Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning om införande av en allmän förskoleundervisning.

1964-11-24 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1964:176, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning om införande av en allmän förskoleundervisning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 176 år 1964

1

Nr 176

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning om införande

av en allmän förskoleundervisning.

(2: a avd.)

Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner, väckta

den ena inom första kammaren av herr Thorsten Larsson m.fl. (I: 8) och

den andra inom andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 10),

i vilka hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om skyndsam utredning och härav föranledda förslag rörande förutsättningarna

och formerna m. m. för införande av en allmän förskoleundervisning

enligt de riktlinjer som anförts i motionerna.

Beträffande motiveringen för motionsyrkandet får utskottet hänvisa till

motionen II: 10.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden

från skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, lärarhögskolan i Stockholm, Svenska

stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO) och Sveriges förskollärares riksförbund (SFR). Av de

hörda remissinstanserna har Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet

och TCO i princip och från skilda utgångspunkter tillstyrkt en

utredning inom förskoleområdet under det att skolöverstyrelsen och socialstyrelsen

icke bedömt en sådan utredning erforderlig utan avstyrkt bifall

till motionsyrkandet. Lärarhögskolan i Stockholm har vid allmänt kollegium

uttalat tveksamhet om den rätta tidpunkten nu vore inne att i stort

utreda frågan om införande av en allmän förskoleundervisning. SFR har

för sin del icke uttalat sig vare sig för eller emot eu utredning men hävdat

uppfattningen att en eventuell utredning borde omfatta samtliga typer av

förskoleinstitutioner och samtliga aktuella åldersgrupper.

Utskottet kommer att i det följande återge det huvudsakliga innehållet i

de inhämtade remissyttrandena.

Skolöverstyrelsen anför i sitt yttrande följande.

Förskoleverksamhetens pedagogiska nytta är numera känd och erkänd.

De barn, som under sin förskoleålder vistas i lekskola eller i daghem, får en

efter sin ålder anpassad social fostran och tillfälle till utvecklingsfrämjandc

sysselsättning. Förskolans målsättning överensstämmer i väsentliga avseenden

med målsättningen för grundskolan. Den sätter barnets bästa i centrum

1—Iiihang till riksdagens protokoll 1964. 6 saml. Nr 176

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 176 ur 1!1(>''i

och vill ge det en optimal chans att utveckla sina individuella möjligheter.

Ehuru förskolan sålunda har vissa fostringsuppgifter gemensamma med

grundskolan, särskilt dess lågstadium, som har att överta ansvaret för förskolebarnens

fortsatta utveckling, är den inte inriktad på undervisning i

gängse mening utan söker ge stöd åt barnets allmänna utveckling genom

olika aktiviteter i en utvecklingsvänlig miljö. Enligt skolöverstyrelsens mening

får man inte betrakta förskolan som ett instrument avsett att i första

hand tjäna grundskolan. Samtidigt som förskolan fullgör en betydelsefull

social samhällsfunktion, har den primäruppgiften att tjäna barnen och deras

utveckling i de åldrar, som finns företrädda inom den. Därav får förskolan

sin egenart, och däri ligger dess egenvärde.

överstyrelsen finner ej skäl föreligga för någon särskild utredning i syfte

att undersöka förskoleverksamhetens pedagogiska nytta, som överstyrelsen

anser vara uppenbar.

Innehållet i verksamheten torde också vara i princip klarlagt genom att

hela verksamheten följer utvecklingspsykologiska linjer, som det är av

största vikt att lärarna inom förskolan är väl förtrogna med. Givetvis är det

angeläget, att forsknings- och försöksverksamhet och annat utvecklingsarbete

fortsättes och intensifieras inom förskolans område lika väl som på

skolans övriga verksamhetsfält. Skolöverstyrelsen anser emellertid detta

vara uppgifter, som ej lämpligen bör överlämnas till ett beträffande tid och

omfattning begränsat utredningsarbete. Det gäller ju frågor av sådan omfattning

och karaktär, att de liksom inom annan pedagogisk och psykologisk

verksamhet ständigt har aktualitet och fortlöpande måste bearbetas med

samhällets stöd. I detta sammanhang vill överstyrelsen erinra om att det

tidigare till den pedagogiska institutionen vid universitetet i Stockholm

knutna barnpsykologiska forskningsinstitutet från och med den 1 juli 1964

är anknutet till den pedagogisk-psykologiska institutionen vid lärarhögskolan

i Stockholm med skyldighet för föreståndaren att hl. a. meddela undervisning

i utvecklingspsykologi med särskild inriktning på förskoleålderns

psykologi och pedagogik samt att i viss utsträckning fullgöra sin undervisningsskyldighet

