Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning om införande av en allmän förskoleundervisning.
1964-11-24 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1964:176, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning om införande av en allmän förskoleundervisning.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 176 år 1964
1
Nr 176
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning om införande
av en allmän förskoleundervisning.
(2: a avd.)
Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr Thorsten Larsson m.fl. (I: 8) och
den andra inom andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 10),
i vilka hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam utredning och härav föranledda förslag rörande förutsättningarna
och formerna m. m. för införande av en allmän förskoleundervisning
enligt de riktlinjer som anförts i motionerna.
Beträffande motiveringen för motionsyrkandet får utskottet hänvisa till
motionen II: 10.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden
från skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, lärarhögskolan i Stockholm, Svenska
stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och Sveriges förskollärares riksförbund (SFR). Av de
hörda remissinstanserna har Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet
och TCO i princip och från skilda utgångspunkter tillstyrkt en
utredning inom förskoleområdet under det att skolöverstyrelsen och socialstyrelsen
icke bedömt en sådan utredning erforderlig utan avstyrkt bifall
till motionsyrkandet. Lärarhögskolan i Stockholm har vid allmänt kollegium
uttalat tveksamhet om den rätta tidpunkten nu vore inne att i stort
utreda frågan om införande av en allmän förskoleundervisning. SFR har
för sin del icke uttalat sig vare sig för eller emot eu utredning men hävdat
uppfattningen att en eventuell utredning borde omfatta samtliga typer av
förskoleinstitutioner och samtliga aktuella åldersgrupper.
Utskottet kommer att i det följande återge det huvudsakliga innehållet i
de inhämtade remissyttrandena.
Skolöverstyrelsen anför i sitt yttrande följande.
Förskoleverksamhetens pedagogiska nytta är numera känd och erkänd.
De barn, som under sin förskoleålder vistas i lekskola eller i daghem, får en
efter sin ålder anpassad social fostran och tillfälle till utvecklingsfrämjandc
sysselsättning. Förskolans målsättning överensstämmer i väsentliga avseenden
med målsättningen för grundskolan. Den sätter barnets bästa i centrum
1—Iiihang till riksdagens protokoll 1964. 6 saml. Nr 176
2
Statsutskottets utlåtande nr 176 ur 1!1(>''i
och vill ge det en optimal chans att utveckla sina individuella möjligheter.
Ehuru förskolan sålunda har vissa fostringsuppgifter gemensamma med
grundskolan, särskilt dess lågstadium, som har att överta ansvaret för förskolebarnens
fortsatta utveckling, är den inte inriktad på undervisning i
gängse mening utan söker ge stöd åt barnets allmänna utveckling genom
olika aktiviteter i en utvecklingsvänlig miljö. Enligt skolöverstyrelsens mening
får man inte betrakta förskolan som ett instrument avsett att i första
hand tjäna grundskolan. Samtidigt som förskolan fullgör en betydelsefull
social samhällsfunktion, har den primäruppgiften att tjäna barnen och deras
utveckling i de åldrar, som finns företrädda inom den. Därav får förskolan
sin egenart, och däri ligger dess egenvärde.
överstyrelsen finner ej skäl föreligga för någon särskild utredning i syfte
att undersöka förskoleverksamhetens pedagogiska nytta, som överstyrelsen
anser vara uppenbar.
Innehållet i verksamheten torde också vara i princip klarlagt genom att
hela verksamheten följer utvecklingspsykologiska linjer, som det är av
största vikt att lärarna inom förskolan är väl förtrogna med. Givetvis är det
angeläget, att forsknings- och försöksverksamhet och annat utvecklingsarbete
fortsättes och intensifieras inom förskolans område lika väl som på
skolans övriga verksamhetsfält. Skolöverstyrelsen anser emellertid detta
vara uppgifter, som ej lämpligen bör överlämnas till ett beträffande tid och
omfattning begränsat utredningsarbete. Det gäller ju frågor av sådan omfattning
och karaktär, att de liksom inom annan pedagogisk och psykologisk
verksamhet ständigt har aktualitet och fortlöpande måste bearbetas med
samhällets stöd. I detta sammanhang vill överstyrelsen erinra om att det
tidigare till den pedagogiska institutionen vid universitetet i Stockholm
knutna barnpsykologiska forskningsinstitutet från och med den 1 juli 1964
är anknutet till den pedagogisk-psykologiska institutionen vid lärarhögskolan
i Stockholm med skyldighet för föreståndaren att hl. a. meddela undervisning
i utvecklingspsykologi med särskild inriktning på förskoleålderns
psykologi och pedagogik samt att i viss utsträckning fullgöra sin undervisningsskyldighet
vid förskollärarutbildningen.
