomiskt väsentliga delar samt snabbt
ingripa då det så visade sig erforderligt. Det framstod som en brist, att inom
organisationen icke fanns en revision, som genom sin verksamhet kunde
vara ett stöd och ett hjälporgan för styrelsen i dess ämbetsutövning.
Utredningsmännen, som undersökt vägförvaltningarnas kamerala organisation
med avseende på kontrollmöjligheterna och därvid funnit att förhandsgranskningen
vid förvaltningarna förtjänade omdömet betryggande,
ansåg sig böra föreslå att revisionskontoret avvecklades. Därvid skulle hos
styrelsen behållas två kontorsbiträden för en till ungefär en tredjedel reducerad
siffergranskning av vägförvaltningarnas räkenskaper. Den kamerala
revisionen i övrigt, vilken förutsattes kunna avsevärt minskas, skulle överflyttas
till riksräkenskapsverket, som därvid skulle övertaga två revisorer
och ett kontorsbiträde från styrelsen.
I anslutning härtill förordade utredningsmännen att inom styrelsen skulle
inrättas ett organ för teknisk-ekonomisk granskningsverksamhet. Denna
granskning, som närmast borde få karaktär av sakrevision i vidsträckt bemärkelse,
skulle tjäna såsom ett stödorgan för styrelsen vid utövandet av
dess förvaltning samt ha till uppgift att upptäcka, tillrättalägga och i förekommande
fall beivra begångna felaktigheter och otillfredsställande ekonomiska
dispositioner. Granskningen borde bl. a. omfatta övervakning av
kostnadsutvecklingen och bedömande av ekonomiska direktivs praktiska
efterlevnad, kontroll av efterkalkyler, verkställande av kostnadsanalyser,
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1964
kontroll av ackordsättning, materialuttag samt behov och användning av
arbetsbefäl, maskiner, redskap och förnödenheter, granskning av fakturering
ävensom undersökningar rörande gällande kollektivavtals tillämpning.
Organet, som skulle direkt underställas chefen för styrelsens byggnadsoch
underhåll sbyrå, borde vidare samarbeta med riksräkenskapsverkets revisorer
för väg- och vattenbyggnadsverket.
Utredningsmännens förslag föranledde efter riksdagens beslut i ärendet
en omorganisation år 1952 av revisionsverksamheten på så sätt att den
kamerala revisionen av vägförvaltningarnas räkenskaper — med undanta"
av siffergranskningen — överfördes från styrelsen till riksräkenskapsverket,
att siffergranskningen av vägförvaltningarnas räkenskaper förlädes till
styrelsens administrativa byrå, varvid siffergranskningen, reducerad till 30
% av full granskning, skulle utföras av två kanslibiträden, samt att en särskild
avdelning för teknisk-ekonomisk granskningsverksamhet (sakkontrollen)
organiserades inom styrelsens byggnads- och underhållsbyrå. Vidale
skulle styrelsen i törsta hand svara för kontrollen av vägförvaltningarnas
kassaverksamhet samt ombesörja erforderlig upplysningsverksamhet i tolknings-
och tillämpningsfrågor.
År 1958 verkställdes enligt riksdagens beslut, sedan rationaliseringsverksamheten
in. in. inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen varit föremål för
översyn, en ny omorganisation av revisionsverksamheten, innebärande att
siffergranskningen av vägförvaltningarnas räkenskaper överflyttades till
riksräkenskapsverket liksom även upplysningsverksamheten i tillämpningsocli
tolkningsfrågor, varjämte ämbetsverket skulle medverka i kassainventeringsverksamheten
såväl vid vägförvaltningarna som inom bilinspeklionen.
(Riksräkenskapsverket hade från och med 1956 verkställt kassainventeringar
hos vägförvaltningarna.) Samtidigt utbröts avdelningen för arbetsorganisation
ur byggnads- och underhållsbyrån och ombildades till eu för
hela verket gemensam fristående rationaliseringsavdelning, direkt underställd
verksledningen, varjämte sakkontrollen som en stabsfunktion vid sidan
av rationaliseringsavdelningen likaledes direkt underställdes verksledningen.
Med utgångspunkt i nu angiven alltfort gällande fördelning av revisionsoch
kontrollverksamheten i fråga om väg- och vattenbyggnadsverkets verksamhetsområde
har riksrevisionsverket sedan ämbetsverkets tillkomst den 1
juli 1961 bedrivit sin granskningsverksamhet på förevarande område enligt
följande.
Ämbetsverkets styrelse har besökt vägförvaltningarna i Kristianstads samt
Göteborgs och Bohus län. Sådana inventeringsförrättningar som avses i 10 §
ämbetsverkets instruktion har verkställts, förutom hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hos vägförvaltningarna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus,
Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län samt hos bilinspektionerna
i Stockholm, Uppsala, Jönköping, Växjö, Värnamo, Västervik,
Kalmar, Karlskrona, Halmstad, Göteborg, Uddevalla, Borås, Vänersborg,
Manestad, Skövde, Karlstad, Karlskoga, Örebro, Västerås, Gävle, Hudiksvall,''
Umeå, Skellefteå, Luleå, Lycksele och Gällivare.