vid förskollärarutbildningen.

Frågan om införande av obligatorisk förskoleundervisning, d. v. s. ett

tidigareläggande av skolplikten, har för tämligen kort tid sedan upptagits

till behandling. De skilda problemställningarna i detta sammanhang har

belysts av 1957 års skolberedning, som framhållit, att det under kommande

decennier blir eu viktig uppgift att bygga ut förskoleväsendet med syfte att

så småningom kunna införliva detta med det allmänna skolväsendet.

I Kungi. Maj :ts prop. 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska

skolan förordade departementschefen i likhet med skolberedningen en nioårig

skolplikt, vilken eleverna regelmässigt bör fullgöra under det sjunde

till och med det sextonde levnadsåret. Riksdagen fattade beslut i enlighet

härmed. Frågan om de till grundskolan anslutande gymnasiala skolformernas

innehåll och organisation blir inom den närmaste tiden föremål för riksdagens

prövning och beslut. Den framväxande grundskolan och den genom

det stegrade utbildningsbehovet starkt expanderande ungdomsskolan kommer

att ställa stora och ännu delvis svåröverblickade krav på vårt lands

personella och materiella resurser. Under sådana omständigheter finner

överstyrelsen tidpunkten ännu ej vara inne att till utredning också upptaga

frågan om ett generellt tidigareläggande av skolplikten — en fråga som

skolöverstyrelsen anser vara av mycket stor räckvidd och kräva expertbelysning

ur en rad olika synvinklar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ITU år 19(>4

Utan något mera tidskrävande utredningsarbete torde kunna fastslås, att

en kraftig utbyggnad av förskoleinstitutionerna är starkt motiverad av samhällets

behov av en familjestödjande verksamhet av det slag som lekskolor,

daghem och fritidshem utgör. I avsikt att övervinna den hittillsvarande

bristen på förskollärare och för att möta det ökade behovet av lärare för den

hittills beräknade utbyggnaden av förskoleinstitutionerna vidtager skolöverstyrelsen

fortlöpande åtgärder för ökning av utbildningskapaciteten vid

förskoleseminarierna. Överstyrelsen bedömer det som i hög grad möjligt att

i den män utbyggnaden av lekskolor, daghem och fritidshem skulle ske

snabbare än hittills beräknats, också öka examinationen av förskollärare i

en omfattning, som svarar mot behovet, nnder förutsättning att för kapacitetsökningen

erforderliga medel kan ställas till förfogande.

Skolöverstyrelsen har genom Kungl. Maj :ts beslut den 29 april 1964 fått

i uppdrag att verkställa en översyn av förskollärarutbildningen. I samband

med denna översyn, som även omfattar utarbetande av förslag till läroplan

för förskoleseminarierna, kommer bl. a. frågor, som gäller utvidgad utbildning

av förskollärare, att ånyo beaktas.

På anförda skäl anser skolöverstyrelsen sig icke böra tillstyrka bifall till

de nu föreliggande motionsyrkandena.

Socialstyrelsen framhåller följande.

Av motionerna framgår icke klart om motionärerna med allmän förskoleundervisning

avser, 1)'' att alla barn skall erhålla förskoleundervisning, 2)

att kommunerna skall åläggas att tillfredsställa efterfrågan på förskoleundervisning

eller 3) afl förskoleverksamheten skall ingå i det obligatoriska

skolväsendet.