Frågan om införande av obligatorisk förskoleundervisning, d. v. s. ett
tidigareläggande av skolplikten, har för tämligen kort tid sedan upptagits
till behandling. De skilda problemställningarna i detta sammanhang har
belysts av 1957 års skolberedning, som framhållit, att det under kommande
decennier blir eu viktig uppgift att bygga ut förskoleväsendet med syfte att
så småningom kunna införliva detta med det allmänna skolväsendet.
I Kungi. Maj :ts prop. 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska
skolan förordade departementschefen i likhet med skolberedningen en nioårig
skolplikt, vilken eleverna regelmässigt bör fullgöra under det sjunde
till och med det sextonde levnadsåret. Riksdagen fattade beslut i enlighet
härmed. Frågan om de till grundskolan anslutande gymnasiala skolformernas
innehåll och organisation blir inom den närmaste tiden föremål för riksdagens
prövning och beslut. Den framväxande grundskolan och den genom
det stegrade utbildningsbehovet starkt expanderande ungdomsskolan kommer
att ställa stora och ännu delvis svåröverblickade krav på vårt lands
personella och materiella resurser. Under sådana omständigheter finner
överstyrelsen tidpunkten ännu ej vara inne att till utredning också upptaga
frågan om ett generellt tidigareläggande av skolplikten — en fråga som
skolöverstyrelsen anser vara av mycket stor räckvidd och kräva expertbelysning
ur en rad olika synvinklar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr ITU år 19(>4
Utan något mera tidskrävande utredningsarbete torde kunna fastslås, att
en kraftig utbyggnad av förskoleinstitutionerna är starkt motiverad av samhällets
behov av en familjestödjande verksamhet av det slag som lekskolor,
daghem och fritidshem utgör. I avsikt att övervinna den hittillsvarande
bristen på förskollärare och för att möta det ökade behovet av lärare för den
hittills beräknade utbyggnaden av förskoleinstitutionerna vidtager skolöverstyrelsen
fortlöpande åtgärder för ökning av utbildningskapaciteten vid
förskoleseminarierna. Överstyrelsen bedömer det som i hög grad möjligt att
i den män utbyggnaden av lekskolor, daghem och fritidshem skulle ske
snabbare än hittills beräknats, också öka examinationen av förskollärare i
en omfattning, som svarar mot behovet, nnder förutsättning att för kapacitetsökningen
erforderliga medel kan ställas till förfogande.
Skolöverstyrelsen har genom Kungl. Maj :ts beslut den 29 april 1964 fått
i uppdrag att verkställa en översyn av förskollärarutbildningen. I samband
med denna översyn, som även omfattar utarbetande av förslag till läroplan
för förskoleseminarierna, kommer bl. a. frågor, som gäller utvidgad utbildning
av förskollärare, att ånyo beaktas.
På anförda skäl anser skolöverstyrelsen sig icke böra tillstyrka bifall till
de nu föreliggande motionsyrkandena.
Socialstyrelsen framhåller följande.
Av motionerna framgår icke klart om motionärerna med allmän förskoleundervisning
avser, 1)'' att alla barn skall erhålla förskoleundervisning, 2)
att kommunerna skall åläggas att tillfredsställa efterfrågan på förskoleundervisning
eller 3) afl förskoleverksamheten skall ingå i det obligatoriska
skolväsendet.
