Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om beaktande av de arbetsetiska frågorna i kursverksamheten för statliga befattningshavare.

1964-11-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1964:162, Utlåtande i anledning av väckt motion om beaktande av de arbetsetiska frågorna i kursverksamheten för statliga befattningshavare.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1964

13

Nr 162

Utlåtande i anledning av väckt motion om beaktande av de

arbetsetiska frågorna i kursverksamheten för statliga

befattningshavare.

(5: e avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Wiklund och Rimmerfors väckt

motion (11:667) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhåller att personalutbildningsberedningen får i uppdrag att på lämpligt

sätt i sin kursverksamhet för statliga befattningshavare ägna uppmärksamhet

åt de arbetsetiska frågorna.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av personalutbildningsberedningen (PUB),

som anfört följande.

Motionärerna synes, eftersom de påyrkar ett uttalande av riksdagen i

frågan, åsyfta någon förändring i behandlingen av ämnen med arbets- och

personalledande innehåll vid PUB:s kurser för statsanställd personal. Några

tankegångar i motionen torde inledningsvis i klarhetens intresse böra

diskuteras mera principiellt, innan ställning tages till vad som kan förmodas

vara motionärernas konkreta önskemål.

En grundläggande förutsättning för att kunna bedöma vad som bör ingå

i ett utbildningsprogram för arbetsledare är att begreppen arbetsledare och

arbetsledning någorlunda klart avgränsas. I det följande avses med arbetsledare

den person som har att se till att arbetet bland ett antal honom underställda

fortgår på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna anger utan

närmare motivering att arbetsledaren till dels skall vara personalvårdare

och därmed också människovårdare. En sådan karakläristik kan väl godtagas

som en allmän, om ock mycket diffus målsättning för hur ett humant

och vidsynt arbetsledarskap skall utövas. Men om därmed skulle avses

mera konkreta arbetsledaruppgifter, torde en distinktion vara av nöden.

Personalvårdaren har att bedriva personalvård i trängre mening. Därmed

bör rimligtvis förstås åtgärder, vilka direkt syftar till att för missanpassade

anställda och andra med särskilda svårigheter i arbetet underlätta

fullgörandet av efter omständigheterna godtagbara prestationer, sålunda

merendels åtgärder som ligger utanför de normalt arbetsledande

funktionerna. Skiljer man icke klart från varandra arbetsledning och personalvård

i trängre mening kommer arbetsledningen att innefatta ytterligt

varierande och omfattande tjänsteförpliktelser, som går långt utöver vad

som enligt normalt språkbruk och gängse uppfattning bör inbegripas un
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 196b

der arbetsledaruppgifterna. En sådan vidgning och diffusion skulle för arbetsledaren

te sig synnerligen vansklig och försvåra hans uppgift att nå

bästa möjliga sammanlagda resultat med det personkollektiv vars arbete

han leder. I extremfall skulle av arbetsledaren exempelvis kunna begäras

att han skulle bedriva terapeutisk behandling med en anställd, som lider

av grava psykiska störningar. Arbetsledaren skulle kunna bli ur stånd att

låta en anställd verkställa ett uppdrag, om detta kunde förväntas väcka den

underordnades motvilja, och även ur stånd att på ett hovsamt sätt framföra

berättigade anmärkningar mot en slarver med särskilt känsligt humör.

Arbetsledaren bör ha öppen blick för de underställdas individuella

olikheter och i möjlig mån beakta dessa vid sina åtgärder, men det finns

uppenbarligen vissa gränser för individualiseringen av kraven på arbetsplatsen,

som han normalt icke kan överskrida utan att äventyra de förutsättningar

för ett gott arbetsledarskap som grundas på hänsyn till rättvisa

och effektivitet. En bestämd distinktion måste sålunda göras mellan arbetsledning

och personalvård i trängre mening.

Kravet på ett tillfredsställande samlat resultat av en arbetsenhet medför

förvisso ett krav på att arhetsledarens instruktioner, order och kontrollmetoder

totalt sett verkar gynnsamt på de anställdas arbetslust och prestationsförmåga.

Ett avgörande kännetecken på den dugande arbetsledaren

synes många gånger vara att han både kan entusiasmera till goda insatser

och upprätthålla nödig arbetsdisciplin, innefattande rättvis arbetsfördelning,

kontroll, kritik av felaktigheter osv. Den närmare innebörden av denna

arbetsledarens dubbla roll som entusiasmerande arbetskamrat och övervakande

»myndighet» belyses efter bästa förmåga vid de på PUB:s initiativ

anordnade kurser, vari arbetsledningsfrågor ingår. Det förulsättes därvid

att arbetsledningen icke innefattar förpliktelser av sådan valör att särskild

medicinsk, psykologisk eller teologisk fackkunskap skall krävas av arbetsledaren.

Motionärerna framhåller de betydelsefulla resultat, som kan uppnås medelst

lämplig utbildningspåverkan, och lämnar i detta stycke en översikt av

vad de anser vara grundförutsättningarna för ett väl fungerande samarbete:

gruppmedvetande, uppfattandet av sig själv som medlem i arbetsgruppen,

förmågan av samordning, information i lämplig form och vid rätt tidpunkt

även beträffande personlig duglighet, stimulans till bättre arbetsinsatser,

självkritik, verksamma former för konflikters lösning m. m. Allt detta är

viktiga ting i sammanhanget och några invändningar mot motionärernas

uttalanden i dessa hänseenden finns ej anledning att göra annat än möjligen

att de torde vara självklara för dem som sysslat med arbetsledarutbildning.