Vad gäller den första punkten kan sägas att målsättningen för den framlida

utbyggnaden av barnstugeverksamheten är, att verksamhet av dylikt

slag skall finnas i sådan utsträckning att alla familjer, som så önskar, skall

kunna begagna sig därav. Mer och mer försöker man att inom verksamheten

ordna s. k. flexibla lokaler för att därigenom kunna möta ortens behov av

lekskola eller daghem. Utvecklingen strävar alltså därhän att förskoleundervisning

skall kunna beredas alla barn. Det må dock i detta sammanhang

påpekas att bristen på förskollärare gör det omöjligt att forcera utvecklingen

av barnstugeverksamhet mer än som redan sker.

Beträffande punkt två kan erinras om att det stora tlertalet kommuner

visar intresse för förskoleverksamhet och att detta intresse ökat under de

senaste åren. Med tanke på statens åtgärder i samband med önskemålet om

en utökning av antalet platser vid daghem och fritidshem synes ytterligare

intensitet på hela området vara att vänta. Det torde därför icke vara erforderligt

med bestämmelser om att anordnande av förskoleverksamhet skall

vara obligatorisk för kommunerna.

Vad sedan till sist gäller den tredje punkten om alt förskolan skall ingå

i skolan så har tankar på ett obligatoriskt förskoleår för sexåringar med

jämna mellanrum diskuterats med livligt intresse. Så sent som under våren

1964 var frågan uppe vid eu av TCO anordnad konferens. Till denna konferens

förelåg ett utredningsmaterial angående »Skolpliktstidens början»

som ingående belyser alla aspekter på en sänkning av skolpliktsåldern. Utredningskommittén

inom TCO, som sammanställt materialet, kom till den

slutsatsen att skolpliktsåldern icke borde sänkas. Socialstyrelsen har samma

uppfattning och denna syn på barnens skolmognad först vid nuvarande

1 *— liihang till riksdagens protokoll (i sand. Nr 17<>

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196''i

skolpliktsålder delas av flertalet barnpsykologer och förskolepedagoger. Enligt

styrelsens mening bör förskoleinstitutionen behålla sin nuvarande utformning

och uppläggning med hemliknande obundna och var för sig personligt

präglade miljöer.

Under åberopande av dessa synpunkter anser sig socialstyrelsen ej böra

tillstyrka den av motionärerna föreslagna utredningen.

Kollegiet vid lärarhögskolan i Stockholm har gjort följande uttalande.

Utifrån allmänna samhälleliga värderingar finns det mycket som talar

lör en utvidgning av förskoleundervisningen. Ett obligatoriskt förskoleår

skulle emellertid medföra konsekvenser för arbetsmarknad och familj som

kollegiet vid lärarhögskolan i Stockholm har svårt att ta ställning till.

Vissa resultat av den forskning som bedrivits på området antyder att

elever som deltagit i förskoleundervisning skulle uppvisa bättre anpassning

under de första skolåren än elever som ej åtnjutit sådan undervisning. De

slutsatser som kan dragas med utgångspunkt från hittills gjorda rön får

dock betraktas som ganska osäkra.

Den begränsade tillgången på förskollärare liksom på lärare över huvud

kommer att inom överskådlig framtid göra det ytterligt svårt att genomföra

en allmän förskoleundervisning. I dagens läge förefaller det därför

rimligt att förskoleundervisningen får tillväxa i den takt som samhällets

resurser medger och på frivillighetens grund. 1960 års lärarutbildningssakkunniga

utreder för närvarande lärarutbildningsproblem som har anknytning

till det allmänna skolväsendet och torde ha förutsättningar att yttra

sig om möjligheterna att tillgodose behovet av lärare vid förskolorna.

Med hänsyn till det ovan anförda kan det förefalla tveksamt, om den

rätta tidpunkten ännu skulle vara inne lör att i stort utreda frågan om införande

av en allmän förskoleundervisning.

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet har avgivit identiskt

lika yttranden, efter att båda ha hört den för stadsförbundet och

kommunförbundet gemensamma skoldelegationen. Förbunden anför följande.