Vad gäller den första punkten kan sägas att målsättningen för den framlida
utbyggnaden av barnstugeverksamheten är, att verksamhet av dylikt
slag skall finnas i sådan utsträckning att alla familjer, som så önskar, skall
kunna begagna sig därav. Mer och mer försöker man att inom verksamheten
ordna s. k. flexibla lokaler för att därigenom kunna möta ortens behov av
lekskola eller daghem. Utvecklingen strävar alltså därhän att förskoleundervisning
skall kunna beredas alla barn. Det må dock i detta sammanhang
påpekas att bristen på förskollärare gör det omöjligt att forcera utvecklingen
av barnstugeverksamhet mer än som redan sker.
Beträffande punkt två kan erinras om att det stora tlertalet kommuner
visar intresse för förskoleverksamhet och att detta intresse ökat under de
senaste åren. Med tanke på statens åtgärder i samband med önskemålet om
en utökning av antalet platser vid daghem och fritidshem synes ytterligare
intensitet på hela området vara att vänta. Det torde därför icke vara erforderligt
med bestämmelser om att anordnande av förskoleverksamhet skall
vara obligatorisk för kommunerna.
Vad sedan till sist gäller den tredje punkten om alt förskolan skall ingå
i skolan så har tankar på ett obligatoriskt förskoleår för sexåringar med
jämna mellanrum diskuterats med livligt intresse. Så sent som under våren
1964 var frågan uppe vid eu av TCO anordnad konferens. Till denna konferens
förelåg ett utredningsmaterial angående »Skolpliktstidens början»
som ingående belyser alla aspekter på en sänkning av skolpliktsåldern. Utredningskommittén
inom TCO, som sammanställt materialet, kom till den
slutsatsen att skolpliktsåldern icke borde sänkas. Socialstyrelsen har samma
uppfattning och denna syn på barnens skolmognad först vid nuvarande
1 *— liihang till riksdagens protokoll (i sand. Nr 17<>
4 Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196''i
skolpliktsålder delas av flertalet barnpsykologer och förskolepedagoger. Enligt
styrelsens mening bör förskoleinstitutionen behålla sin nuvarande utformning
och uppläggning med hemliknande obundna och var för sig personligt
präglade miljöer.
Under åberopande av dessa synpunkter anser sig socialstyrelsen ej böra
tillstyrka den av motionärerna föreslagna utredningen.
Kollegiet vid lärarhögskolan i Stockholm har gjort följande uttalande.
Utifrån allmänna samhälleliga värderingar finns det mycket som talar
lör en utvidgning av förskoleundervisningen. Ett obligatoriskt förskoleår
skulle emellertid medföra konsekvenser för arbetsmarknad och familj som
kollegiet vid lärarhögskolan i Stockholm har svårt att ta ställning till.
Vissa resultat av den forskning som bedrivits på området antyder att
elever som deltagit i förskoleundervisning skulle uppvisa bättre anpassning
under de första skolåren än elever som ej åtnjutit sådan undervisning. De
slutsatser som kan dragas med utgångspunkt från hittills gjorda rön får
dock betraktas som ganska osäkra.
Den begränsade tillgången på förskollärare liksom på lärare över huvud
kommer att inom överskådlig framtid göra det ytterligt svårt att genomföra
en allmän förskoleundervisning. I dagens läge förefaller det därför
rimligt att förskoleundervisningen får tillväxa i den takt som samhällets
resurser medger och på frivillighetens grund. 1960 års lärarutbildningssakkunniga
utreder för närvarande lärarutbildningsproblem som har anknytning
till det allmänna skolväsendet och torde ha förutsättningar att yttra
sig om möjligheterna att tillgodose behovet av lärare vid förskolorna.
Med hänsyn till det ovan anförda kan det förefalla tveksamt, om den
rätta tidpunkten ännu skulle vara inne lör att i stort utreda frågan om införande
av en allmän förskoleundervisning.
Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet har avgivit identiskt
lika yttranden, efter att båda ha hört den för stadsförbundet och
kommunförbundet gemensamma skoldelegationen. Förbunden anför följande.
