Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om revisionen av vågoch vattenbgggnadsverkets verksamhet.

1964-11-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1964:160, Utlåtande i anledning av väckt motion om revisionen av vågoch vattenbgggnadsverkets verksamhet.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1964

5

Nr 160

Utlåtande i anledning av väckt motion om revisionen av vågoch

vattenbgggnadsverkets verksamhet.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Wachtmeister väckt motion (II: 244)

har hemställts att riksdagen måtte besluta om vidtagande av sådana åtgärder,

att riksrevisionsverket beredes möjlighet att utöva en etfektiv revision

av de mycket betydande medel, som ställas till väg- och vattenbyggnadsverkets

förfogande.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

riksrevisionsverket.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört följande.

Fram till juli 1952 reviderades väg- och vattenbyggnadsverkets räkenskaper

dels av riksräkenskapsverket (numera riksrevisionsverket) genom personal

placerad i styrelsens tjänstelokaler, dels av ett internt revisionskontor.

Härvid granskades styrelsens räkenskaper av riksräkenskapsverket, medan

de lokala förvaltningarna granskades av revisionskontoret.

Den personal som under tiden från förstatligandet fram till 1952 var placerad

i revisionsarbete var nödvändigtvis till antalet förhållandevis stor,

enär större delen av verkets anställda tidigare icke torde haft erfarenhet av

statlig verksamhet. Detta krävde en omfattande och ingående revision från

reviderande organ. När personalen så småningom blivit mer insatt i de för

den statliga verksamheten speciella arbetsformerna kunde revisionsarbetet

begränsas. Även revisionens inriktning blev en annan än tidigare. Styrelsens

revisionskontor hade till huvuduppgift en övervägande formell granskning

av vägförvaltningarnas räkenskaper innebärande en kontroll av att verkställda

utbetalningar skett enligt gällande författningar och föreskrifter. Det

för denna granskning mest betydelsefulla materialet var av typen reseräkningar

och avlöningslistor för tjänstemän. Från och med juli 1952 upphörde

revisionskontorets verksamhet och denna flyttades i huvudsak över till dåvarande

riksräkenskapsverket. Viss siffergranskning skulle dock kvarbliva

och vara placerad inom styrelsens kamerala avdelning. Även denna detalj

överflyttades från och med juli 1958 till riksrevisionsverket. Inom styrelsens

kamerala avdelning utövas alltjämt en fortlöpande tillsyn av vägförvaltningarnas

räkenskapsföring samt en internkontroll av bilinspektionens

uppbörd av avgifter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1964

0rtmri§t I,1Cd 1 e vi si o n s k o n t or e t s avskaffande tillfördes styrelsen ett nytt

kontrollen H °n^iSk granskningsverksamhet, benämnt sak
onti

ollen. Tyngdpunkten i sakkontrollens verksamhet var de första 5—6

Hktninf nåadeenn mbl-nerad T^008'' °Ch rådgivningsverksamhet med ind

v sgkött,nu ^ Vag/(°?''al nmiarna själva bedrivna internkontrollen,

kon!IolIen att kostnaderna inom verksamheten motsvaras av

reella prestationer och resultat.

har sakkontrollens arbete förskjutits alltmera mot en

egentlig teknisk-ekonomisk förvaltningsrevision, d. v. s. en prövning av

ändamålsenligheten av beslut och åtgärder med ekonomisk innebörd. §Här

må namnas att den teknisk-ekonomiska planläggningen och därmed också

den löpande uppföljningen av driften allt sedan styrelsens omorganisation

vid och etter vagforstatligandet varit fördelade på de fyra stora tekniska

farkbyraerna, vagbyran, byggnads- och underhållsbyrån, förråds- och verkstadsbyran

samt beträffande brobyggandet konstruktionsbyrån. Den interna

revisionen i vidare bemärkelse är således ej en specialuppgift för några få,

trädJ"a 1 P ace.rade tjänsteman utan en vitt förgrenad verksamhet med före~

,da ,båf,e lnom de tekniska fackbyråerna och inom de regionala organen.

derinåntr° ^nS IW1? barvldla8 blev att svara för eu centralt samlad värmg

av den teknisk-ekonomiska verksamheten, bl. a. frågan huruvida

organisation och arbetssätt i stort var ändamålsenliga. § huruvida

väcdvf V1ode Slg’ nar sakkontrollens arbete försköts från effektivisering av

va^foryaltningarnas interna kontrollverksamhet mot driftekonomiska frå
Stt

r-n tr_addlonella form av statlig anslagsredovisning som alltjämt tilllampus

för vagvasendets del icke var ett adekvat underlag för en^bjektiv

värdering av prestationer och resultat inom verksamheten.