Den förskole- och lekskoleverksamhet som bedrivs i vårt land — styrelsen

utgår från att motionärerna använt termerna förskola och lekskola

synonymt — är, som det framhålles i motionerna, helt och hållet beroende

av kommunala initiativ. Till övervägande del är den också finansierad av

kommunala medel — dock utgår f. n. ett statligt driftbidrag med 100 kronor

per plats och år vid lekskola, vilket motionärerna synes ha förbisett, överjag

synes erfarenheterna ha varit positiva från verksamheten, som emellertid

vid en jämförelse mellan de olika kommuner där den förekommer uppvisar

stora variationer i fråga om omfattning och organisation.

Styrelsen håller för troligt att förskoleundervisningen alltmer kommer

att vinna terräng i kommunerna även om bristen på förskollärare är betydande.

I de kommuner som inrättat förskolor kan blott en del — i vissa

fall en ganska liten del — av de barn, som anmäls till förskola, tas emot. Efterfrågan

på elevplatser är i ständigt stigande. Allt talar sålunda för en fortsatt

expansiv utveckling av verksamheten. Styrelsen är i och för sig positivt

inställd till en utbyggnad av förskoleverksamheten men är däremot betänksam

inför möjligheten av att en sådan utveckling kan tas till intäkt för en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196b

5

förlängning av den obligatoriska skolgången genom sänkning av skolpliktsåldern

till sex år. Styrelsen anser det dock värdefullt om en förutsättningslös

utredning beträffande samtliga de frågor, som sammanhänger med förskoleundervisningen,

kommer till stånd. Styrelsen tillstyrker därför ett bifall

till motionerna i vad de avser eu utredning av frågan.

TCO nämner i sitt yttrande att organisationens utbildningskomxnitté, som

arbetat sedan början av 1963, under sin första utredningsetapp behandlat

förskolan, grundskolan, det gymnasiala stadiet och vuxenutbildningen. Kommitténs

material och förslag har redovisats i en första rapport. TCO hänvisar

till det i rapporten framlagda materialet om förskolan, som tillställts

utskottets andra avdelning i ett antal exemplar. Beträffande ställningstaganden

och förslag må i detta sammanhang på sätt skett i TCO:s yttrande

återges följande från rapportens sammanfattning.

Kommittén har motsatt sig en sänkning av skolpliktsåldern i nuvarande

läge och med nu föreliggande premisser. Den finner det emellertid av olika

skäl — pedagogiska och utvecklingspsykologiska liksom sociala och arbetsmarknadsmässiga

— mycket angeläget, att förskoleverksamheten byggs ut

för att möta den ökade efterfrågan på förskoleplatser.

Garantier bör skapas för att utbyggnaden skall ske i behövlig omfattning

och kommittén förordar därför ett »samhälleligt obligatorium» med lagstadgad

skyldighet för kommunerna att med statligt stöd inrätta olika slag

av förskoleinstitutioner — lekskolor med 3 eller 5 timmars vistelsetid och

daghem med längre vistelsetid — allt efter föreliggande behov.

De frågor som hör samman med ett »samhälleligt obligatorium» efter här

angiven modell bör bli föremål för närmare prövning av en statlig utredning.

Denna utredning bör också ägna uppmärksamhet åt andra frågor, som är

väsentliga för förskolans framtida utveckling. Utredningsuppdraget skulle

sålunda enligt kommitténs mening omfatta följande huvudpunkter:

1. Införande av ett »samhälleligt obligatorium» för förskoleverksamheten

med skyldighet för kommunerna att med statligt stöd inrätta tillräckligt

med olika slag av förskolor men med frivillighet för barnen att gå i förskola

— enligt i det föregående angivna riktlinjer.

2. Åtgärder för en upplysande och uppsökande verksamhet — detta

främst gentemot målsmän, som inte spontant begär förskoleplatser för sina

barn men som uppenbarligen erbjuder sina barn en uppväxtmiljö, där behovet

av förskola som komplement till hemmens fostran är särskilt stort.

3. Kartläggning av resurser och l>ehov med det första etappmålet, alt

förskolornas kapacitet snarast möjligt byggs ut för att kunna la emot alla

6- och 5-åringar, för vilka förskoleplatser begärs respektive behövs, och

uppgörande av en tidsplan för att uppnå detta.