Den förskole- och lekskoleverksamhet som bedrivs i vårt land — styrelsen
utgår från att motionärerna använt termerna förskola och lekskola
synonymt — är, som det framhålles i motionerna, helt och hållet beroende
av kommunala initiativ. Till övervägande del är den också finansierad av
kommunala medel — dock utgår f. n. ett statligt driftbidrag med 100 kronor
per plats och år vid lekskola, vilket motionärerna synes ha förbisett, överjag
synes erfarenheterna ha varit positiva från verksamheten, som emellertid
vid en jämförelse mellan de olika kommuner där den förekommer uppvisar
stora variationer i fråga om omfattning och organisation.
Styrelsen håller för troligt att förskoleundervisningen alltmer kommer
att vinna terräng i kommunerna även om bristen på förskollärare är betydande.
I de kommuner som inrättat förskolor kan blott en del — i vissa
fall en ganska liten del — av de barn, som anmäls till förskola, tas emot. Efterfrågan
på elevplatser är i ständigt stigande. Allt talar sålunda för en fortsatt
expansiv utveckling av verksamheten. Styrelsen är i och för sig positivt
inställd till en utbyggnad av förskoleverksamheten men är däremot betänksam
inför möjligheten av att en sådan utveckling kan tas till intäkt för en
Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196b
5
förlängning av den obligatoriska skolgången genom sänkning av skolpliktsåldern
till sex år. Styrelsen anser det dock värdefullt om en förutsättningslös
utredning beträffande samtliga de frågor, som sammanhänger med förskoleundervisningen,
kommer till stånd. Styrelsen tillstyrker därför ett bifall
till motionerna i vad de avser eu utredning av frågan.
TCO nämner i sitt yttrande att organisationens utbildningskomxnitté, som
arbetat sedan början av 1963, under sin första utredningsetapp behandlat
förskolan, grundskolan, det gymnasiala stadiet och vuxenutbildningen. Kommitténs
material och förslag har redovisats i en första rapport. TCO hänvisar
till det i rapporten framlagda materialet om förskolan, som tillställts
utskottets andra avdelning i ett antal exemplar. Beträffande ställningstaganden
och förslag må i detta sammanhang på sätt skett i TCO:s yttrande
återges följande från rapportens sammanfattning.
Kommittén har motsatt sig en sänkning av skolpliktsåldern i nuvarande
läge och med nu föreliggande premisser. Den finner det emellertid av olika
skäl — pedagogiska och utvecklingspsykologiska liksom sociala och arbetsmarknadsmässiga
— mycket angeläget, att förskoleverksamheten byggs ut
för att möta den ökade efterfrågan på förskoleplatser.
Garantier bör skapas för att utbyggnaden skall ske i behövlig omfattning
och kommittén förordar därför ett »samhälleligt obligatorium» med lagstadgad
skyldighet för kommunerna att med statligt stöd inrätta olika slag
av förskoleinstitutioner — lekskolor med 3 eller 5 timmars vistelsetid och
daghem med längre vistelsetid — allt efter föreliggande behov.
De frågor som hör samman med ett »samhälleligt obligatorium» efter här
angiven modell bör bli föremål för närmare prövning av en statlig utredning.
Denna utredning bör också ägna uppmärksamhet åt andra frågor, som är
väsentliga för förskolans framtida utveckling. Utredningsuppdraget skulle
sålunda enligt kommitténs mening omfatta följande huvudpunkter:
1. Införande av ett »samhälleligt obligatorium» för förskoleverksamheten
med skyldighet för kommunerna att med statligt stöd inrätta tillräckligt
med olika slag av förskolor men med frivillighet för barnen att gå i förskola
— enligt i det föregående angivna riktlinjer.
2. Åtgärder för en upplysande och uppsökande verksamhet — detta
främst gentemot målsmän, som inte spontant begär förskoleplatser för sina
barn men som uppenbarligen erbjuder sina barn en uppväxtmiljö, där behovet
av förskola som komplement till hemmens fostran är särskilt stort.
3. Kartläggning av resurser och l>ehov med det första etappmålet, alt
förskolornas kapacitet snarast möjligt byggs ut för att kunna la emot alla
6- och 5-åringar, för vilka förskoleplatser begärs respektive behövs, och
uppgörande av en tidsplan för att uppnå detta.