Vid PUB-kurserna förekommer på olika stadier orientering i dylika

frågor i den utsträckning, som anses påkallad för de olika kurserna. I

den speciella 9-dagarskurs för arbetsledning på kontor, vars huvudsakliga

syfte är att belysa de arbetsledande funktionerna, behandlas dessa och övriga

aspekter på samarbetet relativt ingående.

I sak synes det alltså förhålla sig så, att den utbildning för att uppnå

ökad effektivitet, trivsel och kostnadsminskning, som motionärerna omförmäler

såsom önskvärd, förekommer vid på PUB:s initiativ anordnade

kurser i arbetsledning. I denna del synes motionärernas syfte redan vara

i sak tillgodosett. För PUB är det aktuella önskemålet att denna utbildning

skall kunna vidgas till alltfler grupper av statsanställda — behovet är

praktiskt taget obegränsat — och en vidgning torde komma att successivt

ske, så snart de organisatoriska förutsättningarna härför kommit till stånd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1964

15

Möjligen ligger det härutöver några speciella önskemål i motionen. Denna

återkommer upprepade gånger till uttrycket »arbetsetik». Särskild uppmärksamhet

borde, enligt motionärerna, vid PUB:s utbildning ägnas åt

»arbetsetiska frågeställningar» och »hög arbetsetik». De arbetsetiska aspekterna

sägs framträda med all tydlighet i befattningshavarens allmänna inställning

till överordnade, varvid »de personliga värderingarna» skulle vara

avgörande. Man hänvisar vidare till de gynnsamma erfarenheter av etikundervisning,

som kunnat noteras bland poliser på konstapelsnivå.

Den svävande innebörden i uttrycken »arbetsetiska frågeställningar» och

»hög arbetsetik» försvårar ett ställningstagande till vad som må vara motionärernas

önskemål. Såvitt avser frågan om befattningshavarnas allmänna

inställning till överordnade, har PUB vid uppdragandet av riktlinjerna

för utbildning i arbetsledningsfrågor icke gjort några speciella antaganden.

Utgångspunkten för en diskussion härom synes emellertid böra

vara, att man som en förutsättning för arbetsledningen normalt måste hos

den, som av fri vilja valt ett visst yrke, räkna med lojalitet och pliktkänsla.

En viktig arbetsledaruppgift synes vara att underbygga en sådan inställning

och i möjlig mån utveckla den till vad man numera ofta sammanfattar

som »god arbetskaraktär» (innefattande bl. a. ansvarskänsla, pålitlighet,

goda arbetsvanor samt positiv inställning till arbetet och företaget). Någon

filosofiskt eller religiöst grundad specialmotivering härför, under namn av

»arbetsetik» eller annat, har icke ansetts nödigt att utveckla i sammanhanget.

Om motionens syfte skulle vara att under rubriken »arbetsetik» som

kapprock införa och driva någon speciell religiös påverkan på de statsanställda,

bör ett sådant syfte enligt PUB:s mening avvisas. Religionen bör i

detta sammanhang få förbli en privatsak, och vidare bör utbildningen för

vuxna icke innefatta några av statsmakterna dirigerade suggestioner att

en religiöst funtad inställning till arbetslivet vore en förnämligare och säkrare

grund att bygga på än exempelvis en ateistisk eller skeptisk livssyn.

Det kunde få olyckliga konsekvenser om vid statliga arbetsplatser den goda

arbetskaraktären bos anställda skulle nedvärderas i den mån den icke

bygger på transcendentala motiv.

Måhända har några intentioner av dylikt slag alls icke legat bakom

motionärernas allmänt välvilliga och positiva uttalanden om arbetsledarutbildningens

värde. Oklarheten i rådande terminologi på området är emellertid

sådan, att PUB utan polemiskt syfte ansett sig böra i klarhetens intresse

göra förenämnda principiella deklarationer om arbetsledarutbildningens

innehåll och syfte vid den av beredningen drivna verksamheten.

Med hänvisning till vad sålunda anförts finner PUB motionen icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Såsom personalutbildningsberedningen framhåller i sitt yttrande

över motionen upptar programmet vid de av beredningen anordnade

kurserna på olika stadier bland annat information och orientering i frågor

berörande effektiviteten och trivseln på arbetsplatserna. I den mån motionen

mera allmänt tar sikte på åtgärder ägnade att främja arbetsresultatet

kan syftet med densamma redan anses vara tillgodosett. Motionärerna efterlyser

emellertid en orienterande undervisning rörande frågor av »arbetselisk»

karaktär. I anledning härav vill utskottet framhålla att uttrycket ar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1964

betsetik ger utrymme för skiftande värderingar alltefter vars och ens personliga

inställning. Detta belyses också — om än i tillspetsad form — i yttrandet

från personalutbildningsberedningen. Att vid uppläggningen av kursverksamheten

binda undervisningen vid sådana bestämningar som motionärerna

anger synes utskottet vanskligt. Utskottet kan för sin del inte biträda

motionsyrkandet och vill i övrigt erinra om att i personalutbildningsberedningen

ingår representanter för olika intressegrupper, bl. a. personalorganisationerna,

varigenom speciella önskemål beträffande kursverksamhetens

inriktning kan väntas vinna beaktande i den mån så befinnes förenligt

med verksamhetens praktiska bedrivande.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 667 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 november 1964

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Boman, fröken Andersson,

herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson,

fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson, Mårtensson, Bengt Gustavsson,

Rönnberg, Wååg och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i

Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren,

fröken Elmén, herr Nilsson i Göingegården, fru Lewén-Eliasson, herrar

Svensson i Ljungskile, Johansson i Norrköping, Carbell, Bohman, Eskel och

Gustafsson i Kårby.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640019

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.