Sakkontrollens värdering av driftsekonomiska förhållanden har därför

hl, , vayf relativt subjektiv, grundad på observationer ute på arbetsfältet

och kontakter med befattningshavare i ansvarsställning på olika nivåer såväl

ute pa vagförvaltningarna som inom styrelsens byråer.

storoPU!mr-flf11 b1'' a‘ fkkrlli0llens Sida ledde tiU igångsättandet av den

stora, alltjamt pågående utredning om ekonomifunktionens utformnin»

inom väg- och vattenbyggnadsverket, för vilken styrelsen de senaste åren

redovisat i små petita.

Vid en bedömning från styrelsens sida av den lämpliga omfattningen av

en intern revisionsverksamhet vill styrelsen föra följande resonemang. Revision

ar icke en direkt produktiv verksamhet utan ett stöd för den produktiva

verksamheten och vidare ett hjälpmedel för verksledningen att hålla

sådan kontakt med fältarbetet att verksledningen med tillförsikt kan ta ansyaret

for verksamheten vid förfrågningar och undersökningar från externa

statliga revisionsorgan. Såvitt styrelsen hittills kunnat finna har verkets

mternrevismn i stort sett tillfredsställande fyllt denna funktion. Ett framma

lage med en effektivare utformad ekonomifunktion och ett mer rationellt

redovisningssystem kan komma att innebära bättre möjligheter för

den interna revisionen att göra en värdefull insats. Huruvida det då kan vara

motiverat att utbygga den interna revisonen torde få bli en senare fråga

b rågan om den interna revisionens lämpliga omfattning kan också bedömas

ur den externa revisionens synvinkel. Ett väl fungerande internt

kontrollsystem och en effektiv internrevision anses enligt vedertagen uppfattning

minska behovet för den externa revisionen att utföra egen granskning

och egna undersökningar. För den externa revisionen, såväl den mera

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 196b

7

formella räkenskapsgranskningen som den egentliga sakrevisionen, svarar

riksrevisionsverket.

De i motionen förekommande uttrycken »den onaturligt utökade personaladministrationen»

och »inrättandet och tillsättandet utan ledigförklarande

av mängder med extra tjänster o. s. v.» syftar, enligt vad styrelsen kan

förstå, på förhållanden som av styrelsen anmälts i petitasammanhang och

som redovisats i statsverkspropositionen de senaste åren. Alla åtgärder i

form av tjänstetillsättningar, löneklassplaceringar och utbetalningar har i

vederbörlig ordning redovisats till riksrevisionsverket. Då fattade beslut

och vidtagna åtgärder enligt styrelsens mening ligger inom ramen av de befogenheter

som meddelats styrelsen, torde något utförligare uttalande härutinnan

från styrelsens sida ej vara påkallat.

Vad i skrivelsen anförts och hemställts föranleder i övrigt icke något

styrelsens uttalande.

Riksrevisionsverket har anfört följande.

Inledningsvis vill riksrevisionsverket lämna en kort tillbakablick på revisionsverksamhetens

organisation i fråga om väg- och vattenbyggnadsverket
År

1950 förordnade Kungl. Maj :t att översyn skulle verkställas av organisationen

och personalbehovet inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

kansli- och kameralbyråer. Riksräkenskapsverket handhade då granskningen

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper, medan granskningen

av vägförvaltningarnas räkenskaper åvilade det till styrelsens dåvarande

kameralbyrå hörande revisionskontoret. ....

De för översynen tillkallade utredningsmännen anförde i sitt år 1951

framlagda betänkande beträffande revisionskontorets verksamhet att vunna

erfarenheter visat, att revisionen icke hade sådan teknisk-ekonomisk inriktning,

som var nödvändig för att man systematiskt skulle kunna följa

verksamheten i dess tekniskt och ekonomiskt väsentliga delar samt snabbt

ingripa då det så visade sig erforderligt. Det framstod som en brist, att inom

organisationen icke fanns en revision, som genom sin verksamhet kunde

vara ett stöd och ett hjälporgan för styrelsen i dess ämbetsutövning.