4. Samtidig utbyggnad av barnstugeinstitutionerna i övrigt, så att föräldrar
som behöver hjälp med tillsynen av mindre barn och av skolbarn
bereds möjligheter härtill.
j. En mera långsiktig planering med syfte att ge förskoleplatser också åt
4-åringar och 3-åringar även i sådana fall, där inte direkta tillsynsbehov
föreligger men där föräldrarna av andra skäl l>egär förskola för sina barn.
6. Precisering av förskoleverksamhetens mål och innehåll med sikte på
en framlida utveckling fram mot eu i det närmaste allmän förskola och då
med beaktande av bl. a.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196''i
att förskoleverksamheten bör särskil jas från de s. k. barnavårdsanstalterna,
att de pedagogiska och utvecklingspsykologiska aspekterna tillmäts stor
vikt,
att man försöker skapa en till barnens utveckling anpassad »aktivitetsgång»
och
att man överväger möjligheterna att föra in undervisande moment i förskolans
aktiviteter.
7. Klarläggande av kompetenskraven för förskolans personal och av
krav i fråga om lokalernas och utrustningens standard med hänsyn till den
gjorda bestämningen av den framtida förskoleverksamhetens mål och innehåll.
8. Anordningar för den behövliga organisatoriska samordningen mellan
förskola och grundskola samt övriga åtgärder för bättre samverkan mellan
verksamheten inom förskolan och grundskolans lågstadium och vidgade
kontakter mellan dess lärare.
.9. Prövning av villkoren för statsbidragen och föräldraavgifterna med syftet
att skapa likheter mellan de olika slagen av förskoleinstitutioner — detta
dock med garantier för att respektive institutioner utbyggs allt efter föreliggande
behov.
10. Stöd åt en vidgad forskning inom förskoleområdet och beträffande
dess anknytning till grundskolan samt bättre villkor för denna forskning.
TCO konstaterar att övervägandena inom TCO:s utbildningskommitté
sålunda utmynnat i förslag om en statlig utredning med sikte på ett »samhälleligt
obligatorium» med lagstadgad skyldighet för kommunerna att med
statligt stöd inrätta olika slag av förskoleinstitutioner alltefter föreliggande
behov. Detta utredningsförslag har enligt organisationen biträtts av TCO:s
styrelse, som också i övrigt anslutit sig till kommitténs ställningstaganden.
TCO tillstyrker nu att en utredning om förskolans framtida ställning
snarast kommer till stånd i enlighet med här redovisade riktlinjer.
SFR framhåller, att ett tillstyrkande av den i motionen föreslagna utredningen
beror på den definition och omfattning ordet »förskoleundervisning»
ges. Då förskoleverksamheten omfattar hela förskoleåldern och avser barnets
allsidiga personlighetsutveckling anser SFR, att fostran är ett mer
adekvat uttryck än undervisning. Förbundet anför därefter följande.
Förskoleverksamheten omfattar såväl daghem som lekskola och båda
institutionsformerna har samma pedagogiska värde. Lekskoleverksamheten
har i vårt land i mycket hög grad kommit att koncentreras på 6-årsåldern,
vilket från många synpunkter måste beklagas. För att man skall nå ett gott
resultat från förskolepedagogisk synpunkt är ett lekskoleår inte tillfredsställande.
Förskolepedagogiken har alltid strävat till en utveckling av hela
barnet och inte enbart till en intellektuell träning. Barnen borde därför få
tillfälle att besöka lekskolan minst två år. Daghemsverksamheten ger vård
och fostran för barn i åldern 0—7 år. Många barn besöker under en tid av
förskoleåldern daghem för att en annan period gå i lekskola. Den pedagogiska
uppläggningen av arbetet är likvärdig och ett krav är att såväl lekskolor
som daghem har förskollärare anställda för barnets vård och fostran.