4. Samtidig utbyggnad av barnstugeinstitutionerna i övrigt, så att föräldrar

som behöver hjälp med tillsynen av mindre barn och av skolbarn

bereds möjligheter härtill.

j. En mera långsiktig planering med syfte att ge förskoleplatser också åt

4-åringar och 3-åringar även i sådana fall, där inte direkta tillsynsbehov

föreligger men där föräldrarna av andra skäl l>egär förskola för sina barn.

6. Precisering av förskoleverksamhetens mål och innehåll med sikte på

en framlida utveckling fram mot eu i det närmaste allmän förskola och då

med beaktande av bl. a.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196''i

att förskoleverksamheten bör särskil jas från de s. k. barnavårdsanstalterna,

att de pedagogiska och utvecklingspsykologiska aspekterna tillmäts stor

vikt,

att man försöker skapa en till barnens utveckling anpassad »aktivitetsgång»

och

att man överväger möjligheterna att föra in undervisande moment i förskolans

aktiviteter.

7. Klarläggande av kompetenskraven för förskolans personal och av

krav i fråga om lokalernas och utrustningens standard med hänsyn till den

gjorda bestämningen av den framtida förskoleverksamhetens mål och innehåll.

8. Anordningar för den behövliga organisatoriska samordningen mellan

förskola och grundskola samt övriga åtgärder för bättre samverkan mellan

verksamheten inom förskolan och grundskolans lågstadium och vidgade

kontakter mellan dess lärare.

.9. Prövning av villkoren för statsbidragen och föräldraavgifterna med syftet

att skapa likheter mellan de olika slagen av förskoleinstitutioner — detta

dock med garantier för att respektive institutioner utbyggs allt efter föreliggande

behov.

10. Stöd åt en vidgad forskning inom förskoleområdet och beträffande

dess anknytning till grundskolan samt bättre villkor för denna forskning.

TCO konstaterar att övervägandena inom TCO:s utbildningskommitté

sålunda utmynnat i förslag om en statlig utredning med sikte på ett »samhälleligt

obligatorium» med lagstadgad skyldighet för kommunerna att med

statligt stöd inrätta olika slag av förskoleinstitutioner alltefter föreliggande

behov. Detta utredningsförslag har enligt organisationen biträtts av TCO:s

styrelse, som också i övrigt anslutit sig till kommitténs ställningstaganden.

TCO tillstyrker nu att en utredning om förskolans framtida ställning

snarast kommer till stånd i enlighet med här redovisade riktlinjer.

SFR framhåller, att ett tillstyrkande av den i motionen föreslagna utredningen

beror på den definition och omfattning ordet »förskoleundervisning»

ges. Då förskoleverksamheten omfattar hela förskoleåldern och avser barnets

allsidiga personlighetsutveckling anser SFR, att fostran är ett mer

adekvat uttryck än undervisning. Förbundet anför därefter följande.

Förskoleverksamheten omfattar såväl daghem som lekskola och båda

institutionsformerna har samma pedagogiska värde. Lekskoleverksamheten

har i vårt land i mycket hög grad kommit att koncentreras på 6-årsåldern,

vilket från många synpunkter måste beklagas. För att man skall nå ett gott

resultat från förskolepedagogisk synpunkt är ett lekskoleår inte tillfredsställande.

Förskolepedagogiken har alltid strävat till en utveckling av hela

barnet och inte enbart till en intellektuell träning. Barnen borde därför få

tillfälle att besöka lekskolan minst två år. Daghemsverksamheten ger vård

och fostran för barn i åldern 0—7 år. Många barn besöker under en tid av

förskoleåldern daghem för att en annan period gå i lekskola. Den pedagogiska

uppläggningen av arbetet är likvärdig och ett krav är att såväl lekskolor

som daghem har förskollärare anställda för barnets vård och fostran.