Utredningsmännen, som undersökt vägförvaltningarnas kamerala organisation

med avseende på kontrollmöjligheterna och därvid funnit att förhandsgranskningen

vid förvaltningarna förtjänade omdömet betryggande,

ansåg sig böra föreslå att revisionskontoret avvecklades. Därvid skulle hos

styrelsen behållas två kontorsbiträden för en till ungefär en tredjedel reducerad

siffergranskning av vägförvaltningarnas räkenskaper. Den kamerala

revisionen i övrigt, vilken förutsattes kunna avsevärt minskas, skulle överflyttas

till riksräkenskapsverket, som därvid skulle övertaga två revisorer

och ett kontorsbiträde från styrelsen.

I anslutning härtill förordade utredningsmännen att inom styrelsen skulle

inrättas ett organ för teknisk-ekonomisk granskningsverksamhet. Denna

granskning, som närmast borde få karaktär av sakrevision i vidsträckt bemärkelse,

skulle tjäna såsom ett stödorgan för styrelsen vid utövandet av

dess förvaltning samt ha till uppgift att upptäcka, tillrättalägga och i förekommande

fall beivra begångna felaktigheter och otillfredsställande ekonomiska

dispositioner. Granskningen borde bl. a. omfatta övervakning av

kostnadsutvecklingen och bedömande av ekonomiska direktivs praktiska

efterlevnad, kontroll av efterkalkyler, verkställande av kostnadsanalyser,

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1964

kontroll av ackordsättning, materialuttag samt behov och användning av

arbetsbefäl, maskiner, redskap och förnödenheter, granskning av fakturering

ävensom undersökningar rörande gällande kollektivavtals tillämpning.

Organet, som skulle direkt underställas chefen för styrelsens byggnadsoch

underhåll sbyrå, borde vidare samarbeta med riksräkenskapsverkets revisorer

för väg- och vattenbyggnadsverket.

Utredningsmännens förslag föranledde efter riksdagens beslut i ärendet

en omorganisation år 1952 av revisionsverksamheten på så sätt att den

kamerala revisionen av vägförvaltningarnas räkenskaper — med undanta"

av siffergranskningen — överfördes från styrelsen till riksräkenskapsverket,

att siffergranskningen av vägförvaltningarnas räkenskaper förlädes till

styrelsens administrativa byrå, varvid siffergranskningen, reducerad till 30

% av full granskning, skulle utföras av två kanslibiträden, samt att en särskild

avdelning för teknisk-ekonomisk granskningsverksamhet (sakkontrollen)

organiserades inom styrelsens byggnads- och underhållsbyrå. Vidale

skulle styrelsen i törsta hand svara för kontrollen av vägförvaltningarnas

kassaverksamhet samt ombesörja erforderlig upplysningsverksamhet i tolknings-

och tillämpningsfrågor.

År 1958 verkställdes enligt riksdagens beslut, sedan rationaliseringsverksamheten

in. in. inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen varit föremål för

översyn, en ny omorganisation av revisionsverksamheten, innebärande att

siffergranskningen av vägförvaltningarnas räkenskaper överflyttades till

riksräkenskapsverket liksom även upplysningsverksamheten i tillämpningsocli

tolkningsfrågor, varjämte ämbetsverket skulle medverka i kassainventeringsverksamheten

såväl vid vägförvaltningarna som inom bilinspeklionen.

(Riksräkenskapsverket hade från och med 1956 verkställt kassainventeringar

hos vägförvaltningarna.) Samtidigt utbröts avdelningen för arbetsorganisation

ur byggnads- och underhållsbyrån och ombildades till eu för

hela verket gemensam fristående rationaliseringsavdelning, direkt underställd

verksledningen, varjämte sakkontrollen som en stabsfunktion vid sidan

av rationaliseringsavdelningen likaledes direkt underställdes verksledningen.

Med utgångspunkt i nu angiven alltfort gällande fördelning av revisionsoch

kontrollverksamheten i fråga om väg- och vattenbyggnadsverkets verksamhetsområde

har riksrevisionsverket sedan ämbetsverkets tillkomst den 1

juli 1961 bedrivit sin granskningsverksamhet på förevarande område enligt

följande.

Ämbetsverkets styrelse har besökt vägförvaltningarna i Kristianstads samt

Göteborgs och Bohus län. Sådana inventeringsförrättningar som avses i 10 §

ämbetsverkets instruktion har verkställts, förutom hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hos vägförvaltningarna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus,

Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län samt hos bilinspektionerna

i Stockholm, Uppsala, Jönköping, Växjö, Värnamo, Västervik,

Kalmar, Karlskrona, Halmstad, Göteborg, Uddevalla, Borås, Vänersborg,

Manestad, Skövde, Karlstad, Karlskoga, Örebro, Västerås, Gävle, Hudiksvall,''

Umeå, Skellefteå, Luleå, Lycksele och Gällivare.