SFR önskar också framhålla, att en utredning i mycket hög grad måste
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 170 ur W6''r
komma att beröra förskollärarutbildningsfrågorna. Det viktigaste hindi*et
för en intensiv utbyggnad av förskoleverksamheten kommer under flera år
att vara bristen på förskollärare. Det är väsentligt att man tar hänsyn till
tillgången på lärarkrafter så att verksamheten inte byggs ut kvantitativt
utan att den kan ges ett kvalitativt innehåll. SFR noterar med tillfredsställelse,
att motionärerna anser det vara av största vikt att man vidtager åtgärder
för att skyndsamt öka utbildningskapaciteten beträffande förskollärare.
Det föreligger ett utbrett intresse för forskning på förskoleområdet i
samtliga nordiska länder, varför ett samarbete kring olika forskningsprojekt
säkert skulle vara möjligt. Försöksverksamhet omfattande institutionernas
utformning, organisation och pedagogiska program in. m. borde följas
upp av en pedagogisk nämnd sammansatt av sakkunniga från olika
områden. Med forskning och försöksverksamhet som bakgrund skulle en
utredning ha mycket större möjligheter att på ett realistiskt sätt behandla
både anknytningen till grundskola och förskoleverksamhetens form och innehåll.
Med de starka förändringar, som nu sker i samhället, ställs krav på förskoleinstitutioner
från många håll och man kräver nya former anpassade
till familjernas skiftande behov. Det är angeläget att alla barn, vilkas föräldrar
så önskar, får tillfälle till vistelse i en förskoleinstitution. SFR
understryker starkt motionärernas uttalande, att särskild uppmärksamhet
måste ägnas uppläggning och utbyggnad av förskoleverksamheten på landsbygden.
Utskottet. Det har synts utskottet angeläget att som en bakgrund till redovisningen
av utskottets ställningstagande till motionerna I: 8 och II: 10 sammanfatta
vissa begreppsbestämningar och synpunkter i anslutning till det
ämne som berörs i motionerna.
Enligt den definition som socialstyrelsen givit begreppet »barnstugor»
(jfr Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor, 1963: 163) är detta den gemensamma
benämningen för de olika grenarna av den familjestödjande
verksamhet från samhällets sida, genom vilken man i dagligt samarbete
mellan hem och föräldrar fostrar och vårdar barn i förskoleåldern och yngre
skolbarn under en begränsad del av dagen.
Barnstugeverksamheten bedrivs under pedagogisk ledning i lekskolor och
daghem för barn i förskoleåldern och i fritidshem för skolbarn.
I lekskolorna omfattar barnens gruppsamvaro vanligtvis tre timmar per
dag. Det har emellertid diskuterats att utsträcka lekskoleverksamheten till
fem timmar per dag, varvid har anförts pedagogiska skäl och angelägenheten
av att samtidigt kunna tillgodose behovet av dagheinsplatser för barn
till deltidsarbetande mödrar.
Daghemmens uppgift är att under större delen av dagen omhänderha
barn till föräldrar som båda har förvärvsarbete utanför hemmet. Uppgiften
omfattar — utöver den med lekskolorna gemensamma pedagogiska uppgiften
— tillgodoseendet av barnens behov av övrig omvårdnad under dagen
i fråga om måltider, middagsvila och utevistelse.
8 Statsutskottets utlåtande nr 176 år 1964
För barn i skolåldern utgör fritidshemmen en motsvarighet till daghemmen.
För den verksamhet som säsongvis bedrivs på landsbygden finns jordbruksdaghem.
Som komplettering till barnstugeverksamheten finns s. k. familjedaghem,
där privatfamiljer mot ersättning upplåter sina hem för vård av barn.
Jämlikt 58 § 1960 års barnavårdslag, meddelar socialstyrelsen föreskrifter
beträffande högsta antalet barn i skilda åldrar inom de olika avdelningarna
i barnstugorna. Styrelsens förslag till lämplig indelning av barnen framgår
av följande uppställning.
Barnstugor
Barnens ålder
Högsta antal barn
per avdelning
Daghem..........
fr.o.m. 6 mån. t.o.m 1 år
(4 + 6) 10
2-åringar
8
3- och 4-åringar
12
5- och 6-åringar
15
Lekskola..........