SFR önskar också framhålla, att en utredning i mycket hög grad måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 170 ur W6''r

komma att beröra förskollärarutbildningsfrågorna. Det viktigaste hindi*et

för en intensiv utbyggnad av förskoleverksamheten kommer under flera år

att vara bristen på förskollärare. Det är väsentligt att man tar hänsyn till

tillgången på lärarkrafter så att verksamheten inte byggs ut kvantitativt

utan att den kan ges ett kvalitativt innehåll. SFR noterar med tillfredsställelse,

att motionärerna anser det vara av största vikt att man vidtager åtgärder

för att skyndsamt öka utbildningskapaciteten beträffande förskollärare.

Det föreligger ett utbrett intresse för forskning på förskoleområdet i

samtliga nordiska länder, varför ett samarbete kring olika forskningsprojekt

säkert skulle vara möjligt. Försöksverksamhet omfattande institutionernas

utformning, organisation och pedagogiska program in. m. borde följas

upp av en pedagogisk nämnd sammansatt av sakkunniga från olika

områden. Med forskning och försöksverksamhet som bakgrund skulle en

utredning ha mycket större möjligheter att på ett realistiskt sätt behandla

både anknytningen till grundskola och förskoleverksamhetens form och innehåll.

Med de starka förändringar, som nu sker i samhället, ställs krav på förskoleinstitutioner

från många håll och man kräver nya former anpassade

till familjernas skiftande behov. Det är angeläget att alla barn, vilkas föräldrar

så önskar, får tillfälle till vistelse i en förskoleinstitution. SFR

understryker starkt motionärernas uttalande, att särskild uppmärksamhet

måste ägnas uppläggning och utbyggnad av förskoleverksamheten på landsbygden.

Utskottet. Det har synts utskottet angeläget att som en bakgrund till redovisningen

av utskottets ställningstagande till motionerna I: 8 och II: 10 sammanfatta

vissa begreppsbestämningar och synpunkter i anslutning till det

ämne som berörs i motionerna.

Enligt den definition som socialstyrelsen givit begreppet »barnstugor»

(jfr Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor, 1963: 163) är detta den gemensamma

benämningen för de olika grenarna av den familjestödjande

verksamhet från samhällets sida, genom vilken man i dagligt samarbete

mellan hem och föräldrar fostrar och vårdar barn i förskoleåldern och yngre

skolbarn under en begränsad del av dagen.

Barnstugeverksamheten bedrivs under pedagogisk ledning i lekskolor och

daghem för barn i förskoleåldern och i fritidshem för skolbarn.

I lekskolorna omfattar barnens gruppsamvaro vanligtvis tre timmar per

dag. Det har emellertid diskuterats att utsträcka lekskoleverksamheten till

fem timmar per dag, varvid har anförts pedagogiska skäl och angelägenheten

av att samtidigt kunna tillgodose behovet av dagheinsplatser för barn

till deltidsarbetande mödrar.

Daghemmens uppgift är att under större delen av dagen omhänderha

barn till föräldrar som båda har förvärvsarbete utanför hemmet. Uppgiften

omfattar — utöver den med lekskolorna gemensamma pedagogiska uppgiften

— tillgodoseendet av barnens behov av övrig omvårdnad under dagen

i fråga om måltider, middagsvila och utevistelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 176 år 1964

För barn i skolåldern utgör fritidshemmen en motsvarighet till daghemmen.

För den verksamhet som säsongvis bedrivs på landsbygden finns jordbruksdaghem.

Som komplettering till barnstugeverksamheten finns s. k. familjedaghem,

där privatfamiljer mot ersättning upplåter sina hem för vård av barn.

Jämlikt 58 § 1960 års barnavårdslag, meddelar socialstyrelsen föreskrifter

beträffande högsta antalet barn i skilda åldrar inom de olika avdelningarna

i barnstugorna. Styrelsens förslag till lämplig indelning av barnen framgår

av följande uppställning.

Barnstugor

Barnens ålder

Högsta antal barn

per avdelning

Daghem..........

fr.o.m. 6 mån. t.o.m 1 år

(4 + 6) 10

2-åringar

8

3- och 4-åringar

12

5- och 6-åringar

15

Lekskola..........