Vidare har — förutom sedvanlig kameral revision och siffergranskning
enligt stickprovsmetodik, utförd av härför avdelad personal — verkställts
på vissa sakfragor och områden inriktade undersökningar.
Sålunda bär — såsom för övrigt anförts i den för riksdagens revisorer avsedda
berättelse beträffande revisionsverksamheten, vilken ämbetsverket
varje år har att avlämna — en stickprovsmässig granskning företagits av
företrädesvis den regionala upphandlings-, förråds- och entreprenadverk
-
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 196i
9
samheten. Denna granskning har föranlett en ytterligare centralisering av
upphandlingen för vissa mera betydande materielslag. I fråga om entreprenadverksamheten
har en viss omläggning av upphandlingsmetodiken åvägabringats
i syfte att på bättre sätt tillvarataga förefintliga möjligheter till
samordning inom större geografiska områden. Beträffande förrådsverksamheten
har särskilt påvisats lämpligheten ur ekonomisk synpunkt av en lokalmässig
koncentrering av förråden.
De betydande kostnaderna för de inrikes transporterna av vägsalt har
jämväl granskats. Med hänsyn till transporternas spridning över hela landet
har en central prisöverenskommelse ansetts lämplig att ernå. Förhandlingar
i denna fråga har upptagits med Svenska lasttrafikbilägareförbundet. Sedan
utredningsmaterialet kompletterats, kommer förhandlingarna med förbundet
att återupptagas.
I samband med en utredning angående regummering av däck inom statsförvaltningen
har även ifrågavarande verksamhet inom väg- och vattenbyggnadsverket
granskats, vilket föranlett utökning av regummeringsverksamheten
samt fördelaktigare priser.
Vidare har utförts en närmare undersökning samt framlagts förslag i
fråga om bokföringen av kostnader för kursverksamhet.
För ämbetsverkets angivna granskningsverksamhet har således tidvis tagits
i anspråk ett flertal olika befattningshavare.
Härutöver har riksrevisionsverket i anledning av skriftliga och muntliga
förfrågningar från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och underlydande organ
lämnat upplysningar i upphandlingsärenden och andra frågor inom området
för verkets kontrollerande verksamhet.
Mot bakgrunden av vad ovan anförts kan riksrevisionsverket icke instämma
i motionärens slutsats att användningen av de medel, som riksdagen
årligen anslår till väg- och vattenbyggnadsverket, icke är föremål för någon
verklig kontroll och revision.
Riksrevisionsverket vill vidare erinra om att chefen för kommunikationsdepartementet
år 1963 tillkallat sakkunniga för översyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
organisation och därmed sammanhängande spörsmål
(väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen). Enligt direktiven skall utredningen
bland annat undersöka organisationen av rationaliseringsverksamheten
ävensom sakkontrollavdelningens ställning och arbetsuppgifter samt
klarlägga och avgränsa verksledningens och de olika organisatoriska huvudenheternas
arbetsuppgifter och fastslå riktlinjer för arbets- och ansvarsfördelningen.
Ett viktigt led i utredningsarbetet har därvid angivits vara att
fastslå en klar målsättning för de administrativa, tekniska och ekonomiska
funktionerna inom den centrala förvaltningen. Vid denna utredning kommer
sålunda frågan om den interna kontrollverksamheten att göras till föremål
för närmare överväganden.
I motionen har även påtalats utökningen av personaladministrationen
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt inrättandet och tillsättandet
utan ledigförklarande av extra tjänster. Då frågor om personaladministrationen
underställes statsmakternas prövning och då inrättandet av extra
tjänster grundar sig på styrelsen av Kungl. Maj :t tillerkända befogenheter,
finner ämbetsverket icke anledning att i förevarande sammanhang närmare
ingå på dessa frågor.
10
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 196b
Utskottet. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och riksrevisionsverkets
remissyttranden i ärendet har lämnats en utförlig belysning av förut vidtagna
och f. n. aktuella åtgärder beträffande revisionen av väg- och vattenbyggnadsverkets
verksamhet. Vad sålunda i ärendet anförts ger enligt utskottets
mening vid handen att ifrågavarande revision utövas inom ramen
för och i enlighet med statsmakternas intentioner vid beslut om revisionsverksamhetens
organisation och omfattning. Då utskottet med hänsyn härtill
inte anser skäl föreligga för något beslut från riksdagens sida i enlighet
med motionsyrkandet hemställer utskottet,
att motionen II: 244 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 10 november 1964
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Närvarande: se under utlåtandet nr 162.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.