3- och 4-åringar
15
5- och 6-åringar
20
Fritidshem........
fr.o.m. 7 t.o.m. It år
15
fr.o.m. 12 t.o.m. 14 år
15
Med hänsyn till den ofta till 10 timmar utsträckta vistelsen i daghemmet,
vilken dels verkar tröttande på barnet, dels ökar infektionsriskerna, är det
enligt socialstyrelsen nödvändigt att antalet barn i varje avdelning begränsas.
För lekskola med en förmiddags- och en eftermiddagsavdelning svarar en
förskollärare.
I daghem bör enligt socialstyrelsens anvisningar, förutom föreståndarinna,
med hänsyn till personalens reglerade arbetstid knytas två förskollärare
till varje avdelning. Frånsett ekonomipersonalen bör det finnas en anställd
på fem barn. Omfattar daghemmet även spädbarnsavdelning, ökar personalbehovet
till en anställd på fyra barn.
I föreliggande motioner begärs en skyndsam utredning om förutsättningarna
och formerna m. m. för införande av en allmän förskoleundervisning.
Begreppet »förskola», som till skillnad från begreppet »förskollärare»
icke är vedertaget, synes med hänsyn till motionernas innehåll i första
hand syfta på lekskolorna, i andra hand på daghemmen. Utskottet utgår i
fortsättningen från att detta varit motionärernas avsikt. Vad beträffar frågan
om »allmän» undervisning i lekskolor har utskottet utgått ifrån att
motionärerna icke syftat till någon obligatorisk sänkning av skolåldern —
en tanke som utskottet icke anser sig böra stödja — utan enbart velat uttrycka
sin uppfattning om att möjlighet att besöka lekskola bör beredas alla
de barn, ■vilkas föräldrar önskar detta.
Den utredning i ämnet som motionärerna pläderar för bör enligt dem belysa
hur den verksamhet som bedrives i lekskolorna (motsvarande) bör vara
Statsutskottets utlåtande nr 176 år 1964
9
upplagd för att ge bästa resultat i pedagogiskt och psykologiskt hänseende.
Utredningen borde också behandla frågan om ifrågavarande verksamhets anpassning
till grundskolan och dess målsättning. Glesbygdernas speciella problem
borde ägnas uppmärksamhet i utredningen liksom de ekonomiska konsekvenserna
och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. I det utredningsarbete
som motionärerna kräver skall komma till stånd bör slutligen
enligt dem ingå att utvecklingstakten för verksamheten vid lekskolor (motsvarande)
synkroniseras med en utvidgad utbildning av förskollärare.
Motionärernas förslag om en utredning efter här redovisade riktlinjer
har, som framgått av det föregående, fått ett blandat mottagande av de remissinstanser
som yttrat sig över motionerna. Mest kritiska mot en utredning
av förskoleverksamheten är skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Även
om utskottet i och för sig förstår de överväganden som dikterat ifrågavarande
remissmyndigheters ställningstaganden har utskottet emellertid funnit
sig kunna dela motionärernas synpunkter i så många avseenden, att utskottet
ansett en allmän utredning av frågan om främst lekskolornas, men
även parallellt härmed daghemmens verksamhet önskvärd och befogad.
Utskottet finner att en utredning i nu berört hänseende bör sikta mot en
precisering av lekskoleverksamhetens mål och innehåll. Särskilt angeläget
synes vara att den pedagogiska aspekten, inte minst betingat av önskvärdheten
av ett väsentligt bättre och starkare utbyggt samarbete med grundskolans
lågstadium, uppmärksammas av utredningen. Även de utvecklingspsykologiska
aspekterna bör, som betonas av TCO i organisationens remissyttrande,
beaktas i sammanhanget. I anslutning till nu berörda frågor torde
det bli oundvikligt att ändamålsenligheten i den nuvarande uppdelningen
av funktioner på förskoleområdet, där utbildningen av förskollärare och
planeringen härför ligger på skolöverstyrelsen och den övriga barnstugeverksamheten
på socialstyrelsen, också kommer att prövas av utredningen.