3- och 4-åringar

15

5- och 6-åringar

20

Fritidshem........

fr.o.m. 7 t.o.m. It år

15

fr.o.m. 12 t.o.m. 14 år

15

Med hänsyn till den ofta till 10 timmar utsträckta vistelsen i daghemmet,

vilken dels verkar tröttande på barnet, dels ökar infektionsriskerna, är det

enligt socialstyrelsen nödvändigt att antalet barn i varje avdelning begränsas.

För lekskola med en förmiddags- och en eftermiddagsavdelning svarar en

förskollärare.

I daghem bör enligt socialstyrelsens anvisningar, förutom föreståndarinna,

med hänsyn till personalens reglerade arbetstid knytas två förskollärare

till varje avdelning. Frånsett ekonomipersonalen bör det finnas en anställd

på fem barn. Omfattar daghemmet även spädbarnsavdelning, ökar personalbehovet

till en anställd på fyra barn.

I föreliggande motioner begärs en skyndsam utredning om förutsättningarna

och formerna m. m. för införande av en allmän förskoleundervisning.

Begreppet »förskola», som till skillnad från begreppet »förskollärare»

icke är vedertaget, synes med hänsyn till motionernas innehåll i första

hand syfta på lekskolorna, i andra hand på daghemmen. Utskottet utgår i

fortsättningen från att detta varit motionärernas avsikt. Vad beträffar frågan

om »allmän» undervisning i lekskolor har utskottet utgått ifrån att

motionärerna icke syftat till någon obligatorisk sänkning av skolåldern —

en tanke som utskottet icke anser sig böra stödja — utan enbart velat uttrycka

sin uppfattning om att möjlighet att besöka lekskola bör beredas alla

de barn, ■vilkas föräldrar önskar detta.

Den utredning i ämnet som motionärerna pläderar för bör enligt dem belysa

hur den verksamhet som bedrives i lekskolorna (motsvarande) bör vara

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 176 år 1964

9

upplagd för att ge bästa resultat i pedagogiskt och psykologiskt hänseende.

Utredningen borde också behandla frågan om ifrågavarande verksamhets anpassning

till grundskolan och dess målsättning. Glesbygdernas speciella problem

borde ägnas uppmärksamhet i utredningen liksom de ekonomiska konsekvenserna

och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. I det utredningsarbete

som motionärerna kräver skall komma till stånd bör slutligen

enligt dem ingå att utvecklingstakten för verksamheten vid lekskolor (motsvarande)

synkroniseras med en utvidgad utbildning av förskollärare.

Motionärernas förslag om en utredning efter här redovisade riktlinjer

har, som framgått av det föregående, fått ett blandat mottagande av de remissinstanser

som yttrat sig över motionerna. Mest kritiska mot en utredning

av förskoleverksamheten är skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Även

om utskottet i och för sig förstår de överväganden som dikterat ifrågavarande

remissmyndigheters ställningstaganden har utskottet emellertid funnit

sig kunna dela motionärernas synpunkter i så många avseenden, att utskottet

ansett en allmän utredning av frågan om främst lekskolornas, men

även parallellt härmed daghemmens verksamhet önskvärd och befogad.

Utskottet finner att en utredning i nu berört hänseende bör sikta mot en

precisering av lekskoleverksamhetens mål och innehåll. Särskilt angeläget

synes vara att den pedagogiska aspekten, inte minst betingat av önskvärdheten

av ett väsentligt bättre och starkare utbyggt samarbete med grundskolans

lågstadium, uppmärksammas av utredningen. Även de utvecklingspsykologiska

aspekterna bör, som betonas av TCO i organisationens remissyttrande,

beaktas i sammanhanget. I anslutning till nu berörda frågor torde

det bli oundvikligt att ändamålsenligheten i den nuvarande uppdelningen

av funktioner på förskoleområdet, där utbildningen av förskollärare och

planeringen härför ligger på skolöverstyrelsen och den övriga barnstugeverksamheten

på socialstyrelsen, också kommer att prövas av utredningen.