Vidare har — förutom sedvanlig kameral revision och siffergranskning

enligt stickprovsmetodik, utförd av härför avdelad personal — verkställts

på vissa sakfragor och områden inriktade undersökningar.

Sålunda bär — såsom för övrigt anförts i den för riksdagens revisorer avsedda

berättelse beträffande revisionsverksamheten, vilken ämbetsverket

varje år har att avlämna — en stickprovsmässig granskning företagits av

företrädesvis den regionala upphandlings-, förråds- och entreprenadverk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 196i

9

samheten. Denna granskning har föranlett en ytterligare centralisering av

upphandlingen för vissa mera betydande materielslag. I fråga om entreprenadverksamheten

har en viss omläggning av upphandlingsmetodiken åvägabringats

i syfte att på bättre sätt tillvarataga förefintliga möjligheter till

samordning inom större geografiska områden. Beträffande förrådsverksamheten

har särskilt påvisats lämpligheten ur ekonomisk synpunkt av en lokalmässig

koncentrering av förråden.

De betydande kostnaderna för de inrikes transporterna av vägsalt har

jämväl granskats. Med hänsyn till transporternas spridning över hela landet

har en central prisöverenskommelse ansetts lämplig att ernå. Förhandlingar

i denna fråga har upptagits med Svenska lasttrafikbilägareförbundet. Sedan

utredningsmaterialet kompletterats, kommer förhandlingarna med förbundet

att återupptagas.

I samband med en utredning angående regummering av däck inom statsförvaltningen

har även ifrågavarande verksamhet inom väg- och vattenbyggnadsverket

granskats, vilket föranlett utökning av regummeringsverksamheten

samt fördelaktigare priser.

Vidare har utförts en närmare undersökning samt framlagts förslag i

fråga om bokföringen av kostnader för kursverksamhet.

För ämbetsverkets angivna granskningsverksamhet har således tidvis tagits

i anspråk ett flertal olika befattningshavare.

Härutöver har riksrevisionsverket i anledning av skriftliga och muntliga

förfrågningar från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och underlydande organ

lämnat upplysningar i upphandlingsärenden och andra frågor inom området

för verkets kontrollerande verksamhet.

Mot bakgrunden av vad ovan anförts kan riksrevisionsverket icke instämma

i motionärens slutsats att användningen av de medel, som riksdagen

årligen anslår till väg- och vattenbyggnadsverket, icke är föremål för någon

verklig kontroll och revision.

Riksrevisionsverket vill vidare erinra om att chefen för kommunikationsdepartementet

år 1963 tillkallat sakkunniga för översyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

organisation och därmed sammanhängande spörsmål

(väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen). Enligt direktiven skall utredningen

bland annat undersöka organisationen av rationaliseringsverksamheten

ävensom sakkontrollavdelningens ställning och arbetsuppgifter samt

klarlägga och avgränsa verksledningens och de olika organisatoriska huvudenheternas

arbetsuppgifter och fastslå riktlinjer för arbets- och ansvarsfördelningen.

Ett viktigt led i utredningsarbetet har därvid angivits vara att

fastslå en klar målsättning för de administrativa, tekniska och ekonomiska

funktionerna inom den centrala förvaltningen. Vid denna utredning kommer

sålunda frågan om den interna kontrollverksamheten att göras till föremål

för närmare överväganden.

I motionen har även påtalats utökningen av personaladministrationen

inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt inrättandet och tillsättandet

utan ledigförklarande av extra tjänster. Då frågor om personaladministrationen

underställes statsmakternas prövning och då inrättandet av extra

tjänster grundar sig på styrelsen av Kungl. Maj :t tillerkända befogenheter,

finner ämbetsverket icke anledning att i förevarande sammanhang närmare

ingå på dessa frågor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 196b

Utskottet. I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och riksrevisionsverkets

remissyttranden i ärendet har lämnats en utförlig belysning av förut vidtagna

och f. n. aktuella åtgärder beträffande revisionen av väg- och vattenbyggnadsverkets

verksamhet. Vad sålunda i ärendet anförts ger enligt utskottets

mening vid handen att ifrågavarande revision utövas inom ramen

för och i enlighet med statsmakternas intentioner vid beslut om revisionsverksamhetens

organisation och omfattning. Då utskottet med hänsyn härtill

inte anser skäl föreligga för något beslut från riksdagens sida i enlighet

med motionsyrkandet hemställer utskottet,

att motionen II: 244 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 november 1964

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Närvarande: se under utlåtandet nr 162.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.