På en kommande utredning synes även böra ankomma att pröva och
finna framgångsmetoder för en på erforderliga prognoser grundad, fortsatt
snabb utbyggnad av berörda barnstugeinstitutioner. Härvid bör uppmärksammas
att även frågan om den egentliga landsbygdens och glesbygdernas
förseende med erforderliga institutioner och resurser i övrigt på området
beaktas. Rent allmänt bör givetvis i sammanhanget uppmärksammas de
viktiga pedagogiska och sociala skäl som talar för att lekskolornas kapacitet
snabbt utbygges, så att inte bara som nu i största utsträckning är fallet
sexåringar utan även femåringar och senare tre- och fyraåringar skall kunna
beredas plats i dessa skolor.
Utöver nu berörda spörsmål som bör ägnas uppmärksamhet tillkommer
de ekonomiska aspekter som bör läggas på en väsentligt vidgad satsning på
lekskole-daghemsinstitutioner. Både nuvarande statsbidragsbestämmelser
och villkor för föräldraavgifter bör härvid omprövas. I detta sammanhang
synes också böra uppmärksammas de eventuella möjligheter som förefinnes
att, utan att (lagtinga med de ofrånkomliga kraven på pedagogisk och
10
Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196i
social standard hos framför allt de för kommunerna relativt kostnadskrävande
daghemmen, genom olika rationaliserande åtgärder nedbringa kostnaderna
för dessa, vilket enligt utskottets mening helt visst skulle stimulera
kommunerna till ökade insatser på området.
Givetvis bör utredningen vara oförhindrad att utöver här skisserade problemställningar
pröva andra sådana, som står i samband med eller eljest
är av väsentlig betydelse för en framgångsrik utveckling av lekskoleverksamheten
och i anslutning härtill även dagheinsverksamheten.
Som skolöverstyrelsen erinrat om i sitt remissvar över här berörda motioner
har överstyrelsen erhållit vederbörligt uppdrag att verkställa en översyn
av förskollärarutbildningen, varvid överstyrelsen bl. a. kommer att ägna
uppmärksamhet åt frågor som gäller utvidgad utbildning av förskollärare.
Det synes angeläget att överstyrelsen och den av utskottet förordade utredningen
får möjlighet att intimt samverka, vilket i någon mån synes kunna
tillgodoses genom att överstyrelsen beredes erforderlig representation i utredningen,
något som även synes sakligt betingat av andra skäl. Utskottet,
som givetvis icke avser att påverka den eventuella sammansättningen av den
kommande utredningen, anser dock att intresse för nu berörda frågeställningar
jämväl kan förefinnas hos de socialvårdande myndigheterna, pedagogisk-barnpsykologisk
expertis, vederbörliga »förskoleinstitutioners» huvudmän
och lärarorganisationer på områdena för förskolan och grundskolans
lågstadium.
Utskottet anser sig böra med skärpa betona, alt tillkomsten av den av utskottet
förordade utredningen på lekskolornas in. fl. område icke under
några förhållanden får åberopas som hinder för vare sig den erforderliga
och viktiga utbyggnaden av utbildningskapaciteten för förskollärare eller
den genom främst kommunernas försorg pågående utbyggnaden av de institutioner,
som skall svara mot det starkt ökande behovet av förskole- och
daghemsplatser.
Till sist vill utskottet framhålla, att utskottet utgår från att utredningen,
trots det stora frågekomplex vartill ställning skall tagas, likväl bcdrives med
erforderlig skyndsamhet.
Med stöd av vad som sålunda förordats hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 8 och II: 10,
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning rörande
förskoleverksamhetens, särskilt lekskoleverksamhetens
mål och innehåll m. m. i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer som angivits av utskottet.
Stockholm den 24 november 1964
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196b
11
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Gillström, Boman, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Ivar Johansson, Bergman, Axel Johannes Andersson,
Virgin, Fritz Persson, fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson,
Mårtensson, Bengt Gustavsson och Hjorth; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Ståhl,
Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, fröken Elmén, herrar
Nilsson i Göingegården, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fröken Olsson, herrar
Johansson i Norrköping, Carbell, Blomkvist och Löfroth.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1964:359 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning om införande av en allmän förskoleundervisning. a1 i texten