På en kommande utredning synes även böra ankomma att pröva och

finna framgångsmetoder för en på erforderliga prognoser grundad, fortsatt

snabb utbyggnad av berörda barnstugeinstitutioner. Härvid bör uppmärksammas

att även frågan om den egentliga landsbygdens och glesbygdernas

förseende med erforderliga institutioner och resurser i övrigt på området

beaktas. Rent allmänt bör givetvis i sammanhanget uppmärksammas de

viktiga pedagogiska och sociala skäl som talar för att lekskolornas kapacitet

snabbt utbygges, så att inte bara som nu i största utsträckning är fallet

sexåringar utan även femåringar och senare tre- och fyraåringar skall kunna

beredas plats i dessa skolor.

Utöver nu berörda spörsmål som bör ägnas uppmärksamhet tillkommer

de ekonomiska aspekter som bör läggas på en väsentligt vidgad satsning på

lekskole-daghemsinstitutioner. Både nuvarande statsbidragsbestämmelser

och villkor för föräldraavgifter bör härvid omprövas. I detta sammanhang

synes också böra uppmärksammas de eventuella möjligheter som förefinnes

att, utan att (lagtinga med de ofrånkomliga kraven på pedagogisk och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196i

social standard hos framför allt de för kommunerna relativt kostnadskrävande

daghemmen, genom olika rationaliserande åtgärder nedbringa kostnaderna

för dessa, vilket enligt utskottets mening helt visst skulle stimulera

kommunerna till ökade insatser på området.

Givetvis bör utredningen vara oförhindrad att utöver här skisserade problemställningar

pröva andra sådana, som står i samband med eller eljest

är av väsentlig betydelse för en framgångsrik utveckling av lekskoleverksamheten

och i anslutning härtill även dagheinsverksamheten.

Som skolöverstyrelsen erinrat om i sitt remissvar över här berörda motioner

har överstyrelsen erhållit vederbörligt uppdrag att verkställa en översyn

av förskollärarutbildningen, varvid överstyrelsen bl. a. kommer att ägna

uppmärksamhet åt frågor som gäller utvidgad utbildning av förskollärare.

Det synes angeläget att överstyrelsen och den av utskottet förordade utredningen

får möjlighet att intimt samverka, vilket i någon mån synes kunna

tillgodoses genom att överstyrelsen beredes erforderlig representation i utredningen,

något som även synes sakligt betingat av andra skäl. Utskottet,

som givetvis icke avser att påverka den eventuella sammansättningen av den

kommande utredningen, anser dock att intresse för nu berörda frågeställningar

jämväl kan förefinnas hos de socialvårdande myndigheterna, pedagogisk-barnpsykologisk

expertis, vederbörliga »förskoleinstitutioners» huvudmän

och lärarorganisationer på områdena för förskolan och grundskolans

lågstadium.

Utskottet anser sig böra med skärpa betona, alt tillkomsten av den av utskottet

förordade utredningen på lekskolornas in. fl. område icke under

några förhållanden får åberopas som hinder för vare sig den erforderliga

och viktiga utbyggnaden av utbildningskapaciteten för förskollärare eller

den genom främst kommunernas försorg pågående utbyggnaden av de institutioner,

som skall svara mot det starkt ökande behovet av förskole- och

daghemsplatser.

Till sist vill utskottet framhålla, att utskottet utgår från att utredningen,

trots det stora frågekomplex vartill ställning skall tagas, likväl bcdrives med

erforderlig skyndsamhet.

Med stöd av vad som sålunda förordats hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 8 och II: 10,

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning rörande

förskoleverksamhetens, särskilt lekskoleverksamhetens

mål och innehåll m. m. i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer som angivits av utskottet.

Stockholm den 24 november 1964

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 176 år 196b

11

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Boman, fröken Andersson,

herrar Einar Persson, Ivar Johansson, Bergman, Axel Johannes Andersson,

Virgin, Fritz Persson, fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson,

Mårtensson, Bengt Gustavsson och Hjorth; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Ståhl,

Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, fröken Elmén, herrar

Nilsson i Göingegården, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fröken Olsson, herrar

Johansson i Norrköping, Carbell, Blomkvist och Löfroth.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:359 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning om införande av en allmän förskoleundervisning. a1 i texten